Fredagen den 12 maj 2000

EU-nämndens uppteckningar 1999/2000:25

1 §  Industri
Statsrådet Mona Sahlin
Rapport från ministerrådsmöte den 9 november 1999
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 18 maj 2000

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsrådet Mona Sahlin och hennes medarbetare välkomna hit för samråd och en muntlig återrapportering från ministerrådsmötet den 9 november 1999.

Anf.  2  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Vid industrirådet den 9 november diskuterades framför allt konkurrenskraften i den sedvanliga debatten. Det antogs också slutsatser om den europeiska industrins konkurrenskraft. Precis som vi diskuterade innan är den främsta utmaningen, som också slogs fast igen, för oss beslutsfattare att skapa möjligheter för de strukturella förändringar som behövs för den europeiska industrin. Under diskussionen framkom också att kommissionen anser att mycket mer av vad man kallar immateriella investeringar krävs för att förbättra konkurrenskraften. Det är framför allt frågor om kompetensutveckling, utbildning, forskning, som ju ligger Sverige mycket nära och där man tycker att anpassningsförmågan inom Europa gått relativt långsamt på det här området. Det krävs mer insatser av medlemsstaterna. Det var också den punkt som Sverige uppehöll sig vid mest. Flera medlemsstater tyckte att humankapital, innovationer och mer uppmärksamhet åt tjänstesektorn är mycket viktigt, vilket också Sverige instämde i.

Sedan redovisade kommissionen innehållet i rapporten om världssituationen för varvsindustrin, som vi återkommer till på dagordningen inför det här industriministermötet. Vidare var det en diskussion om den hållbara utvecklingen och integreringen av de frågorna i industripolitiken. Där godkände rådet rapporten och beslöt att överlämna den till Europeiska rådet.

Detta var de punkter jag ville rapportera.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Då ingen begär ordet kan vi gå in på dagens samrådsärenden.

Anf.  4  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Jag tänkte framför allt kommentera dagordningspunkterna 3 och 5. Det är en lång dagordning, men det är framför allt informationspunkter som är uppe denna gång.

Dagordningspunkt 3 handlar om sysselsättning och ekonomiska reformer. Det kommer att vara en sedvanlig öppen debatt om konkurrenskraften. Det är antagandet av några slutsatser och information från ordförandeskapet om några av de konferenser som anordnats.

Jag tänkte främst uppehålla mig vid punkten 3 a som gäller den sedvanliga konkurrenskraftsdebatten. Jag tycker att det är spännande att en delvis ny företagspolitik håller på att utarbetas inom gemenskapen. Det visar också kommissionens omorganisation som har skett. I de här tre dokumenten redovisas bl.a. synen på företagspolitiken. Där är det fråga om samordning och integration av olika frågor. Det handlar också om större fokus på s.k. policyskapande aktiviteter. Det är framför allt de benchmarking-projekt som har visat sig vara väldigt spännande och framgångsrika.

Det är tre punkter, frågor, som debatten vid rådsmötet kommer att handla om. De rör för det första de utmaningar som återfinns i kommissionens meddelande, för det andra benchmarking som finns i arbetsdokumentet och slutligen en fråga om staternas generella synpunkter på förslaget till ett nytt flerårigt program som handlar om företag och entreprenörskap. Ordföranden kommer också att formulera egna slutsatser efter diskussionen.

Det är fem utmaningar för företagspolitiken som lyfts fram. Det är entreprenörskap, innovationspolitik, nya företagsmodeller, att ta bort återstående hinder på den inre marknaden och regelförenklingen. Samtliga dessa punkter är det som svensk företagspolitik handlar om. Jag tycker att man nu måste arbeta för att konkretisera innehållet i dessa punkter.

Jag skulle vilja lyfta fram två områden och särskilt betona dem. Det ena är att se entreprenörskap som en ännu viktigare nyckel för den nya ekonomin och därmed också uppmuntra risktagandet på ett annat sätt i företagspolitiken. Det handlar t.ex. om att ha bättre tillgång till riskkapital för de små växande nya företagen. Det andra är regelförenklingen, där kommissionen anser att hela regelverket ska kunna utvärderas mot basis av de erfarenheter som finns och att det ska genomföras under den kommande femårsperioden. Det är ett mycket ambitiöst men också spännande mål.

Sedan handlar frågeställningarna mer allmänt om indikatorerna för benchmarking som ska avlutas i juni nästa år och också om förslaget till ett nytt program för företag och entreprenörskap. Sverige ser mycket positivt på det arbetssätt som kommissionen har föreslagit. Vi hoppas att vi kan anta ett program i slutet av det här året.

Vidare kommer man att ha en diskussion om betydelsen av IT och ny teknik och hur vi ska jobba med de små och medelstora företagen. Jag vill bara nämna det forum som ägde rum i Lissabon runt de här frågorna. Motsvarande småföretagarkonferenser kommer vi att ha i Sverige under vårt ordförandeskap i Växjö i mars nästa år.

Vi anser att det är positivt att de små företagens situation uppmärksammas mycket mer och att man ger prioritet för de här frågorna. Det var också ett initiativ som jag och min brittiska kollega Patricia Hewitt tog om entreprenörskap och småföretagande. Detta är de punkter som jag ville ta upp till diskussion under punkt 3.

Anf.  5  MATS ODELL (kd):

Det är fem högaktuella diskussionspunkter som tas upp. Mona Sahlin nämner att det är två av dem som hon särskilt vill aktualisera. Det är entreprenörskap och riskkapitalfrågan, hur nytt riskkapital ska kunna ställas till de små växande företagens förfogande. Den andra punkten är regelförenkling.

Min fråga handlar närmast om: Finns det några konkreta förslag som Sverige kommer att aktualisera i det här sammanhanget, och kommer några av dem att kunna stödja utvecklingen här hemma i Sverige, eller är det mer avsett för de övriga länderna?

Anf.  6  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Sverige har ett antal konkreta förslag när det gäller tillgång till riskkapital för små företag i Sverige, som är en av bakgrunderna till den översyn av företagsmyndighetsstrukturen som det nu finns förslag om från regeringens sida. Därtill har jag och min brittiska kollega fört fram några tankar om också Europa kunde konkretisera detta. Det finns inte i konkret form nu, men vi hoppas att det programarbete som ska ske till slutet av det här året kommer att innebära att man kan konkretisera det här mer. Jag nämnde också att svagheten så här långt är att det är väldigt allmänt. Jag hoppas att vi kan komma längre inför vårt ordförandeskap. Jag hoppas kunna återkomma under hösten om vilken ambition vårt ordförandeskap kan ha på just de här områdena. Jag hoppas att de kommer att bli viktiga och stora.

Anf.  7  MATS ODELL (kd):

Det är naturligtvis en god ambition att det finns politisk vilja att göra någonting, men jag tror att framför allt de svenska mindre företagen – det är säkert likadant i de andra länderna – väntar på konkreta regelförändringar, konkreta åtgärder som kommer att tillföra nytt riskkapital. Vi ser fram emot att få diskutera sådana initiativ.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det under dagordningspunkt 3 finns flera beslutspunkter, antagande av rådsslutsatser. Regeringen har redovisat sina ståndpunkter på de områdena. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkter.

Anf.  9  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Den andra punkt jag ville kommentera är dagordningspunkt 5 om varvsindustrin. Här har kommissionen tagit fram en andra rapport om läget på världsmarknaden som ska presenteras. Utkast till rådsslutsatser finns också. Avsikten är att rådet ska kunna anta slutsatser med anledning av rapporten.

Beredningen av de här slutsatserna är ännu inte klar och diskuteras i Coreper i dag. Det är inga nyheter som framgår av rapporten, tyvärr höll jag på att säga. Världsmarknaden för varvsindustrin står fortfarande inför väldiga svårigheter – om jag får uttrycka mig milt. Fartygspriserna sjunker och den framtida efterfrågan kommer troligtvis att fortsätta att vara mycket svag åren som kommer. Det finns en stor överkapacitet.

Jag har tidigare sagt i EU-nämnden, och jag har ingen annan åsikt nu, att regeringens uppfattning är att statliga stöd till varvsindustrin inte gynnar branschen. Vår uppfattning i denna fråga ligger fast, vilket jag också kommer att fortsätta att hävda lika bestämt på industrirådets möte. Den möjlighet som finns inom EU, att ge driftsstöd till varvsindustrin, ska upphöra. Utgångspunkten för Sveriges ställningstagande i denna fråga den 18 maj är densamma som tidigare, att EU måste verka genom internationella regler för att upprätthålla sunda konkurrensregler och att det inte finns någon anledning att gå ifrån det som är EU:s uppfattning i denna fråga. Det är läget i varvsfrågan.

Anf.  10  LARS TOBISSON (m):

Vi har ingen annan uppfattning. Snarare är vi ännu mer bestämda på den här punkten. Det jag har att säga är snarare att det känns lite passivt att bara skriva rapporter och konstatera att läget är oförändrat och tala om att fortsätta att utöva press som hittills inte har verkat någonting.

Man kan vara cynisk och säga att om nu några länder vill ägna sig åt att bedriva fartygsproduktion till förlustpriser må de göra det. Båtarna är väl lätta att flytta på när de väl har kommit i vattnet, och man kan gärna dra nytta av det. Men det väcker anspråk i Europa och i Sverige på att när det inte går att komma åt subventionsraseriet där ska det introduceras liknande anordningar här hemma, och det är det som är den stora risken. Vi har känt det efter OECD-avtalet att när det inte trätt i kraft har det kommit upp krav på subventioner även i vårt land.

Jag tycker att regeringen motstår detta, men jag skulle önska att man kanske ännu tydligare klargjorde att om – och det verkar inte bli så – någon ändring inte kommer till stånd med normala diplomatiska medel ska man kanske gå hårdare fram.

Det talas i promemorian om ett avtal mellan EU och Korea. Finns det någon föreskrift om bestraffningsmöjligheter, sanktionsmöjligheter i det avtalet?

En annan sak man kan ta upp är att till skillnad från nybyggnadsvarv har vi reparationsvarv som är mera geografiskt avgränsade. Deras marknad är mera geografiskt präglad. Där skulle man ändå kunna tänka sig att man gick fram inom Europa och såg till att den konkurrensen blir på lika villkor och är subventionsbefriad.

Detta sagt med understrykande av vikten av att det här inte får släpa för länge, för då kan den hedervärda ståndpunkt som regeringen har att undvika subventioner bli svår att upprätthålla.

Anf.  11  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Lars Tobisson uttryckte här att man var ännu mer bestämd än vad regeringen var. Jag vet inte om man kan vara mer bestämd än att ha den uppfattning regeringen har, som vi ju delar här, att det är osunt med den här typen av stöd. Ska man eftersträva att den inre marknaden och konkurrensen ska vara lika måste de statliga stöden upphöra. Det är det arbetet som vi så envetet försöker upprätthålla också inom unionen. Jag finner ingen annan väg än att fortsätta att hävda den med allt större intresse och argumentation.

Jag träffade min franske kollega – Frankrike är ju ordförande före oss – och diskuterade den frågan med honom. Det handlar om att få en ännu större och tydligare uppbackning från fler medlemsstater än den vanliga kretsen. Jag hoppas ändå att detta kan få resultat under hösten.

När det gäller Lars Tobissons konkreta fråga om bestraffningsmöjligheter i avtalet får jag vända mig till tjänstemännen i departementet. Reparationsvarven omfattas inte av stöden.

Anf.  12  Departementssekreterare MARGARETHA GRANBORG:

Det är en överenskommelse mellan Korea och kommissionen. Man ska ha konsultationer och diskutera olika saker, alltså produktionsbegränsningar och priser. Jag har inte sett avtalet i detalj. Det skulle förvåna mig mycket om det fanns någonting om bestraffningsmöjligheter eftersom man gemensamt har kommit överens om detta. Det är konsultationer och diskussioner om saken. Bara det anses som ett framsteg av kommissionen och många medlemsstater.

Anf.  13  WILLY SÖDERDAHL (v):

Om nu det här inte leder till att subventionerna upphör är dörren helt stängd, att Sverige kommer att använda sig av samma subventioner som man gör i andra EU-länder?

Anf.  14  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Än så länge är jag helt inställd på hur vi ska få dessa skadliga subventioner att upphöra och hur vi ska få ännu större tydlighet i andra länders agerande. Jag tror att det vore väldigt skadligt att försöka svara, om du missförstår mig rätt, på din fråga i dag. Nu är inriktningen: Hur ska vi få också denna del av marknaden att bygga på fri konkurrens och ingenting annat?

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Punkt 8 är en klar beslutspunkt, antagande av rådsslutsatser i järn- och stålindustrin. Jag tänkte att vi skulle ta upp den rent formellt här.

Anf.  16  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Sverige ställer sig bakom utkastet till slutsatser. Den här frågeställningen har varit uppe flera gånger tidigare, så jag såg ingen anledning att kommentera den mera.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

När det gäller punkt 8 konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  18  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har frågor kring punkt 4 som gäller integrering av hållbar utveckling i EU:s industripolitik. Såvitt jag förstår är det information från kommissionen och diskussion, ingen beslutspunkt.

Man har diskuterat miljöfrågor och konkurrensfrågor. De flesta av länderna har sagt att man tycker att det är frivilliga styrmedel som ska användas när man diskuterar integrering av hållbar utveckling i EU:s industripolitik. Det ligger i linje med det som också stod i integreringsrapporten. Som vi ser det var den ganska luddig, och det fanns inga tecken på att man ville ha kvantitativa mål eller kontrollstationer eller att prata om att vi måste använda ekonomiska styrmedel för att uppnå miljömålen. Det tycker vi är väldigt sorgligt.

Jag undrar: Hur driver den svenska regeringen den här frågan? Driver man på för att sätta upp tydliga och kvantitativa mål och kontrollstationer för industrisektorn? Säger man att man vill använda ekonomiska styrmedel, bl.a. en miniminivå för koldioxidskatten? Är det sådant man tar upp i diskussionen och driver på i industrirådet?

Sedan en kort fråga när det gäller punkt 4 d. Den rör gruvorna. Där står att det inte finns någon svensk ståndpunkt när det gäller en genomgång av den europeiska gruv- och mineralindustrin med inriktning på hållbar utveckling. Vi tycker i alla fall att det vore väldigt bra om Sverige skulle driva att man inte bör använda cyanid vid separering i gruvor. Det tycker vi är en mycket angelägen miljöfråga. Jag undrar om Sverige kan tänka sig att driva den linjen.

Anf.  19  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Yvonne Ruwaidas första fråga är någonting som vi diskuterade inför förra industrirådet. Sveriges ståndpunkt är som bekant en kombination av frivilliga överenskommelser och en hårdare och tydligare lagstiftning. Jag tror att jag sade också då att vi tycker att det har framkommit att kommissionen så här långt givit en ganska låg prioritet åt arbetet med hållbar utveckling och att Sverige tycker att det här arbetet måste få en mycket större betydelse och tyngd. Vi kommer under ordförandeskapet 2001 att vid alla tillfällen framhålla till kommissionen att de här frågorna måste få en större betydelse och en större konkretionsgrad. Sedan ligger många av de konkreta frågeställningarna på andra ministerråd än på industrirådet. Men det här har vi framfört och kommer att fortsätta att hävda.

På den andra frågan om cyanid kan jag inte svara konkret och exakt hur positionen ser ut för Sveriges del. Så här långt ska vi samla alla berörda parter och tillsammans med det franska ordförandeskapet försöka komma fram till tydligare slutsatser på det här området och tillsammans med parterna i Sverige arbeta fram en svensk ståndpunkt.

Anf.  20  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill ha lite förtydliganden när det gäller miniminivå på koldioxid-skatten. Ämnar man att också i det här sammanhanget driva den här frågan? Statsrådet pratade om lagstiftning men tog inte upp ekonomiska styrmedel.

Anf.  21  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Som jag sade ligger frågan primärt i ett annat ministerråd än industrirådet. I det här sammanhanget har det handlat om att nå ännu tydligare besked om hur man ska integrera hållbar utveckling också i den allmänna industripolitiken. Men den här konkreta frågan kommer inte att beröras. Jag har inte för avsikt att ta upp den nu på industrirådet.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Det är riktigt. Den frågan får Yvonne Ruwaida ställa till Bosse Ringholm.

Anf.  23  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill ändå betona att om man vill driva frågor i EU-sammanhang tror vi i alla fall att man får driva dem på flera olika fronter. Om man ska komma någonvart för att verkligen få till stånd en miniminivå på koldioxidskatten tycker vi i alla fall att Sverige borde driva det i alla sammanhang, också på industrirådet. Här har vi en skiljaktig linje, men jag vill ändå nämna det, för vi tycker att det är en väldigt viktig fråga.

Anf.  24  SINIKKA BOHLIN (s):

Jag tror ändå att det är viktigt i de här sammanhangen att man för det resonemang som ministern gör, att man försöker få industrin med i den här utvecklingen. Annars tror jag att vi får problem i framtiden. Vi ser i Sverige kombinationen av ekonomiska styrmedel och frivilliga åtaganden, frivilliga branschavtal och den typen av verksamhet, att det kommer att vara nödvändigt i framtiden om vi ska klara av hållbar utveckling inom unionen. Jag stöder den linje som ministern har redovisat.

Den andra frågan om ekonomiska styrmedel får tas upp i annat sammanhang. Jag tycker att inriktningen är väldigt bra för branschen när det gäller att i varje fall väcka frågor och få dem på bordet. Det är en långsiktig process och kanske också smärtsam.

Anf.  25  KARIN PILSÄTER (fp):

Om man vill använda en kombination av medel – lagstiftning, överenskommelser, opinionsbildning och ekonomiska styrmedel – blir problemet det som ministern just nämnde, att det aldrig är i rätt sammanhang. Det är inte så att vi inte har tagit upp frågan om koldioxidskatten och de gränsöverskridande miljöproblemen med Bosse Ringholm. De tas upp varje gång. Då blir svaret alltid att det är fel forum, för man har inte hand om miljöfrågorna där. Så tar man upp dem i miljösammanhang, och det är också fel forum därför att det är en skatt. Så tar man upp det i industrisammanhang, och det är fel forum.

Slutsatsen blir på något sätt att den fråga som är gränsöverskridande i både tid och rum är, i stället för att vara rätt överallt, fel överallt. Därmed händer ingenting.

Jag tror att om man vill använda också ekonomiska styrmedel bör man driva den frågan i flera sammanhang för att se till att det blir rätt på alla ställen i stället för att bli fel på alla ställen.

Anf.  26  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Jag tror inte att jag i nuläget har så mycket kommentarer än vad jag redan gett. Jag kan inte bekräfta den bild som Karin Pilsäter ger, att den skulle ha hakat upp och att alla hävdar att den hör hemma någon annanstans. I min sinnevärld hör skattefrågorna till finansministrarna. Det vi driver i industrirådet handlar om den mycket delikata men som jag tror enda möjliga framgångsvägen, att diskutera tillsammans med industrin om frivilliga överenskommelser och en kombination av lagstiftning och ekonomiska styrmedel. Men jag har inte för avsikt att nu i industrirådet ta upp frågan om koldioxidskatten, utan den måste primärt vara en fråga för finansministrarna.

Anf.  27  MATS ODELL (kd):

Min fråga, och kanske en uppmaning, handlar om punkt 6 b om översikt över statligt stöd i EU inom tillverkningsindustrin och vissa andra sektorer. Vi har redan berört varvssubventioner. Vi minns alla den tid när vi också i Sverige med statliga subventioner förstörde prima råvara och lade det i fjordar för att rosta, s.k. fartyg. Det här är någonting som många har syndat i, och därför är det ett väldigt viktigt arbete att komma bort ifrån vad som är statligt stöd.

Punkt 8 b handlar om tillverkningsindustrin. Först kan vi konstatera att Sverige tydligen tillhör de duktiga i klassen tillsammans med Portugal och Storbritannien. Vi är de mest återhållsamma stödgivarna.

När jag läste det här var det genast någonting som dök upp i huvudet: den svenska elintensiva industrin. Avhandlas den i det här sammanhanget? Om inte, knyter det lite grann an till den debatt som vi nyss hade, som Yvonne Ruwaida och Karin Pilsäter var inne på. Är det inte så att man här måste anhängiggöra den mycket speciella problematik som vi har i den svenska elintensiva industrin? Våra problem bygger på att vi har en oerhört ambitiös miljölagstiftning, och när vi försöker behålla en industri som förädlar de råvaror som vi har drabbas vi själva av detta. Har det här bäring på den elintensiva industrin? Även om det inte har det är inte det här trots allt ett tillfälle att aktualisera frågan?

Anf.  28  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Jag tycker att det är glädjande att för det första konstatera att trenden med minskad stödgivning inom EU håller i sig och för det andra att Sverige tillhör de bästa i klassen, som på många andra områden. Det kan vara värt att upprepa många gånger.

Frågan om den elintensiva industrin ber jag statssekreterare Ekström att svara på.

Anf.  29  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM:

Den diskussion som pågår när det gäller just den här speciella frågan förs främst inom kommissionen. Det har inte kommit några förslag ännu som har diskuterats i rådssammanhang. Det aktualiseras i en del tankepapper inom kommissionen, och då är det den del av kommissionen som hanterar konkurrens- och statsstödsfrågor under kommissionären Monti. Dessutom har frågan aktualiserats i ett sammanhang som nämnden har varit inne på alldeles nyligen, nämligen i de breda ekonomiska riktlinjerna där det har riktats en rekommendation till Sverige på detta område.

När det gäller Näringsdepartementets ansvarsområde, som ju inte är direkt de breda ekonomiska riktlinjerna utan i det här sammanhanget rör själva statsstödsfrågan som sådan, har Sverige i det här läget valt att behålla frågan som en diskussion med kommissionen och aktualiserat frågan i bilaterala kontakter, dels genom brev, dels genom kontakter på tjänstemannanivå. Men den har alltså inte kommit så långt att den är uppe i rådssammanhang ännu.

Anf.  30  MATS ODELL (kd):

Min erfarenhet på det här området handlar framför allt om kampen för att få behålla våra långa och tunga fordon. Jag kan bara säga att det nog är väldigt farligt att tro att man genom en dialog med kommissionen ska kunna förändra synen hos resten av medlemsländerna på de mycket speciella förhållanden som råder i Sverige.

Det är naturligtvis, som statssekreteraren säger, fråga om bilaterala kontakter, som kanske är allra viktigast, men också om att de blir bekräftade genom att man flaggar för dem på de aktuella ministerråden, att man arbetar in det här synsättet. Det måste föras en kamp på ett stort antal fronter, där ministerråden bör vara ett forum där man får bekräftat i kretsen av ministrar att det är någonting som Sverige verkligen driver och att man för upp det ständigt.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara säga att vi hade den här frågan uppe på förra EU-nämnden, och finansministern redovisade att han tog upp det på Ekofinrådet.

Anf.  32  MATS ODELL (kd):

Min poäng var inte att det här är någonting som nu är avklarat genom att Ekofinministrarna får reda på detta, utan det handlar också om att frågorna om statsstöd inom EU diskuteras på industriministerrådet.

Anf.  33  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Jag tar till mig det Mats Odell säger. Vi kan väl se på vilket sätt och i vilket sammanhang. Där finns självfallet också industrirådsmötena med, där Sverige ska föra fram de här ståndpunkterna. Jag tar till mig det. Vi får se om vi kan hitta tillfällen, om inte nu så på nästa ministerrådsmöte.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Då har vi gått igenom den delen. Inga ledamöter har frågor med anledning av övriga punkter på dagordningen. Då tackar vi för samrådet i dag.

2 §  Kulturfrågor och audiovisuella frågor
Kulturminister Marita Ulvskog
Rapport dels från ministerrådsmöte den 23 november 1999,
dels från informellt ministermöte den 30 och 31 mars 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 16 maj 2000

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar kulturminister Marita Ulvskog med medarbetare välkomna hit. Vi ska gå igenom en muntlig återrapport dels från ministerrådsmöte den 23 november, dels från ett informellt ministermöte den 30 och 31 mars. Vi börjar med de två frågorna.

Anf.  36  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag ska först presentera dem jag har med mig. På min högra sida sitter Göran Roos, och på min vänstra sida sitter Ola Hennung och Katja Björklund.

När det gäller det förra formella kulturministerrådet i november månad kan jag säga att kulturramprogrammet Kultur 2000 var det som upptog mötet. Det var en ganska tidspressad spurt, för att vi till slut skulle komma överens med parlamentet om innehållet i detalj när det gällde kulturramprogrammet.

Under lunchen vid detta formella kulturministerråd diskuterade vi inför WTO-rundan, och den diskussionen har sedan återkommit vid flera tillfällen, bl.a. vid det informella ministermötet som vi hade för någon månad sedan.

Det var de intressanta frågorna under det formella kulturministerrådet.

Vi hade en egen punkt där vi tog upp frågan om skyddet av minderåriga när det gäller television och utvecklingen av digitala och audiovisuella tjänster. Det redogjorde jag ganska detaljerat för vid det förra tillfället när jag träffade er i EU-nämnden. Vi har ju senare aviserat att vi under vårt eget ordförandeskap kommer att genomföra ett särskilt möte på det temat, alltså skyddet av minderåriga i det nya medielandskapet.

Jag stannar där när det gäller det formella ministerrådet i november.

Det informella kulturministermötet ägde rum i mars i Lissabon. Det var egentligen ett stort ämne som avhandlades, och det handlade om kultur och konkurrens. Det är egentligen samma tema som diskussionerna kring WTO-rundan. I WTO-sammanhang har ju medlemsländerna diskuterat hur man ska kunna hävda kulturen utan att ha ett formellt undantag för kulturen, men ändå väldigt klart markera kulturens särskilda ställning som inte en vara bland andra varor.

Att vi tog upp det på det informella ministermötet beror på att det fortfarande är intressant när det gäller GATT-sammanhangen men att vi har samma typ av problem inom EU. Det finns kulturfrågor – vi har haft några exempel på filmområdet – där vi har svårt att hävda kulturinnehållet när konkurrensdirektoratet har väldigt hårda krav på konkurrensneutraliteten, alltså på ett sådant sätt att det blir svårt för oss att med statligt stöd t.ex. upprätthålla en nationell filmproduktion. I ett litet land med ett litet språkområde som Sverige vore det inte möjligt att ha den omfattning och den kvalitet på filmproduktionen som vi har om vi inte hade ett ganska omfattande offentligt stöd.

Det här var det som präglade hela detta informella kulturministermöte i Lissabon. Jag tror att ni har fått en ganska noggrann redovisning av hur diskussionerna gick.

På lunchen vid det informella ministermötet diskuterade vi också Media Plus-programmet, som jag tänkte redogöra lite mer ingående för, eftersom det är den viktiga punkten på det formella möte som ska äga rum nu på tisdag nästa vecka.

Anf.  37  LARS TOBISSON (m):

Jag har en mera formell synpunkt, som inte bara berör kulturrådet. Men problemet kommer till ovanligt tydligt uttryck. Det är att man känner sig föranlåten när det gäller inlägg som görs av andra stater att kalla dem alla MS. Det gör att texten blir ganska onjutbar, eftersom man inte kan identifiera vem som står bakom MS i de olika fallen.

Detta är ju en diskussion, och jag vet inte om det skulle ha varit så farligt att namnge länderna. Jag vet att det har varit praxis att bete sig på det här viset.

Jag tycker att det är bättre, om det finns oro för att avslöja hemligheter, att vi får uppteckningar som anger vem som säger vad men under hemligstämpel. Det blir inte möjligt att läsa det med någon behållning när man inte kan se framför sig vem som talar.

Anf.  38  WILLY SÖDERDAHL (v):

Det står också S, och jag förmodar att det är Sverige.

Kulturministern har sagt att kulturpolitik är i särskilt hög utsträckning ett nationellt intresse, och därför talar mycket för att man i framtiden ska behålla enhällighet. I kulturutskottet sades det att Sverige fortfarande står fast vid den här inställningen. Det ser lite svävande ut i det som står skrivet här. Jag vill bara höra att det är så att Sverige står fast vid att det är enhällighet som gäller i kulturfrågorna.

Anf.  39  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Till Lars Tobisson kan jag säga att det kanske är ett generellt problem. Men vi tar det till oss, därför att det är väldigt svårt att läsa ett omfattande textmaterial. Vi får försöka hantera det på lämpligt sätt.

Till Willy Söderdahl kan jag säga att den svenska ståndpunkten är solklar. Jag tror nog att jag formulerade mig hårdare än vad som framgår av anteckningarna, därför att det var ett ganska långt inlägg jag gjorde.

Från svensk sida har vi inte haft anledning att ändra inställning. Vi anser att enhällighet är det viktiga. Det är en argumentation, som jag sedan understöder, som ju framgår av protokollsanteckningarna, där jag säger att det tvingar oss att kompromissa om man ska komma fram till enhällighet. Det är inte en dålig form av europeiskt samarbete att tvingas kompromissa. Samtidigt som ju kulturpolitiken är ett i huvudsak nationellt intresse.

Vi har alltså inte ändrat ståndpunkt. Däremot är det viktigt för oss att markera att vi inte vill vara ordningsmän i debatten när det gäller övriga medlemsländer. Vi respekterar dem för deras ståndpunkter, precis som vi naturligtvis utgår från att de respekterar vår ståndpunkt.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Kulturministern skulle ta med sig frågorna när det gäller minnesanteckningarna. Jag vill bara påpeka att vi har sett sådana här referat från andra departement, och där brukar man ibland skriva ut medlemsstaterna. Skulle det vara något känsligt vill jag bara påpeka att det finns möjlighet att lämna över en hemligstämplad handling till oss.

Då går vi in på nästa veckas ministerråd.

Anf.  41  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Herr ordförande! När det gäller punkt nummer två på dagordningen för det formella kulturministerrådet nästa vecka, den 16 maj, kan jag säga att vi fortfarande inte har listan över A-punkter, så jag går direkt till punkt nr 3, alltså Media Plus-programmet.

Vi har två stora program, kan man säga, inom kulturministerrådet. Det ena är kulturramprogrammet, som präglade särskilt förra årets arbete och möten. Sedan är det medieprogrammet, som vi nu kallar för Media Plus-programmet.

Det löper ett program från 1996 till den 31 december år 2000 – alltså till utgången av detta år. Sedan ska vi ha ett nytt program som ska löpa från 2001 t.o.m. 2005 – Media Plus-programmet. Det ska bestå av två delar, enligt förslag från kommissionen. Det är en utbildningsdel och en del som rymmer utveckling, distribution och marknadsföring.

Medieprogrammet ska vara ett komplement till den nationella politiken på detta område och koncentrera sig på det som kompletterar produktionsstöden – alltså filmproduktion och liknande. Det gäller det som kan föregå en produktion eller det som handlar om efterarbetet. Det är därför det är denna uppdelning. Det är alltså utbildning, som är förfasen, och utveckling, distribution och marknadsföring, som mer ingår i det som kommer efter.

Vi tycker att det är ett bra förslag när det gäller huvuddragen. Men det vi kommer att diskutera på tisdag är vilken vikt man ska lägga vid de olika delarna. Från svensk sida har det varit naturligt att hävda den uppfattning som genomsyrar vårt eget nationella filmavtal. Ska vi kunna konkurrera med framför allt amerikansk film – det handlar naturligtvis om den, eftersom den är så dominant i samtliga EU:s medlemsländer – och se till så att europeisk film får en starkare ställning och att vi ser mer av varandras filmer är det marknadsförings- och distributionsdelen som bör betonas särskilt. Vi har valt att betona det i vårt nationella filmavtal, och vi tycker att det är viktigt att det också präglar Media Plus-programmet.

Det är något som vi har framfört i olika sammanhang och som jag kommer att framföra – det är i alla fall min avsikt – på tisdagens möte. Vi ser gärna en betoning där.

Sedan är det naturligtvis viktigt att inom utvecklingsdelen se till så att det finns resurser för olika pilotprojekt. Det kan handla om allt från e-bio – den nya tekniken för distribution av film – till sådant som ger nya inslag i produktionen av film.

Avsikten är inte att budgeten ska diskuteras vid detta ministerråd, men jag vill för fullständighetens skull ändå nämna att vi hade en diskussion om detta på det informella ministermötet i Lissabon i mars, där det var ett slags rundfråga för att vi skulle få veta ungefär var vi hade varandra när det gäller budgeten. Förslaget är att det ska vara 400 miljoner euro per år i detta program, och det är en ökning med 90 miljoner jämfört med det program som löper i dag.

Det var som vanligt några länder som var budgetrestriktiva och ett antal andra länder som tyckte att 400 miljoner är för lite. Från svensk sida – vi tillhör de budgetrestriktiva – försökte vi ändå att i första hand inta en lyssnande hållning, eftersom vi inte kan utesluta att det faktiskt blir vi som under vår ordförandeskapsperiod får avsluta förlikningarna kring detta program. Vi hoppas att det franska ordförandeskapet ska klara av det – fransmännen är fast beslutna att göra det – men vi vet också att det kan dra ut på tiden, och därför har vi inte velat att absolut låsa fast oss i en position redan nu när det gäller budgeten. Men detta ska sannolikt inte upp på mötet på tisdag.

Anf.  42  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Jag vet inte riktigt vilken punkt jag ska ta upp detta under. Eftersom kulturministern säger att Media Plus-programmet är det mest omfattande programmet valde jag trean. Jag kunde också tänkt mig fyran. Det anknyter också till dagordningspunkt 10 om radions ställning och det italienska initiativet under 11 a.

Det finns en oro inom de europeiska radioorganisationerna när det gäller kommissionens syn på radions ställning. Har kulturministern några synpunkter på detta? Uppfattar hon att det är så att radion har fått en underordnad ställning i kommissionens syn på medieutvecklingen framöver?

Anf.  43  BIRGITTA WISTRAND (m):

Herr ordförande! Jag vill hålla mig till Media Plus-punkten. Ministerns föredragning visar att det egentligen är onödigt att ha ett Media Plus-program, eftersom man inte kan enas om vad man ska stödja. Det kanske räcker med ett nationellt stöd som vi har i Sverige och som finns i Danmark, där vi är ganska nöjda med avtalen.

Ministern sade att vi i Sverige vill stödja marknadsföring. Så tittar man på budgeten och ser att det faktiskt bara ska satsas 30 miljoner euro på marknadsföring, medan 192 miljoner ska satsas på distribution. Jag tror att det är en nationell fråga och inte en fråga för Europaministrarna. Vi tycker att vi kan avstå från Media Plus-programmet.

Anf.  44  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Herr ordförande! Först vill jag till Ingvar Svensson säga att jag inte är säker på vad kommissionen har för syn när det gäller radio. Det är en ny kommissionär.

TV har den egenheten att den oftast upptar debatten och ibland vår uppmärksamhet mer än radion därför att det är ett medium med annan genomslagskraft. Samtidigt är radiofrekvensutrymmet kolossalt värdefullt inte bara för radio utan också för annat. Jag tror att det gör att radiofrågorna kommer att bli viktiga framöver – just för att det kommer att vara konkurrens om att utnyttja det utrymme som skapas när man går över från analog radio till digital radio i större utsträckning.

Jag kan inte vara mer precis än så i mitt svar. Jag vet inte riktigt var kommissionen står, men jag tror att radiofrågorna kommer att bli viktigare framöver.

När det gäller Media Plus-programmet kan jag till Birgitta Wistrand säga att jag inte är någon anhängare av att vi ska öka överstatligheten i det europeiska samarbetet – tvärtom. Det kan bero på min otydlighet i föredragningen att det inte gick fram att jag tror att Media Plus-programmet kan vara bra om man vill stärka europeisk film i förhållande till amerikansk film. 65 % av biobesöken i Sverige gör vi för att gå och se amerikansk film. Det finns väldigt mycket bra amerikansk film, så det är inte fel. Men om vi nu vill att vi också ska kunna se svensk film på svenska språket som visar svenska miljöer och värderingar, men också fransk, polsk eller brittisk film, räcker det inte med vår nationella filmpolitik. Vi behöver också gemensamt ha distributionsformer, distributionsstöd och marknadsföringspengar för att vi i Sverige eller de i Frankrike eller de någon annanstans ska tycka att det är intressant också med grannlandets film och inte bara den amerikanska. Vi klarar inte att hantera den typen av distributionsstöd och marknadsföringsstöd på nationell nivå. Vi har ju lite grann sådant.

Dessutom vill jag gärna säga att Media 2-programmet, som fortfarande löper, har fungerat bra ur svensk synpunkt. Vi har fått en del pengar, vilket har gjort att vi har kunnat vara med och se till så att svensk film syns utomlands. För svensk barnfilm har det betytt väldigt mycket. Vi har just nu haft en lyckosam period i Sverige, och vi har fått ett genomslag ute i Europa. Det tror jag är viktigt.

Trots min skeptiska inställning till överstatlighet och för mycket av gemensamma medel på EU-nivå när det gäller nationella frågor är detta ett område där jag tror att det europeiska samarbetet kan vara viktigt och t.o.m. kulturpolitiskt avgörande på lite längre sikt.

Anf.  45  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag tackar för svaret på min fråga. Det är så lätt att TV, som kulturministern säger, men även konvergenstänkandet över huvud taget gör att radion hamnar helt i skymundan. Jag vill uppmuntra kulturministern att i det fortsatta arbetet framhålla radions viktiga betydelse. Den kommer att ha stor betydelse under många år ännu, även om allting flyter ihop så småningom.

Anf.  46  BIRGITTA WISTRAND (m):

Herr ordförande! Det har visat sig att det inte går att hindra den amerikanska filmen genom mera pengar. Man har försökt i Frankrike. Det handlar bara om att man gör bra film. Jag tror inte att de svenska barnfilmer som har gjort sådan succé t.ex. i Berlin hade blivit bättre om de hade fått europeiskt stöd. Det handlar om en kultur som vi har i Sverige. Jag vidhåller min ståndpunkt.

Anf.  47  WILLY SÖDERDAHL (v):

Kulturministern tar själv upp att radiofrekvensutrymmet är värdefullt – det gäller även andra medier – när vi går över till digital sändning. Konsumenterna är ju med om att betala denna övergång genom att köpa nya mottagare. Det jag undrar är hur man kan försäkra sig om att det värde som finns i det ökade frekvensutrymmet verkligen kommer konsumenterna, och inte bara producenterna, till del.

Anf.  48  LARS TOBISSON (m):

Jag vill i anledning av diskussionen mellan Birgitta Wistrand och kulturministern säga att detta inte är en fråga om överstatlighet. Ser man på den rättsliga grunden i artikel 150 och 157, som man försöker pressa in detta stöd under, ser man att det är så skruvat som det över huvud taget kan vara. Förmodligen är jag mer positiv till europeiskt samarbete i denna form än vad kulturministern är – det gäller inställningen till EU – men jag är ändå starkt restriktiv mot att breda ut det på detta vis och framför allt mot att inta en ståndpunkt som måste sägas vara protektionistisk i grunden. Det är ju det franska synsättet som ligger bakom. Man ska främja det de kallar för kulturell mångfald, dvs. de egna produkterna.

Vi hade nyligen en diskussion med statsrådet Sahlin om varvssubventioner. Detta är ingenting annat än filmsubventioner, och vi har stora svårigheter med att Frankrike driver den ståndpunkt som man gör i WTO-förhandlingarna.

Den argumentation som kulturministern återföll i är samma slags förord för att med subventioner styra konsumtionen av olika kulturprodukter, och den tycker vi är felaktig.

Vi bör nöja oss med att betrakta det som en nationell fråga. Sedan kan vi gräla om hur mycket filmstödet ska omfatta och hur det ska inriktas här i Sverige. Att det ska vara en angelägenhet för europeiskt samarbete kan jag inte förstå.

Anf.  49  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Herr ordförande! Vad gäller Lars Tobisson och Birgitta Wistrand vill jag gärna säga att det är självklart att svensk film är en produkt av det som vi gör här hemma. Vi kan bara vara framgångsrika om vi gör bra film. Självklart är det så. Men frågan är hur många ögon som ska få möta denna film.

Det är väldigt få som har möjlighet att skicka sina svenska filmer till filmfestivaler eller marknadsföra dem på andra sätt till andra distributörer, som skulle kunna föra filmen vidare så att den också fick nå en europeisk publik. Det är detta som Media Plus-programmet förhoppningsvis i huvudsak ska handla om. Produktion finns inte med i Media Plus-programmet. Det är inte avsikten heller, utan det är det komplementära syftet.

Jag tror att det är en viktig del av det europeiska samarbetet, precis som det är viktigt för oss att vi gör översättningar av litteratur mellan våra olika språk, som ju är en viktig del av kulturramprogrammet. Jag ser detta som en naturlig del av EU-samarbetet.

Till Willy Söderdahl kan jag bara säga att vi inte har kommit så långt när det gäller radiofrågorna att detta har aktualiserats. Men vi ska över huvud taget ha stor uppmärksamhet när det gäller de värden som finns i frekvensutrymmet. Jag tror att det som sker på teleområdet är viktigt. Det är där dessa beslut och diskussioner tas och förekommer. Där har vi ett nära samarbete, och vi följer frågan just ur mediepolitisk synvinkel hela tiden, så att det inte ska fattas beslut i andra råd som går på tvärs med det som är intressant ur mediesynpunkt.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då tror jag att jag sammanfattningsvis kan konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna vad gäller Media Plus-programmet.

Då går vi vidare på dagordningen. Det är väl fyran sedan.

Anf.  51  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Fyran gäller meddelande från kommissionen till rådet om den audiovisuella politiken i digitalåldern. Det sannolika är att detta kommer att ha förvandlats till en A-punkt innan mötet äger rum på tisdag, för det är väldigt okomplicerade rådsslutsatser som ska antas. De beaktar i första hand den digitala televisionens betydelse för informationssamhället och betonar att public service-televisionens roll är viktig. Det handlar om uppmaningar att genomföra fortsatta studier vad gäller den digitala televisionens påverkan på informationssamhället och liknande.

Det är okomplicerat, och vi utgår ifrån att det blir en A-punkt.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Det hindrar inte att vi kan ta ställning till det. A-punkter är också viktiga punkter. Regeringens ståndpunkt är redovisad här. Jag finner att det finns en majoritet bakom den ståndpunkten.

Då går vi vidare.

Anf.  53  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Punkt nr 5 gäller en rådsresolution om bevarande och framhävande av det europeiska filmhistoriska kulturarvet. Här har det portugisiska ordförandeskapet varit väldigt aktivt under sin period. De vill understryka hur viktigt det europeiska filmarvet är för vår kulturella identitet och för forskning och utbildning. Kommissionen uppmanas därför i detta förslag till rådsresolution att särskilt beakta denna del av vårt kulturarv.

Vi tycker inte heller att detta är komplicerat att ställa sig bakom. Vi har ju gjort rätt mycket nationellt i denna fråga i Sverige, och vi har dessutom haft en utredning för drygt ett år sedan som tittade på hur vi ska ta hand inte bara om spelfilmen och bevara den utan också om den icke-fiktiva filmen. Vi tycker att vi ligger bra framme där och att vi kan ställa oss bakom ordförandeskapets förslag.

Anf.  54  BIRGITTA WISTRAND (m):

Herr ordförande! Det är egentligen samma fråga. Det gäller det här med om vi ska ha överstatlighet eller ej. Vi har som sagt bra på fötterna här i Sverige. Varför ska vi nu lägga oss i Europas samlade filmarkiv?

Det europeiska filmhistoriska arvet kunde vara en fråga för Europarådet. Där finns hela det europeiska kulturarvet. Men jag tycker inte att detta är en fråga för ministrarna.

Anf.  55  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag skulle vilja hänga på där. Det finns redan ett initiativ från Europarådet i denna fråga. Det jag undrar är om det finns en samsyn eller om det är en konkurrens mellan EU och Europarådet när det gäller detta. Det vore dumt att göra dubbelarbete.

Anf.  56  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Herr ordförande! Vi tycker inte att denna resolution ställer några krav som gör det svårt för oss att ställa oss bakom den. Men det är klart att vi är medvetna om att det finns andra forum för denna typ av frågor. Om ordförandeskapet vill markera betydelsen av det filmhistoriska arvet tycker vi inte att det är något vi vill hindra dem från att göra, men det är naturligtvis inte någon fråga vi har drivit.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar då att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då tror jag att vi har klarat av beslutspunkterna. Sedan är det mycket information, osv., men du väljer vilka ytterligare frågor du tycker bör belysas här.

Varsågod!

Anf.  58  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Herr ordförande! Jag ska bara kort ta upp punkt nr 8 om europeisk kulturstad och också redovisa en fråga under punkten Övriga frågor, som jag kommer att ta upp på mötet på tisdag.

När det gäller frågan om europeisk kulturstad är det så att vi förra våren fattade beslut om kulturhuvudstadsprogrammet för åren 2005 till 2019. I det beslutet sägs att kommissionen varje år ska samla en jury för urval av kulturhuvudstäder. Sedan är det ministerrådet som formellt fattar besluten. Denna jury ska vara sammansatt av sju ledande och oberoende personligheter, som det heter, som ska vara experter på kulturområdet. Sedan ska rådet, parlamentet och kommissionen utse två ledamöter och regionkommittén en ledamot. Städerna ska nomineras senast fyra år före evenemanget, och det innebär att rådet utser sina experter fem år före evenemanget.

Fr.o.m. våren 2000 ska de två ordförandeländerna under första halvan av året vardera föreslå en ledande personlighet som ska ingå i denna jury. Att jag alls nämner det för er beror på att det är första gången denna något komplicerade ordning ska praktiseras. Det som kommer att hända på denna punkt är alltså att Portugal och Frankrike talar om vilka två personer som de nominerar till denna jury. Vi kommer att göra likadant när det är vår ordförandeperiod våren 2001.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Då har vi förstått hur det går till i den världen. Om ingen har någon fråga på detta går vi vidare till nästa punkt du ville ta upp. Jag förstår att det handlar om europeiska språkåret.

Anf.  60  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Där har jag aviserat att jag vill göra ett inlägg. Det är utbildningsrådet som hanterar kommissionens förslag till ett europeiskt språkår 2001, men eftersom frågan också berör kulturrådet kommer jag att be ordförandeskapet att informera oss om förhandlingsläget och vilka konsekvenser språkåret får för kulturen. Det är naturligtvis ett sätt för mig att lyfta fram frågan vid bordet bland kulturministrarna. Det är intressant för oss eftersom vi kommer att inneha ordförandeskapet under första halvan av detta språkår, och det kommer naturligtvis att prägla det vi själva gör på kulturområdet. Det är ett sätt att markera betydelsen av språkåret och att alla kulturministrar visar ett intresse för detta och kanske ordnar aktiviteter i denna riktning.

Anf.  61  BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag skulle gärna vilja fråga vad syftet är från svensk sida i stort. Vad vill vi uppnå med detta språkår?

Anf.  62  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Herr ordförande! Det är klart att vi först avvaktar vad utbildningsministrarna beslutar om. Men vi tycker att litteraturpolitiken och litteraturfrågorna är viktiga. Eftersom kulturramprogrammet också innehåller en särskild betoning av att vi ska stimulera översättningsarbetet och av att de små språken också ska finnas med när det gäller stödet till översättningar vill vi hitta ingångar till det som utbildningsministrarna sedan beslutar om, så att vi kan ta upp litteraturfrågor och sådant som gör det lätt för de små språken att bli översatta till de större språken. Det är den vägen vi kommer ut. Det räcker inte med att vi sitter och översätter svensk litteratur till polska eller finska, utan det är viktigt för oss att svenska författare blir översatta till tyska, franska och naturligtvis engelska.

Vi kommer sannolikt också att ha ett seminarium under vår ordförandeskapsperiod på temat konstnärernas villkor. Då kommer en del av de konstnärerna att vara författare. Det är en ingång vi ser till att lyfta fram språkfrågan, men vi tror att den kommer att dyka upp i olika sammanhang.

Därför vill vi genom detta signalera också till de andra kulturministrarna att detta är viktigt för oss. Det får inte bara bli en utbildningsfråga, utan det handlar också om kultur i hög grad.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Vi hade uppe denna fråga i höstas. Skolministern var det som redovisade då.

Har vi några ytterligare frågor med anledning av denna dagordning? Om inte tackar jag kulturministern och hennes medarbetare för medverkan i dag.

3 §  Biståndsfrågor
Statsrådet Maj-Inger Klingvall
Rapport dels från ministerrådsmöte den 11 november 1999, dels från informellt ministermöte den 28 och 29 januari 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 18 maj 2000

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar biståndsminister Maj-Inger Klingvall och hennes medarbetare välkomna hit till samråd inför ett ministerrådsmöte som kommer att gå av stapeln den 18 maj. Innan dess ska vi få en muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 11 november och från det informella ministermötet den 28–29 januari i år. Varsågod!

Anf.  65  Biståndsminister MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Tack för det. Först gäller det alltså det möte som vi hade i november förra året. Det var ju första mötet med den nye kommissionären Poul Nielsen. På svenskt initiativ inleddes mötet med att den nye kommissionären redovisade sin syn på EU:s framtida utvecklingssamarbete. Det var mycket trevligt att lyssna till honom. Han redovisade fem prioriteringar som ligger mycket väl i linje med den svenska uppfattningen om vad ett framtida gott utvecklingssamarbete bör innehålla.

För det första handlar det om en tydligare inriktning på fattiga länder och fattiga befolkningsgrupper. För det andra handlar det om ett mer effektivt EG-bistånd med en bättre dialog och ett bättre samarbete med våra partnerländer – förenklad administration och förenklade rutiner både i Bryssel och ute i fält. För det tredje handlar det om att EG-biståndet ska vara ett komplement till annat bistånd.

För det fjärde handlar det om att agerandet från EU:s sida måste präglas av större samstämmighet, alltså koherens, mellan olika politik-områden. Där tryckte han särskilt på att en strategi bör utformas för att koppla samman humanitärt bistånd, bistånd för återuppbyggnad och långsiktigt utvecklingssamarbete starkare. För det femte handlar det om att EG-biståndet behöver offentlighetens stöd, att det är helt nödvändigt med en ökad öppenhet och ordentliga, årliga redovisningar av vad som händer.

Sedan fattade vi två viktiga beslut på miljöområdet. Det var dels rådsslutsatser om klimatförändringar och u-länder, dels en rapport inför det europeiska rådet i Helsingfors som hölls i december förra året om inte-grering av miljöhänsyn i gemenskapens utvecklingssamarbete.

Det jag pekade på under den diskussionen var bl.a. EU:s jordbrukspolitik, att den måste reformeras så att den stöder utvecklingssamarbetet, att vi måste fortsätta att stärka u-ländernas ansvarstagande när det gäller planer och program för hållbar utveckling och också att EU-delegationerna för att främja det här ansvarstagandet måste vara rätt bemannade och utbildade för att klara av att genomföra den oerhört centrala dialogen med våra samarbetsländer.

Jag förde också fram budskapet att EU:s samarbete med u-länderna när det gäller klimatfrågor har klara komparativa fördelar när det gäller att komplettera biståndsinsatser som genomförs på annat sätt.

Vi hade också en punkt som handlade om Lomésamarbetet. Detta diskuterade vi endast, eftersom beslutet fattas av allmänna rådet. Diskussionen i utvecklingsrådet kretsade kring tre områden: god samhällsstyrning, handel och finansiering av samarbetet, alltså den europeiska utvecklingsfonden. Som ni väl känner till kunde förhandlingarna vid den ministerkonferens som hölls i februari föras i hamn.

Under lunchen diskuterade vi Östtimor. Det handlade då om att snabbt svara på FN:s begäran om stöd för att klara situationen i Östtimor. Det var kort redovisningen från den 11 november.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Vi kan stanna till där. Jag ska bara höra om det är någon som har en fråga om just det. Det är det inte. Då går vi över på det informella mötet.

Anf.  67  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Då tar jag upp det informella ministermötet, som var i slutet av januari i Lissabon. Det kom att handla mycket om EU och Afrika. Det var viktiga diskussioner inför det toppmöte som senare hölls i Kairo under första halvåret. Slutsatserna från mötet i Lissabon kan sammanfattas i fyra punkter. Vi befäste EU:s intresse för ett aktivt partnerskap med Afrika. Vi identifierade behovet av att stödja goda krafter i Afrika. Vi lyfte fram hiv/aids-problematiken. Slutligen var det en stor enighet om vikten av att effektivisera EG-biståndet.

Jag kan ta upp några detaljer från diskussionen som jag tror kan vara av intresse. Först är det EU:s roll för att befästa rättssamhället och stödja demokratiseringen i Afrika. Vi hade en mängd olika förslag och tankar om hur detta ska gå till. Det pågår naturligtvis, men hur kan vi gå vidare? De viktigaste utmaningarna för EU-samarbetet i det sammanhanget är kanske att etablera lika kriterier för stöd till olika länder men också att samordna och utveckla samarbetet mellan medlemsstaterna i fält och i olika forum.

Överväganden i EU:s prioriteringar för Afrika är just vikten av ett integrerat samarbete som bygger på en dynamik på det sociala, politiska och organisatoriska området i Afrika. Det handlar om möjligheterna att hantera politiska förändringar, väpnade konflikter, social oro, ekonomiska kriser och humanitära problem i ett postkolonialt Afrika. Man konstaterar också att biståndet hittills inte har förmått att lösa de här kriserna och att vi bör utveckla mekanismer för att kunna konsultera på hög nivå när det gäller EU och Afrika.

Kärnan i samarbetet med Afrika tror jag ändå att man kan sammanfatta på detta vis: kapacitetsutbyggnad på de sociala områdena och att utveckla strategier för att främja handel och investeringar och därmed också stödja en långsiktigt hållbar utveckling.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av den återrapporten från det informella utvecklingsrådet. Ingen begär ordet. Då går vi in på dagordningen för mötet den 18 maj. Varsågod!

Anf.  69  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Tack! Jag har fått information om att ni tidigare under dagen, tror jag, har fått reda på att vi har en något reviderad dagordning. Jag tänker inte kommentera detta utan går direkt på den reviderade dagordningen.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara upplysa om att den dagordning som vi har på vårt bord, den här blå dagordningen, är den som ska gälla. Den stämmer överens med din reviderade dagordning.

Anf.  71  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Utmärkt! Det jag vill kommentera är de här punkterna. Först har vi två A-punkter som handlar om en förordning om miljöintegration och en förordning om tropiska skogar. Det är två okomplicerade A-punkter.

Punkten 3, EU:s framtida utvecklingspolitik, är naturligtvis en helt central fråga för utvecklingsrådet. Bakgrunden är att kommissionen i maj förra året fick i uppdrag av utvecklingsrådet att presentera ett förslag till ny utvecklingspolicy inför det rådsmöte som skulle vara i november 1999. Till följd av att vi hade en nytillträdd kommission fanns det ingen möjlighet för kommissionen att fullfölja det här uppdraget.

Kommissionen har heller inte i tid lyckats producera underlag till detta utvecklingsråd. Vad som finns till mötet i nästa vecka är kortfattade procedurslutsatser som har förberetts. Det handlar om fattigdomsinriktningen, om koherens, alltså samstämmighet, om koordinering och om komplementaritet. Avsikten är att utvecklingsrådet i november, vid nästa möte alltså, ska fatta ett mer precist beslut men också ta ställning till en handlingsplan som då ska vara utarbetad. Följaktligen kommer man vid det här utvecklingsrådet endast att anta procedurbeslut i den här frågan.

Det som är viktigt för oss här är ju bl.a. att diskutera hur vi kan få in frågorna om hållbar utveckling. Vi kommer att återkomma till det lite senare på en annan dagordningspunkt som ni har sett, som heter Miljöintegration. För oss är det ändå viktigt att redan i det här sammanhanget lyfta fram frågorna om hållbar utveckling.

Anf.  72  YVONNE RUWAIDA (mp):

EU:s gemensamma biståndsarbete har ju tidigare, i samband med budgeten, fått rätt mycket kritik. Jag var nere i Etiopien i förra veckan. Där fick jag veta att EU-kommissionen hittills har misslyckats med att leverera de livsmedel som man har lovat till Etiopien. Det är 542 000 ton som man ska leverera. EU-kommissionen har fastnat i någon sorts diskussioner om att försöka reda ut olika saker. De har inte lyckats leverera det de skulle. Det finns också en akut tidsbrist eftersom den stora svälten gör att man måste ge mat till människor nu i april, maj och juni. Kommer inte maten fram till i juni som utlovat kan det blir stora problem.

Det är inte första gången som EU misslyckas i sitt biståndsarbete, eller har stora svårigheter. Jag vet själv att man från kommissionen har fått i uppdrag att förbättra sitt arbete. Men jag undrar om regeringen är nöjd med det här och tror att den här policyförklaringen kan bidra till ett bättre arbete. Är det verkligen tillräckligt? Jag är lite tveksam till om det som händer i dag är tillräckligt. Jag undrar vad man avser att göra från svensk sida för att förbättra EU:s gemensamma biståndsarbete. Som det ser ut i dag är det problematiskt.

Anf.  73  SINIKKA BOHLIN (s):

Herr ordförande! Jag har en fråga, eller en fundering, inför det här sista beslutet, det kommande beslutet om utvecklingspolicyn. Det är väldigt mycket som är viktigt, t.ex. fattigdomsbekämpningen. Sedan är det också väldigt viktigt att man integrerar miljöfrågorna. Men min fundering är: Hur mycket kopplar man in livsmedelssäkerheten i den här diskussionen? Då menar jag inte den livsmedelssäkerhet som vi diskuterar i de rika länderna, att maten är riskfri, utan snarare det här att man över huvud taget klarar livsmedelsförsörjningen i framtiden.

Det är egentligen grunden för överlevnad, men det handlar också väldigt mycket om välfärden och den utveckling som kommer att vara. Det finns en väldigt stor kunskap inom t.ex. FAO i de här frågorna. Jag har uppfattat det så att man diskuterar den delen väldigt lite. Man har liksom lagt den frågan vid sidan av utvecklingsarbetet.

Anf.  74  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag vill bara lite kort kommentera det som står här om vad Sverige ska föra fram. Det står på s. 6 i dokumentet att förutom fattigdomsbekämpning ska det vara jämställdhet, miljö och MR/demokrati. Och så står det att de i förslaget endast tas upp på ett summariskt sätt. Jag skulle vilja skicka med när det gäller svensk ståndpunkt att vi ska trycka just på demokrati- och MR-problemen och driva dessa. Utan att lyfta fram frågorna om demokrati och mänskliga rättigheter tror jag inte heller att vi klarar fattigdomsbekämpningen.

Anf.  75  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Konkret om Yvonne Ruwaidas fråga beträffande livsmedelssituationen i Etiopien kan jag säga att det finns ett alldeles färskt beslut från den 5 maj som såvitt jag kan bedöma innebär att rätt stora mängder mat nu ska finnas på plats. Det finns också utrymme för att köpa lokalt, framför allt spannmålsprodukter. Det är märkligt kan man tycka, men det finns också ett lokalt utbud eftersom den här torkan inte har slagit totalt. Det finns alltså ett lokalt utbud.

Så över till Yvonne Ruwaidas mer allmänna fråga om hur vi ser på effektiviteten. Vi har ju i en rad sammanhang påtalat behovet av en reformering av EG:s bistånd. Det ligger i botten på den svenska hållningen att vi vill se en reformering av EG:s bistånd. Det var därför som vi också ville ha den nye kommissionärens tankar om framtiden presenterade för oss på hans första möte, alltså det som jag redovisade från som var i höstas.

Det här är ett arbete som nu pågår. Vi har som jag sade inte fått något fullständigt underlag till det här mötet men däremot förslag till kortfattade slutsatser på några av områdena. Vi kommer självklart från svensk sida att fortsätta driva frågan om ett mer effektivt EG-bistånd.

Låt mig samtidigt svara Karl-Göran Biörsmark när det gäller svensk ståndpunkt. Givetvis är det så att de frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter finns med som oerhört centrala punkter när det gäller den svenska agendan och hur vi ser på det här. Det är en mycket viktig förutsättning för att åstadkomma en långsiktigt hållbar utveckling.

Vad vi vill, förutom att ge större utrymme åt miljöfrågorna, är att när vi talar om fattigdomsinriktning ska det handla om flera viktiga delmål där jämställdhet och miljö men självklart också mänskliga rättigheter och demokrati ska finnas med. Vi menar att samtliga de här frågorna ska ges ett större utrymme.

Sedan gällde det Sinikka Bohlins fråga om livsmedelssäkerhet. Det finns en förordning om livsmedelssäkerhet som ska revideras. Man kan säga att rent tankemässigt är EU på väg att gå från det man traditionellt kallar livsmedelshjälp till livsmedelssäkerhet. Här är vi inne i en process som går mot det håll som jag antar att Sinikka Bohlin efterlyser.

Anf.  76  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det jag tycker är allvarligt när det gäller EG-kommissionens arbete är att EU har utlovat livsmedel till Etiopien inom en viss tidsram och blivit försenade. Sedan är det just nu ingen akut situation. Man klarar av livsmedelsförsörjningen just nu, men man kommer inte att göra det framöver om inte hjälpen kommer fram.

Det jag tycker är allvarligt är att kommissionens arbete verkar vara så ineffektivt att man inte kommer fram med livsmedlen i den takt som man själv från början har utlovat. Det ser jag som väldigt allvarligt. I vissa lägen kan detta skapa stora konflikter. När det gäller Etiopien kan det skapa konflikter i framtiden om kommissionen fortsatt inte kan göra det man har sagt att man ska göra.

Däremot har man, tycker jag, levt upp till en väldigt bra nivå på katastrofinsatsen. Nivån är inget problem. Det är implementeringen som jag tycker är problematisk.

Anf.  77  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag tror inte att Yvonne Ruwaida och jag har några meningsskiljaktigheter. Vi vill naturligtvis se ett effektivt bistånd som fungerar som det är tänkt att det ska fungera. Vi har på rådsmötet möjlighet att diskutera den här effektivitetsfrågan under punkten 3:1. Den specifika situationen i Etiopien och Eritrea kommer, som ni har sett, tillbaka under punkten Kriser och konfliktsituationer. Vi kommer att få goda möjligheter att diskutera både läget i Etiopien och den allmänna frågan om effektiviteten.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende, om EG:s politik för utvecklingssamarbete. Då går vi vidare.

Anf.  79  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Då vill jag bara kort kommentera frågan om action plan, men också reformeringen av EG:s administration av biståndet. Det är ju en uppföljning av den globala utvärdering som 1999 ledde till att utvecklingsrådet bad kommissionen att presentera en plan för att man skulle kunna komma till rätta med de problem som man har identifierat i utvärderingen. Här finns det på nytt anledning att vara mycket uppmärksam, för kommissionen har ännu inte lyckats producera en sådan plan. Man presenterar en lägesrapport över vad som hittills har åstadkommits. Därför kommer inga beslut att fattas i frågan.

I stället blir det en allmän diskussion under den här punkten. Den svenska ståndpunkten är här som jag sade att vi bejakar och vill skynda på en positiv utveckling när det gäller att reformera biståndet men också att vi ska ha en effektiv organisation som kan hantera biståndet.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Det som du tog upp nu rörde hela punkten 3?

Anf.  81  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Ja.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Okej. Jag kan bara säga att när det gäller integrering av miljö och hållbar utveckling nämnde ju biståndsministern i början att det är en A-punkt här. Utrikesutskottet fick i går en ganska fyllig genomgång av hela den här problematiken med verkställighetskommittéerna. De ståndpunkter som regeringen har finns även utvecklade i underlagsmaterialet här. Eftersom ingen nu begär ordet konstaterar jag att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i dessa frågor. Då kan vi gå vidare.

Anf.  83  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Då har jag kommit fram till 3:3, som är antagande av operationell koordinering. Där förväntas utvecklingsrådet anta rådsslutsatser.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Förlåt mig, jag var kanske lite tidig. Jag uppfattade att det här var allting på punkten 3. Jag tror nästan att vi är klara med den. Nej, där var jag lite för snabb igen.

Anf.  85  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Får jag bara säga att det som finns kvar på punkten 3 är operationell koordinering, strukturanpassning och miljöintegration. Sedan är det hiv och aids. Jag kommenterar de här punkterna i den mån som EU-nämnden vill det, om jag säger så.

Anf.  86  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har två frågor. Den ena rör operationell koordinering. Jag har en fundering. Hur ofta är det som EU-länderna är överens om hur bistånd ska se ut till ett land? Jag tror att det är väldigt olika. Är det verkligen så att man försöker ha ett slags koordinering? Det är bra att ha det om man har liknande projekt eller liknande syn på om man ska ge bistånd eller inte och i vilken utsträckning man ska göra det. Men det måste finnas väldigt många områden där man inte är överens på EU-nivå. Försöker man komma överens där eller accepterar man att man i vissa frågor, när det gäller vissa länder, har olika syn på hur biståndet ska se ut? Vad är Sveriges syn där?

Den andra frågan rör integreringen av miljöhänsyn. Jag undrar bara vad som har hänt när det gäller att man ska underlätta för ekologisk import från u-länder. Det var ju det här med reformeringen av vissa EU-system som skulle kunna försvåra ekologisk import från u-länder. Jag vet att man tänker ta upp det här, och jag undrar: Vad händer i det arbetet? Har man kommit någon vart och ser det ut som om man kommer att kunna underlätta för ekologisk import från u-länder framöver?

Anf.  87  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Under svenska ståndpunkter står det att Sverige tillsammans med övriga medlemsländer har arbetat fram det här utkastet till resolution. Sedan kommer det många bra punkter där man bl.a. tar upp korruption och, framför allt, fattigdomsbekämpning. Men där saknar jag det som jag var inne på tidigare, nämligen demokrati och mänskliga rättigheter. Jag tycker att det är viktigt att det ska lyftas fram även i ett sådant här sammanhang. Vi klarar som sagt inte av, menar jag, de andra punkterna om vi inte lyfter upp just demokratifrågorna och frågorna om mänskliga rättigheter. De går in där.

Anf.  88  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Herr ordförande! Jag har en fråga som rör operativ samordning. Jag vill säga att vi i Vänsterpartiet är tveksamma till samordning av EU:s stöd och medlemsländernas bistånd. Vi är ganska tveksamma till det. Naturligtvis kan det finnas vissa vinster med en viss samordning. Men vi vill i alla fall markera att vi aldrig får hamna i ett läge där EU lägger sig i vilka biståndsmål Sverige sätter upp eller vilka projekt vi väljer att stödja. Vi hoppas att så inte blir fallet. Kanske biståndsministern kan utveckla det här lite mer och säga om det finns en risk för detta.

Anf.  89  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Det var mycket under den här punkten, punkten 3. Men det är viktigt. Det här är det absolut viktigaste vi ska göra på utvecklingsrådet. Jag är väldigt glad för att det finns ett sådant intresse också från EU-nämndens sida.

Jag tycker att det är viktigt att börja med att säga att samordning inte är ett mål i sig. Jag ser det här som en operationell koordinering där det framför allt handlar om att vi inte ska dubblera våra insatser. I stället ska vi tillvarata varje givares fördelar. Man kan också uttrycka det ungefär så här: Samordningen ska vara till för att man ska ge största möjliga mervärde för det land det handlar om, samarbetslandet. Det är också samarbetslandet som ska vara med och styra den här samordningen. Det är naturligtvis utifrån partnerlandets behov som samordningen ska vara till för.

Sedan gäller det att förhindra att man arbetar med parallella insatser. Att man dubblerar sina insatser är ju inte till nytta för samarbetslandet. Det är det man ska undvika. Men det är också viktigt att både kommissionen och medlemsstaterna samarbetar när det gäller de mekanismer som används av Bretton Woods-institutionerna och också av FN. Huvudtanken med det här är ju att man, som jag sade, ska nå den största nyttan för samarbetslandet.

Därför har frågorna om koherens och koordinering blivit väldigt viktiga när vi talar om utvecklingen av ett framtida långsiktigt hållbart stöd, som flera av er var inne på. Detta är min allmänna ståndpunkt. Dessutom stämmer de långsiktiga målen som EG-biståndet arbetar efter, vilka uttrycktes väl i den redovisning som den nya kommissionären gjorde på mötet i höstas, väl överens med våra svenska mål. Jag vill på nytt bara understryka det som Karl-Göran Biörsmark säger, att självklart är demokrati och mänskliga rättigheter ett viktigt mål i det svenska biståndet och även i EG-biståndet. Men självfallet ska vi betona de svenska prioriteringarna under resonemangen i nästa vecka.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller den operativa samordningen.

Anf.  91  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

En rådsresolution om strukturanpassningen ska antas. Det handlar om att fastställa riktlinjer för gemenskapens stöd till ekonomiska reformprogram.

Kommissionen är, sett till volymen, en oerhört viktig biståndsgivare i det här sammanhanget. Från svensk sida är detta oproblematiskt. Resolutionen ligger väl i linje med vår svenska ståndpunkt, just detta att lyfta fram fattigdomsbekämpningen som en central och integrerad del i reformprogrammet.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Jag finner att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Nästa ärende gäller integreringen.

Anf.  93  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag var inne på detta med miljöintegrationen och den hållbara utvecklingen redan på den första punkten.

Vi kommer att få en rapport från kommissionen som en del av uppföljningen av Cardiffprocessen och också som en del i förberedelserna inför toppmötet i Göteborg nästa år, där EU förväntas anta en gemensam miljöpolicy för utvecklingsområdet. Det här kan också komma att bli en A-punkt.

Vad vi också har sett som viktigt när det gäller miljöintegrationen är inte att bara utväxla papper och dokument med varandra, utan också att ha möjlighet att mötas och konkret ta del av varandras erfarenheter.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller integrering av miljö och hållbar utveckling i EG:s biståndspolitik.

Anf.  95  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Den sista punkten rör hiv/aids. Här väntas ett procedurbeslut. Det rör sig om att understryka vikten av att kommissionen ser över förordningen som gäller hiv/aids och att eventuellt förbättra möjligheten att effektivt bekämpa såväl hiv/aids som malaria och tuberkulos.

Anf.  96  WILLY SÖDERDAHL (v):

I dokumentet står det först att man ska minska anslaget, men längre ned står det att man ska öka det med 60 miljoner. Är det en ökning eller en minskning?

Längst ned på s. 14 står det att EU:s arbete inte har fått tillräcklig publicitet och att man därför ska använda pengarna till en publicitetskampanj. Det verkar lite märkligt, tycker jag. Kan det rädda folk från hiv och aids?

Anf.  97  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Vad gäller pengarna är EU:s aidsbudget kopplad också till andra utvecklingsinstrument inom EU, bl.a. European Development Fund. Det innebär att man avsätter ytterligare ca 60 miljoner euro för aidsprogrammen.

När det gäller publicitetskampanjen vet jag inte vad en sådan kampanj skulle omfatta för finansiering. Men vad vi säger rent allmänt är att vi måste sätta hiv/aids på en mycket högre politisk nivå när det gäller det internationella utvecklingssamarbetet i Afrika. Informationen om de behov som finns är naturligtvis väldigt omfattande. Det har ju hänt en hel del på detta område. Bl.a. har man i Förenta staterna nu lyft upp frågan på en mycket hög politisk nivå, och säkerhetsrådet har för första gången diskuterat hiv/aids som ett säkerhetsproblem.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  99  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Punkt 4 handlar om aspekter på europeisk biståndspolitik. I första hand handlar det om utvärderingen av det humanitära biståndet. Jag nämnde tidigare den globala utvärderingen av EU:s utvecklingssamarbete, men då gjordes också en separat utvärdering av det humanitära biståndet. Nu förväntas rådet anta en resolution om åtgärder för att förbättra möjligheterna till effektiva insatser och ökad anpassning till andra aktörer. Här finns ett önskemål från Spaniens sida att ta upp den här frågan som en B-punkt i utvecklingsrådet, eftersom man anser att ECHO behöver en s.k. operationell kapacitet för snabb respons. Vi tror dock att föreliggande kompromissförslag ska kunna antas i utvecklingsrådet. Det här är en resolution som ska ses som ett av flera steg i översynen av EU:s humanitära bistånd.

Jag vill kort nämna något om vår svenska ståndpunkt i förhållande till Spaniens. Vi anser inte att det finns någon anledning att bygga upp nya strukturer i konkurrens med de etablerade FN-organ som arbetar på detta område.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Jag konstaterar då att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet under punkten 4.1.

Anf.  101  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Nästa punkt gäller kriser och konfliktsituationer i utvecklingsländer. Under denna punkt har ordförandeskapet fört in ytterligare en övergripande diskussionspunkt som kan sägas handla om den horisontella aspekten på utvecklingssamarbetet. Tanken är att man ska belysa ett antal områden, närmare bestämt fem områden, ur ett konflikt- och utvecklings-perspektiv. De områden som ska tjäna som grund för denna diskussion är: Moçambique–Nicaragua – hur man handskas med humanitär hjälp, Zimbabwe – hur man stödjer arbetet med good governance, Etiopien och Eritrea – hur man arbetar med en s.k. prolonged conflict, Östtimor – hur man formerar en ny stat och slutligen de Stora sjöarna – fredsfrämjande arbete i östra Afrika.

Det här är en ren diskussionspunkt. Inga beslut förväntas att tas. Däremot är det oerhört intressanta frågor att diskutera. Här kan det bli en omfattande diskussion, såvitt jag kan bedöma.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt på punkten övriga frågor. Eftersom ingen begär ordet, får jag tacka biståndsminister Maj-Inger Klingvall och hennes medarbetare för deras medverkan i dag. På återseende så småningom.

2 §  Jordbruk
Jordbruksminister Margareta Winberg
Rapport från ministerrådsmöte den 17 och
18 april 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 16 och 17 maj 2000

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar.

Jag hälsar jordbruksministern och hennes medarbetare välkomna hit för samråd och återrapport. Vi ska vara snabba och effektiva i dag. Vi börjar med en muntlig återrapportering från ministerådsmötet den 17 och 18 april.

Anf.  104  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Den viktigaste agendapunkten då var, som jag sade när jag var här, nötköttsmärkningen. Där nådde vi en politisk överenskommelse med kvalificerad majoritet. Det rådde alltså inte full enighet. Däremot rådde det enighet om att förorda dubbel legal bas, alltså både artiklarna 37 och 152 i motsats till den av kommissionen föreslagna artikel 152 enbart.

Nu går denna fråga tillbaka till den särskilda jordbrukskommittén för vidare konsultationer med Europaparlamentet. Därefter ska rådet anta en gemensam position att förelägga Europaparlamentet inför dess andra läsning. Frågan är alltså inte slutligt avgjord, vilket vissa presskommentarer kanske kan ge intryck av.

Sakligt var den viktigaste ändringen att krav på att ange kategori av djur lades till, t.ex. köttdjur eller mjölkdjur. Detta var vi inte så glada över, eftersom vi menar att det inte har med matsäkerhet att göra utan är ett konsumentintresse av ett annat slag.

Datumet för ikraftträdandet av det fullständiga märkningssystemet flyttades fram till den 1 januari 2002, vilket också var vad vi förespråkade.

Förslaget om köttfärs förbättrades, vilket gladde mig.

Den andra stora frågan var läget i WTO-förhandlingarna. Vi var överens om att mandatet för EU:s del, och det program som man enades om i Genéve, är en god början men att det är angeläget med en bred förhandlingsrunda för att nå ett gott resultat.

Jag vill understryka att alltfler av EU:s medlemsländer numera pekar på behovet av att uppmärksamma u-ländernas roll. Det är glädjande, för här har Sverige tidigare varit ganska ensamt. Det var för övrigt också ett stort tema vid ett möte i New York som jag deltog i för några veckor sedan. Där riktade G 77-gruppen massiv kritik mot EU:s jordbrukspolitik, som man ansåg vara ett av de svåraste hindren för utveckling av u-länderna. Detta var en sidokommentar.

Dessutom presenterades ett förslag till reform av bomulls- och grisköttsregleringarna. Övriga frågor gällde nötter, majs, FAO:s regionalkonferens och en lägesrapport om förhandlingarna med CÖE om ökad bilateral handel.

Anf.  105  LARS TOBISSON (m):

Jag har tidigare i anslutning till kulturrådets rapportering från föregående möte konstaterat att det här pågår något slags kurragömmalek där de deltagande ministrarna kallas för MS, medlemsstat. Man vågar inte avslöja vilket land det är. Den gången var det lite konstigt, då det gällde en informell diskussion som inte kunde vara så känslig.

Här har man angett länderna, men man är inte riktigt konsekvent. På s. 7 dyker t.ex. Danmark upp. Där står det: När det blir som mest kontroversiellt fräser någon: Var det så svårt för kommissionären att förstå? Fischler svarade då ganska bryskt osv.

Återigen: Jag tycker att om vi ska ha möjlighet att läsa protokollen med behållning, måste vi få veta vilka länder det gäller. Det gör att vi kan orientera oss på ett helt annat sätt. Måste hänsyn tas till främmande makt, får man i så fall sekretessbelägga dokumenten.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Vi tog upp det här med kulturministern och påpekade att andra departement talar om vilka länder det gäller, bl.a. Utrikesdepartementet som ju bör vara något slags rikslikare i de här sammanhangen.

Anf.  107  CARL G NILSSON (m):

När vi nu har detta, i alla fall på papper, till synes konsumentsäkra system för märkning uppstår frågan om medlemsländerna har en sådan ordning på sina djurdatabaser. Har vi i Sverige själva en sådan ordning på våra djurdatabaser att det i praktiken kommer att fungera på det sätt som det står i papperen?

Anf.  108  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Den första kommentaren tar vi naturligtvis till oss. Det är ju angeläget att vi gör lika. För vår del har det handlat om att det ibland är svårt att avslöja vilket land det gäller, särskilt om det är kontroversiellt naturligtvis. Men vi ska se över våra rutiner därvidlag.

Svaret på Carl G Nilssons fråga är att skälet till att märkningen har blivit uppskjuten är att djurdatabaserna inte fungerar i alla länder. Det är ett motiv till att skjuta fram frågan i tiden.

Från svensk sida har vi sagt att vi kommer att införa märkningssystemet i förtid. Vi har just skickat ett svenskt förslag till kommissionen för granskning. Det betyder att vi har den ordning som behövs för att kunna genomföra ett märkningssystem. När det ska genomföras är svårt att säga, därför att det beror på hur lång tid kommissionen tar på sig för att kommunicera det här papperet.

Anf.  109  CARL G NILSSON (m):

Den 1 september 2000 står ju faktiskt för dörren. Det är snart semestrar, och omedelbart efter EU:s semestrar ska detta träda i kraft. Jag upprepar frågan: Har medlemsländerna den ordning på sina databaser som behövs för att detta ska kunna fungera den 1 september?

Anf.  110  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag ska be att Anders Klum förklarar de olika stegen i det här.

Anf.  111  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Det första steget är den mer begränsade ordningen som införs. Vi kan inte annat än lita på att kommissionens bedömning att detta är möjligt är korrekt, och det är den samlade kommissionens bedömning. Det är inte obekant att man just på jordbrukssidan förordade en något senare tid, alltså i slutet på detta år, just därför att det varit svårt att få fram själva lagstiftningen. Vi har också sett att medbestämmandeproceduren nu går igenom med väldig hast för att man ska klara att fatta beslut i tid, före den 1 september. Hur det i praktiken kommer att gå kan bara framtiden utvisa, men vi får lita på att kommissionens bedömning är korrekt.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Därmed kan vi lämna den muntliga återrapporten och gå över till dagordningen för ministerrådsmötet den 16 och 17 maj.

Anf.  113  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

A-punktslistan har just kommit, så vi har inte hunnit granska den. Men den innehåller ingenting som rör jordbruket.

Punkten 3 är en beslutspunkt. Det handlar om att fastställa priser på jordbruksprodukter. Om detta har det sänts ut ett papper, så jag går inte igenom vad som står i det. Där finns också den svenska ståndpunkten: För att leva upp till det beslut som stats- och regeringscheferna fattade i Berlin i mars i fjol och eftersom prognoserna visar på att den antagna budgeten för år 2000 kommer att överskridas, borde prispaketet varit mer långtgående.

I det här ingår en s.k. shoppinglista, dvs. en julklappsönskelista som länderna har med sig hemifrån som upptar olika saker som de vill ha inom ramen för prispaketet. Vi har också ett antal punkter, dock inte så många. Vi har tillsammans med näringen försökt att klarlägga vad det finns för krav här i Sverige, men de är inte så många, konstigt nog. Det låter inte alltid så i debatten, men så är det. Vi har i alla fall hittat några. Det handlar t.ex. om torkningsersättningen som vi fick igenom i förhandlingarna om Agenda 2000. Det innebär att stödområde 4 A, som går i ett bälte från södra Gästrikland i öster till södra Värmland i väster, förutom områdena närmast Vänern i väster, också skulle ingå i det område som vi tidigare fått godkänt, fast i en linje som ligger norr om det område som jag nyss nämnde.

Vi kommer att begära en produktionskvot för isoglykos, som är ett alternativ till vanligt socker. Också frågan om vattenhalten i spannmål kommer att diskuteras. Dessutom kommer en fråga som inte vi har drivit att diskuteras som handlar om senapsfröodling.

Anf.  114  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag efterlyser svenska ståndpunkter vad gäller förändringen av den svenska interventionsperioden. Hur ser regeringen på kommissionens inställning? Om regeringens inställning överensstämmer med kommissionens, vad får det för konsekvenser?

Anf.  115  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

På första sidan i den kommenterade dagordningen står det att vi fick ett undantag vid vår medlemskapsansökan. Kommissionen föreslår nu att vår interventionsperiod flyttas tillbaka en månad, så att den överensstämmer med övriga nordliga medlemsländers interventionsperiod, dvs. från den 1 november t.o.m. den 31 maj.

Det är klart att vi kommer att hävda det som vi fick igenom i våra medlemskapsförhandlingar. Vi har på det här området haft diskussioner med näringen, som tycker att vi ska hävda detta. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  117  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

På punkten om lin och hampa har ni kunnat läsa vad kommissionen föreslår till reform, att stödet ska delas upp i två delar, en direkt till odlaren och en till industrin, och att man ska ha olika ersättningar för kort- och långfibrer.

Vi menar att Sverige bör få en rimlig chans att bygga upp en produktion enligt de regler som har gällt för övriga EU-länder. Vi menar att Sverige bör få sig tilldelat en kvot som står i rimlig proportion till nuvarande produktionskapacitet. Vi har t.ex. ett företag i Halland som är mycket beroende av resultatet av den här förhandlingen.

Samtidigt säger vi att vi välkomnar att få den här marknadsordningen för fiberlin och hampa. Hampa har vi alltså ingen odling av i Sverige. Vi är det enda land som inte har det, av sociala skäl och hälsoskäl.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Det här är en fråga som vi har behandlat tidigare. Nämnden stödde regeringens ståndpunkt då. Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  119  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Slutligen kommer vi att få en presentation av marknadsordningen för ris.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen har några frågor om det, konstaterar jag att samrådet är klart för i dag. Jag tackar jordbruksministern och hennes medarbetare.

Jag vill bara nämna att vi på bordet nu har fått en kopia av regeringens remissyttrande över vitboken om livsmedelssäkerheten.

Vi tackar och säger på återseende så småningom.

Innehållsförteckning

1 §  Industri Statsrådet Mona Sahlin Rapport från ministerrådsmöte den 9 november 1999 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 18 maj 2000 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 2

Anf.  5  MATS ODELL (kd) 3

Anf.  6  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 3

Anf.  7  MATS ODELL (kd) 3

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  9  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 3

Anf.  10  LARS TOBISSON (m) 4

Anf.  11  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 4

Anf.  12  Departementssekreterare MARGARETHA GRANBORG 5

Anf.  13  WILLY SÖDERDAHL (v) 5

Anf.  14  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 5

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  16  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 5

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  18  YVONNE RUWAIDA (mp) 6

Anf.  19  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 6

Anf.  20  YVONNE RUWAIDA (mp) 6

Anf.  21  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 7

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  23  YVONNE RUWAIDA (mp) 7

Anf.  24  SINIKKA BOHLIN (s) 7

Anf.  25  KARIN PILSÄTER (fp) 7

Anf.  26  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 8

Anf.  27  MATS ODELL (kd) 8

Anf.  28  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 8

Anf.  29  Statssekreterare ANNA EKSTRÖM 8

Anf.  30  MATS ODELL (kd) 9

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  32  MATS ODELL (kd) 9

Anf.  33  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 9

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 9

2 §  Kulturfrågor och audiovisuella frågor Kulturminister Marita Ulvskog Rapport dels från ministerrådsmöte den 23 november 1999, dels från informellt ministermöte den 30 och 31 mars 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 16 maj 2000 10

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  36  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 10

Anf.  37  LARS TOBISSON (m) 11

Anf.  38  WILLY SÖDERDAHL (v) 11

Anf.  39  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 11

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  41  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 12

Anf.  42  INGVAR SVENSSON (kd) 13

Anf.  43  BIRGITTA WISTRAND (m) 13

Anf.  44  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 13

Anf.  45  INGVAR SVENSSON (kd) 14

Anf.  46  BIRGITTA WISTRAND (m) 14

Anf.  47  WILLY SÖDERDAHL (v) 14

Anf.  48  LARS TOBISSON (m) 15

Anf.  49  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 15

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  51  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 16

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  53  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 16

Anf.  54  BIRGITTA WISTRAND (m) 16

Anf.  55  WILLY SÖDERDAHL (v) 16

Anf.  56  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 17

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  58  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 17

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  60  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 17

Anf.  61  BIRGITTA WISTRAND (m) 18

Anf.  62  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 18

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 18

3 §  Biståndsfrågor Statsrådet Maj-Inger Klingvall Rapport dels från ministerrådsmöte den 11 november 1999, dels från informellt ministermöte den 28 och 29 januari 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 18 maj 2000 19

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  65  Biståndsminister MAJ-INGER KLINGVALL (s) 19

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  67  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 20

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  69  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 21

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  71  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 21

Anf.  72  YVONNE RUWAIDA (mp) 21

Anf.  73  SINIKKA BOHLIN (s) 22

Anf.  74  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 22

Anf.  75  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 22

Anf.  76  YVONNE RUWAIDA (mp) 23

Anf.  77  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 23

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  79  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 23

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  81  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 24

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  83  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 24

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  85  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 24

Anf.  86  YVONNE RUWAIDA (mp) 24

Anf.  87  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 25

Anf.  88  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 25

Anf.  89  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 25

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  91  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 26

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  93  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 26

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  95  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 27

Anf.  96  WILLY SÖDERDAHL (v) 27

Anf.  97  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 27

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  99  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 27

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  101  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 28

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 28

2 §  Jordbruk Jordbruksminister Margareta Winberg Rapport från ministerrådsmöte den 17 och 18 april 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 16 och 17 maj 2000 29

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  104  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 29

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  107  CARL G NILSSON (m) 30

Anf.  108  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 30

Anf.  109  CARL G NILSSON (m) 30

Anf.  110  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 30

Anf.  111  Departementsrådet ANDERS KLUM 31

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  113  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 31

Anf.  114  ÅSA TORSTENSSON (c) 31

Anf.  115  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 32

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  117  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 32

Anf.  118  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  119  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 32

Anf.  120  ORDFÖRANDEN 32