Fredagen den 13 februari 2004

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:21

1 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga)

Justitieminister Thomas Bodström

Rapport från dels ministerrådsmöte den 27 och 28 november 2003, dels informellt ministermöte den 22 och 23 januari 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 februari 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde den 13 februari 2004 öppnat. Vi går direkt in på föredragningslistan och de rättsliga och inrikes frågorna.

Jag vill hälsa justitieminister Thomas Bodström med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi gör som vanligt. Vi börjar med rapport från både ministerrådsmötet den 27–28 november 2003 och det informella ministermötet den 22–23 januari 2004. Därefter går vi vidare med information och samråd inför ministerrådsmötet den 19 februari.

Anf.  2  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag tänkte först säga något om mötet den 27–28 november. Då träffade vi äntligen en politisk överenskommelse om narkotikarambeslutet. Det kändes bra efter all tid som vi ägnat åt det. Ännu bättre kändes det att vi fullt ut fick igenom våra krav.

Överenskommelsen lägger fast en gemensam miniminivå inom EU så att all narkotikaöverlåtelse blir straffbar och säkerställer att stränga straff ska kunna dömas ut för de mest allvarliga narkotikabrotten. Alla former av narkotikahandel ska kriminaliseras, alltså görs inga undantag som det var tal om tidigare. En förstärkt uppföljning införs som säkerställer att medlemsstaterna verkligen tillämpar sina straffbestämmelser. Det är klart att det här kommer att fortsätta att diskuteras, men det här tyckte jag kändes väldigt bra. Nu har vi också fått en möjlighet här gentemot vissa länder som har en annan inställning.

I den gemensamma kommittén med Norge och Island togs två frågor upp som vi talade om vid flera tillfällen under förra året.

Den första frågan rörde inrättandet av en gränskontrollbyrå. Rådet antog vid detta möte slutsatser om huvuddragen i förslaget. I slutsatserna tillgodoses vår ståndpunkt om att bibehålla gränskontrollen som en nationell angelägenhet.

Den andra frågan var den om ett handlingsprogram för kampen mot illegal invandring sjövägen. Rådet antog här handlingsprogrammet.

Detta var vad jag hade att säga om det mötet. Jag tänker nu gå över, om ordföranden tycker att det är en bra idé, till mötet den 22–23 januari.

Här fattades inga formella beslut eftersom det var ett informellt möte. Det var sex ämnen som diskuterades, och vi ansvarade för tre av dem. Det första var den så kallade Dublindeklarationen med tio rekommendationer om åtgärder för att bekämpa organiserad brottslighet. Det konstaterades att det fanns ett brett stöd för detta.

Kommissionen presenterade ett förslag till rambeslut om ett europeiskt bevisupptagningsbeslut avseende föremål, handlingar eller uppgifter som ska företes i brottmål. Förslaget är tänkt som ett första steg av tre mot målet att ersätta all rättslig hjälp vid brottmål med ett enda konsoliderat instrument som täcker alla typer av rättslig hjälp inom EU.

Avslutningsvis diskuterade vi en civilrättslig fråga. Med anledning av att kommissionen planerar ett direktiv om småmål under 2004 hölls ett informellt åsiktsutbyte om vissa nyckelfrågor kopplade till framtida instrument. Bland annat framkom behovet av fortsatta diskussioner om vilka småmål som ska omfattas och om tillämpningsområdet.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Jag kan berätta att i går när vi träffade det norska utrikesutskottet tog vice ordföranden just upp detta med droger och att det faktiskt går att påverka också, som ett bra exempel på när samrådet fungerar. Det är lite spännande faktiskt.

Anf.  4  BEATRICE ASK (m):

Vid diskussionerna hade ni väl också en del resonemang om den europeiska gränskontrollbyrån och vad som kan komma där? Om jag har förstått de redovisningar som vi har fått i justitieutskottet rätt finns det lite olika uppfattningar mellan medlemsstaterna och kommissionen när det gäller kompetensfrågor och möjligheterna för enskild medlemsstat att träffa bilaterala avtal. Det är klart att vi liksom en del andra har ett väldigt stort intresse av att kunna göra det med till exempel Norge eller Sovjet. Jag vill bara framhålla att jag tycker att det är viktigt att vi driver den linjen och inte låter kommissionen på olika sätt undergräva detta. Det var också en stridsfråga i konventsarbetet om det är nationerna som har ansvaret för gränskontrollen eller inte. Det går ju väldigt snabbt, om jag har förstått det rätt, med gränskontrollbyrån. Jag vill gärna understryka det och hoppas att det här är den linje som regeringen kommer att driva.

Anf.  5  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Där är vi helt överens, och precis som Beatrice Ask säger var det en av de saker som vi lyfte fram i konventsförhandlingarna. Vi kommer också att göra det i andra sammanhang, för det är väldigt viktigt för oss just med tanke på andra nordiska länder som inte är medlemmar att vi förbehåller oss den rätten. Vi är inte ensamma om det, men för oss är det väldigt viktigt.

Anf.  6  ORDFÖRANDEN:

Därmed kan vi godkänna rapporterna från den 27–28 november 2003 och den 22–23 januari 2004.

Vi går därmed in på dagens lista och börjar med punkt 3.

Anf.  7  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är ett utkast till rambeslut om verkställighet i EU och beslut om förverkande. Detta instrument innebär, som ni vet, att medlemsstaterna ska erkänna och verkställa varandras beslut om förverkande. I den promemoria som har skickats över till er anges att en fråga ska diskuteras, nämligen ett ursprungligt förslag från Tyskland om en vägransgrund kopplad till grundläggande rättsliga principer. Denna fråga har medlemsstaterna nu i princip kommit överens om. Det återstår eventuellt att enas kring en utvärderingsmekanism i anslutning till detta.

Nu har vi fått veta att ytterligare en fråga kommer att diskuteras. I det immateriella förverkanderambeslutet, som vi kom överens om i november 2002, ska medlemsstaterna införa möjligheter till utvidgade förverkanden. Tre alternativ anges, och en medlemsstat måste välja ett av dessa alternativ.

I det nu aktuella rambeslutet finns en vägransgrund som innebär att en medlemsstat kan vägra verkställa ett utvidgat förverkandebeslut som har fattats enligt ett annat alternativ än det som den verkställande staten har valt att själv genomföra. Flera medlemsstater vill nu diskutera detta.

Det är oklart vilken utgångspunkt diskussionen kommer att ha, men det finns ett textförslag som kan komma att ligga till grund för diskussionen. Några medlemsstater vill ta bort denna vägransgrund, medan andra vill införa en skyldighet att samråda för att se om någon del av det utvidgade förverkandebeslutet kan verkställas.

Jag tycker att en medlemsstat ska verkställa ett utvidgat förverkandebeslut så länge det har fattats med stöd av det materiella förverkanderambeslutet. På så sätt lever vi också upp till principen om ömsesidigt erkännande. Men när ett utvidgat förverkandebeslut går längre än det som medlemsstaterna är skyldiga att genomföra bör det vara upp till varje medlemsstat att avgöra i vilken utsträckning man ska hjälpa till. I vissa medlemsstater kan till exempel avsevärt lägre beviskrav gälla för att förverka egendom. I dessa fall bör vi kunna säga nej. Så är också texten i det aktuella rambeslutet utformad.

Kort sagt: Väljer man något av dessa alternativ tycker vi att det är acceptabelt, men inte om man går utöver det.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan har varit uppe i EU-nämnden flera gånger tidigare.

Anf.  9  BEATRICE ASK (m):

Jag har ingen invändning mot själva grundlinjen. Men det kommer ju att innebära behov av förändringar i våra egna regelverk. Jag skulle vilja veta hur långt man har kommit med det, för det är viktigt att riksdagen får ta del av det. Det finns ju någon förverkandeutredning. Hur står den i linje med det här? Jag antar att man måste jobba parallellt med frågorna.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Finns det något underlag till det nya förslaget som du just presenterade?

Anf.  11  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Nej, vi har inte fått det ännu.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

När ni får det vore det bra om ni skickade det till nämnden.

Anf.  13  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

För svensk del tycker vi att det ska ske parallellt och naturligtvis i överensstämmelse med utredningen. Det här är inte något fast ställningstagande, men som jag ser på saken är det viktigt att inte sänka beviskraven. Visst kan det vara bra med ett utvidgat förverkande. Man har talat om principen att det ska ställas krav på ett specifikt brott, men det har också funnits krav på att man ska sänka beviskraven. Jag tycker att det kan vara rimligt, till exempel när det gäller narkotika, att inte behöva peka ut varje specifik överlåtelse. Det är ganska svårt. Men min principiella inställning är att jag inte är särskilt tilltalad av de krav som innebär att vi ska sänka beviskraven.

Vi arbetar med det här och hoppas kunna lägga fram ett konkret förslag som ligger i linje med förverkandeutredningen.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi har fått uppgift om att punkterna 4 och 5 är strukna, så vi går vidare till punkt 6, som är en lägesrapport om införandet av den europeiska arresteringsordern.

Anf.  15  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vid rådsmötet kommer vi att få en lägesrapport om vilka medlemsstater som genomfört rambeslutet om den europeiska arresteringsordern. Det skulle varit genomfört den 1 januari i år. Enligt vad vi fått kännedom om har åtta medlemsstater, däribland Sverige, genomfört rambeslutet. Sju har meddelat att de kommer att bli försenade med genomförandet. Det går inte att få något exakt svar när man frågar dem bilateralt, utan de svävar lite på målet.

Jag kan också tala om att vi har haft ett ärende enligt arresteringsordern, där allt gick väldigt effektivt och bra. Det var från Spanien. När jag diskuterade det här med Frankrikes justitieminister blev han väldigt positivt överraskad, därför att ett sådant här ärende mellan Spanien och Frankrike brukar ta ett år. Jag vill bara nämna att vi alltså har haft ett fall som har fungerat väldigt väl. Jag tycker att det är viktigt att de andra länderna nu skyndar på sitt arbete så att de uppfyller sina krav. Vi är ibland också lite försenade, det ska medges. Men det här är ändå en så viktig grundpelare i vårt ömsesidiga erkännande, så jag tycker att det är bra om de andra länderna skyndar på.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Kan du inte bara kort berätta vad det var som var så bra med det här ärendet, vad det var som gjorde att det fungerade – tider etcetera?

Anf.  17  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

En svensk medborgare som var efterlyst för straffverkställighet påträffades den 7 januari i Alicante av spansk polis med anledning av en Schengenefterlysning. Personen greps och togs i förvar. Den 9 januari skickade det svenska SIRENE-kontoret en arresteringsorder översatt till spanska till Spanien. Den 12 januari beslutade en domstol i Madrid om överlämnande som verkställdes den 19 januari. Personen hade då samtyckt till överlämnandet. Det tog alltså tolv dagar från det att man påträffade personen tills han kom till Sverige – att jämföras med en månad, som det var tidigare, i häkte.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen och går vidare till punkt 7, EU:s agerande mot organiserad brottslighet i västra Balkan.

Anf.  19  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det italienska ordförandeskapet initierade en översyn för samordning och effektivisering av samtliga åtgärder som vidtas av EU och enskilda medlemsstater i kampen mot den organiserade brottsligheten med anknytning till västra Balkan. Ett förslag presenterades om en särskild expertgrupp som under kort tid och med ett bestämt mandat skulle utföra översynen och skriva en rapport.

Jag stöder förslaget om en expertgrupp för samordning och effektivisering av EU:s och medlemsstaternas åtgärder i västra Balkan. Jag kan också godkänna mandatet för en sådan expertgrupp. Det finns ett tydligt behov av att strukturera de olika insatser som görs. Det är också viktigt att expertgruppens arbete tas till vara. På svenskt initiativ har därför lagts till en skrivning i mandatet om att ordförandeskapet och kommissionen ska presentera en plan för hur expertgruppens rapport ska kunna omsättas i konkreta åtgärder.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går nu vidare till punkt 8, Europeiska polisakademin – treårsrapport.

Anf.  21  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

I enlighet med artikel 9 i rådsbeslutet om inrättandet av Europeiska polisakademin, Cepol, har Cepols styrelse presenterat en treårsrapport om sitt arbete. Rapporten beskriver den verksamhet som bedrivits och centrala framtidsfrågor för Cepol.

De främsta framtidsfrågorna för Cepol är enligt rapporten status som juridisk person, säte och permanent sekretariat av adekvat storlek samt framtida organisation. Rådet ska notera rapporten.

Det irländska ordförandeskapet respektive Förenade konungariket har presenterat två förslag till rådsbeslut angående Cepol. Dessa rör Cepols status som juridisk person respektive säte och inrättandet av ett permanent sekretariat. Förslagen ska skickas till Europaparlamentet för yttrande och publiceras i Europeiska unionens officiella tidning. Därefter kommer förslagen att diskuteras i lämplig rådsarbetsgrupp.

Rådet föreslås också anta rådsslutsatser om den framtida inriktningen på arbetet, som i stora drag går ut på att låta Cepols styrelse respektive komissionen lägga fram förslag om bland annat sekretariatets utformning och dimensionering. Jag har inget att invända mot dessa slutsatser.

Slutligen föreslås rådet fundera vidare på Cepols organisation och struktur i stort och ge styrelsen i uppdrag att lägga fram en rapport om detta senast 2006.

Jag tycker att Cepol har gjort ett gott arbete under sina tre år, särskilt mot bakgrund av de begränsade resurser man haft. Som direktör i Cepol har Ulf Göransson verkat, tidigare rektor för Polishögskolan i Ulriksdal. Cepol bör nu få fortsätta sin verksamhet i enlighet med de idéer och rekommendationer som Cepols styrelse har framfört i sin treårsrapport.

Jag stöder förslaget om att ge Cepol status som juridisk person och anser att Cepol ska fungera som ett nätverk mellan de nationella polisakademierna. Vidare tycker jag att det är bra att Cepol får ett permanent säte och ett lämpligt dimensionerat sekretariat. Jag stöder därför inriktningen på de båda förslagen till rådsbeslut.

Anf.  22  BEATRICE ASK (m):

Det är bra om det kommer en rapport så småningom. Det låter mycket, för om jag förstått det hela rätt är det i dag två eller möjligen tre personer som arbetar på kansliet. Inte heller från vår sida tycker vi att det ska utvecklas till den stora polisakademin. Det finns de som naturligtvis driver att akademin bara har ett nätverk. Jag skulle bara vilja veta lite mer om vad verksamheten ger och inte minst vad svensk polis får ut av den. Jag skulle vilja fråga om ni vet vad verksamheten kostar för svensk polis och vad vi får ut av den. Kan man tänka sig att tala om när detta sekretariat kommer att etableras. Kommer kostnaderna att öka, liksom verksamheten? Då räcker det kanske inte bara att vara klar med nätverket. Finns det några fastare idéer om vad vi är beredda att stå för och vart vi vill att detta ska ta vägen? Det efterlyser jag synpunkter på.

Anf.  23  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag stöder också justitieministern i stor utsträckning när det gäller hur verksamheten ska fungera och besluten fattas. Jag har en fråga som är mer framåtsyftande. Är det meningen att man exempelvis ska kunna utbilda en gemensam europeisk elitstyrka på polisområdet? Är det en för tidigt väckt fråga?

Anf.  24  ALICE ÅSTRÖM (v):

Beatrice Ask tog upp en del av de frågor som jag hade tänkt ställa. Det här är ett av de mellanstatliga arbetena, och det gäller att få det att fungera. Det är oerhört viktigt att det inte växer ut. Det finns ständigt en sådan tendens. Det är viktigt att bara någon gång kunna få en rapport eller beskrivning av hur det ser ut för svensk polis. Vad fäster man för betydelse vid nätverksarbeten? Hur ser det ut? Man ser tydligt att alltfler på polissidan blir inblandade i internationellt arbete och inte riktigt vet vart det tar vägen. Det är viktigt att det inte växer ut för mycket och att vi följer upp det.

Anf.  25  KARIN THORBORG (v):

I går fick vi i utskottet en redogörelse för vad den europeiska polisakademin gjort. Det verkar bra. Det utarbetas nu en utbildning på EU-nivå. Det är viktigt att frågan inte kommer bort. Men det är klart att detta inte får växa och bli alltför stort, utan man måste ha kontroll över det. Det är i dag två stycken anställda. Jag undrar om regeringen tror att det kommer att växa när man får ett permanent sekretariat. Hur ställer sig regeringen här? Kommer regeringen att vilja ställa adekvata resurser till förfogande? Sedan undrar jag vad regeringen kan tänka sig är adekvata resurser?

Anf.  26  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är förstås viktigt att slå fast att det inte ska bli någon gemensam polisstyrka och inte någon gemensam elitstyrka. Däremot kommer verksamheten möjligen att växa lite grann. Vi har fått rapporter om det. Ni vill veta hur stora kostnaderna blir. Vi kan inte förutse dem i dag, men vi kommer att försöka få fram uppgifter om det så fort som möjligt.

Det finns de som vill gå längre än så här. När det gäller gränskontrollbyrån har vår inställning varit densamma som tidigare. Men visst finns det andra som vill gå längre.

Anf.  27  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill bara göra en mer filosofisk kommentar. Det finns kandidatländer som vill bygga upp Cepol, det vill säga bygga upp en gemensam styrka för att bekämpa vissa typer av brott. Det behövs en arbetsinsats i kandidatländerna för just detta, en samverkan mellan poliskårer i olika länder. Dock visar länderna på fler än en framgång när det gäller att få poliskårer att samarbeta effektivt i EU-sammanhang. Därav följer att det är ett samarbete mellan nationella polismyndigheter. Jag tycker att det kan vara klokt att ha en sådan här typ av polisakademi i Storbritannien, som har långa nationella traditioner och skilda inriktningar. Det är viktigt att den europeiska polisakademins sekretariat ska ligga i Storbritannien. Många tycker att det är tilltalande att ha den immateriella ansvarsprincip som vi har. Vi har ett slags kombinerad styrka.

Det kan alltså vara klokt att förlägga sekretariatet till Storbritannien, tycker jag.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i frågan.

Vi går vidare till punkt 11, Standarder för säkerhetsdetaljer och biometriska uppgifter i EU-medborgares pass.

Anf.  29  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Kommissionen har under hand meddelat att förslaget kommer att vara klart först till rådsmötet. Det kan därför bara bli fråga om en diskussion och en presentation. Bakgrunden är att kommissionen vid toppmötet i Thessaloniki uppmanades att ta fram förslag till säkrare resehandlingar för medborgare i tredjeland och för EU-medborgare. Som en följd av detta nådde RIF-rådet i november 2003 en överenskommelse om att biometri, i form av ansiktsigenkänning och fingeravtryck, ska införas i viseringar och uppehållstillstånd. Det förslag som kommissionen nu ska presentera ska behandla standarder för säkerhetsdetaljer och biometri i pass.

Jag välkomnar att kommissionen nu tar ett initiativ på det här området, eftersom en hög passäkerhet bidrar till kampen mot människohandel, terrorism och annan grov brottslighet.

Anf.  30  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Det är viktigt att det verkligen är den person som passet är utfärdat för också är den som håller i det. Det är problem när det gäller människosmuggling. Det är bra att dessa uppgifter ska finnas i passet. De blir föremål för registerbehandling och arkivering i ett gigantiskt register. Framför allt kränks människors integritet. I förslaget slås fast att uppgifter i passet ska finnas i ett slags basregister. I förslaget diskuteras också kommande identifikationsmetoder.

Anf.  31  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ett basregister kommer nog att behövas. Det är nog oundvikligt. Det anförs i uppdraget att man ska försöka hitta rätt avvägning när det gäller bland annat de saker som du tar upp.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den information vi fått och går vidare till punkt 12, Övriga frågor.

Anf.  33  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

I rådsrekommendationen uppmanas medlemsstaterna att förstärka samarbetet, speciellt mellan polis och underrättelsetjänster, för att kunna uppnå en hög säkerhet kring sportevenemang som olympiska spel.

I detta sammanhang handlar det framför allt om utbyte av information, stationerande av sambandsmän och delgivning av hotbildsanalyser. Detta kan vi från svensk sida bara bejaka. Samarbete i kampen mot terrorism är centralt. Från svensk sida uppmuntrar vi konkret och praktisk uppföljning av detta.

Eftersom frågan om myndighetsutövning är känslig välkomnar jag särskilt de tydliga referenserna till territoriell integritet och vikten av att ta hänsyn till nationell lagstiftning vid eventuella insatser.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vidare till A-punkterna.

Anf.  35  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

När vi skickade över underlag till EU-nämnden förelåg ingen A-punktslista. Vi sammanställde därför en lista med information om troliga A-punkter. Nu har vi precis fått ett första utkast till A-punktslista. Vi kommer under dagen att komplettera underlaget med information om denna lista. Jag hänvisar därför till det skriftliga materialet.

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Är det något kontroversiellt?

Anf.  37  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det kan jag inte svara alldeles säkert på, men jag tror inte det.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar justitieministern med medarbetare för att de kom hit.

2 §  Rättsliga och inrikes frågor (inrikes)

Statssekreterare Charlotte Svensson

Rapport från dels ministerrådsmöte den 27 och

28 november 2003, dels informellt ministermöte den 22 och 23 januari 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 februari 2004

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Jag vill hälsa statssekreterare Charlotte Svensson med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi gör som vanligt. Vi börjar med en rapport från ministerrådsmötet den 27–28 november 2003 och informellt ministermöte den 22–23 januari 2004 och fortsätter med information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 februari.

Anf.  40  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Jag börjar med rådsmötet den 27-28 november. Det italienska ordförandeskapet kunde sammanfattningsvis konstatera att antalet reservationer mot förslaget till asylprocedurdirektiv hade minskat radikalt. Dock lyckades inte rådet nå en politisk överenskommelse om vare sig asylprocedurdirektivet eller skyddsgrundsdirektivet. Man håller inte den tidsfrist som Europarådet har satt upp till 2003, utan förhandlingarna om de båda direktiven fortsätter under det irländska ordförandeskapet.

Vidare gav rådet på det här mötet kommissionen i uppdrag att skriva ett nytt förslag till direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i syfte att bedriva verksamhet som anställd eller egenföretagare.

Inom ramen för den gemensamma kommittén godkände rådet ett arbetsprogram för kamp mot olaglig invandring över sjögränser, som Justitiedepartementet i november informerade nämnden om. Genom tillägget att omhändertagande av personer vid ett fartygs avresehamn ska ske i enlighet med internationell rätt samt att asylsökande kommer att undantas kunde vi även från vår sida godkänna förslaget.

I november kunde rådet till sist även enas om ändringar i förordningen för enhetlig utformning av visumhandlingar och i förordningen för en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland. Ändringarna motiveras av händelserna den 11 september 2001 och behovet av att öka dokumentsäkerheten. Genom godkännandet kan införandet av biometriska kännetecken, som digitalt foto, i handlingar för visering och uppehållstillstånd tidigareläggas.

Vid det informella ministerrådet i Dublin diskuterades återvändande och asylprocedurdirektivet. Medlemsstaterna ställde sig positiva till ett förbättrat informationsutbyte och ett mer praktiskt samarbete kring gemensamma flygningar för återvändande. Rådet var även enigt om att den nya gränskontrollbyrån från dess inrättande i januari 2005 bör få en samordnande roll i det arbetet.

Kommissionen presenterade ett nytt förslag till finansiering på området. Under en tvåårsperiod kommer totalt 30 miljoner euro från befintliga program att avsättas för återvändandeprojekt. Efter en utvärdering kommer sedan kommissionen till EU:s nästa finansiella perspektiv eventuellt att få fram en rättslig grund för en särskild återvändandefond.

Inom ramen för asylprocedurdirektivet diskuterades frågan om säkra tredjeländer. Här betonade Sverige vikten av ett effektivt och flexibelt system som vi menar är fullt förenligt med en garanti för en individuell prövning i varje fall.

Gällande själva kriterierna för säkert tredjeland anser vi att de kriterier som nu finns i förslaget är tillräckliga. Särskilt framhölls kravet på att en asylsökande i tredjeland ska ha tillgång till en asylprocess som i sin tur kan leda till flyktingskap.

Som sista dagordningspunkt på det informella rådsmötet presenterade flyktingkommissarien Ruud Lubbers UNHCR:s så kallade EU prong med förslag till möjliga lösningar inom det framtida gemensamma asylsystemet.

Anf.  41  ALICE ÅSTRÖM (v):

Det här är inte riktigt mitt område. Men jag har ändå en fråga när det gäller återrapporteringen beträffande sjöfarten och kampen mot olaglig invandring i detta sammanhang, just att man också kom överens om att asylsökande ska undantas. Jag tycker att det är lite oklart. Hur ska man då kunna avgöra vem som är asylsökande av dem som kliver på ett fartyg? Man säger att vissa ska man skicka i väg, men asylsökande ska undantas. Innebär det att människor måste säga rätt ord, eller hur ska det här beskrivas? Det är viktigt, om man nu fattar beslut, att detta går att kontrollera och genomföra i praktiken på ett rimligt och rättssäkert sätt. Men där tycker jag att det finns en stor otydlighet när man har beslutat att asylsökande ska undantas. Men hur ska man klara detta?

Anf.  42  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Självklart ska de som anger att de söker asyl undantas. Det måste vara någon form av yttring att man söker asyl. Sedan hur det rent praktiskt går till på själva båten kan jag inte redogöra för.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi godkänna den här rapporteringen.

Vi går vidare, och vi går då in på själva dagordningen och punkt 9 om minimiregler för när tredjelandsmedborgare och statslösa personer ska betraktas som flyktingar.

Anf.  44  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Det här gäller direktivförslag om skyddsgrunder som kommer att föras upp till förhandlingar vid RIF-rådet den 19 februari. Syftet med direktivet är, som ni kanske kommer ihåg, att införa miniminormer för när personer ska betraktas som flyktingar eller av andra skäl behöver internationellt skydd. Det handlar också om innehållet i detta skydd.

I dagsläget kan Sverige ställa sig bakom artiklarna i direktivförslagets båda delar som de nu är utformade. Enighet om direktivförslagets första del har i stort sett nåtts. Denna del innehåller endast en kvarvarande reservation från ett medlemsland. Den här reservationen handlar om huruvida uppehållstillstånd som skyddsbehövande i övrigt ska kunna beviljas då förföljelsen utgår från en icke-statlig aktör.

Den andra stora olösta frågan handlar om nivån på rättigheter för skyddsbehövande i övrigt. Det är främst en medlemsstat som menar att man har svårigheter att likställa flyktingar och skyddsbehövande i övrigt när det gäller tillträde till arbetsmarknaden och socialförsäkringsrättigheter. Den svenska inställningen är alltjämt att dessa båda grupper i största möjliga utsträckning ska jämställas när det gäller rättigheter.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan har varit uppe flera gånger tidigare i EU-nämnden. Den var uppe senast i juni som en informationspunkt.

Anf.  46  HILLEVI LARSSON (s):

När jag tittar i bilagan står det på s. 175 om förmånligare bestämmelser. Det står att medlemsstaterna får införa eller behålla förmånligare bestämmelser för att fastställa vem som ska betraktas som flykting eller som en person som uppfyller kraven på subsidiärt skydd och för att fastställa innebörden av internationellt skydd förutsatt att de är förenliga med detta direktiv.

Detta låter väldigt fritt och positivt. Såvitt jag har förstått har det tidigare förts en diskussion om att man inte bara ska ha en gemensam miniminivå när det gäller hur många man ska ta emot utan även en övre gräns men att man däremot skulle kunna laborera med humanitära skäl och därmed ändå som medlemsstat bestämma hur många som ska få stanna och vilka som ska få stanna. Har den här artikeln om förmånligare bestämmelser någon koppling till detta med humanitära skäl, eller är det någonting nytt? Det låter här nästan som att det är helt upp till medlemslandet självt att bestämma. Det tycker jag i och för sig låter positivt.

Anf.  47  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag har främst tre frågor. Vi vet att när den här typen av direktiv om miniminormer antas ligger det alltid i farans riktning att de som har bättre regler sakta men säkert börjar sänka sig till den nivå som man sätter, att det inte bara blir ett golv utan, som någon uttryckte det, lika mycket ett tak eller åtminstone en gräns, alltså en ren klassisk harmonisering.

Då undrar jag om det ligger i farans riktning att Sverige på de punkter som till exempel handlar om upphörande i artikel 13 och så vidare börjar sänka sin nuvarande standard.

Jag har ytterligare två frågor. Den ena handlar om artikel 22 om subsidiär skyddsstatus där det står att uppehållstillstånd ska vara giltigt minst ett år och vara förnybart om inte tvingande hänsyn till den nationella säkerheten och den allmänna ordningen kräver något annat.

Jag skulle vara glad om man kunde utveckla den sista passusen. När ska det inte vara förnybart? När ska det vara stopp och att man inte kan göra en ansökan? Det ska inte vara förnybart att få subsidiär skyddsstatus enligt den artikeln.

När det gäller artikel 30 om rätt till fri rörlighet inom medlemsstaten ser jag att det finns en granskningsreservation. Innebär det att det är möjligt att den inte kommer att gå igenom? Finns det någon medlemsstat som kraftfullt kommer att motsätta sig detta? Det ligger i farans riktning att man kommer att motsätta sig rätten till fri rörlighet.

Anf.  48  ALICE ÅSTRÖM (v):

Det här har varit uppe flera gånger och har diskuterats. Jag vill framför allt lyfta fram två punkter eftersom den svenska ståndpunkten är att man kan godta detta.

Det ena handlar om att det inte har blivit bindande regler när det gäller ensamma flyktingbarn och syskon, det vill säga att det ska vara bindande att de ska hållas i samma land. Nu gäller att man så långt som det är möjligt ska försöka, men det är inte bindande. Tycker man från svensk sida att det är acceptabelt?

Jag har en fråga om icke-statlig förföljelse. Här finns det någonting som är ganska nytt när det gäller flyktingpolitiken. Först och främst ska flyktingen själv bevisa att förföljelsen sker, vilket inte alltid är det allra lättaste. Men man ska också bevisa att man inte kan få skydd av staten eller andra. Men det finns även med att internationella organisationer inte kan garantera att man får ett skydd i det egna landet. Det är ändå någonting ganska nytt att internationella organisationer ska kunna garantera medborgare skydd i deras hemland om det är icke-statlig förföljelse. Hur ser man från svensk sida på det?

Anf.  49  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Vi har diskuterat den här frågan tidigare, som har sagts här. Jag tänker särskilt på det sätt som vi resonerar om att vi ska ha ett gemensamt regelverk inom EU. Samtidigt säger vi att vi vill ha möjlighet till bättre regler själva. Det är en väldigt knepig fråga. Det skulle ju innebära att vi kan ta emot människor till Sverige, och sedan har vi den fria öppenheten som gör att man kan åka till vilket land man vill. Den problematiken har vi diskuterat med den förre ansvarige ministern, och jag har också ställt frågan till statsministern som medgav, jag vet inte om det var i kammaren eller här, det minns jag inte, att det här är ett problem som vi inte riktigt har rett ut. Vi har hittills kunnat säga att vi vill acceptera ett gemensamt regelverk. Men detta går inte riktigt ihop.

Jag känner lite grann att vi snart behöver ha en avrapportering från ministern om hur det här går. Hur avancerar det? Är det en möjlig eller en omöjlig situation?

Anf.  50  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Jag ska börja med Hillevi Larssons fråga om förmånliga bestämmelser. Det har inte varit någon diskussion om att man skulle göra någon begränsning när det gäller antal eller att man skulle sätta någon övre gräns, utan det här är miniminormer. Sedan får man ha förmånligare regler. Det stämmer precis.

Jag ska komma in på det som Gustav Fridolin tog upp om artikel 13, att det här är miniminormer. Vi har inte några planer på att sänka nuvarande standard. I stället diskuterar vi bland annat att vidga flyktingbegreppet i Sverige. Man kan självklart ha ambitioner att ha ännu mer generösa regler i detta direktiv. Men vi bedömer nog att i och med utvidgningen med de nya medlemsstaterna är detta ett rimligt golv, och vi tycker att det är positivt om man kan anta detta direktiv före den 1 maj så att det finns på plats inför utvidgningen när vi får en rad nya länder som bygger upp sina asylsystem. Det kan vara en hjälp för dem. Det är naturligtvis en kompromiss, men vi tror att det är viktigare än att vi på varje punkt får igenom precis det som vi tycker skulle ha varit det bästa.

Den andra frågan om artikel 22 om förnybarhet och hänvisningen till allmän ordning och säkerhet behöver jag nog hjälp med.

Anf.  51  Utrikesråd OLA HENRIKSON:

När det gäller hänvisningen till allmän ordning och säkerhet är det någonting som finns i många rättsakter inom EG-rätten, bland annat de som gäller fri rörlighet för EU-medborgare. Det finns också i Genèvekonventionen och i vår utlänningslag möjligheter att undanta människor från skydd om de har begått vissa allvarliga brottsliga gärningar. Till exempel grov icke-politisk brottslighet är en grund för att neka någon flyktingstatus eller för att inte ge uppehållstillstånd.

Anf.  52  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Frågan om artikel 30 är en av de utestående frågor som jag nämnde, om tillträde till arbetsmarknaden, som ett medlemsland har problem med.

Sedan handlade det om ensamkommande barn. Det som Alice Åström säger om att det inte är bindande regler i detta direktiv stämmer. Sedan har vi också förhandlat fram familjeåterföreningsdirektivet. Det har vi också tillsatt en utredning om för att implementera i svensk rätt. Det är framför allt där som vi har fört diskussionen om just vikten av att hålla ihop familjerna.

Sedan handlade det också om icke-statlig förföljelse. Jag förstod inte riktigt frågan.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Då får vi ta frågan igen.

Anf.  54  ALICE ÅSTRÖM (v):

När det gäller icke-statlig förföljelse är det flyktingen som ska lägga fram bevis för att staten inte kan skydda honom eller henne. Man kan vara förföljd av andra skäl. Man har tagit med internationella organisationer, att det inte finns några internationella organisationer i hemlandet som skulle kunna ge honom eller henne det skyddet. Även om staten inte kan göra det finns det då en internationell organisation som kan göra det. Detta är något ganska nytt att man för in detta. Det gör att jag ställer frågan: Vilka tankar finns det, vilka internationella organisationer skulle det här röra, och är det rimligt?

Anf.  55  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Jag ska först säga att vi har sett det som positivt att så många länder har valt att erkänna detta med icke-statlig förföljelse. Det är en nyhet, och det är utvidgning. Vi har sett det utifrån det perspektivet i förhandlingarna.

Vi har länder där FN kan garantera skydd för flyktingar. Vi tyckte att det var viktigt att det fanns med. Vi har nog sett frågan utifrån ett annat perspektiv. Det är därför jag var oklar på vad frågan handlade om.

Avslutningsvis kan jag säga att vi naturligtvis efter att detta direktiv är antaget kommer att tillsätta en utredning som går igenom detta direktiv. Då får man också föra en diskussion om de saker där vi kanske behöver bli bättre utifrån det som föreslås i direktivet.

Som vi kan bedöma det nu ligger vi över det här, och vi har inga ambitioner att sänka nivån. Däremot kan det ändå finnas saker i det här som pekar på behov av att förändra. Den frågan kommer vi säkert att återkomma till i andra sammanhang.

Anf.  56  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har en allmän informationsfråga om hur regeringen uppfattar att stämningsläget är bland medlemsstaterna beträffande flyktingmottagande. Vi såg till exempel förra året att Storbritannien försökte driva igenom att man skulle ha en lägre nivå när det gäller länder utanför Europeiska unionen och en hårdare attityd. Det vore intressant om statssekreteraren kan säga någonting om det aktuella stämningsläget bland medlemsstaterna i fråga om asylmottagandet.

Anf.  57  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag är ledsen att jag förlänger diskussionen trots att vi har haft detta uppe tidigare. Men det är en del frågor som jag vill ha utvecklade. Bland annat gäller det artikel 22. Jag är väl förtrogen med att möjligheten att inte förnya en subsidiär skyddsstatus givetvis finns i ett läge när det handlar om att man stör allmän ordning och så vidare. Men som det nu är skrivet får man åtminstone intrycket av att det inte ens ska vara möjligt att söka förnyelse. Man ska kunna ge icke förnybar subsidiär skyddsstatus på ett år. Detta skulle jag vilja ha utvecklat, om själva förnybarheten i sig begränsas mer än vad som har gällt enligt reglerna tidigare.

Jag skulle gärna vilja att statssekreteraren lite grann utvecklar resonemanget om den fria rörligheten, om ni har någon analys om hur det kommer att gå. Hur starkt motstånd möter ni? Är det bara en medlemsstat som i slutändan kommer att bli nedröstad och som inte kommer att lägga in veto, och tror ni att det kommer att gå igenom, eller ser det ut på något annat sätt?

Alice Åström ställde en fråga om att andra organisationer och inte bara staten kan ge människor skydd. FN är en sak. Men det som man är rädd för är att andra frivilligorganisationer också tas med här, att man ska bevisa att inte Röda Korset eller andra kan ge människor skydd i slutändan, det vill säga att vissa medlemsstater försöker utvidga dessa regler så mycket som möjligt. När vi nu äntligen har fått den här vinsten, att få in den icke-statliga förföljelsen, är det givetvis viktigt hur det formuleras. Man kanske i stället hade kunnat skriva FN explicit i stället för att tala runt detta. Frågan är om den diskussionen har varit uppe.

Anf.  58  GÖRAN LENNMARKER (m):

Beträffande FN-skydd vill jag erinra om att Srebrenica var FN-skyddad, och vi vet vad som hände. Det innebär att det också gäller att se till att man har reella garantier och inte bara formella garantier.

Med anledning av Holger Gustafssons fråga vill jag säga att det här är minimidirektiv för nationella beslut. Det är inte en gemensam flyktingpolitik. Vi har i riksdagens yttrande om regeringens skrivelse inför regeringsförhandlingarna i princip sagt att vi kan vara intresserade av en gemensam flyktingpolitik. Då blir det en alldeles enhetlig. Nu vet vi att det är en lång resa innan det kan bli möjligt, och vi vet inte ens vilken standard den så att säga skulle hamna på. Men har statssekreteraren någonting att säga om detta? Finns det några funderingar om den andra resan till den gemensamma flyktingpolitiken?

Anf.  59  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Frågan handlade om hur läget är bland medlemsstaterna. Det är svårt att säga. Det skiljer sig ganska mycket åt. Men jag kan säga att asylprocedurdirektivet, som jag kommer att återkomma till under nästa punkt, ändå har satt fokus på hur olika våra system är i Europa när det gäller prövning av asylärenden. Jag kan känna att många länder har väldigt legalistiska system med väldigt långa handläggningstider, upp till tio år i vissa länder. I och med att man har fått fler uppenbart ogrundade ansökningar finns det ett slags desperation i en del länder. Jag tror att det är bakgrunden till att vi ibland får väldigt snabba förslag på det här området som sedan faller därför att de är orealistiska. Men det finns ett tryck i vissa länder att få ordning på sina asylprocesser eftersom dessa länder uppfattar sig som överbelastade av människor som har uppenbart ogrundade ansökningar. Och befolkningen kräver det av sina regeringar. Det kanske kan vara en förklaring till det tonläge som vi ser även i medierna, ett signalsystem.

Jag tror ändå att dessa direktiv är viktiga på det sättet att man får någon form av gemensam bas.

Sedan är det självklart väldigt långt till en harmoniserad och gemensam flyktingpolitik. Ruud Lubbers hade med detta i det ”EU prong” som han föredrog på det informella ministerrådsmötet. Det var ingen diskussion om förslaget, men ändå sade i stort sett alla att detta inte var något som man kunde diskutera vid det tillfället eftersom det är alldeles för långtgående att man skulle ha några gemensamma EU-myndigheter som fattar beslut om asylansökningar. Det är långt dit, och detta är bara en början.

När det gäller den fria rörligheten är det endast en medlemsstat som vi väntar på och som har dessa utestående reservationer. Där ser jag inte, åtminstone i dagsläget, att några andra medlemsstater skulle ändra sig, utan vi har ett tryck på oss att detta ska vara klart den 1 maj, och jag har svårt att se att man skulle försöka börja förhandla om igen. Det pågår en hel del nationella reformer, och man har väntat in det här landet som har en sådan reform på gång. Vi hoppas att detta land kan släppa sina reservationer.

Beträffande en del av de andra frågorna kan jag säga att det här direktivet inte handlar om procedurerna. Det är asylprocedurdirektivet som handlar om förfarandet i de olika frågorna.

När det gäller de icke-statliga organisationerna handlar det inte bara om FN utan det handlar även om Nato och andra. Därför har vi inte valt att man skulle exemplifiera. Men det är klart att det måste vara ett reellt skydd.

Anf.  60  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag skulle egentligen bara vilja förtydliga. Det sägs att detta bara är början. Det kanske är det som är oroande. I början var förslaget relativt bra, men det har blivit mer och mer urvattnat under tiden. Jag vill bara förtydliga att vi från Vänsterpartiets sida anser att Sverige bör säga nej till detta och att regeringen bör lägga in sitt veto. Det är vår ståndpunkt.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 10 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus.

Anf.  62  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Det här handlar om asylprocedurdirektivet. Som jag sade tidigare var det planerat att man skulle anta detta före utgången av år 2003. Nu har ordförandeskapet koncentrerat sig på att också nå enighet beträffande detta direktiv före den 1 maj 2004. Direktivet ska då vara antaget enligt Amsterdamfördraget. Det finns ett starkt tryck på ordförandeskapet att nå en lösning.

Det som kommer att tas upp på mötet i februari berör reglerna om överklagande. Det är artiklarna 38 och 39. När en asylsökande har överklagat ett beslut är huvudregeln att han eller hon har rätt att stanna kvar i medlemsstaten under tiden som detta överklagande handläggs. Det finns dock möjlighet att göra undantag från den regeln, till exempel vid uppenbart ogrundade ansökningar. Det här gäller också sedan länge i svensk rätt. Den asylsökande har dock alltid möjlighet att begära att få stanna även i sådana situationer och begära inhibition. Flera av medlemsstaterna har problem med den regeln och vill även begränsa rätten att begära inhibition.

Sverige anser att direktivet i sin nuvarande form är förenligt med svensk rätt och att det också tillgodoser rättssäkerhet och internationella skyddsregler. Vi har därför inga utestående reservationer. När det gäller rätten att begära inhibition kommer vi fortsatt att verka för att asylsökandes rätt inte begränsas på den här punkten.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var uppe i EU-nämnden senast den 30 oktober.

Anf.  64  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag vill göra ett förtydligande. Om jag förstod statssekreteraren rätt gäller den enda utestående frågan vid förhandlingarna möjligheten att kvarstanna vid ett överklagande. Då finns det de som gör andra bedömningar än Sveriges regering och är betydligt mer kritiska, till exempel Amnesty International, som menar att det i fråga om detta finns en risk att flera medlemsstater mer och mer kommer att börja skicka ut människor och hävda att deras ansökningar är ogrundade trots att de kanske inte är det. De kanske inte tillräckligt noga kommer att kontrollera de länder till vilka de skickar människor, trots att dessa människor har överklagat sina beslut.

Har Sveriges regering på något sätt tagit till sig av den kritikstorm som har varit inför det ministerrådsmöte som ni ska delta i nu?

Anf.  65  ALICE ÅSTRÖM (v):

Fru ordförande! UNHCR hade på åtta punkter ganska kraftig kritik mot det här förslaget. Nu vet vi att man skulle träffa flyktingkommissarien den 16 december. Har det kommit några signaler om att UNHCR ändrat sin kritik och dragit tillbaka de åtta punkterna där man alltså riktade ganska allvarlig kritik mot förslaget? Det var den ena frågan.

Inför mötet verkar det som om det irländska ordförandeskapet signalerar att man behöver ha en debatt om innehållet just när det gäller rätten att överklaga. Man har från det irländska ordförandeskapet också signalerat att man även skulle vilja diskutera vad som är ett säkert tredjeland.

Tänker Sverige stödja de signaler som kommer från Irland om att man behöver diskutera frågan ytterligare?

Anf.  66  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

När det gäller överklagandet är de regler som nu finns i direktivet inga nyheter i förhållande till vår nationella rätt. Sverige har ju drivit frågan om att det ska ske en individuell prövning. Vi hade på det informella ministerrådet också en diskussion, som jag redogjorde för, om just begreppet säkra tredjeländer. Där är vi väldigt tydliga på att man hela tiden också måste ha en individuell prövning. Egentligen rör den diskussionen alltså detta, och inte själva överklagandet. Som vi ser det går de undantag som man gjort och gör att motivera och är egentligen inte konstiga.

Sedan kan man med tanke på hur det står skrivet i artiklarna få intrycket att det handlar om en lång lista, men om man går igenom vilka situationer det handlar om menar vi att det här är något som vi ju tillämpar. Det som det handlar om är avvisningar enligt Dublinförordningen, när en ansökan är uppenbart ogrundad, när en asylsökande inte har överlämnat sitt överklagande i rätt tid och när den asylsökande sitter i förvar för att avvisningen ska verkställas.

I den delen av processen är det rimligt att kräva att man ska kunna verkställa besluten och inte kunna överklaga om och om igen. På den punkten menar vi alltså att UNHCR:s kritik inte riktigt håller. Däremot finns det andra delar i UNHCR:s kritik som vi tar på allvar och också för diskussioner om med de andra medlemsstaterna.

Anf.  67  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Det nya med detta är att när det kopplas ihop med vissa andra delar av direktivet blir det, åtminstone som jag ser det, vissa skillnader jämfört med vad vi har i dag. Det gäller framför allt den artikel som handlar om summariska gränsförfaranden. När artiklarna sedan gäller samtidigt blir skillnaden rejäl, även om reglerna i just den del som vi nu diskuterar är ganska lika dem som vi har i Sverige.

Det är trist att man inte lyssnat närmare på UNHCR:s kritik. I vissa delar går de så långt som till att säga att detta kan strida mot internationell lag och därför bör kontrolleras. Det handlar om de summariska gränsförfarandena, som de menar måste kontrolleras gentemot internationell lag. Om man inte tar den typen av kritik från ett FN-organ på stort allvar brister det någonstans.

Vad jag förstått har ministern inför kammaren meddelat att det finns en alternativ handlingslinje just när det gäller kravet på individuell prövning. Man pratar om att alla länder som uppfyllt Europakonventionen skulle kunna ha sådana summariska gränsförfaranden och så vidare.

Kör vi också på den linjen, eller är den svenska linjen i varje läge att det ska ske individuella asylprövningar, även om vi inte lyckas få bort artikeln om summariskt gränsförfarande?

Anf.  68  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Vi har försökt begränsa oss och göra kriterierna så smala som möjligt. Om man skulle få igenom Europakonventionen, och det bara skulle röra sig om Liechtenstein och Norge, är det naturligtvis enklare att då föra en diskussion och försöka hitta en kompromiss. Men vi har drivit frågan om individuell prövning, och vi har också drivit frågan om de här kriterierna. Sedan får vi se vad vi kommer fram till, vad som väger tyngst.

Samtidigt finns det också ett behov av att få fram direktivet. Så är det ju i en förhandling. Men på det kommande mötet kommer vi än så länge bara att diskutera överklagandefrågan. Vi kommer att återkomma till frågan om gränsförfarandet och säkra tredjeländer.

Anf.  69  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag ber att få återkomma då.

För att ändå klargöra detta vill jag säga att jag får en känsla av att den svenska regeringen inte riktigt vet hur den ska hantera dessa frågor med tanke på att den håller sig med flera alternativa linjer, varav en handlar om att det bara ska gälla länder som fullt ut uppfyller Europakonventionens regler. I så fall skulle det troligtvis inte vara möjligt för ett EU-land att direktavvisa någon ens till Sverige.

Anf.  70  ALICE ÅSTRÖM (v):

Låt mig bara väldigt kort säga att jag inte fick svar på frågan beträffande de signaler som nu kommer från Irland om att man faktiskt börjat ta en del av UNHCR:s kritik på allvar och vill öppna upp för mer debatt. Jag fick inget svar när det gäller den svenska inställningen till detta.

Anf.  71  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Det är inte så att vi inte vet vad vi gör. Egentligen diskuterar man – som vi också har framfört till EU-nämnden – två olika aspekter. Det handlar om att begränsa kriterierna så mycket som möjligt för vad som är ett säkert tredjeland, alltså att ha starka och tydliga kriterier, och att vi vill ha en individuell prövning. Vi menar att det är förenligt med flexibilitet och ett effektivt system.

Vi välkomnar Irlands olika framstötar här, och det var också bakgrunden till att man bjöd in Lubbers till det informella ministermötet så att han kunde redogöra för UNHCR:s kritik inför alla medlemsstater. Det har varit mycket positivt för processen.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till den punkt som står under Gemensamma kommittén och handlar om framtagningen av ett informationssystem för viseringar.

Anf.  73  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Det är ett utkast till rådets slutsatser om utvecklingen av informationssystemet för viseringar, det så kallade VIS. Antagandet av dessa rådsslutsatser är en förutsättning för att kommissionen ska kunna gå vidare med det tekniska genomförandet, det vill säga ge riktlinjer – ganska övergripande sådana – för utvecklingen av VIS. Därefter tar kommissionen utifrån dessa slutsatser fram en rättsakt som sedan förhandlas om på sedvanligt sätt.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Det betyder alltså att frågan kommer tillbaka.

Ingen begär ordet. Då kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens fortsatta upplägg i de kommande förhandlingarna.

Därmed har vi gått igenom listan, och jag undrar: Finns det någon A-punktslista?

Anf.  75  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Ja, A-punktslistan kom i morse. Där finns ett antagande av rådets förordning om inrättande av ett nätverk av sambandspersoner för invandring. Frågan behandlades i EU-nämnden den 26 september och vid rådsmötet den 2–3 oktober. Sverige ställer sig positivt till samarbetet vad avser utbyte av information.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi godkänna den rapporten. Vi tackar statssekreteraren med medarbetare för att ni kom hit.

Innehållsförteckning

1 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN: 2

Anf.  4  BEATRICE ASK (m): 2

Anf.  5  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 2

Anf.  6  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  7  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 3

Anf.  8  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  9  BEATRICE ASK (m): 3

Anf.  10  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  11  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 4

Anf.  12  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  13  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 4

Anf.  14  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  15  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 4

Anf.  16  ORDFÖRANDEN: 5

Anf.  17  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 5

Anf.  18  ORDFÖRANDEN: 5

Anf.  19  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 5

Anf.  20  ORDFÖRANDEN: 5

Anf.  21  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 5

Anf.  22  BEATRICE ASK (m): 6

Anf.  23  MARGARETA ANDERSSON (c): 6

Anf.  24  ALICE ÅSTRÖM (v): 6

Anf.  25  KARIN THORBORG (v): 7

Anf.  26  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 7

Anf.  27  GÖRAN LENNMARKER (m): 7

Anf.  28  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  29  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 8

Anf.  30  LEIF BJÖRNLOD (mp): 8

Anf.  31  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 8

Anf.  32  ORDFÖRANDEN: 8

Anf.  33  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 8

Anf.  34  ORDFÖRANDEN: 8

Anf.  35  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 9

Anf.  36  ORDFÖRANDEN: 9

Anf.  37  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 9

Anf.  38  ORDFÖRANDEN: 9

2 §  Rättsliga och inrikes frågor (inrikes) 10

Anf.  39  ORDFÖRANDEN: 10

Anf.  40  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON: 10

Anf.  41  ALICE ÅSTRÖM (v): 11

Anf.  42  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON: 11

Anf.  43  ORDFÖRANDEN: 11

Anf.  44  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON: 11

Anf.  45  ORDFÖRANDEN: 12

Anf.  46  HILLEVI LARSSON (s): 12

Anf.  47  GUSTAV FRIDOLIN (mp): 12

Anf.  48  ALICE ÅSTRÖM (v): 13

Anf.  49  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 13

Anf.  50  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON: 13

Anf.  51  Utrikesråd OLA HENRIKSON: 14

Anf.  52  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON: 14

Anf.  53  ORDFÖRANDEN: 14

Anf.  54  ALICE ÅSTRÖM (v): 14

Anf.  55  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON: 14

Anf.  56  CARL B HAMILTON (fp): 15

Anf.  57  GUSTAV FRIDOLIN (mp): 15

Anf.  58  GÖRAN LENNMARKER (m): 15

Anf.  59  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON: 16

Anf.  60  ALICE ÅSTRÖM (v): 16

Anf.  61  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  62  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON: 17

Anf.  63  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  64  GUSTAV FRIDOLIN (mp): 17

Anf.  65  ALICE ÅSTRÖM (v): 18

Anf.  66  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON: 18

Anf.  67  GUSTAV FRIDOLIN (mp): 18

Anf.  68  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON: 19

Anf.  69  GUSTAV FRIDOLIN (mp): 19

Anf.  70  ALICE ÅSTRÖM (v): 19

Anf.  71  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON: 19

Anf.  72  ORDFÖRANDEN: 19

Anf.  73  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON: 20

Anf.  74  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  75  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON: 20

Anf.  76  ORDFÖRANDEN: 20