Fredagen den 12 april 2002

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:27

1 §  Allmänna frågor

Utrikesminister Anna Lindh

Rapport från ministerrådsmöte den 11 och 12 mars 2002 samt från extra ministerrådsmöte den 3 april 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 15 och 16 april 2002

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Sammanträdet är öppnat. Jag hälsar utrikesminister Anna Lindh med medarbetare välkomna hit för information och samråd. Vi börjar som vanligt med en återrapport. Sedan går vi in på allmänna rådets frågor, och sedan har vi den fråga där vi i förra veckan fick fyllig information. Det gäller EU:s lagstiftning för genomförande av FN:s säkerhetsråds resolution 1390. Den tar vi efter det att vi har gått igenom allmänna rådets dagordning.

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Allmänna rådet ägde rum den 11 mars. Vi hade ett extra möte i Luxemburg den 3 april, men det återkommer jag till när jag tar upp Mellanösternfrågan.

Vi hade en lunch under förra rådsmötet som i huvudsak handlade om biståndet och hur EU skulle ställa sig i biståndsfrågorna i Monterrey. Vi hade från svensk-holländsk sida ett krav på att vi skulle ställa oss bakom en tidsplan för 0,7 % bistånd. Det fick vi inte igenom. Det blev en oerhört hetsig och långvarig lunch. Men vi fick ändå, tror jag, ett betydligt bättre beslut än vad vi annars skulle ha fått eftersom flera länder hade hotat att blockera alla beslut om ökat bistånd och förbättrade insatser från EU:s sida. Slutresultatet blev ändå acceptabelt och gav möjligheter att aktivt arbeta i Monterrey för ökat bistånd.

Dessutom togs upp mycket hastigt andra frågor. Tyvärr ägnades alltför liten tid åt Mellanöstern. Man tog upp lite snabbt de amerikanska ståltullarna, Ryssland, Kaliningrad och den kommande polisinsatsen i Bosnien.

I övrigt presenterade Prodi från kommissionen den årliga politiska strategin. Det var egentligen ingen diskussion, utan den kommer tillbaka till rådsmötet i maj. Prodi presenterade också kommissionens förslag om de externa aspekterna på hållbar utveckling, dvs. hur vi förbereder oss inför Johannesburg i första hand. Där tyckte vi att det var en bra samstämmighet om EU:s viktiga roll i Johannesburg att göra konkreta åtaganden när det gäller fattigdomsbekämpningen och marknadstillträde. Om det sedan blir tillräckligt konkret när vi verkligen kommer dit återstår att se.

Så antog vi slutsatser om mänskliga rättigheters roll i EU:s utrikespolitik, och vi antog slutsatser om FN:s MR-kommission och vilka frågor EU ska driva där. Det var, som jag informerade nämnden förra gången om, barnens rättigheter, avskaffande av dödsstraffet, oro för MR-läget i Kina och i ett antal olika länder.

Anf.  3  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag blev lite nyfiken när utrikesministern säger att det var en hetsig diskussion om biståndet och Monterrey vid lunchen. Det är egentligen lite underligt att det ska behöva bli en hetsig diskussion om det. Vad jag förstår har EU-länderna ställt sig bakom FN:s beslut om att det ska vara 0,7 %. Vari ligger hetsigheten, och hur lyder argumenten egentligen?

Anf.  4  LARS OHLY (v):

Min fråga gäller diskussionen inför arbetet i FN-kommissionen för mänskliga rättigheter. Karl-Göran Biörsmark och jag har just varit i Genève och följt arbetet där. För min del var jag lite förvånad över att man i EU:s tal nämnde 28 afrikanska länder men inte Marocko och Västsahara. Har Sverige på något sätt försökt driva på? Om man ändå för en så oerhört bred och svepande diskussion som EU gjorde genom att nämna sammanlagt 45 olika länder med problem med mänskliga rättigheter, men inte nämner ockupationen av Västsahara och problemen för flyktingar och människor som lever där, tycker jag att man ha gjort en märklig prioritering.

Anf.  5  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller konflikten om Monterrey har vi kommit överens om 0,7 % i bistånd, men man har inte gjort någon tidsplan. Nu fanns det förslag om att ha konkretiseringar, att man senast 2010 ska ha uppnått 0,7 % i bistånd. Det ska gälla alla länder. Så fanns det några, framför allt stora länder,>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<< som menade att de inte kan höja sitt utvecklingsbistånd därför att de har sådana ekonomiska problem. Man pekar också på de ekonomiska stabilitetskriterierna i EU och ville ta in sådana skrivningar i texten. Det blir fullständigt ogörligt om man ska lova bistånd med ena handen men samtidigt skriver in villkoren, den egna ekonomiska utvecklingen och problemen, med andra handen. Sedan fanns det en vilja att man i stället skulle skriva in vilken genomsnittlig summa som EU-länderna skulle ge i bistånd. Det innebär att de länder som ger mycket bistånd ska kunna bära hela bördan, medan de andra kan fortsätta att inte ge något bistånd alls.

Jag är förvånad över att det blir så krasst när man ska göra allvar av de fina deklarationerna. Men när vi sedan kom till toppmötet blev det ändå några bra skrivningar, och man höll fast vid kompromissen att man skulle börja etappvis uppfylla 0,7 %. I kommentarerna runt omkring talar alla om 0,7 %. Det som låg bakom bråket var att de länder som inte vill se något datum för 0,7 % var väldigt rädda för att bli ”uthängda”, och därför uppfattades både vi och holländarna som oerhört osolidariska därför att vi ändå ville ha konkretiseringar.

MR-kommissionen: Där är det enhällighet mellan EU-länderna inför de anföranden som görs. När det gäller Marocko/Västsahara har vi rätt olika uppfattningar. Vi har tagit upp det med Spanien, som i och för sig håller med oss, och bett Spanien att spela en aktiv roll för Marocko/Västsahara. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Jag instämmer i att den borde ha varit med.

Anf.  6  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då går vi in på dagordningen för nästkommande råd om allmänna frågor.

Anf.  7  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag ska börja med punkt 4 om andra rådskonstellationer. Där är det inget särskilt att tillägga. Beträffande utvidgningen tror vi att vi får en rapport från Verheugen om läget i utvidgningsförhandlingarna. Där har man för några veckor sedan stängt flera viktiga kapitel, bl.a. beskattning, rättsliga och inrikes frågor och kapitalets fria rörlighet. Det mest kontroversiella har varit Polen, som har fått tolv års övergångsperiod vad gäller utlänningars rätt att förvärva polsk jordbruksmark. Andra länder har beviljats sju års övergångsperiod. Vi var rädda att det här skulle leda till reaktioner från andra kandidatländer, men det har inte kommit några sådana, så det är möjligt att det går bra. Det ska inte fattas några beslut, utan det är en informationspunkt den här veckan.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Vi går vidare på dagordningen.

Anf.  9  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tjänsteföreskrifter är en process som har pågått under en period med interna reformer i EU:s institutioner. Nu ska det antas slutsatser, och kommissionen ska inom kort överlämna sitt förslag om ändrade tjänsteföreskrifter. Neil Kinnock kommer att ge en presentation av hur arbetet bedrivs.

I slutsatserna ska vi säga att man siktar på att besluta om nya tjänsteföreskrifter före utgången av juni nästa år.

Vi tycker att det är bra att man har inlett reformarbetet, men vi har fortfarande en del kritik. Kritiken handlar bl.a. om att vi tycker att den garanti som ska ges för yttrandefrihet till tjänstemän fortfarande inte är tillräckligt långtgående. Vi tycker att man måste göra större reformer när det gäller pensionssystemet, framför allt för att få ned kostnaderna. Vi tycker att det är viktigt att alla kostnader presenteras öppet. Lönenivåerna är naturligtvis en väldigt kontroversiell fråga. Där vill vi fortsätta att arbeta för att man inte ökar klyftan mellan nationella tjänstemän och EU-tjänstemän ytterligare. Ett sätt är att få till stånd en bättre balans mellan lönenivån och alla de andra förmåner som finns när de gäller sjukersättning, pension m.m.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Om jag förstod dig rätt beslutar man nu om tidsplanen. Till innehållet återkommer vi så småningom.

Anf.  11  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ja, precis så är det.

Anf.  12  LARS OHLY (v):

Jag har en fråga, och om den besvaras så som jag befarar har jag en uppmaning. Det gäller homosexuella pars ställning i EU-systemet jämfört med gifta heterosexuella par. Medföljande heterosexuella makar har haft förmåner som homosexuella partner inte har haft. Jag har inte läst in riktigt, men frågan är: Görs det något åt detta i den nya föreskriften? Finns det med i något förslag? Om det är som jag befarar, att det inte finns med, är uppmaningen naturligtvis att lyfta fram den frågan så att homosexuella par jämställs med heterosexuella par i tjänsteföreskrifterna.

Anf.  13  BERIT ANDNOR (s):

Även om det inte är aktuellt att direkt diskutera innehållet i förslagen vill jag ändå understryka det utrikesministern sade om pensionsfrågorna. Jag har haft anledning att fördjupa mig i de här frågorna eftersom det är diskussioner i riksdagen om EU-pensionerna. Det är bara att konstatera att det krävs en del – de är ojämställda. Det är stora skillnader mellan män och kvinnor och innehåller inslag som är totalt oacceptabla. Vi har med anledning av behandlingen i socialförsäkringsutskottet faktiskt gjort ett litet tillkännagivande till regeringen på denna punkt. Vi får se hur det går med de fortsatta diskussionerna, men jag tror att det är oerhört viktigt att man försöker ta itu med detta pensionssystem.

Anf.  14  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi kommer att fortsätta att driva pensionsfrågorna.

Frågan om homosexuella par har funnits med i tidigare förslag som går ut på att man skulle ta bort skillnaderna. Hur det ser ut i kommissionens nuvarande förslag vet vi inte, men vi kommer att bevaka att det förslag som har funnits med tidigare finns med också i fortsättningen.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går vidare till ärende 7.

Anf.  16  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är en informationspunkt om handlingsplanen för kampen mot terrorism. Där kommer ordförandeskapet att informera allmänna rådet om vad som sker och vad som har gjorts, t.ex. rambesluten om definitioner och straff när det gäller beskrivningar av terrorism i den europeiska arresteringsordern. Man tar upp det som kräver fortsatt arbete, t.ex. frågan om ett avtal med USA om straffrättsligt samarbete och de frågor som justitieministern kommer tillbaka till nämnden om. Det är alltså information, ej beslut.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Då ingen begär ordet går vi vidare till ärende 8.

Anf.  18  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ärende 8 är en diskussionspunkt som kommer att handla om olaglig invandring, och där förväntar vi oss slutsatser mot olaglig invandring, särskilt sjövägen. Rådsslutsatserna kommer att betona vikten av ett effektivt samarbete med ursprungs- och transitländer för att bekämpa olaglig invandring och människohandel och också ta upp vilken allvarlig kränkning människohandel är.

Vi kommer också att ta upp vikten av att fortsätta att ha ett dubbelt perspektiv så att vi balanserar den här sortens åtgärder för att minska olaglig invandring och människohandel. Vi balanserar det med förebyggande insatser. Det handlar om långsiktigt bistånd, om att bygga upp en bra migrationspolitisk ordning i de länder som används som genomgångsländer och om att vi självklart även fortsättningsvis ska ha med att även om man ska sätta in insatser mot människosmuggling ska det aldrig inskränka på den enskildes rätt att begära asyl eller inskränka på mänskliga rättigheter.

Anf.  19  LARS OHLY (v):

Jag har två frågor. Den ena gäller en politisk bedömning av utrikesministern. Vi har fått ett delvis förändrat politiskt landskap i Europa. Vi har numera länder som åtminstone har inslag av mer främlingsfientlig politik i regeringsställning. Jag tänker t.ex. på Danmark, Österrike och Italien. Det påverkar naturligtvis ministerrådets diskussioner på något vis och borde rimligtvis göra det svårare att få genomslag för Sveriges linje i ministerrådet. Det är oroväckande.

Samtidigt finns det, och det är min andra fråga, inslag i ministerrådets tidigare beslut som har kritiserats mycket hårt av organisationer för mänskliga rättigheter och andra som arbetar med flykting- och invandrarfrågor. Det gäller t.ex. transportörsansvaret. Jag såg häromdagen att SAS mycket skarpt hade kritiserat förslaget utifrån att de verkligen inte vill ta på sig någon sorts myndighetsansvar för att förhindra människor att komma in i den europeiska unionen. Jag skulle tro att det är samma reaktioner från färjeföretag och andra flygföretag i hela Europa. Transportörsansvaret har varit en fråga som diskuterats mycket i den svenska riksdagen också.

Finns det någon som helst möjlighet att återigen lyfta fram frågan om att få bort denna absurda idé om att överlämna prövning av illegal respektive legal invandring till företag? Finns det någon som helst möjlighet att ompröva beslutet om transportörsansvaret?

Anf.  20  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

I transportörsansvarsfrågan måste jag hänvisa till Jan O Karlsson, för han kan bättre än jag göra den bedömningen, och det är han som hanterar den i Europasammanhang. Det här är första gången vi har immigrationsfrågorna uppe på GAC, och jag är inte säker på att det nya politiska landskapet innebär att det blir svårare för oss att få gehör för våra uppfattningar. Just det att flera länder har utmärkt sig med mer främlingsfientlig politik kan också innebära att andra länder får större behov av att markera att de inte sluter upp bakom det. Så det är inte säkert att det blir svårare. Men jag är väldigt nyfiken på diskussionen på måndag, för vi har aldrig haft den här diskussionen. Vi har haft den på Europeiska rådet men aldrig på utrikesministermötena.

Anf.  21  MATS ODELL (kd):

Jag blir nyfiken när utrikesministern säger att hon är nyfiken på vad som kommer att hända. Har Sverige inte någon input till detta? Vad kommer Sverige att driva för linje i det här sammanhanget?

Anf.  22  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det som jag redovisade som Sveriges linje är att man ska balansera det som man gör för att komma åt människosmuggling och människohandel med förebyggande insatser och att det aldrig får inskränka på den enskildes rätt att söka asyl, aldrig inskränka på mänskliga rättigheter.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Det är alltså rådslutsatser som ska antas, och där har utrikesministern muntligt redovisat Sveriges ståndpunkt. Det finns också beskrivet skriftligt.

Med det konstaterar jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  24  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Relationerna EU-Schweiz: Vi ska anta slutsatser som välkomnar förhandlingsmandatet på ett antal områden med Schweiz. Vi ska sätta i gång förhandlingar med Schweiz på nya områden. Det handlar om liberalisering av tjänstehandeln, Schweiz deltagande i EU:s program för utbildning i media, Schweiz deltagande i t.ex. Schengen. Men problemet är att samtidigt som EU sätter i gång ett arbete för att kunna ha förhandlingar med Schweiz på ett antal områden bromsar Schweiz förhandlingar på det område som vi tycker är viktigt, nämligen att man ska kunna ha förhandlingar om skatt på sparande med Schweiz. Det blir en kraftig uppmaning till Schweiz att inte bara vilja ha alla sina frågor förhandlade och diskuterade med EU utan också att sluta bromsa skatt på sparande i förhandling med EU.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Vi har hört regeringens ståndpunkt över dessa slutsatser, och jag konstaterar att det finns majoritet för dem.

Vi går till frågan om EFSP.

Anf.  26  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

EFSP är en informationspunkt. Den viktigaste fråga som vi kommer att fortsätta att diskutera är möjligheten för EU att ta över insatsen i Makedonien. Det finns en principiell vilja att se till att EU kan ta över ett ansvar för insatsen i Makedonien, men samtidigt är det viktigt att man kan göra det bra, att man faktiskt har de resurser som krävs för att det ska kunna fungera bra. Hittills har vi sagt att det har varit för tidigt, och diskussionen är om man kan ta över under senare delen av hösten. I dag finns en stor enighet om det, från att vi tidigare såg en vilja att göra ett snabbt övertagande av insatsen.

Vi räknar också med att vi kommer att få information av spanska ordförandeskapet om EU–Nato-samarbetet, det som kallas Berlin-plus, som Turkiet har blockerat, som Turkiet och Grekland har haft en konflikt om. Jag tror egentligen inte att det har hänt någonting där. Vi kommer också att få information av Solana om förhandlingarna med Nato om säkerhetsavtal mellan EU och Nato. Det avtalet mellan EU och Nato ser egentligen ut likadant som det som Sverige och Nato redan har.

Anf.  27  LARS OHLY (v):

Det är väl rättare att säga att det är Grekland som numera blockerar än Turkiet. Det finns en preliminär överenskommelse mellan EU och Turkiet som Grekland inte har godkänt.

Vi fick i dag en lista på troliga A-punkter på allmänna rådet. En av dem var säkerhetsavtalet mellan EU och Nato, som ska säkerställa ett effektivt samarbete om transparens när det gäller krishantering, och allmänna rådet förväntas bemyndiga ordförandeskapet att inleda förhandlingar med Nato om en avtalstext.

Det här är sådana frågor som har lösts i förberedande kommittéer, och jag antar att Grekland är med där. Då undrar jag: Är det något slags positionsförskjutning så att grekerna därigenom har förutskickat att man kommer att ändra sig vad gäller tillgång till materiel från Nato för EFSP?

Anf.  28  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nej, det har inte skett någon positionsförskjutning när det gäller Grekland. Däremot finns det en misstanke om att i det här fallet kommer Turkiet i stället att blockera det, så länge den andra frågan inte är löst. Det är riktigt att det finns med bland A-punkterna. Det är inte beslut om säkerhetsavtal utan om ett mandat om att förhandla om säkerhetsavtalet.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det är uppställt här som en lägesrapport, men det innehåller ändå ett beslut om mandatet. Det får jag ställa under särskild proposition här, och jag konstaterar att det finns stöd för regeringens ståndpunkt om att man ska ge det här förhandlingsmandatet.

Anf.  30  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan är vi på frågan om Mellanöstern. Vi hade ett extra insatt möte förra veckan med en lunchdiskussion om Mellanöstern när vi såg den akuta försämringen i regionen. Det vi beslutade när vi träffades under påskveckan var bl.a. att Javier Solana och ordförandeskapet omedelbart skulle åka ned för att samtala med parterna, inklusive kräva att få träffa Arafat. Det var ett sätt att påverka, att bryta Arafats isolering.

De fick på plats ett tydligt besked om att de inte fick det. Då åkte de hem igen och vägrade därmed också att träffa Sharon, för de vill inte låta den israeliska regeringen bestämma dagordningen för dem på plats. Vi sade vid det extra insatta lunchmötet att kommissionen ska komma tillbaka när det gäller vikten av att göra humanitära insatser och vad man kan göra i det väldigt akuta läge som vi nu ser.

Ni har alla följt nyheterna, så jag behöver inte upprepa det ni redan vet. Vi kan se att läget är oerhört allvarligt, riktigt hur farligt det är vet vi inte. Man har fortfarande inte släppt in någon i Jenin och andra områden, där det inte bara enligt palestinska påståenden varit massakrer, utan även den israeliska utrikesministern har sagt att han fruktar att det har skett en massaker i Jenin, att man kan kalla det som har skett en massaker.

Vi fick de uppgifterna i måndags kväll och tog då omedelbart kontakt med Spanien och andra som satt i FN:s säkerhetsråd för att via FN:s säkerhetsråd försöka få igenom ett beslut om att man omedelbart skulle få in internationella representanter som kunde se vad som hade hänt i Jenin och på andra ställen. Det beslutades inget sådant, däremot har FN hela tiden skärpt tonläget. Vi har sett att det också har lett till väldigt mycket tydligare och kraftfullare amerikanska uttalanden de senaste dagarna.

Colin Powell kommer i dag att börja diskussionerna. Han kommer att träffa Arafat i morgon. Efter det att Colin Powell har träffat Arafat kommer också den egyptiske utrikesministern att träffa honom. Det verkar som att man nu börjar häva Arafats isolering.

Vi var många som hade hoppats att de ändå skulle avsluta den militära aktionen innan Colin Powell kom till regionen, men det har de inte gjort, vilket är allvarligt. Jag minns att det sades – det var Göran Lennmarker som tog upp det när jag var här förra gången – att vi inte borde kritisera bara Sharon utan också det israeliska arbetarpartiet. Det är självklart att inte minst dess ordförande Ben-Eliezer som försvarsminister har ett direkt ansvar för det vi har sett i flyktingläger och för de militära attackerna, något som vi har påtalat i alla sammanhang.

Det är ett väldigt allvarligt läge. Vi får se vad som kan åstadkommas under helgen. Förhoppningsvis har vi några resultat från helgen i bagaget när vi träffas till utrikesministermötet på måndagen. Det har fortsatt att diskuteras vad som kan göras för att se till att man verkligen efterlever handels- och sanktionsavtalet gällande ockuperade områden. Vi får väl en rapport om det på måndagen.

En del har talat om att suspendera associationsavtalet. Men det finns inga sådana paragrafer i avtalet så det går liksom inte att suspendera det, utan i så fall får man helt säga upp det. Det tror vi och andra inte hjälper, tyvärr, i det här läget. Hade det funnits något sådant medel som kändes verksamt, hade vi nog alla tyckt att det skulle vara oerhört skönt att ställa oss bakom det för att känna att vi reagerar och verkligen gör något. Men i det här fallet bedömer i princip alla länder än så länge att det får motsatt effekt. Det kommer bara att ytterligare öka stödet för Sharon, och den israeliska fredsrörelsen vädjar till oss att vi inte ska göra det. Vi får väl se, men det är naturligtvis en möjlig utväg ifall den utveckling som är just nu fortsätter.

Det som vi tror är väldigt akut och som vi kommer att ta upp på måndag är naturligtvis internationell närvaro och internationella observatörer. Om Colin Powell nu lyckas få igenom ett stillestånd och ett eldupphör, kommer de inte att klara att hålla detta stillestånd och eldupphör utan att det finns internationella observatörer och internationell närvaro. Detta har den israeliska regeringen tidigare sagt nej till. Men jag hoppas att de kommer att inse att det internationella samfundet ändå kommer att bestämma att vi nu måste få internationella observatörer på marken.

Det här är vad vi vet och vad jag kan säga i det här läget. Det sker saker varje dag, så det är lite svårt att veta exakt vad som kan vara aktuellt på måndag.

Anf.  31  LARS OHLY (v):

Jag ska inte hålla något långt tal, utrikesministern.

Vi är överens om bedömningen av den oerhört farliga och tragiska situation som är just nu. Men jag är mycket upprörd över den förödmjukelse som Israel består omvärlden med. När den spanske utrikesministern Piqué var där och förnekades möjligheten att träffa Arafat visade Israel en arrogans och en nonchalans mot omvärlden som jag tycker måste föranleda mycket skarpa protester. Vad som sker är alltså att en ockupationsmakt håller ett annat lands ledare isolerad från omvärlden. Den israeliska ockupationsmakten har till och med förhindrat Göran Persson att fullfölja sitt samtal med denne ledare.

När Kommissionen för mänskliga rättigheter i Genève i fredags hade en extra session om frågan fattade man beslut om att Mary Robinson, högkommissionären för mänskliga rättigheter, skulle åka till området innan Colin Powell kom, för att sedan återrapportera till kommissionen i Genève. Hon utsåg också Cyril Ramaphosa och Felipe Gonzales som sina medhjälpare. De åkte till Genève. De förvägrades möjligheten att ens åka in i området. Det fanns alltså ingen som helst möjlighet för kommissionen, för FN:s högsta organ vad gäller mänskliga rättigheter, att besöka området ens en gång. Återigen en förödmjukelse av det internationella samfundet.

Det finns inga lätta svar. Jag är oroad över att man kanske tror att vi när vi diskuterar ekonomiska sanktioner har föreställningen att det skulle vara nyckeln till fred i Mellanöstern. Så är det naturligtvis inte. Men jag känner så starkt att vad Israel nu gör är att sätta hela det internationella samfundet åt sidan och visar i både ord och handling att de anser att de har fullständig rätt att göra precis vad som helst på ockuperat territorium. Man kör t.o.m. ut journalister och förvägrar observatörer att närvara, vilket naturligtvis underlättar för operationer som skulle kunna beskrivas som massakrer. Men vi vet ju inte vad som händer därför att det helt enkelt inte finns folk som kan rapportera på ett sanningsenligt sätt i dagsläget. Därför menar jag att man måste diskutera alla tänkbara medel för att skarpt kritisera denna ockupationspolitik, denna militära attackpolitik och denna nonchalans och arrogans mot det internationella samfundet.

Europaparlamentet har ju häromdagen röstat för ett uppsägande av associationsavtalet och för ekonomiska sanktioner. Den svenska regeringens hållning har varit att detta inte är ett medel som kommer att leda någon vart. Det är tydligt att Socialdemokraterna i Europaparlamentet och socialistgruppen som helhet gör en annan bedömning. Jag stöder den bedömningen. Jag tror att det är helt nödvändigt att nu resa frågan om ekonomiska sanktioner och ett uppsägande av associationsavtalet.

Kommissionen har fått i uppdrag att utreda olika möjliga medel för att markera EU:s hållning gentemot Israels aggressioner. Vad jag förstår har kommissionen också börjat diskutera ekonomiska sanktioner och ett uppsägande av associationsavtalet. Det är väl rimligt att utrikesministern och ministerrådet stöder kommissionen i dess ambitioner att hitta medel för att uttrycka den vanmakt och den avsky som EU sannolikt borde vara och är överens om. Annars måste jag ifrågasätta alla de gånger då EU-nämnden här fattar beslut om att stödja olika sorters associationsavtal eller handelsavtal, för vid varje sådant tillfälle påpekas det, både av regeringen och av oss i nämnden, vikten av att respekt för mänskliga rättigheter skrivs in i sådana avtal. Det senaste exemplet var för någon månad sedan då vi behandlade avtalet med Egypten, och regeringen sade att det var en framgång att man hade fått tydliga skrivningar om mänskliga rättigheter i detta avtal. Och vi höll med, självklart. Vi tycker alla att det är viktigt. Men om dessa avtalsskrivningar inte betyder mer än orden på ett papper, om de inte kan leda till att man säger upp avtalen när de mest flagranta brott mot mänskliga rättigheter genomförs, måste jag ifrågasätta om vi fortsättningsvis ens ska ha med skrivningarna i dessa avtal. På något sätt måste de ju betyda något.

Som sagt säger jag inte detta för att driva upp någon politisk strid om situationen i Mellanöstern och hur vi ska förhålla oss till den. Men jag uppmanar utrikesministern att agera än hårdare, att försöka finna än fler lösningar och framför allt att markera hårdare mot Israels oerhörda arrogans i dagsläget.

Anf.  32  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Min fråga gäller EU:s roll för närvarande i den här konflikten. Jag kan inte säga att den senaste resan som gjordes precis var någon lyckad diplomati. Man kom ju inte till tals med någon av parterna. Man kanske inte heller kan begära att saker ska bli till hundra procent lyckade i ett sådant här krisläge. Men frågan är vad som händer i dag och i morgon, hur EU:s position är i förhållande till det arbete som utrikesministern i USA lägger ned i sammanhanget.

Vi kan konstatera att man på arabsidan på sin tidigare konferens har slutit upp kring prinsförslaget och att man har något slags enighet i sitt tryck på den palestinska sidan och också på Israel. För min del är jag övertygad om att det gäller att sätta tryck på båda parter här och att inte klippa av relationer just nu när det ska hända saker som förhoppningsvis leder till vapenvila.

När den amerikanske utrikesministern reser runt och försöker att samla världssamfundet är det oerhört viktigt var EU hamnar i sammanhanget. Är vi med i den diskussionen, och hur nära står vi det tryck som han kommer att utöva på Israel och på palestinierna? Utgör vi en del som vilken annan del som helst eller är vi helt överens med USA? Vilken position har vi i förhållande till den amerikanske utrikesministern när han nu kommer att uttrycka sin hållning från västvärlden? Jag tycker att det är oerhört viktigt för EU-nämnden att få veta det i dag.

Anf.  33  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Det är som vi alla vet en otroligt svår situation. Som Lars Ohly redogjorde för var vi nere i Genève på MR-kommissionens möte. Eftersom Mary Robinson inte kunde få möjlighet att träffa ledarna därnere, kom arabvärlden att agera ganska kraftfullt. Man var inne på att bojkotta hela MR-kommissionen i Genève och att man skulle stänga all diskussion tills hon hade fått möjlighet att träffa ledarna. Nu lades det på is i går. Man väntar tills Kofi Annan kommer dit i morgon då man ska fortsätta diskussionen. Men hela MR-kommissionen är alltså i gungning på grund av detta.

Man kan fundera på åtgärder. Det har föreslagits sanktioner och att man ska säga upp avtalet. Egentligen behövs det helt andra åtgärder. Jag tror att det är direkt kontraproduktivt i det här läget att ge den signalen. Det skulle bara göra att Sharon och Israel sluter sig samman än mer, utan det behövs kraftfulla insatser. Då är det USA under FN-mandat som kan gå in och göra något kraftfullt. Det här är naturligtvis sprängstoff eftersom man inte vet vad det i förlängningen leder till. Jag tror att det enda sättet är att Egypten, kanske andra arabnationer, USA och FN kraftfullt går in och sätter stopp för det här. De andra sakerna som vi diskuterar är egentligen i marginalen.

Anf.  34  GÖRAN LENNMARKER (m):

Situationen är oerhört allvarlig, en tragedi. I det läget vill jag göra två reflexioner. Den ena är att så småningom se bakåt vad som borde ha gjorts innan det här läget uppstod. Det finns anledning att vara självkritisk i den delen. Men just nu är det ju inte det som det handlar om utan vad man kan göra. Då är det väldigt viktigt att den europeiska unionen tillsammans med FN, USA och Ryssland håller ihop. Ska omvärlden över huvud taget ha någon chans att påverka, vilket ju är tveksamt, måste åtminstone dessa fyra parter stå tillsammans. Då får inte EU agera på egen hand och bryta upp detta. Det vore direkt kontraproduktivt. Därför måste nu EU tillsammans med de övriga tre se till att i detta mycket nära perspektiv genomföra – det är ju välbekant då den ståndpunkten har funnits och utmejslats under lång tid – de krav som finns, men absolut inte bryta upp enigheten. Det vore det sämsta som just nu kunde ske.

Anf.  35  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller förödmjukelserna av det internationella samfundet är det helt sant att det är en förödmjukelse när man vägrar representanter att träffa Arafat.

Två slutsatser kan dras av detta. En del har sagt att i det läget ska man undvika att åka dit för att inte bli förödmjukad av den israeliska regeringen. Jag tror att det är en farlig slutsats, därför att det är i så fall bättre att åka dit och visa att man inte får träffa Arafat. Att inte tyst stanna hemma utan åka dit är också ett sätt att markera att man inte accepterar det som sker. Därför tycker jag att det var bra att Piqué och Solana åkte dit. Jag tycker att det är bra att de andra representanterna ändå har åkt dit och på plats krävt att få träffa Arafat. Det kanske bidrar till att man från och med den här veckan låter både den amerikanske och den egyptiske utrikesministern träffa Arafat.

Jag tror också att det är viktigt att komma ihåg att även om det kan tyckas att det var misslyckat att åka dit när de möten som var planerade inte fick genomföras – de fick i och för sig träffa Sharon, men de sade att de inte ville träffa Sharon när de inte fick träffa Arafat – sågs det nog ändå positivt, tror jag, av framför allt de palestinier som hade velat se en EU-delegation på plats. De tyckte att det var väldigt positivt att EU kom. Därför tror jag att det var rätt att göra det, även om det inte gav något resultat.

Sedan är det klart att EU visst har en roll i detta, även om det kanske inte är den starkaste rollen bland aktörerna. Innan Powell åkte ned till regionen hade han ett möte i Madrid med EU, Ryssland och FN. Det som på något sätt är grunden i det här är att man försöker att hålla ihop USA, Ryssland, EU och FN och ser till att alla säger samma sak, att alla agerar gemensamt. När Powell nu gör rundresan följer de andra parterna i den här kvartetten vad som händer. Jag märker av de rapporter som vi får hem att vårt folk på plats får direktrapporter av amerikanska ombud om vad som händer under den här resan, och motsvarande sker när det är någon annan som har möte med parterna.

När det gäller själva avtalet ska man nog komma ihåg, Lars Ohly, att man inte ska avskaffa MR-klausulerna. Däremot ska man se till att MR-klausulerna blir starkare. Israelavtalet är ett gammalt avtal med väldigt svaga möjligheter att göra något. Möjligheterna är mycket större i de nya avtal som beslutas, för MR-frågorna har fått en helt annan position. Därför går det inte när det gäller Israelavtalet att, som Europaparlamentet har beslutat, t.ex. suspendera avtalet. Den möjligheten finns inte. Det finns möjligheter att säga upp avtalet, men det tar sex månader. Det är ju inte alls säkert att ett beslut i dag om att säga upp avtalet är det beslut som vi vill ha om sex månader. Det är alltså ett väldigt klumpigt instrument.

Kommissionen tror av precis samma skäl som vi att det leder fel, att det kommer att öka stödet för den militära politiken och att det kommer att öka kritiken mot EU i stället för mot de militära aktionerna, om man genomför något slags bojkott eller ekonomiska sanktioner mot Israel. Av det skälet har kommissionen inte föreslagit att man ska säga upp avtalet nu. Vad kommissionen har gjort är att man börjat lista alla former av upptänkliga åtgärder. Där ingår allt sådant som gemensamt uppkallande av alla ambassadörer i huvudstäderna, gemensamt hemtagande av alla ambassadörer från Israel, extra associationsråd för att använda avtalet och diskutera situationen vad gäller mänskliga rättigheter med Israel. Där ingår också vad som händer ifall man säger upp avtalet.

Det som jag tror att alla länder nu söker är en lösning när det gäller hur vi kan behålla enigheten, för det är viktigt att vi är eniga, och hur vi kan sätta starkast möjliga press på den israeliska regeringen. Det har funnits olika uppfattningar tidigare. Jag skulle tro att de olika uppfattningarna har minskat eftersom det har skett ett så uppenbart trots och provocerande agerande från den israeliska regeringen. Därmed har också olikheterna mellan de olika internationella aktörerna minskat. Man måste få fram åtgärder som får Israel att faktiskt följa de eniga uppmaningarna från det internationella samfundet.

Anf.  36  LARS OHLY (v):

Jag har bara ett ifrågasättande av om det verkligen är så att Europaparlamentet enbart har föreslagit att man ska suspendera avtalet. Jag har inte kunnat läsa Europaparlamentets beslut därför att jag har varit utomlands, men jag har läst olika pressreleaser. Jag har en framför mig här där det står: Säg upp associationsavtalet med Israel. Den maningen riktar EU-parlamentet till medlemsländernas regeringar och EU-kommissionen. Socialdemokrater, liberaler, de gröna och vänstergruppen står bakom beslutet i EU-parlamentet.

Jag tror att det är så, att det är en uppsägning av avtalet som Europaparlamentet har ställt sig bakom.

Anf.  37  Utrikesministern ANNA LINDH (s):

Calls on the suspension, säger man, alltså suspendera.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Det här är ingen beslutspunkt i dag, utan det är en information om detta hemska läge som just nu är i Mellanöstern. Vi lämnar frågan för dagen och går över till frågan om västra Balkan.

Anf.  39  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller västra Balkan ska vi anta slutsatser. Det ingår bl.a. att följa upp den principöverenskommelse som har träffats mellan Serbien och Montenegro. Ni kanske har sett att namnet Jugoslavien lär försvinna när en konstitutionskommission tillsätts och en ny konstitution antas där man tar bort det gamla namnet.

Samarbetet mellan Serbien och Montenegro är ett stort steg, liksom att man nu har antagit lagarna i det serbiska parlamentet som innebär att man ska utlämna de misstänkta krigsförbrytarna till Haag. Som ni kanske såg i tidningen i dag fick det den dramatiska följden att inrikesministern sköt sig utanför parlamentsbyggnaden.

När det gäller Bosnien och Hercegovina har vi positiva nyheter, därför att man har nått en överenskommelse om att förändra konstitutionen för att garantera de olika gruppernas intressen och minska den uppdelning som man har sett av olika befolkningsgrupper. Det är en positiv grundlagsändring som vi länge har efterlyst.

När det gäller Makedonien ser det fortfarande allvarligt ut, men kanske inte så farligt som vi var rädda för i början av året då vi trodde att det kunde bli en väldigt stark ökning av våldet i Makedonien under våren. Men det krävs ett fortsatt internationellt engagemang för att hålla nere våldet och dessutom för att ge bistånd till att bygga upp Makedonien igen. Det här kommer att återspeglas i slutsatserna.

Anf.  40  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill bara göra en reflexion. Om vi på förra punkten konstaterade hur maktlös omvärlden är, är det här ändå ett exempel på hur kraftfullt EU faktiskt kan agera och vilken oerhörd betydelse det som EU har gjort har för utvecklingen i Serbien och Montenegro. Jag tycker att det ibland finns anledning att stanna upp och tänka på det.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går då över till punkt 13, Ett större Europa.

Anf.  42  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Punkt 13 handlar om relationerna mellan det framtida utvidgade EU och de östra grannländerna. Det är en viktig fråga som bygger på ett brev som den brittiske utrikesministern har skrivit till ordförandeskapet och som vi från svensk sida många gånger har betonat. Från svensk sida har jag och Leif Pagrotsky byggt vidare på det här och föreslagit ett aktivt samarbete hela vägen från Ryssland, grannländerna österut, Ukraina m.fl. ned till Medelhavsområdet. Vi har också målet att vi ska uppnå ett frihandelsområde i Medelhavsområdet. Vi bör få motsvarande mål också när det gäller våra östra grannländer.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Det är en diskussionspunkt. Eftersom ingen begär ordet lämnar vi den.

Jag förstår att nästa punkt, punkt 14, är handelsministerns, så vi lämnar den tills han kommer hit senare.

Vi går nu in på Barcelonaprocessen.

Anf.  44  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi ska ha ett ministermöte i Valencia den 22 april. Det är fortfarande oklart om det blir något möte. Officiellt blir det ett möte, men krisen i Mellanöstern gör att det kan finnas vissa frågetecken kring det in i det allra längsta. Om de ministrar som kommer från arabländerna ska vilja delta är det viktigt att tillräckligt många europeiska ministrar deltar. Själv ser jag det som oerhört angeläget under den kris som nu är att alla vi europeiska ministrar visar att vi prioriterar det här.

Vi är från svensk sida glada att vi, om mötet blir av, kommer att kunna visa upp och förhoppningsvis få accept för det handlingsprogram som Sverige tog initiativ till tillsammans med Spanien i höstas. Det handlar bl.a. om utbyte mellan skolor, universitet och medier. Ordförandeskapet jobbar också med att få fram en ny handlingsplan för hela Barcelonaprocessen.

Anf.  45  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är riktigt att försöka intensifiera det här just i tider av bekymmer och oro. Jag har en fråga om en detalj som gäller den parlamentariska dimensionen. Det vore faktiskt bra att försöka få till stånd ett möte om den parlamentariska dimensionen, om det låter sig göras i det här läget. Även om det kanske är riksdagen själv som ska ta kontakt med Cortes i Spanien, kanske man kan få använda utrikesministrarna som brevbärare för att försöka initiera ett sådant möte. För precis ett år sedan hade vi ett möte. Jag var en av dem som deltog. Då fick vi faktiskt fram en med Israel, arabländerna och Europaparlamentsrepresentanterna gemensam position om konflikterna, vilket var mycket anmärkningsvärt efter en natts manglande i en redaktionskommitté. Men jag tror att det är sådant här som behövs. Därför bör Spanien ta initiativ till att lägga in, om det nu går, ett extra möte för detta.

Anf.  46  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det tycker jag låter som en alldeles utmärkt idé. Den ska jag gärna ta med mig.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till frågan om Afghanistan.

Anf.  48  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Afghanistan är en beslutspunkt. Vi ska anta slutsatser som bl.a. tar upp FN:s roll, vikten av att ha med de afghanska kvinnorna i återuppbyggnaden och frågan om respekt för de mänskliga rättigheterna inklusive vikten av att EU stöder den afghanska interimsadministrationen. Det är ju ett allvarligt läge i stora delar av Afghanistan. Det är klart att man inte kunde hoppas att allting skulle vara solsken och positivt efter så många år av strider. Det är en besvärlig situation. Vi tycker därför att det är väldigt bra att vi får chansen att diskutera den på måndag. Vi kommer också att ha den afghanske utrikesministern där på eftermiddagen för att diskutera direkt med honom.

Anf.  49  LARS OHLY (v):

En mycket kort fråga: Enligt den kommenterade dagordning som EU-nämndens kansli har tagit fram har Folketingets Europautvalg fått ett mer utförligt referat av de slutsatser som förväntas. Varför har inte vi fått det?

Anf.  50  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har inte ens några slutsatser än, utan det här är bara vad vi har förstått ska komma upp i slutsatserna. Vi har inte fått några utförliga slutsatser än.

Anf.  51  LARS OHLY (v):

Det står i EU-nämndens kanslis kommenterade dagordning att enligt de slutsatser som Folketingets Europautvalg har fått kommer bl.a. Bonnavtalets roll för Afghanistans politiska framtid att framhävas. EU bekräftar sin vilja till politiskt och ekonomiskt stöd till dess genomförande, och FN:s centrala roll i fredsprocessen understryks. En stabil säkerhetssituation sägs vara en förutsättning för avtalets genomförande. Rådet väntas i det sammanhanget understryka behovet av att förlänga mandatet för den internationella säkerhetsstyrkan.

Det här står det inte något om i UD:s kommenterade dagordning. Jag tycker att det är rimligt att man försöker redogöra för så mycket som möjligt av det som förväntas beslutas.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara påpeka att vi har ett samarbete med våra kolleger i olika länder, och vi får material från Europautvalget. Det som citeras här är alltså den kommenterade dagordningen från Utrikesministeriet i Köpenhamn, som tydligen är fylligare än svenska UD:s kommenterade dagordning.

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag tror att det möjligen kan bero på att vi har lämnat ifrån oss vår kommenterade dagordning tidigare. Ju tidigare vi lämnar ifrån oss den, desto mindre utförlig är den ibland.

FN:s centrala roll och kopplingen effektiv återuppbyggnad och säkerhet finns med, så det är egentligen bara Bonnprocessen som inte finns med.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

I det här sammanhanget kanske det kan påpekas att det alltid är en fördel för oss om vi kan få utkasten till slutsatser, för det är ju de som vi tar ställning till. Samtidigt är vi medvetna om att det oftast är ordförandeskapen som håller i dem och att de kanske håller dem inne i det längsta. Men det är viktigt för oss att få dem. Det underlättar det hela.

Med det konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går då till punkten Zimbabwe.

Anf.  55  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi förväntas anta slutsatser även när det gäller Zimbabwe, där man fördömer det fortsatta politiska våldet mot oppositionen i Zimbabwe. Man fortsätter ett moratorium vad gäller bilaterala kontakter på ministernivå om det inte direkt handlar om mänskliga rättigheter och rättsstaten. Man skjuter till nästa allmänna råd att diskutera ifall man ska utöka de riktade sanktionerna, som innebär reseförbud och ekonomiska sanktioner för den närmaste kretsen runt Mugabe.

Vi har redan beslutat men ännu inte genomfört och fått en rapport om att vi ska ha en högnivåtrojka som besöker regionen för att tillsammans med grannländerna se vad man kan göra åt situationen i Zimbabwe. Men vi tycker att det är ett bra initiativ att Sydafrika och Nigeria har tagit på sig något slags huvudroll när det gäller att arbeta vidare och medla mellan dem.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Innan vi går över till A-punkterna har vi slutligen ett ärende om Indien–Pakistan.

Anf.  57  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är bara en diskussionspunkt. Det är en diskussion om vad som kan göras när det gäller de pågående spänningarna mellan Indien och Pakistan. Det som diskussionen kommer att handla om är i linje med svensk hållning, att man ska dra tillbaka sina truppstyrkor från indisk sida och göra allt man kan för att genomföra åtgärder mot terroristgrupper som verkar mot Indien från pakistansk mark, att Indien–Pakistan ska återuppta den politiska dialogen. Vi skulle tycka att det vore bra om ordförandeskapet eller EU-trojkan kunde göra ett besök i regionen. Men detta är enbart en diskussionspunkt.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi den frågan och går in på A-punkterna. Vi brukar behandla dem i klump. Jag lämnar ordet fritt med anledning av A-punktslistan och konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkter när det gäller A-punktslistan.

2 §  EU-lagstiftning för genomförande av FN:s säkerhetsråds resolution 1390 (sanktioner mot talibaner m.fl.)

Utrikesminister Anna Lindh

Fortsatt information och samråd inför rådets beslut

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Vi ska nu gå vidare och återuppta det ärende som vi behandlade i förra veckan och som vi fick en fyllig information om. Det gäller förordningen om att följa upp FN-resolutionen.

Vi har fått ytterligare material på bordet här i dag. Bl.a. har vi fått det yttrande som Europaparlamentet har möjlighet att avge i sådana här ärenden. Vi har även fått lite kommentarer till det från Utrikesdepartementet. Utrikesministern får ordet för en sammanfattning. Varsågod!

Anf.  60  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tack! Jag gör ingen ytterligare genomgång av den gemensamma ståndpunkten, för den fick ni information om förra veckan.

Vad som hänt sedan förra veckan är, precis som ordföranden säger, att Europaparlamentet har lagt fram förslag till förändringar. De har ställt sig bakom förordningen men samtidigt föreslagit ett antal förändringar – samtliga helt i linje med vad vi från svensk sida har drivit. Vi tycker därför att det här är positivt. Görs det förändringar kan dessa alltså bara bli till det bättre.

Vi är överens med kommissionen om att vi ska titta på vad ytterligare som kan göras för att tillmötesgå det förslag som har lagts fram av Europaparlamentet. Vad som formellt kommer att ske är att kommissionen först ska ta ställning till detta, men man kommer att ha underhandskontakt med oss andra. Sedan ska man diskutera detta i rådsarbetsgruppen. Det blir förmodligen nästa vecka. Där ska också medlemsstaterna då ta ställning. Därefter tas beslut i rådet.

Jag tror att det vore bra om vi kunde vara överens om principen att vi ställer oss bakom den gemensamma ståndpunkten. Men självklart kommer vi att fortlöpande ge nämnden information om exakt vad som händer och vad som föreslås. Om – det är i princip omöjligt eftersom Europaparlamentets förslag går åt andra hållet – det skulle komma ett förslag till försämringar antar vi självklart inte det utan att först återkomma till EU-nämnden.

Med anledning av en del mediedebatter kring detta har det bl.a. lanserats som en teori att skälet till att man gör det här i själva verket är att de stackare som har en process i EG-domstolen skulle få börja om från början med den processen. Detta är oerhört utstuderat – det är liksom helt orimligt.

De av mina kolleger som arbetar med detta och som har diskuterat det känner, ärligt talat, inte ens till att den här processen pågår. Vi känner till den på grund av att svenskar är inblandade. Skälet till att man ska anta en ny förordning och en ny gemensam ståndpunkt är helt enkelt att EU måste göra det i och med att FN har gjort det.

Utan att gå juridiken i förväg skulle jag också vilja säga att jag varken som jurist eller som utrikesminister kan tänka mig att ett nytt beslut och en ny förordning skulle innebära att domstolen fick börja om från början. När det gäller det som behandlas i domstolen är det i väldigt stor utsträckning samma grundmaterial i det tidigare som i det här. Jag tycker alltså att det är en helt absurd diskussion; det måste jag få säga.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Jag får kanske också dra lite slutsatser. Såvitt jag förstår har Sverige drivit frågor hårt men inte fått gehör för dem i rådet. Men i yttrandet från Europaparlamentet tas de frågor upp som Sverige tidigare har drivit. Kanske finns det därmed nu möjlighet att i den fortsatta processen få gehör för dem. Är det rätt uppfattat?

Anf.  62  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ja, det är rätt uppfattat. Några av de frågor som vi drivit har vi fått gehör för, men det finns flera frågor som vi inte har fått gehör för. Europaparlamentets förslag går helt i linje med vad vi har drivit, så om man kan få förändringar på grund av det blir det bra förändringar från våra utgångspunkter. Möjligen skulle Anders Kruse i korthet kunna föredra vad Europaparlamentet har tagit upp.

Anf.  63  Departementsråd ANDERS KRUSE:

När det gäller det underlag som nämnden har fått finns det lite olika grupper av frågor. Man har gjort ett antal hänvisningar till vad som gäller om domstolsbehandlingen och domstolsprövningen beträffande EG-fördraget. Det här står i förslaget till ingress. Det gäller då de punkter som jag har redovisat i underlaget: övervägandena 5 a, 5 b och 7 samt artikel 2.3 i själva förordningsförslaget.

En annan grupp av frågor som tas upp handlar om att man vill ha mer information av olika slag till kommissionen, till Europaparlamentet och till sanktionskommittén. Detta finns både i ingressen och i förordningsförslagets operativa del.

Det finns också ett antal viljeinriktningar i det här förordningsförslaget: EU bör begära att sanktionskommittén ska tillämpa ett korrekt förfarande när listorna fastställs. Detta finns i ingressens övervägande 5. Vidare ska kommission och medlemsstater förmedla önskemål om ändringar i spärrlistorna. Också detta finns i ingressen, övervägande 9. Det finns en viljeinriktning om att alla medlemsstater ska agera gemensamt i sina förhållanden till FN. Detta finns i artikel 7.2. Det finns också en ny regel om att mänskliga rättigheter ska beaktas vid tillämpningen av förordningen, men man måste nog analysera lite närmare vad det innebär. Detta finns i artikel 9 i förordningsförslaget. Slutligen handlar det om att förordningen ska tidsbegränsas så länge FN-resolutionen gäller.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det som parlamentet tar upp är förslag som har att göra med bättre underlag i FN:s sanktionskommitté och ett bättre förfarande där. Det är de frågor som Sverige har drivit i FN mot sanktionskommittén och där vi alltså får stöd av Europaparlamentet. Sedan är det huvudsakligen hänvisningar till mänskliga rättigheter – till att de i olika sammanhang bör beaktas. Det är de frågor som Sverige har drivit i FN och i EG. Vidare gäller det tidsbegränsningen av förordningen. Också det är en fråga som Sverige har tagit upp i EG-sammanhang.

Anf.  64  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Som vi har diskuterat, inte minst förra gången här i nämnden, är det en svår lagstiftning som vi ska anta eftersom den kanske krockar med andra värden. Detta gör det lite svårt för oss.

Samtidigt har vi inte på något sätt glömt händelserna den 11 september och deras konsekvenser samt de risker som vi fortfarande lever med i det sammanhanget. Vi har också klart för oss att det egentligen inte finns något annat alternativ för oss som medlemsland i FN och i EU än att anta den här resolutionen.

Vi från vårt håll står bakom regeringens ståndpunkt om ett antagande här i dag. Detta har vi tidigare gett uttryck för. Samtidigt vill vi ytterligare understryka att det är oerhört angeläget att rättssäkerhetsprocessen så att säga kommer till, så att den enskilde kan få sin rätt prövad.

Jag vill ställa följande fråga till utrikesministern: Finns det möjlighet att ta upp just de frågorna i det här sammanhanget så att man knyter ihop Sveriges godkännande med att de här frågorna samtidigt kommer på bordet? Även om det har gjorts tidigare och också kommer att göras senare tror jag att det skulle ha ett särskilt värde.

Sedan har jag en önskan. Det gäller de här stjärnadvokaternas agerande. De älskar ju kameran mer än något annat och vill också dra oss framför den. Genom att övertolka problemen tror och hävdar jag, precis som utrikesministern här säger, att de får ta om processen från början och argumentera för den linjen. I det sammanhanget försökte jag, när jag blev ställd inför frågan, att få ett besked på UD om hur det ligger till och om nämnda risk fanns. Jag hade ungefär en halvtimme på mig att få någon form av besked men lyckades inte med det. Det skulle, tycker jag, vara värdefullt om UD lite grann kunde vara på alerten och svara på frågan samt ge medierna ett sådant besked som utrikesministern nyss gav oss – detta för att inte ge utrymme för att på det här sättet spela ut mot oss ledamöter, mot partierna och mot allmänheten. Om det inte är korrekt skulle det kanske vara till gagn om vi fick hjälp på den punkten. Är det möjligt?

Anf.  65  GÖRAN LENNMARKER (m):

Självklart vill vi från moderat håll – detta underströk jag förra gången – betona att vi är skyldiga att följa en FN-resolution. Det har vi alltid gjort, och det kommer vi också att göra. Det internationella rättssystemet hänger ju på detta.

Vi har varit besvikna över och missnöjda med det förslag som förelåg förra gången. Nu noterar vi att Europaparlamentet har kommit med ett förslag som, som vi ser det, går i rätt riktning. Det är t.o.m. mycket bra på många håll. Därför menar vi att det nog är rätt att just göra en förnyad beredningsprocess.

Vi återförvisar ärendet till utskottet, skulle vi ha sagt om det var i kammaren. Det finns alltså anledning att komma tillbaka till detta här i EU-nämnden. Det är en viktig fråga, och EU-nämnden har haft mycket tydliga ståndpunkter i beredningsärendet.

En synpunkt vill jag ta upp. Det är naturligt att man, när Europaparlamentet gör en sådan här sak, gör det i ett EU-perspektiv. Man måste också hänvisa till EU-myndigheter – det är kanske svårt att hänvisa till nationella myndigheter. Man bör se om det hela ligger i fältet mellan det EU-gemensamma och det nationella om man behöver göra korrigeringar i Europaparlamentets yttrande. Jag kan inte överblicka detta, men det är viktigt att hålla isär EU-kompetenserna, så att man inte plötsligt lägger in nya kompetenser på EU som rätteligen skulle ligga på det nationella området. Just när det gäller den humanitära delen av det hela föreställer jag mig att det helt och hållet ligger på det nationella området. Socialbidrag och sådant är ju helt nationella saker.

Med dessa ord tillstyrker jag en ny beredning mot bakgrund av Europaparlamentets yttrande, som vi från moderat håll tycker är bra. Vi menar att frågan bör komma tillbaka senare.

Anf.  66  LENNART DALÉUS (c):

Vi har inte ändrat ståndpunkt från förra veckan. Alla vet vi att det finns våndor eller motsatsresonemang kring mål i den här frågan; så är det ju. Vi tycker att regeringens agerande är logiskt och från de utgångspunkterna redigt. Vi står alltså bakom det.

Anf.  67  KIA ANDREASSON (mp):

Jag tycker att läget nu så att säga har kommit i ett helt annat sken. Den information som vi fick förra veckan uppfattade jag så att vi var tvungna att endera anta eller också förkasta den här resolutionen och att det även om Sverige hade andra åsikter om förändringar inte fanns någon chans under nästan överskådlig tid därför att motståndet bland andra vänner var så stort. Så uppfattade jag läget.

Vid det tillfället sade jag att vi inte kan anta en resolution som strider mot medborgerliga, politiska eller mänskliga rättigheter. När de står i direkt konflikt kan det inte vara en absolut gärning att göra det, utan då måste man försöka sansa sig och ändra. Det är precis den situation som uppkommit nu, såvitt jag kan finna. Resolutionen är inte så absolut när det gäller att anta eller att förkasta, utan de ändringsförslag som finns är precis de som Miljöpartiet tog upp – detta med rättegång, mänskliga rättigheter osv. Det går precis i linje med vad vi velat att man ska göra innan resolutionen antas. Jag tycker alltså att det är en bra utveckling.

Vi fick en redogörelse för hur proceduren kommer att vara. Men hur lång tid rör det sig om? Hur är det med tidsaspekten när det gäller att kommissionen tar ställning, eller när det gäller rådsarbetsgrupper, beslut i rådet osv.? Hur lång tid kan det alltså ta, och hur är det med de andra länderna i Europaparlamentet? Märker ni av något motstånd mot att ta de här förändringarna, som ju kan sinka hela proceduren? Och hur lång tid får det ta, för det finns väl också en tidsaspekt?

Anf.  68  ALICE ÅSTRÖM (v):

Väldigt mycket är redan sagt här. Vid tidigare föredragning har det varit mycket av det här med att Sverige ensamt har drivit dessa rättssäkerhetsaspekter och detta med mänskliga rättigheter. Det har varit väldigt tungt och svårt, och det har funnits ett starkt motstånd.

Nu hör man också i diskussionen och i debatten här att de ändringsförslag som Europaparlamentet lagt fram är steg i positiv riktning – att man ytterligare betonar vikten av rättssäkerhet och av mänskliga rättigheter och att man ska bygga in garantier för detta. Men eftersom Europaparlamentet inte är beslutande – det är ju rådet som sedan ska ta detta – tycker jag att det är oerhört viktigt för beredningen av ärendet att man också på något sätt har fått en grundligare genomgång och att man har en mycket klarare bild av hur rådet eventuellt kommer att ställa sig till detta.

Om det bara är en viljeyttring från Europaparlamentet som sedan fortsatt kommer att ha ett starkt motstånd och inte kommer att få något genomslag alls i förordningen när det väl fattas beslut i rådet ser vi att det då är ett helt annat läge. Vi skulle alltså gärna vilja se en bättre beredning. Det skulle vi kunna stödja utifrån de här aspekterna.

Sedan gäller det diskussionen om de svenska medborgarnas rättsprocess. Den information som jag har fått är att man i den förändrade förordningen lyfter bort grunden – Afghanistan lyfts ju ur osv. – när man hänvisar till tredjeland. Det är mycket det som processen nu vilar på och det som EG-domstolen nu ska fatta beslut om – dvs. om svenska medborgare, EU-medborgare, ska kunna betraktas så att detta är riktat via tredjeland. Eftersom den här förordningen förändrar hela det synsättet och man lyfter ut den artikel som detta grundar sig på finns det ingen rättsprocess i EG-domstolen, utan man måste börja om. Det vore bra med lite tydligare information och klarhet om vad det kommer att innebära. Det här har ju varit deras enda möjlighet till rättsprövning, och det har varit skönt att den möjligheten funnits. Men om detta innebär att allting faller är det ganska viktigt att också ha en korrekt information om just det här ärendet.

Anf.  69  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Vi i Folkpartiet har ända från början varit kritiska till detta. Jag vill nu bara fullfölja det resonemang som har förts tidigare här i nämnden av Helena Bargholtz.

Jag har en känsla av att det här gick väldigt snabbt, kanske för snabbt även för FN. Det har ju refererats till den 11 september och till processen därefter samt till att vi ska ha det i åminnelse. Men samtidigt ser vi att det som FN ändå tog beslut om har fått väldigt olyckliga konsekvenser. Det har här refererats till att vi måste följa FN-stadgan – och så är det ju – samt till att vi ska följa de beslut som FN fattar i sådana här fall.

Det har också refererats till artikel 24. Jag tog fram min lilla FN-bok som jag en gång i tiden fick. Läser man vidare i paragrafen i fråga finner man att det står att säkerhetsrådet ska handla i överensstämnmelse med Förenta nationernas ändamål och grundsatser. Jag är inte jurist, utan jag är lekman på det här området. Men jag tror inte att FN:s ändamål och grundsatser är att vi ska hamna i den situation som vi har hamnat i när det gäller dessa tre svenska medborgare. Någonting har alltså gått snett under resans gång. Då är frågan om man ändå inte kan reagera i det här skedet också och helt enkelt säga nej.

Sedan har jag en fråga om det utrikespolitiska dokument som vi har fått här. Där refereras 13 olika punkter. Det står att ändringar i ingressen – det är ju vad det är fråga om på de här punkterna – har ingen direkt rättslig betydelse utan utgör motiveringar och viljeinriktningar.

Från lekmannasynpunkt undrar jag: Vad har då detta för värde i sak i den fortsatta processen? Jag har naturligtvis ingenting mot att stödja det som Göran Lennmarker tar upp här om att vi fortsätter den här processen om det finns möjligheter att göra det, vilket jag verkligen hoppas. Det har gått fort – kanske alltför fort, som antytts här. Lagstiftningen och rättigheterna för medborgarna är otroligt viktiga saker som inte får så att säga snabbas igenom. Jag har dock en känsla av att det är just vad som har skett i det här fallet.

Anf.  70  LARS OHLY (v):

Herr ordförande! Jag skulle helst se att vi avvisade den föreslagna gemensamma ståndpunkten på det här mötet. Men jag kan jämka mig efter Göran Lennmarkers förslag om att vi återkommer och tar beslut senare. Det ger regeringen möjlighet att återkomma med tydligare indikationer om den gemensamma ståndpunkt som förväntas bli antagen. Framför allt har Europaparlamentets beslut förändrat förutsättningarna för att förbättra ministerrådets slutgiltiga ställningstagande.

Jag är också rätt så angelägen om att vi återvänder till grundfrågan här. Holger Gustafsson menar tydligen att grundfrågan är terroristattackerna i New York och Washington den 11 september. Ja, men det finns ovillkorliga mänskliga rättigheter. Det finns mänskliga rättigheter som inte får kränkas.

Kampen mot terrorism får aldrig användas som ursäkt för att kränka mänskliga rättigheter. Det måste vara grundfrågan. Här har vi ett antal medborgare som faktiskt förvägras sina rättigheter. Det är en skandal. Tala klarspråk, utrikesministern! Det är en skandal att svenska medborgare, utan att anklagelser läggs fram offentligt som de kan försvara sig mot, fråntas sina rättigheter.

Stockholmsprocessen är ett fiasko eftersom USA inte ville ta in frågorna om individuell rättssäkerhet. Man måste agera starkare när det handlar om mänskliga rättigheter som är okränkbara. Eller, som utrikesministern sade under en tidigare dagordningspunkt: Vi får aldrig fatta beslut som inskränker mänskliga rättigheter. Nej, men det är det vi gör. Det är ju det som utrikesministern är beredd att göra genom att anta den gemensamma ståndpunkten.

Jag vill också peka på en sak som jag blev uppmärksammad på i Genève, nämligen att Sverige inte heller stöder framlagda förslag från den höga kommissionären för mänskliga rättigheter, Mary Robinson, om att i FN-systemet tillsätta en oberoende expert som ska granska alla beslut i kampen mot terrorismen ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Det är alltså ett förslag som Mary Robinson själv har lagt fram och som har stötts av bl.a. Amnesty, Human Rights Watch och Rädda Barnen – ja, i princip av alla icke-regeringsorganisationer på plats i Genève – men som Sverige inte har velat vare sig föra fram och lägga på bordet eller ens stödja om något annat land lägger fram det.

Det här är information som utrikesministern kanske inte har – jag noterar en förvåning på andra sidan bordet här. Vi har varit där nere och just fått ambassadörernas klara ställningstagande i frågan. Det finns ingen tvekan i Genève om Sveriges ställningstagande i frågan. Det skulle ha varit åtminstone ett sätt att dels höja Mary Robinsons status att just anamma och föra fram hennes förslag – hon ser behovet – dels på allvar försöka göra något åt den oerhörda skandal som det innebär att människors rättigheter kränks genom sådana här beslut.

Anf.  71  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Först vill jag påminna om att vi är folkrättsligt bundna av vad FN säger. Vi kan inte som ett medlemsland i FN säga att vi tolkar FN-stadgan på vårt eget sätt eller att vi gör en annan bedömning.

Karl-Göran Biörsmark, det är bara säkerhetsrådet som kan tolka FN-stadgan. Det kan inte enskilda länder gå in och göra. Skälet till att enskilda länder inte kan säga att de gör en annan tolkning av FN-stadgan är just att FN ska ha en makt. Det FN beslutar om, det gäller. Då ska varken Sverige eller Saddam Hussein i Irak, för att ta en extrem, kunna gå in och säga: Här menar vi att ni har fattat felaktiga beslut, så här gör vi en annan tolkning – sedan accepterar man inte de resolutioner som antas i säkerhetsrådet. Vi är alltså folkrättsligt bundna av det som FN gör.

Lars Ohlys exempel känner jag inte till, så jag vill inte ha någon annan uppfattning än vad min ambassadör har utan att jag har fått en chans att kontrollera vad förslaget egentligen gäller.

När det gäller domstolsprövningen beklagar jag ifall det har varit svårt att få definitiva besked. Det är ju domstolen själv som avgör hur de hanterar saken i det här läget. Med all respekt och förståelse kan våra jurister då naturligtvis inte spekulera i vad domstolen kan komma fram till. Jag som kan vara lite friare kan säga att det skulle vara väldigt konstigt ifall domstolen inte tar hänsyn till allt det som domstolen gör. Det är en del förändringar, men allt annat är ju lika. Då skulle det vara absurt om man var tvungen att tidsmässigt börja om från början med hela processen.

Vi kan inte, som sades här, säga att vi ska ha kvar sanktionerna mot Afghanistan efter det att talibanregimen har fallit bara för att vi ska göra det enklare för domstolsprocessen mot tre personer. Det skulle också vara ett absurt sätt att resonera, alltså att hela sanktionssystemet mot Afghanistan kvarstår oförändrat. Dessutom är det inte möjligt eftersom FN har fattat ett annat beslut.

Holger Gustafsson talar om hur vi kan fortsätta att arbeta för att förbättra rättssäkerheten. Självklart kommer vi att fortsätta med det. Vi kommer att göra det väldigt tydligt i alla sådana här sammanhang. Det gäller också möjligheten att avge röstförklaringar och liknande när vi så småningom fattar beslut. Det är alltså alldeles riktigt, och det är precis vad vi gör.

Vi kommer att fortsätta med detta i EU och framför allt i FN. Det grundläggande är att vi lyckas i FN. Vi vet inte hur lång tid den här processen kommer att ta. Ärligt talat tror jag inte att det blir särskilt stora förändringar av förordningen och därmed av den gemensamma ståndpunkten. Det förslag som vi redan har fått på bordet tycker jag är tillräckligt bra, men självklart är det önskvärt att vi kan driva igenom ytterligare förändringar i linje med det som vi tidigare har velat anta.

Om jag får komma med ett förslag om hur man praktiskt ska hantera det här framåt skulle jag vilja göra en liten kompromiss beträffande det som Göran Lennmarker föreslår. Jag vet att ni i nämnden brukar vilja ha ministernärvaro också vid besluten. Men under de närmaste veckorna kommer jag att resa oerhört mycket. Bl.a. just för rättssäkerheten ska jag träffa den amerikanske finansministern och direkt med honom som en viktig aktör här diskutera rättssäkerheten kring FN-sanktionerna. Mot den bakgrunden kommer jag, om beslut ska fattas under april, att ha svårt att närvara vid nya möten med nämnden. Kanske kunde ett principbeslut fattas i dag. Vi garanterar då att vi redovisar för nämnden innan vi fattar beslut. Då finns det självklart möjligheter för nämnden att göra ett annat ställningstagande. Jag kan dock inte garantera att jag är med då. Eftersom jag vet att nämnden brukar vilja det när beslut ska fattas i nämnden tänkte jag alltså föreslå att vi tar ett principbeslut i dag för att återkomma senare. Ordföranden får avgöra hur det ska läggas upp.

Anf.  72  ALICE ÅSTRÖM (v):

Med signalerna att det nog egentligen inte blir några större förändringar har vi svårt att se att beredningsprocessen, att man ska vänta och dra ut på det här, kanske inte kommer att betyda så mycket. Då kommer vi att stå fast vid vårt tidigare ställningstagande att man, precis som utrikesministern tidigare sade, aldrig får fatta beslut som inskränker mänskliga rättigheter.

Här handlar det ändå om tre svenska medborgare – men detta förekommer också vad gäller andra länder – som faktiskt får sina mänskliga rättigheter inskränkta. Vi kan inte ställa oss bakom ett sådant här beslut.

Anf.  73  KIA ANDREASSON (mp):

Inte heller Miljöpartiet kan ställa sig bakom ett principbeslut på de grunder som är, alltså utan de förändringar som Europaparlamentet har gjort. Det är en förutsättning att detta skrivs in eftersom just de aspekter tas upp som är så oerhört viktiga – mänskliga, politiska och medborgerliga rättigheter osv. De får inte kränkas, så där har vi samma åsikt.

Det är synd att vi inte kunde få ett svar på frågan om vem som skulle hindra detta. Utrikesministern svarade aldrig när jag ställde den frågan. När nu Europaparlamentet tydligen är enigt och det finns en majoritet för de här ändringarna undrar jag vem i ministerrådet som inte skulle kunna gå med på detta.

Anf.  74  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Mot bakgrund av vad vi har framfört tidigare och vad jag har sagt i dag kan inte heller vi ställa oss bakom beslutet. Det finns en liten öppning, men om det inte skulle ske någonting under resans gång fram till dess stöder vi inte förslaget.

Anf.  75  GÖRAN LENNMARKER (m):

Kompromissen kan snarare vara att vi kan ta upp frågan utan utrikesministerns personliga närvaro. Vi har haft frågan uppe två gånger, inklusive denna gång. Det är ändå korrekt att komma tillbaka till nämnden med det omarbetade förslaget – hur det nu kommer att se ut.

Anf.  76  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det vore alldeles utmärkt om ni kunde övertyga era europeiska partier om att stödja oss i ministerrådet. Då kunde vi få igenom varenda förändring i morgon!

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Vi kanske ska sammanfatta detta nu. Jag har förstått följande av tidtabellen för frågans hantering. Det hade ju begärts av rådet att frågan skulle hanteras skyndsamt av rådet, och det gick Europaparlamentet med på. De har i sådana ärenden möjlighet att avge ett yttrande med synpunkter. Parlamentet är över huvud taget inte medbeslutande. Det yttrandet kom i går. Parlamentet tar upp frågor som Sverige tidigare har drivit hårt och inte fått stöd för. Nu finns det en ytterligare möjlighet för Sverige att via regeringen få igenom det man tidigare har fört fram.

Vad jag förstår ska frågan behandlas i kommissionen och rådsarbetsgruppen. Den kommer sedan upp på Coreper. Det har ryktats om att det är ett Corepermöte den 17 april, och sedan kan det bli fråga om en A-punkt på nästkommande råd.

Vi har hört partiernas ståndpunkter i dag, och jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Men vi utgår från att vi får frågan tillbaka för att höra hur det har gått i förhandlingarna, om det har gått som vi har önskat. Redan nu kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  78  LARS OHLY (v):

Herr ordförande! Jag vill ha en omröstning i den frågan.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Kan vi förfara på det enkla sättet att vi gör en handuppräckning?

Anf.  80  GÖRAN LENNMARKER (m):

Då måste vi veta vad regeringens ståndpunkt är. Innebär regeringens ståndpunkt att man godkänner vad som än kommer fram i beredningsprocessen? Det är en orimlig ståndpunkt. Antingen ska vi godkänna detta som det ser ut nu utan något hänsynstagande till parlamentet – men det är svårt att förstå hur vi ska godkänna genom att ta hänsyn till parlamentet, det kan vi knappast heller göra – eller så måste vi ha en precisering. Vad är det för ståndpunkt?

Vi moderater vill ta slutlig ställning. Vi har deklarerat vår grundhållning till det förslag som ligger. Så gör vi i alla andra frågor. Det här är en fråga av särskild vikt med betydande diskussioner. Därför finns det väl en extra anledning att ta ställning till det förslag som faktiskt ligger.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Innan jag släpper in utrikesministern måste jag påpeka att vi har behandlat frågan ingående. Vi vet att vi är bundna av FN:s säkerhetsråd. Vare sig vi vill det eller inte måste vi ansluta oss till FN:s säkerhetsråd. Vi kan göra det genom nationell lagstiftning eller vi kan göra det gemensamt inom EU. Vi diskuterar frågan om anslutning gemensamt inom EU. Här ligger ett grundförslag i botten från rådet, där alla länder har drivit på och Sverige har försökt att föra fram andra synpunkter. Nu får vi visserligen stöd igen, och det är väl bra. Då kanske det är möjligt att genomföra detta. Utrikesministern kan ju få klargöra ståndpunkten.

Anf.  82  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi accepterar den gemensamma ståndpunkt som har lagts fram inklusive samtliga av parlamentets ändringsförslag. Det innebär att vi inte kommer att kräva att alla parlamentets ändringsförslag ska vara genomförda, men vi accepterar den gemensamma ståndpunkten som den ligger inklusive vart och ett av parlamentets ändringsförslag eftersom vart och ett av dem är förbättringar.

Skulle det vara fråga om någon annan typ av förändringar – vilket jag tror inte är juridiskt möjligt – anser vi att detta mandat inte längre gäller. Det var det jag försökte säga tidigare.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Då ska vi kunna företa denna försöksvisa omröstning som Lars Ohly efterlyste genom handuppräckning.

Får jag be dem som stöder regeringens ståndpunkt att räcka upp sin hand.

Jag konstaterar utan att räkna att det är en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  84  LARS OHLY (v):

Kan jag få utnyttja min röst för att få rösta emot?

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Javisst! Jag kan fråga vilka som röstar emot regeringens ståndpunkt.

Jag konstaterar att det är ett antal som gör det. Det är också några som lägger ned sin röst.

Därmed har nämnden ställt sig bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då tackar vi utrikesministern för informationen och samrådet i dag.

3 §  Information om de amerikanska skyddsåtgärderna mot stålimport

Statsrådet Leif Pagrotsky

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar. Vi har tidigare haft utrikesminister Anna Lindh här för att diskutera allmänna frågor, och nu kommer vi in på det återstående ärendet på allmänna rådet. Det är ärende 14 som berör handelsministern. Jag hälsar handelsministern med medarbetare välkomna hit. Ärende 14 är EU:s förbindelser med länderna i Centralamerika och Andinska gemenskapen. Varsågod.

Anf.  87  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det var ett tag sedan jag var här med handelsfrågor. Det spanska ordförandeskapet har inte haft någon riktigt klar handelsfråga på dagordningen för allmänna rådet hittills. Men nu på måndag kommer den här frågan att tas upp, nämligen frågan om ett eventuellt associationsavtal mellan EU och Centralamerika och Andinska pakten. Som vi ser på dessa frågor är denna i första hand en handelspolitisk fråga.

Låt mig säga att eftersom nämnden har visat stort intresse för stålfrågan tänkte jag i dag också informera om läget i det ärendet, även om det inte är en beslutspunkt på måndag. Om nu nämnden har lust och tid för det tar vi det efter frågan om associationsavtalet.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Vi har tid och lust för ståltullarna. Vi vill gärna höra handelsministerns föredragning för att få reda på hur det aktuella läget är. Vi börjar med dagordningspunkten 14. Det är fråga om ett förhandlingsupplägg.

Anf.  89  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Frågan aktualiseras av att den ska upp på toppmötet mellan EU och Latinamerika som kommer att äga rum i Madrid den 17 maj. Det är toppmöten som genomförs vartannat år. Det var fyra år sedan EU senast arrangerade ett möte, och nu är det dags. Därför är frågan nu aktuell.

Centralamerika och de andinska länderna har krävt att få ingå ett associeringsavtal med EU. De är annars rädda att de ska hamna i bakvattnet och att de ska få en sämre sits jämfört med övriga regioner och länder i Latinamerika vad gäller relationerna med EU. Som ni vet har ju Mexiko redan undertecknat ett frihandelsavtal med EU. Chile är väldigt långt framme i sina förhandlingar. Mercosur förhandlar också om ett frihandelsavtal, även om man där inte har kommit riktigt lika långt som Chile.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Enligt förslaget kommer förhandlingar om ett frihandelsavtal att få anstå ytterligare några år eftersom länderna är ganska svaga och instabila. Erbjudandet blir att EU utökar den politiska dialogen, utökar sitt bistånd och det ekonomiska samarbetet. Detta ska samlas i något slags ramavtal med länderna. Sedan får man återkomma till frihandelsförhandlingar på det man kallar medellång sikt. Så är det uttryckt i ordförandeskapets förslag.

Vi från svensk sida tycker att det är rimligt att vi ger vårt stöd till den spanska ordföranden för förslaget om ett ramavtal. Vi anser att förbindelserna med Centralamerika och Andinska gemenskapen är viktiga för EU, även om de just handelspolitiskt inte är så centrala. Handeln med regionen är begränsad. Effekterna av ett sådant avtal skulle inte bli så stora på handelns område.

Vi tycker att vi bör göra vad vi kan för att uppmuntra och stödja regionens egna arbete mot ökad regional integration och demokratisk stabilitet. Det ligger naturligtvis också i vårt eget intresse.

Kommissionen har föreslagit ett ekonomiskt paket med olika slags stöd för att bidra till en sådan integration inom regionerna. Att stärka dessa länders kapacitet är naturligtvis bra, och vi är naturligtvis för det. Men det är också viktigt att vi från EU:s sida inte stänger några dörrar för förhandlingar om associeringsavtal framöver.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Vi har hört regeringens ståndpunkt. Det kommer att bli förhandlingar, så det här är att betrakta som ett upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens föreslagna upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Då kommer vi in på frågan om ståltullarna. Där har vi fått en promemoria som kortfattat redovisar läget. Det finns anledning att kanske fördjupa sig något i detta. Vad jag förstår är detta en allvarlig situation som lätt kan utlösa en mängd olika motåtgärder som kan förlama den fria handeln. Jag lämnar över ordet till handelsministern. Varsågod.

Anf.  91  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det är precis som ordföranden säger. Det är också min mening. Vi ogillar mycket starkt från svensk sida det amerikanska beslutet vad gäller stålimporten, inte minst för de risker som det innebär för en accelererande negativ utveckling av olika sorts motåtgärder från olika håll. Det är inte bara den internationella stålmarknaden som störs utan det här riskerar att få spridningseffekter på andra områden och hela det internationella handelsklimatet.

Det närmaste som kommer att ske är att stålfrågan kommer upp på toppmötet mellan EU och USA i Washington den 2 maj. Vi vill från svensk sida att toppmötet ska användas för att försöka få till stånd en omprövning i USA av det amerikanska beslutet. Vi har inom EU understrukit hur viktigt det är att agera ansvarsfullt och att de åtgärder vi vidtar från EU:s sida helt klart och otvivelaktigt måste vara WTO-förenliga.

Sverige står bakom de steg som hittills har tagits av kommissionen när det gäller att inleda en tvistlösning i WTO. Vi har också från svensk sida stött EU:s begäran om kompensation enligt WTO:s skyddsåtgärdsavtal. Det är för vår del en mycket viktig del av processen att utverka ett sådant alternativ.

I andra hand, om vi inte kan åstadkomma en överenskommelse med amerikanarna om kompensation, finns det en möjlighet att EU återtar medgivanden som det heter. Det innebär att vi höjer våra tullar på exportvaror av särskilt stort amerikanskt intresse. Kommissionen har utarbetat en bruttolista, ett preliminärt förslag till varuområden som skulle kunna ingå i en sådan retaliationslista. Det formella namnet är att återta medgivanden, dvs. ta tillbaka gamla tullsänkningar. Vi retalierar genom detta, inte genom att höja. Det är en distinktion vars finesser jag inte begriper, men om man kan de här orden blir det i fortsättningen lättare att förstå vad som står i tidningen.

Vi studerar just nu förslagen från kommissionen. Vi får se vad vi kommer att komma fram till.

Regelsystemet säger att vi måste skicka en sådan lista enligt regelverket till WTO i maj, alltså inom 90 dagar efter det att de amerikanska åtgärderna har sjösatts, för att vi i ett senare skede ska ha rätt att tillgripa sådana åtgärder. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det är vår uppfattning att EU måste ta vara på sina rättigheter och att vi måste kunna svara på de amerikanska åtgärderna. När frågan om att sätta tullhöjningarna i kraft så småningom kommer upp blir det avgörande för oss att det inte finns någon tvekan om att det sker på ett sätt som är helt förenligt med regelverket. Vi vill undvika att det blir åtgärder som skadar import- och användarintressen i EU. Intresset att undvika åtgärder som kan späda på inflationen eller på annat sätt blir negativa för den ekonomiska utvecklingen är naturligtvis också väldigt viktigt för oss att väga in, såsom ni vet att vi brukar göra när det är fråga om åtgärder av antidumpningstyp osv.

Vi är överens med kommissionen om att EU måste kunna skydda sig mot den sorts marknadsstörningar som det kan bli till följd av att stål inte längre kan föras till USA och i stället riskerar att översvämma andra marknader. Men vi var för vår del inte beredda att stödja att kommissionen redan den 27 mars omedelbart vidtog egna skyddsåtgärder utan att man först hade kunnat konstatera en importökning som hade lett till skadeverkningar direkt efter de amerikanska åtgärderna. Vi avrådde därför från det genomförandet den 27 mars. Detta var alltså beslut som kommissionen hade mandat att fatta.

Vi ansåg också att kommissionen inte hade tillräckligt analyserat hur åtgärderna slog för de användare av produkterna som drabbas och inte heller konsumenternas intressen innan man bestämde sig för att införa skyddsåtgärderna. Det är självklart för oss att en varaktig lösning på de internationella stålproblemen måste nås genom gemensamma multilaterala åtgärder. Av det skälet stöder vi den diskussion som pågår inom OECD som gäller kapacitetsfrågor och framför allt subventionsdisciplin i den internationella stålmarknaden. Det är en fråga som är viktigare och centralare än de vägar som amerikanarna har valt för att angripa problemen.

Anf.  92  KARIN PILSÄTER (fp):

Herr ordförande! Det var bra att vi kunde få denna information. Det här är en väldigt viktig fråga, framför allt med tanke på vad den kan leda till i förlängningen.

Vi i Folkpartiet liberalerna stöder verkligen regeringens och handelsministerns agerande i frågan.

Kommissionen hade mandat att införa åtgärder på egen hand. Men du säger att ni avrådde kommissionen. Vilket var förfarandet? Går det att få ut de andra länderna på banan även om det inte har fattats några ministerrådsbeslut? Det måste vara något slags förfarande när ni avrådde kommissionen. Det är otroligt viktigt att det blir tydligt var EU står, så att man inte pratar med dubbla tungor om frihandelsfrågor och WTO, för att det sedan i smyg införs andra saker än vad man säger att man tror på från andra länders sida. Det kan inte vara bara Sveriges uppgift att vara öppen. Vi måste få ut de andra på banan.

Anf.  93  LARS OHLY (v):

Även Vänsterpartiet stöder regeringens agerande i det här fallet.

Jag har en fråga. Det vi har talat om nu är det mer formella agerandet med anledning av de införda tullarna från USA:s sida. Men det måste pågå ett informellt arbete, diplomatiska ansträngningar, påpekanden till den amerikanska regeringen om att lösa detta i samråd osv. Det kan inte bara vara tvistlösningsmekanismen formellt som används. Finns det något att säga om några sådana informella kontakter som antingen EU har haft eller Sverige har fått reda på på annat sätt?

Anf.  94  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tackar för det allmänna stödet för det upplägg som vi har följt hittills. Jag känner att vi står i samklang vad gäller de grundläggande värderingarna. Vi har stämt av vårt sätt att se på detta vid flera tillfällen. Jag känner trygghet vid bordet när jag agerar i situationer som kan uppkomma. Det är en styrka för Sverige.

Vad gäller förfarandet har kommissionen rätt att vidta sådana åtgärder, men man måste lyssna på medlemsländerna först. Det har man gjort både formellt och informellt. Formellt har det skett genom den särskilda kommitté som i dagligt tal heter 133-stål. Vad heter den på riktigt, Håkan? Håkan Söderlundh är vårt ombud i denna kommitté.

Anf.  95  Kanslirådet HÅKAN SÖDERLUNDH:

Allmänt för handelspolitiken finns det en kommitté som heter 133-kommittén efter artikel 133 i fördraget. Det är den handelspolitiskt centrala kommittén. Sedan har den olika avknoppningar för olika ämnesområden. Det finns en för stålfrågor.

När det gäller skyddsåtgärder finns det föreskrivet i de förordningar som styr hur det går till att kommissionen när den gör vad den får göra först ska konsultera medlemsstaterna. Det ska ske i en särskild kommitté. Den kommitté som är aktuell i det här fallet är faktiskt inte 133-stål utan det är en särskild kommitté som har namn efter de förordningsnummer som gäller här. Den heter alltså 519- och 3285-kommittén!

Anf.  96  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Detta om det institutionella mönstret.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Jag har en fråga. Hur ser den fortsatta processen ut tvistmässigt? Har du någon uppfattning om den i dag?

Anf.  98  Kanslirådet HÅKAN SÖDERLUNDH:

Det har inletts ett tvistlösningsförfarande enligt WTO-reglerna. Det börjar med att man träffas och samråder först. Sedan räknar vi med att man inte kommer att komma överens på det sättet. Det kommer att tillsättas en s.k. panel, antagligen till sommaren. Sedan ska panelen skriva en rapport, vilket tar ungefär ett halvt år. Nästa vinter har vi en panelrapport. Sedan kan den överklagas. Det finns ett överprövningsorgan i WTO, som då tar ett par månader till på sig. Någon gång på vårkanten nästa år tror jag att vi har något slags utslag i WTO om de amerikanska åtgärderna.

Det är inte bara EU som har gjort en anmälan. Det är flera länder, bl.a. Japan och Korea, som har anmält detta till tvistlösning. Det här är en procedur som är på gång.

Det finns ett särskilt avtal i WTO om handelspolitiska skyddsåtgärder, till skillnad från antidumpningsåtgärder och utjämningsåtgärder mot subventioner. I det avtalet finns det regler om, att om ett land vidtar sådana åtgärder ska man se över den totala balansen. När man går in i WTO finns det ett anslutningsprotokoll där hela tulltaxan fastställs för det anslutande landet. Alla länder som är med i WTO har sådana anslutningsprotokoll. Om något land vidtar en sådan åtgärd förändras balansen. Därför ska det land som vidtar en sådan handelspolitisk skyddsåtgärd kompensera för det genom att t.ex. sänka taxan för andra varor. Det har EU begärt, och det pågår en diskussion om det. Om man inte kommer överens om detta finns det möjligheter att vidta, som handelsministern nämnde, retaliationsåtgärder. Det är också en procedur som pågår, och den kommer att löpa det närmaste året.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Vi antar inte några ståndpunkter i dag. Några partier har redovisat att man stöder regeringen här. Vi andra har än så länge avvaktat med våra ståndpunkter. Det här är ganska självklart från svensk synvinkel. Vi driver handelsfriheten. Det är ett bra agerande från regeringens sida.

Med det tackar vi för samrådet och informationen i dag. Om det inte är någon ytterligare fråga till handelsministern går vi över till det som finns kvar på vår dagordning.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 1

Anf.  3  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp): 2

Anf.  4  LARS OHLY (v): 2

Anf.  5  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 2

Anf.  6  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  7  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 3

Anf.  8  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  9  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 3

Anf.  10  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  11  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 4

Anf.  12  LARS OHLY (v): 4

Anf.  13  BERIT ANDNOR (s): 4

Anf.  14  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 4

Anf.  15  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  16  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 4

Anf.  17  ORDFÖRANDEN: 5

Anf.  18  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 5

Anf.  19  LARS OHLY (v): 5

Anf.  20  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 5

Anf.  21  MATS ODELL (kd): 6

Anf.  22  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 6

Anf.  23  ORDFÖRANDEN: 6

Anf.  24  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 6

Anf.  25  ORDFÖRANDEN: 6

Anf.  26  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 6

Anf.  27  LARS OHLY (v): 7

Anf.  28  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 7

Anf.  29  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  30  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 7

Anf.  31  LARS OHLY (v): 9

Anf.  32  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 10

Anf.  33  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp): 10

Anf.  34  GÖRAN LENNMARKER (m): 11

Anf.  35  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 11

Anf.  36  LARS OHLY (v): 12

Anf.  37  Utrikesministern ANNA LINDH (s): 13

Anf.  38  ORDFÖRANDEN: 13

Anf.  39  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 13

Anf.  40  GÖRAN LENNMARKER (m): 13

Anf.  41  ORDFÖRANDEN: 13

Anf.  42  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 13

Anf.  43  ORDFÖRANDEN: 14

Anf.  44  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 14

Anf.  45  GÖRAN LENNMARKER (m): 14

Anf.  46  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 14

Anf.  47  ORDFÖRANDEN: 14

Anf.  48  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 15

Anf.  49  LARS OHLY (v): 15

Anf.  50  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 15

Anf.  51  LARS OHLY (v): 15

Anf.  52  ORDFÖRANDEN: 15

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 15

Anf.  54  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  55  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 16

Anf.  56  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  57  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 16

Anf.  58  ORDFÖRANDEN: 16

2 §  EU-lagstiftning för genomförande av FN:s säkerhetsråds resolution 1390 (sanktioner mot talibaner m.fl.) 17

Anf.  59  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  60  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 17

Anf.  61  ORDFÖRANDEN: 18

Anf.  62  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 18

Anf.  63  Departementsråd ANDERS KRUSE: 18

Anf.  64  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 19

Anf.  65  GÖRAN LENNMARKER (m): 19

Anf.  66  LENNART DALÉUS (c): 20

Anf.  67  KIA ANDREASSON (mp): 20

Anf.  68  ALICE ÅSTRÖM (v): 20

Anf.  69  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp): 21

Anf.  70  LARS OHLY (v): 22

Anf.  71  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 23

Anf.  72  ALICE ÅSTRÖM (v): 24

Anf.  73  KIA ANDREASSON (mp): 24

Anf.  74  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp): 24

Anf.  75  GÖRAN LENNMARKER (m): 24

Anf.  76  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 24

Anf.  77  ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  78  LARS OHLY (v): 25

Anf.  79  ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  80  GÖRAN LENNMARKER (m): 25

Anf.  81  ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  82  Utrikesminister ANNA LINDH (s): 26

Anf.  83  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  84  LARS OHLY (v): 26

Anf.  85  ORDFÖRANDEN: 26

3 §  Information om de amerikanska skyddsåtgärderna mot stålimport 27

Anf.  86  ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  87  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 27

Anf.  88  ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  89  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 27

Anf.  90  ORDFÖRANDEN: 28

Anf.  91  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 28

Anf.  92  KARIN PILSÄTER (fp): 29

Anf.  93  LARS OHLY (v): 30

Anf.  94  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 30

Anf.  95  Kanslirådet HÅKAN SÖDERLUNDH: 30

Anf.  96  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s): 30

Anf.  97  ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  98  Kanslirådet HÅKAN SÖDERLUNDH: 32

Anf.  99  ORDFÖRANDEN: 33