Fredagen den 12 november 2004

EU-nämndens uppteckningar 2004/05:8

1 § Ekofin

Finansminister Pär Nuder

Återrapport från ministerrådsmöte den 21 oktober 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 16 november 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar den nye finansministern och hans medarbetare välkomna. Vi brukar börja med en återrapport från ministerrådsmötet och sedan gå in på kommande samråd. Jag lämnar över ordet till finansministern.

Anf.  2  Finansminister PÄR NUDER (s):

Tack så mycket, herr ordförande! Man ska väl inte i något sammanhang erkänna att man har premiärnerver, men eftersom det här inte bara är min debut som finansminister inför nämnden utan inför nämnden över huvud taget känner jag stundens allvar. Från min sida vill jag bara deklarera att jag ser fram emot ett nära samarbete. Det får som i alla andra sammanhang bli learning by doing.

Jag kan till att börja med säga att ni har fått den skriftliga rapporten från det förra mötet, där min företrädare deltog. Jag har för avsikt att följa traditionen att inte bara skriftligen redovisa det som har förevarit på föregående Ekofinmöte utan i den mån det finns relevanta inslag även muntligt redovisa vad som har förekommit. Men ifall ni har några frågor när det gäller det förra mötet får jag hänvisa till Jens Henriksson, som var med då.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vill Jens Henriksson lyfta fram någonting särskilt från det förra mötet eller finns det några frågor om det? Vi godkänner rapporten från det mötet.

Vi går så över till det kommande mötet. Vi tar som vanligt upp A-punktslistan sist och börjar direkt med Kokrapporten.

Anf.  4  Finansminister PÄR NUDER (s):

Kokrapporten har ju varit föremål för publik diskussion, och nu är det dags för oss i Ekofin att anta slutsatser av högnivågruppens rapport om halvtidsöversyn av Lissabonstrategin. Det här är Ekofinrådets första generella reaktioner på rapporten.

Jag vill i det här sammanhanget påminna nämnden om att finansministrarna redan i september diskuterade halvtidsöversynen vid sitt informella möte. Som ni alla känner till har vi från svensk sida varit mycket positiva till Lissabonstrategin. Vi har till och med varit pådrivande för att den ska förverkligas. Vi har ett utmärkt initiativ för att på bred front driva tillväxtfrågor i EU, och det är därför av stor vikt att halvtidsöversynen genomförs på ett bra sätt för att stärka Lissabonstrategin.

Regeringen välkomnar mot den bakgrunden högnivågruppens rapport, som vi anser utgör ett viktigt bidrag till halvtidsöversynen av Lissabonstrategin. Det är nu viktigt att Ekofinrådet bidrar med sin del till halvtidsöversynen, och jag tycker därför att det är bra att rådet tidigt engagerar sig i förberedelserna.

I utkastet till rådsslutsatser poängteras det nödvändiga behovet av att stärka genomförandet av Lissabonstrategin, bland annat genom att prioritera mer, öka användandet av jämförelser mellan länder och öka det politiska åtagandet. Jag noterar också med tillfredsställelse uppmaningen att på ett bättre sätt involvera nationella parlament och arbetsmarknadens parter i Lissabonstrategin.

I utkastet till slutsatser vill jag också särskilt framhålla vikten av ökad frihandel och hållbara offentliga finanser. Det är områden som kan bidra till bättre möjligheter för tillväxt och sysselsättning i EU.

Arbetet med halvtidsöversynen kommer att gå in i ett mer intensivt skede i början av nästa år, och jag kommer därför att få tillfälle att återkomma till nämnden vid ett flertal tillfällen i denna fråga.

Anf.  5  LENNART HEDQUIST (m):

Jag har närmast en fråga eftersom man i någon mening redan när man ställde upp de ursprungliga målen gjorde något slags benchmarking med utvecklingen i andra jämförbara länder, närmast i USA. När man nu ser utvecklingen i Europa kontra utvecklingen i USA kan man ställa frågan: I vilken utsträckning bedömer finansministern att man har studerat vad det är som gör att tillväxten är större i USA och i vilken mån man kan applicera erfarenheterna härav på de europeiska förhållandena, så att gapet börjar minska i stället för att öka?

Anf.  6  KARIN THORBORG (v):

Jag har en lite framåtsyftande fråga av mer praktisk art. Det föreslås att alla medlemsländer ska utarbeta en nationell handlingsplan, och jag antar att det är regeringen som ska upprätta den. Ska en sådan nationell plan föreläggas riksdagen för beslut på något vis? Jag vill alltså se framtiden an. Det står också att det för uppnående av målen kanske krävs strukturreformer och så vidare, något som kan innebära väldigt långtgående förändringar i vissa länder. Vad kommer det exempelvis att kunna innebära i Sverige? Det viktigaste är dock hur det här kommer att hanteras i framtiden.

Jag skulle också vilja skicka med en sak till förhandlingarna vad gäller området miljömässig hållbarhet i den här rapporten. När man läser handlingarna finner man att det är ett väldigt tunt material vad gäller den miljömässiga hållbarheten. Det är ett mycket utslätat material på bara två sidor. Jag undrar hur stort intresset för den miljömässiga hållbarheten egentligen är. Man har till exempel inte ens lyckats få igenom Eurovinjetten. Jag skulle vilja vädja till den svenska regeringen att accentuera frågan om miljömässig hållbarhet.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Jag kan fylla på med en fråga här. I vårt material står det att det är en diskussionspunkt, men det har sedan kommit ett utkast till slutsatser. Om jag tolkat finansministern rätt blir det föremål för beslut senare. I dag handlar det därför mer om att vi får en information. Om det är riktigt uppfattat för jag nu in det i frågebatteriet.

Anf.  8  Finansminister PÄR NUDER (s):

Jag tar upp den sista frågan först. Det är slutsatser som rådet ska anta.

Karin Thorborg frågade om den miljömässiga hållbarheten, och det är en fråga som Sverige har drivit under lång tid. Jag vill med tanke på utgångsläget ändå påstå att det här var en fråga av icke-karaktär på det europeiska planet för ett antal år sedan men att det nu är ett växande intresse för den. Därmed är inte sagt att man med hänsyn till den betydelse som vi i Sverige tillmäter miljödimensionen i tillväxten har kommit tillräckligt långt. Jag tar därför gärna med mig uppmaningen att driva på ytterligare i det här avseendet. Men redan det faktum att det finns på agendan får tas som en svensk framgång.

När det gäller Lennart Hedquists fråga om lärdomar av USA vill jag säga att Europa säkert kan lära av USA på olika sätt och vis. Samtidigt ska man ha klart för sig att de stora europeiska ekonomierna har gått igenom fem väldigt svåra första år av den tid som Lissabonstrategin har varit i funktion. Det har säkert bidragit till svårigheterna att förverkliga den ambition som vi har ställt upp, nämligen att år 2010 vara världens mest konkurrenskraftiga ekonomi. Men som sagt: Det finns säkert enskildheter i den amerikanska ekonomin som vi har skäl att titta på. Det har vi gjort från svensk horisont, och det utgår jag från att man gör även i andra länder.

Den grundläggande förklaringen till att Europa inte har kommit längre har dock som sagt att göra med de svåra strukturproblem som finns i några av de riktigt stora europeiska ekonomierna.

Anf.  9  LENNART HEDQUIST (m):

En kompletterande fråga: Statsministern angav ju i den öppna utfrågningen att han uppfattade det som en brist i Lissabonstrategin att där finns för många mål och att man tydligare borde fokusera på ett antal mål för att uppnå dem. Erfarenheterna från att sätta upp mål och vandra mot dessa säger oss också att det är viktigt att ha ett begränsat antal mål och att genomföra aktiviteter för att nå dem. Min fråga när man tittar på slutsatserna är då: I vilken utsträckning kan man säga att man nu har lyckats med en fokusering?

Anf.  10  Finansminister PÄR NUDER (s):

Vi ska ha klart för oss att de slutgiltiga avgörandena kommer att fattas vid Europeiska rådets vårtoppmöte. Vi har en process framför oss, och vi får se i vad mån våra synpunkter när det gäller en koncentration av målen kommer att vinna de andra ländernas gehör. Det återstår att se. Men statsministern har som sagt varit väldigt tydlig på den här punkten, och med tanke på den roll som Sverige har spelat inför uppkomsten av Lissabonprocessen finns det nog skäl att tro att man kan lyssna på oss även i det här avseendet.

Anf.  11  KARIN THORBORG (v):

Jag fick inte svar på min fråga om vilken status den nationella handlingsplanen kommer att få. Kommer den exempelvis att föreläggas riksdagen?

Anf.  12  Finansminister PÄR NUDER (s):

Jag ber så mycket om ursäkt för att jag glömde den frågan. Också detta är ett spörsmål som man kommer att ta ställning till i mars och som inte kommer att bli föremål för diskussion i det här sammanhanget.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Jag uppfattar att regeringen är beredd att stödja de slutsatser som ligger på bordet vid det här tillfället och att det också finns en majoritet för det i nämnden.

Vi går då vidare med stabilitets- och tillväxtpakten.

Anf.  14  Finansminister PÄR NUDER (s):

Som ni vet ska vi under den här dagordningspunkten behandla två frågor: dels reformeringen av stabilitetspakten, dels de statistiska problemen rörande Grekland. När det först och främst gäller reformering av stabilitetspakten ska diskussionen nästa vecka ge politisk vägledning för det fortsatta arbetet. Som ni vet cirkulerar det en rad idéer och förslag till förändringar, och det finns ett stort spann mellan olika länders åsikter. För att komma vidare på en mer teknisk nivå och sedan återigen svinga sig upp till de politiska höjderna måste Ekofin nu ge klarare linjer inför fortsättningen.

Det har uttalats en ambition att man ska nå en överenskommelse i Europeiska rådet i mars även på den här punkten. Huruvida detta lyckas eller inte återstår naturligtvis att se. Som underlag för diskussionen ska ligga ett Key Issues Paper som vi ännu inte har fått, men det ska inte innehålla några ståndpunkter utan utgör ett batteri av frågor till finansministrarna.

Så till den svenska linjen. Sverige ska fortsatt inta en restriktiv hållning. Vi talar från en styrkeposition. Vi har ambitiösare budgetmål än vad man har i pakten, och vi har också bättre offentliga finanser än euroländerna. Sverige är därför i en position att fullt ut delta i diskussionerna om pakten. Samtidigt är det bara att konstatera att euroländerna i praktiken har en särskild roll i processen, vilket bland annat illustreras av att diskussionerna framför allt förs inom eurogruppens ram.

Ni har alla fått ett ståndpunktspapper om stabilitetspakten, och det är tänkt att det ska användas som riktmärke för vårt fortsatta agerande. Som jag nämnde läggs det nu fram många förslag, och processen är just nu ganska svåröverskådlig. Vi behöver en kompass för det fortsatta agerandet. Det framgår av ståndpunktspapperet att vi vill se ett balanserat utfall av förändringarna. Vi vill att skulden och den långsiktiga hållbarheten ges större tyngd, och vi vill att man sätter större press på medlemsländerna också i goda tider. I gengäld kan man ta större hänsyn till till exempel hur lågkonjunkturer påverkar underskotten.

Jag går nu över till nästa underpunkt, nämligen de grekiska budgetsiffrorna. Redan till det förra mötet var det meningen att siffror för perioden 1997–1999 skulle ha presenterats för Ekofinrådet, men så blev inte fallet. Nu är avsikten den att Eurostat ska presentera en rapport med dessa siffror, men vi har inte sett någon sådan rapport ännu. Att döma av de stora revideringarna för perioden 2000–2003 förefaller det emellertid finnas en betydande risk att det visar sig att Grekland kom med i eurosamarbetet med ett underskott över 3 %. Hur som helst indikerar de grekiska revideringarna ett systemfel av skrämmande dimensioner.

Naturligtvis hotar detta i förlängningen trovärdigheten för hela den ekonomisk-politiska samordningen inom EU. Det återstår att se om orsaken är försumlighet, brist på resurser eller helt enkelt ett bedrägligt beteende. Den frågan kommer vi dock inte att kunna reda ut vid det nu aktuella mötet. Nu handlar det i stället om att försöka reda ut hur siffrorna ser ut, vilket sannolikt inte heller kommer att bli lätt. Hur jag kommer att agera vid mötet får avgöras av hur Eurostats rapport ser ut, och den rapporten får vi som sagt först på plats i Bryssel. Rimligen kommer det dock att finnas all anledning att vara mycket kritisk.

Anf.  15  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Jag har inga större invändningar mot den promemoria om stabilitetspakten som regeringen har levererat hit. Jag har bara en fråga. På s. 6 står det om enkla och entydiga regler, och på s. 5 kan man läsa om normala lågkonjunkturer. Det betyder att det finns onormala lågkonjunkturer. Finns det några enkla och entydiga kriterier för att skilja onormala och normala lågkonjunkturer åt?

Anf.  16  LENNART HEDQUIST (m):

Inte heller jag har några synpunkter på regeringens ställningstagande – det stämmer väl överens med vad också vi har framfört – utan jag har en fråga angående Grekland. Finansministern nämnde tre alternativa möjligheter till att det ser ut som det gör i den grekiska redovisningen. Samtidigt har det varit ett regeringsskifte i Grekland. I vilken utsträckning står hela det grekiska politiska etablissemanget bakom det här? Eller är det någonting som har framkommit i samband med att man har skiftat regering? Hur förhåller det sig?

Anf.  17  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Jag kan börja med att konstatera att detta är första gången som jag har sett att regeringen har erkänt att stabilitetspakten inte har fungerat. Detta har ihärdigt ganska många gånger förnekats, men här erkänns det nu skriftligt.

När man tittar på de svenska synpunkterna finner man att det där står ganska mycket om den långsiktiga hållbarheten. I det förra dokumentet, om Lissabonstrategin, framhävdes ju miljösynpunkterna väldigt mycket, men i detta dokument som ska vara ett underlag finns ingenting om det. Skulle man precis som skett i statsbudgetarna kunna införa också lite av nyckeltal på miljösituationen, för att få in den dimensionen också i stabilitets- och tillväxtpakten, inte bara de ekonomiska siffrorna utan även miljösynpunkter på det här? Jag skulle vara väldigt glad om man kunde samordna det på något sätt.

På s. 2 andra stycket sista meningen står det: ”Sverige godtar därför att de avlämnade synpunkterna är av särskild vikt när förändringar av stabilitetspakten ska beslutas.” Varför kommer man fram till den synpunkten? Också Sverige lyder under stabilitetspakten. Ska inte vårt inflytande vara minst lika viktigt om man enhälligt ska besluta om att ändra stabilitetspakten? Jag tycker att det är ganska självklart att vi ska stå upp för det, för också våra synpunkter spelar en roll.

Jag har även en annan fråga. Det gäller hur riksdagen ska behandla det här. Är det någon som vet om finansutskottet enligt instruktionerna har behandlat de här frågorna på något möte? Eftersom det här kan bli stora förändringar borde man uppmana finansutskottet att ta fram en PM om det här och behandla det före vårtoppmötet, som ett stöd till regeringen från riksdagen – låt mig uttrycka det så. Det skulle vara väldigt bra om riksdagen involverades i detta arbete eftersom det gäller en stor fråga.

Anf.  18  SONIA KARLSSON (s):

Herr ordförande! Vid finansutskottets sammanträde i går diskuterades bland annat konvergensprogrammet, men finansutskottet och riksdagen i övrigt står bakom regeringen när det gäller både synen på ekonomin och behovet av en restriktiv budgetpolitik i EU. Vi har också stått bakom synpunkterna på stabilitetspakten, så jag tycker att vi ligger i linje med vad vi har stått bakom.

Anf.  19  Finansminister PÄR NUDER (s):

Först beträffande Ulf Holms frågor: Visst spelar våra synpunkter en roll. Vi står visserligen utanför eurosamarbetet, men med tanke på den vikt som vi tillmäter de offentliga finansernas stabilitet vågar jag påstå att vi med vår praktiska erfarenhet har en betydande roll att spela också i det här sammanhanget. Visst kommer alltså vi att göra allt för att påverka paktens utformning. Samtidigt är det ju så, som framhålls i ståndpunktspapperet, att behovet av finanspolitisk samordning är större för de länder som är med i eurosamarbetet. Det är mera ett lakoniskt konstaterande att det förhåller sig så. Jag tänker dock inte på något sätt avstå från att vara aktiv i den här diskussionen. Det ligger i Sveriges intresse att vi har en stabilitetspakt som är utformad på ett lämpligt sätt.

När det gäller frågan om miljörelaterade nyckeltal och så vidare är det viktigt att konstatera att vi har pakten just för att hantera det faktum att EU inte har en gemensam finanspolitisk samordning. Det är klart att man kan tänka sig att pakten även innehåller miljörelaterade dimensioner. Samtidigt framhålls det också i vårt ståndpunktspapper att pakten måste korrespondera med Lissabonstrategin. Dessa två viktiga processer måste vara kommunicerande kärl.

Jag ber att få återkomma till Lennart Hedquists fråga om den grekiska situationen. Det fanns kanske en viss politisk underton i frågan. Jag tycker att vi ska behandla den här frågan mycket nyktert, alldeles oavsett vilka politiska förhållanden som råder och som tidigare rått i Grekland.

Ingvar Svenssons fråga om normala och onormala lågkonjunkturer är närmast av filosofisk karaktär. Jag överlämnar ordet till statssekreteraren här, som är utbildad i ämnet filosofi.

Anf.  20  Statssekreterare JENS HENRIKSSON:

Ja – i ekonomisk filosofi. En onormal lågkonjunktur var den som Sverige drabbades av 1991–1993. Det är sedan klart att vi hela tiden kommer att få se konjunkturvariationer.

Anf.  21  ULF HOLM (mp):

Jag delar finansministerns åsikt att EU inte på något sätt ska vara någon ekonomisk regering, men å andra sidan framhålls trots allt i den svenska ståndpunktens första mening att EU behöver ett starkt finanspolitiskt ramverk. Jag menar att om det finns majoritet i riksdagen för den svenska åsikten, bör man i detta ramverk försöka få in miljönyckeltal som ger en lite annan bild av det ekonomiska läget än de vanliga ekonomiska termerna i form av ekonomisk tillväxt, den offentliga sektorns ekonomi och så vidare. Jag tror att det är ett väldigt viktigt tillägg och en sak som Sverige skulle kunna föra upp i de här diskussionerna.

Sedan kan man ha olika åsikter om ifall man ska ha euron eller inte, men det är inte om det som diskussionen nu handlar. Den finns där, och då ska man väl göra det bästa av den. Vill vi föra upp diskussionen mellan Lissabonstrategin och det här regelverket eller ramverket, måste vi också föra upp miljöargumenten i denna del av arbetet.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Ja, det är en uppmaning. Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går över till punkt 5, Finansieringsramen.

Anf.  23  Finansminister PÄR NUDER (s):

Diskussionen i Ekofin om egna medel väntas utgå från det nuvarande systemets funktion och eventuella behov av förbättringar samt utsikterna för ett skattebaserat eget medel och slutligen om kommissionens förslag till en generell korrigeringsmekanism. Avsikten är att riktlinjedebatten ska utgöra input för de principer och riktlinjer som avses bli behandlade i Europeiska rådet nu i december månad.

I somras presenterade kommissionen sitt förslag om egna medel, det vill säga EU-budgetens intäktssida. Hittills under hösten har detta förslag behandlats parallellt med förslagen på utgiftssidan. Kommissionen föreslår ett avskaffande av den brittiska rabatten som introduktion av en generell korrigeringsmekanism för att komma till rätta med budgetobalanserna. En sådan mekanism innebär en begränsning av nettobidraget då detta överskridit definierat tröskelvärde som andel av BNI. En utfasningsperiod på fyra år av den brittiska rabatten föreslås samtidigt som det nya systemet föreslås fasas in. Vidare föreslår kommissionen att de nuvarande momsbaserade medlen avskaffas och ersätts med ett riktigt skattebaserat eget tillägg, som ska gälla från 2014. Då kommer nettokorrigeringsmekanismen inte längre att vara aktuell enligt kommissionens förslag.

Regeringen anser liksom kommissionen att det nuvarande egna medelssystemet behöver förändras. Jag anser att det momsbaserade medlet bör slopas. I stället bör egna medel endast utgöras av BNI-avgifter och traditionella egna medel. Systemet bör kompletteras med en effektiv nettokorrigeringsmekanism för att komma till rätta med problemet med ohållbara budgetbalanser för vissa medlemsstater och den orättvisa fördelningen av finansieringsbördan mellan medlemsstater på samma välståndsnivå. Det är därför mycket positivt att kommissionen har presenterat sitt förslag till en sådan mekanism.

Vi har dock invändningar mot vissa delar av förslaget, bland annat att mekanismen är alltför begränsad för att utgöra ett långsiktigt säkerhetsnät för oacceptabla budgetbalanser, vilket vi avser att återkomma till i de fortsatta diskussionerna.

Vi motsätter oss, liksom en majoritet av medlemsländerna, införandet av ett skattebaserat eget medel, det vill säga en EU-skatt.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Punkt 6 gäller finansiella tjänster.

Anf.  25  Finansminister PÄR NUDER (s):

Under punkten om finansiella tjänster tas upp tre frågor som alla ska bli föremål för slutsatser. Alla medlemsstater är överens om innehållet, varför ärendet blir en så kallad falsk B-punkt. Det betyder att det inte förväntas någon diskussion vid mötet. Däremot blir det tillfälle för den avgående kommissionären Bolkestein att summera sina insatser och formulera sina tankar inför framtiden. Det är en allmän uppfattning att kommissionen på finansmarknadsområdet har varit mycket framgångsrik.

Jag vill kort beröra de tre delärendena.

För det första: Det saknas i dag generella gemensamma regler om clearing och avveckling inom EU. Eftersom clearing- och avvecklingsfunktionen har betydelse för stabiliteten på finansmarknaden och det faktum att en ineffektiv och fragmentiserad clearing och avveckling leder till höga kostnader för gränsöverskridande värdepapperstransaktioner har kommissionen för avsikt att föreslå ett direktiv om clearing och avveckling. Avsikten vid tisdagens möte är att anta slutsatser om det kommande arbetet. Ni har fått ett utkast till dessa slutsatser, som alltså kommer att antas som A-punkt.

Regeringen har länge uttryckt önskemål om ett direktiv på området, och jag kan därför ställa mig bakom slutsatserna, som går i just denna riktning.

För det andra: När rådets kommitté för finansiella tjänster presenterade sin slutrapport om den finansiella integrationen på Ekofinmötet i juni ombads man att återkomma med uppföljning under hösten. Huvudsyftet med detta arbete är att förbereda nästa års diskussioner om fortsättningen av handlingsplanen för finansiella tjänster. Det nu föreliggande arbetet pekar på den samsyn som verkar finnas mellan olika intressenter och välkomnar att det även inrättas en konsumentgrupp inom finansmarknadsområdet i syfte att rätta till bristen på konsumenthänsyn.

Slutsatserna är tämligen allmänna till sin utformning. Från svensk sida ser vi det som särskilt positivt att man utpekar en översyn av förhållandena mellan olika insättningsgarantisystem, eftersom vi länge efterlyst ett sådant arbete.

För det tredje: Under det svenska ordförandeskapet fattades beslut om att införa en ny lagstiftningsmodell på värdepappersmarknadsområdet, den så kallade Lamfalussyprocessen. I samband med detta beslut bestämdes att en utvärdering av processen skulle ske under 2004. Ekofinrådet ska nu anta slutsatser i anledning av utvärderingen.

I slutsatserna slås fast att Lamfalussyprocessen i huvudsak har varit framgångsrik och uppfyllt de mål som uppställts. Införandet av processen har skapat ytterligare flexibilitet i lagstiftningsprocessen och berett väg för en mer effektiv tillsyn över de finansiella marknaderna. Processen har även ökat öppenheten vid lagstiftningen, bland annat genom de omfattande konsultationer med marknaden som skett inom ramen för arbetet. Det är dock viktigt att man arbetar vidare med att förbättra och utveckla processen.

Även från svensk sida anser vi att införandet av Lamfalussyprocessen på många sätt har varit en framgång, och jag stöder således de föreslagna slutsatserna.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt 7 gäller moms.

Anf.  27  Finansminister PÄR NUDER (s):

Den första momsfrågan handlar om att införa en enda kontaktpunkt för momsredovisning, vilket är en grov översättning av den engelska benämningen one-stop-shop, som syftar till att förenkla de administrativa skyldigheterna i fråga om moms för företag som sysslar med gränsöverskridande handel. Vid Ekofinmötet kommer kommissionen att presentera sitt förslag.

Sverige har generellt sett en positiv inställning till förslaget, och det är naturligtvis svårt att vara emot något som underlättar tillvaron för många företagare, även om vi behöver titta närmare på de olika delarna av förslaget.

Den andra momsfrågan handlar om kommissionens förslag till ny avgränsning av lågmomsområdet och kommer som sagt att avhandlas under Övriga ärenden. Frågan har sedan den presenterades vid jul förra året varit uppe vid de flesta Ekofinmötena utan att någon överenskommelse har kunnat nås.

Det nederländska ordförandeskapet har inte haft lågmomsfrågan uppe tidigare under hösten. Nu har dock fransmännen begärt att den återigen ska tas upp. Enligt de uppgifter vi har fått under hand vill fransmännen hålla trycket uppe i frågan, och eventuellt kommer de att föreslå att det upprättas en handlingsplan för den fortsatta hanteringen. Jag kommer inte att motsätta mig att en sådan handlingsplan upprättas.

Anf.  28  ULF HOLM (mp):

Under en av de sex olika åtgärderna, den näst sista, står det: ”Det föreslås att medlemsstaterna skall få befria företag vars årliga omsättning inte överstiger 150 000 euro från beskattning.” Vad innebär det för svenska förhållanden?

Anf.  29  Finansminister PÄR NUDER (s):

Jag får be sakkunskapen vid bordet komma fram.

Anf.  30  Departementsrådet MARIANNE SVANBERG:

Det här rör frågan om de så kallade distansförsäljningsreglerna. I dag finns det ett tröskelvärde på högst 1 miljon svenska kronor, och den lägsta gränsen är ungefär 35 000 kr. Vi har i dag infört den lägsta regel som går med tanke på vår höga momssats. I det här förslaget ser vi en förändring av tröskelvärdet, där man föreslår ett nytt tröskelvärde på ungefär 1 500 000 kr. Det ska gälla all försäljning som företas i alla länder inom EU, alltså inte bara i ett enskilt medlemsland, till skillnad mot dagens system, innan man ska vara tvungen att registrera sig i det land där man har försäljning, alltså först när man överstiger det högre tröskelvärdet.

Det här är någonting som vi måste titta närmare på vad det faktiskt kommer att innebära för oss. För närvarande arbetar vi med att utforma en faktapromemoria till riksdagen rörande hela förslaget. Vi kommer sedan att skicka ut förslaget på remiss för att höra vad remissinstanserna säger. Vi kommer också att göra de ekonomiska analyser som kommer att krävas med anledning av de nya tröskelvärdena och beräkna den distanshandel som vi har för svensk del i den mån det är möjligt att få fram några bra siffror på det.

Det är det svar jag kan lämna. Förslaget lämnades alldeles nyligen.

Anf.  31  LENNART HEDQUIST (m):

Jag har en fråga angående lågmomsen. Det togs ett beslut som innebär att den så kallade försöksverksamheten med lägre moms på bland annat restaurangtjänster – Frankrike tas ju fram som det mest påtagliga exemplet – har fått fortsätta tills vidare. Tydligen aktualiseras frågan på nytt.

Det här är en också i Sverige väl diskuterad fråga, med de olika momssatser som vi har på mat och mat som intas på restaurang. Restaurangnäringen, och inte minst Mats Hulth, är väldigt aktiv för att försöka få en förändring till stånd i Sverige.

Den svenska positionen är rätt klar, men så länge man tillämpar olika momssatser och det hela tiden förlängs för Frankrike är min fråga: Hur ser regeringen på detta? Ska vi i Sverige tillämpa vår momssats oaktat att man i andra länder tillåter sig att ha skilda momssatser?

Anf.  32  ULF HOLM (mp):

Tack för svaret! Jag kan stödja den svenska ståndpunkten som går ut på att det är bra att man förenklar för företagarna och deras administrativa skyldighet, som det uttrycks i papperen. Det är bra. Men jag tycker att det är synd att man inte kommenterar att detta innebär ganska stora förändringar, som måste övervägas noggrannare. Jag tycker att det verkar vara stora förändringar på gång, om man höjer beloppsgränsen till 150 000 euro. Det kommer att få konsekvenser för de svenska systemen. Nu står det bara att ”om kommissionens förslag antas så måste de svenska reglerna ändras”. Ja, det är ganska självklart. Men det står ingenting om effekterna, vad det innebär i praktiken.

Jag kan ställa mig bakom den svenska ståndpunkten att man ska underlätta för företagen. Det är en bra utgångspunkt.

Anf.  33  Finansminister PÄR NUDER (s):

Först en allmän kommentar apropå Lennart Hedquists fråga, innan jag överlämnar ordet till Marianne Svanberg. Mats Hulth är en bra person, men det innebär inte att han har rätt i alla sammanhang. Jag tror att vi allmänt sett ska vara väldigt restriktiva med att förändra skattelagstiftningen vad gäller olika momssatser. Det var grunden till den stora skattereform som vi genomförde för 15 år sedan. Vi breddade skattebaserna. Innan vi ger oss in på äventyrligheter här ska vi verkligen noga fundera på vad vi egentligen gör. Det var en allmän politisk kommentar.

Jag ber Marianne Svanberg att mer i detalj svara på frågorna.

Anf.  34  Departementsrådet MARIANNE SVANBERG:

Frågan om restaurangmomsen är en fråga som Frankrike har drivit löpande. Det ingår också i kommissionens förslag till en avgränsning av lågmomsområdet att införa den möjligheten. Nu har inte alla länder det, just med anledning av att det inte finns som en möjlig punkt att ha lågmoms på. Vissa länder har fått det ändå i samband med anslutningsförhandlingar och särskilda lösningar. Det finns nog ett visst intresse, om den här frågan förs in i det tillåtna området, från vissa länder att vilja utnyttja det, utöver Frankrike.

Frågan om restaurangtjänsterna är en av flera frågor som ska tas upp till behandling nu. Det finns ett stort intresse från andra länder att införa det på många andra områden också. Alla de här frågorna bör behandlas i ett sammanhang, och då bör också lågmomsförsöket, som snart löper ut igen efter den andra eller tredje förlängningen, tas upp i rådsarbetsgruppen.

Det är så mycket jag kan säga. Ett slags paketlösning är någonting som vi måste se fram mot.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt gäller kontroll av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen.

Anf.  36  Finansminister PÄR NUDER (s):

Det gäller en ny förordning om tullkontroller av förflyttningar av kontanta medel in i eller ut ur EU. Förslaget innebär att det införs en skyldighet att lämna deklaration då minst 15 000 euro i kontanter medförs vid in- eller utresan. Syftet är att motverka penningtvätt.

När frågan senast föredrogs i EU-nämnden gällde det om kommissionens förslag hade någon rättslig grund i EG-fördraget. Sverige var ett av de länder som ansåg att det inte fanns någon rättslig grund. Nu har texten skrivits om så att brottsbekämpningsaspekterna har tonats ned och skyddet av den inre marknaden lyfts fram. Därmed har problemet med den rättsliga grunden lösts.

Regeringen har fått gehör för flertalet synpunkter på texten, främst när det gäller behovet av större flexibilitet rörande formen för deklarationen och informationsutbytet och utformningen av sanktionsbestämmelsen. Därför kan Sverige godta förslaget, även om vi hade föredragit ett system som är mer inriktat på direkta åtgärder mot illegal verksamhet.

Den enda utestående frågan gäller storleken av det tröskelvärde vid vilket en deklaration ska avlämnas. Vissa medlemsstater vill ha 10 000 euro i stället för den föreslagna gränsen 15 000 euro. Sverige kan här vara flexibelt. Såväl 15 000 som 10 000 euro eller ett värde däremellan kan godtas.

Anf.  37  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tänkte bara fråga om det ena utesluter det andra. Finns det inte möjlighet för oss att driva denna fråga vidare när det gäller åtgärder mot illegal verksamhet? Eller är det kört nu i och med att man antar detta? Jag tycker verkligen att det är ett spår värt att följa upp. Det berör trafficking, knarkhandel, terrorism och så vidare.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Frågan ska till Europaparlamentet för en andra läsning, så det kan komma upp synpunkter under resans gång.

Anf.  39  KARIN THORBORG (v):

Jag frågar mig hur effektiv uppföljningen av det här kommer att bli. Det kanske kostar mer än vad det smakar.

Jag har också en fråga om något som jag inte har riktigt klart för mig: Ska nationell lagstiftning gälla i den här frågan eller inte? Det finns olika uppgifter. På s. 2 står det så här: ”I syfte att kontrollera att deklarationsskyldigheten fullgjorts skall de behöriga myndigheterna ha rätt att i enlighet med den nationella lagstiftningen kontrollera personer och deras bagage och transportmedel.” Sedan står det på s. 3 att medlemsstaterna behöver tid på sig för att komplettera nationell lagstiftning. Vi i Sverige har ju ingen regel som ger tulltjänstemännen rätt att kontrollera.

Vad kommer att gälla? Är det någon gemensam förordning, eller är det nationell lagstiftning?

Anf.  40  Finansminister PÄR NUDER (s):

Av respekt för nämnden ska jag inte ge mig ut på några äventyrligheter, utan jag överlämnar ordet till kanslirådet Bertil Legnestedt.

Anf.  41  Kanslirådet BERTIL LEGNESTEDT:

På den första frågan skulle jag vilja säga att det är ett administrativt system som man nu inför, som egentligen inte har med den straffrättsliga sidan av saken att göra när det gäller åtgärder mot penningtvätt, utan det är ett administrativt system som handlar om en deklarationsskyldighet. De sanktioner som då kan komma i fråga är om man kommer på någon med att underlåta att deklarera. Den andra sidan av saken, det straffrättsliga, som handlar om när rättsliga processer och så vidare inleds mot någon som sysslar med penningtvätt, är en annan fråga, som inte regleras i den här förordningen.

När det gäller frågan om det nationella och sanktionerna för underlåtenhet att deklarera, får vi utforma nationell lagstiftning som hanterar detta.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Finns det några övriga frågor? En europeisk aktion för tillväxt har vi som notering som en övrig fråga. Information från kommissionen och EIB – är det bara information?

Anf.  43  Finansminister PÄR NUDER (s):

Ja, det är bara information.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen.

Finns det några A-punkter?

Anf.  45  Finansminister PÄR NUDER (s):

Nej, det finns ingen lista.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Då är vi klara med ministerrådet.

2 §  Uppdaterat konvergensprogram för Sverige

Finansminister Pär Nuder

Information

Anf.  47  Finansminister PÄR NUDER (s):

Ni är väl förtrogna med detta. Konvergensprogrammet ska årligen uppdateras, lämnas in senast den 1 december och granskas av den ekonomiska och finansiella kommittén på grundval av en bedömning av kommissionen. Det går sedan till Ekofinrådet, som avger ett yttrande som blir offentligt.

Konvergensprogrammet har också redovisats för finansutskottet av statssekreterare Jens Henriksson.

Ni har fått konvergensprogrammet, så jag kan vara väldigt kort. Uppdateringen består av åtta avsnitt och ett appendix. Jag tänker nu göra några korta kommentarer till varje avsnitt.

Avsnitt 2 gäller den ekonomiska politikens ramar. De ekonomiska politiska målen ligger fast. Det innebär bland annat att de offentliga finanserna ska uppvisa ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.

Avsnitt 3 gäller den ekonomiska politiken. De i budgetpropositionen föreslagna reformerna tillsammans med tidigare fattade beslut innebär att reformen på ca 28 miljarder kronor genomförs 2005, vilket motsvarar 1 % av BNP. Utgiftsreformerna uppgår till ca 17 miljarder. Skattereformerna innebär en minskning av det totala skatteuttaget med ca 11 miljarder kronor.

Avsnitt 4 gäller konjunkturer och prognoser. Den prognostiserade BNP-ökningen för år 2004 revideras upp med 1 ½ procentenhet till 3 ½ % av BNP jämfört med förra årets konvergensprogram. Utvecklingen påverkas positivt av den internationella konjunkturåterhämtningen. Den goda utvecklingen har hittills inte omfattat arbetsmarknaden. Sänkta inkomstskatter och ökade statsbidrag till kommunerna bidrar emellertid till att stärka den inhemska efterfrågan 2005. Därmed stiger även sysselsättningen, och BNP ökar med 3,0 % 2005.

Avsnitt 5 gäller offentliga finanser. Överskottet i den offentliga sektorns finanser beräknas 2004 uppgå till 0,7 % av BNP. Sparandet väntas minska 2005 och 2006 för att sedan åter öka till 0,9 % av BNP 2007. Det fortsatt positiva sparandet medför att den finansiella förmögenheten förstärks och att den konsoliderade bruttoskulden reduceras som andel av BNP under perioden 2004–2007 från 51,7 % till 49 %. Det innebär att Sverige väl uppfyller stabilitets- och tillväxtpaktens regel om offentliga finanser i balans eller överskott. Konvergensprogrammet bedöms därför mottas väl.

Avsnitt 6 gäller en jämförelse med det uppdaterade programmet 2002. Prognosen för det finansiella sparandet 2004 har reviderats upp med 0,1 procentenhet och 2005 ned med 0,8 procentenheter. För 2004 och 2005 förväntas bruttoskulden bli 0,2 respektive 0,5 procentenheter högre än i föregående års program. I huvudsak beror det lägre sparandet och den något högre skulden på en försiktigt expansiv inriktning av finanspolitiken.

Avsnitt 7 gäller strukturpolitik. I stabilitets- och konvergensprogrammen ska även ingå en redogörelse för strukturpolitik och utvecklingen av de offentliga utgifternas fördelning på olika ändamål. Det görs mot bakgrund av ökat fokus i EU på frågan om de offentliga finansernas kvalitet.

Avsnitt 8 gäller de offentliga finansernas uthållighet. De långsiktiga effekterna av de demografiska förändringarna av de offentliga finanserna belyses också. Dessa frågor kommer att få en allt större betydelse för den ekonomiska politiken i EU framöver.

Anf.  48  LENNART HEDQUIST (m):

Som finansministern nämnde är det här en beskrivning av regeringens hållning, präglad av inte minst det senaste budgetförslaget. Det kanske inte finns anledning att gå in så mycket på de politiska skiljaktigheter som finns beträffande detta.

Jag vill ändå göra den kommentaren att såväl IMF som OECD brukar påtala behovet av att sänka det totala skattetrycket i Sverige de närmaste åren. I det här konvergensprogrammet står det till exempel, visserligen schablonmässigt lagt, om en skattehöjning 2008 som då läggs på hushållens inkomstskatt.

Min fråga till finansministern är närmast: Är det här att se som en prognos? Eller har regeringen alternativa planer som innebär att man likväl skulle kunna börja en successiv sänkning av det totala skattetrycket? Det är en mer allmän fråga.

Sedan har jag en mer specifik fråga, som jag är intresserad av. På s. 21 i konvergensprogrammet under rubriken ”Skattepolitik” står det bland annat talat om de så kallade 3:12-reglerna. Det anges att reformeringen av dem har inletts och fullföljs. Då är min fråga: När avser man att fullfölja detta? Kan detta tolkas som att man menar att de här särskilda, tillväxtfientliga för småföretagen, diskriminerande 3:12-reglerna kommer att avvecklas?

Anf.  49  Finansminister PÄR NUDER (s):

Den första frågan gällde skattens fortsatta utveckling. Nej, det är ingen prognos, utan det är en rent mekanisk framskrivning. Jag delar Lennart Hedquists uppfattning att vi kanske inte ska ha den stora allmänpolitiska debatten här och nu. Jag tror att vi kommer att få många tillfällen åren framöver att diskutera skatter och annat.

När det gäller 3:12-reglerna är nämnden väl förtrogen med den budgetproposition som ligger på riksdagens bord. 1 miljard kronor är öronmärkta för att reformera 3:12-beskattningen – en angelägen reform för småföretagen.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Regeringen ska alltså fatta beslut i ärendet den 18 november – det är förklaringen till att dokumentet är hemligstämplat. Jag vill bara uppmana ledamöterna att inte sprida dokumentet innan dess.

I övrigt tackar vi för informationen.

Vi tackar finansministern och medarbetare. Trevlig helg!

3 §  Utbildning, ungdom och kultur (utbildning och kultur)

Utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky

Återrapport från ministerrådsmöte den 27 och 28 maj 2004 samt från informellt ministermöte den 12–14 juli 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 15 och 16 november 2004

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Då hälsar vi utbildnings- och kulturministern med medarbetare välkomna. Är det rätt titel?

Anf.  52  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tror det. Jag har inte fått höra den så mycket.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Okej. Då börjar vi som vanligt med en rapport från tidigare ministerrådsmöte. Varsågod!

Anf.  54  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det viktigaste resultatet från det förra ministerrådsmötet, som var den 27 och 28 maj, var den politiska överenskommelsen om europass, en enhetlig kompetensportfölj för studerande och arbetstagare. Denna kompetensportfölj, som är frivillig, tänker man sig ska bidra till ökad rörlighet i Europa genom att man inför en gemensam standard för att beskriva meriter. Användandet av europass förväntas ta fart under nästa år, då det formella beslutet har fattats av rådet tillsammans med Europaparlamentet.

De övriga rättsakter som redovisades här i EU-nämnden inför mötet antogs utan diskussion.

Sedan var det ett rådsmöte till. Ska jag ta det på en gång? Det gäller ministerrådsmötet den 12–14 juli. Vi detta möte gavs möjlighet att diskutera utbildningens roll för att främja ett aktivt medborgarskap. Inga slutsatser kan naturligtvis dras från den här typen av möten, men en del av substansen från diskussionen återfinns i den rapport som nu ska antas den 15 november och som benämns Utbildningens bredare roll och dess kulturella aspekter.

En annan fråga som diskuterades under mötet var mobilitet. Främst belystes vikten av att stärka kvaliteten i utbytesprogram genom bättre förberedelser före utbytet. Viktiga aspekter för att förbättra kvaliteten var bland annat, tyckte man, förberedande språkträning och att förbättra erkännandet av studietid utomlands. Betydelsen av ett närmare samarbete mellan institutioner för att främja kvaliteten i utbytesverksamheten blev också föremål för diskussion.

Det var mina rapporter.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi de rapporterna.

Sedan går vi in på ministerrådsmötet. Vi hoppar över A-punkterna tills vidare och börjar med punkt 3, inrättandet av ett integrerat handlingsprogram för livslångt lärande.

Anf.  56  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Detta är för mig som utbildningsminister den viktigaste EU-frågan just nu. Det är glädjande för oss att utbildningsfrågorna prioriteras högt och att kommissionens förslag innehåller ambitiösa mål. Ökade satsningar på utbildningsområdet, liksom naturligtvis på forskning, går också hand i hand med våra prioriteringar i Agenda 2007-arbetet.

Förhandlingarna om de framtida utbildningsprogrammen har pågått intensivt under hösten, men det är en lång resa kvar till dess att vi kan nå en politisk överenskommelse. Ordförandeskapet kommer vid det här mötet att redovisa en lägesrapport, och i anslutning till den kommer vi att diskutera innehållet i programmets horisontella delar och kvalitet i mobilitet.

En promemoria har överlämnats till er här i riksdagen som mer ingående beskriver det här förslaget och vår generella hållning till kommissionens förslag.

Anf.  57  PER BILL (m):

Det här är precis det som EU ska ägna sig åt på utbildningssidan. Vi ska ju inte ha någon överstatlighet när det gäller de flesta delarna av utbildningspolitiken, men just på den här typen av program som ökad mobilitet och så vidare är detta oerhört viktigt.

Vi tror också att det är väldigt bra att man nu slår ihop de här programmen och konsoliderar dem. Det är bra.

Det enda lilla ordval jag reagerar lite mot är den här 70-talsidén att ett program är ambitiöst om det tredubblar budgeten. Ett program är för mig riktigt ambitiöst om det tredubblar insatserna men fortfarande håller en stram budget. Jag utgår ifrån att om man tredubblar budgeten här så innebär det omfördelningar inom en stram, given EU-budget totalt.

Anf.  58  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag tänkte ställa en fråga med anledning av att vi var flera från EU-nämnden som i går kväll var på ett väldigt intressant studiebesök på Internationella programkontoret. Där pratade vi naturligtvis om olika program, men vi pratade också om behovet av att dessa sprids. Hur vi kan öka spridningen är naturligtvis mycket en fråga för oss här i Sverige, men det gäller också spridningen inom EU av program och av de erfarenheter som man har gjort när man har genomfört programmen.

Jag tänkte bara passa på tillfället att höra om ministern har några funderingar kring hur vi ska öka spridandet av de goda resultat som de här programmen leder fram till.

Anf.  59  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Först vänder jag mig till Per Bill. Vår uppfattning om vilka ramar EU:s budget ska röra sig inom är ju väl kända, och jag uppfattar det som att vi är överens i det avseendet. Däremot vill vi ju inom ramen för en oförändrad EU-budget ha kraftiga omfördelningar till förmån för sådana utgifter som driver på den ekonomiska utvecklingen i Europa och till nackdel för områden som har motsatt effekt. Det gynnar ju mitt nya politikområde, om man säger så, och det uppfattar jag att vi är överens om.

Till Christina Axelsson måste jag medge att jag inte har hunnit fundera mycket på detta, men den reflexion du ger uttryck för är självklart jätteviktig. Det är ju ingen mening med en massa ambitiösa program om folk inte känner till dem. Men eftersom jag inte hunnit lära mig hur väl eller illa utnyttjade de är har jag inte för dagen någon fundering. Vi kanske kan återkomma.

Anf.  60  KENNETH G FORSLUND (s):

Jag vill ta upp en sak om deltagande från tredjeländer. Här pratar man om länder som ingår i EES-området, Turkiet och andra kandidatländer samt länder på västra Balkan. Däremot finns inte våra nya grannländer såsom Vitryssland och Ukraina med. Erfarenheten är ju att utvecklingen i dessa länder är ganska bekymmersam. Relationerna blir väl snarast mer och mer frostiga mellan EU och dessa länder. Det vi måste fundera över är hur vi på lång sikt ska påverka situationen där. Jag tror att kulturutbyte och utbildningsutbyte är väsentliga nycklar i detta.

Jag undrar lite hur den förvisso nyutnämnde men ändå ministern på området ser på möjligheterna att öppna de här programmen även för dessa nya grannländer efter utvidgningen.

Anf.  61  LARS LINDBLAD (m):

Mycket av de idéer som finns i kommissionens förslag handlar om att slå samman program, att förenkla och att göra det lättare att söka vissa delar av programmen. Den ambitionen tror jag är en riktig väg att gå. Problemet i perspektivet av att det blir enklare och lättare är dock ökade problem med att pengarna kanske inte hamnar rätt. EU har ju tyvärr en lång och dålig historia av problem med en hel del av sina program, att de hamnar i fel händer eller liknande.

Vad finns det för tankar hos utbildningsministern kring detta? Det är ju viktigt att de här pengarna går till rätt saker även om man förenklar och gör det lättare.

Anf.  62  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Till Lars Lindblad vill jag säga att även jag tycker att det är viktigt att de går till rätt saker. Jag tänker också verka för det. Jag har dock inte fått intrycket att de i dag går till fel saker. Problemet är väl att detta område som helhet är mera rätt saker än andra saker som EU:s budget i dag koncentrerar sina resurser på. Sedan är det klart att vi alltid måste bekämpa tendenser till byråkratisering, ineffektivitet och sådant.

Till Kenneth Forslund vill jag säga att 1 % av budgeten för dessa utbyten går till icke-EU-länder. Hur urvalet går till vågar jag inte svara på för dagen. Jag kan tänka mig att det här bygger på mellanstatliga avtal, och just vad gäller Vitryssland är vi väl som läget är nu en smula återhållsamma och försöker i stället uppmuntra andra relationer direkt med Vitrysslands folk via organisationer och annat.

Min principiella uppfattning är dock att vi inte ska ha så tvära gränser mellan EU-medlemmar och övriga i vår region och vårt närområde. De system vi bygger upp för denna typ av verksamhet tycker jag ska göras tillgängliga också för dem som råkar bo en bit in på andra sidan gränsen. Det gäller inte bara kandidatländer och länder som förhandlar om medlemskap eller tänker sig att kunna bli medlemmar framöver, utan den uppfattningen har jag mer principiellt. Det ska också kunna gälla exempelvis Ryssland och grannländer i Nordafrika.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Nästa punkt är utbildning och medborgarskap. Vi har fått en notering om att det är en falsk B-punkt.

Anf.  64  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Där vill jag anföra följande: I mars bad rådet om en rapport om utbildningens bredare roll och dess kulturella aspekter. På det här rådsmötet kommer denna rapport upp, och tanken är att rådet ska anta den. Därefter kommer den att överlämnas till Europeiska rådets möte i mars, alltså toppmötet i mars. Så är det tänkt. Den är godkänd av Coreper. Man förväntar sig ingen diskussion om den här frågan, och den är därför en falsk B-punkt.

Anf.  65  KARIN THORBORG (v):

I motsats till den tidigare punkten är detta, tycker jag, någonting som EU inte ska ägna sig åt. När jag läste igenom PM:en inför den här punkten reagerade jag väldigt negativt. Det är till synes mycket vackra ord, men syftet och resultatet är någonting som jag och Vänsterpartiet inte vill medverka till och alltså säger nej till.

Detta är såvitt vi kan se ett indoktrineringsprojekt för att göra alla till lydiga medborgare i en europeisk superstat. Den stora bristen på intresse för EU måste ju lösas på något sätt, och nu har man alltså kommit fram till att göra det genom utbildning. Genom utbildning ska man fostra goda EU-medborgare. Nu ska man också föra in medborgarskapsutbildning i läroplanerna. Det ska ingå i lärarutbildningen, och man ska engagera föräldrar.

Jag tycker att det är förvånande att regeringen ställer sig bakom ett förslag som innebär att EU lägger sig i de nationella utbildningsplanernas innehåll och kräver ändringar där. Detta vill inte vi ställa upp på.

Dessutom vänder jag mig mot mycket av de skrivningar som finns här, exempelvis när man definierar den växande sociala och kulturella mångfalden som ett problem. Eftersom familjen och religionen är i upplösning, de som traditionellt varit centrala för bevarandet av samhällets sociala stomme, måste ett aktivt medborgarskap med en europeisk dimension skapas, bland annat genom utbildningsväsendet – jag läser ett direkt citat.

Detta är alltså någonting som vi vänder oss emot. Det här ska inte EU syssla med.

Anf.  66  ULF HOLM (mp):

Jag kan instämma med föregående talare.

Anf.  67  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag påstår väl inte att alla de här formuleringarna väcker min entusiasm heller. Jag konstaterar dock att detta inte är något överstatligt beslut. Det här är frivilligt och binder inte upp eller tvingar någon att göra något. Därför tycker jag inte att det är så mycket att bråka om för min del.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går till framtida prioriteringar i ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning, också en falsk B-punkt.

Anf.  69  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

De här slutsatserna är en uppföljning av den resolution som antogs av rådet i december 2002. Slutsatserna tar särskilt upp behovet av ökat nationellt engagemang för att utveckla yrkesutbildningen och att bättre utnyttja gemensamma referensramar och principer för att förbättra det ömsesidiga förtroendet mellan länder för kvalifikationer från yrkesutbildning.

Ett av de mer konkreta förslagen i slutsatserna är att se över möjligheten att ta fram ett europeiskt poängsystem för tillgodoräknande av genomförd yrkesutbildning, en motsvarighet till det system som finns för den högre utbildningen och som heter ECTS, European credit transfer system. Slutsatserna har överenskommits i Coreper, och där råder enighet. Därför förutsätter man att detta kommer att bli en falsk B-punkt.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Så tar vi nästa, Förberedelser av halvtidsöversynen av Lissabonstrategin.

Anf.  71  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vi kan väl gå igenom det också, även om det inte är något beslut eller något sådant.

Underlag för den här diskussionen är Wim Koks rapport, som jag gissar att nämnden tagit del av genom olika ministrars information på olika områden. Den är ju ganska bred. Jag har också för mig att jag informerade om den innan jag gick till konkurrenskraftsrådet förra gången.

Utifrån denna rapport har ordförandeskapet valt ut ett par frågor att diskutera på rådet i nästa vecka. Det gäller frågor som har relevans för utbildningens roll i Lissabonstrategin, vilken naturligtvis är viktig.

Rapporten offentliggjordes mycket sent, och det har inte funnits så mycket tid att analysera och utarbeta konkreta svenska ståndpunkter. Det här är ett arbete som pågår. Våra inlägg kommer därför att vara av generell karaktär. Det viktiga för mig är att utbildningens roll i Lissabonstrategin bibehålls och att vi kan leverera en bra input i halvtidsutvärderingen i mars.

Anf.  72  HILLEVI LARSSON (s):

Det har skickats ett ganska intressant brev, undertecknat av bland andra Jacques Chirac, Gerhard Schröder och vår egen statsminister, som handlar om ungdomar. Målet är en europeisk pakt för ungdomen, och detta vill man ska arbetas in i Lissabonstrategin.

Bland annat står det att åldrandets och skepticismens fatalism måste ersättas av handlingskraft och ungdom. Det handlar om effektivare åtgärder mot ungdomsarbetslöshet, det vill säga att man ser ungdomarnas speciella problem att ta sig in på arbetsmarknaden. Det handlar om att få bättre sammanhållning på allt som påverkar ungdomars situation – utbildning, rörlighet, kultur, stimulans och företagaranda. Slutligen handlar det om att man bör ta initiativ för att stärka den europeiska demografin och förbättra möjligheterna att förena arbets‑, privat- och familjeliv.

Som jag ser det är detta en liten input i processen för att lyfta fram ungdomars situation i ett bredare grepp. Jag tänkte bara höra om detta är någonting ni planerar att ta upp eller om det redan finns gehör för de här tankarna.

Anf.  73  KARIN THORBORG (v):

Jag vet inte om jag har läst papperen alltför dåligt, men jag undrar över det här med att föra in begreppet ”excellens” som en prioritering även i skolan. Jag har sett att det har översatts med ”förträfflighet”. Vad handlar det om egentligen? Det skulle jag vilja veta.

Anf.  74  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Hillevi Larsson ställer en viktig fråga. Vi har dock fördelat arbetet så att ungdomsministern kommer att hantera den, och eftersom hon kommer hit efter mig kanske vi kan spara den en stund.

Vad gäller Karin Thorborgs fråga behöver jag också hjälp.

Anf.  75  Ämnesrådet PETER JOHANSSON:

Jag jobbar som samordnare för EU-frågorna på internationella sekretariatet på Utbildningsdepartementet.

Vi har tittat på den här frågan och även i diskussioner med ordförandeskapet framfört att man valt en olycklig formulering. Tanken är egentligen inte att man ska diskutera någonting som har med elitism eller excellens att göra. Denna fråga handlar mycket om det man antog på toppmötet i Barcelona, att de europeiska utbildningssystemen fram till år 2010 ska vara en världsreferens vad gäller kvalitet.

Att jobba med kvalitetsfrågor är en av EU:s främsta uppgifter på utbildningsområdet. Detta handlar om hur man bredare ska föra den diskussionen, som hittills har förts framför allt på den högre utbildningens område. I det här fallet är det alltså en olycklig formulering av frågan. Det man kommer att diskutera är kvalitet, hur man kan föra ut det här kvalitetsbegreppet och kvalitetstänkandet i hela utbildningssystemet och inte bara i den högre utbildningen.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

Så hoppar vi vidare till punkt 11, Inrättande av programmet Kultur 2007.

Anf.  77  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Då ber vi att få byta besättning, för nu går vi över till kulturministerns arbetsområde.

I juli presenterade kommissionen förslag till ett nytt kulturprogram, och detta ska nu tas upp i ministerrådet för första gången. Det ska löpa mellan 2007 och 2013, och föreslagen budget är 408 miljoner euro. Någon budgetdiskussion kommer inte att bli aktuell nu. Den kommer att vänta till dess att Agenda 2007 har beslutats, och det lär ju dröja en stund.

Delvis kommer det nya programmet att ha samma inriktning som det nuvarande med stöd till samarbetsprojekt på kulturområdet. Delvis tillförs nya uppgifter. Det gäller till exempel stöd till europeiska kulturorganisationer.

Programmets mål är att främja rörlighet för personer och konstnärliga verk och dessutom att främja det som kallas den interkulturella dialogen.

Vid rådsmötet vill ordförandeskapet diskutera två frågor:

• Bör särskilda kultursektorer liksom i det nuvarande programmet pekas ut eller inte?

• Vilken ställning ska småskaliga projekt ha?

Sverige har i huvudsak en positiv inställning till programmet. När det gäller frågeställningarna kan Sverige dela de farhågor som har framförts om de mindre projekten. Därför har den svenska linjen varit att sänka tidsgränsen för projekt med de så kallade samarbetsgrupperna från 5 år till 3–5 år. Sverige har nu tillsammans med flera andra medlemsstater fått gehör för denna uppfattning. Vi menar också att programmet ska hållas öppet för hela kultursektorn. Om särskilda konstområden ska pekas ut blir det oklart hur öppet programmet egentligen är.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går till arbetsplanen för kultur 2005–2006.

Anf.  79  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Rådet antog år 2002 en handlingsplan för kultur, och nu är det dags för en uppdatering av den. Fem områden har pekats ut för prioritering: Lissabonstrategin, samordnad digitalisering, EU:s kulturportal, främjande av rörlighet för konst, konstsamlingar och utställningar samt främjande av rörlighet för personer.

Sverige stöder att arbetsplanen antas enligt föreliggande dokument. Det finns inga utestående frågor att lösa.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt är europeisk kulturhuvudstad.

Anf.  81  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vid rådsmötet den 27 maj noterade rådet namnen på de kandidater som föreslagits av den irländska respektive den nederländska delegationen. Det gällde två gubbar, Charles Hennessy och Bert van Meggelen. Beslutet är en formalitet, och det brukar inte skapa diskussioner i rådet.

Vi stöder förslaget, men det är ett beslut och därför tar vi upp det på det här sättet.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Sedan har vi punkt 14, förhandlingarna inom Unesco.

Anf.  83  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Inom Unesco pågår ett arbete med en konvention om kulturell mångfald. Enligt tidsplanen ska beslut fattas i september–oktober 2005. Konventionen kan komma att påverka områden där gemenskapen har exklusiv kompetens eller där det råder blandad kompetens. Det gäller områden som upphovsrättsliga regler, fri rörlighet och handel. Det kan också gälla områden där medlemsstaterna har eget ansvar, till exempel kultur.

Kommissionen har bett att få ett mandat att förhandla för gemenskapen. I utkastet godkänner rådet detta under förutsättning att det inte inverkar på den nationella kompetensen. Rådsarbetsgruppen för kulturfrågor ska fungera som organ för kontakt med kommissionen under förhandlingarna. Vi vill stödja att kommissionen får ett förhandlingsmandat enligt förslaget.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Nästa punkt handlar om Media 2007.

Anf.  85  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det här programmet Media 2007 är en sammanslagning av de tidigare programmen Media Plus och Media Yrkesutbildningen. Till största delen behålls de nuvarande programmens inriktning med stöd till utbildning, utveckling och distribution. Media 2007 ska löpa under perioden 2007 till 2013 och föreslås få en budget på 1 miljard euro. Någon budgetdiskussion kommer inte att bli aktuell förrän Agenda 2007 har beslutats.

Anf.  86  PER BILL (m):

Herr ordförande! Jag tänkte bara säga att vi har varit emot denna typ av stöd tidigare. Det är en synpunkt som vi framhärdar med.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Punkt 16 handlar om filmarvet och konkurrenskraften i därtill kopplade branscher.

Anf.  88  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Rekommendationens syfte är att främja bevarandet av det europeiska filmarvet och göra det tillgängligt för allmänheten. Medlemsstaterna rekommenderas bland annat att bättre utnyttja filmarvets kulturella och industriella potential genom olika åtgärder för bevarande och restaurering. Man uppmuntrar olika metoder för förnyelse, forskning och teknisk utveckling på det här området.

Vi har inga invändningar. Det finns inga utestående frågor.

Anf.  89  PER BILL (m):

Herr ordförande! Jag är bara lite nyfiken på vilken EU:s roll i detta är. Jag trodde att detta var en synnerligen nationell angelägenhet.

Anf.  90  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

I den här frågan är EU:s roll att bilda opinion för att medlemsländerna ska känna sig uppmuntrade att tänka på detta i sitt självständiga utövande av sin politik.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Punkt 17 handlar om skyddet av minderåriga.

Anf.  92  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det här gäller en rekommendation som rådet antog 1998 som syftar till självreglering för att stärka skyddet för minderåriga och den mänskliga värdigheten både inom traditionella audiovisuella medier och inom nya elektroniska medier.

Medierådet, det som tidigare hette Våldsskildringsrådet, har regeringens uppdrag att driva på de berörda branschernas självreglerande arbete.

Genomförandet av den här rekommendationen i medlemsländerna har nu utvärderats för andra gången. Kommissionen har lämnat förslag till kompletteringar. De viktigaste nyheterna är att förslaget tar upp insatser mot diskriminering, rätten till genmäle och behovet av mediekunskap eller medieutbildningsprogram när det gäller skydd av minderåriga.

På grund av de svenska grundlagarnas bestämmelser har vi haft problem att acceptera rekommendationen i de delar som behandlar rätt till genmäle. En heltäckande skrivning om bland annat respekt för nationella konstitutionella bestämmelser när det gäller yttrandefrihet gör att vi för vår del ändå klarar av att acceptera den här texten.

Anf.  93  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Det är intressant att regeringen gömmer sig bakom den konstitutionella fasaden. Nu kommer alltså regeringen att ställa sig bakom en rekommendation som drabbar andra men inte oss därför att vi enligt argumenteringen har en mycket starkare tryckfrihet och yttrandefrihet. Det finns uttryck för vad det är om man gör på det sättet. Det drabbar inte oss själva så då kan vi rekommendera andra att göra det.

Jag instämmer i rekommendationen. Det är en mycket bra rekommendation. Men jag tror att man måste börja fundera på de här frågorna i Regeringskansliet. Det gäller diskrimineringsskyddet. Bortsett från hetslagstiftningen finns det bara i de så kallade målsättningsstadgandena i regeringsformen. Det är inte grund för att driva rättsliga processer. Det är likadant när det gäller genmälet. I argumenteringen hänvisar man till utgivaransvaret, och det har också riksdagen gjort.

Man faktum är att när det gäller public service-företagen finns det krav på att göra beriktiganden om man lämnar sakliga uppgifter. Det är också ett inkräktande på utgivaransvaret. Likadant är det när Granskningsnämnden fäller ett program. Då måste man också publicera det. Det är också ett inkräktande på utgivaransvaret. Det finns alltså redan.

Min rekommendation till kulturministern är att i samarbete med Justitiedepartementet ta tag i de här frågorna och analysera dem. De finns ju egentligen med även i TV-direktivet, men det är kanske en lite lösare skrivning än detta. Man bör ta tag i både diskrimineringsskyddet och rätten till genmäle och göra en ordentlig analys. Det är möjligt att man inte kan införa detta, men det vore bra att få ett ordentligt underlag. Den analys som konstitutionsutskottet har gjort är alldeles för enkel och ytlig.

Anf.  94  KARIN THORBORG (v):

Jag har en mycket enklare fråga. Jag vänder mot att detta ska ske genom självreglering. Jag är mycket skeptisk till detta. Hur ska den här självregleringen gå till? Är det profitörerna, de som tjänar pengar på att utnyttja minderåriga och så vidare, som frivilligt ska ge upp? I så fall tror jag inte mycket på det.

Anf.  95  PER BILL (m):

Jag har motsatt ståndpunkt. Jag tycker att vi bestämt ska avvisa dagordningspunkt 17. Jag tycker att regeringen var inne på helt rätt linje i sin argumentation. Jag hade hoppats att man skulle våga ta den till den logiska slutsatsen. Ja till självreglering, och tänk på grundlagarna.

Anf.  96  Utbildnings- och kulturministern LEIF PAGROTSKY (s):

Låt oss börja med Karin Thorborgs fråga, och jag måste be om hjälp där.

Anf.  97  Departementssekreterare PIA KJELLANDER:

När det gäller självreglering är det meningen att det är de berörda branscherna som ska ta ett ansvar. I Sverige har vi Medierådet som enligt sina senaste tilläggsdirektiv ska driva på de berörda branschernas självreglering. De har ett mycket gott samarbete med de berörda branschorganisationerna. Ett konkret exempel på självreglering är ett system för åldersmärkning av dataspel som heter PEGI. Det är nu spritt i hela Europa. Det är ett exempel att branscherna har samarbetat på ett bra sätt.

Anf.  98  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

I övrigt har jag noterat synpunkterna från kd och m. Vi tar med oss Ingvar Svenssons funderingar. Jag kanske ska växla ett ord med justitieministern om detta. Det är ju i första hand hans ansvarsområde.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Punkt 18 handlar om definitionen av offentliga tjänster i informationssamhället.

Anf.  100  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det har uppkommit en diskussion i EU om behovet av att klart uttrycka rätten för radio och TV i allmänhetens tjänst att bedriva verksamhet också inom nya medier. Den här frågan handlar om relationen mellan EU:s konkurrensregler och nyttan av att radio- och TV-företag som verkar i allmänhetens tjänst ges möjlighet att aktivt delta i digitaliseringen och utvecklandet av nya tjänster.

För oss är det viktigt att klargöra att det också i fortsättningen är medlemsstaterna som definierar uppdraget till radio och TV i allmänhetens tjänst. Verksamheten organiseras och finansieras på olika sätt i olika medlemsstater. Det påverkar i sin tur hur uppdraget ska se ut också när det gäller nya medier och kanalutformning. Den tekniska utvecklingen ställer den audiovisuella sektorn inför nya utmaningar, och även de blir olika i olika medlemsländer.

I Sverige utreder vi ju just nu, som ni vet, framtidens uppdrag för radio och TV i allmänhetens tjänst. Det är viktigt att de här diskussionerna inom EU inte föregriper den parlamentariska kommitténs förslag eller den efterföljande nationella diskussionen. Det kommer att vara vår uppfattning i den här diskussionen.

Anf.  101  PER BILL (m):

Vi borde ha lärt oss lite från Postens och andras stora satsningar på den nya tekniken och vad det har kostat skattebetalarna. Det finns en uppenbar risk, precis som EU har varit inne på, att man använder statliga bolag och korssubventionerar. En del av de pengar man får för public service-uppgiften lägger man in i satsningar på rent kommersiella marknader, och därmed snedvrider man konkurrensen på nya marknader.

Det är självklart att public service ska ha hemsidor, att de ska vara moderna och så bra som möjligt. Men därifrån till att ge sig in i nya branscher som kommer att uppstå kring modern teknik är steget väldigt långt. Det är viktigt att det finns en avgränsning för vad statliga pengar eller licensbetalarpengar ska gå till och vad de inte ska gå till.

Anf.  102  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag uppfattar Per Bills inlägg som ett inlägg i sakfrågan om hur man ska hantera detta. Men nu gäller frågan huruvida det är EU som ska göra det gemensamt för hela kontinenten eller om det här är någonting som ska göras i varje land. Vår åsikt är att detta ska vi göra i Sverige för vår del. Vi kan återkomma till på vilket sätt vi ska göra det. Jag kan tänka mig att moderater och socialdemokrater har olika åsikter om det, men det är en fråga som vi ska avgöra här i vår miljö.

Anf.  103  PER BILL (m):

Det är en lite trickig fråga. Jag skulle kunna hålla med och säga att mycket av det är nationellt. Men många av de nya branscherna är ju globala från dag ett. Om den statsägda franska TV:n skulle subventionera någon typ av sajt för att ladda ned franskklingande musik är det klart att det skulle störa svenska eller paneuropeiska företags möjligheter att etablera skivförsäljning i digital form i Frankrike. Frågan har både en europeisk dimension och också en genuint nationell dimension skulle jag vilja säga.

Anf.  104  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det kan ju inträffa, men vad är då slutsatsen? Vill Per Bill att vi ska göra på ett annat sätt på mötet i nästa vecka? Ska vi till exempel driva linjen att det ska vara EU-gemensamma regler på det här området? Eller är det bara en reflexion att det kan tänkas finnas behov på vissa områden? Vad är den operativa slutsatsen inför nästa veckas möte?

Anf.  105  PER BILL (m):

Den operativa slutsatsen blir väl att EU:s konkurrensregler är en viktig dimension. Vi behöver inte några speciella just på detta område. Det är ett regelverk som kommer att styra detta, och ett viktigt sådant. Den andra dimensionen är den mer nationella. Slutsatsen är nog att vi har samma åsikt just om den här dagordningspunkten men att det finns två dimensioner i den här frågan som vi inte får glömma bort.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Punkt 19 a tillhör Lena Hallengren. Finns det något att säga om b och c och övriga frågor?

Eftersom det inte finns något att säga i dag godkänner vi den informationen.

Finns det några A-punkter?

Anf.  107  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag har inte fått del av några. Ingen av oss här känner till några A-punkter. De brukar ju komma så här på morgonen.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Det finns ett portugisiskt initiativ på utbildningsområdet. Finns det något att säga om det?

Anf.  109  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s):

Ingen här i rummet vet något om det.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Ni har noterat det i alla fall. Då har vi klarat av dagordningen och tackar utbildnings- och kulturministern med medarbetare. Trevlig helg!

4 §  Rättsliga och inrikes frågor

Justitieminister Thomas Bodström

Återrapport från ministerrådsmöte den 25 och 26 oktober 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 och 20 november 2004

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar justitieministern och hans medarbetare välkomna. Vi gör som vanligt och börjar med en återrapport från tidigare möten. Finns det något att säga där?

Anf.  112  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Herr ordförande! Jag skulle bara vilja säga ett par saker om dagordningen som jag just har fått reda på. Vi har alltså i dag fått en reviderad dagordning för ministermötet. Punkt 6 på dagordningen om det svenska förslaget om ett rambeslut om förbättrat informationsutbyte har strukits. Det ska diskuteras vidare på tjänstemannanivå och väntas åter på RIF-rådet i december.

Sedan har två punkter tillkommit. Den första avser frågan om en övergång till omröstning med kvalificerad majoritet i fråga om asyl, migration och gränskontroll. Det var något som beslutades av Europeiska rådet i förra veckan. Ett förslag till formellt beslut har nu presenterats. Det är statssekreterare Charlotte Svensson som kommer att redogöra för detta ärende i nämnden senare i dag.

Den andra tillkommande frågan avser förslaget till ett rambeslut om straff för fartygsföroreningar. Något dokument har ännu inte presenterats. Vid RIF-rådet den 25 och 26 oktober framkom dock att tre stater motsatt sig rambeslutet. Den tvistiga frågan handlar om vilka påföljder som ska kunna föreläggas juridiska personer. Ordföranden meddelade vid RIF-rådet att ärendet skulle föreläggas Europeiska rådet för ställningstagande. Jag återkommer till nämnden med skriftlig information så snart jag får veta mer.

Låt mig då gå över till återrapporteringen. Det var Haagprogrammet som var den stora frågan vid mötet. Efter RIF-rådet diskuterades programmet av utrikesministrarna och antogs sedan vid toppmötet den 5 november. Vi har ju diskuterat Haagprogrammet här i nämnden tidigare, därför går jag i dag inte in på några detaljer. Statsministern var dessutom i kammaren i tisdags och redogjorde för resultatet från toppmötet.

Om slutresultatet kan jag ändå kort säga att jag tycker att vi med det här dokumentet lägger en god grund för det fortsatta utvecklandet av det rättsliga och inrikes samarbetsområdet i unionen.

Vi hade en förnyad diskussion om biometriska kännetecken i pass och resehandlingar. Den här gången kom vi överens om att införa två obligatoriska kännetecken, ansiktsbild som ett första sådant och fingeravtryck som ett andra med en genomförandetid på 18 respektive 36 månader.

En lång diskussion hölls också om rambeslutet om fartygsföroreningar, som alltså nu kommer upp igen. Vid förra RIF-rådet var 22 medlemsstater för förslaget till rambeslut och tre emot. De här tre länderna presenterade ett dokument med ändringsförslag, men detta kunde inte godkännas av oss övriga. Det handlar i grund och botten om en vilja hos dessa tre länder att skydda den egna sjöfartsnäringen. Det råder inget tvivel om det. Ordförandeskapet såg ingen lösning på RIF-rådsnivå utan vill föra frågan vidare till Europeiska rådet, men nu kommer alltså frågan upp här. Jag ber att få återkomma när vi vet mer om det.

Det var de stora diskussionsfrågorna vid mötet. Jag kan också nämna att man bland de antagna A-punkterna finner rambeslut om narkotika och beslut om att inrätta en gränskontrollbyrå.

Anf.  113  KARIN GRANBOM (fp):

Jag skulle vilja ställa en fråga som gäller passen. Om man har ett pass som har lång giltighetstid – ett pass i Sverige kan ju gälla i upp till tio år – kommer det att ta väldigt lång tid innan det här kommer att ge utslag. Det kan ju egentligen ta mer än tolv år innan den här ökade säkerheten kommer att träda i kraft. Är det så att pass kommer att gälla även om de inte har biometriska kännetecken?

Anf.  114  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ett pass får en giltighetstid, och den kommer naturligtvis att gälla. Den kan man inte ändra retroaktivt. Sedan kanske det ligger i mångas intresse ändå att skaffa ett nytt pass eftersom det är mycket säkrare för stöld och så vidare. På så sätt tror jag att det inte blir några stora praktiska problem. Men det är alldeles riktigt att vissa kommer att kunna behålla detta under väldigt långt tid. Så är det, men det går inte att göra någonting åt det under övergången. Den giltighetstid som man får gäller naturligtvis.

Anf.  115  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Herr ordförande! Jag har flera gånger pratat om registreringen och hur man kommer att hantera det här fingeravtrycksregistret som man är lite rädd för. Nu kommer det här biometriska karakteristika, fingeravtryck, också att vara giltigt i Amerika. Det är väl egentligen där det hela har sitt ursprung. Finns det någon diskussion eller några synpunkter på om man vill acceptera att Amerika lägger upp ett register på praktiskt taget samtliga europeiska medborgare som har sina fingeravtryck i passet? Eller vet vi att det här fingeravtrycksdokumenten bara kommer att finnas i chippet i passet?

Anf.  116  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag hörde att justitieministern nämnde något om gränskontrollbyrån som en A-punkt. Jag hoppas att det går bra att ta upp det lite mer. När kommer den här gränskontrollbyrån att bli aktuell? Jag vet om detta med gränspolisverksamhet. I Haagprogrammet sägs det mer eller mindre att det ska vara en utvärdering av gränskontrollbyrån först. Man ska se vad den har bidragit till och vad den gör. Är det så att det här steget mot en gränspolis, som jag tycker är ett oerhört stort steg, kommer Sverige inte att medverka till?

Anf.  117  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

USA får inte tillgång till våra register med någon automatik. Det är ingen fara med den saken.

Gränskontrollbyrån ska sjösättas den 1 maj 2005. Det är inte klart ännu var den ska ha sitt säte. Vid flera tillfällen tidigare har vi sagt att vi har vår linje tillsammans med många andra länder. Men det är ingen hemlighet att det finns länder som vill gå längre på det sätt som beskrivs här. Vi har redogjort för vår ståndpunkt här. Det är ingen fara nu, men min personliga uppfattning är att det kommer att komma nya försök där Sverige blir tvungen att ta ställning till olika saker. Men vi verkar vara helt överens om den svenska linjen nu i alla fall, och det är min uppfattning också att vi ska ha det på det här sättet.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi rapporten och går in på ministerrådsmötet. Vi hoppar väl över A-punkterna som vanligt och går in på punkt 3 om EU:s handlingsplan mot narkotika.

Anf.  119  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Här är det fråga om en presentation av kommissionens utvärdering av EU:s nuvarande narkotikastrategi och handlingsplan för åren 2000–2004. Utvärderingen har ägt rum i samband med att en ny narkotikastrategi nu håller på att utarbetas. Den nya strategin kommer kort att referera till utvärderingen. Slutsatserna av utvärderingen är mycket övergripande formulerade och kommer högst sannolikt inte att föranleda någon diskussion.

Ordförandeskapet har också föreslagit rådsslutsatser med anledning av utvärderingen. Sverige kan stödja dessa. Avsikten med dem är endast att utvärderingen ska beaktas vid slutförandet av arbetet med strategin.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt är bevarande av uppgifter.

Anf.  121  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Detta är första gången som vi kommer att diskutera detta rambeslut på ministernivå. Syftet med rambeslutet är att underlätta det internationella samarbetet genom att se till att trafikuppgifter lagras av Internet och teleoperatörer så att de kan användas i brottsbekämpande syfte.

Förhandlingarna är ännu på ett tidigt stadium. Vi ska på mötet diskutera några principiella frågor.

Den viktigaste frågan är vad operatörerna ska lagra. Ska det vara de uppgifter som operatörerna lagrar för eget behov redan i dag? Eller ska det finnas gemensamma minimiregler för vad som ska lagras? Min bestämda uppfattning är att vi bör ha gemensamma regler. Det ska inte vara operatörerna som avgör vilka uppgifter som ska finnas tillgängliga i brottsbekämpande syfte. Den nya tekniken med bredbandslösningar gör också att operatörerna lagrar allt mindre trafikdata. Jag tror också att min uppfattning delas av en majoritet av medlemsstaterna. Men de lösningar som vi kommer fram till måste självfallet vara rimliga och inte ålägga operatörerna krav som är oproportionerliga.

En annan viktig fråga är hur länge uppgifterna ska lagras. Vissa kommunikationsmedel, till exempel SMS och Internet, genererar fler uppgifter än till exempel traditionell telefoni. Tanken är därför att man ska möjliggöra en kortare minimitid för lagring av sådana uppgifter. Det är en bra regel tycker jag. Ett visst mått av flexibilitet bör finnas i rambeslutet. Det viktigaste är att en viss minimitid fastställs även om det kan variera.

Den sista frågan är den om kostnaderna, det vill säga om rambeslutet även ska reglera vem som ska stå för de extra kostnader som rambeslutet eventuellt kan medföra. Jag anser att denna fråga inte bör tas med i rambeslutet. Vi riskerar i så fall att hamna i en återvändsgränd. I stället är det bättre att varje stat ska avgöra hur detta ska lösas. Detta får vi också göra när rambeslutet ska genomföras i Sverige.

Det är också så att frågor om hur länge uppgifter ska lagras och kostnaderna för detta hänger ihop med hur omfattande lagringsskyldigheten är.

Anf.  122  HENRIK VON SYDOW (m):

Jag har först en fråga om remissbehandlingen av detta. Det står att det inte har varit någon formell remissbehandling. Det står att kommissionen vid två tillfällen har bjudit in operatörerna att framföra synpunkter på förslaget till direktiv. Jag undrar hur justitieministern eller Regeringskansliet har lyssnat till de berörda svenska aktörerna. Det är ju viktigt ur många aspekter, inte minst kostnadsaspekten som kort nämndes här. Men frågan om branschens globala konkurrenskraft blir ju också berörd av frågeställningarna som presenterades.

Innehållet i direktivet sätter faktiskt mycket principiellt gränsdragningar och avvägningar mellan å ena sidan det offentligas intressen och å andra sidan den enskildes integritet i fokus. Jag undrar hur justitieministern ser på den gränsdragning som ändå måste göras. Hur ska man i direktivet sätta upp gränser för hur man hämtar ut informationen så att den inte kan missbrukas på bekostnad av den enskildes integritet? Det gäller gränser som spärrar riskerna för en överkonsumtion från det offentligas sida och även gränser som hindrar att de här systemen, när de väl är på plats, ytterligare byggs ut för nytt användande. Det här är mycket angelägna frågeställningar som justitieministern gärna får utveckla.

Kort berördes frågan om vem som ska betala och att den inte ska upp. Den frågeställningen är fruktansvärt väsentlig ur ett uppenbart ekonomiskt perspektiv, alltså vilka konsekvenser det får för operatörerna, och även ur ett integritetsperspektiv. Är detta någonting som det offentliga nu kommer att ålägga operatörerna kan det ju rendera i att det blir lättare att konsumera sökningar på detta.

När nu regeringen och justitieministern efter mötet ser hur direktivet kommer att utformas finns förstås en rätt stark önskan att när väl direktivet presenteras ska också den svenska följdlagstiftningen var tydlig och presenteras. Just i den här frågan är det mycket angeläget att vi inte ställs inför ett rambeslut och inte vet hur de svenska lagförslagen kommer att se ut. Jag vill bara stryka under den frågan.

Anf.  123  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Precis som Henrik von Sydow tycker jag att det här är frågor som är ganska känsliga. Det rör sig om att väga integritet mot effektivitet. Frågan är vad man vinner på ett ganska så förstärkt bevakningssamhälle. Är det rimliga åtgärder för att få en bättre brottsbekämpning? Den frågan måste man ställa sig.

När jag läser de här direktiven och pratar med mina kompisar i partiet tycker vi att EU och samhället går mycket långt, betydligt längre än vad mitt parti kan ställa upp på. När man ser vad Artikel 29-kommittén säger – den är inrättad för att ge råd om skyddet av den personliga integriteten – är den kritisk. Jag har inte heller sett att de egentligen har gjort något yttrande. De säger naturligtvis att det är alldeles för långt att lagra uppgifter för en tid om ett år eller längre. Jag skulle gärna vilja lyssna på vad de mer har att säga. Det är också precis som Henrik säger med remissförfarandet. Det har inte skett. Det har inte varit remiss på det här viktiga direktivet.

Kostnaderna för lagring kan också vara betydande. Kommer staten att stå för alla de tillkommande kostnaderna för att kunna lagra och förse polisen med trafikuppgifter? Det är en väsentlig fråga. Speciellt för de mindre operatörerna är det en viktig fråga.

Frågan om skyddet av den personliga integriteten förs fram i ett företagsperspektiv. Det handlar om kundernas tillit. Det står ju i texten här. Jag kan se framför mig att uppgifter kan missbrukas. De kan användas som hot och för att svärta ned människor. Då kommer vi in på yttrandefriheten och risken för att den försvagas. Vi måste hantera de här frågorna med stor försiktighet.

Jag undrar om justitieministern kan redogöra för hur de här besvärliga frågorna kommer att tacklas.

Anf.  124  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag tycker att de frågeställningar som Henrik von Sydow och andra har tagit upp är väldigt viktiga. Jag vill bara understryka det genom att säga att man vill slå fast minimiregler för vad som ska lagras. Jag skulle känna det mer väsentligt att sätta upp maximiregler. Hur mycket får lagras? Vad är det som får lagras?

Jag delar också den uppfattningen att det här känns som ytterligare ett naggande i kanten av den personliga integriteten. Det känns som om vi närmar oss den kontrollstat som blir beskriven i en del science fiction-romaner. Maximiregler i stället för minimi.

Anf.  125  HILLEVI LARSSON (s):

Vad jag förstår är det redan så att svensk polis har möjlighet att göra detta inom landet. Till exempel har det funnits misstänkta fall, försök till sexköp via nätet, via e-mail, och man har till och med kunnat spåra till vilken dator det är. Likaså kan man väl beställa ut telefontrafik, vilket nummer en enskild misstänkt brottsling ringer. Det kan vara väldigt viktigt för att kunna fälla brottslingarna. Det är ett problem att det är alltför få fall som leder till fällande dom, fall där det finns starka misstankar men inte tillräckligt mycket bevis.

Vad jag förstår är detta ett sätt att komma till rätta med den internationella brottsligheten som ökar hela tiden. Vi måste ha verktyg att se till att brottslingarna inte tjänar på att sprida ut sig i olika länder och ringa till varandra i stället för att ringa inom länderna.

Det måste givetvis vara omgärdat med tydliga regler. Vad jag förstår är det först när det finns en allvarlig misstanke som man kan hämta ut de här uppgifterna. Man kan väl inte i förväg spionera på folk? Jag tror att det här blir ett väldigt viktigt instrument att komma till rätta med brott som är svåra att klara ut, men givetvis måste det vara väldigt tydliga regler. De här uppgifterna får ju inte lämnas ut till obehöriga.

Anf.  126  KARIN GRANBOM (fp):

Jag tror just som Hillevi Larsson att det här redan finns i dag i Sverige. Det är väl reglerat när man får plocka fram de här uppgifterna. Jag skulle ändå vilja fråga om man har funderat över när polisen får be om ett utdrag för att ta reda på uppgifter om vem som kommunicerar med vem och när och var det var.

Anf.  127  INGVAR SVENSSON (kd):

Vi stöder rambeslutet. Det är inget direktiv utan ett rambeslut. Det är väldigt viktigt att komma ihåg i diskussionen. Vi har tidigare haft diskussionen om man ska ha lagstiftning på plats eller inte. Den är lite bisarr egentligen. Om man jämför rambeslut med direktiv är det ingen som ställer den typen av krav när det gäller direktiven. Rambeslutet är ju egentligen bara en motsvarighet på tredje pelar-området.

Anf.  128  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi ska komma ihåg att detta används i Sverige i dag, med stor framgång dessutom. Flera mycket allvarliga brott har lösts tack vare det här. Självklart finns det regleringar. Det ska vara minimum två års fängelse för att man ska kunna använda det. Det är ingen ny sak som vi inför i Sverige. Det är inte på något sätt så att det kommer att bli några nya tvångsmedel för polisen. Det här finns redan. Det är också värt att nämna att vi i Sverige utreder den här frågan redan nu, nämligen betalning av operatörerna. I dag är det ju så att man får använda det här, men det bygger på att operatörerna lagrar i sina egna syften, till exempel för fakturering. Det här arbetet pågår redan. Jag tror att det trots allt kommer att finnas en stor enighet oavsett vad vi kommer fram till i EU med tanke på de resultat som vi har sett och vilket viktigt verktyg som det här är.

Det handlar alltså om att sätta minimiregler. Det är vissa frågor som jag tycker ska bli nationella. Det är bland annat frågan om kostnaderna. Självklart har operatörerna ett intresse av att få betalt samtidigt som staten har ett intresse av att få använda de här sakerna. Jag tror att det blir ganska svårhanterligt om vi ska försöka hitta en gemensam lösning. Det får varje land klara ut för sig. Det arbetet kommer naturligtvis också att föranleda många diskussioner i Sverige.

Kommissionen har vid två tillfällen anordnat möte med företrädare för operatörerna. Även svensk industri har närvarat. Det har kommit in skriftliga synpunkter från några operatörer. De synpunkterna finns. Men, som sagt, vi har den här frågan i Sverige, och vi kommer, oavsett om vi når ett rambeslut, att komma fram till någon form av lösning.

Jag vill säga som Ingvar Svensson säger: Den här frågan har vi klarat ut för länge sedan. Vi kommer inte att göra annorlunda oavsett Moderaternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets syn i det här. Det är precis som Ingvar Svensson säger. När det är direktiv ska det genomföras direkt. Vi har ett steg längre med godkännande av proposition. Vi följer riksdagens majoritet i det här som på andra områden.

Anf.  129  HENRIK VON SYDOW (m):

Jag har då bara en kommentar. I den nationella lagstiftning som finns i dag har Sverige jämfört med många andra länder i Europasamarbetet förhållandevis höga krav för att få plocka ut information, upp till två års fängelse – det är verkligen grov brottslighet i det fallet. Frågan utreds, som justitieministern nämnde. Jag hoppas att det förhållningssättet präglar regeringens uppträdande i förhandlingarna och diskussionerna om rambeslutet.

Anf.  130  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Två år är minimistraff i Sverige, inte upp till två år.

Anf.  131  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Nästa punkt är Stärkande av operativt polissamarbete.

Anf.  132  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Polischefsgruppen etablerades i Tammerforsslutsatserna. Sedan i våras har gruppens framtid diskuterats. Det finns förslag om att gruppen ska inordnas i rådsstrukturen som ett operativt organ. Sverige motsätter sig principiellt att operativa bedömningar förs in i rådsstrukturen. Detta gäller även för Polischefsgruppen. Om denna inordnas i den framtida rådsstrukturen tycker vi att den ska ägna sig åt strategiska frågor och överväganden. Det operativa arbetet bör bedrivas av myndigheter i medlemsstaterna med stöd av Europol. Vid mötet kommer vi att få en lägesrapportering om pågående diskussioner. Någon större diskussion på ministernivå förväntas inte.

Anf.  133  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det är kanske lite mer en kunskapsfråga. Polischefsgruppen PCTF är ju mellanstatlig. Vad jag vet har det varit Sveriges roll. Vi vill ha ett mellanstatligt polissamarbete. Det ska inte vara överstatligt när det gäller det operativa arbetet. Europols arbete är överstatligt. Är inte det här ett ytterligare steg mot ett ökat överstatligt samarbete? Jag tolkar det så. Kan det inte bli så?

Anf.  134  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Att öka effektiviteten av Europol tror jag är något som våra medborgare kräver med tanke på de brister som har funnits. Men jag vill understryka att det operativa arbetet ska bedrivas av myndigheterna i medlemsstaterna. Det är så det ska vara.

Anf.  135  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går till punkt 7, Terrorism.

Anf.  136  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Som ni känner till antog Europeiska rådet i mars i år en deklaration mot terrorism. Den här deklarationen innehåller 15 olika punkter med åtgärder som ska vidtas. Med anledning av deklarationen uppdaterades kort därefter rådets handlingsplan mot terrorism. Handlingsplanen kommer att utvärderas av Europeiska rådet i december i år. Detta har jag tidigare informerat om.

Vad som nu är aktuellt på dagordningen är en muntlig lägesbeskrivning avseende terrorismsamarbetet. Vad vi vet i nuläget avseende denna punkt är att rådssekretariatets speciella terrorismsamordnare kommer att ge oss en muntlig rapportering av hur implementeringen av handlingsplanen fortskrider. Enligt vad som nu är känt kommer bland annat en lägesrapportering att lämnas om huruvida medlemsstaterna har genomfört de nationella åtgärder som behövs för genomförande av handlingsplanen mot terrorism.

Vi har, som många andra länder, fortfarande en sak som vi ska ta itu med. Ett exempel på det är Sveriges antagande av rådets beslut om införandet av ett antal nya funktioner för Schengens informationssystem. Den propositionen har nyligen hamnat på riksdagens bord. Det är viktigt att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bekämpa terrorismen. I det arbetet är det naturligtvis nödvändigt att samtliga medlemsstater gör vad som ankommer på dem för att genomföra handlingsplanen.

Eftersom detta endast är en muntlig informationspunkt kommer inga beslut att tas i rådet avseende denna fråga.

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen och går till punkt 8, Förberedelser inför ministermötet RIF – västra Balkan.

Anf.  138  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ett möte med västra Balkan kommer att äga rum i anslutning till RIF-rådet den 3 december. Inför det mötet ska rådet anta slutsatser baserade på en översynsrapport om de insatser som gjorts i västra Balkan. Sverige kan godkänna dessa slutsatser.

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går till punkt 10, Gemensamma grundprinciper för en integrationspolitik.

Anf.  140  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Integrationspolitiken är primärt ett ansvar för varje enskilt land. Den måste bygga på de särskilda förhållanden som råder i varje land. Någon gemensam bindande EU-politik för integration ska därför inte utvecklas. Det är också klart att EU:s medlemsländer har mycket att vinna på att dra nytta av varandras erfarenheter på integrationsområdet. Det finns också ett gemensamt intresse att varje medlemsland har en effektiv integrationspolitik.

Mot den bakgrunden har det nederländska ordförandeskapet lagt fram förslaget om gemensamma grundläggande principer för integrationspolitiken inom EU. Principerna ska inte vara juridiskt bindande men kunna fungera som utgångspunkter både för unionen och för medlemsstaterna.

Förslaget innehåller elva punkter, var och en med en förklarande not. Det rör sig i första hand om uttryck för synen på integrationspolitiken och dess roll och de värden den måste bygga på. Det finns också principer om hur den bör genomsyra andra politikområden, hur den bör utvecklas och utvärderas. Andra principer pekar på områden som är viktiga för att integrationen ska bli framgångsrik, till exempel arbetsmarknad och utbildning. Likabehandling och icke-diskriminering är också viktiga.

Sverige har ställt sig bakom utkastet. Också övriga medlemsstater har ställt sig bakom förslaget men i några fall framfört vissa mindre förslag till tillägg och ändringar.

Ordförandeskapet bedömer att rådsslutsatser med dessa grundläggande principer nu ska kunna antas vid RIF-rådets möte den 19 november

Anf.  141  KARIN PILSÄTER (fp):

Det påpekas här att varje medlemsstat utformar sin egen integrationspolitik. Då kan man ju undra över vad poängen med att ha ett sådant här dokument över huvud taget ska vara. Jag vill för vår del ställa mig mycket frågande till varför man ska ha det här över huvud taget och peka på att det här är ett sådant sätt där EU-arbetet sväller ut till oigenkännlighet och man inte kan fokusera på de riktigt viktiga frågorna. Att först ställa sig bakom förslaget och sedan redan i utgångsläget påpeka att det här inte påverkar den svenska integrationspolitiken säger ju egentligen allt om att detta bara är en sak som kommer att skapa förvirring och ta tid från de viktiga gemensamma frågorna, bland annat de andra som justitieministern just har pratat om.

Anf.  142  HENRIK VON SYDOW (m):

Jag vill bara instämma i det som precis sades med en fråga till justitieministern. Principerna i nuläget är ju av mycket generell karaktär. Hur upplever justitieministern arbetsklimatet? Finns det en tendens att det som i dag är generella principer byggs ut till mer detaljerade regleringar?

Anf.  143  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är riktigt att det inte kommer att påverka på så sätt att vi tvingas att göra någonting. Men även Sverige, som ändå ligger långt fram här, kanske ändå ödmjukt ska kunna ha inställningen att man kan lära sig från andra länder. Det här har det syftet. Vi ska också komma ihåg att det är tio nya länder nu. Jag tror faktiskt att de också kan tjäna en hel del på att ha ett sådant här samarbete. Däremot kommer det inte – för att svara på frågan från Henrik von Sydow – att innehålla några långtgående detaljerade regleringar, som jag kan se det. Det är inte det som är tanken.

Jag anser att även om det inte är det allra skarpaste förslaget som EU har fattat är det ändå bra att ha en sådan här diskussion. Alltid lär vi oss någonting. Jag tror att det skulle ta betydligt mera tid om vi skulle starta en process och säga på det här mötet att detta ska vi inte ha. Jag tror att vi har mer att lära av att ha den här diskussionen. Vi ska vara medvetna om att det naturligtvis finns gradskillnader mellan det som är direkt skarpa operativa förslag som innebär att vi också påverkas på vår lagstiftning och andra saker som ändå kan vara för att bygga ut frågor som vi har gemensamt.

Anf.  144  KARIN PILSÄTER (fp):

Vi vill verka för ett, som vi brukar uttrycka oss, smalare men vassare EU. Det här går i rakt motsatt riktning. Vår erfarenhet, och säkert justitieministerns också, är att om man ger det här maskineriet ett lillfinger så har de snart tagit hela handen. Det börjar alltid med något väldigt ofarligt och väldigt litet. Men sedan är processen i gång och det ska vara årsvisa uppföljningar, benchmarking, möten, sammanträden, papper och så vidare. Sedan är man snart där, och så är det öppen samordning. Därför tycker jag att det är väldigt viktigt att säga ifrån just när det första lillfingret är på väg att åka in i maskineriet. EU ska koncentrera sig på de viktiga gränsöverskridande frågorna där man faktiskt fattar beslut, är vår uppfattning. Därför ska man inte börja skicka in det här. Sedan kommer det att komma tillbaka om ett år med mer frågeställningar, utvidgningar, mer konkretion och så vidare. Då är det för sent att stoppa processen, men nu är det inte för sent att stoppa processen. Den tid som det eventuellt tar i det här sammanhanget tror jag vi kommer att få igen i framtiden.

Anf.  145  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är tydligt att vi har olika uppfattningar. Ingen av oss kan ju vara helt säker på vad som är rätt om ett år. Vi tycks i alla fall vara överens om att detta är en nationell fråga. Så får vi se till att det behålls på det sättet.

Anf.  146  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Har vi några övriga frågor? Vi har de extra frågorna. Vi har den om röstreglerna och kvalificerad majoritet, asyl och gränskontroll med mera.

Anf.  147  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag har inget mer att säga om det. Charlotte Svensson kommer att redogöra för det närmare senare. Jag ville bara informera om den information vi har fått.

Anf.  148  ORDFÖRANDEN:

Då är det fartygsföroreningar. Den är väl kvar?

Anf.  149  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi har inte fått något konkret förslag. Jag återkommer till nämnden med skriftlig information så snart vi har fått veta – omedelbart. Inställningen sist var att 22 länder var för. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Det var, som jag sade inledningsvis, inget tvivel om att de hade mycket starka nationella intressen. Men jag ser inte att det skulle vara någon ändring i positionerna nu på något sätt. Vi får väl se om det kommer ett kompromissförslag.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  150  ORDFÖRANDEN:

Det är möjligt att vi hinner ta den skriftligt den 18. Men vi återkommer till det när vi har nästa sammanträde. Finns det några A-punkter? Nej.

Då är vi klara. Tack för i dag och trevlig helg.

5 §  Rättsliga och inrikes frågor

Statssekreterare Charlotte Svensson

Återrapport från ministerrådsmöte den 25 och 26 oktober 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 och 20 november 2004

Anf.  151  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar Charlotte Svensson med medarbetare välkomna.

Till att börja med har vi en återrapport från ministerrådsmötet den 25–26 oktober. Varsågod.

Anf.  152  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

På RIF-rådet den 25 oktober hade vi en enda dagordningspunkt, Haagprogrammet. Vi lyckades vid mötet att förbättra texten i två frågor.

Den första frågan gällde förslaget om en studie om ett eventuellt gemensamt asylförfarande utanför EU. Vi accepterade till slut att studien genomförs om den inriktas på att granska lämpligheten i ett sådant förfarande snarare än konsekvenserna. Vi fick också gehör för tillägget att det skulle ske i nära samråd med UNHCR.

Den andra utestående frågan gällde budskapet till de tredjeländer som EU vill samarbeta med gällande asyl och migration. Sverige har ju förordat en helhetssyn där utvecklandet av ett gemensamt asylsystem kombineras med ett ökat fokus på stöd till ursprungsregioner och transitländer för långsiktigare lösningar och en mer sammanhållen inrikes- och utrikespolitik på området.

Det är då viktigt att EU:s strävanden inte missuppfattas av de fattiga länderna, som i dag tar ett betydligt större ansvar för flyktingsituationen i världen. Därför underströk vi vikten av att texten tydligt uttalar att syftet med våra förslag är ett delat ansvar och inte en ansvarsförskjutning. Så är nu texten också utformad.

Frågan om övergång till beslutsfattande med kvalificerad majoritet för asyl, migration och gränskontroll lämnades från RIF-rådet till allmänna rådet för ett avgörande. Sverige har ju argumenterat för ett införande av QMV på områdena för asyl och migration, då vi tror att det skulle göra att effektiviteten i arbetet förbättras.

Resultatet blev nu ett ja till QMV för asyl men inte för laglig migration. Det var ett antal medlemsstater som motsatte sig övergång på migrationsområdet, främst av oro för att det skulle påverka det nationella självbestämmandet gällande tillträde till arbetsmarknaden.

Europeiska rådet uppmanar nu RIF-rådet att fatta beslut i frågan senast den 1 april 2005, efter det att formella samråd förts med Europaparlamentet. Vi har nu på morgonen fått reda på att ett första tillfälle för RIF-ministrarna att diskutera utkastet till rådsbeslut blir vid mötet den 19 november.

Avslutningsvis antogs Haagprogrammet formellt genom slutsatserna på Europeiska rådet den 4–5 november, och statsministern har ju återrapporterat det i kammaren.

Det här kommer att följas av att kommissionen nästa år presenterar en handlingsplan där programmets mål och prioriteringar omsätts i konkreta åtgärder. Jag kan också säga att programmet understryker det som vi har lyft fram, att det är viktigt att medlemsstaterna nu genomför de rättsakter som antagits under Tammerforsagendan och att en noggrann utvärdering görs.

Anf.  153  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har bara en liten fråga kring Haagprogrammet. Enligt vad statsministern sade i kammaren tror han att det är ett riktlinjedokument.

Hur kommer samrådsprocessen med EU-nämnden att ske när det gäller detaljerna som kommer att diskuteras nästa år? Kommer vi att få ta del av dem? Och kommer fackutskott, som socialförsäkringsutskottet, att få ta del av de detaljer som diskuteras fram?

Anf.  154  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Precis som jag sade är det ett uppdrag till kommissionen att återkomma till ministerrådet med förslag på de olika områden som täcks in av Haagprogrammet. Förslagen från kommissionen kommer att beredas på sedvanligt sätt, det vill säga med samråd både i socialförsäkringsutskottet och sedan här i EU-nämnden inför varje ställningstagande. Det är så det kommer att gå till.

Anf.  155  ORDFÖRANDEN:

Därmed godkänner vi rapporten.

Vi går nu in på dagordningen, punkt 9, om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte.

Anf.  156  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Bakgrunden till det här direktivet och förslaget är att Europa behöver fler forskare. I Lissabonstrategin har man sagt att det behövs 700 000 nya forskare före år 2010. Syftet är att underlätta inresa och vistelse för forskare från tredjeland och att göra Europa mer konkurrenskraftigt.

Enligt direktivet ska medlemsstaterna undanta forskare från krav på arbetstillstånd och utfärda uppehållstillstånden snabbt. Man ska då ha forskningsorgan som ska ackrediteras, vilkas uppgift är att träffa mottagningsavtal med den enskilde forskaren. Man ska också underlätta för forskare att röra sig inom Europa, så att de ska kunna forska på en annan medlemsstats territorium under en period.

Regeringen tycker att det är positivt med ett direktiv som syftar till att underlätta för tredjelandsmedborgare att komma till medlemsstaterna inom EU för att forska.

Varje medlemsstat ska ha en myndighet som godkänner så kallade forskningsorgan. Forskningsorganen kan vara universitet, högskolor, institut eller privata företag, och det är de som ska skriva mottagningsavtalet med forskaren. Det gör att Migrationsverket snabbt kan utfärda ett uppehållstillstånd när man ser att det finns ett mottagningsavtal.

Vi stöder alltså det här förslaget.

Anf.  157  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går nu över till punkt 11 om förteckning över säkra ursprungsländer.

Anf.  158  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Det här är ett ändrat förslag till rådets direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus – gemensam minimiförteckning över säkra ursprungsländer.

Asylprocedurdirektivet nådde vi en politisk överenskommelse om i april. I direktivet finns det regler om det som kallas för säkra ursprungsländer. Det är i form av en presumtion för att ett land är säkert. Vi fick då in krav på att en individuell prövning görs i varje fall, det vill säga att det endast är en presumtion.

I bilaga till själva direktivet ska man upprätta en EU-gemensam förteckning över vilka ursprungsländer som ska anses säkra. Bakgrunden är att vissa medlemsstater behöver en sådan förteckning för att kunna fatta beslut med ett snabbt förfarande.

Sverige har från början varit skeptiskt till listor och förteckningar av det här slaget. Som regeringen också förutspådde har det visat sig mycket svårt att nå enighet mellan medlemsstaterna om vilka länder som ska vara med i förteckningen.

Därför föreslår man nu en alternativ lösning. Det innebär att vi öppnar upp direktivet och ändrar artikel 30 i själva direktivet, så att bilagan med förteckning inte behöver antas nu utan kan skjutas upp och antas senare. Det betyder alltså att endast själva direktivet kommer att lämnas till parlamentet.

Regeringen anser att det är av stort värde att själva direktivet får skickas till Europaparlamentet för att sedan kunna antas och börja genomföras. Vi stöder lösningen att fastställandet av listan skjuts upp. Den bryts ut och får behandlas senare.

Anf.  159  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Den kritik vi haft mot direktivet kvarstår. Jag skulle bara vilja ha en bedömning från statssekreterarens sida om man tror att den här lösningen kommer att passera i rådet, alltså om det nu blir så att man inte fastslår en lista över säkra länder. Det vore i så fall mycket positivt, även om vi är rädda för att det väntar bakom hörnet.

Jag tror att vi till viss del delar en rädsla för att även om detta bara skulle vara en presumtion kommer vissa länder att uppfatta den så att man direktsänder människor tillbaka till länder. Bland de länder som föreslås finns flera där minoriteter förföljs och där människor med homo- eller bisexuell läggning mycket väl kan vara förföljda. I vissa av länderna kan dessutom kvinnor ha flyktingstatus enbart för att de är kvinnor.

Anf.  160  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

De indikationer vi har i dag är att detta till och med kan bli en A-punkt. I Coreper var det alltså inga problem, utan förslaget nu är att det bryts loss. Det ser alltså ut att tas utan diskussion.

Anf.  161  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi har inga övriga frågor utan går i stället till frågan om QMV.

Anf.  162  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Jag redovisade i början att man kommer att ha en första diskussion om QMV. Toppmötet har rekommenderat rådet att införa QMV på asyl men inte på migration. Detta ska ministrarna ha en första diskussion om på rådsmötet.

Anf.  163  ORDFÖRANDEN:

Det blir alltså inga beslut nu? Nej. Då godkänner vi den informationen. Vi har inga A-punkter.

Tack för i dag och trevlig helg!

6 §  Utbildning, ungdom och kultur (ungdom)

Statsrådet Lena Hallengren

Återrapport från ministerrådsmöte den 27 och 28 maj 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 15 och 16 november 2004

Anf.  164  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar Lena Hallengren med medarbetare välkomna. Som vanligt börjar vi med en återrapport från tidigare ministerrådsmöte.

Anf.  165  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Herr ordförande! Ungdomsministrarna inledde sin del av rådsmötet den 28 maj med att utan diskussion anta en resolution om social integration av ungdomar som ett led i uppföljningen av vitboken Nya insatser för Europas ungdom. Resolutionen är ett steg i det europeiska samarbetet på ett av de politikområden där större hänsyn bör tas till ungdomar, det vill säga det sektorsövergripande politikområdet.

Den andra dagordningspunkten handlade om uttalandet om rasism och intolerans i relation till ungdomar. Uttalandet är, liksom resolutionen om social integration, också ett led i det sektorsövergripande samarbetet. Uttalandet antogs utan diskussion.

Allra sist på dagordningen diskuterades två meddelanden från kommissionen. Det ena meddelandet behandlade huvudlinjerna för ett nytt ungdomsprogram för perioden 2007–2013. Det andra rörde förslag till gemensamma mål för volontärverksamhet och bättre kunskap om unga. Innehållet i dessa meddelanden finns med på dagordningen för rådsmötet den 15 november.

Anf.  166  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporten och går vidare till information om kommande råd. Första punkt är Inrättande av programmet Aktiv ungdom.

Anf.  167  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Jag vill inleda samrådet i dag med att informera nämnden om den arbetslunch som ordförandeskapet bjudit in till. Utbildnings- och ungdomsministrarna ska diskutera hur en sektorsövergripande ungdomspolitik kan verka för bättre villkor för utsatta ungdomar.

Sverige har blivit särskilt ombett att presentera sitt sätt att arbeta. Vi är ett föregångsland i EU såtillvida att vi utvecklat ett styrsystem som integrerar ungdomspolitikens ambitioner i samtliga sektorer som är relevanta för ungdomars levnadsvillkor.

Ungdomsministrarna inleder sin del av rådsmötet med att diskutera den nya generationens ungdomsprogram för 2007–2013. Förslaget ska ersätta det nuvarande programmet Ungdom och handlar framför allt om ungdomsutbyten, volontärtjänst och övrigt samarbete på ungdomsområdet.

Vi tycker att förslaget i huvudsak är mycket bra, främst för att det svarar mot en önskan att bibehålla kontinuitet i det väl fungerande nuvarande programmet. Övriga medlemsstater är också positiva till förslaget.

I Sveriges inlägg kommer vi dock att lyfta fram några svaga punkter i förslaget. Vi tycker till exempel att det saknas en balans mellan ungdomsutbyten och volontärverksamhet. Kommissionen vill kraftigt öka antalet volontärer, och eftersom volontärtjänsten är betydligt mer kostsam än ungdomsutbyten föredrar vi att fler ungdomar får möjlighet till europeisk erfarenhet genom att vi skapar en bättre balans mellan dessa åtgärder.

För oss är det också viktigt att alla åtgärder i förslaget ska vara relevanta för samtliga medlemsstater.

Vi kommer även att betona vikten av tydliga, uppföljningsbara mål, ett tydligare jämställdhetsperspektiv och en förstärkning av prioriteringarna för ungdomar med sämre möjligheter att delta i programmen. Det är viktigt att nå ut till alla ungdomar, särskilt när vi ser tendenser till ökade klasskillnader inom ungdomsgruppen.

Det nya programmet borde kunna få stor betydelse för gemenskapens integrationsprocess. Ungdomsutbyten och volontärtjänst handlar ju om icke-formellt lärande, det vill säga ett av målen med Lissabonprocessen. Enligt min mening är icke-formellt lärande en av de kanske viktigaste verktygen just för att motverka utanförskap.

EU-parlamentet förväntas genomföra sin första läsning under våren 2005, vilket innebär att förhandlingarna kommer i gång på allvar först därefter. En diskussion om budget för programmet kan enligt svensk mening endast initieras då ramarna för nästa finansiella perspektiv är fastställda.

Anf.  168  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tog upp ett brev som skickats från bland andra Jacques Chirac, Gerhard Schröder och Göran Persson, där ungdomsfrågorna lyfts fram. Det sker med anledning av Lissabonprocessen, som säger att detta bör göras.

Kommer det upp under denna punkt? Jag tog upp frågan med Pagrotsky och han sade att det var du som tog hand om den. Jag undrar alltså om vi planerar några initiativ med anledning av brevet eller om det redan finns gehör för det bland de andra.

Anf.  169  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Vi förväntar oss ett åtgärdsförslag från Frankrike till våren. Bakgrunden är Lissabonmålen, det vill säga att bygga en kunskapsbaserad och konkurrenskraftig ekonomi. Vi räknar inte med att vidta några åtgärder, har inga särskilda saker att ta upp den här gången, utan en förnyad diskussion förväntas komma till våren. Jag vill tillägga att det känns spännande att ungdomspolitiken lyfts fram på det här sättet.

Anf.  170  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Sedan har vi punkt 8, Utvärderingen av programmet Ungdom 2000–2006.

Anf.  171  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Den punkten handlar om slutsatser av en halvtidsutvärdering av det nuvarande programmet Ungdom och täcker perioden 2000–2003. Alla medlemsländer har utarbetat nationella rapporter. Resultatet av den svenska utvärderingen visar bland annat att ungdomar som deltagit i programmet fått en ökad självkänsla, en ökad solidaritetskänsla, bättre social kompetens och bättre språkkunskaper. Detta stämmer väl överens med övriga medlemsstaters resultat.

I slutsatserna finns rekommendationer till förbättringar under den återstående perioden av programmet. Bland annat är man överens om att förenkla procedurer och öka användbarheten, inte minst för ungdomar med sämre förutsättningar. En förbättrad information om programmet efterfrågas också.

Sverige stöder förslaget till slutsatser.

Anf.  172  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkt 9, Volontärarbete för ungdomar.

Anf.  173  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Resolutionen om gemensamma mål för ungdomars volontärverksamhet är ett led i uppföljningen av den vitbok jag nämnde, Nya insatser för Europas ungdom. Tillämpningen av den öppna samarbetsmetoden ingår i det utökade samarbetet och påbörjades förra året när rådet antog gemensamma mål för ungdomars inflytande och information. Resolutionen syftar till att medlemsstaterna ska utveckla och stärka ungas volontäraktiviteter och därigenom öka ett aktivt medborgarskap och solidaritet hos ungdomar.

Vi menar att det finns ett mycket starkt behov av att stimulera aktivt medborgarskap på alla nivåer. I det arbetet är volontärverksamhet ett bra redskap, men det bör absolut inte utesluta annan värdefull verksamhet.

Sverige stöder förslaget till beslut.

Anf.  174  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi tar punkt 10, Gemensamma mål för ökad förståelse för och ökade kunskaper om ungdomar.

Anf.  175  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Som ordföranden sade handlar beslutspunkten om gemensamma mål för ökad förståelse för och ökade kunskaper om ungdomar. Bättre kunskap om unga är det sista prioriterade området för den här omgången i det utökade samarbetet.

Medlemsstaterna ska utveckla en samlad, relevant och också kvalitativ kunskap om ungdomsfrågor, främst genom ett erfarenhetsutbyte och genom nätverk i syfte att försöka förutse framtida behov och uppnå en effektiv och hållbar utveckling på ungdomsområdet.

Vi anser att det finns ett behov av en gemensam bas för en kunskapsbaserad ungdomspolitik. En sektorsövergripande, kunskapsbaserad ungdomspolitik kräver enligt vår erfarenhet att man har ett helhetsperspektiv på unga människors situation och levnadsvillkor.

Sverige stöder förslaget till resolution.

Anf.  176  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi fortsätter med punkt 19, Övriga frågor. Finns det något att säga där?

Anf.  177  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Den sista punkten är en ren informationspunkt under Övriga frågor. Kommissionen kommer att presentera ett meddelande om uppföljningen av sin vitbok. Nästa ordförandeskap förväntas lägga fram en resolution i ämnet under våren 2005.

Anf.  178  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen. Det finns inga A-punkter.

Tack för i dag. Trevlig helg.

Innehållsförteckning

1 § Ekofin 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister PÄR NUDER (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Finansminister PÄR NUDER (s) 1

Anf.  5  LENNART HEDQUIST (m) 2

Anf.  6  KARIN THORBORG (v) 2

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  8  Finansminister PÄR NUDER (s) 3

Anf.  9  LENNART HEDQUIST (m) 3

Anf.  10  Finansminister PÄR NUDER (s) 3

Anf.  11  KARIN THORBORG (v) 4

Anf.  12  Finansminister PÄR NUDER (s) 4

Anf.  13  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  14  Finansminister PÄR NUDER (s) 4

Anf.  15  INGVAR SVENSSON (kd) 5

Anf.  16  LENNART HEDQUIST (m) 5

Anf.  17  ULF HOLM (mp) 5

Anf.  18  SONIA KARLSSON (s) 6

Anf.  19  Finansminister PÄR NUDER (s) 6

Anf.  20  Statssekreterare JENS HENRIKSSON 7

Anf.  21  ULF HOLM (mp) 7

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  23  Finansminister PÄR NUDER (s) 7

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  25  Finansminister PÄR NUDER (s) 8

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  27  Finansminister PÄR NUDER (s) 9

Anf.  28  ULF HOLM (mp) 9

Anf.  29  Finansminister PÄR NUDER (s) 10

Anf.  30  Departementsrådet MARIANNE SVANBERG 10

Anf.  31  LENNART HEDQUIST (m) 10

Anf.  32  ULF HOLM (mp) 10

Anf.  33  Finansminister PÄR NUDER (s) 11

Anf.  34  Departementsrådet MARIANNE SVANBERG 11

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  36  Finansminister PÄR NUDER (s) 11

Anf.  37  HILLEVI LARSSON (s) 12

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  39  KARIN THORBORG (v) 12

Anf.  40  Finansminister PÄR NUDER (s) 12

Anf.  41  Kanslirådet BERTIL LEGNESTEDT 12

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  43  Finansminister PÄR NUDER (s) 13

Anf.  44  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  45  Finansminister PÄR NUDER (s) 13

Anf.  46  ORDFÖRANDEN 13

2 §  Uppdaterat konvergensprogram för Sverige 14

Anf.  47  Finansminister PÄR NUDER (s) 14

Anf.  48  LENNART HEDQUIST (m) 15

Anf.  49  Finansminister PÄR NUDER (s) 15

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 15

3 §  Utbildning, ungdom och kultur (utbildning och kultur) 16

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  52  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 16

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  54  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 16

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  56  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 17

Anf.  57  PER BILL (m) 17

Anf.  58  CHRISTINA AXELSSON (s) 17

Anf.  59  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 17

Anf.  60  KENNETH G FORSLUND (s) 18

Anf.  61  LARS LINDBLAD (m) 18

Anf.  62  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 18

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  64  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 19

Anf.  65  KARIN THORBORG (v) 19

Anf.  66  ULF HOLM (mp) 19

Anf.  67  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 19

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  69  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 20

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  71  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 20

Anf.  72  HILLEVI LARSSON (s) 20

Anf.  73  KARIN THORBORG (v) 21

Anf.  74  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 21

Anf.  75  Ämnesrådet PETER JOHANSSON 21

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  77  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 21

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  79  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 22

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  81  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 22

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  83  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 23

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  85  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 23

Anf.  86  PER BILL (m) 23

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  88  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 23

Anf.  89  PER BILL (m) 24

Anf.  90  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 24

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  92  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 24

Anf.  93  INGVAR SVENSSON (kd) 24

Anf.  94  KARIN THORBORG (v) 25

Anf.  95  PER BILL (m) 25

Anf.  96  Utbildnings- och kulturministern LEIF PAGROTSKY (s) 25

Anf.  97  Departementssekreterare PIA KJELLANDER 25

Anf.  98  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 25

Anf.  99  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  100  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 25

Anf.  101  PER BILL (m) 26

Anf.  102  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 26

Anf.  103  PER BILL (m) 26

Anf.  104  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 26

Anf.  105  PER BILL (m) 27

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  107  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 27

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  109  Utbildnings- och kulturminister LEIF PAGROTSKY (s) 27

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 27

4 §  Rättsliga och inrikes frågor 28

Anf.  111  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  112  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 28

Anf.  113  KARIN GRANBOM (fp) 29

Anf.  114  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 29

Anf.  115  LEIF BJÖRNLOD (mp) 29

Anf.  116  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 29

Anf.  117  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 29

Anf.  118  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  119  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 30

Anf.  120  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  121  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 30

Anf.  122  HENRIK VON SYDOW (m) 31

Anf.  123  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 31

Anf.  124  LEIF BJÖRNLOD (mp) 32

Anf.  125  HILLEVI LARSSON (s) 32

Anf.  126  KARIN GRANBOM (fp) 33

Anf.  127  INGVAR SVENSSON (kd) 33

Anf.  128  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 33

Anf.  129  HENRIK VON SYDOW (m) 34

Anf.  130  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 34

Anf.  131  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  132  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 34

Anf.  133  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 34

Anf.  134  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 34

Anf.  135  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  136  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 34

Anf.  137  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  138  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 35

Anf.  139  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  140  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 35

Anf.  141  KARIN PILSÄTER (fp) 36

Anf.  142  HENRIK VON SYDOW (m) 36

Anf.  143  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 36

Anf.  144  KARIN PILSÄTER (fp) 37

Anf.  145  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 37

Anf.  146  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  147  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 37

Anf.  148  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  149  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 37

Anf.  150  ORDFÖRANDEN 37

5 §  Rättsliga och inrikes frågor 39

Anf.  151  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  152  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 39

Anf.  153  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 40

Anf.  154  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 40

Anf.  155  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  156  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 40

Anf.  157  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  158  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 41

Anf.  159  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 41

Anf.  160  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 41

Anf.  161  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  162  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 42

Anf.  163  ORDFÖRANDEN 42

6 §  Utbildning, ungdom och kultur (ungdom) 43

Anf.  164  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  165  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 43

Anf.  166  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  167  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 43

Anf.  168  HILLEVI LARSSON (s) 44

Anf.  169  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 44

Anf.  170  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  171  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 45

Anf.  172  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  173  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 45

Anf.  174  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  175  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 45

Anf.  176  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  177  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 46

Anf.  178  ORDFÖRANDEN 46