Fredagen den 13 december 2002

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:10

1 §  Rättsliga och inrikes frågor

Justitieminister Thomas Bodström

Rapport från ministerrådsmöte den 28 och 29 november 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 december 2002

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Välkomna! Sammanträdet förklaras härmed öppnat. Eftersom det är första gången som ni, Karin Thorborg och Gustav Fridolin, är här vill jag hälsa er mycket välkomna till EU-nämnden.

Vi börjar med ärende nr 1 och hälsar justitieminister Thomas Bodström med medarbetare välkomna till EU-nämnden för sedvanlig rapportering och för information och samråd. Som vanligt börjar vi med en rapportering från ministerrådsmötet. Varsågod, justitieministern!

Anf.  2  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack så mycket, fru ordförande! Vid förra mötet uppnåddes politisk enighet om förordningen om föräldraansvar i fråga om olovligt bortförda eller kvarhållna barn. Beträffande avtal mellan EU och USA skedde en avstämning inför fortsatta förhandlingar. I övrigt var mötet inte särskilt framgångsrikt när det gällde att nå överenskommelser. Man lyckades faktiskt inte nå en överenskommelse om något av de rambeslut som låg på bordet. Därför återkommer de frågorna vid detta möte – i varje fall en del av dem.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen har begärt ordet kan vi gå in på föredragningslistan. Vi börjar med punkt 3. Vi tar alltså den listan först och A-punktslistan på slutet. Varsågod, justitieministern!

Anf.  4  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack, fru ordförande! Dagordningens punkt 3 handlar om rambeslut om rasism och främlingsfientlighet. Förslaget till rambeslut innehåller som bekant bestämmelser om vilka rasistiska och främlingsfientliga handlingar som ska vara straffbara och om påföljder. Vi lyckades alltså inte nå en politisk överenskommelse på förra mötet.

Den utestående frågan gäller en närmare avgränsning av det straffbara området. Sverige, tillsammans med flera andra medlemsstater, menar att det är viktigt med en tydlig avgränsning av det straffbara området för att precisera vilka yttranden som ska kunna bestraffas. Det är också viktigt att nå en rimlig balans mellan behovet av kriminalisering och hänsynen till yttrandefriheten. Den balansen har vi nu i den föreslagna texten.

Ordförandeskapets kompromissförslag innebär i stort att medlemsstaternas möjligheter att göra särskilda begränsningar inom det straffbara området så småningom ska ses över. En sådan lösning är i och för sig godtagbar men vi arbetar för att översynen inte ska omfatta begränsningar som Sverige behöver för att värna yttrandefriheten.

Den svenska ståndpunkten står alltså fast. Vi får väl se hur det blir men lite hopp finns om att kunna nå en politisk överenskommelse på det här mötet.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Frågan var uppe i EU-nämnden den 22 november.

Anf.  6  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Ja, vi hade en diskussion om detta förra gången. Jag dristade mig då att ha några invändningar. Inte för att jag tycker att bekymret med rasism och främlingsfientlighet inte är något att ta på allvar, tvärtom, men jag reste då farhågor för att EU här försöker göra något där kostnaden för att göra någonting gemensamt är större än den gemensamma nyttan. Det är alltså oerhört svårt att hitta definitioner för att begränsa det här direktivet.

Jag ska inte upprepa alla invändningar jag då hade men jag vill faktiskt säga: Vad var det jag sade? Den gången tyckte jag att justitieministern var väldigt lättsam i frågan – det här var ingenting som man behövde komma tillbaka till, och det skulle nog inte bli så farligt.

Det skulle vara skönt om vi från departementen eller så kunde få lite tydligare ingångsvärden. När vi senast diskuterade detta var det något som bara precis skulle ”ramla igenom”. Jag ser en stor fara här – att EU håller på med någonting, också sett till rambeslut, som kan inskränka på svensk yttrandefrihet och som kommer att tvinga ministern att gå tillbaka till riksdagen trots att han påstått att så inte skulle bli fallet.

Jag tycker att Sverige skulle engagera sig i en del andra frågor som är mer väsentliga och viktiga just nu och där man verkligen har så att säga mer gemensam nytta än gemensam kostnad för att åstadkomma det som Europas medborgare just nu är betjänta av. Det här riskerar bara, som sagt, att skapa trubbel, inte att angripa roten till det onda.

Problemen med rasism och främlingsfientlighet är gemensamma i hela unionen. Frågan är om det behövs en tung gränsöverskridande lagstiftning för att komma till rätta med dem. Jag vet att justitieministern har en delvis annan uppfattning just baserad på exemplet vitmaktmusik. I övrigt undrar jag, som sagt, om vi inte använder EU lite för hårt i just denna del. Dessutom, vilket jag ibland hävdar när vi talar om subsidiaritet: Flyttar vi alltför många saker till Bryssel och tror att Bryssel löser saker och ting, då är risken stor att vi glömmer bort vårt eget ansvar i vårt eget land och i våra egna samhällen. Det var därför som jag ville ha en principdiskussion om det förra gången, och vi fick det då. Nu kan jag säga: Vad var det jag sade?

Jag skulle också vilja fråga både ministern och hans departement om ni fortfarande hävdar att detta är ett minimidirektiv.

Anf.  7  INGVAR SVENSSON (kd):

Fru ordförande! I sak har jag inga invändningar men jag har två allmänna synpunkter som det kan vara lika bra att ta redan i samband med den första punkten här.

Det handlar om det material som vi får när det gäller RIF-rådet. Både förra gången och nu har vi fått ett väldigt omfattande material som inte är särskilt läsvänligt. Det måste ni börja fundera på. På kort tid ska vi sätta oss in i de här frågorna. I och för sig är det många gånger fråga om sådant som kommer tillbaka, men jag tror att det är viktigt att ni börjar fundera på att ha en någorlunda struktur på dokumenten så att de blir läsvänliga för oss ledamöter. Det tror jag, som sagt, är en viktig bit som ni bör fundera på. Det kan ju inte vara farligt att i sammanhanget också ägna sig åt lite pedagogik.

Jag tror att det också finns en slapphet – kanske gäller det generellt. Såvitt jag kan bedöma – åtminstone lärde jag mig det när jag var ny i EU-nämnden – har vi faktiskt rätt att få handlingarna på svenska, men det är en väldig slapphet i det avseendet. Ofta får vi handlingarna på engelska, ibland till och med på franska. Det kan också vara en slapphet från departementets sida att inte trycka på rådet att leverera översättningar så att vi kan få dokumenten på svenska. Där tycker jag att man måste trycka på.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Innan jag ger justitieministern ordet vill jag göra nämnden uppmärksam på att kansliet har gjort en PM till oss om beslutsinstrument inom området. Detta var ju ett önskemål och en beställning, framför allt på initiativ av Gunilla Carlsson.

Anf.  9  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Fru ordförande! Det är lite svårt att bemöta påståendet här från Gunilla Carlsson. Jag förstod faktiskt inte vad som menades utöver frågan om det här är ett minimidirektiv. Det är inget direktiv, utan det är ett rambeslut och minimiregler.

Ja, det är möjligt att vi har olika uppfattningar. Vi anser nu, liksom förra gången, att det är viktigt att samarbeta internationellt därför att kampen mot internationell brottslighet bäst kan bedrivas internationellt. Men som vi också tidigare har sagt är det viktigt att vi behåller våra principer och våra grundlagar. På det sätt som detta har utformats är det väldigt bra avpassat för svensk del. Det hände inte särskilt mycket på förra mötet. För vår del är positionerna exakt desamma, så det är lite svårt att begripa det här med ”vad var det jag sade?”. Det är precis samma situation nu som tidigare.

Sedan kan jag bara hålla med om det andra om Bryssel. Vi kan gärna från vårt håll på olika sätt försöka påverka Bryssel så att det skickas ett bättre material. Vi ser gärna att det kommer så mycket material som möjligt för att inte på något sätt hamna i situationen att material inte kommer ledamöterna till godo. Vi vet också sedan tidigare att det inte alltid fungerar när det gäller sådana här saker, bland annat när det gäller översättningar från Bryssel. Såvitt jag förstår får ni handlingarna före oss.

Anf.  10  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vad jag ville ta upp i nämnden förra gången och som vi också diskuterade då är att den här typen av lagstiftning – som rör svår materia och som i Sveriges fall riskerar att inskränka yttrandefriheten – har, såvitt jag förstår, hanterats väldigt olika i olika länder. Det gäller alltså vad man avser med ”främlingsfientlighet” eller inte avser, vad som ska vara straffbart och så. Jag jobbar inte med de här frågorna dagligdags men jag inbillar mig att det måste vara svårt att göra definitionerna. Förra gången i nämnden framförde jag att jag tror att det här kan stöta på problem. Det gjorde det också på ministerrådsmötet just därför att det är svårt att göra en avgränsning. När vi nu försöker harmonisera och tränga långt in i de här frågorna kan jag se att det i denna fråga fanns, som jag uppfattade det, en stor risk för att det svenska sättet att bemöta den här typen av brottslighet så att säga skulle behöva naggas i kanten för att man gemensamt skulle hitta en insats. Okej, den kan komma att behövas. Men jag ser andra saker som till sin karaktär är direkt gränsöverskridande och där vi ska använda rambesluten.

Min kritik grundas dessutom på instrumentet rambeslut. Den frågan har kansliet nu rett ut för oss. I det resonemang som vi hade talade vi om direktiv. Men här är det, precis som ministern säger, ett rambeslut – inga direktiv. Därför kan man inte tala om ett minimidirektiv. Det var ju lite grann det som diskussionen då handlade om.

Anf.  11  INGVAR SVENSSON (kd):

Det där om att departementspromemoriorna hamnar här innan de hamnar i departementet var intressant men så är det väl inte. Dokument bifogas, står det i papperena. Om materialet strukturerades lite bättre vore det en fördel för oss. Vi sitter ju inte bara i EU-nämnden, utan vi sysslar även med andra saker under veckan, så det blir ofta kort tid för att läsa in saker och ting.

Anf.  12  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vad Ingvar Svensson säger är riktigt. Jag menar att papperen oftast inte har kommit till mig innan de kommer till er.

Än en gång vill jag slå fast att detta inte ska påverka vår yttrandefrihet. Det framgår av artikel 7 – det är detta som undantas. Det var inte Sverige som på något sätt hade problem på det här området.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Precis som på sammanträdet den 22 november finns det en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 4 på dagordningen, som också är ett ärende som togs upp i november. Varsågod, justitieministern!

Anf.  14  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack, fru ordförande! Medlemsstaterna har ännu inte kunnat enas om något rambeslut. Fortfarande är frågan om det ska vara möjligt att begränsa det straffbelagda området olöst. Några medlemsstater anser att kriminalisering ska kunna inskränkas till handlingar som i det enskilda fallet innefattat, eller kunnat innefatta, en snedvridning av konkurrensen. Sverige anser att kriminaliseringen bör vara så bred som möjligt men kan ändå acceptera det nuvarande kompromissförslaget om en tidsbegränsad inskränkning av tillämpningsområdet.

Som jag tidigare sagt ställer rambeslutet inga krav på lagändringar.

Anf.  15  KARIN GRANBOM (fp):

Det är bra att man jobbar med korruptionen inom den privata sektorn. Men vad gör man för att motverka korruption inom den offentliga sektorn? Det sker ju också en hel del produktion inom den offentliga sektorn.

Anf.  16  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det instrumentet finns redan. Det är därför som det nu återstående gäller den privata sektorn. För vår del har vi redan detta, vilket alltså inte alla andra länder har.

Anf.  17  CARL B HAMILTON (fp):

Karin Granbom och jag diskuterade tidigare uppdelningen i privat och offentligt. Det är klart att det finns regler mot korruption inom den offentliga sektorn. Men det finns ju en del produktion på marknadsmässiga villkor inom den offentliga sektorn. Faller det under lagstiftningen mot korruption i offentlig sektor eller under här föreslagen lagstiftning mot korruption i privat sektor?

Anf.  18  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Här handlar det, som sagt, om den privata sektorn. Det som finns är en kommission inom EU, och det finns också regler inom OECD. Det är därför som det nu gäller enbart den privata sektorn.

Anf.  19  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vet inte om vi är otydliga men det hänger ju på vad som är definitionen av privat sektor respektive av offentlig sektor. Vi kan ta SJ, som producerar en del verksamhet. De kör buss i konkurrens med privata bussbolag. Vi kan också ta varvsindustrin. I vissa länder är denna statligt ägd, och i en del länder är den privat ägd. Egentligen är det inte fråga om privat eller offentligt, utan frågan gäller väl – där har jag alltså ett frågetecken – detta med ”på marknadsmässiga villkor” eller, inom den offentliga sektorn, ”på icke marknadsmässiga villkor”.

Jag kräver inte att justitieministern nu ska kunna klara ut den exakta definitionen men för själva hanteringen sedan i praktiken blir detta en viktig fråga.

Anf.  20  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Fru ordförande! Något kan jag nog beröra detta med definitionen. Definitionen är kommersiell verksamhet. Det är så det menas.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det, precis som på sammanträdet den 22 november, fortsatt finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till dagordningens punkt 5 om minimibestämmelser. Varsågod, justitieministern!

Anf.  22  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack, fru ordförande! Inte heller på detta möte nådde vi en överenskommelse. Jag kan säga att det blev en ganska kort diskussion. Ordförandeskapet valde linjen att försöka förmå Sverige och Frankrike, och sedan också Italien, att acceptera ordförandeskapets förslag. Det blev en ganska kort diskussion. Jag hade gärna välkomnat en längre diskussion, men det är ju ordförandeskapet som rår över den saken.

Ordförandeskapets förslag går ut på att sänka påföljdsnivån från ett minsta maximistraff på ett–tre år till en nivå där det endast stadgas att straffet ska vara effektivt och proportionellt och omfatta fängelsestraff.

Sverige har under det hittillsvarande förhandlingsarbetet haft två huvudsakliga mål med texten. Det ena målet är att texten inte ska innehålla några undantag. Den frågan har vi diskuterat tidigare, och jag tror att den nu är löst. Inte heller detta var uppe på det senaste mötet.

Det som är viktigast för vår del – och där uppfattar jag att vi en situation av full enighet – är att vi driver frågan om att skapa ett element som säkerställer att medlemsstaterna verkligen använder de straffbestämmelser som man har. Det här är egentligen det allra viktigaste, men det har inte riktigt kommit in i förhandlingarna. Jag försökte ta upp det på det senaste mötet, men ordförandeskapet valde då en annan linje. Det är i varje fall det här som jag tycker är allra viktigast, för därmed skapar vi en möjlighet att senare sätta press på de länder – kanske just Nederländerna, som brukar nämnas – att ändå använda sig av de verktyg som finns. Som bekant är det redan kriminaliserat i Nederländerna. Det handlar då om lägsta maximigränser, så egentligen är detta inte det allra viktigaste om ett år.

Vad man säger om fängelsestraff är egentligen inte så illa om det kan kombineras med internationellt samarbete. Men vi har ännu inte ordentligt kommit in på den fråga som är viktigast, nämligen tillämpningsområdet. Jag skulle önska att diskussionen vreds mer åt det hållet därför att det är där som vi har den verkliga bristen. Det är, som sagt, redan kriminaliserat men man tillämpar det inte; det vet vi. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Jag kan också nämna att det finns uppgifter som tyder på att frågan inte kommer upp. Det kommer att avgöras i Coreper nästa vecka. Frankrike är väldigt bestämt, och det är vi också. Nu är även Italien på samma linje, så om positionerna inte har förändrats finns det mycket som talar för att detta inte kommer upp – i varje fall inte på det här mötet – men vi får väl se hur det blir.

Anf.  23  INGVAR SVENSSON (kd):

Fru ordförande! Jag har inga invändningar i sak. Men förra gången frågade jag hur man skulle få in att gällande lagstiftning ska tillämpas – i och för sig en truism. På s. 3 i noten från ordförandeskapet och på s. 70 i våra handlingar står det om den svenska delegationens förslag här. Är det detta som åsyftas när det gäller det som justitieministern talade om, eller är det fråga om en missuppfattning av ordförandeskapet? Det verkar lite kryptiskt, tycker jag, i förhållande till vad justitieministern säger. Det gäller då resultat som ska uppnås och det som anges om att medlemsstaterna är skyldiga att verkställa lagstiftning för genomförandet av rambeslut. Också här har vi en truism. Egentligen handlar det väl inte om detta, eller hur?

Anf.  24  MARGARETA ANDERSSON (c):

Vad jag känner är allra viktigast är att det inte är fråga om en liberalisering från svensk sida. Om jag förstår justitieministern rätt är det inte så. Det gäller också att vara vaksam på att man inte går tillbaka här. Men om jag förstår ministern rätt är man väldigt medveten om detta.

Det gäller här frågor som är väldigt grundläggande i den svenska narkotikapolitiken. Att inte göra förändringar som gör det lättare på olika sätt är väldigt viktigt. Jag upplever att vi har ungefär samma uppfattning i frågan.

Anf.  25  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi anser, som sagt, att man får någon form av mekanism som gör att det sätts press på att verkligen tillämpa det här. Det har vi tidigare talat om. Det kan anses märkligt att över huvud taget behöva säga det men situationen är märklig. Man följer ju inte sina egna lagar. Därför behöver vi göra det här. Vi kommer aldrig att kunna nå situationen att Sverige på något sätt kan gå in och bestämma vad som gäller. Men får vi förutsättningar att ha ett internationellt samarbete plus någon form av tillämpningsbestämmelser kan vi, anser jag, inte komma längre än så. Då har ändå hela EU anslutit sig till linjen att här ska kriminaliseras och att man ska verkställa detta och dessutom ge möjlighet till internationellt utbyte.

Den text som finns med här är alltså vad vi i inledningsskedet har fört fram i förhandlingarna. När det gäller hur detta konkret ska fastställas finns det olika möjligheter – en deklaration, en fullföljdsmekanism om ett par år och så vidare. Vi har fört fram den här saken därför att vi hoppas att detta ska kunna leda till en diskussion – kanske på det här mötet och om inte på ett senare möte. Vi anser att om man nu kommer så långt att det här förslaget läggs fram skulle det bli en besvärlig situation för de aktuella länderna att motsäga sig det och säga: Nej, vi motsätter oss att ha en sådan bestämmelse.

I och för sig kan de fråga varför det ska gälla just den här överenskommelsen när det inte gäller andra. Men då kan man säga att det är just beträffande den här överenskommelsen som det inte fungerar i praktiken.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Vid EU-nämndens sammanträde den 22 november fanns det ett stort stöd för regeringens arbete. Jag kan konstatera att det fortfarande finns en majoritet för regeringens ståndpunkt här.

Vi går vidare till dagordningens punkt 6 som handlar om förverkande. Varsågod, justitieministern!

Anf.  27  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack! Som jag tidigare redogjort för har Danmark lagt fram ett förslag till ett rambeslut om förverkande på grund av brott.

I stora drag innebär förslaget att vinning av brott som begåtts inom ramen för organiserad brottslighet ska förverkas om någon begått ett brott – enligt vissa angivna rambeslut – som kan ge ett maximistraff om minst fem års fängelse och som kan ge ekonomisk vinning om domstolen är övertygad om att egendomen kommer från brottslig verksamhet. Skillnaden mot nuvarande förverkanderegler ligger i att det inte behöver bevisas att egendomen kommer från ett konkret brott.

Det finns goda skäl för sådana här regler. Utvecklingen under senare år har inneburit att den kvalificerade brottsligheten ger mycket stora vinster. Särskilt gäller detta organiserad brottslighet som bedrivs på ett internationellt plan i form av narkotikabrottslighet, människohandel och ekonomisk brottslighet.

Att effektivisera förverkandet av vinning från grov brottslighet har därför under senare år utvecklats till en av huvudfrågorna inom det internationella kriminalpolitiska området. Förverkandeutredningens förslag om bland annat utvidgat förverkande är en god grund för arbetet med att ta fram nya, effektivare förverkanderegler.

Förhandlingarna i Bryssel närmar sig ett slut. Tanken är att en politisk överenskommelse ska nås på rådsmötet den 20 december. Den svenska förhandlingslinjen har varit att rambeslutet ska ta till vara rättssäkerhetsintressen och ges en ganska generell omfattning. Detta har lyckats så här långt. Den föreslagna texten gör det möjligt för oss att närmare bestämma utformningen av svenska regler vid genomförandet och hindrar oss inte från att gå längre om så behövs.

Anf.  28  BEATRICE ASK (m):

Det är ett angeläget område att arbeta på. Vi har nog kommit fram till att det, även om det skett förändringar, fortfarande finns osäkerhetsmoment vad gäller bland annat rättssäkerheten. Framför allt har vi inte tittat på konsekvenserna i svensk lagstiftning och fått möjlighet att riktigt botanisera i det, vilket jag tror är alldeles nödvändigt. Vi tycker alltså inte att man ska gå fram med detta.

Det här hänger delvis också samman med kommande ärende, punkt 7. Där handlar det om ömsesidigt erkännande om förverkande för andra också. Vi är alltså mycket tveksamma. Man behöver se exakt vad som blir konsekvenserna i Sverige och titta mer på dessa. Det är ungefär den linje som vi haft också i Bryssel. Regelverket är ganska snårigt.

Apropå den diskussion som var tidigare om svårigheterna att tränga igenom materialet vill jag säga att här står det att Europaparlamentet har avgett ett yttrande över förslaget. Det hade varit kul med ett par rader där det berättades om man hade någon synpunkt. Det hade varit bra därför att om EU-parlamentet, eller någon där, hade haft en synpunkt kunde det ju lite mer ha lett vidare när det gäller hur frågan ska hanteras.

Som sagt: Vi kan inte acceptera detta utan att se till konsekvenserna i Sverige. Dessutom pågår ett arbete sedan lång tid. Detta bereds alltså. Det kan ju vara tacknämligt vad gäller dem som haft synpunkter att också ta del av de förslagen innan det landar i ett beslut i Bryssel.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Innan jag ger nästa talare ordet tänkte jag ge EU-nämndens kanslichef ordet vad gäller frågan om handlingar och sådant. Varsågod!

Anf.  30  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND:

När det gäller frågan om hur handlingarna – de dokument som ska komma till EU-nämnden från Regeringskansliet – ska se ut har vi i samråd med UD utarbetat ett cirkulär. Det har ju tidigare varit diskussioner om dokumenten från Regeringskansliet. Men vi kan inte finna annat än att Justitiedepartementet är ett av de departement som mest fullständigt följer dessa cirkulär. Sedan kan det hända att det skulle ha stått någonting om Europaparlamentets yttrande, men vi tycker att Justitiedepartementet verkligen fullföljer intentionerna i cirkuläret.

Anf.  31  BEATRICE ASK (m):

I denna del vet jag att Justitiedepartementet är bäst i klassen. Det var ju kritik för många år sedan. Men nu är man jätteduktig på detta, så jag kritiserar verkligen inte PM:en som sådana. Upplysningsvis kan det ändå vara viktigt för handläggarna att veta att det för oss politiker – vi ska ju snabbt sätta oss in i handlingarna – ibland kunde vara bra att ha en lättillgänglig synpunkt om Europaparlamentet tyckt något. Då slipper man ringa och jaga folk nere i Bryssel för att få reda på hur det är i ett enskilt ärende. Eftersom det ändå finns en sådan punkt hade det räckt med det. Jag antar att departementet vet detta. Det var en formfråga. Men, som sagt, jag kritiserar inte.

Att det är mycket handlingar beror på komplexiteten i förslagen. Det gör att jag har viss respekt i varje fall för andra som också tycker att det är svårt att tränga igenom materialet och som kan känna viss vånda inför att i hastigheten veta att man landar rätt. Då kan jag ha en försiktighetsprincip i ställningstagandet i de här frågorna.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Jo, det är självklart att vi gemensamt alltid kan bli bättre.

Anf.  33  LARS OHLY (v):

Jag vill först ställa en kunskapsfråga som visar min bristande kunskap på området: Är straffsatserna harmoniserade på ett sådant sätt att regeln om maximistraff om fem års fängelse är likadan i olika länder, eller vems straffsats kommer att gälla vid ett förverkandebeslut? Det kan ju tänkas att man har olika straffsatser.

Dessutom: Om en ligger på fyra år och en annan på sex år, rent teoretiskt, räcker det då att straffsatsen i utfärdandelandet är fem år?

Jag förstår att det har varit en ganska lång diskussion om förverkande av närståendes egendom. Slutprodukten blir troligtvis att inga möjligheter att förverka närståendes egendom kommer med. Hur har den svenska positionen varit i diskussionerna inför förverkandet av närståendes egendomar?

Jag har stor förståelse för att man utifrån rättssäkerhetsaspekter är kritisk mot att man utvidgar förverkanderätten. Samtidigt vet vi att det i många länder är ganska lätt att skriva över egendom på barn eller på någon annan närstående. Därigenom kan man faktiskt helt kringgå de här reglerna även i fortsättningen. Jag vill veta lite mer om den svenska inställningen, invändningarna mot förslaget och hur man har resonerat.

Sedan finns det ju en svensk utredning som har lagt fram ett förslag, Förverkandeutredningen. Det är ju lite problematiskt när vi ska närma ländernas lagstiftningar till varandra att vi just nu har haft ett remissförfarande. Ärendet förbereds, och vi har ännu inte haft det uppe. Jag skulle vilja veta om du kan säga någonting om remissvaren. Den svenska Förverkandeutredningen gick ju i vissa fall till och med längre än de här besluten. Finns det någon tendens i remissvaren som man kan utläsa? Det svenska remissförfarandet är ju ganska bra vid lagstiftning. Vi får en ganska god bild av vad olika instanser i samhället tycker om sådant här.

Sedan vill jag säga att vi tycker att detta har handlagts bra. Vi stöder den svenska ståndpunkten, och eftersom det finns en parlamentarisk granskningsreservation finns det ju möjligheter för oss att sedan återkomma just när det gäller utformningen av det här.

Anf.  34  INGVAR SVENSSON (kd):

Fru ordförande! Jag undrar vad Ohly menar med att vi får tid att återkomma. I den här delen får vi väl säga antingen ja eller nej när det gäller om man nu ska anta rambeslutet. Den nya grundlagsregeln gäller ju inte förrän från den 1 januari.

Jag tycker att det är bra med de utökade möjligheterna till förverkande i artikel 3.1. Artikel 3.2 är något märkligt skriven, men så får man kanske skriva ibland, för det heter väl att det när en domstol fäller avgörande ska vara ställt utom allt rimligt tvivel. Det är väl något slags truism där. Men artikel 3.3 är en mycket märklig konstruktion, som man har varit inne på tidigare här, när det gäller en brottslings närmaste och så vidare. Där kan man ju diskutera rättssäkerhetsproblematiken. Men det är inte det viktigaste, tycker jag. Jag undrar varför man över huvud taget för in 3.3. i bilden. Där står det ju att varje medlemsstat får, precis som att det är EU som bestämmer vad vi får. Rambesluten är ju minimiregler. Som jag förstår det är det helt absurt att man i 3.3. ger intryck av att det är EU som bestämmer vad vi får göra utöver minimireglerna. Det tycker jag är i strid med subsidiaritetsprincipen. Rent principiellt och ideologiskt borde den här punkten strykas.

Anf.  35  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Det frågetecken jag har gäller hur man styrker att brott är begånget, så att man inte hamnar i tvivelsmål om att brott verkligen är begånget innan man använder det här förverkandebeslutet. Eftersom det ska vara ganska allvarlig brottslig verksamhet i botten förutsätter jag att man hittar de här formuleringarna, så att man inte träder den svenska rättssäkerheten, eller för den delen någon annan rättssäkerhet, för nära utan att man kan lita på att en svensk domstol dömer rätt och att man inte hamnar fel. Samtidigt är det viktigt att vi kan beivra de här brotten, eftersom de är ganska vanliga och det dessutom rör sig om väldigt stora värden.

Anf.  36  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag vet inte om kolleger får fråga varandra om saker och ting över bordet. Men jag vill ändå fråga hur just Lars Ohly kan påverka utformningen, eftersom det är ett rambeslut som vi bara antar. Det är ju detta som är problemet. Vad jag har förstått kan vi inte alls i riksdagen sedan vara med och påverka någon utformning, utan att det är ett carte blanche som åker i väg till Bryssel. Det är därför som vi har invändningar när det gäller hur rambesluten fattas men också när det gäller de delar som Beatrice Ask har redogjort för.

Anf.  37  KARIN GRANBOM (fp):

Jag skulle vilja fråga om den egendom som man förverkar utöver det som man tror kommer från just det brott som personen är dömd för också kommer från brott. Ska man kunna härröra den egendomen från något slags brott?

Anf.  38  LARS OHLY (v):

Det är naturligtvis riktigt att vi inte har någon möjlighet att i detalj påverka utformningen av detta, utan det är som Ingvar Svensson säger. Vi kan säga ja eller nej till det. Däremot har jag sagt att jag tycker att den svenska ståndpunkten är rimlig i sak, och därför tycker jag också att det här är helt okej.

Anf.  39  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Fru ordförande! Vi känner en viss skepsis just på grund av att det blir en rambeslutsprocess och just på grund av att vi har lite problem med att den här lagstiftningen är så pass komplex att vi inte kan se riktigt var det kommer att sluta. Därför undrar jag om ministern kan ägna en minut åt att försöka klargöra lite tydligare vilken följdlagstiftning som kan tänkas komma med de liggande förslagen och de liggande inställningarna, som ministern borde ha någorlunda koll på.

Den här skepsisen kommer sig också av att vi, som Ohly påpekade, har en förverkandeutredning som är ute på remiss. Vi har inte riktigt kunnat se sammanställningen av remissförfarandet ännu, så det känns som att det görs dubbelarbete utan att vi egentligen vet hur vi ligger till.

Anf.  40  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Nu får jag se om jag får med alla. Annars får ni säga till. Men Beatrice Asks första fråga gällde Europaparlamentet. Jag kanske skulle ha nämnt att Europaparlamentet har haft flera synpunkter som har tagits om hand när det gäller det här förslaget, och det har snävats in lite efter just synpunkter från Europaparlamentet.

När det gäller Ohlys frågor om maximistraff är det alltså inga krav på något maximistraff när det gäller verkställighet av beslut om förverkande, och det kommer inte att diskuteras över huvud taget på det här mötet.

När det gäller frågan om närstående och artikel 3.3 är ”får” fakultativt på juridiskt språk. Det är alltså någonting som är frivilligt. Man får själv föra in det, och det är så som diskussionen har varit, det vill säga att man får ha en frivillig bestämmelse när det gäller närstående. Men för svensk del vill jag bara understryka att vi redan har den bestämmelsen. I dag i Sverige kan man ju förverka från närstående. Är det direkt närstående är det inte ens fråga om god eller ond tro. Handlar det till exempel om arv och bodelning och så vidare blir det förverkat. Är det mer avtalsrättligt krävs det ond tro. Men för vår del har vi redan tagit ställning till det här och gått längre än den fakultativa bestämmelse som nu diskuteras, alltså i EU.

Sedan gällde det detta med dubbelarbete. Det är riktigt att vi har den här utredningen i Sverige. Det är klart att det ibland sker arbeten i Sverige parallellt med sådant som sker i EU. Det kan ju vara negativt på det sättet att man skulle önska att den svenska lagstiftningsprocessen var lite mer i takt, men vi kan ju egentligen inte påverka att de här överenskommelserna diskuteras i EU, utan det är någonting som sker. Samtidigt kan det vara positivt därför att man kan jämföra med varandra och se hur långt man har kommit.

När det gäller remissvaren kan vi ge ett preliminärt besked. De brottsbekämpande myndigheterna är mycket positiva och säger att detta kommer att bli väldigt bra för brottsbekämpningen, eftersom man tidigare, när det var knutet till ett visst specifikt brott, inte har haft någon ordentlig möjlighet till detta.

Sedan finns det en viss tveksamhet hos bland annat domstolar. Nu talar jag alltså lite principiellt; det är inga konkreta ställningstaganden. Där säger man från vissa håll att det bör begränsas på det sätt som diskuteras i EU. Det är alltså snävare än Förverkandeutredningens förslag. På så sätt är det positivt att det som gäller EU är minimum och att vi sedan får ha den svenska diskussionen. Den kan vi inte på något sätt redogöra för här. Vi vet inte vår inställning ännu och har ännu mindre haft någon diskussion med samarbetspartierna eller någonting sådant. Men det som gäller EU är minimum, och sedan får vi se om vi ska utvidga det utöver det som vi nu kanske kommer överens om i EU, och det är ju mycket mer positivt än tvärtom.

Sedan är det då frågan om vad man ställer för krav på att brott ska styrkas. Det är självklart att det är vanliga beviskrav. Det ska vara ställt utom rimligt tvivel, som Ingvar Svensson säger, för att ett brott ska vara styrkt. Men det som är skillnaden mot tidigare och som också finns med är att det inte är just ett specifikt brott. Det är där svårigheten har funnits. Detta ska kunna härledas till brottslig verksamhet. Det är det som är skillnaden, och det är det som brottsbekämpande myndigheter tycker är väldigt positivt.

Anf.  41  BEATRICE ASK (m):

Det jag ändå vill ha sagt är att det är riktigt att vi i Sverige har en långtgående lagstiftning på det här området som på många sätt är bra, men här handlar det om ett beslut som innebär att man tar bort den direkta kopplingen mellan ett visst brott och den egendom som ska förverkas, och man vidgar möjligheten att gå utanför den enskilde som är dömd. Man kan ta in närstående.

Och i nästa ärende ska dessutom svensk domstol inte ens vara inblandad, utan vi ska gå andras ärenden när man har tummat på det här.

När alla de här sakerna läggs samman ser jag framför mig en stor problematik när det gäller att man ska veta att rättssäkerheten garanteras, och jag ser en stor risk för att man undergräver medborgarnas förtroende för rättsväsendet och för EU-processen, och det tycker jag är ett bekymmer.

Jag är inte motståndare till det här ömsesidiga erkännandet – det låter naturligtvis så – men jag har en respekt för att det känslomässigt bland människor finns ett ifrågasättande. Det är många nya medlemsländer på väg in. När vi på nästa punkt kommer att säga att vi ska kunna gå andras ärenden – för det är ju regeringens avsikt – går man väldigt långt. Man kan naturligtvis säga att detta rör mycket grov brottslighet. Ja, men med de här utvidgningarna kommer ett antal frågetecken som jag tycker är så pass allvarliga att Sverige borde vara mycket tveksam till att gå vidare med det här just nu innan vi själva riktigt har rett ut alla detaljer.

Anf.  42  INGVAR SVENSSON (kd):

Fru ordförande! Jag tror inte att justitieministern förstod min fråga. Möjligtvis besvarande han den inte ordentligt, för han sade bara att detta med artikel 3.3 var fakultativt. Ja visst, men EU och EG har ju sin kompetens utifrån tilldelade befogenheter av medlemsstaterna. Det är inte rambeslut som ska tilldela medlemsstaterna befogenheter. Det är den principiella invändningen jag har mot 3.3. Här säger man att medlemsstaterna får. Men det är en nivå ovanför rambeslutets minimiregler, och den har ju inte RIF-rådet eller EU över huvud taget med att göra. Jag menar att det är en styggelse att den typen av skrivningar över huvud taget kommer in. Ge mig ett rejält argument för att det ska stå här över huvud taget!

Anf.  43  LARS OHLY (v):

Problemet med rambeslutet, där man erkänner andra länders lagstiftning och också till viss del tvingas att agera utifrån andra länders uppgifter, som Beatrice Ask är inne på, rör ju frågan om man tycker att ett sådant här förverkandebeslut är rimligt eller inte. Jag menar att det här i allt väsentligt är rimligt, och då kan man i konsekvens med detta ta de här besluten.

Men om vi går längre i vår lagstiftning, vilket det finns förutsättningar att göra, och det får vi diskutera senare, kommer de reglerna inte att omfattas av rambeslutet, utan då är det nationella regler. Därför tycker jag inte att det finns någon anledning till oro.

Ingvar Svenssons inlägg låter oerhört kritiskt mot den europeiska unionen, men så allvarligt är det ju faktiskt inte. Jag tycker inte att det är någon avgörande fråga när det gäller kritik mot den europeiska unionen om det står att vi får göra mer än vad som beslutas eller inte. Det är väl snarare ett bevis på att man har diskuterat närståendeförverkande och inte kommit fram till en överenskommelse och därigenom sagt att medlemsländerna kan hantera det själva. Det behöver man inte bli så upprörd över.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Där fick justitieministern lite hjälp med svaret. Innan jag släpper in justitieministern tänker jag ge ordet till Ingvar Svensson.

Anf.  45  INGVAR SVENSSON (kd):

Det var ett intressant konstaterande av Lars Ohly. Just Lars Ohly struntar i kompetensfördelningen mellan EU och medlemsstaterna. Det är inte någon kritisk synpunkt jag har, utan det var ett refererande av fakta. Det är intressant att Lars Ohly inte tycker att det är särskilt intressant i sammanhanget.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Den debatten får fortsätta i annat forum. Varsågod, justitieministern!

Anf.  47  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

När det gäller de frågor som Beatrice Ask tog upp så har vi alltså i Sverige redan detta med närstående. Det är redan klart. Och som Lars Ohly alldeles riktigt sade är det här en fråga som är diskuterad, och nu överlämnar man åt staterna själva att avgöra detta.

Så är det ganska ofta. Det kan vara en diskussion där inte alla 15 länder kan enas om någonting, men det kan ändå vara en så viktig fråga att man tycker att det ska framgå i den här överenskommelsen att den är viktig och att den har med själva överenskommelsen att göra men att staterna själva ska få avgöra det.

Sedan gällde det att svensk domstol inte är inblandad. Det tror jag är nästa punkt vi kommer till. Där är inte svensk domstol inblandad.

Jag tror att jag har svarat på de frågor som jag fick.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Det är ingen mer som har begärt ordet i alla fall, så jag tror att alla har fått svar på sina frågor. Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Då går vi vidare till punkt 7, som gäller verkställigheten. Varsågod, justitieministern!

Anf.  49  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack! Det är första gången vi diskuterar detta rambeslut som går ut på att medlemsstaterna ska verkställa varandras beslut om förverkande, men den enda fråga som ska diskuteras på mötet är hur den förverkade egendomen ska delas mellan de berörda staterna.

I dag behåller den stat som verkställer beslutet den egendom som förverkas. Tanken är nu att vi ska ändra detta. För mig är det rimligt att den förverkade egendomen ska delas mellan de berörda staterna. Hur detta ska gå till är förstås lite svårare. Det viktiga är dock att modellen är enkel att tillämpa. Jag vill undvika krångliga avräkningsregler. En bestämd procentsats kan vara en modell. Andra modeller kan diskuteras.

Hur mycket som ska gå tillbaka till den stat som har beslutat om förverkande ska också diskuteras, men jag tycker nog att den övervägande delen bör gå tillbaka till den utfärdande staten. Merparten av arbetet görs ju där.

Jag är slutligen för att ett tröskelvärde införs för att den här fördelningen över huvud taget ska ske mellan de berörda staterna, detta för att undvika att småbelopp förs fram och tillbaka.

Anf.  50  BEATRICE ASK (m):

Jag nämnde tidigare att jag känner en stor tveksamhet till detta. Det är ju en principiell fråga som kommer tillbaka när man diskuterar de stora principfrågorna framöver för EU. Men jag ser ändå att det finns bekymmer med genomförandet av detta av det enkla skälet att det ofta är en tvist när det gäller brott som man beslutar om i ett land. Jag måste säga att det är väldigt radikalt att man utan att själv ha varit inblandad faktiskt verkställer och tar ifrån någon egendom. Det kommer att kunna skapa många debatter och svåra diskussioner i principiella frågor. Jag tror inte att vi är redo att klara av det. Jag tror inte att vi har opinionen med oss. Det kan bli mycket besvärligt.

Samtidigt erkänner jag att det är nödvändigt att hitta ett verktyg som fungerar för att man ska kunna ta itu med den här brottsligheten, som avsikten är. Det är en vånda som jag känner. Men jag tycker att detta går väldigt långt i praktiken, och med tanke på de nya medlemsländerna tycker jag att man ska skynda långsamt.

Och vad man ägnar intresset åt är ju hur man ska dela på pengarna, inte den principiella frågan: Är det verkligen så att vi är beredda att i grunden acceptera det som vi var överens om i Tammerfors – det var ju före min tid, höll jag på att säga? Innan man har tagit hem den principiella grundfrågan ägnar man kraften och intresset åt hur man ska fördela pengarna. Det tycker jag är en mindre fråga även om jag inser att den är central för att man ska slippa en massa onödiga diskussioner mellan länderna. Jag tycker att man ska ta med sig principfrågan i den framtida diskussionen och inte bara lämna den därhän, för att det kan skapa bekymmer.

Anf.  51  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Jag har en fundering. Det är ju inte bara fråga om ekonomiska värden, utan det kan även vara kulturella och historiska värden. Det förekommer tyvärr stöldturnéer bland kyrkor och museer och annat. Där är kanske det ekonomiska värdet inte så stort, men värdet av föremålen är stora av andra skäl. Hur hanterar man de frågorna? Finns den diskussionen på det här området?

Anf.  52  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Just den fråga som nämndes senast kommer att diskuteras framöver men inte på det här mötet. Den är naturligtvis väldigt viktig; det håller jag med om. Det är självklart också den fråga som Beatrice Ask tar upp. Det är bara det att den redan är avgjord. Detta är alltså redan möjligt i dag enligt Europarådets konvention. Nu handlar det bara om verkställighet och om fördelningen, inte något annat. Det är alltså en ganska liten fråga: Ska man ha en fördelningsprincip när det gäller förverkande?

Det här är inte något definitivt ställningstagande. Frågan är ju hur man ska gå vidare med detta och se om man kan hitta en modell som man tycker är bra. Det får man i så fall diskutera vidare i de olika arbetsgrupperna, och så får man se om det kommer fram en modell som vi och andra länder tycker är så bra att det är värt att ingå en överenskommelse om den.

Anf.  53  LARS OHLY (v):

Jag tycker att man kan gå vidare med den. Men min fråga är kanske mera aktuell när det gäller harmonisering av straffsatserna och frihetsberövande i ett år. Vilket land gäller det – utfärdandelandet? Vad är det för bestämmelser som gäller om straffsatserna inte är harmoniserade?

Anf.  54  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det kommer alltså inte att diskuteras några straffsatser över huvud taget. Det är inte det som är frågan, utan har man beslutat om förverkande så är det bara frågan om det här ska verkställas i flera länder eller inte. Så detta berörs inte över huvud taget.

Anf.  55  LARS OHLY (v):

Det står ju att medlemsstaterna ska säkerställa att det är möjligt att förverka vinning av brott och hjälpmedel som använts vid brott om brottet kan leda till frihetsberövande i mer än ett år. Det är grundregeln. Det nämns i förslaget, och det kan man ju inte smita ifrån. Då är frågan: Gäller det i utfärdandelandet eller i det land där man ska förverka egendom?

Anf.  56  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Fru ordförande! Det är möjligt att jag är otydlig. Den frågan var just det som diskuterades i det förra rambeslutet, nämligen gränsen för när det över huvud taget ska bli fråga om detta. Har man kommit så långt är frågan om man dessutom ska ha ett system så att det ska fördelas mellan de olika staterna, och det är det som den här frågan berör.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer på talarlistan, utan jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg för en fortsättning i den här frågan.

Då går vi vidare till tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande av bötesstraff. Varsågod, justitieministern!

Anf.  58  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack! Vid det här laget känner ni till instrumentet ganska väl. Utestående frågor är fortfarande kravet på dubbel straffbarhet och om medlemsstaterna ska ha möjlighet att under en viss period begränsa tillämpningen av rambeslutet.

Ordförandeskapet föreslår fortfarande att kravet på dubbel straffbarhet endast ska kunna åberopas när brottet har begåtts utanför den dömande statens territorium, till exempel i den stat som ska verkställa böterna. Och jag stöder förslaget, men diskussionen har visat att det finns ett behov av att kunna vägra av principiella skäl, och det tycker jag är viktigt. För medlemsstaterna är det ju omöjligt att veta vilka typer av bötesstraff som kan bli aktuella, och man kan alltså behöva ha en säkerhetsventil av något slag. Jag kommer att stödja bestämmelser som ger oss det utrymmet.

Ordförandeskapet har också föreslagit att det ska vara möjligt att begränsa rambeslutets tillämpning under fem år, bland annat när det gäller kravet på dubbel straffbarhet. Våra institut ordningsbot och strafföreläggande kan också bli föremål för en sådan begränsning.

Man kan ha förståelse för de problem som flera medlemsstater har, men vi kommer att försöka begränsa övergångsperiodens längd så mycket som möjligt.

Anf.  59  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Jag har bara en stillsam fundering. Kommer det här att bli svårare när de nya medlemsstaterna förhoppningsvis träder in i unionen om några år?

Anf.  60  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Nej, snarare tvärtom. Det kommer ju att ge möjligheter att verkställa även i de länderna, så det kommer att bli en förbättring jämfört med det system som finns i dag.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Den här frågan var uppe i EU-nämnden så sent som den 22 november, och jag kan konstatera att det fortsatt finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Punkt 9 är struken, vad jag förstår. Då går vi vidare till punkt 10, som är en informationspunkt. Har justitieministern någonting att tillägga?

Anf.  62  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Egentligen inte så mycket mer än att vi tog upp detta till en diskussion. Det var en väldigt bestämd uppfattning att man skulle driva de frågor som vi också anser är viktiga, nämligen frågan om dödsstraff och så vidare. Det blev ett ganska snävt mandat, vilket jag tycker är positivt, och nu ska vi avrapportera. Jag har egentligen inte mer att säga än att det som vi talade om här fördes fram, och det var i stort sett total enighet bland de länder som yttrade sig.

Anf.  63  HILLEVI LARSSON (s):

Självklart stöder jag linjen att vi inte ska utlämna någon som riskerar dödsstraff. Det jag är lite nyfiken på är utlämning av amerikanska medborgare hit till Europa.

Det första är kanske inte direkt en europeisk fråga utan en världsfråga, det vill säga att det handlar om misstänkta krigsförbrytare. Det är möjligt att den diskussionen inte alls berörs här, men jag tycker att det är en väldigt intressant fråga, inte minst med tanke på att USA nu för en kamp mot terrorismen. Det borde i så fall vara lika viktigt att USA är beredd att utlämna sina misstänkta krigsförbrytare eller terrorister. Något som kanske kan vara aktuellt just i Europa är att det kan vara terrorister härifrån, från IRA och baskiska terrorister och så vidare.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  64  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Jag har ingen mer på talarlistan. Vi tackar för den informationen och går vidare till punkt 11 om ändring av Europolkonventionen. Varsågod, justitieministern!

Anf.  66  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack! Det här handlar alltså om att effektivisera Europols arbete. Det är någonting som har diskuterats under lång tid, att det är för ineffektivt. Vi har ju tagit ett första steg genom vårt beslut för ett år sedan att utvidga Europols mandat till alla brottsformer i förteckningen i bilagan till Europolkonventionen.

Ett andra steg var antagandet förra månaden av akten om ändringar i Europolkonventionen som ger Europol möjlighet att delta i gemensamma utredningsgrupper och att anmoda medlemsstaterna att inleda utredningar i särskilda fall.

Nu står vi inför ett tredje steg. Vi ska ta ställning till de ytterligare ändringar i konventionen som behövs för att Europols stöd ska få mera operativ relevans. Det råder total enighet i rådet om att syftet med allt Europolsamarbete är Europols relevans för nationella polisers operativa verksamhet. Jag vill poängtera att det är Europols effektivitet detta handlar om; det handar inte om att öka Europols makt.

Den bestämmelse som vi inte är nöjda med handlar om Europols målsättning. I bestämmelsen finns en uppräkning av vilka brottsformer Europol ska ägna sig åt och en exemplifiering av vilka brott som ska anses vara allvarliga internationella brott. Flertalet medlemsstater anser att det krävs definitioner av vilka brott Europol ska arbeta med, medan vi anser att det vore bättre med en mer flexibel bestämmelse så att Europol inte av formella skäl hindras i sitt arbete.

Bortsett från detta är vi nöjda med förslaget, och jag tänker nu särskilt på den nya bestämmelsen om att de medlemsstater som så önskar kan tillåta direktkontakter mellan Europol och särskilt för ändamålet utpekade brottsbekämpande myndigheter. Jag tänker också på en bestämmelse som gör det möjligt för sådana utpekade myndigheter att ställa frågor till Europols informationsregister och vid en träff vända sig till den nationella enheten för ytterligare information. Jag tror att båda dessa nyheter kommer att öka både nyttan av och intresset för Europol på lokal och regional nivå i Sverige och övriga medlemsstater.

Ytterligare ett par nyheter som jag vill nämna är möjligheten för tredjeländer att delta i Europols analysgrupper när det finns samarbetsavtal som innehåller sedvanlig sekretess och dataskydd samt att det förs in en särskild bestämmelse om allmänhetens rätt att ta del av Europols handlingar.

Sist men inte minst vill jag nämna bestämmelsen om förbättrad demokratisk kontroll över Europol, som rör både samråd med och information till Europaparlamentet.

Anf.  67  LARS OHLY (v):

Det här är inget beslutsärende som vi ska ta ställning till nu. Jag vill ge den reservationen att vi vill granska allting innan vi ger någon form av klartecken.

Men på en punkt finns det en stor tveksamhet redan nu, och det gäller Europols egna möjligheter att utreda vad man har rätt att handha, alltså det som Ingvar Svensson brukar kalla för någon sorts kompetenskompetens. Vi tycker nog att det rimliga är att man har så klara regler att Europol inte ska kunna utreda om man har rätt att utreda, för då har man redan börjat hantera ett ärende.

Det menar jag är tveksamt. Det blir en sorts gränsland. Om man kommer fram till att man inte har rätt att hantera det så har man ju redan hanterat det. Det finns en tveksamhet som jag tycker att man bör ta med sig fram.

Anf.  68  INGVAR SVENSSON (kd):

Fru ordförande! Jag har en annan frågeställning. Jag förstår att det handlar om att förstärka effektiviteten, och det är ju bra i och för sig. Men jag blir lite skeptisk när jag läser den nya artikeln 6 a, om informationsbehandlingen. Ska man kunna behandla uppgifter i syfte att reda på om de är relevanta för Europols arbetsuppgifter och så vidare? Finns det ingen begränsningsregel här? Förlåt en okunnig yngling, men jag känner att det finns en risk för att informationssystemet kan växa över alla bräddar. Det vore intressant att veta om det finns begränsningsregler.

Anf.  69  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det som jag tror att vi är överens om är att Europol måste bli mer effektivt. Däremot känner nog alla en tveksamhet inför hur mycket Europol ska få möjlighet till eller makt över.

Det här med utredandet handlar om att man inte ska tvingas avbryta något bara för att man när det pågår ett arbete till exempel upptäcker något som inte finns med. Som exempel kan jag nämna cigarettsmuggling eller någonting annat. Då ska man inte av formella skäl behöva avbryta arbetet.

Men det är som Lars Ohly säger; det här kommer vi att få ta ställning till sedan när det finns skarpa, konkreta förslag att ta ställning till.

Anf.  70  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag vet inte om jag fick något svar på min frågeställning. Jag uppfattade inte det i alla fall.

Anf.  71  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag missade det, för jag var inte alldeles uppmärksam. Men Peter Strömberg kanske kan svara på det.

Anf.  72  Internationelle chefsförhandlaren PETER STRÖMBERG:

Artikel 6 a syftar till att reglera den situation där Europol får in en mängd information som inte är strukturerad. Det kan komma från tredjeländer och det kan komma från medlemsländer. För att över huvud taget ha en chans att sortera detta så vill man nu skapa en möjlighet att även använda en datamaskin för att göra detta. Sedan ska man kunna sortera undan det som ska bort och som inte ska in i Europols informationsregister utan lämnas tillbaka till medlemsländerna. Det är det här som man vill ha reglerat så att även den hanteringen ska följa alla de andra dataskyddsbestämmelser som finns och som är tillämpliga på Europolkonventionen och på det övriga informationsutbytet.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då har jag ingen mer på talarlistan, och kan konstatera att det finns stöd för regeringens upplägg i frågan.

Jag tror inte att justitieministern hade några fler punkter på listan. Jag lämnar ordet fritt med anledning av den blandade kommittén. Om ingen begär ordet kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Jag lämnar också ordet fritt vad gäller A-punktslistan. Har justitieministern något att kommentera på den?

Anf.  74  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

På punkt 10, finansiering av vissa insatser som genomförts av Europol inom ramen för samarbetet mot terrorism, har den uppmärksamma läsaren säkert sett att vår kommentar till denna punkt inte stämmer överens med rubriken.

Det handlar om att rådet motsätter sig ett erbjudande från kommissionen om gemenskapsfinansiering – den här frågan dyker ju upp ibland – av ett antal projektförslag för Europol som ett led i förstärkning och samordning av kampen mot terrorism. Men enligt Europolkonventionen ska Europols budget finansieras genom bidrag från medlemsstaterna och andra tillfälliga inkomster.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av det och hela A-punktslistan. Ingen begär ordet, utan jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Innan vi släpper i väg justitieministern har Carl B Hamilton en fråga.

Anf.  76  CARL B HAMILTON (fp):

Jag beklagar, men det är så mycket här. Jag vill gå tillbaka till punkt 4, som Karin Granbom tog upp och som jag sedan återvände till. Det gäller det här med kommersiella eller privata företag. Under de övriga förhandlingarna har jag läst igenom definitionerna i artikel 1 och sedan i artikel 2. Det är inte alls så klart som det föreföll – att det här är kommersiell verksamhet. Det talas mycket om företag i den privata sektorn. Tanken i lagstiftningen är ju inremarknadsmotiverad, vilket gör att distinktionen om det är privat eller offentligt egentligen är ointressant. Det gäller i stället huruvida det sker på marknadsmässiga villkor eller kommersiella villkor – man kan använda vilken term man vill – eller på icke-kommersiella villkor.

Därför tycker jag att det är upplagt helt fel här, med privat–offentlig-uppläggningen. I stället bör man som genomgående princip ha att det ska vara på kommersiella till skillnad från icke-kommersiella villkor. Den distinktionen, och inte privat–offentlig, är den som är central och viktig i det här sammanhanget.

Anf.  77  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Fru ordförande! Det här handlar alltså om att utvidga det som redan finns. Det som jag nämnde var kommersiell verksamhet, som det står i artikel 2.1, för vår del. Jag kan hålla med om att det är möjligt att det kan bli gränsdragningsproblem i vissa länder. Men för vår del är det inte några problem alls. Vi har ju inte det här, så vi behöver inte göra några lagändringar på den punkten.

Det är det här som anges, och det är det som ska ligga till grund för utvidgningen av det som redan finns och det som man har fattat beslut om att det ska ske.

Anf.  78  CARL B HAMILTON (fp):

Jag är naturligtvis både okunnig och obegåvad, men jag fattar inte riktigt det här. Mitt bekymmer är dels naturligtvis Västeuropa, dels, och framför allt, kandidatländerna när de blir medlemmar. Där ligger ju en stor del av näringslivet i den här gråzonen. Vilka krav kommer att ställas på dem sedan de har blivit medlemmar beträffande lagstiftningen?

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Det här är verkligen svåra frågor. Jag tror att vi andra också har svårt att hänga med här. Varsågod, justitieministern!

Anf.  80  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det som gäller för kandidatländerna är naturligtvis samma sak som gäller för det som man utvidgar med här, nämligen kommersiell verksamhet och vinstdrivande företag. Det är det som det ska vara.

Anf.  81  CARL B HAMILTON (fp):

Jo, men då är den kritiska frågan om dessa företag kan ligga i den offentliga sektorn.

Anf.  82  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det finns ju offentliga företag som driver vinstdrivande och kommersiell verksamhet. Det kanske inte gör det i exakt alla länder, men som bekant har vi det bland annat i Sverige.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Jag tänker inte dra i gång diskussionen igen, men Beatrice Ask har en följdfråga.

Anf.  84  BEATRICE ASK (m):

Jag tycker att Carl B Hamilton gör en relevant invändning eftersom vi i Sverige har bestämda regler och uppfattningar om hur halvoffentliga företag ska bete sig och inte bete sig. Detta är väl någonting som man i varje fall kan skicka med till departementet – man bör ta en funderare över detta så att regelverket på EU-området inte lämnar en grupp av verksamheter utan bestämda villkor när det gäller det här. Jag tror att det ligger i vårt intresse att se till att man gör detta, för det kan bli knepigt på mer än ett sätt. Med den uppdelning som görs här så är det lite fyrkantigt. Det är möjligt att det täcks av någon annan regel, men man bör nog syna detta noga. Jag tycker att Folkpartiet har en helt korrekt invändning eller fundering.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Har justitieministern något mer att tillägga?

Anf.  86  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag funderar gärna på den saken och på mycket annat också. Jag vet att det finns en massa regler här, men jag ska gärna fundera.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då tror jag att vi har tagit oss igenom dagordningen. Vi tackar justitieministern och medarbetare för att ni har kommit hit och vi önskar er en god jul.

Vi andra går vidare på föredragningslistan. Jag ska också berätta att vi förmodligen lite senare kommer att koppla upp oss mot Köpenhamn för att få en dagsrapport från utrikesministern. Men det dröjer nog fram till klockan tolv, för hon har varit tvungen att gå ifrån till ett möte.

Vi fortsätter på vår dagordning och hoppas att vi klarar oss utan voteringar.

2 §  Rättsliga och inrikes frågor

Statsrådet Jan O Karlsson

Information och samråd inför ministerrådsmöte

den 19 och 20 december 2002

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare på dagordningen och kommer till punkt 2, som handlar om de rättsliga och inrikes frågorna. Vi hälsar statsrådet Jan O Karlsson med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi börjar som vanligt med information och samråd.

Anf.  89  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Fru ordförande! Jag var ju här omedelbart efter det förra RIF-rådet för att redogöra för några frågor där Sverige ensamt hade strandat diskussionerna om två direktiv. Det var dels mottagandedirektivet, som nu i sin helhet står inför sitt avgörande, dels skyddsgrundsdirektivet, där vi skulle låsa den ena halvan av direktivet så att det grekiska ordförandeskapet sedermera ska koncentrera sig på det som gäller förmåner och så vidare.

Det tredje som jag rapporterade om var att vi när det gällde Dublinförordningen hamnade i en situation med en så kallad silent procedure, det vill säga att det hela antas om ingen protesterar inom en viss tid. Därefter skulle man vara klar med detta.

Med ordförandens tillåtelse börjar jag med en återrapportering av mötet och lägger då in resultatet av de förhandlingar som vi har fört med det danska ordförandeskapet och med de länder som var huvudmotståndare och som alltså hade fått med sig hela det övriga EU på sin linje.

Mötet, som inleddes med en information om uppföljning av slutsatserna från toppmötet i Sevilla, kom att handla om ansvarsfördelning och finansiering för förvaltningen och bevakningen av de yttre gränserna. Det handlade också om att kommissionen inte hade kommit fram med den skriftliga rapport som den hade utlovat.

Kommissionären António Vitorino redogjorde för vilka medel som nu finns tillgängliga i gemenskapens budget. Det kommer inte att tillkomma några nya budgetposter när det gäller bevakningen av yttre gränser, men det pågår en intern diskussion om omfördelning inom den samlade budgeten.

När det gäller Dublinförordningen satte man i den tysta proceduren sista svarsdatum till den 6 december, det vill säga förra fredagen. Någon saklig invändning emot ordförandeskapets förslag har inte presenterats. Två länder, Storbritannien och Holland, har anmält parlamentariska förbehåll, men vi tror att de kommer att lyftas ut inom en snar framtid. Då skulle konsekvensen bli att man nu överlämnar den färdiga Dublinförordningen för granskning av de så kallade juristlingvisterna, det vill säga de språkkunniga lagkloka i rådet. De gör en granskning fram till februari. Därefter publiceras Dublinförordningen i gemenskapens allmänna tidningar och börjar tillämpas ett halvår senare, det vill säga i höst.

Resultatet blir att förordningen kommer att tillämpas enbart på asylansökningar enligt Genèvekonventionen, det vill säga att vi inte har fått med det subsidiära skyddet, som jag tidigare har rapporterat. Men kommissionen har redan gjort, och kommer att upprepa, en ensidig deklaration där man kommer att göra en översyn av Dublinförordningen och Eurodac. Då kommer man också att på nytt ta upp frågan om subsidiärt skydd eftersom andra förordningar – skyddsgrundsdirektivet – innehåller det för att också föra in det under Dublinförordningen. Det innebär alltså att vi ser fram emot att i nästa omgång får in det subsidiära skyddet bakvägen – om jag får säga så.

Det som var den stora frågan var alltså att tidsfristen leder till att förordningen nu har stipulerat att ansvaret för att pröva en asylansökan vid olaglig inresa i en medlemsstat kvarstår i tolv månader. Det var den gräns som föreslogs, och som kommer att beslutas om. Om den asylsökande vistas olagligen i en annan medlemsstat i fem månader övergår ansvaret för att pröva asylansökan till denna senare medlemsstat. Allt annat är oförändrat.

När det gäller skyddsgrundsdirektivet skedde det en lite oväntad vändning i förhandlingarna. Jag har tidigare rapporterat, om jag får erinra om det, om att vi när det gäller förföljelse på grund av sexuell läggning hade lyckats få detta större begrepp och att man hade lyft ut förslaget om att man skulle specificera just homosexualitet. Vi hade fått en stor framgång också där vi hade varit ensamma tidigare.

Vi hade uppfattningen att vi vid exemplifieringen under ”särskild samhällsgrupp” i artikel 12 också ville ha med en hänvisning till förföljelse på grund av kön. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<motsatte sig detta och fick med sig alla de andra länderna. Argumentet är det icke obekanta att kvinnor utgör hälften av befolkningen och inte kan ses som en särskild samhällsgrupp. Vi reserverade oss då, vilket jag berättade för EU-nämnden.

Vad som nu har skett är att vi har fört förhandlingar. Vi har framför oss ett förslag som i och för sig var presenterat redan vid det förra mötet men utan hänvisning till en tidigare artikel. Jag ska strax presentera det. Det blir ofta så här i förhandlingar. En formulering som nämnden har fått sig tillsänd är denna: Gender related aspects might be considered without by themselves alone creating a presumption for the applicability of this article. Det betyder alltså ett införande av gender aspects, men att de inte ensamma kan utgöra grund när det gäller hänvisning inom särskild samhällsgrupp men däremot med hänvisning till artikel 11, där förföljelse på grund av kön exemplifieras. Där finns det redan med, för där har vi redan fått in det.

Nu befinner vi oss alltså i den situationen att de första 19 artiklarna i skyddsgrundsdirektivet ska låsas, så att man inte behöver förhandla om dem igen. Eftersom vi nu också får en hänvisning till artikel 11 tycker vi att vi har kommit bra långt. Nu är förföljelse på grund av kön nämnt i båda artiklarna. Men vi har för säkerhets skull rådfrågat UNHCR om detta. Där betraktas det som en utomordentligt stor framgång och man råder oss att fullfölja den.

Min statssekreterare Barbro Holmberg har föredragit detta förhandlingsresultat för socialförsäkringsutskottet; det borde jag ha sagt i inledningen. Det gäller både Dublinförordningen, det som jag nu har sagt och det som jag kommer att återkomma till om mottagandevillkor. Socialförsäkringsutskottet har lämnat de förslag som vi har lagt fram utan erinran och alltså godkänt dem.

Vi föreslår därför nu att vi lyfter ut reservationen på skyddsgrundsdirektivet, vilket jag understryker inte betyder att man beslutar det nu utan att man gör en politisk uppgörelse om de första 19 artiklarna i direktivet och kan gå vidare med det.

Sedan gäller det mottagandevillkoren – den andra stora frågan. Där hade vi två stora bekymmer på mötet. För det första ville inte >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<ansluta sig när det gällde att bereda sysselsättning för asylsökande. Detta löstes vid sittande bord,>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<. För det andra ville just >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<ha ett tillägg i mottagandevillkoren med innebörden att ett land kan vägra acceptera dessa mottagandevillkor om asylansökan görs inne i landet och om den asylsökande inte har någon godtagbar förklaring till att han eller hon inte har gjort det vid gränsen.

Detta gick alla länder med på utom Sverige. Vi reserverade oss, och jag avrapporterade detta för EU-nämnden.

Under tiden har vi arbetat för att lösa detta problem och få till stånd någonting som vi kunde godta. Vi har inriktat oss på att till denna artikel knyta en rådsdeklaration som samtidigt skulle lösa vårt problem. Vårt problem är att det måste finnas någon miniminivå etablerad av unionen. Som jag nämnde förra gången är detta oerhört viktigt just nu med tanke på det som pågår i Köpenhamn i dag, nämligen EU:s utvidgning. När de nya länderna kommer in måste vi ha minimivillkor fastlagda.

Vi har förhandlat om en sådan rådsdeklaration och fått fram ett förslag till uppgörelse som betyder att rådet bekräftar att medlemsstaterna i alla ärenden – både dem där man söker asyl inne i landet och där man gör det vid gränsen – kommer att leva upp till sina internationella skyldigheter när det gäller mänsklig värdighet inklusive Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Detta gäller särskilt artikel 3 och skyldigheten att försäkra att ingen utsätts för omänsklig och förnedrande behandling. Det gäller också att ta hänsyn till utsatta personers situation, som exemplifieras i artikel 17 i mottagandevillkorsdirektivet, när det gäller personers tillgång till materiella förmåner inklusive mat och husrum. Alla asylsökande ska garanteras tillgång till akut hälso- och sjukvård. Detta är alltså ett minimum. Det lägger det golv som vi har velat uppnå, och garanterar att alla får tillgång till akut hälso- och sjukvård. Man tar särskild hänsyn till en bred kategori människor; minderåriga, ensamkommande barn, personer som utsätts för tortyr, våldtäkt och andra allvarliga former av psykologiskt, fysiskt eller sexuellt våld vad gäller de materiella mottagandevillkoren.

Om vi nu kan lyfta ut reservationen betyder det här att hela direktivet om mottagandevillkor kan antas som en A-punkt på nästa möte. Men då ska vi alltså släppa på vår reservation på Corepermötet den 16 december. Mitt förslag är att vi ska göra det och att vi ska anta det här och betrakta det som en stor framgång. Som jag sade har vi också föreslagit detta för socialförsäkringsutskottet vid en föredragning, som har lämnat det utan erinran.

Det fanns också en del andra mindre saker som togs upp på mötet om återtagandeavtal. Där fick vi igenom vår önskan om att man ska förhandla med Albanien, Algeriet, Kina och Turkiet. Man antog återvändandeprogrammet för Afghanistan. Det fanns också några A-punkter. Men det lämnar jag därhän för tids vinnande nu.

Detta var alltså min återrapportering av det förra mötet inklusive förhandlingarna om gender-aspekten och om minimivillkor.

Anf.  90  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Fru ordförande! Vi hade lite ordväxling vid mötet den 22 november. Både jag och Folkpartiet hade frågor och gjorde tydliga ställningstaganden vad gäller rätten till att få arbeta som asylsökande. Jag blir förvånad över att statsrådet nu när vi äntligen har papperen på bordet inte nämner detta. De tvingande bestämmelser – låt mig kalla dem så, så att jag har det hela rätt för mig i den här krångliga beslutsreglerna – som man nu har kommit fram till säger att medlemsstaterna ska fastställa en tidsperiod där man inte ska ha tillträde till arbetsmarknaden som asylsökande.

Jag tycker att det är oerhört trist att det är den bild som Europeiska unionen tvingar sig själv att måla upp. Jag tror att detta går i helt fel riktning. Det ger rätt för en hel del länder att skydda sin egen arbetsmarknad och, tycker jag, försvåra för de asylsökande.

Det kan hända att jag är ensam om den uppfattningen, men jag skulle vilja fråga statsrådet vad detta får för konsekvenser för svensk del. Här har vi ett mycket krångligt förfarande, vilket jag också nämnde för statsrådet den 22 november, där asylsökande har rätt att söka undantag från skyldigheten att ha arbetstillstånd i samband med asylansökan. Men om de har missat det i första läget har de inte rätt att vid något tillfälle återkomma. Det är ett fåtal asylsökande som upplyses om denna rätt, och därför har vi ett stort bekymmer eftersom många tvingas gå i både tre och fyra år innan de får ett slutgiltigt besked.

Jag är alltså tveksam. Förutom de tveksamheter vi har haft tidigare är jag tveksam till artikel 11, som jag tycker är olycklig för EU. För att jag ska kunna släppa på det här krävs någon form av löfte – men jag vet inte om EU-nämnden får kräva sådant – att vi ser över den svenska lagstiftningen i denna del och hur den fungerar nu. Det gäller också hur man avser att göra med tanke på att EU nu – som jag tycker – skärper villkoren för asylsökandes rätt att arbeta.

Anf.  91  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det kanske var slarvigt av mig att inte gå in på detta. På den här punkten gjorde man en kompromiss, och jag ska genast kommentera den.

Först och främst inverkar detta naturligtvis inte alls på vårt system, som går längre. Vi har ju dessutom inte den federala strukturen. Vi har inte förhandlat bort någon del av vår egen mottagningspolitik genom detta. Det är kanske viktigt att framhålla att hela den samordning som vi bedriver är att lägga ett golv och inte att förändra inriktningen av vår egen flyktingpolitik.

Jag undrar om inte Gunilla Carlsson hade varit tvungen att gå förra gången när jag underströk detta, eller så var hon kvar. Det gäller i alla fall just varför det här är viktigt, trots att vi nu förhandlar med andra länder om någonting som är lite teoretiskt från vår egen utgångspunkt. Det som ändå gör arbetet så viktigt är naturligtvis att låsa fast de länder som inte har några mottagandevillkor alls vid detta. Det gäller framför allt också när vi nu får EU:s utvidgning, så att de länderna inte kommer in i ett oreglerat tillstånd så att vi får börja om från början när de länderna har vetorätt och allt. Vi bör då ha etablerat ett golv. Det är det som gjorde att Sevillatoppmötet var så viktigt, och att det är viktigt att nu lägga fast tidtabellen så att vi är klara före 2004 med detta.

När det gäller specifikt arbete för asylsökande vill jag fästa uppmärksamheten vid en sak. Jag måste ta det här på engelska. Detta kommer juristlingvisterna att få svårt med, för det innehåller en mycket elegant subtilitet – som så ofta när engelsmän löser kompromisser. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

För säkerhets skull vill jag säga att detta inte innebär någon förändring av den regel som Sverige har, nämligen att i varje fall där man räknar med att ett ärendes behandling tar mer än fyra månader ska den asylsökande dels obligatoriskt vara underställd den organiserade verksamheten, dels ha tillträde till arbetsmarknaden.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Detta klargjorde ju statsrådet också vid den förra genomgången.

Anf.  93  PER BILL (m):

Ordförande! Jag utgår från att det är här och nu som vi ska diskutera Dublin II.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Det här är en återrapportering som vi har fått.

Anf.  95  PER BILL (m):

Just det. Det betyder att kommentarer kan ges här.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Ja, för det som gäller Europapolitiken, men inte den svenska politiken.

Anf.  97  PER BILL (m):

Nej, absolut inte. Jag tycker att kompromissen är bra vad gäller skyddsgrundsdirektivet. Det är ett stort framsteg.

Det som är viktigt med både Dublin I och Dublin II är att de inte är tvingande. Ett annat land kan ta över ansvaret om man så önskar. Det glöms ibland bort, eller så låtsas man glömma bort det, och man flyttar hela tiden tillbaka flyktingen till första land.

Ingen annan har tagit upp det som gäller mottagandedirektivet. Jag skulle vilja få ett exempel. Ibland gör det här lagsnacket att man inte riktigt ser vad som händer för den flyktingsökande. I en god värld borde det inte vara någon skillnad om man anmäler sig vid gränsbommen, om man beger sig till närmaste kyrka eller till ett ställe där det finns landsmän och efter det att man har fått varma kläder på sig tar kontakt med myndigheterna.

Jag vill förvissa mig om att det inte är någon skillnad mellan det mottagande som man kan förvänta sig oavsett vilket av de två som man väljer. Detta vill jag göra också utifrån att en ganska samstämmig forskning visar att människor som under längre tid jobbat vid gränskontrollmyndigheter har en mer negativ inställning till människor som söker skydd än vad befolkningen i snitt har. Jag tycker att det talar för att flyktingar ska ha möjlighet att söka sig in i landet innan de söker asyl.

Anf.  98  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det är nu en återrapportering från ministerrådsmötet. Tanken var att mottagandedirektivet skulle antas vid sittande bord eftersom det var våldsamt bråttom. Nu blev det inte så, och vi diskuterar detta som en återrapporteringspunkt inför det möte där det blir en A-punkt och där ministern hoppas att det ska kunna antas.

Det är nu första gången som nämnden får direktivtexten framför sig på svenska. Åtminstone gäller det för mig, och vi hade den inte när detta var uppe förra gången, på mötet den 22 november. Det är därför som jag ställer frågor om artikel 11 Sysselsättning. Jag tycker att det är bra att kunna jämföra med svensk lagstiftning för att vi ska kunna få ett hum om vilka direktiv som Europeiska unionen nu antar och som binder medlemsstaterna.

Bara för att höra om jag har förstått det hela rätt undrar jag om det är så att EU nu kommer att anse att asylsökande inte automatiskt har rätt till arbetsmarknad men att enskilda medlemsstater får fastställa en tidsperiod som börjar löpa från och med den dag då asylansökan har lämnats in. I denna del har Sverige i dag, såvitt jag förstod Jan O Karlssons svar, fyra månader som Sverige kan fortsätta att använda eftersom vi i vår lagtext har att asylprövning som förväntas ta mer än fyra månader tillåter den asylsökande att söka undantag från skyldigheten att ha arbetstillstånd. Min fråga är bara om detta är rätt uppfattat.

Dessutom säger den svenska lagstiftningen att om man inte har sökt detta då, kan man aldrig få arbetstillstånd, för då har man överklagat och är inne i detta. Det som nu sker på punkten 2… Om ett beslut i första instans inte har fattats ska medlemsstaten bevilja sökanden tillträde på arbetsmarknaden. Det betyder att de asylsökande som i dag vid asylansökanstillfället missade att söka den här arbetsrätten nu lättare kommer att kunna få tillträde på den svenska arbetsmarknaden. Är det korrekt uppfattat?

Anf.  99  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

För att ta den sista frågan först är det möjligt att det finns något komplicerat sammanhang som jag inte har sett, men situationen är den att punkten 2 under artikel 11 stipulerar att om man inte räknar med att klara ett beslut för en asylsökande inom ett år, ska man ha rätt att komma in och arbeta i det landet. Denna regel är ju betydligt mindre generös än den svenska regeln, som är fyra månader, och påverkar alltså inte vår politik.

Det senare ledet av Gunilla Carlssons fråga förstår jag inte riktigt, i varje fall inte i samband med det här – kanske kan någon av mina medarbetare hjälpa till – nämligen att om man har försummat att ansöka om arbetstillstånd vid ett visst tillfälle kan man inte göra det igen. Det här har i och för inte någonting att göra med direktivet, men socialförsäkringsutskottet, som har att arbeta med de här frågorna, har redan behandlat detta. Om man ska gå djupare in på det blir det kanske mera dött i utskottet. Jag vill bara understryka att det inte alls påverkas av den här paragrafen.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Det får bli ett kort svar. Annars tror jag att vi får hänvisa frågan till ansvarigt utskott.

Anf.  101  Utrikesrådet PER SJÖGREN:

Med anledning av att Gunilla Carlsson reste den här frågan den 22 november tog vi kontakt med Migrationsverkets ledning för att få en redovisning av hur denna paragraf tillämpas. Jag vill då säga tre saker.

För det första krävs det ingen ansökan för en asylsökande för att få särskilt undantag för arbetstillstånd. Det beslutas av Migrationsverket med automatik ex officio både i anslutning till asylansökan och senare under asylprocessens gång.

För det andra visar statistiken att en tredjedel av alla asylsökande över 18 år under perioden den 18 januari 2001 till den sista juni 2002 – 11 000 av 38 000 – fick sådant undantag. Det tillämpas alltså i mycket stor omfattning.

För det tredje krävs det ingen särskild ansökan utan beslutet tas av verket. Det är det besked som vi får. Vi har också ytterligare underlag i form av viss statistik omkring detta, som jag ska överlämna till Gunilla Carlsson.

Anf.  102  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Får jag bara tillägga en sak till detta för att göra svaret fullständigt. När det här direktivet är antaget ska det genomföras i länderna, och det kommer att ske i form av ett särskilt arbete: en proposition och en utskottsbehandling där riksdagen kommer att kunna grundligt gå igenom detta. Jag kan redan nu emfatiskt försäkra att just den här bestämmelsen inte kommer att återverka på inriktningen av vår politik i den meningen att den skulle bli mindre generös eller förändras i någon negativ mening.

Jag vill också ta upp Per Bills frågor. Till att börja med är min personliga uppfattning identisk med Per Bills. Vi har en stor enighet i Sverige kring att det för oss är självklart att man inte behöver söka asyl vid gränsen; inte därför att de som tar emot ansökan på något sätt skulle vara stämda på visst sätt utan därför att asylrätten är en och densamma oavsett var den anhängiggörs.

Det brittiska bekymret handlar om långa perioder. Till att börja med står det ”within reasonable limits”, så de begränsningar som Per Bill anförde kan nog anses tillgodosedda även på brittiskt territorium. Men problemet i Storbritannien gäller deras samhällsorganisation, nämligen att man i praktiken kan vistas mycket långa tider i landet utan att så att säga dyka upp. Det leder till en omfattande illegal invandring och en kaotisk arbetsmarknad. Det finns i det brittiska systemet till exempel inte några personnummer. Den enda möjligheten att över huvud taget behandla ett ärende inom rimlig tid är, menar engelsmännen, efter det att man har ankommit till England. Det är i allmänhet vid Engelska kanalen eller på någon flygplats. Det finns för deras del bara de möjligheterna. Det finns naturligtvis hamnar, men de är helt irrelevanta i övrigt.

Vad vi har sagt är att detta inte kan dra med sig resten av Europa. Vi kan inte godta att ålägga oss det här – inte oss utan just, vilket vi talade om förra gången, de nya länderna. Det är därför som det var oerhört angeläget för oss att få in en rådsdeklaration så att detta brittiska problem inte förs över till de nya ansökarländerna. Oss och de övriga 14 påverkar det inte alls.

Flera länder skyndade sig att gå med på det brittiska förslaget, och det är därför det är en sådan framgång att vi får en A-punkt i det här. Både Italien och Spanien tyckte att det här var ett ganska bra förslag, därför att det skulle minska kraven på dem. Att ordförandeskapet nu ändå ansett att detta ska kunna tas som en A-punkt är en stor framgång, så att vi slipper en diskussion med andra länder om den här rådsdeklarationen. Det är en taktisk fördel som vi har fått från det danska ordförandeskapet, möjligen därför att jag har vinnlagt mig om att trots våra meningsmotsättningar satsa på ett mycket kraftfullt stöd för ordförandeskapet under hela det här halvåret.

Anf.  103  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vi tackar så hemskt mycket för de fylliga svaren. Framför allt kommer jag att ha nytta av EU-nämndens protokoll när jag som ombud för asylsökande tar den här striden med Migrationsverket. Man får kanske olika svar, och det är därför som jag ibland har förlängt diskussionen här. Det är inte den uppfattning som många har på Migrationsverket vad gäller asylsökandes rätt att få möjlighet att arbeta när de har varit här i mer än fyra månader.

Därvidlag ser jag att detta direktiv väldigt mycket i de två delar som jag har diskuterat, 11.1 och 11.2, handlar om att medlemsstaterna har en viss flexibilitet. Stater som helt vill förbjuda asylsökande att arbeta kan göra det eller göra stora inskränkningar under det första året, och vi i Sverige kan fortsätta med vår fyramånadersgräns.

Tack så mycket för informationen! Då kommer inte vi att ha någonting emot att det tas som en A-punkt vid kommande rådsmöte.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Om inte statsrådet har något mer att tillägga vill jag tacka för den information som vi fått. Vi är fortsatt överens om att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet när det blir en A-punkt.

Jag föreslår att vi går tillbaka till dagordningen. Såvitt jag förstår har man strukit punkterna 12 och 13, och vi kommer därför till punkt 14 om förstärkning av förfarandet för passkontroll vid de yttre gränserna.

Anf.  105  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det här var uppe redan i oktober på initiativ av Frankrike, som vill att om man påträffar någon som inte har inresestämpel i sitt pass ska detta tas som uttryck för att vederbörande har vistats i landet längre än tre månader. Man vill alltså flytta över bevisbördan på den enskilde, som ska bevisa att han inte har överskridit gränserna så länge han eller hon får vara inom Schengenområdet.

Det här kan vi naturligtvis aldrig acceptera. Många länder, >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<, har ju stora brister i sin inresekontroll, och det är inte alls så att alla passkontrollanter stämplar i passen, vilket är deras sak och inte den resandes. Det är inte så att man ska behöva kräva att få en stämpel. Den enskilde skulle då försättas i en närmast hopplös situation. Det kan ju vara en affärsman som är inne för att teckna ett kontrakt, och om han inte har fått en stämpel ska han inte få jobba färdigt därför att han inte kan bevisa att han inte har varit i landet i tre månader.

Vad vi har sagt till ordförandeskapet är att det är bättre att använda det regelverk som vi redan har och se till att länderna i sin kontroll lever upp till de bestämmelser som vi redan har antagit om att man ska förse varje pass vid en Schengengräns med en inresestämpel. Ordförandeskapet har lovat att utarbeta en deklaration härom, och det anser vi att vi kan godta.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Jag föreslår att vi går vidare till den blandade kommittén, om statsrådet har något att säga om den.

Anf.  107  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det här gäller samarbetet med Norge och Island. Vi vill lägga till Ecuador på listan över viseringspliktiga länder. Situationen är den att Norge och Island kan nøyevurdere detta, men de måste godta det. Det är så när man inte är medlem.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av den punkten. Ingen har begärt ordet.

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  109  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vidare vill spanjorerna förbättra Schengenbestämmelserna när det gäller visering vid gränserna inklusive sjömän i transit, där rådet ska försöka nå en politisk överenskommelse om en ny förordning för att underlätta för sjömän i transit genom att utföra gruppviseringar vid gränsen. Det är viktigt för Sverige, därför att många svenska fartyg har sjömän som kommer från viseringspliktiga länder. Vi tycker därför att det är bra att frågan regleras för hela Schengenområdet.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt. Ingen har begärt ordet.

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Var det klart med den listan?

Anf.  111  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Då är jag färdig.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Jag tar då hela A-punktslistan i klump om inte statsrådet har något i övrigt att tillägga vad gäller den eller någon runt bordet har några frågor.

Anf.  113  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag har inget att tillägga.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt. Ingen begär ordet.

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Har någon en övrig fråga? Svaret är nej.

Då vill vi tacka statsrådet med medarbetare för att ni har kommit hit. Vi önskar er en god jul och ett gott nytt år.

Anf.  115  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag vill återgälda detta till nämnden.

3 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Rapport från ministerrådsmöte den 27 och 28 november 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 16–19 december 2002

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Man säger nu att det blir votering först kl. 12.30, och jag vill då föreslå att vi ber jordbruksministern komma in. Om vi får kontakt med utrikesministern i Köpenhamn avbryter vi mötet.

Vi hälsar jordbruksministern med medarbetare välkommen till EU-nämnden. Det är lite oroligt eftersom vi både väntar på en votering och på en uppkoppling till Köpenhamn.

Jag lämnar ordet till jordbruksministern för en rapport, för information och sedan samråd.

Anf.  117  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag börjar med återrapporteringen från novemberrådsmötet. Det handlade då bland annat om reformeringen av den gemensamma fiskeripolitiken, där vi hade bilaterala möten med ordförandeskapet och där också kommissionen var närvarande. Vi markerade då från svensk sida hur vi såg på det fortsatta reformarbetet. Vi återkommer senare i dag till den frågan när det gäller dagordningen för det kommande mötet.

Vi strök under att det är mycket viktigt att få förvaltningsplaner, att få obligatoriska återhämtningsplaner och att få en begränsning av fiskeflottan och även en reducering av stöden. Men den här bilateralen var till för att hitta öppningar för kompromisser, och där markerade vi att om kraftfulla förvaltningsåtgärder fanns på plats, fanns det en viss öppning från vår sida för att diskutera stöd.

Också återhämtningsplanerna för torsk och kummel var uppe. Vi drev där den svenska linjen om ett moratorium och parallellt med detta utarbetande av återhämtningsplaner. Både reformeringen av den gemensamma fiskeripolitiken och återhämtningsplanerna för torsk och kummel kommer upp på decembermötet i början på nästa vecka.

En politisk överenskommelse nåddes när det gäller genmodifierade organismer i livsmedel och foder. Det var en intensiv diskussion, och det blev en kompromiss tämligen sent på kvällen. Det handlade då framför allt om tröskelvärden för förekomsten av oavsiktlig eller oundviklig inblandning av icke godkända GMO och även om vilka regler man skulle ha för märkning. Tröskelvärdet blev 0,5 % och för tröskelvärdet för märkning, där vi ju hade en position för 1 % före mötet, blev kompromissen 0,9 %.

Vi hade också en debatt om hygienreglerna för animala livsmedel. Även den debatten kommer upp på decemberrådsmötet. Det grekiska ordförandeskapet får ta över förslaget när det gäller offentlig kontroll av animaliska livsmedel efter det att parlamentet har yttrat sig.

Sedan var också halvtidsöversynen uppe för en diskussion. Man kunde konstatera att det fanns olika uppfattningar när det gäller frikopplade stöd. Däremot var länderna mer positiva när det gäller modulering. Jag kan väl säga att samtliga länder var positiva till någon form av modulering, men vi var väl olika tydliga när det gäller möjligheterna att öka resurserna i den andra pelaren, där den svenska linjen är att vi inte ska tillföra ytterligare resurser i den andra pelaren, utan de ska föras över från den första pelaren.

Frågan om cross compliance mottogs i princip positivt av medlemsländerna. Sverige var det enda land som var negativt på den punkten, men det här var ju en diskussion.

Vidare behandlades Greklands begäran om att kunna ge 90 miljoner euro i statligt stöd till bomullssektorn. Det gick igenom. Sverige lade ned sin röst.

Dessutom träffades politiska överenskommelser när det gäller zoonoser, förbud mot användning av hormoner i foder och hygienpaket 4, som gäller djurhälsoregler för tillverkning, utsläppande på marknad och import av produkter av animaliskt ursprung.

Därtill kom övriga frågor. Det handlade då om presentation från kommissionen av ett meddelande om djurskyddsläget i tredjeland och konsekvenser för EU. Jag tog upp frågan om importförbud för hund- och kattpäls. Man kan väl säga att mina kolleger i de andra medlemsländerna gav mig ett stort stöd och såg detta som ett problem. Från kommissionens sida markerade man att man såg ett problem med den legala grunden för att vidta åtgärder, men man menade att det här kunde tas upp i olika handelssammanhang med andra länder. Kommissionären uttryckte också att det fanns ett utrymme för nationell reglering, vilket var intressant att notera.

Det lämnades också information från en internationell konferens om det olagliga fisket. Det gavs även information om oljetankern Prestiges förlisning liksom om kvinnliga jordbruksföretagare på landsbygden.

Detta var en kort sammanfattning av vad som sades på mötet.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Jag kan meddela att Anna Lindh är beredd att lämna en rapport från Köpenhamn. Jag föreslår att vi ajournerar överläggningarna på den här punkten.

4 §  Rapport från EU-toppmötet i Köpenhamn

Utrikesminister Anna Lindh

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Anna Lindh! Detta är Inger Segelström och EU-nämnden. Jag överlämnar ordet till dig.

Anf.  120  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tack så mycket! Det är inte så väldigt stor dramatik här så att det handlar om att ändra några instruktioner eller så, men eftersom det här verkligen är vad vi brukar kalla ett historiskt möte tyckte vi att det var bra och viktigt att berätta för nämnden vad som sker.

Det har nu på morgonen varit en första genomgång av Turkiet, ett samarbete med grannländerna och Rumänien och Bulgarien. Det som är mest kontroversiellt är naturligtvis Turkiet. Vi har där diskuterat slutsatser som ligger helt i linje med det som vi tidigare har presenterat i nämnden, nämligen att om två år, i december 2004 får Turkiet, ifall Turkiet då uppfyller Köpenhamnskriterierna – det står tydligt – börja medlemskapsförhandla.

Det är inga nyheter när det gäller Bulgarien och Rumänien utan fortsatt positiva skrivningar om fortsatt samarbete med de nya grannarna. Allt det här är mer eller mindre klart. Det som är den stora stötestenen är förhandlingarna med kandidatländerna. Det är framför allt Polen som har sagt att alla bud hittills har varit helt oacceptabla och helt omöjliga för dem, men det finns också problem för några av de andra länderna, bland annat Tjeckien, som menar att utfallet för deras del är så lågt jämfört med utfallet för andra att de inte kan förklara och försvara det gentemot sin hemmaopinion.

Mötet har nu avbrutits efter det att de här principfrågorna om nya medlemmar och Bulgarien–Rumänien–Turkiet har klarats ut. Tanken är att ordföranden ska ha bilateraler med de viktigaste länderna och att man därefter återsamlas till lunch. Under lunchen finns en möjlighet att något justera vissa av buden.

Hittills har budskapet till kandidatländerna varit att det inte finns några mera pengar att förhandla om. Jag skulle tro att ordförandeskapet i slutänden behöver lite men inte särskilt mycket pengar för att de som har haft de största problemen ändå ska kunna säga hemma i sina parlament att de faktiskt har blivit positivt bemötta och så att säga har fått någonting. Jag tror att det under lunchen kan handla om mindre belopp, inte om stora belopp.

Jag vill passa på att nämna två saker.

Det är tänkt att man ska anta en speciell resolution som alla länderna, både medlemsstater och kandidatländer, ska skriva under. Man säger där att utvidgningen är oåterkallelig, att man välkomnar Bulgarien och Rumänien som nya medlemmar 2007 och att man välkomnar de viktiga besluten när det gäller nästa steg, en turkisk kandidatur för medlemskap. Detta undertecknas av alla de 15 och de 10 länderna för att framför allt markera gentemot Bulgarien och Rumänien.

Det finns också en annan text i slutsatserna. Det har inte diskuterats än, men EU ska vara redo att ta över Natos insats i Makedonien. Om Berlin-plus faller in på plats över helgen – och det verkar vara på väg nu, även om det ännu inte är klart – kan EU också markera att man kan ta över insatser. Det är naturligtvis också en poäng i att ta över militärt just i Bosnien, eftersom vi har en polisinsats i Bosnien. Därmed får man en koppling mellan det civila och det militära. Det är precis detta som vi från svensk sida många gånger har poängterat, att det är bra om vi kan ha sådana här sammanhållna operationer.

Det är min rapport så här långt.

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

Tack för det, utrikesministern! Jag lämnar ordet fritt bara lite kort, om det finns några frågor att ställa.

Anf.  122  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill bara ställa en fråga om pengarna. Vi diskuterade detta senast när Göran Persson och du var här. Linjen var då den att det inte blir några mer pengar utan ramen är given. Är det som du nu nämner pengar utöver ramen, eller är det fortsatta omallokeringar från jordbruksstöd till någon annan typ av stöd, lantbruksstöd eller så?

Anf.  123  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Min bedömning är att det kan handla om att man ökar budet någonstans omkring 500 miljoner eller kanske något mer än det. Det ligger fortfarande inom ramen från Berlin. Man drog ned åtagandena i Bryssel för att man skulle kunna ha ett mellanrum att spela med i slutänden. Min bedömning är att man fortfarande kommer att kunna ligga under det gamla taket men att vi kommer att behöva använda något mer pengar än vad vi gjorde i Bryssel. Jag vet inte om detta stämmer, men bedömningen ligger på någonstans mellan 500 och 1 000 miljoner.

Anf.  124  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag tycker väl att det låter rimligt med en utvidgning med tanke på vinsterna långsiktigt. Jag ställer bara frågan om platserna i Europaparlamentet för Ungern och Tjeckien. Hur kommer det att lösas?

Anf.  125  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är redan klart med platserna i Europaparlamentet för Ungern och Tjeckien. De är helt i överensstämmelse med vad vi föredrog i nämnden.

Anf.  126  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag undrar hur det är med produktionskvoterna, framför allt med mjölkkvoten, som har varit känslig.

Anf.  127  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Mjölkkvoterna fick en viss ökning jämfört med det ursprungliga budet. Det gäller framför allt för de baltiska länderna. Jag vet att Polen fortfarande kräver höjda mjölkkvoter, men jag måste förhöra mig om det senaste som har skett.

Jag får beskedet att det inte är någonting nytt jämfört med tidigare uppgifter.

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Ingen mer har begärt ordet. Vi vill tacka utrikesministern så mycket för den här rapporten.

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet och en fortsatt förhandling. Lycka till!

Anf.  129  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag har också en nyhet som gäller slutsatserna och som orsakat en djup depression i det svenska lägret. Man kommer nästa år inte bara att ta midsommaraftonen i anspråk utan kommer dessutom att anordna en Balkankonferens under hela resten av midsommarhelgen. Nämnden kommer alltså att få vara lite extra vänlig mot oss före midsommarmötet.

Jag önskar er en trevlig Lucia!

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Tack detsamma, utrikesministern, och hälsa medarbetarna! Tack så mycket för att du ställde upp.

Innan vi går tillbaka till jordbrukspolitiken ger jag ordet till kanslichefen.

Anf.  131  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND:

Vi har här en bunt av de preliminära slutsatserna. Det är bara en del av slutsatserna men ändå något.

5 § Jordbruk och fiske, fortsättning

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Jag får först be jordbruksministern om tillgift för att ni fick ramla in här mitt i utrikespolitiken.

Anf.  133  ULF HOLM (mp):

Jag tackar för rapporteringen. Jag vill ställa en fråga om det sista som du sade, om hund- och kattskinn. Jag blir lite förvånad när du säger att det inte finns någon legal grund i EU för åtgärder. Jag ska kanske inte gråta så mycket över det, men det borde betyda att vi snabbt kan ta ett svenskt initiativ för att få bort de här skinnen från den svenska marknaden.

Anf.  134  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jordbruksministern pratade lite om cross compliance. När ministern var här senast fanns det en tveksamhet från departementets sida mot att använda sig av cross compliance. Det står i återrapporteringen att Byrne säger att det ansågs angeläget att införa cross compliance snarast i samtliga medlemsstater. Det är väl inte så att vi har lagt in någon typ av reservation utan bara så att vi har framfört en tveksamhet i diskussionen?

Anf.  135  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

När det gäller den första frågan om förbud mot import av hund- och kattpäls fanns det en tveksamhet hos kommissionären. Han gjorde inga djupare preciseringar. Men han hänvisade till ett handelspolitiskt sammanhang, sannolikt för att inte få handelshinder. Men han var väldigt tydlig med att det går att ta nationella initiativ. Han pekade också på att Italien hade gjort det. Vi trodde att det fanns en viss tveksamhet från kommissionens sida till Italiens initiativ eftersom det inte hade notifierats i riktig ordning och att kommissionen så att säga hade begärt att få det till sig för en prövning. Men han var väldigt tydlig, och det innebär att vi kan gå vidare med den frågan nationellt.

Frågan om cross compliance kommer att diskuteras vidare. Detta var en diskussion. Det var inte fråga om några ställningstaganden så att vi lämnade in reservationer eller tog ställning, utan det var en diskussion. Det kan säkert finnas länder som också har synpunkter i enskildheter framöver. Det är en fråga som vi får återkomma till.

Anf.  136  ORDFÖRANDEN:

Jag tänkte att vi skulle gå in på dagordningen. Innan jag lämnar över ordet till jordbruksministern vill jag berätta att vi tror att vi har ungefär en halvtimme på oss fram till voteringen. Min ambition är att vi ska vara klara före voteringen, så att vi inte ska behöva ajournera en gång till och så att jordbruksministern inte behöver stanna kvar till efter voteringen.

Många av ärendena har varit uppe tidigare. Vi får hjälpas åt.

Vi går in på dagordningen. Vi börjar med punkt 2.

Anf.  137  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi har ett antal A-punkter, och vi kan acceptera alla dessa A-punkter. Det handlar om löner och pensioner för tjänstemän. Det handlar om gemenskapstullkvoter. Det handlar om, vilket gläder mig särskilt, konkurrensreglerna. Och det handlar om textilier och handel med Kambodja och Nepal. Sedan finns det ytterligare en A-punkt som inte finns på listan och som handlar om en fråga som var uppe på nämndens sammanträde förra gången, nämligen hormoner i tillväxtfrämjande syfte vid animalieproduktion. Vi talade om de 17-beta östradiol som vi hade problem med. Men detta är nu en A-punkt som vi kan acceptera.

Anf.  138  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkter.

Vi går då in på punkt 3 om reformering av den gemensamma fiskeripolitiken.

Anf.  139  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en fråga som jag nämnde vid återrapporteringen. Här finns det politiska motsättningar. Ambitionen från det danska ordförandeskapet är att nå en kompromiss. Man har också sökt kompromissmöjligheter genom den här så kallade bilateralen.

De svenska prioriteringarna finns angivna i den kommenterade dagordningen. Vi prioriterar resursbevarande. Det handlar om inrättande av förvaltnings- och återhämtningsplaner. Vi vill ha striktare regler för fiskeflottan och tak för kapaciteten. Och vi vill begränsa möjligheterna till strukturstöd. Vi vill också ha obligatoriska återhämtningsplaner.

Om det handlar om att i någon form behålla stödet till fiskeflottan vill vi också ha sådana regler som gör att vi får en ändrad ratio när det gäller entry–exit.

Om det handlar om fortsatt ekonomiskt stöd vill vi ha en inriktning mot det småskaliga fisket.

Vi har alltså ingen ny ståndpunkt. Men vi har angivit att om vi har förvaltningsplanerna på plats och om vi har kraftfulla resursbevarandeåtgärder finns det ett utrymme för att diskutera ett begränsat ekonomiskt stöd till flottan.

Men jag vill särskilt kommentera fiskerikontrollen som också kommer att behandlas. Vi talade här tidigare om att vi inte kunde acceptera att kommissionstjänstemän ensamma skulle göra besiktningar på svenska fartyg och i svenska hamnar. Nu har denna fråga varit föremål för ytterligare behandling, och nu har det preciserats som ett kompromissförslag att dessa kontroller ska resultera endast i rapporter inom 24 timmar och inga åtgärder. Det ska vara så att säga en rapportering som dessa tjänstemän gör. I det läget menar vi att vi kan lyfta ut vår reservation och acceptera att kommissionstjänstemännen gör denna typ av inspektioner.

Det är detta som jag vill säga under denna dagordningspunkt.

Anf.  140  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att den här frågan var uppe senast i november då det fanns ett stöd för regeringens ståndpunkt.

Anf.  141  LARS LINDBLAD (m):

Det är utmärkt att regeringen har svängt i kontrollfrågan, att man nu stöder detta förslag. Men jag blev lite skeptisk till att man bara ska rapportera. Innebär det att det inte blir någon aktion av det, eller vad händer i nästa steg? Det skulle vara intressant om ministern skulle kunna utveckla detta något därför att det inte var helt klart för min del.

När det gäller olika typer av strukturstöd kan man konstatera att den svenska ståndpunkten innebär att man säger att man med prioritet nummer ett ska ha ett resursbevarande och inrättande av förvaltnings- och återhämtningsplaner och med prioritet nummer två ska ha striktare regler för fiskeflottan och tak för kapacitet.

I en annan punkt på listan delar Sverige kommissionens syn på ett fiskestopp för torsk i Nordsjön och Västerhavet. Och på det nationella planet är man för ett ensidigt torskfiskestopp i Östersjön.

Samtidigt innebär den svenska ståndpunkten när det gäller strukturstöden att man i princip – ministern får rätta mig om jag har fel – lägger sig platt och accepterar en kompromiss som innebär fortsatta stöd till nya köp och modernisering av fiskefartyg, det vill säga egentligen några av de mest kraftfulla verktygen för att fortsätta den orimliga fiskepolitik som förs inom EU. Jag får alltså inte den svenska ståndpunkten att hålla ihop riktigt. Det vore bra om ministern vidareutvecklar detta. Dessa strukturstöd motsvarar ändå en rätt så stor del av den investering som görs i nya fartyg.

Anf.  142  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Vi ser från vårt håll gärna att man till dessa prioriteringar också lägger kontrollfrågorna som är prioriterade, inte minst mot bakgrund av det omfattande svarta fisket i sammanhanget som har framkommit under de senaste veckorna. Det måste man på något sätt agera mot. Därför tycker vi att regeringen bör prioritera också kontrollfrågorna.

Jag vill också från vårt håll säga något om kapacitetsfrågorna. Vi tycker att den här relationen 1–1 är helt orimlig. Vi vet att regeringen tidigare har jobbat för 1–1,3. Det finns mycket starka skäl att framföra en svensk hållning i detta sammanhang eftersom nytt modernt tonnage är betydligt mer effektivt än det som man skrotar ut. Det i sig innebär att man bör förändra dessa relationer, annars ökar man faktiskt fisket. Jag tycker inte att man ska backa på den punkten.

Anf.  143  LENNART FREMLING (fp):

Jag är inne på samma linje, nämligen att vi tycker att kontrollfrågorna är viktiga och bör prioriteras. Jag har svårt att förstå den tidigare svenska uppfattningen om att man inte kunde ha kommissionens inspektörer utan samtidig svensk kontroll. Det låter byråkratiskt och krångligt. Jag är därför glad att man har ändrat uppfattning.

Det andra som jag vill ta upp gäller stöd till investeringar. Även om man resonerar om andra kvoter – 1–1,3 som Holger Gustafsson nämnde – tycker jag att det känns som bagateller om man ändrar från 1,1 till 1,3. Principen borde väl ändå vara att man ska ge stöd bara till utrangering och inte till nyanskaffning såsom läget ser ut i dag?

Jag vill ställa en fråga. Ministern sade någonting om att om fortsatt stöd till nya båtar ska göras. Är det ett uttryck för att den svenska uppfattningen är att vi helst inte skulle ge något stöd alls till nya båtar?

Anf.  144  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Vi i Vänsterpartiet tycker också att kontrollen bör vara ett av de prioriterade områdena. I stället för tre prioriterade områden kanske man skulle kunna ha fyra och alltså lägga in kontrollen.

Vi tror att det vore väldigt bra om det stod ett par rader om att Sverige anser att frågan om skyddade områden också är högt prioriterad när det gäller bevarandeåtgärder i arbetet.

I skrivelsen står det väldigt fint skrivet om svenska prioriteringar för EU:s gemensamma fiskepolitik. Där står det om stängda områden. Det kanske bör vara den politik som regeringen ska driva.

Det har sagts en del här om åtgärder för skrotning. Vi vet att kommissionen säger att den europeiska fiskeflottan måste minska med 40 %. Där kan jag inte känna att det är konstigt om det är relationen 1–1. Begränsning av storlek är ju inte tillräckligt. Det som är intressant är naturligtvis hur mycket fisk som tas upp och att det finns begränsningar när det gäller motorkapacitet. Det är inte bara längden på båtarna som är avgörande.

Jag undrar: Kommer Sverige att driva införandet av checkpoints? Det har vi diskuterat mycket. Är det någonting som vi kan lägga fram som ett förslag?

Anf.  145  MARGARETA ANDERSSON (c):

Vi från Centerpartiet tycker att det är viktigt att man kan behålla det ekonomiska stödet till det småskaliga fisket och att man också begränsar det till detta område.

Kontrollen och att man ser till att det inte sker rovfiske är också någonting som vi prioriterar väldigt mycket.

En idé är att man på ett särskilt sätt skyddar lekområdena för dessa utsatta fiskearter. Det kan också vara ett sätt att se till att beståndet ökar. Man kan ju avlysa fiske under lekperioder, och man kan se till att dessa områden också skyddas genom att man drar farleder på andra sätt. Jag vet att det i bland annat Öresund finns ganska stora områden som kanske behöver ett extra skydd, och man kanske kan ta upp en diskussion om dessa frågor.

Anf.  146  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Frågan om hur ekvationen ska gå ihop skulle jag vilja kommentera. Vi driver ju att man ska ha förvaltningsplaner. Man ska ha obligatoriska återhämtningsplaner för de bestånd som ligger utanför den biologiska gränsen där man kan bevara arten. Vi menar också att man kopplat till det bör ha obligatoriska planer för att minska fiskeansträngningarna. I detta ligger sedan att man i återhämtningsplanerna kan precisera skyddade områden och ange hur man ska förhålla sig till andra åtgärder för att minska belastningen.

Men vi är inte ensamma. Vi måste hitta kompromisser. Det är så att säga i kompromissens anda som vi har givit en liten öppning för att vi kan gå ifrån den tidigare linjen att säga att man inte ska ge stöd utan öppna för någon form av stöd. Det är klart att vi då inte vill ge stöd till nya båtar och att vi inte heller vill ge stöd till effektiviseringar. Men vi måste i kompromissens anda ge vissa öppningar. Det är då som vi har gjort dessa preciseringar med visst stöd. Det kustnära fisket skulle i så fall vara prioriterat men villkorat med att vi då får kraftfulla förvaltningsåtgärder. Där ligger förvaltningsplaner. Där ligger återhämtningsplaner. Och där ligger också begränsningar av fiskeansträngningarna. Det ligger alltså i paketet. Och vi vet inte riktigt var vi hamnar. Vi vet ju inte hur de andra länderna kommer att argumentera och hur deras positioner är.

Jag tycker att det är en ansvarsfull politik som vi driver och att det är en ansvarsfull position. Det är nämligen klart att vi vill ha en reformering, annars misslyckas vi ju, och då får vi ingenting av det goda. Därför har vi hamnat i denna position.

När det gäller entry–exit är 1–1 inte acceptabelt. Det måste vara en annan fördelning. Vi har sagt att vi har ett golv på 1,35. Vi menar att det är det minsta man kan acceptera när det gäller den här utväxlingen.

Checkpoints är sådant som man träffar avtal om med andra länder. Det tycker vi från svensk sida är intressant. Vi har den typen av avtal med andra länder.

När det gäller kontrollfrågan tycker jag att det är en mycket bra idé att ha det som ett prioriterat område. Det är mycket angeläget för att alla dessa åtgärder ska få en god effekt. I denna fråga kring varför vi har ändrat ståndpunkt och varför vi inte direkt gick på ett accepterande av att vi släpper in kommissionens tjänstemän handlar om att vi också vill markera vår självständighet och inte acceptera överstatlighet. Men med den lösning som vi nu har fått tycker vi att det är acceptabelt. Dessa rapporter ska vi sedan själva ta hand om i vår struktur och vidta åtgärder. Det är alltså svenska statens ansvar att sedan vidta åtgärder utifrån dessa rapporter.

Jag tror att jag svarade på alla frågor.

Anf.  147  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag tycker att det är utomordentligt bra i och för sig och inser att man måste komma fram till en kompromiss. Men jag tror att det skulle vara en styrka för regeringen vid förhandlingarna om nämnden gjorde en klar markering att man just när det gäller utskrotning och eventuell nybyggnad ställer sig väldigt tveksam till nybyggnad över huvud taget. Det vore mer attraktivt att satsa dessa pengar på ett generöst utskrotningsstöd där man har en snabbhetspremie, det vill säga att de som snabbast skrotar ut får den största bidragsdelen. Jag tror att det skulle vara mycket positivt om nämnden gjorde en sådan markering till stöd för regeringens agerande.

Sedan inser jag också att kompromisser blir slutfacit.

Anf.  148  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är den svenska linje som vi har drivit, att man inte ska ge stöd till nyinvesteringar utan stöd till utskrotning. Och om man ska ge stöd har det framför allt handlat om arbetsmiljöinsatser och också om säkerhetsåtgärder. Det är den svenska linjen som har givits.

Anf.  149  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende i fråga om punkt 3 a, b och c.

Vi går vidare till punkt 4 om upprättande av gemenskapens handlingsplan.

Anf.  150  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Denna punkt handlar om Medelhavet. Jag tänker fatta mig mycket kort. Vi välkomnar denna handlingsplan så att det blir ett fullständigt införlivande av Medelhavet i regelverket. Det bidrar till att det uppstår en långsiktigt hållbar förvaltning av Medelhavets fiskbestånd. Vi stöder alltså detta förslag.

Anf.  151  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 5 om fastställande för år 2003 av fiskemöjligheter.

Anf.  152  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Detta blir en förhandlingsfråga vid rådsmötet, och vi har ännu inte fått några dokument.

Kommissionens förslag har försenats på grund av förhandlingarna med Norge. Sverige förväntar sig att den vetenskapliga rådgivningen följs. Vi har två prioriteringar. Vi vill ha stopp för torskfisket i dessa vatten. Vi menar också att Sverige är berättigat till en andel när det gäller blåvitling. Det är alltså två frågor som vi kommer att driva.

Vi har ett dilemma när vi sedan ska komma till ett ställningstagande. Eftersom vi driver frågan om ett stopp för torskfiske skulle det mest naturliga kanske vara att säga nej till förslaget om kvoter om TAC:er. Men vi kan också hamna i ett läge där andra länder säger nej av andra skäl därför att de vill ha större kvoter. I ett sådant läge kan det vara bättre att rösta ja till den uppgörelse som kommer fram efter förhandlingarna. Vi kan i dag inte riktigt säga vilken som är den bästa lösningen. Det beror på hur det ser ut vid förhandlingsbordet.

Anf.  153  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 6 på dagordningen som handlar om åtgärder för torsk- och kummelbeståndens återhämtning.

Anf.  154  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den här frågan har vi varit inne på vid tidigare redovisningar inför nämnden. Sverige menar här att den vetenskapliga biologiska rådgivningen ska följas, vilket innebär att vi bör få ett moratorium när det gäller torskfiske. Men vi menar att vi parallellt med detta också bör jobba med långsiktiga återhämtningsplaner och att också ICES ska underställas dessa planer för utvärdering och godkännande innan fiske får påbörjas igen. Det är den position som vi driver från svensk sida.

Anf.  155  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att den här frågan var uppe den 22 november i EU-nämnden. Då fick regeringen stöd för de fortsatta förhandlingarna. Och jag kan nu konstatera att det finns en majoritet för regeringens ställningstagande.

Vi går vidare till punkt 7 om administreringen av fiskeinsatsen.

Anf.  156  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Detta handlar om en konflikt mellan Spanien och Irland om tillträde till vissa vattenområden. Det är en presentation från kommissionen, och jag har inga övriga kommentarer.

Anf.  157  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för denna information, och vi går vidare på dagordningen till tryggad livsmedelsförsörjning och punkt 8 om särskilda hygienregler.

Anf.  158  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag återkommer till de så kallade hygienreglerna och ”hygienpaketet”. Det handlar om att förenkla en befintlig lagstiftning. Vi har från svensk sida välkomnat denna omarbetning. Vi menar att detta är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera väl och för att vi ska få ett gott konsumentskydd. Vi betonar här producenternas ansvar både för produktion och för produkt och understryker principen om spårbarhet och korrekt märkning.

För svensk del har det varit väldigt vitalt att vi får behålla våra salmonellagarantier. Det har vi fått försäkringar om. Våra positioner har till och med flyttats fram genom att malet kött nu också omfattar fjäderfä i garantierna, vilket vi välkomnar.

Det finns en fråga som vi har problem med. Det handlar om nötslakt där idén är att köttet ska få märkas och säljas på nationell marknad. Här har vi en reservation eftersom vi menar att det antingen finns säkert kött eller också ska det inte få säljas på den inre marknaden. Men vi får se om utvecklingen blir sådan att vi kan lyfta fram denna reservation. Men vi har den reservationen och den markeringen.

Anf.  159  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 9 som är en informationspunkt om officiella säkerhetskontroller.

Anf.  160  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den punkten är struken från dagordningen.

Anf.  161  ORDFÖRANDEN:

Utmärkt. Då går vi vidare till punkt 10 om fodertillsatser.

Anf.  162  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Här handlar det om att sammanföra direktiv och skärpa bestämmelser. Vi stöder detta förslag. Det handlar om ett förbud mot antibiotika som används i tillväxtfrämjande syfte. Vi är för principen att helt förbjuda rutinmässig inblandning av medicinska substanser i djurfoder. Det finns dock ett problem i förslaget. Och vi beklagar att kommissionen inte har tagit steget fullt ut och förbjudit något som heter koccidiostatika. Men det är också positivt att kommissionen ska få i uppdrag att senast den 1 januari 2008 rapportera om användningen av koccidiostatika och vid behov föreslå en ny lagstiftning. Vi menar att man redan nu borde ha hanterat denna fråga men är positiva till att kommissionen ska få ett uppdrag att utvärdera användningen.

Anf.  163  ORDFÖRANDEN:

Denna fråga har tidigare varit uppe i EU-nämnden.

Anf.  164  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag vill ställa en fråga. Är det fler länder som driver på och försöker förbjuda koccidiostatika, eller är det bara Sverige som driver denna linje? Det är väldigt bra att ni framför detta. Det är beklagligt att det ska dröja till 2008 innan man gör denna översyn igen i så fall.

Anf.  165  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Tyskland och Danmark är med oss.

Anf.  166  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i denna fråga.

Vi går vidare till punkt 11 om djurens välbefinnande.

Anf.  167  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Detta handlar om ett meddelande från kommissionen och om rådsslutsatser. Vi menar att det vore önskvärt att djur som importeras till gemenskapen skulle vara uppfödda på ett från djurskyddssynpunkt likvärdigt sätt som vi har inom unionen. Vi är positiva till möjligheterna att få strängare djurskyddsregler också utanför EU.

Det är tre punkter här, a, b och c. Jag tar dem i ett sammanhang. Ett särskilt problem är de långa djurtransporterna. Här anser Sverige att det är mycket viktigt med en fungerande kommunikation mellan de berörda myndigheterna. Vi menar också att man bör ha strängare krav på djurtransporterna. Det handlar om maximala tider för transporter. Det handlar om utformning av lastningsutrymmen. Det handlar om hur de som utför dessa transporter är utbildade. Och det handlar också om att man måste utföra transporterna så att man begränsar spridningen av sjukdomar.

Här är vi besvikna på att kommissionen ännu inte har presenterat något förslag när det gäller djurtransporter. Det är den ståndpunkt som vi i så fall vill framföra.

Anf.  168  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Denna fråga har varit uppe under i alla fall de senaste två åren. Ministerns föregångare Margareta Winberg jobbade väldigt mycket på ett förtjänstfullt sätt med dessa frågor.

Det står i våra kommentarer att Sverige har vissa kritiska synpunkter på meddelandets innehåll. Men det preciseras inte så exakt. Det kanske är det som ministern har framfört nu som är de svenska kritiska ståndpunkterna.

Nu kommer Grekland att överta ordförandeskapet. Min erfarenhet är, vilket kanske också rapporter har visat, att Grekland kanske inte är det bästa landet när det gäller djurs rättigheter och transporter. Men jag vet också att det är en prioriterad fråga för Grekland. Och det är ju bra om man kan ändra sig och få upp denna fråga som en prioriterad fråga.

Anf.  169  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

De kritiska synpunkter på rapporten som vi har framfört är av ganska teknisk natur, och jag avser inte att gå in och kommentera dem. De är inte principiella, utan de är mer av utredningsteknisk natur.

När det gäller det grekiska ordförandeskapet sade den grekiske jordbruksministern uttryckligen när jag träffade honom den 1 december att man avsåg att driva djurskyddsfrågorna. Vi underströk då från svensk sida att vi välkomnar detta och tycker att dessa frågor är mycket viktiga.

Anf.  170  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i dessa frågor under punkt 11 a, b och c.

Vi går vidare till punkt 12, som är en informationspunkt om identifiering och registrering av får och getter.

Anf.  171  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den punkten är struken.

Anf.  172  ORDFÖRANDEN:

Alldeles utmärkt. Då går vi vidare till punkt 13.

Anf.  173  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den är också struken.

Anf.  174  ORDFÖRANDEN:

Den är också struken. Då blir det punkt 14 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter. Varsågod, jordbruksministern!

Anf.  175  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den kommer upp. Det är ett antagande av förslag till rådsförordning.

Vi är positiva till förslaget. Det handlar om autentiska syntetiska vitaminer och i vad mån man får ge dem i djurfoder. Det är en angelägen fråga för oss i norra Europa. Djuren här kan inte gå på bete hela året så vi har behov av den här typen av tillsatser.

Som förslaget nu ligger går det vår väg, och vi är positiva till det.

Anf.  176  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i den här frågan.

Vi går vidare till punkt 15, en europeisk handlingsplan för ekologiskt livsmedel och jordbruk.

Anf.  177  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är också ett förslag som vi är positiva till. Det handlar framför allt om att få principer för ekologisk produktion, att tydliggöra skillnader mellan konventionellt jordbruk och ekologisk produktion samt att främja handel med de här produkterna. I det sammanhanget preciseras också hur EU-loggan för de här produkterna får användas och hur man ska harmonisera kontrollen.

Anf.  178  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens upplägg i det fortsatta arbetet med den här frågan.

Vi går vidare till punkt 16 om förhandlingar för import av spannmål.

Anf.  179  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det handlar om spannmålsimport från Ukraina och Ryssland, ett mandat för ministerrådet att i WTO omförhandla EU:s tullbindningar.

Vi menar att om en överenskommelse kan nås med våra förhandlingspartners i överensstämmelse med det som majoriteten kan enas om bör Sverige acceptera detta. Vi kan ha olika synpunkter på detta utifrån en snäv svensk utgångspunkt, men vi tycker att detta ändå är en bra utveckling.

Anf.  180  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag skulle vilja fråga hur det är med de kvoter som man sätter upp för import från olika länder. När ett land får en kvot är det då helt tullfritt eller är det en lägre tullsats? Hur är villkoren?

Anf.  181  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Nej, det är inte helt tullfritt. Inom kvoten är det en låg tull, 12 euro. Utanför är det 92–93 euro per ton. Går man utanför är det avsevärt mycket mer.

Anf.  182  ORDFÖRANDEN:

Tack för det!

Vi kan gå till beslut, och jag kan finna att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 17 om halvtidsöversynen.

Anf.  183  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det kommer att bli en A-punkt. Vad det handlar om är en neutral sammanfattning kring halvtidsöversynen.

Anf.  184  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag ska inte fördjupa mig i detta. Men Sverige är ju positivt till den här modellen och det jag bara vill fråga är: Har regeringen några funderingar på planer för att på något sätt göra konsekvensbeskrivningar av vad det skulle innebära för det svenska jordbruket om Sverige fick igenom sin syn i det här sammanhanget? Att det inte är i gång kan jag gott förstå.

Anf.  185  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är viktigt att göra konsekvensbeskrivningar. På myndighetsnivå har vi både Jordbruksverket och Livsmedelsekonomiska institutet som har kompetens och kapacitet att göra den här typen av bedömningar. Vi har ju börjat med det. Vi tar det bit för bit, så att säga. Det kommer mer av den varan framöver.

Anf.  186  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Även om detta blir en A-punkt kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då går vi till punkt 18, som är övriga frågor. Då är vi tillbaka hos djurens välbefinnande.

Anf.  187  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är information, och vi är positiva till att kommissionen vill bjuda in intresseorganisationer och en bredare allmänhet för att få olika synpunkter på djurtransportproblemen.

Anf.  188  ORDFÖRANDEN:

Vi får tacka för den informationen.

Sedan var det en övrig punkt om animalieproduktionen.

Anf.  189  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den har vi tagit upp.

Jag har några andra övriga punkter som har kommit till.

Anf.  190  ORDFÖRANDEN:

Då tar vi de andra övriga punkterna.

Anf.  191  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

En sådan punkt handlar om akrylamid. Det är tyskarna som vill få upp den frågan för en diskussion i rådet. Det här är vi positiva till från svensk sida, och vi välkomnar gemenskapsåtgärder för att minska förekomsten av akrylamid i livsmedel. Sverige ställer sig i nuläget, innan vi vet lite mer om vad tyskarna kommer att framföra, försiktigt positivt. Vi tycker att det vore fel väg att gå att införa nationell lagstiftning och nationella gränsvärden.

Anf.  192  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens fortsatta upplägg i den här frågan.

Anf.  193  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ytterligare en fråga tas upp. Det är GMO och samexistensproblematiken. Det är Italien som har begärt att få upp den här frågan. Den handlar om samexistens mellan GMO och konventionellt utsäde, problemen kring den oavsiktliga beblandningen mellan den konventionella grödan och GMO-utsädet.

Det här är någonting som vi är positiva till från svensk sida. Det är viktigt att man också får fram en gemenskapsstrategi. I går på regeringssammanträdet fattades beslut om ett uppdrag till Jordbruksverket att just titta närmare på samexistensen mellan konventionella och genmodifierade organismer när det gäller grödor. Vi tycker att det är en intressant fråga som kommer upp.

Anf.  194  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen, eftersom frågan kommer tillbaka.

Har jordbruksministern fler frågor?

Anf.  195  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ja, vi hade en övrig fråga också på s. 6 i den kommenterade dagordningen som gällde partnerskap inom fiskerisektorn. Det är en presentation av kommissionen. Syftet är att främja en dialog om tänkbara åtgärder mellan EU och utvecklingsländer. Jag har ingen mer kommentar till den.

För ordningen skull fanns ytterligare en punkt, b, på dagordningen, men den är struken.

Anf.  196  ORDFÖRANDEN:

Vi får tacka för den informationen.

Jag vill tacka jordbruksministern med medarbetare för att ni har kommit hit och önska er en god jul.

Anf.  197  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi får önska detsamma.

Innehållsförteckning

1 §  Rättsliga och inrikes frågor 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  4  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 1

Anf.  5  ORDFÖRANDEN: 2

Anf.  6  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 2

Anf.  7  INGVAR SVENSSON (kd): 3

Anf.  8  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  9  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 3

Anf.  10  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 4

Anf.  11  INGVAR SVENSSON (kd): 4

Anf.  12  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 4

Anf.  13  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  14  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 4

Anf.  15  KARIN GRANBOM (fp): 5

Anf.  16  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 5

Anf.  17  CARL B HAMILTON (fp): 5

Anf.  18  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 5

Anf.  19  CARL B HAMILTON (fp): 5

Anf.  20  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 5

Anf.  21  ORDFÖRANDEN: 5

Anf.  22  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 6

Anf.  23  INGVAR SVENSSON (kd): 6

Anf.  24  MARGARETA ANDERSSON (c): 7

Anf.  25  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 7

Anf.  26  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  27  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 7

Anf.  28  BEATRICE ASK (m): 8

Anf.  29  ORDFÖRANDEN: 8

Anf.  30  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND: 9

Anf.  31  BEATRICE ASK (m): 9

Anf.  32  ORDFÖRANDEN: 9

Anf.  33  LARS OHLY (v): 9

Anf.  34  INGVAR SVENSSON (kd): 10

Anf.  35  MARGARETA ANDERSSON (c): 10

Anf.  36  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 10

Anf.  37  KARIN GRANBOM (fp): 11

Anf.  38  LARS OHLY (v): 11

Anf.  39  GUSTAV FRIDOLIN (mp): 11

Anf.  40  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 11

Anf.  41  BEATRICE ASK (m): 12

Anf.  42  INGVAR SVENSSON (kd): 13

Anf.  43  LARS OHLY (v): 13

Anf.  44  ORDFÖRANDEN: 13

Anf.  45  INGVAR SVENSSON (kd): 13

Anf.  46  ORDFÖRANDEN: 14

Anf.  47  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 14

Anf.  48  ORDFÖRANDEN: 14

Anf.  49  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 14

Anf.  50  BEATRICE ASK (m): 14

Anf.  51  MARGARETA ANDERSSON (c): 15

Anf.  52  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 15

Anf.  53  LARS OHLY (v): 15

Anf.  54  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 16

Anf.  55  LARS OHLY (v): 16

Anf.  56  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 16

Anf.  57  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  58  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 16

Anf.  59  MARGARETA ANDERSSON (c): 17

Anf.  60  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 17

Anf.  61  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  62  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 17

Anf.  63  HILLEVI LARSSON (s): 17

Anf.  64  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 17

Anf.  65  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  66  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 18

Anf.  67  LARS OHLY (v): 18

Anf.  68  INGVAR SVENSSON (kd): 19

Anf.  69  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 19

Anf.  70  INGVAR SVENSSON (kd): 19

Anf.  71  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 19

Anf.  72  Internationelle chefsförhandlaren PETER STRÖMBERG: 19

Anf.  73  ORDFÖRANDEN: 19

Anf.  74  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 20

Anf.  75  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  76  CARL B HAMILTON (fp): 20

Anf.  77  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 20

Anf.  78  CARL B HAMILTON (fp): 21

Anf.  79  ORDFÖRANDEN: 21

Anf.  80  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 21

Anf.  81  CARL B HAMILTON (fp): 21

Anf.  82  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 21

Anf.  83  ORDFÖRANDEN: 21

Anf.  84  BEATRICE ASK (m): 21

Anf.  85  ORDFÖRANDEN: 21

Anf.  86  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): 22

Anf.  87  ORDFÖRANDEN: 22

2 §  Rättsliga och inrikes frågor 23

Anf.  88  ORDFÖRANDEN: 23

Anf.  89  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 23

Anf.  90  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 26

Anf.  91  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 26

Anf.  92  ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  93  PER BILL (m): 27

Anf.  94  ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  95  PER BILL (m): 27

Anf.  96  ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  97  PER BILL (m): 27

Anf.  98  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 28

Anf.  99  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 28

Anf.  100  ORDFÖRANDEN: 29

Anf.  101  Utrikesrådet PER SJÖGREN: 29

Anf.  102  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 29

Anf.  103  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 30

Anf.  104  ORDFÖRANDEN: 30

Anf.  105  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 30

Anf.  106  ORDFÖRANDEN: 31

Anf.  107  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 31

Anf.  108  ORDFÖRANDEN: 31

Anf.  109  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 31

Anf.  110  ORDFÖRANDEN: 31

Anf.  111  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 31

Anf.  112  ORDFÖRANDEN: 31

Anf.  113  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 31

Anf.  114  ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  115  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 32

3 §  Jordbruk och fiske 33

Anf.  116  ORDFÖRANDEN: 33

Anf.  117  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 33

Anf.  118  ORDFÖRANDEN: 34

4 §  Rapport från EU-toppmötet i Köpenhamn 35

Anf.  119  ORDFÖRANDEN: 35

Anf.  120  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 35

Anf.  121  ORDFÖRANDEN: 36

Anf.  122  CARL B HAMILTON (fp): 36

Anf.  123  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 36

Anf.  124  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 36

Anf.  125  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 36

Anf.  126  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 36

Anf.  127  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 36

Anf.  128  ORDFÖRANDEN: 37

Anf.  129  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 37

Anf.  130  ORDFÖRANDEN: 37

Anf.  131  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND: 37

5 § Jordbruk och fiske, fortsättning 38

Anf.  132  ORDFÖRANDEN: 38

Anf.  133  ULF HOLM (mp): 38

Anf.  134  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 38

Anf.  135  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 38

Anf.  136  ORDFÖRANDEN: 38

Anf.  137  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 39

Anf.  138  ORDFÖRANDEN: 39

Anf.  139  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 39

Anf.  140  ORDFÖRANDEN: 39

Anf.  141  LARS LINDBLAD (m): 40

Anf.  142  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 40

Anf.  143  LENNART FREMLING (fp): 40

Anf.  144  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 41

Anf.  145  MARGARETA ANDERSSON (c): 41

Anf.  146  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 41

Anf.  147  ANDERS G HÖGMARK (m): 42

Anf.  148  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 42

Anf.  149  ORDFÖRANDEN: 43

Anf.  150  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 43

Anf.  151  ORDFÖRANDEN: 43

Anf.  152  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 43

Anf.  153  ORDFÖRANDEN: 43

Anf.  154  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 43

Anf.  155  ORDFÖRANDEN: 44

Anf.  156  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 44

Anf.  157  ORDFÖRANDEN: 44

Anf.  158  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 44

Anf.  159  ORDFÖRANDEN: 44

Anf.  160  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 44

Anf.  161  ORDFÖRANDEN: 44

Anf.  162  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 44

Anf.  163  ORDFÖRANDEN: 45

Anf.  164  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 45

Anf.  165  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 45

Anf.  166  ORDFÖRANDEN: 45

Anf.  167  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 45

Anf.  168  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 45

Anf.  169  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 46

Anf.  170  ORDFÖRANDEN: 46

Anf.  171  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 46

Anf.  172  ORDFÖRANDEN: 46

Anf.  173  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 46

Anf.  174  ORDFÖRANDEN: 46

Anf.  175  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 46

Anf.  176  ORDFÖRANDEN: 46

Anf.  177  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 47

Anf.  178  ORDFÖRANDEN: 47

Anf.  179  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 47

Anf.  180  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 47

Anf.  181  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 47

Anf.  182  ORDFÖRANDEN: 47

Anf.  183  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 47

Anf.  184  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 47

Anf.  185  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 48

Anf.  186  ORDFÖRANDEN: 48

Anf.  187  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 48

Anf.  188  ORDFÖRANDEN: 48

Anf.  189  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 48

Anf.  190  ORDFÖRANDEN: 48

Anf.  191  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 48

Anf.  192  ORDFÖRANDEN: 48

Anf.  193  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 48

Anf.  194  ORDFÖRANDEN: 49

Anf.  195  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 49

Anf.  196  ORDFÖRANDEN: 49

Anf.  197  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s): 49