Fredagen den 11 oktober 2002

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:1

1 §  Rättsliga och inrikes frågor

Justitieminister Thomas Bodström

Statssekreterare Gun-Britt Andersson

Rapport från ministerrådsmöte den 13 och 14 juni 2002 samt från informellt ministermöte den 13 och 14 september 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 14 och 15 oktober 2002

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Härmed förklaras EU-nämndens sammanträde öppnat.

Jag hälsar justitieminister Thomas Bodström med medarbetare välkomna hit till vårt möte som ska handla både om information och om samråd kring era frågor. Vi börjar som brukligt med rapporterna. Sedan tar vi själva ärendena.

Jag lämnar ordet till dig, Thomas Bodström.

Anf.  2  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack så mycket, fru ordförande!

Vi fick i våras här i EU-nämnden en läxa gällande en förteckning över rambeslut och beslut. Vi har nu gjort en sådan sammanställning som vi har skickat till EU-nämndens kansli.

Förteckningen är indelad i tre delar:

1. Redan antagna beslut,

2. rambeslut och beslut om vilka det råder politiska överenskommelser men som ännu inte antagits formellt och

3. rambeslut och beslut som är föremål för behandling på arbetsgruppsnivå.

Denna lista kommer fortsättningsvis kontinuerligt att uppdateras. Vi får säkert anledning att senare återkomma till den.

Vad gäller återrapportering från RIF-rådet den 13 och 14 juni återkommer flera av frågorna på det här mötet – också de svåraste frågorna. Bl.a. gäller det, vilket jag återkommer till, rambeslut om åtgärder mot olaglig narkotikahandel.

Vidare gäller det ett initiativ från Spanien om genomförande av särskilda åtgärder avseende polisiärt och rättsligt samarbete i syfte att bekämpa terrorism, i enlighet med artikel 4 i den gemensamma ståndpunkten. Den frågan återkommer på detta möte som en A-punkt.

Sedan återkommer också förslaget om direktiv om rättshjälp. Det blev ingen ordentlig diskussion i juni, utan man nöjde sig med att presentera en rapport om direktivets kvalitet.

Den 13 och 14 september hade vi ett informellt möte i Köpenhamn. Ordförandeskapet fick då stöd för förslaget om att utveckla en handlingsplan för genomförandet av Schengenregelverket i kandidatländerna. Flera medlemsstater varnar dock för att slå fast alltför precisa tidsramar. Frågan ska diskuteras med företrädare för kandidatländerna på måndag.

Vidare underströk flera medlemsstater att arbetet mot syntetisk narkotika måste intensifieras.

USA:s justitieminister John Ashcroft var närvarande vid mötet och vid ministerlunchen. Ashcroft underströk vikten av ett ökat informationsutbyte och var angelägen om att avtal om straffrättsligt samarbete mellan EU och USA skulle färdigförhandlas så fort som möjligt. Vi har ju haft en del diskussioner med USA, bl.a. om den svenske fången på Guantánamobasen på Kuba. Jag överlämnade då en skrivelse där det bl.a. talas om att hans rättsliga status måste klargöras, att han måste få reda på vad han anklagas för och att svenska företrädare bör få besöka honom. Normalt är det, som alla känner till, UD som handlägger de här frågorna. Jag tyckte ändå att det här var ett bra tillfälle att göra på nämnda sätt.

När det gäller kommande möte och A-punkterna har jag inte några särskilda kommentarer utöver att miljörambeslutet har lyfts ut. Det ska alltså inte vara med, utan det kommer att tas upp i ett annat sammanhang.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi går igenom ärende för ärende. Det ärende som står på tur gäller punkt 3 som handlar om rättshjälp.

Anf.  4  MIKAEL ODENBERG (m):

Ordförande! När jag läste handlingarna noterade jag att det framgår av departementets promemoria att när frågan var uppe till diskussion på rådsmötet i juni angav Storbritannien och Irland som en förutsättning för att delta i det här arbetet att direktivets tillämpningsområde skulle vara begränsat till gränsöverskridande tvister. Varför fanns inte Sverige med i den skaran av länder? Varför är alltså Sverige intresserat av ett direktiv vars tillämpningsområde möjligen skulle kunna vara nationella, inhemska, tvister? Rimligen är det då ingen fråga som det ska fattas beslut om på EU-nivå.

Anf.  5  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ordförande! Jag hade tänkt nämna något om de här punkterna. Bl.a. i just den här frågan är det den svenska inställningen att det ska gälla gränsöverskridande. Det står alldeles klart. Att man inte vid varje tillfälle yttrar det kan ju bero på att det redan har nämnts – i Coreper osv.

Det är en av de punkter som jag helt kort hade tänkt nämna några ord om. Men i och för sig är det viktigaste sagt här.

När det gäller gränsöverskridande tvister är vi inne i ett slutskede och ska nu ta ställning till några principiellt viktiga utestående frågor. Som framgår av underlaget gäller dessa frågor:

1. behovet av särskild lista med undantag från direktivets tillämpningsområde,

2. vår definition av just gränsöverskridande tvist,

3. frågan om rättslig rådgivning före rättegång ska omfattas av direktivet,

4. kostnader som åsamkats av rättshjälpsmottagarens motpart,

5. kostnader i samband med tvistens gränsöverskridande karaktär,

6. icke-diskriminering av tredjelandsmedborgare samt

7. tidsfrister.

Det är de punkter som kommer att diskuteras.

Anf.  6  MIKAEL ODENBERG (m):

Givet den förutsättning som vi alla är överens om – att det som motiverar att detta hanteras på EU-nivå just är att det gäller gränsöverskridande tvister – är vi positiva till denna ordning av det enkla skälet att det förbättrar den inre marknadens funktionssätt.

Justitieministern är väl medveten om att vi har en del invändningar mot så att säga den teknik som ligger i att det så småningom fattas rambeslut i riksdagen utan att vi får se följdlagstiftningen.

Eftersom det här är ett kommande rambeslut som, såvitt jag förstår utifrån faktapromemoriorna, kommer att föranleda ganska begränsade justeringar i rättshjälpslagen kan det väl redan nu flaggas för att vi utgår från att det inte kommer att bereda regeringen några problem att presentera följdlagstiftningen samtidigt med att man går till riksdagen med begäran om godkännande av rambeslutet.

Anf.  7  ALICE ÅSTRÖM (v):

Vi i vänsterpartiet är också positiva till att det här nu verkligen kommer till stånd. Jag hoppas att det blir ett beslut om detta eftersom det är en viktig fråga.

Jag skulle vilja lyfta fram en fråga som jag lyft fram i justitieutskottet. I det här direktivet finns ju även äktenskapsskillnad med som ett område där man kommer att bevilja rättshjälp när det gäller gränsöverskridande tvister. Men i den svenska rättshjälpslagstiftningen är äktenskapsskillnad egentligen inte medräknad i en av grunderna för rättshjälp, utan det ska finnas särskilda skäl.

Min fråga är då om justitieministern ser att det finns anledning att ändra den svenska lagstiftningen till att omfatta även äktenskapsskillnad, på samma sätt som kommer att vara fallet med det här direktivet när det gäller gränsöverskridande tvister.

Anf.  8  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vad gäller hela den här frågan är det inte fråga om ett rambeslut, en överenskommelse, utan det handlar om ett direktiv. Makt är redan överlämnad till EU. Oavsett vad man tycker om den saken är det alltså inte fråga om en överenskommelse.

När de gäller det svenska förhållandet till äktenskapsskillnad och de frågor som kan uppkomma i samband med äktenskapsskillnad har vi i Sverige ordningen att det i första hand är försäkringsbolagen som utger rättsskydd. Sedan kan man i vissa fall, precis som Alice Åström säger, ändå få rättshjälp. På det sättet är det även täckt i Sverige för äktenskapsskillnad.

Anf.  9  BEATRICE ASK (m):

Det sista fick vi här svar på. Men det står ingenting om kostnaderna. Jag förstår att det inte går att bedöma sådant i detalj. Men har ni någon uppfattning om den saken? Det står att man ska klara eventuella merkostnader med omprioriteringar. Har vi någon känsla för vilken omfattning detta kan få?

Anf.  10  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Fru ordförande! Det är, precis som Beatrice Ask säger, svårt att förutse detta. Men de preliminära bedömningar som tjänstemän har gjort är att det här inte kommer att ha någon större betydelse vad gäller kostnaderna för rättsväsendet.

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Precis som Thomas Bodström sade är detta ingenting som vi ska anta, utan det handlar om en rapport som vi får återkomma till. EU-nämnden hade frågan uppe till behandling i juni, då vi också ställde oss bakom detta.

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg vad gäller de fortsatta förhandlingarna i denna fråga.

Vi går vidare till nästa punkt.

Anf.  12  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack, fru ordförande! Det rambeslut som Danmark presenterade i somras bygger på en gemensam åtgärd mot korruption i den privata sektorn från år 1998. Det baseras sålunda till stora delar på redan överenskomna texter, vilket kan förklara behandlingen. Det har ju gått relativt snabbt.

Rambeslutets bindande bestämmelser om kriminalisering av mutbrott i den privata sektorn och påföljder för sådana brott går emellertid längre än bestämmelserna när det gäller gemensam åtgärd. Det krävs nu inte att brottet haft några konkurrenshämmande effekter som påverkar den inre marknaden, utan redan att erbjuda eller begära en muta – oavsett om det i det enskilda fallet påverkar den inre marknaden eller inte – är något som ska kriminaliseras. Detta innehåller emellertid en möjlighet att genom en särskild deklaration begränsa kriminalisering till sådana handlingar som syftar till att ge en otillbörlig konkurrensfördel. Oavsett detta går förslaget längre än den gemensamma åtgärden, och Sverige har aktivt stött förslaget.

Som bekant har vi långtgående bestämmelser mot korruption. Vår preliminära bedömning är att rambeslutet inte kommer att kräva några lagändringar alls för svensk del. Det är redan täckt.

Anf.  13  BEATRICE ASK (m):

Det är väl bra att det inte krävs några lagändringar. Såvitt jag förstår har vi tidigare – jag vill gärna anmäla det – haft synpunkter på detta med att det finns ett ansvar också för juridiska personer som inte är så vanligt i svensk lagstiftning. Det är uppenbart så att det inte ska behövas några följdändringar med anledning av detta. Det är väl i så fall skönt, med tanke på vad Mikael Odenberg tydligen redovisat om vår principiella hållning till rambeslut.

Anf.  14  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Det här gäller alltså den privata sektorn. Gör man en skillnad mellan privat sektor och annan verksamhet där risk finns?

Anf.  15  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

I det här fallet gäller det bara den privata sektorn. Det andra har förts i annat sammanhang.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Precis som framkommit här var också denna fråga uppe i EU-nämnden i juni. Det här kommer inte att medföra några ändringar i den svenska lagstiftningen.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till nästa punkt.

Anf.  17  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Nu gäller det rambeslut om förverkande. Detta ligger helt i linje med vad vi i Sverige i dag arbetar med.

Situationen i dag är ganska svår för åklagare på det sättet att man måste bevisa att egendom som ska förverkas kommer från ett specifikt brott. Det blir många gånger ineffektivt. Det är svårt att bevisa sådana här saker, särskilt som en yrkesmässig brottslighet många gånger ger stora vinster. För att effektivisera här har vi i Sverige Förverkandeutredningen, som lämnade sina förslag i december 1999.

Förslaget här går ut på att man ska utvidga reglerna. På rådsmötet kommer man att diskutera principfrågor för att nå enighet om förhandlingsarbetets fortsatta inriktning. Frågorna handlar om principen om införande av regler om utvidgat förverkande kan godtas eller inte. Vi är positiva till detta. Det rör sig alltså om att ge bättre möjligheter till åklagare. Det är ändå viktigt att rambeslutet får en relativt generell omfattning som gör det möjligt för oss att närmare bestämma utformningen av svenska regler vid genomförandet av rambeslutet.

För att reglerna ska bli effektiva krävs naturligtvis att de inte kan kringgås. Utvidgat förverkande bör därför i vissa fall bli aktuellt, även hos närstående till lagöverträdaren och juridiska personer som lagöverträdaren har inflytande över. Även i denna del bör rambeslutet överlämnas till staten att närmare bestämma utformningen av de nationella reglerna.

Anf.  18  BEATRICE ASK (m):

Jag tycker att det här är ett ganska komplicerat ärende. Det känns lite grann som att man föregår den process som borde komma med anledning av den utredning som ändå varit. Det handlar ju om grundläggande rättsprinciper.

Jag förstod inte om det som sagts är ministerns egen uppfattning. Vilken inställning avser man att ta med sig till mötet när det gäller de här principfrågorna? Man kan titta t.ex. på den andra frågan. Det handlar om ett slags omvänd bevisföring. Man ska bevisa att man har skaffat någonting lagligt. Det finns en del andra sådana saker. Vi är alldeles överens om det angelägna i att effektivisera och få detta att fungera bättre. Men samtidigt måste grundläggande rättsprinciper ligga fast. I det här ärendet är det väldigt viktigt att riksdagen får ta ställning till de genomarbetade synpunkter som finns i den utredning som ligger på departementet. Här behövs det väl inhemska beslut innan man egentligen låser sig på EU-nivå.

Anf.  19  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vad gäller frågan om stora vinster på något sätt kan bevisas i domstolsförfarandet kan jag säga att vi redan har detta i Sverige – den s.k. Al Capone-modellen, nämligen att väldigt stora vinster i skattemål många gånger ska förklaras. Man kan ha en lång diskussion om detta med omvänd bevisbörda eller inte, men det här är alltså något som redan i dag tillämpas i svenska domstolar. I det här fallet rör det sig bara om en principdiskussion – om vi ska ha det här i EU eller inte. Naturligtvis kommer vi inte att fatta något beslut som på något sätt binder regeringen eller riksdagen.

Som svar på Beatrice Asks fråga kan jag säga att jag anser att det här ska utvidgas – vi har det ju redan i Sverige. Jag tror att det kommer att underlätta det internationella samarbetet. Dock måste man naturligtvis också vara vaksam på rättssäkerheten och på att det finns skarpa gränser för detta.

Anf.  20  ALICE ÅSTRÖM (v):

Rättssäkerheten tycker jag att det är oerhört viktigt att hela tiden ha med sig i diskussionerna.

Jag kan instämma i det som Beatrice Ask säger. Jag tog upp saken när vi hade uppe detta i justitieutskottet. Det stora problemet när vi tillsätter egna utredningar på svåra och komplicerade områden är att det, samtidigt som utredningen pågår och det sker ett remissförfarande, pågår ett förfarande i EU där man utarbetar en modell. Jag är väldigt oroad, vilket jag förut har tagit upp, över att man i riksdagen tappar den genomgripande synen på lagstiftningen, på att vi får en lagstiftning som hänger ihop. Det är ju det som är det svåra med strafflagstiftningen och över huvud taget när man väger brottets allvar och straffskalor i förhållande till ett så stort område. Hela tiden får man delar från EU. Då blir det väldigt svårt att ha kvar en samlad syn på vår egen lagstiftning.

Jag vet att Förverkandeutredningen ligger väldigt nära dessa förslag. Men här ser man det stora problemet med lagstiftningsarbetet på EU-nivå och det lagstiftningsarbete som egentligen är riksdagens arbete – det är ju riksdagen som stiftar lagar. Det blir svårt att ha en samlad bild.

Anf.  21  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det här tog vi initiativ till innan frågan togs upp i EU. Visst, detta kan bli en komplicerad fråga. Men jag måste säga att jag tycker att det är bra från demokratisk synvinkel att vi redan ligger före EU. Om vi dessutom, som i det här fallet, lyckosamt nog faktiskt ligger nära varandra är det en fördel, tycker jag. Men naturligtvis kan sådana situationer uppstå som Alice Åström varnar för.

Anf.  22  MIKAEL ODENBERG (m):

På intet sätt bestrider jag att det finns ett starkt behov av att så att säga vässa samhällets möjligheter att komma till rätta med grov ekonomisk brottslighet och att det kan finnas fog för att i lagstiftningen exempelvis utvidga möjligheterna till förverkande. Samtidigt är det alldeles uppenbart att mot rättsväsendets och samhällets effektivitetskrav står viktiga rättssäkerhetsaspekter. Det är klart att det ligger en fara i att gå i riktning mot att vända på bevisbördan. Om man går långt, tangerar man väldigt grundläggande principiella frågor som i sin tur tangerar det grundlagsskyddade – det som har bäring på äganderätten och på grundläggande fri- och rättigheter. Givetvis innebär det en grannlaga uppgift att bedriva det här arbetet. Lite grann får vi ändå en illustration av skillnaderna mellan nationella lagstiftningsbeslut och den process på det här området som äger rum inom unionen.

Här har vi Förverkandeutredningen – en parlamentarisk, utgår jag från, utredning som tillsattes 1997. Remissbehandling pågår. Vi vänder på alla stenar. Sakkunskapen får komma till tals. Alla får yttra sig. Det är en omsorgsfull beredning i Regeringskansliet. Sedan har vi lagrådsremissen. Säkert går man så att säga på pumpen och får göra om det hela. Så småningom kommer en proposition till riksdagen. Det är ju den traditionella svenska hanteringsordningen.

Mot denna står en hanteringsordning som, lite hårddraget, kan sägas vara att EU-nämnden på grundval av fyra och en halv sladdriga A 4-sidor säger till justitieministern: Det är bra. Fortsätt den här mycket viktiga diskussionen i Bryssel.

Så småningom, när arbetet har fortskridit lite längre, får vi måhända ett lite fylligare material – kanske nio A 4-sidor – i EU-nämnden. På grundval därav kommer ordföranden att säga att det föreligger stöd för regeringens upplägg i den fortsatta hanteringen av ärendet. Sedan kommer det ett rambeslut i riksdagen.

Alldeles nyss yrade jag i ogjort väder när jag talade om rambeslut under en punkt som inte handlade om rambeslut. Däremot handlar den här punkten om det. Jag menar att detta illustrerar vikten av att man noga tänker igenom hanteringsordningen. Här är det nog fler svenska parlamentariker än magsura moderater som känner att det är en otillfredsställande ordning om riksdagen så småningom tvingas fatta beslut om att godkänna något vars närmare innebörd är oklar – just därför att väldigt grundläggande rättssäkerhetsfrågor tangeras.

Justitieministern antydde att regeringens förhållningssätt i det läget är att säga: Okej, låt oss se till att det blir ett mycket generellt rambeslut.

Jag är inte så säker på att det är lösningen därför att ett mycket generellt rambeslut kan i slutändan göra att det blir ännu oklarare för riksdagen vad det är man egentligen godkänner om det inte finns en följdlagstiftning på plats samtidigt som riksdagen ska ta ställning.

Vårt principiella förhållningssätt till hur beslutsprocessen ska drivas är väl känd för regeringen, så jag ska inte tjata mer om det. Det finns för övrigt fler sådana här punkter på föredragningslistan. Jag vill dock understryka att det är viktigt och ett intresse för oss alla vid detta bord att noga tänka igenom vilken hanterings- och beslutsordning vi har i de här ärendena.

Anf.  23  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Diskussionen är ingalunda ny, utan den uppkom efter vårens debatter. Moderaterna intog, som Mikael Odenberg säger, en annan inställning än tidigare. Naturligtvis har jag full respekt för den inställningen. Frågan har vi nu tills vidare i Sveriges riksdag, och detta är något som vi tar upp i framtidskonventet – alltså hur vi i framtiden ska agera när det gäller EU-överenskommelser. Regeringens ståndpunkt är att vi kommer att fortsätta på det sättet tills någonting annat är för handen. Vi vill verkligen delta i det här internationella samarbetet och vill inte göra något avsteg fram till dess att en ny ordning föreligger.

Dock vill jag understryka att det naturligtvis är regeringens ambition att på alla sätt se till att EU-nämnden får allt material och att vi har en mycket öppen och bra dialog. Vi agerar ju inte på något sätt utan att få stöd från riksdagen.

Vi har lite olika uppfattningar här. Problemet är att det dröjer kanske t.o.m. fyra år innan en ny ordning är klar, så antingen kan den här diskussionen fortsätta i fyra år eller också har vi det på det här sättet.

Anf.  24  KARIN GRANBOM (fp):

Mycket klokt har sagts här. Också jag reagerade på detta med rättssäkerheten. När man läser det här materialet ser man tydligt att det handlar om någon form av omvänd bevisbörda, vilket kan ge inskränkningar i rättssäkerheten. Jag vill poängtera detta också från global sida.

Brottsbalken kommer att behöva kompletteras om detta går igenom. Där undrar jag vad det skulle vara fråga om. Dessutom vill jag säga att det är viktigt att vi inte går fram för fort i denna fråga.

Anf.  25  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Diskussionen om omvänd bevisbörda eller inte skulle vi kunna sitta länge med. Jag vill säga att det här redan finns i Sverige – i skattemål och vid ekonomiska brott över huvud taget. Det är vinsterna, inte personerna, som man siktar in sig på eftersom det är mer regel än undantag att det finns bulvanversioner. Då är detta ett viktigt steg. Men jag håller med om att detta kan diskuteras om man tycker att det ska bevisas från den person som t.ex. har tillgångarna. Den principen är i så fall redan genombruten i Sverige och används i princip dagligen i svenska domstolar.

Anf.  26  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag förstår att justitieministern svarar så. Men just därför att detta redan finns i svensk lagstiftning och detta är något som framför allt drabbar företagare och i skattemål, ska vi väl också påminna oss om att Sverige har dömts för att vi inte har rättssäkerhet för småföretagen. Jag ville bara påminna om detta.

Anf.  27  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Då vill jag svara att för det här förfaringssättet har vi inte på något vis dömts i Europadomstolen eller någon annanstans – dvs. att den s.k. Al Capone-modellen inte skulle vara tillämplig.

Anf.  28  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Då måste jag ha missförstått justitieministern. Jag fick en känsla av att man hänvisade till att vi redan har det här i svensk lagstiftning, bl.a. vad gäller skattemål som faktiskt drabbar småföretagen. Det finns stor anledning att ha principiella invändningar, som vi tidigare har framfört via Mikael Odenberg.

Anf.  29  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi kan ta den här diskussionen i ett annat sammanhang. Det är framför allt vid ekonomiska brott i allmänna domstolar som det här förekommer.

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Detta är en ny fråga och en principdiskussion. Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna i frågan.

Vi går vidare till punkt 6.

Anf.  31  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Rambeslut om åtgärder för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi är en fråga som var uppe i april utan att man lyckades nå någon överenskommelse. Nu görs det ett nytt försök. Det som vi stupade på i april var att en medlemsstat inte kunde acceptera ett av undantagen från vad som skulle vara straffbart när det gäller barnpornografi. Nu har dock denna medlemsstat släppt reservationen. Nu kvarstår att en medlemsstat fortfarande inte kan acceptera förslaget till straffartikel utan vill ha strängare straffskalor för vissa brott mot barn mellan 15 och 18 år. Ingenting hindrar denna stat, men man säger sig i alla fall än så länge inte vilja acceptera en överenskommelse så länge inte alla andra stater går med på det. Övriga 14 stater säger alltså nej.

Detta är exakt samma sak. Ingenting hände sedan vi hade mötet i juni. Man kunde dessutom ganska snabbt konstatera att det inte går att komma vidare. Läget är helt oförändrat.

Anf.  32  BEATRICE ASK (m):

Finns det något mer att säga om de lagändringar som man anser erfordras? Det påpekas här att sådana kan komma. Det är rätt viktigt att vi har koll på det.

Anf.  33  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är precis som i våras. Maxstraffet för grovt barnpornografibrott måste höjas från fyra till sex år, åtminstone när vissa försvårande omständigheter är för handen. Maxstraffet för värvning och utnyttjande av barn under 15 år i pornografiska föreställningar ska också höjas till sex år. Slutligen måste maxstraffet för köp av sexuella tjänster av barn mellan 15 och 18 år höjas från sex månader till åtminstone ett år. Det är precis samma som det som gällde i våras.

Anf.  34  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag ska inte förlänga diskussionen. Jag har samma principiella invändningar som tidigare. Det är svårt att få en helhetsbild. Det har funnits en sexualbrottskommitté. Vi är precis i samma situation med det här förslaget. Även om jag tycker att det är väldigt positivt att man får en gemensam syn är det fortfarande samma principiella svårigheter när det gäller det svenska sättet att hantera det och Sexualbrottskommittén och hur man väger samman straffen när man får maximistraff och skalor från EU.

Anf.  35  MIKAEL ODENBERG (m):

Jag ska inte upprepa mig i fråga om rambeslut utan bara ställa två korta frågor.

Har jag förstått rätt att Sveriges position varit att biträda de tre undantag enligt artikel 3.2 som står beskrivna på s. 79, alltså den tredje sidan i departementets promemoria?

Kan justitieministern antyda vad diskussionen handlat om med den medlemsstat som haft invändningar mot något av undantagen?

Anf.  36  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag kan svara på frågan om vilket land som nu har kvar invändningarna.

Anf.  37  MIKAEL ODENBERG (m):

Jag bryr mig inte om vilken medlemsstat det var men arten av invändningar. Vad har diskussionen gällt?

Anf.  38  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag kan inte svara på varför man har invändningar från Nederländerna, men det är samma land som hade invändningar vid förra mötet och samma invändningar vid mötet nu. Jag vet inte vad som ligger bakom.

Anf.  39  MIKAEL ODENBERG (m):

Det handlade om att det var något av undantagen som Nederländerna inte ville ha med?

Anf.  40  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

De anser att alla måste ställa upp på ett strängare straff medan de övriga 14 länderna säger ungefär att man i alla övriga sammanhang talar om miniminivå. Om ni vill höja straffen kan ni göra det, säger man, men vi andra har inte för avsikt att göra på samma sätt som Nederländerna. Det är också på ett sådant sätt som jag tror att diskussionen kommer att föras denna gång.

Anf.  41  MIKAEL ODENBERG (m):

Det är alltså så att Sveriges ståndpunkt är att säga ja till de tre undantag som är föreslagna enligt artikel 3.2?

Anf.  42  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi i majoriteten går emot straffändringar.

Anf.  43  MIKAEL ODENBERG (m):

På s. 3 i Justitiedepartementets och straffrättsenhetens promemoria talas det om artikel 3.2 som handlar om att en medlemsstat får göra undantag från straffrättsligt ansvar. Det anges tre punkter: a, b och c.

Jag undrar om Sveriges ståndpunkt är att biträda de tre undantagspunkterna.

Anf.  44  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag lämnar över frågan till Anders Perklev som jobbat med den tekniska utformningen.

Anf.  45  Departementsrådet ANDERS PERKLEV:

Sverige har här ingen stark uppfattning. Vi behöver inte undantagen. Vi har en lagstiftning som går längre. Men det finns länder som behöver dem. Sverige har inte krävt att undantagen ska tas bort eftersom vi på det sättet kan få en enighet. Frågan är inte längre utestående. Det finns enighet. Den enda utestående frågan är om maximistraffen gäller.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfatta att precis som EU-nämnden tidigare haft en majoritet för regeringens ståndpunkt så finns majoriteten kvar för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi kan gå vidare till nästa ärende.

Anf.  47  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det gäller rambeslut om åtgärder mot olaglig narkotikahandel. Det kommer att vara den stora frågan. Jag tror att det kommer att bli väldigt hårda diskussioner.

Sverige har en väldigt bestämd uppfattning om att inga undantag får göras för små mängder av narkotikahandel. Ett land är av ungefär lika bestämd uppfattning att det ska göras ett undantag. Sådana är positionerna. Vi ser hellre att det inte blir någon överenskommelse alls än en överenskommelse som legitimerar de s.k. coffee shops som egentligen är anledningen till att man vill ha ett undantag. Vi kommer inte att vika från vår ståndpunkt. Det berättade jag också för den danske ordföranden vid det informella mötet eftersom jag visste att frågan skulle komma upp.

Det är inte någon större mening med att ens försöka att förhandla med Sverige på denna punkt. Vi kommer inte att göra det. Då försämrar vi vår position. Om något annat land vill införa s.k. coffee shops kommer det att tas till intäkt för att vi har medverkat till det. Detta är inte förhandlingsbart. Jag kommer att gå in och göra det klart redan från början. Vi får se vad det leder till. Här gäller inga kompromisser.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Denna fråga var också uppe i EU-nämnden i juni. Det fanns då en majoritet för regeringen. Det finns fortfarande majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkt 8. Nej, förlåt.

Anf.  49  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tycker att frågan är väldigt viktig. Jag vill bara registrera att Folkpartiet liberalerna naturligtvis instämmer till fullo i denna ståndpunkt. Jag har inte heller uppfattat någon annan ståndpunkt på den här sidan av bordet.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Då står vi kvar vid att det fortfarande finns en majoritet.

Anf.  51  MIKAEL ODENBERG (m):

Eftersom vice ordföranden börjar vill vi också från Moderaternas sida markera att vi stödjer regeringens linje. Vi menar att man ska driva denna fråga intill användandet av veto.

Anf.  52  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag får också instämma i att jag är helt överens med regeringens linje.

Anf.  53  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Samma gäller från vårt håll.

Anf.  54  MARGARETA ANDERSSON (c):

Även Centerpartiet instämmer helhjärtat i detta.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Var det någon jag glömde?

Anf.  56  ULF HOLM (mp):

Ja, jag instämmer. Det är jättebra att regeringen jobbar med detta.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Om inte Thomas Bodström har någon ytterligare kommentar kan jag säga att det verkligen finns ett stort stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  58  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Nästa punkt gäller rambeslut om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff. Sverige är en av initiativtagarna till detta instrument. Den viktigaste frågan vid mötet kommer att vara kravet på dubbel straffbarhet, dvs. om gärningen även ska vara straffbar i den stat som ska verkställa böterna. Jag tycker inte att detta krav bör hindra samarbetet mellan medlemsstaterna. Kravet bör därför begränsas. Så har vi också resonerat när det gäller andra instrument som den europeiska arresteringsordern. Jag ser ingen anledning att ha en annan inställning nu.

Ordförandeskapet föreslår att detta krav kan åberopas endast när brottet har begåtts utanför territoriet i den stat som dömt ut böterna. Det tycker jag är ett bra förslag. Det är en enkel lösning. Jag kommer att försöka att få medlemsstaterna att acceptera denna kompromiss.

En annan fråga som jag kommer att ta upp är att rambeslutet inte ska hindra medlemsstaterna att tillämpa sina konstitutionella bestämmelser om t.ex. tryckfrihet. Det har medlemsstaterna respekterat i andra rambeslut. Jag tycker det är självklart att samma sak ska gälla här.

När det gäller beloppsnivåerna är det inte bra att vissa bötesstraff inte kommer att verkställas bara för att beloppet är under en viss nivå. Diskussionerna har rört belopp mellan 40 och 150 euro. Nu föreslås 70 euro. Jag kommer att verka för att det blir en något lägre nivå, kanske kring 40–50 euro.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Jag vill fråga justitieministern så vi vet vad vi ska fatta för beslut: Kommer detta att antas eller kommer det att vara fortsatta överläggningar?

Anf.  60  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det blir inget antagande. Det blir möjligtvis en politisk överenskommelse. Det är det längsta.

Anf.  61  LENNART HEDQUIST (m):

Det står i promemorian att rambeslutet inte förutsätter några ändringar i lagar. Det står sedan att det dock av flera skäl kan vara lämpligt att uttryckligen reglera verkställigheten enligt rambeslutet i lagregler.

Jag skulle vilja fråga eftersom skälen inte finns med: Vilka är skälen?

Anf.  62  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag lämnar över till Peter Strömberg.

Anf.  63  Departementsrådet PETER STRÖMBERG:

Skälet är att dessa frågor numera är reglerade på förordningsnivå. Man har tänkt sig att om man gör ett stort åtagande finns det kanske skäl att se över verkställighet av utländska domar över huvud taget. Då kan detta komma in. Men man kan klara sig med att uppfylla de bestämmelser som finns i rambeslutet med den reglering vi har i dag. Den mår dock kanske väl av att moderniseras och rensas upp i på längre sikt, precis som man har gjort med frågor som rör internationell rättslig hjälp över huvud taget.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens upplägg i de fortsatta förhandlingarna i frågan. Vi går vidare till punkt 9.

Anf.  65  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det gäller rådets beslut om utredning och lagföring av krigsförbrytelser, folkmord och brott mot mänskligheten. Frågan kommer att diskuteras både vid mötet och ministrarnas arbetslunch. Man har bjudit in åklagaren Carla Del Ponte vid Jugoslavientribunalen. Det innebär att medlemsstaterna åläggs att vidta nödvändiga åtgärder för att tillförsäkra att de brottsbekämpande myndigheterna informeras när en person som söker uppehållstillstånd kan misstänkas för krigsförbrytelser, folkmord eller brott mot mänskligheten.

Vidare ska medlemsstaterna tillse att informationsutbytet mellan de egna berörda myndigheterna och mellan egna och andra medlemsstaters relevanta myndigheter på området inte hindras.

Slutligen ska medlemsstaterna bistå varandra när det gäller undersökning och påkallad lagföring av de brott som är aktuella i förslaget.

Vi är positiva till detta. Vid utarbetandet av bestämmelsen om informationsutbyte som följer av beslutet ska givetvis beaktas de grundläggande reglerna om skydd för den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter som finns i bl.a. personuppgiftslagen och EG-direktivet om personuppgifter.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Denna fråga har också varit uppe i nämnden tidigare. Jag kan sammanfatta och säga att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till fråga nr 10.

Anf.  67  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Om det inte finns några frågor hade jag inte tänkt föredra några fler frågor.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

I detta ärende finns också en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkt 11. Det var en information. Då går vi till ärende 20.

Anf.  69  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är en ren informationsfråga. Jag kan kort säga att frågan står på dagordningen på franskt initiativ. Det är fortfarande oklart vad Frankrike har för avsikt med punkten. Enligt uppgift saknar ett stort antal utlänningar i Frankrike inresestämpel, vilket försvårar bedömningen av om de har varit i landet i mer än tre månader. Utvärderingen av de franska gränskontrollerna uppvisade så sent som i våras stora brister avseende just inresekontrollen vid de större flygplatserna. Det är väl något som Frankrike vill informera om.

Anf.  70  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag har en fråga på punkt nr 15 om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan osv. Har man någon koppling till Genèvekonventionen på detta område? Hur ser det ut? Jag har inte kunnat utläsa det av handlingarna.

Anf.  71  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är UD som har hand om dessa frågor, även nr 20, tror jag. Detta är definitivt UD:s fråga.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Vi får återkomma till frågan vid senare tillfälle.

Vi har kommit till A-punkterna. Jag undrar om vi kan ta dem i klump. Har någon en fråga till justitieministern, eller kan vi ta allting på en gång? Vi gör det.

Jag tackar justitieministern med medarbetare. Vi ber Gun-Britt Andersson att komma in.

Jag hälsar statssekreterare Gun-Britt Andersson med medarbetare välkomna hit. Jag lämnar över ordet.

Anf.  73  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Tack så mycket. Jag hoppas att vi klarar det bra. Jag kom i morse hem från Bangkok men har haft material med och använt våra dåliga datautrustningar ute på våra utlandsmyndigheter. De behöver förbättras. Vi har fått en tydlig illustration av det när vi har försökt förmedla handlingarna över halva jordklotet.

Jag vill inleda med att återrapportera från RIF-mötet som ägde rum den 13 juni före sommaruppehållet och från det danska ordförandeskapets informella möte som hölls i Köpenhamn i slutet av sommaren.

Ni har fått rapportering i skriftlig form. Jag kommer därför att fatta mig kort.

På junimötet berördes bara ett fåtal punkter inom migrationsområdet. Bl.a. gäller det olaglig invandring och EU:s yttre gränser.

Angående den olagliga invandringen debatterades unionens migrationspolitik i bredare mening. Betydelsen av ett tydligt språkbruk och klara relationer med tredjeländer framhölls. Fler inlägg talade om behovet av ett i grunden positivt budskap byggt kring samarbete, om att man har stort utbyte av att ha en öppen dialog i många frågor mellan ursprungsländer för migration och destinationsländer.

Man antog också en plan för extern gränskontroll och ett dokument om illegal invandring. Det var ministerrådets bidrag inför Europeiska rådet i Sevilla.

Man diskuterade också Dublinförordningen. Flera av rådets ministrar efterlyste ökad solidaritet med medlemsländer som har en stark inströmning av asylsökande eftersom de har vidsträckta landgränser och svårkontrollerad sjögräns. Också i denna fråga underströks vikten av att vi får en gemensam syn på hanteringen av EU:s yttre gränser. Jag kommer tillbaka till frågan längre fram. Den är också med på dagordningen för det aktuella RIF-rådet.

På det informella RIF-rådet i Köpenhamn var FN:s flyktingkommissarie Ruud Lubbers inbjuden. Han vill ha en ökad dialog med medlemsländerna. Vi har en pågående dialog. Under vårt informella ministerrådsmöte inbjöd vi också Lubbers. Vi tycker att det är viktigt med dialogen med UNHCR. Just nu när vi håller på med lagstiftningen på migrationsområdet är denna relation extra viktig. De konsultationer som har genomförts om Genèvekonventionen är en viktig bas för arbetet och vad man därutöver behöver göra för att få en bra ordning internationellt kallas Convention Plus av Ruud Lubbers.

På rådsmötet i Köpenhamn var man överens när det gäller skyddsgrundsdirektivet om att man behövde tydliga och enhetliga definitioner för att underlätta den framtida tillämpningen. Man underströk också att det var viktigt att vi inte avviker, att vi håller oss till de internationella åtagandena. Diskussionen fokuseras därför på ett ökat samarbete också med ursprungsländer.

I Köpenhamn diskuterades också de förslag till återvändandeprogram som baseras på kommissionens grönbok som kommer att läggas fram i november. Vi hade den gemensamma uppfattningen att ett sådant program måste bygga på frivillighet. Men flera ministrar ville också se möjlighet till samverkan när vi har avvisningsbeslut till ett visst land och det blir fråga om tvångsvisa avvisningar. Det är en fråga som man arbetar med på olika sätt i arbetsgrupper. Ett arbete pågår just när det gäller Afghanistan.

Man beslutade att man skulle inrätta nationella kontaktpunkter för informationsutbyte mellan medlemsländerna i integrationsfrågor. Det är väldigt lite om integrationsfrågor i RIF-rådet, men det kommer en punkt då och då. Det var återrapporteringen.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för det och går över till ärendena med punkt 12 på dagordningen.

Anf.  75  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

På RIF-rådsmötet ska det hållas en öppen debatt som innebär att allmänhet och medier kan lyssna. Det danska ordförandeskapet har valt att behandla två frågor. Den ena rör kommissionens nya förslag till rådsdirektiv om miniminormer för asylförfaranden som presenterades under sommaren. Det är ett direktiv som har diskuterats tidigare i rådet. Efter de första genomgångarna har man nu lagt fram ett nytt förslag. Det andra förslaget rör ett rådsdirektiv om studenters inresa och vistelse.

När det gäller asylförfarandena har ordförandeskapet ställt två frågor. Dels frågar man om förslaget säkerställer en tillräcklig grund av harmonisering av asylförfarandena inom EU. Dels frågar man om de föreslagna bestämmelserna om ett påskyndat förfarande säkerställer att de ansökningar som skulle kunna handläggas i en sådan procedur verkligen kommer att handläggas skyndsamt.

När det gäller första punkten om asylförfaranden har ordförandeskapet tänkt att varje minister ska få två minuter på sig. Därför kommer kommentarerna att bli väldigt korta. Vi räknar också med att kommissionen ska presentera sitt nya förslag som har gjorts om efter kritik från Europaparlamentet och synpunkter från medlemsstaterna angående det tidigare direktivförslaget.

Det nya direktivförslaget är väldigt omfattande. Det innehåller 47 artiklar och två bilagor. Detta direktivförslag är ändå bara ett första steg framåt när det gäller harmonisering av asylförfarandet inom unionen. I stora delar överensstämmer det med gällande svensk rätt.

Vi tror att förhandlingarna om detta kommer att börja tidigast i november. På UD håller vi på med en analys av förslagets detaljer. Det har inte kommit någon faktapromemoria på detta till riksdagen än. Det kommer så småningom när vi är färdiga med analysen. Vi har haft detta uppe flera gånger i den gamla skepnaden, men det var så mycket kritik att man bestämde sig för att göra ett nytt utkast och börja om – förhoppningsvis inte från början.

När det gäller den första frågan om huruvida förslaget säkerställer en tillräcklig harmoniseringsgrad i fråga om asylprocedurer inom EU är det viktigt att påpeka att vi alltid i sådana här sammanhang håller på med miniminormer.

Direktivförslaget tillåter medlemsstaterna att behålla bestämmelser som avviker från förslaget men också att införa eller behålla förmånligare regler. En brist i detta direktivförslag och även i det förra förslaget är att det inte omfattar subsidiära skyddsformer, t.ex. de fall där det finns en risk för tortyr eller någon varit utsatt för tortyr. Det koncentrerar sig på skyddsbehoven enligt Genèvekonventionen. Vi driver hela tiden linjen att det är bra med ett förfarande som innehåller och utgår från alla former av behov av skydd. En rad andra medlemsländer har tillsammans med Sverige drivit denna ståndpunkt. Vi kommer att upprepa den. Vi har också gjort skrivelser tillsammans med andra medlemsländer på denna punkt.

Svaret på den första frågan kommer därför att bli att förslaget inte tillfredställer en tillräcklig harmonisering. Det är så begränsat i sin omfattning. Detta var något som det var svårt att komma fram på i diskussionerna tidigare. Kommissionen har därför lagt fram detta mer begränsade förslag.

På den andra frågan om huruvida bestämmelserna om påskyndat förfarande verkligen kommer att leda till snabbare procedurer är svaret att det är tveksamt om det gör det. Man skiljer bl.a. på ett snabbförfarande för asyl och ett annat förfarande om någon riskerar tortyr eller har väldiga humanitära problem. Snabbproceduren kan omintetgöras genom att man hoppar från det ena lagrummet till det andra.

I det fortsatta arbetet kommer vi att se till att det blir möjligt vid uppenbart ogrundade asylansökningar att behålla det snabbförfarande som vi har i dag och som innebär att vi kan ha omedelbar verkställighet när ansökan är uppenbart ogrundad. Vi ska se till att vi kan behålla den sammansatta procedur där vi tar alla frågor och alla skyddsgrunder på en gång. Annars får man inte ett snabbförfarande.

Det gällde denna punkt. Det är bara diskussion som är avsikten.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Ja, rådet ska hålla en offentlig debatt. Detta har varit uppe tidigare i EU-nämnden. Man har diskuterat direktiven. Jag kan bara konstatera att det finns ett fortsatt stöd för regeringens redovisade upplägg i denna fråga.

Anf.  77  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON (s):

Jag måste nämna studentdirektivet också. Det fick vi i går. Vi räknar med att det blir en presentation från kommissionen. Vi kommer inte att kunna säga mycket om det. Men det handlar om att det ska bli lite lättare för studenter att kunna få uppehållstillstånd för studier i Europa och lite förenklade förfaranden. En del av detta ligger i linje med de processer som vi själva har på gång. Vi har t.ex. alldeles nyligen tagit en förordning om att studenter får arbeta utan arbetstillstånd i stort sett så mycket de vill under hela året. Det är fortfarande mer begränsat i EU-direktivet. Vi får titta på det och komma tillbaka med det.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Vi behöver inte sammanfatta detta utan kan gå vidare till nästa punkt.

Anf.  79  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Den gäller uppföljning av handlingsplanen om olaglig invandring och yttre gränskontroll. Syftet med denna punkt var enligt det danska ordförandeskapet ursprungligen att informera om det pågående uppföljningsarbetet efter Europeiska rådets möte i Sevilla. På ett väldigt sent stadium har sedan Italien tagit initiativ till att göra rådsslutsatser om den omedelbara tillämpningen av gemensamma åtgärder på EU-nivå för att bekämpa och förebygga olagliga invandringsströmmar och människosmuggling. I SCIFA har det behandlats ett förslag som är väldigt oklart. Vi har inte lagt fram det. Vi har det med oss här och håller på att studera det för att se om det innehåller någonting utöver det som vi sade i Sevilla. Detta är ett arbete som pågår i arbetsgrupper. Vi tycker att det är olyckligt att man hela tiden lyfter upp det och ska göra kraftfulla rådsslutsatser när man inte har någonting nytt att komma med utan kanske i stället ställer till det för det mer gedigna arbete som man ska lägga ned i arbetsgrupperna. Men ordförandeskapet har valt att släppa fram det.

När det gäller det pågående arbetet med handlingsplanen för olaglig invandring och människohandel från februari i år kommer det danska ordförandeskapet att driva arbetet vidare.

Det finns en färdplan för uppföljningen av slutsatserna från Sevilla, och den upprättades av ordförandeskapet i juli 2002. Färdplanen innehåller också tidsramar för när olika åtgärder ska vara genomförda, och det arbetet pågår nu.

Det här har antagligen redan presenterats av justitieministern. Mycket av det här jobbet ligger inom justitieministerns område, alltså själva gränskontrollssamarbetet. Men organisatoriskt ligger det inom SCIFA som är den högsta arbetsgruppen inom vårt område. Så det sker en samverkan. Om ni redan har diskuterat detta kanske jag kan hoppa över resten.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den informationen och går vidare till nästa punkt.

Anf.  81  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Den punkten handlar om återtagandeavtal. Det är också en informationspunkt där ordförandeskapet och kommissionen kommer att beskriva läget som det är nu.

Rådet har ju gett kommissionen mandat att förhandla fram återtagandeavtal med ett antal tredjeländer. För närvarande finns det mandat att förhandla med Hongkong, Macao, Marocko, Pakistan, Ryssland, Sri Lanka och Ukraina. Förhandlingar pågår nu med Marocko, Sri Lanka, Ryssland och Ukraina, och de har avslutats med Hongkong och Macao.

Det kan tänkas att det vid det här rådsmötet kan komma förslag om nya förhandlingsmandat. I så fall kan det gälla Albanien, Algeriet, Kina och Turkiet, vilket är helt i enlighet med slutsatserna i Sevilla.

Vi är positiva till EU-förhandlingar om återtagandeavtal, och vi stöder detta arbete starkt. Samtidigt är det ett trögt arbete. Det är väldigt viktigt att kommissionen använder sina knappa förhandlingsresurser till det som är allra viktigast. Det behöver göras en ordentlig prioritering när man tar upp nya länder.

För Sveriges del är förhandlingar med Ryssland av allra högsta prioritet. Ni har säkert läst om i medierna att vi i år hittills har fått över 6 000 asylansökningar från länder i f.d. Sovjetunionen, varav en väldigt stor del från Ryssland. I regel är dessa asylansökningar helt ogrundade. Ibland är de också täckmantel för brottslighet. Vi har stora problem med snabbförfaranden vid avvisningar till Ryssland. Där är det väldigt viktigt att få ett återtagandeavtal till stånd när det gäller ryska medborgare, att man samverkar till att förse medborgare som försöker dölja sin identitet med handlingar. Detta är i hög grad en prioriterad fråga för oss.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den här informationen och går vidare till punkt 15.

Anf.  83  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Den punkten handlar om Dublin II. Det finns en Dublinkonvention mellan medlemsländerna som fanns innan migrationsfrågorna hamnade i första pelaren. Den konventionen har utvärderats, och vi håller nu på att ersätta den med en förordning. Dublinkonventionen innehåller kriterier för vilket medlemsland det är som har ansvar för att behandla en asylansökan.

På Europarådets möte i Sevilla fastställdes ett slutdatum för när Dublinkonventionens efterträdare ska antas. Det ska ske före årets slut. En informell arbetsgrupp har tillsatts med uppgift att lägga fram kompromissförslag om några av de utestående frågorna. Vi ingick också i den arbetsgruppen. Det dokument som nu föreligger är resultatet av gruppens arbete.

Anledningen till att punkten är uppe på RIF-dagordningen är att ministrarna dels ska diskutera rådsdeklarationen som man planerar att foga till Dublininstrumentet, dels ska kunna enas om innehållet i de sju artiklar som är uppe för diskussion. Det är de som finns i dokumentet ASILE 50.

De huvudsakliga utestående frågorna är ansvarskriterierna, alltså de kriterier som bestämmer vilken medlemsstat som ska ha ansvaret för att pröva en asylansökan. Det handlar om rangordningen mellan dessa kriterier, men också vilka tidsfrister som ska gälla för övertagande och återtagande av asylsökande. Det är i synnerhet två medlemsländer som har svårigheter med ansvarskriteriernas rangordning, och då särskilt det kriteriet som fastslår att om någon har rest in olagligt i ett land medför det ett ansvar för att pröva en asylansökan.

Det finns medlemsländer i södra Europa som är transitländer inom EU och som har problem med att det är så många som kommer över deras gränser. Dessa medlemsländer menar att ett effektivt Dublininstrument skulle medföra en oacceptabel börda eftersom en stor andel av de asylsökande reser in olagligt i länderna.

Den text som nu presenteras för ministrarna är en kompromiss mellan två ytterligheter. Å ena sidan finns det de medlemsstater som menar att olaglig inresa är ett kriterium som ska först medföra ett ansvar för att pröva en asylansökan och som generellt förespråkar lite kortare tidsfrister. Å andra sidan finns det de medlemsstater som menar att bevakningen av de yttre gränserna är en gemensam uppgift för hela EU och som förespråkar lite längre tidsfrister. Det är alltså helt enkelt en fråga om effektiviteten i instrumentet.

Den svenska inställningen till de föreliggande artiklarna är att de är acceptabla som de lyder nu, givet att de inte ändras substantiellt. Regeringen menar att de viktigaste principerna finns kvar i instrumentet. Kriterierna i artikel 10 om olaglig inresa och olaglig vistelse är politiskt viktiga, men relativt svåra att tillämpa i praktiken då det föreligger bevissvårigheter. Därför är texten acceptabel. Många sakliga faktorer måste ofta vägas samman.

Tidsfristerna, som återfinns i bl.a. artiklarna 18, 20 och 21, är generellt kortare än de som fanns i Dublinkonventionen. Det har varit ett problem att Dublinkonventionen har lett till väldigt långa handläggningstider. Målet var att man skulle minska handläggningstiderna, och vi är positiva till de kortare tidsfristerna.

Som jag har nämnt tidigare är det huvudsakligen två medlemsstater som motsätter sig ett antagande av Dublinförordningen. Ett utkast till en rådsdeklaration har upprättats i syfte att nå enighet om förordningen. Den deklarationen placerar förordningen i ett sammanhang med bekämpandet av olaglig invandring och ett stärkt arbete kring den yttre gränskontrollen.

Utkastet till deklaration bygger i stora delar på slutsatserna från Sevilla på dessa punkter. Man föreslår att det ska göras ett uttalande om gemensam finansiering av den yttre gränskontrollen och om kostnaderna för verkställigheten, att man åtminstone ska titta på dessa.

Här är vi måna om att man inte går längre än vad man gjorde i Sevilla, nämligen att man erkänner att det finns en ökad samverkan kring och en solidarisk finansiering av gränskontrollerna. Men vi kan inte frånta medlemsländerna ansvaret att svara för verkställigheter och planera för att de kan bekosta sådana. När det gäller den ojämna ansvarsfördelningen inom EU handlar det fortfarande om länder som har betydligt färre asylansökande än vad många av länderna i norr har. Här är det viktigt att vi får ett solidariskt instrument. Det dröjer länge innan vi har en jämn ansvarsfördelning inom EU.

Det var Dublin. Det här är en central fråga som danskarna hoppas att de verkligen ska gå i mål med, och det har också rådsmötet i Sevilla krävt att man ska göra. Det ligger i handlingsplanen.

Anf.  84  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Det här är verkligen svårt och snårigt. Man borde hitta något slags minimiregler för vad som ska gälla för behandling av asylansökningar. Börjar man i rätt ände när man diskuterar det här?

Anf.  85  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

För svensk del har vi hela tiden sagt att man skulle börja med asyldirektivet som definierar innehållet i asylrätten. Det var också därför vi lyfte fram det på vårt rådsmöte. Nu ligger det på bordet med krav från Sevilla, och det kommer på nästa punkt. Vi ska vara klara med detta till juni, och dessa förhandlingar går relativt bra. Förutsättningarna för att vi ska få en mer gemensam syn i det här sammanhanget kommer att finnas inom kort.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

EU-nämnden behandlade den här frågan senast i juni och gav då regeringen sitt stöd för de fortsatta förhandlingarna. Jag finner att det finns ett stöd för regeringens fortsatta arbete och förhandlingarna i den här frågan. Vi går vidare till punkt 16.

Anf.  87  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Jag skulle kanske ha sagt från början att hela lagstiftningsarbetet på asylområdet är väldigt omfattande just nu. Vi är inne i en fas där väldigt många substantiella delar i Amsterdamfördraget ligger på bordet och är inne i ett aktivt förhandlingsskede, och vi hyser förhoppning om att vi faktiskt ska nå resultat inom asylagendan. Danskarna har verkligen varit pådrivande på alla dessa punkter. De har förhoppningen att vi ska bli klara under deras ordförandeskap med delar av skyddsgrundsdirektivet, nämligen själva definitionen av vem som är skyddsbehövande.

Förhandlingarna om kommissionens förslag till skyddsgrundsdirektiv påbörjades under det spanska ordförandeskapet. Direktivförslaget syftar till att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning och praxis när det gäller lägsta krav för kvalificering för internationellt skydd och vilka rättigheter och förmåner som flyktingar och andra personer som behöver internationellt skydd ska ha i medlemsstaterna.

Syftet med behandlingen på det här RIF-rådet är att man ska nå en överenskommelse rörande definitionen av flykting och vilka personer som uppfyller kraven för alternativt skydd. Vi är glada för att man har med både alternativt skydd och flyktingdefinitionen i just det här direktivet. Det är centralt för kommande arbete.

Det danska ordförandeskapet prioriterar starkt skyddsgrundsdirektivet inom asylområdet. Ordförandeskapets handlingslinje har varit att försöka nå enighet om direktivets första del – det som rör definitioner, tillerkännande av flyktingstatus, alternativ skyddsstatus och exkludering från flyktingstatus och annan status. Först efteråt räknar därför ordförandeskapet med att inleda förhandlingar rörande direktivets andra del som rör rättigheter som ges dem som erhåller status av medlemsländerna. Några klara slutsatser kommer nog inte att hinnas med i den delen under det danska ordförandeskapet.

Den svenska utgångspunkten under förhandlingarna har varit att direktivets regler ska läggas fast på en hög gemensam nivå. Även om enighet har nåtts rörande stora delar av direktivets första del har förhandlingarna i arbetsgruppen varit tuffa i vissa delar. Det går inte att räkna med – vilket varit ordförandeskapets avsikt – att hela direktivförslaget ska vara klart till antagande den 27–28 november. Men när det gäller definitionerna kan man möjligen ha kommit längre. Det danska ordförandeskapet räknar med att lägga in ett extra RIF-råd för att pressa på och komma fram till ett resultat.

Definitionen av flykting överensstämmer i princip med den som finns i Genèvekonventionen och också med utlänningslagen i vår svenska lagstiftning. Skillnaderna är två. Endast tredjelandsmedborgare eller statslösa omfattas av definitionen, inte utlänningar i allmänhet. Att direktivförslaget inte omfattar EU-medborgare följer av artikel 61 och artikel 63 i EG-fördraget i dess lydelse efter Amsterdamfördraget. Även om direktivet genomförs kan EU-medborgare fortfarande i princip beviljas skydd i Sverige med hänvisning till att Genèvekonventionen inte innehåller någon inskränkning i det här avseendet. I det sammanhanget vill jag återigen erinra om att direktivförslaget handlar om miniminivåer.

Personer som exkluderas från flyktingskap omfattas inte av definitionen av flykting. Förslaget är att de inte ska göra det. Enligt Genèvekonventionen, den svenska utlänningslagen och praxis kan personer som förövat brott mot freden, gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser eller begått ett grovt icke-politiskt brott exkluderas från flyktingstatus. Även om de har flyktingskäl exkluderas de på dessa grunder.

UNHCR har konsulterats i den här delen, och man tycker att det är helt okej att dessa personer exkluderas. Det är egentligen ingen skillnad på hur man gör i det avseendet. Med tanke på UNHCR:s yttrande ser vi inte att det är av sådan betydelse att vi ensamma skulle gå emot detta.

Sedan handlar det om definitionen av en person som uppfyller kravet för alternativt skydd. Definitionen berör dem som uppfyller kravet för alternativt skydd på grund av risk för allvarlig eller oberättigad skada, bl.a. dödsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling och hot i krigssituation. Det är i grunden samma definition som den för skyddsbehövande i övrigt i utlänningslagen. Den bygger på Europakonventionen, Europadomstolens praxis och internationella konventioner som förbjuder dödsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Skillnaderna i förhållande till den svenska utlänningslagen är i princip följande. Bara tredjelandsmedborgare omfattas av definitionen, inte utlänningar i allmänhet. I svensk rätt finns ett skydd för det fall att en person känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller utsättas för tortyr utan hänsyn till vad personen riskerar att utsättas för. Det här är också ett minimivillkor. Det har inte varit möjligt att uppnå en överenskommelse rörande en definition som ligger närmare den svenska utlänningslagen.

Uttrycket ”allvarlig och oberättigad skada” är nytt. Såvitt vi har fått fram är det ett nytt begrepp också i internationell rätt. Den svenska ståndpunkten är och har varit att ordet ”oberättigad” ska strykas bl.a. med hänsyn till att det kan anses oförenligt med det faktum att vissa rättigheter inte kan inskränkas, inte ens i nödsituationer. Det gäller t.ex. tortyr och omänsklig behandling. Det här är en väldigt viktig sak för oss. Som det har sett ut har vi stått ensamma i argumenteringen. Men det är en viktig MR-fråga, så jag hoppas att man så småningom ska kunna komma framåt.

I förslaget har man med kraven på bevisföring när det gäller tortyr. Man har samma definition där som Europadomstolen har. Det skiljer sig från vår lagstiftning. I stället för ”välgrundad fruktan för att straffas med döden eller utsättas för tortyr” anges att det ska föreligga en verklig risk för att personen i fråga ska drabbas av dödsstraff eller tortyr. Detta är också en minimilagstiftning som stämmer med Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Därför har vi haft svårt att gå emot den även om nivån på beviskraven är lite lägre än den som vi har i vår utlänningslagstiftning.

Sammanfattningsvis är vi på det hela taget nöjda med definitionerna som de har utformats. De uppnår en godtagbar standard och överensstämmer i stort sett med svensk rätt, Genèvekonventionen och andra rudimentära internationella instrument.

Jag vill samtidigt erinra om att det kvarstår förhandlingar i asylarbetsgruppen rörande många av de artiklar som går djupare in i respektive definition och som bl.a. rör det som de olika förföljelsegrunderna innefattar, t.ex. begreppet särskild samhällsgrupp, begreppet politisk uppfattning osv.

Vad som också kvarstår är förhandlingar som rör artiklarna om exkludering från status. När det gäller särskild samhällsgrupp ger Sverige sitt helhjärtade stöd till att man i direktivet konkretiserar och tolkar Genèvekonventionens begrepp särskild samhällsgrupp så att det tydligt framgår att det kan innefatta grupper som kan definieras utifrån kön och sexuell läggning. Tiden är mogen för att jämställa olika former av förföljelse. Det här ingick ju också i kommissionens ursprungliga förslag. Men här har det än så länge bara förts vissa diskussioner i arbetsgrupperna.

När det gäller exkluderingsartiklarna som omnämns i de definitioner som RIF-rådet diskuterar vill jag nämna följande. Artiklarna anger i vilka fall som personer som t.ex. har begått brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten inte ska ges möjlighet att få skydd, uppehållstillstånd och övriga rättigheter i ett medlemsland. Förhandlingarna om punkterna 14 och 17 fortgår i arbetsgruppen.

Sveriges ståndpunkt är den att vi inte kan acceptera någon försämring i förhållande till gällande svensk praxis.

Många frågor är alltså utestående, men det har gjorts en del framsteg.

Anf.  88  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag tycker att det låter väldigt klokt av Sverige att försöka att få bort ordet oberättigad som statssekreteraren talar om. Men hur går man vidare? Står Sverige ensamt i den här kampen? Eller finns det möjlighet att få med sig andra länder? Förstår man inte de svenska ståndpunkterna?

Anf.  89  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Det finns ett yttrande från UNHCR. Man tycker att det här kanske är den allvarligaste punkten där man gör ett starkt uttalande till stöd för den svenska ståndpunkten. Man säger inte att det är stöd för den svenska ståndpunkten, men det har i alla fall kommit på bordet relativt sent.

Reglerna på det här området innebär att enhällighet krävs. Men vi vill ju jobba för konsensus och försöka att undvika omröstningssituationer. Vi ser detta som en allvarlig MR-fråga. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  90  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag har en fråga som gäller förföljelse. Man kan ju bli förföljd på grund av kön och sexuell läggning av andra än staten. Det kan t.ex. vara fråga om religiösa organisationer. Det finns kvinnor i Nigeria som kommer att stenas på grund av att de fött barn utan att vara gifta – de har tyvärr inte kunnat söka asyl förmodligen på grund av ekonomiska skäl. Där är det inte direkt staten som förföljer, men det finns ändå berättigade skäl att tro att man kommer att bli förföljd eller dödad. Kommer detta in här?

Anf.  91  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Detta med förföljelse av annan än staten fanns med i kommissionens förslag. Det skulle inte gälla förföljelse bara av stater utan det skulle också ges skydd när någon annan än staten förföljer och staten inte förmår att ge skydd. Det är ett stort framsteg, och där är vi redan överens. Det är många länder inom EU som redan har med det i sin lagstiftning. Men det har varit ett par länder som inte har velat att ta in det. Men det är ett rejält framsteg inom harmoniseringsarbetet i EU att det redan ligger på bordet.

Den andra frågan gällde begreppet berättigad. Om man har begått ett brott, är krigsvägrare och får ett proportionerligt straff är det okej. Sådana regler finns, att det ska vara proportionerlig bestraffning. Då kan man avvisa någon. Men inte om det skulle tydas som att man accepterade tortyr och omänsklig behandling. Det som är oroande är att detta är ett nytt språkbruk som vi inte har hittat någon täckning för någonstans.

Anf.  92  LENNART HEDQUIST (m):

Jag har ytterligare en fråga om just detta. Det står att brott mot dessa rättigheter aldrig kan vara berättigade. I artikel 15 finns definitionen av allvarlig och oberättigad skada. Det verkar lite märkligt att Sverige skulle vara ensamt om den här ståndpunkten. Man undrar ju om det är något mer än en verbal konflikt. Jag tycker att det borde vara väldigt enkelt att ändra den formuleringen genom att skriva ”allvarlig och därmed oberättigad skada”. Jag förmodar att inget medlemsland egentligen kan hävda utifrån artikel 15 att det finns någon berättigad skada.

Anf.  93  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Jag tror inte heller att detta med allvarlig finns i internationell rätt. Vi har helt enkelt förslagit att man stryker det där. Då håller man sig till det språkbruk som finns.

Andra länders ståndpunkter är ju viktiga i hela det här arbetet. I Sverige har vi en aktiv opinion i dessa frågor, och det har man väl i andra länder också. Men ibland har jag en känsla av att utgångspunkterna i diskussionen är lite annorlunda. Här kan genom sina olika kontakter och nätverk försöka förhindra att det på EU-nivå händer saker som egentligen inte bör hända när det gäller rättssäkerheten.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att vi kan ställa oss bakom dessa direktiv och att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg för sitt fortsatta arbete i den här frågan. Vi går vidare till nästa punkt.

Anf.  95  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Den handlar om direktivet om miniminormer för mottagande av asylsökande. Det är ett direktiv som vi har berömt oss av att vi var klara med under det spanska ordförandeskapet. Men då var det alltså en politisk överenskommelse där ett medlemsland kom in med en reservation i ett väldigt sent skede. Det är ett medlemsland som har självständiga delstater som ifrågasätter om deras regering har rätt att ingå en sådan här överenskommelse om tillträde till arbetsmarknaden. Här har rådets rättstjänst avgett ett yttrande som säger att den rättsliga grunden i EG-fördragets artikel 63 är tillräcklig för att man ska kunna göra gemenskapsrätt av detta. Det är också regeringens uppfattning att EU har kompetens att lagstifta i frågan.

När det gäller mottagandevillkoren för asylsökande är det självklart att frågor som rör tillträde till arbetsmarknaden, till utbildningssystem och till sjukvård och annat måste ingå som viktiga element i ett mottagningssystem.

Här har det också tyvärr öppnats upp för synpunkter från andra medlemsstater. Storbritannien anmälde i tisdags att man kan ha problem med det här direktivet. Man har nyligen gjort lagändringar av innebörden att man vill motverka asylansökningar så mycket som möjligt genom att inskränka villkoren för dem som man tar emot. Vi vet egentligen inte hur det blir än, men det är bara en liten varning.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Dessa frågor har behandlats både av SfU och EU-nämnden. Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till nästa fråga.

Anf.  97  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Det gäller ett direktiv inom invandringspolitiken som rör frågor kring varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare i unionen. Syftet med direktivförslaget är att ge tredjelandsmedborgare som har varit bosatta i en medlemsstat i fem år en särskild permanent status. Förutom att denna status ska garantera de varaktigt bosatta ett antal rättigheter i den medlemsstat som de bor i ger den möjlighet till bosättning i en annan medlemsstat. Det ger alltså tillgång till rörligheten inom EU enligt ungefär samma regler som i dag gäller för EU-medborgare.

Denna särskilda status kommer för svensk del att innebära ett komplement till dagens permanenta uppehållstillstånd och svenska medborgarskap.

Som ni vet kan en utlänning efter fem år i Sverige ansöka om svenskt medborgarskap för att på så sätt kunna utnyttja sin rätt till fri rörlighet inom unionen. Direktivet får därför i första hand betydelse för länder där kvalificeringstiden för medborgarskap är längre än fem år och självklart också för dem här i Sverige som väljer att behålla sitt utländska medborgarskap.

Vad som kommer att ske vid rådsmötet är att vi ska diskutera några centrala frågeställningar i direktivet. Några frågor som man vill ha klarhet i är om flyktingar ska omfattas av direktivet om att fem år är en lämplig tidsgräns för att man ska erhålla status och om det ska vara möjligt för en medlemsstat att ställa upp ett integrationskrav som förutsättning för att bevilja denna status och slutligen om direktivet ska reglera och underlätta rörligheten inom unionen för dem som beviljas denna status.

Som ni hör finns det fortfarande efter ett års förhandlande ganska grundläggande frågor som vi inte är överens om. Sveriges inställning är klar. Det här är ett bra direktiv som syftar till att främja integrationen av invandrare. Samtidigt är det ett viktigt instrument som kan bidra till att öka dynamiken på den europeiska arbetsmarknaden. Det finns ungefär 13 miljoner tredjelandsmedborgare i Europa. Vi kommer därför att stödja de förslag och principer som kommissionen har lagt fast i sitt ursprungsförslag.

När det gäller frågan om ifall flyktingar ska omfattas av direktivet är svaret självfallet ja. Efter ett inledande motstånd verkar det nu som att detta ska kunna gå igenom. Man kommer hit på olika grunder, men till syvende och sist är man människa och då måste man ha samma status i samhället.

Vår generella hållning är att invandrare oavsett på vilken grund som de ursprungligen har fått sitt uppehållstillstånd i stort sett ska ha samma rättigheter. Det skulle te sig märkligt om flyktingar inte kunde få denna status. De skulle då hamna i en sämre ställning än andra invandrarkategorier.

På den andra frågan om fem år är en lämplig tidsgräns för att erhålla den statusen kan vi också svara ja utan att tveka. Tidsgränsen ska i vart fall inte vara längre.

Sedan kommer vi till frågan om det ska vara möjligt för en medlemsstat att ställa upp ett integrationskrav som förutsättning för att bevilja den här statusen. Några länder har föreslagit att för att denna status ska kunna beviljas ska man kunna bevisa att man är integrerad. Vad man tänker sig är t.ex. att personen i fråga ska uppvisa språkkunskaper, känna till landets rättsliga, kulturella och sociala regler osv. Man anser också att krav dessutom ska kunna ställas på att personen i samband med rörlighet känner till motsvarande saker i en annan medlemsstat.

Vi är i princip emot sådana integrationskontroller eftersom vi anser att en person som vistats i ett land i fem år får anses vara integrerad. Det är den tiden vi har för kvalificering för medborgarskap. Dessutom handlar det här om personer som förmodligen fått ett jobb i ett annat land och är kapabla att ta för sig inom unionen. Det här är någonting som vi vill motarbeta.

Den sista frågan kan på det här stadiet tyckas vara lite märklig. Ska direktivet reglera och underlätta rörligheten inom unionen för dem som beviljats status som varaktigt bosatt? Sverige anser att principen om fri rörlighet för dem som erhållit status som varaktigt bosatt är central. Det är själva kärnan i direktivet. Det blir ganska meningslöst annars.

Vi anser att likabehandlingsprincipen ska gälla, dvs. att de som är varaktigt bosatta i princip ska ha samma möjligheter som EU-medborgare att flytta till en annan medlemsstat. Många medlemsstater säger sig visserligen stödja den grundidén. Men å andra sidan pläderar de för begränsningar av sådan art att deras resonemang i förlängningen leder till en situation där man inte längre kan tala om fri rörlighet. Vi vill vara klara i vår ståndpunkt, nämligen att hålla fast vid ursprungsidén till direktivet.

Anf.  98  BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Med risk för att detta har diskuterats många gånger tidigare har jag i vart fall en fråga. Det är naturligtvis en vällovlig ambition. Men som framgår här har vi inte en sådan särskild status för människor i Sverige. I någon mening blir jag lite överraskad. Jag är ledsen att jag inte kan frågan riktigt.

Jag är lite rädd att man inför ett andrahandsmedborgarskap fast syftet är ett annat. Det gäller inte minst om man ser ut över hela Europa. Man slipper låta invandrare och flyktingar bli medborgare på vettiga villkor. De får ett specialmedborgarskap som man gör specialregler kring. Det tycker inte jag är någon riktigt trevlig utveckling. Jag kan se en rad bekymmer med det. Det vore intressant att veta om detta har diskuterats vid rådet.

Det är en annan sak som jag funderar över. Medborgarskapsfrågorna är inte enkla. Men om jag har någon rätt i misstanken är detta en fråga som på något sätt ändå borde diskuteras i riksdagen. Vi har lagt ned rätt mycket omsorg på medborgarskapsfrågor i olika sammanhang. Det är möjligt att detta har penetrerats där. Men det är inget stort problem för oss, eftersom vi har ganska generösa regler för medborgarskap.

Men sett utifrån en politisk linje att driva i Europa är jag lite rädd för att det leder till något B-medborgarskap som jag vete sjutton om man i ett längre perspektiv kan vara så särskilt nöjd med. Jag är lite frågande inför detta. Jag skulle vilja veta: På vilket sätt kommer detta någon gång att knytas samman med det arbete som bedrivs om de frågorna i riksdagen? Jag tycker nästan att det i grunden är en parlamentarisk riksdagsfråga.

Anf.  99  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Det finns ingenting i EU-fördraget om harmonisering av medborgarskapsregler på RIF-området. Du får rätta mig om jag har fel. Det är en fråga som på sätt och vis diskuteras i konventet. Det är en fråga som handlar om federativ inställning osv. Frågan om medborgarskapet står inte på dagordningen.

Vi har i själva verket väldigt olika medborgarskapsregler i Europa. Vi har också haft väldigt olika regler när det gäller tredjelandsmedborgares rättigheter. På den punkten är det väldigt tydligt i Amsterdamfördraget och i Tammerforsslutsatserna att vi ska jobba för mer likvärdiga villkor.

Vi skulle helst vilja ha lika villkor för invandrare som för andra, men det ska vara mer likvärdiga villkor för dem som har vistats hos oss. På så vis är det en väldig framgång i Europa. Du kan ha länder där människor har vistats år efter år, långa tider, utan några rättigheter på det sociala området osv. Det ligger i hög grad i vårt intresse att man får en harmonisering.

När Österrike upptäckte att i Sverige får bosnierna medborgarskap efter fem år ändrade de sina medborgarskapslagar. Vi sade: Samma bosnier som ni nu skickar hem stannar i Sverige och får medborgarskap, och de kommer att ta jobben ifrån er i alla fall. Då ändrade de sina regler.

Det kan bli en indirekt följd av ett sådant harmoniseringsarbete att man börjar se över också reglerna för medborgarskap. Det har också lett till debatter om medborgarskap i Tyskland osv. När man får de här reglerna blir det lättare att ändra också medborgarskapsreglerna.

Men medborgarskapsreglerna är inte på EU:s dagordning. Däremot är regler som rör arbetskraftens rättigheter och den fria rörligheten på dagordningen. Vi tycker att det är ett stort framsteg om man kan få det till stånd.

Människor kan ju vilja behålla sina medborgarskap och ha goda skäl för det. Vi fick just hem en svensk som har jobbat på Världsbanken i 25 år. Han är lika mycket svensk som han någonsin har varit. Detsamma gäller för invandrare i Sverige. Då ska de samtidigt kunna ha rättigheter i ett område som är öppet.

Anf.  100  BEATRICE ASK (m):

Jag är väl medveten om det och även om problemen i frågor om dubbelt medborgarskap. De är komplicerade.

Jag förstår att det är ett framsteg, eftersom detta inte regleras. Men vad jag ser är att det ändå är en del i den politiska diskussionen om vad medborgarskap är, ska vara och hur det borde vara. Vi kan väl skicka med till ministern att man använder rätt argumentation kring detta.

Jag ser en risk för att man kan använda denna specialstatus som ett hinder för en mer långtgående integration, som jag tror att vi är överens om att vi eftersträvar i Sverige, även om vi inte har löst problemen kring dubbelt medborgarskap.

Jag vill lämna en liten brasklapp att det ändå finns en fara här. Det är ni säkert medvetna om. Då har jag i varje fall förstått det rätt, om jag förstod svaren.

Anf.  101  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tycker att det ligger en hel del i det som Beatrice Ask talar om. Man kan möjligen bolla över det till våra kamrater i socialförsäkringsutskottet så att de tar ett initiativ där och tar upp frågan. Också jag tycker att de indirekta effekterna som Gun-Britt Andersson pekar på är väl värda lite mer analys.

Anf.  102  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Vi brukar säga att ett sätt att lösa det och ge människor fulla rättigheter är att ha medborgarskapsregler som har kortare kvalificeringstider. Men det är en suveränitetsfråga, och den ligger inte på bordet i EU.

Vi har nu på arbetsmarknaden runtom i Europa människor som har bott här länge och som har väldigt begränsade rättigheter. Vi kan också ge vissa politiska rättigheter till dem som har en viss status. Det gäller t.ex. att man har rösträtt i kommunala val och i den typen av saker.

Det ligger nu heller inte här. Men ju mer vi får likvärdiga rättigheter minskar detta med A-lag och B-lag i varje fall lite grann.

Anf.  103  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Det är viktigt att betona att det ändå handlar om möjligheten att människor ska kunna bosätta sig och arbeta i ett annat medlemsland även om de inte har medborgarskapet.

Jag erinrar mig ett fall i praktiken som jag mötte. Det var en turk som hade startat ett stort företag i Uppsala och som behövde chaufförer. Han kunde inte rekrytera några svenska chaufförer. Han visste att det i Tyskland fanns en stor grupp turkar som ville komma till honom och jobba som chaufförer. Men det fick de inte göra. De fick inte flytta från Tyskland därför att de inte hade tyskt medborgarskap. De kunde därför inte komma till Sverige.

Det är den typen av rörlig arbetskraft som det vore värdefullt att få till stånd.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Jag tänkte summera detta. Som i så många frågor ligger Sverige väl framme. Precis som vice ordföranden sade finns det möjlighet att aktualisera frågorna i SfU. Jag kan ändå konstatera att det finns stöd för regeringen i upplägget av de fortsatta förhandlingarna. Nu kan vi gå vidare.

Anf.  105  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Nästa fråga är nog redan föredragen. Det gäller förstärkning av förfaranden för gränskontroll vid gränsövergångar till Schengenområdet. Den hoppar jag över.

Jag hoppade över en punkt. Den rör integrationen av tredjelandsmedborgare inom EU. Vid rådsmötet kommer Danmark att presentera ett förslag till rådsslutsatser om integration av nyanlända invandrare. I korthet anger förslaget att det är viktigt att medlemsstaterna verkar för att invandrares rättigheter och skyldigheter likställs med de egna medborgarnas. Det sägs också att det är viktigt att fortsätta att bekämpa diskriminering och främlingsfientlighet.

Från svensk sida ställer vi oss helt bakom de slutsatserna. Det var väl också här man skulle upprätta nationella kontaktpunkter för att utbyta erfarenheter lite mer. Det är som sagt ganska lite gemensamt arbete både i Norden och i Europa om integrationsfrågor.

Punkten 20 hoppar jag över.

Nästa punkt är också någonting som kom upp vid det informella ministerrådsmötet i Köpenhamn i september. Där togs frågan om asylansökningar från medborgarna i kandidatländerna upp. Det gjordes främst mot bakgrunden av att relativt många asylansökningar fortfarande kommer från kandidatländerna. Det har blivit en viss ökning under den senaste tiden. Främst gäller det människor av romskt ursprung från Rumänien men också från Tjeckien. Det danska ordförandeskapet har därför presenterat ett förslag till rådsslutsatser som man har för avsikt att försöka vinna enighet om vid RIF-rådet.

Vad en del medlemsländer här vill ha till stånd är ett ställningstagande i RIF som innebär att asylansökningar från medborgare i ett kandidatland i princip är omotiverade, dvs. att sådana asylansökningar ska kunna behandlas med utgångspunkten att de är uppenbart ogrundade. Ett sådant förfarande skulle gälla fr.o.m. det datum kandidatländerna skriver under respektive anslutningsfördrag.

Ett protokoll av den innebörden finns redan i EU-fördraget som det reviderades i Amsterdamfördraget. Det gäller asylsökande EU-medborgare. Det är det s.k. spanska protokollet.

Har ni fått rådsuttalandet? Har det delats ut?

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Det har delats på bordet, så alla har fått det.

Anf.  107  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Det har nu förhandlats färdigt i Coreper. Texten har ändrats. Ni fick det ursprungliga förslaget innan. Som ni ser har texten ändrats ordentligt. Nu menar vi att det stämmer väl överens med regeringens inställning.

Den nuvarande ordalydelsen ser ni. Dokumentet heter Asyl 52. Kärnan i det är att i och med att länderna skriver på EU-fördraget har de godtagit hela regelverket och kommit så långt i sin institutionella utveckling att utgångspunkten ska kunna vara att de är första säkra asylländer.

Utgångspunkten ska vara det. Men precis som med spanska protokollet fråntar inte det medlemsländerna några skyldigheter enligt Genèvekonventionen. För svensk del har vi i den proposition som lades fram klart sagt att vi tänker behandla alla asylansökningar enligt våra normala procedurer.

Det hör till bilden att vi i Sverige har ett snabbförfarande för uppenbart ogrundade ansökningar som en del länder inte har. Om de hade det skulle de inte behöva detta. Vi kan göra det. Det innebär ändå att vi gör en individuell prövning av varje ansökan. Men det går snabbt när vi ser att det är uppenbart ogrundat.

Det kan möjligen hjälpa dem som tycker att det är viktigt att man har listor över länder som är säkra ursprungsländer. Det är ett led i alla de uttalanden som vi egentligen tycker är onödiga men som man behöver anta för att tillfredsställa olika intressen.

Nu har det fått en sådan utformning att det blir ett politisk uttalande som vi kan ställa oss bakom. Vi har också kravet på kandidatländerna som precis ska gå in att de ska vara säkra första asylländer. Vi bör ha kommit så långt att de i huvudsak är det.

Här har vi slitit hårt.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

För att göra ett klargörande är detta ärende 21, som finns dukat och som nämndens ledamöter har fått. Eftersom det inte är någon som har begärt ordet kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i den här frågan. Vi går vidare till nästa ärende.

Anf.  109  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Jag kanske kan säga att vi på den här punkten var alldeles ensamma. Men vi tog flera djupa andetag och gick djupare i argumenteringen, och till slut fick vi fler med oss. Det är samma sak när det gäller oberättigad skada. Det är jobbigt att sitta ensam i dessa frågor. Men det är realiteten i samarbetet inom EU.

Anf.  110  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill ställa en fråga till Gun-Britt Andersson, så att jag vet om jag har förstått det rätt. Är innebörden av det du säger att en ansökan är ”uppenbart ogrundad” om den kommer från en person från ett annat EU-land eller ett kandidatland efter det att de har skrivit på anslutningsfördraget?

Anf.  111  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Det innebär inte att den är det. Då skulle man skriva bort Genèvekonventionen. Men däremot ska man kunna behandla den utifrån antagandet att den bör vara ogrundad. Då tar vi vårt snabbförfarande. Men vi gör en individuell prövning.

Det som var faran i det spanska protokollet var att man inte skulle behandla ansökningarna över huvud taget. Men då kom det uttalanden och ett tillägg. Det är ett cirkelresonemang i det. Det kommer ändå ett tillägg också i spanska protokollet att det inte fråntar oss något ansvar enligt Genèvekonventionen.

I den proposition som vi lade fram efter Amsterdamfördraget har vi för svensk del sagt att vi tänker pröva ansökningarna på vanligt sätt enligt vår utlänningslag, och vi har snabbförfarandet. Men länder som inte har snabbförfarande har bekymmer med detta.

Vi fick t.ex. många slovakiska romer ett tag, och vi fick också ett helt gäng från Rumänien. Om man skulle ha full asylprocedur på det är det väldigt kostsamt och är också en stor lockelse för fler att komma. Om man då kan ha ett snabbförfarande kan man ganska snabbt få slut på en sådan ström om det handlar om sådana som inte är skyddsbehövande. Man kan se om det verkligen är någon som är skyddsbehövande, men man kan också få slut på en ström av sådana som inte har skyddsbehov. En del länder har inte snabbförfarandet. Det kanske de kan införa när vi är färdiga med asylprocedurdirektivet. Där kan vi kanske stå som förebild. Det klarar sig i all kritiken, inklusive i Lagrådet häromdagen.

Anf.  112  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Innebär snabbförfarandet att människor inte har möjlighet att överklaga ett sådant beslut?

Anf.  113  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Människor får överklaga, men man får verkställa innan överklagandet är hört. Det är också i linje med svensk lagstiftning och praxis. Annars kan man få en evighetsmaskin.

Anf.  114  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill bara kontrollera med dig. Om vi gör antagandet att förhandlingarna går i mål i december kommer anslutningsfördraget att skrivas under någon gång på senvåren. Är det ungefär den tidtabell som man kan räkna med?

Anf.  115  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Det är då. Det är fr.o.m. att det skrivs under som det skulle gälla. Då har de godtagit alla dessa villkor. Det gäller för de tio första länderna. Det gäller alltså inte i första varvet Turkiet, som ännu inte ens lever upp till Genèvekonventionen fullt ut. Bulgarien och Rumänien är också i ett senare heat.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Jag var lite snabb tidigare när jag sammanfattade och sade att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt. Men det gör det i varje fall. Vi kan gå vidare till nästa ärende.

Anf.  117  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Det gäller förteckning över säkra tredjeländer. Det har också med det här att göra. Det är ett medlemsland som vid Coreper har fört fram önskemål om att man ska lägga till en dagordningspunkt vid RIF-rådet. På den här punkten finns det inte något bakgrundsmaterial.

Vad som har sagts om dagordningspunkten är att man önskar en harmonisering av de olika nationella bestämmelserna kring begreppet säkra tredjeländer. Det aktuella medlemslandet anförde att det var viktigt mot bakgrund av att en övervägande majoritet av alla asylansökningar är ogrundade. Förteckningen skulle begränsas till europeiska länder.

Såväl begreppet säkert tredjeland som begreppet säkert ursprungsland finns inkluderade i direktivförslaget om asylprocedurer. Vilka kriterier som ska läggas till grund för en definition av ett säkert tredjeland och säkert ursprungsland var mycket omdiskuterat i det första direktivförslaget om asylprocedurer. Det förslaget drogs sedan tillbaka. Kommissionen presenterade i våras ett reviderat förslag, det som vi redan har pratat om. Det har ännu inte förhandlats.

I Sverige har vi inte någon lista över säkra tredjeländer eller säkra ursprungsländer. Förslaget stämmer inte överens med svensk lagstiftning och praxis. Regeringen tycker dessutom att det är olyckligt att fastställa sådana listor över säkra tredjeländer innan rådet har beslutat om vilka kriterier som ska gälla när man klassificerar ett land som säkert.

Mot bakgrund av att kommissionens förslag om att vissa länder ska kunna betraktas som säkra är fakultativa, dvs. att ett medlemsland får besluta att införa en lista över säkra länder, står det också klart att frågan måste förhandlas inom ramen för arbetet med direktivförslaget om asylprocedurer. Det arbetet ska vi återuppta, och vi vill inte föregripa det.

Vi tycker att detta är en olycklig diskussion. Man drar bort uppmärksamheten från att ansökningar ska behandlas individuellt, och dessutom skapar det en massa utrikespolitiska problem att stå på den ena eller andra listan. Det är alldeles onödigt.

Anf.  118  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag minns att vi har haft diskussionen tidigare här i EU-nämnden. Begreppet säkra länder är väldigt svårt att fastställa. Kommer vi att få se en förteckning över dem? Finns det någon sådan? Är Sverige med på den i så fall?

Anf.  119  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON:

Förhoppningsvis inte. Det är många som vill ha det. Det kan bli ungefär som med spanska protokollet, man har det och har det inte.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den informationen och går över till nästa ärende. Det är egentligen en fråga för försvarsministern. Men om det är någon i nämnden som har en fråga är jag övertygad om att ni kan ställa den. Om det inte är så kanske vi kan gå vidare.

Finns det någon övrig punkt? Nej. I så fall kan vi tacka dig Gun-Britt Andersson och dina medarbetare.

2 §  Jordbruk och fiske

Statssekreterare Per-Göran Öjeheim

Rapport från ministerrådsmöte den 23 och 24 september 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 14–16 oktober 2002

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statssekreterare Per-Göran Öjeheim med medarbetare välkomna till EU-nämnden för information och samråd. Jag vet att jordbruksministern är sjuk och att det är förklaringen till att ministern inte kommer hit.

Som vanligt lämnar jag över ordet till dig. Vi börjar med rapporteringen. Varsågod.

Anf.  122  Statssekreterare Per-Göran Öjeheim:

Tack så mycket. Vid förra rådet var det en öppen debatt om djurtransporter. Det var huvudsakligen två frågor som diskuterades då. Det gällde huruvida transporttiderna behövde kortas och hur gällande lagstiftning efterlevs.

Det var ett antal medlemsstater som ville ha kortare transporttider och andra som var emot detta. De medlemsstater som var emot att man skulle ha en fast timtid för kortare transporttider ville att man i stället skulle fokusera på efterlevnaden av lagen. De ville också att man skulle föra in ekonomiska faktorer, dvs. kostnader för producenter och näringsliv i övrigt när det gällde de strikta regler som skulle komma att tillämpas. Man hävdade att man skulle kunna få verksamheten förflyttad till tredjeland i stället för att ha den inom EU. Det är ett argument som vi ofta hör i de här sammanhangen.

Sammanfattningsvis kunde kommissionären konstatera att det fanns en blockerande minoritet mot att komma med ett förslag om kortare transporttider. Han skulle föra bilaterala diskussioner med länderna och återkomma i frågan.

Sedan var det en lägesrapport som ordförandeskapet höll om förordningen om genmodifierade livsmedel och foder. Det var ingen debatt om den frågan. Frågan tas upp på det råd som kommer nu igen.

Det hölls en traditionell debatt om halvtidsöversynen av CAP som inte ledde till några förändringar i ländernas positioner. Det är fortfarande så att fem länder är för vid midterm review och tio länder som är emot. Den frågan kommer också upp under kommande mötet.

Kommissionen gav en lägesrapport om arbetet med aktionsplanen för ekologiska livsmedel och ekologiskt jordbruk. Där finns en expertgrupp som jobbar under danskt ordförandeskap. Det kommer att överlämnas en del skriftliga frågor senare. Man har förhoppningen om det inte blir klart att man kommit lite längre på decemberrådet.

Sedan var det frågan om reformer av fiskeripolitiken som var uppe. Medlemsstaterna lämnade då synpunkter på frågor som hade ställts av ordförandeskapet. Det framgick med all önskvärd tydlighet en klar uppdelning mellan Nord- och Sydeuropa i de frågorna. De nordeuropeiska länderna är betydligt mer positiva till den reformering av fiskepolitiken som kommissionen föreslår än vad man är i Sydeuropa.

Bl.a. var den nordeuropeiska gruppen positiv till stöd till fleråriga förvaltningsplaner av fisket. Från svensk sida tog vi upp skillnader mellan förvaltningsplaner och återhämtningsplaner. Vi tycker att förvaltningsplaner ska finnas för allt fiske. Återhämtningsplaner är någonting som behövs när vi vet att bestånden har gått ned.

När det gäller fiskeflottan och strukturpolitiken var en majoritet av medlemsstaterna positiva till att ett förslag knutet till bruttoton och kilowatt, dvs. vikt och effekt, skulle tas bort och att man skulle ha referensnivåer. Den sydeuropeiska gruppen ville ha kvar strukturstöd. Det ville inte den nordeuropeiska gruppen.

När det gäller kontroll och övervakning var majoriteten av medlemsstaterna positiva till kommissionens övergripande förslag. Det presenterades också av kommissionen vid mötet en strategi för hållbar utveckling om det europeiska vattenbruket.

Under övriga frågor togs frågan upp om ett vinavtal med USA som gäller Sherry, dvs. benämningen Sherry, som inte minst i Sydeuropa är en känslig fråga. Det handlar om att ha de benämningarna exklusivt.

Toppmötet i Johannesburg togs upp som övrig fråga. Där gick Sverige och jordbruksministern in och tackade kommissionen för dess arbete och omtalade att vi fäster stor vikt vid processen och att den handlingsplan som antogs verkligen implementeras.

Frankrike tog upp de bekymmer de har haft med översvämningar och ville på sikt ha ersättning från EU för att hjälpa till med det. De har haft kraftiga översvämningar.

Import av ekologiska produkter från tredjeland togs upp som övrig punkt. Från svensk sida anser vi att det administrativa systemet som man nu vill införa kommer att innebära att tredjeländer inte har möjlighet att exportera ekologiska produkter till EU, vilket vi tycker är bekymmersamt.

Bomull togs också upp från grekisk sida. De vill ha mer pengar.

Strategin för Medelhavet togs upp. Den kommer också upp på det kommande rådet.

Ska jag fortsätta på A-punktslistan? När det gäller A-punktslistan har vi precis fått den och inte hunnit analysera den. Däremot finns det en A-punkt som kommer upp och som vi ändå vill nämna. Det är frågan om bemyndigande för ordförandeskapet att inleda förhandlingar om avtal med tredjeländer som ska bidra med personal till EUPM, dvs. den europeiska polisstyrkan som arbetar i Bosnien. På måndag väntas rådet besluta om det danska ordförandeskapet ska bemyndigas att på EU:s vägnar inleda förhandlingar om avtal med tredjeländer som vill bidra med personal till EU:s polismission i Bosnien och Hercegovina. Från svensk sida ser vi positivt på det här att länder utanför EU ska kunna delta i EU-ledda insatser och välkomnar varmt att denna princip nu tillämpas i den första insatsen som EU har beslutat att åta sig. Detta kommer alltså upp som en A-punkt.

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Då går vi över till punkt 3 på listan.

Anf.  124  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Det handlar om zoonoser och zoonotiska smittämnen. Detta är den enda punkten på dagordningen som eventuellt blir ett beslut. Jag säger eventuellt, för det har uppstått en del komplikationer när det gäller detta.

Det här har ju diskuterats ett antal gånger, och det som återstår är serotypsbekämpningen. Det är alltså fråga om vilka typer av salmonella som ska omfattas av detta och också om hur kontrollprogrammen ska finansieras. Europaparlamentet har tidigare sagt att man tycker att det ska vara obligatoriskt för alla typer av salmonella, en inställning som vi från svensk sida har delat. Vi anser att alla salmonellatyper har betydelse för folkhälsan. Det har dock inte gått att få igenom detta, och därför har kommissionen lagt fram ett kompromissförslag om hur det här ska hanteras. Det är fem salmonellatyper som man vill förbjuda, och sedan ska man inom kommittologin kunna arbeta vidare på vetenskaplig grund för att lägga till ytterligare typer.

Vi hade helst sett att alla salmonellatyper hade omfattats, men vi kan acceptera att man gör på det här sättet.

Jag kan också nämna att Sverige och Finland har ett undantag när det gäller salmonella. Vi har rätt att kräva kontroll av alla salmonellatyper i Sverige och Finland, och vi har fått försäkringar om att det undantaget kommer att finnas kvar i det system vi nu går in i.

När det gäller finansieringen anser vi från svensk sida att det ska finansieras nationellt och inte via EU-budgeten. Det finns ett antal länder, inte minst i Sydeuropa, som vill att detta ska finansieras av EU-medel inom någonting som kallas Veterinärfonden, som i Berlinuppgörelsen blev en särskild anslagspost med en bestämd summa pengar avsatt. Den används till bekämpning av mul- och klövsjuka m.m. Där kan man alltså få medfinansiering från EU.

Den svenska positionen är alltså först och främst att det är oerhört viktigt att detta går igenom, att det blir en salmonellabekämpning på europeisk nivå. Vi tycker inte att man ska ha medfinansiering, men den punkten kan vi, om det kan bli en uppgörelse, tänka oss att gå ifrån, dvs. att man inom Veterinärfondens ram skulle kunna få en viss medfinansiering. Däremot motsätter vi oss bestämt att man ska föra över pengar från andra delar av jordbruksbudgeten till Veterinärfonden för detta ändamål.

Anf.  125  ORDFÖRANDEN:

Precis som statssekreteraren säger har det här ärendet varit uppe många gånger tidigare, senast i juni, och i den principiella frågan står vi vid samma ståndpunkt. Sammanfattningsvis finner jag alltså att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  126  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Nästa punkt är en orienteringsdebatt om ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om genetiskt modifierade livsmedel och foder, också det en fråga som varit uppe ett antal gånger. Ni vet att det för närvarande finns ett moratorium när det gäller användning av GMO:er i Europa som är föremål för diskussion väldigt ofta.

I det här förslaget är det tre frågor som är utestående. Den första är förordningens tillämpningsområde. Den andra är hanteringen av oavsiktlig eller tekniskt oundviklig inblandning av genetiskt modifierat material som har fått ett positivt utlåtande i riskbedömningen. Den tredje är Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndighetens roll.

I den första frågan är den svenska positionen att vi stöder kommissionens förslag om en utökning av dagens GMO-märkning. Enligt regeringens uppfattning är det mycket viktigt att konsumenten har möjlighet att göra ett val om han av principiella eller andra skäl inte vill ha GMO:er. Här innebär kommissionens förslag alltså en utökning, och vi stöder detta.

När det gäller den andra frågan anser Sverige i nuläget att nolltolerans ska gälla för inblandning av oavsiktlig och tekniskt oundviklig GMO som inte är riskbedömd och godkänd inom gemenskapen. Positionen är alltså att den ska vara både riskbedömd och godkänd för att få användas, annars är det noll. Detta är en fråga som fortfarande är föremål för en viss diskussion. Bl.a. finns det handelsaspekter som också måste vägas in. Men detta är alltså den position vi har just nu.

När det gäller den centraliserade godkännandeproceduren stöder vi att den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet ska spela en central roll och att man alltså ska använda den i första hand.

Anf.  127  CARL B HAMILTON (fp):

Jag är bara lite nyfiken: Du talade om regeringens hållning i de här frågorna. Omfattar den även genetiskt modifierad bomull, som du var inne på tidigare?

Anf.  128  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Det som Jordbruksdepartementet hanterar just nu är bara livsmedel och foder. Bomull är inte uppe i det här sammanhanget.

Anf.  129  MARGARETA ANDERSSON (c):

Det finns en fråga som kanske inte har kommit upp i EU-sammanhang men som man har kunnat läsa om i tidningarna. Om man har fått ut genetiskt modifierade grödor sprider sig dessa genmodifieringar väldigt snabbt. I Kanada lär det vara så att man inte kan odla majs utan att den blir genetiskt modifierad. Är det någonting som har kommit upp i de här diskussionerna? Hur ser man på det här problemet? Utifrån det vi kan läsa här tror man att det går att avskilja den genetiskt modifierade majsen från annan majs, och man förmodar att fler grödor kommer att hamna i samma situation. Hur ser man från EU:s sida på detta?

Anf.  130  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Detta är ju en av grunderna till att vi har ett moratorium och till att vi just nu har positionen att det ska vara nolltolerans för icke avsiktlig inblandning. Det är klart att försiktighetsprincipen ska gälla här och att man verkligen ska kunna garantera detta. Det är det som ligger bakom hela den situation vi har nu, dvs. att man inte släpper ut någon GMO över huvud taget i Europa. Man vill vara säker på att förhindra spridning via t.ex. pollen.

Anf.  131  ORDFÖRANDEN:

Det här är en diskussionspunkt, och som jag sade tidigare var frågan uppe i EU-nämnden så sent som den 20 september. Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i det fortsatta arbetet.

Anf.  132  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Nästa punkt är en orienteringsdebatt om kommissionens meddelande om halvtidsöversynen av jordbrukspolitiken, den s.k. midterm review som kommissionär Fischler presenterade här i går vid en lunch som vi hade. Det finns ännu inga legala förslag, och det är först när de kommer som det blir ett verkligt skarpt läge för att fatta beslut. Dessa kommer senare under hösten, så det här är bara en orienteringsdebatt inför detta.

Här finns med nytt stöd till nötsektorn, dvs. mandlar och hasselnötter – en rätt stor fråga i Sydeuropa. Där vill man öka och förändra stöden. Vi tycker dels inte att man ska öka stödnivåerna, dels att om man åberopar socioekonomiska skäl för att ha det här stödet så ska det i så fall finansieras inom miljö- och landsbygdsprogrammets ram i stället.

Det handlar också om förändrat stödsystem för ris. Man vill sänka interventionspriset och kompensera det genom höjda arealbidrag motsvarande 88 % av den sänkning man får. Det skulle enligt våra beräkningar innebära att man fördubblade kostnaderna till 400 miljoner euro. Det är likadant här: Vi tycker inte att det finns skäl att öka detta stöd. Vi tror att det skulle leda till sämre kvalitet på riset. Vi tycker också att man här skulle använda miljö- och landsbygdsprogrammet för att hantera frågan. De skäl som åberopas från de sydeuropeiska länder som har detta stöd är även här socioekonomiska: att man ska kunna bo kvar på landsbygden och få en utkomst.

Sedan har vi mjölkkvotssystemet, där det presenteras fyra alternativ. Sverige har sedan länge deltagit i arbetet med att försöka avveckla mjölkkvoterna. Vi tror att kvotsystemet är väldigt negativt ur alla synpunkter, även ur lantbrukarnas synpunkt på sikt. Avveckling av kvotsystemet är alltså ett alternativ, men det finns också ett om att sänka interventionspriserna och öka kvoterna. Det är väl ingen tvekan om att stödet för att ta bort kvotsystemet har begränsats ytterligare jämfört med tidigare. Förutsättningarna för att nu helt få bort det är alltså inte särskilt stora.

Ett förslag handlar om obligatorisk jordbruksrevision hos producenter med mer än 5 000 euro i stöd per år. Vi tycker att det är lite oklart vad det handlar om. Det är fråga om någon egenkontroll som skulle vara obligatorisk. Vi är lite tveksamma, men vi har ännu inte tillräcklig information för att riktigt kunna bedöma vad det innebär.

Punkten om utvidgad landsbygdsförordning innehåller tre nya kompletterande åtgärder som man vill ha. Det gäller stöd till jordbrukare för deltagande i kvalitets- och certifieringsprogram för ökad livsmedelskvalitet samt stöd till producentgrupper för motsvarande åtgärder. Det gäller stöd till jordbrukare för att möta krav i ny gemensam lagstiftning samt stöd till jordbrukare som använder egenkontrollsystem. Det gäller stöd till förbättrad djurhållning.

När det gäller stödet till certifiering är vi skeptiska till detta. Det är alltså fråga om att ge stöd till att geografiska beteckningar ska kunna marknadsföras, och det tycker vi är lite tveksamt. Det är vi inte så positiva till.

Vi tycker också att det är viktigt att man kan ge mer pengar till de åtgärder som redan finns i det nya landsbygdsprogrammet. Eftersom vi i Sverige exempelvis har ett ganska omfattande nytt landsbygdsprogram redan i dag tycker vi att det är viktigt att man inte bara ger pengar till de nya formerna utan också ökar stödet inom ramen för de befintliga formerna.

Rent allmänt tycker vi att det är positivt att man i översynen flyttar perspektivet från de gamla stödsystemen med generella producentstöd och inriktar sig mer på hållbar utveckling, djurskydd, säkra livsmedel och landsbygdsutveckling. Det ser vi som en positiv inriktning av det hela.

Anf.  133  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill rent allmänt erinra om att vi inte delar regeringens hållning när det gäller halvtidsöversynen, dvs. att man skulle övergå från stödformer till en generell ersättning som mer liknar en medborgarlön. Vi anser att det är viktigt att behålla en koppling till vad man producerar, både när det gäller volym och inte minst kvalitet. Vi tycker att det är ett konsumentintresse att endast lägga pengar på det man får ut ur produktionen. Detta fokus vill vi behålla. Vi vet också att lantbrukarna och bönderna har samma åsikt. Man vill inte bli föremål för generella sociala stöd.

Det är heller inte svårt att föreställa sig hur lätt det blir att dra undan de här stöden i framtiden. Då kommer vi att förlora lönsamheten inom svenskt jordbruk och förmodligen få produktionen från länder där man har lägre arbetslön. Då har vi heller inte kontroll över kvaliteten på våra livsmedel, och det tycker vi är ett svenskt intresse att ha.

Vi har alltså en helt annan uppfattning i den här frågan. När det gäller de specifika frågor som lyftes fram här i dag har vi dock inga invändningar. Dem kan vi dela.

Anf.  134  MARGARETA ANDERSSON (c):

Även vi från Centerpartiet har vissa saker som vi inte tycker om i det nya system som är under diskussion, bl.a. att man inte har en koppling mellan stödet och produktionen. Det riskerar att leda till ett passivt ägande av mark som man inte producerar någonting på.

Däremot är det viktigt att man vidareutvecklar stödformerna när det gäller miljö- och kvalitetsfrågor osv. Du sade att man skulle kunna ta in mer pengar i de system som redan finns, och även där borde man kunna bygga upp miljö- och kvalitetstänkandet. Det är ett steg i rätt riktning. Annars riskerar vi att Sverige får betala till saker som vi redan har genomfört och som nu kommer att genomföras i andra länder. Det är bra att de genomförs där, men det är inte meningen att vi ska betala både för våra egna framsteg och för andras. Men jag tycker att den ståndpunkt du redovisade här ligger i rätt riktning.

Anf.  135  CARL B HAMILTON (fp):

Vi har kanske en lite annan inställning. Vi tycker att det är bra med fri handel och att länder som är bra på att producera vissa varor också ska vara de som producerar dessa varor, inklusive jordbruksprodukter. Det innebär också att vi har ett konsumentorienterat perspektiv.

Nu är det här inget valtal, trots allt, utan jag tänkte bara ställa en fråga. Mjölkkvoterna tycker jag är det viktigaste av de fyra områden som du tog upp. Du sade att man kanske inte landar på alternativ 4, och jag delar din uppfattning att det alternativet vore det bästa, utan någonstans mellan 2 och 4. Man slipper ju många av nackdelarna med mjölkkvoter från konsumentsynpunkt om man inför en fri handel med mjölkkvoter. Det kan man göra inom länder. Men man kan också, precis som med utsläppsrätterna för koldioxid, ha en fri handel med mjölkkvoter inom hela EU. Har ni funderat på den möjligheten? Det skulle ur konsumenternas synpunkt vara en mycket bra utväg ur detta – kanske inte ur alla producenters, men vi får väl ta konsumentperspektivet.

Anf.  136  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

För att börja med den sista frågan har vi haft med det i bilden och tittat på det. Vi tycker att vägen att försöka avveckla kvoterna är en betydligt bättre väg än att utveckla det via frihandel. Men vi har funderat på den saken också.

När det gäller Holger Gustafssons och Margareta Anderssons frågor vet jag inte om vi har så diametralt motsatta uppfattningar. Regeringen har inte tagit ställning till detta med frikopplade stöd. Vi säger att vi inte vill ha de här generella, produktionsdrivande stöden, men därmed inte sagt att vi vill ha stöd som inte kräver någon motprestation från lantbrukaren. Det klargjorde även Fischler när han var här i går: Det är inte det som är kommissionens avsikt, utan det kommer att ställas krav på lantbrukaren när det gäller detta. Däremot vill vi inte ha de produktionsdrivande effekterna av själva stödet.

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

Det här är ju en diskussionspunkt, precis som togs upp, och frågan har varit uppe i EU-nämnden så sent som i september. Jag kan konstatera att det finns stöd för det redovisade upplägget fortsättningsvis.

Om vi då går vidare på listan har jag förstått att punkt 6 är struken. Stämmer det? Är det så att punkterna 7 och 9 förmodligen är A-punkter?

Anf.  138  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Punkt 9 är struken.

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Men punkterna 7 och 8 är A-punkter, stämmer det?

Anf.  140  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Eventuellt. Vi är inte riktigt säkra på hur de kommer att hanteras, men förmodligen blir de A-punkter.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Då föreslår jag att vi först hör om någon ledamot har frågor kring punkterna 7 och 8. Om inte kan vi gå vidare till punkt 10.

Anf.  142  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Precis som på jordbruksområdet är det även på fiskeområdet en stor reform av stödsystemet på gång. Förslaget har presenterats på ett rådsmöte i juni 2002. Det som förväntas komma upp nu är alltså frågan om tillträde till vatten och resurser, fiskerikontrollen samt regionala rådgivande nämnder. Kommissionen föreslår också att någonting som kallas den relativa stabiliteten ska behållas, dvs. att den fördelning mellan fiskekvoter som traditionellt finns mellan olika länder ska ligga till grund för den fortsatta utvecklingen. Det föreslås också att när det gäller tillgången till farvatten och resurser ska allt utom 12-milszonen vara gemensamt. 12-milszonen utanför varje land ska det egna landet ha ett större inflytande över.

När det gäller fiskerikontrollen handlar det om en ny rättslig ram för ett gemenskapssystem för kontroll och tillsyn. Jag tror att alla är medvetna om att kontrollfrågan är oerhört central när det gäller fisket och fiskebeståndets bevarande.

Sedan föreslås inrättande av regionala rådgivande nämnder där det ska ingå företrädare för fiske, vattenbruk, miljövård och konsumenter. Man försöker föra dessa parter närmare varandra för att få en dialog som man menar ska underlätta arbetet med att bevara fiskebeståndet och få parterna att känna ett ansvar för beståndssituationen.

Från svensk sida stöder vi förslaget om 12-milszonen. Vi tycker att det ger ökade förutsättningar för att skydda fisket inom det området. Det finns också en vetenskaplig grund för detta, nämligen att området så nära kusten är ett viktigt område för beståndsutvecklingen. När det sedan gäller andra områden – det finns t.ex. vid Shetlandsöarna områden med särskild reglering – tycker vi att i den mån det ska finnas sådana områden måste det också baseras på rent vetenskapliga grunder.

Vi tycker också att de arter som i dag inte är kvoterade ska kvoteras. Efter 2003 kommer ju allt fiske att bli tillåtet för alla medlemsländer inom EU på alla vatten, och då tycker vi att det är viktigt att alla arter är kvoterade så att det inte blir någon form av rovfiske från olika länder som kommer in på andra vatten.

I fråga om fiskerikontrollen tycker vi att kommissionens uttalande är en bra utveckling. Det är bra att EU-inspektörer ska kunna granska fiskerikontrollen. Vi tycker att det är viktigt att samarbetet mellan medlemsstaterna utvecklas när det gäller kontroll och också att varje land fortfarande har rätt att styra över sina nationella resurser. Det ska ju fastställas tillämpningsregler för detta i ett senare skede, och det är viktigt hur de kommer att utformas.

De regionala rådgivande nämnderna är vi också positiva till. Vi tror att det är någonting som kan medföra en bättre situation när det gäller ansvaret för fisket.

Anf.  143  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Vi har i nämnden självklart varit överens om att det är viktigt att begränsa fisket, inte minst av torsken som har diskuterats mycket här. Men den diskussionen har gått i den riktningen att begränsningarna går hand i hand med forskarnas syn på hur man ska gå till väga. Man har haft en dialog med fiskarna, dvs. de som är på land. Nu har vi i samband med regeringsförhandlingarna hört, som vi har uppfattat det, att det i stället ska bli någon form av tvärstopp. Vi vet inte riktigt vad det innebär. Jag skulle önska, även om statssekreteraren kanske inte är beredd till det i dag, att vi i nämnden kunde få en information om det framöver och få höra vilka konsekvenser detta får – inte minst effekterna av begränsningarna av torskfisket, både för dem som är försörjningsmässigt beroende av detta och också för fiskbeståndet. Är det bättre med tvärstoppet än med den väg vi har valt tidigare? Det är alltså en önskan om en fördjupad information om läget och konsekvenserna av regeringsdiskussionerna.

Anf.  144  LARS LINDBLAD (m):

Jag hade lite grann samma fråga. Jag skulle i princip kunna instämma i allt som Holger Gustafsson säger.

Jag har också ett par lite mer konkreta frågor. Vi har sett bl.a. departementssekreterare från ert departement vara ute i debatten och ifrågasätta om det avtalade stoppet över huvud taget är förenligt med EU:s regler.

Och rent konkret: Vad blir situationen om vi inför ett ensidigt svenskt stopp för torskfisket? Vad innebär det för de framtida förhandlingarna om kvoterna? Kommer ett svenskt stopp att innebära att man tar bort den delen av fisket eller kommer den att föras över till andra länder som har möjlighet att använda den?

Det är två frågor jag skulle vilja ha svar på.

Anf.  145  ALICE ÅSTRÖM (v):

Egentligen vet jag inte om det är en fråga åt det hållet, men jag känner så här: Ska man diskutera torskfisket så kan man diskutera om detta är tillåtet enligt EU:s regler och man kan diskutera kvoterna. Men att diskutera det ensidiga svenska torskfiskestoppet borde väl vara en svensk riksdagsdebatt. Det kanske inte riktigt har i EU-nämnden att göra.

Anf.  146  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag har en fråga som kanske också kan komma in under punkt 11: Kommer det eventuella ensidiga svenska fiskestoppet att påverka de förhandlingar man bedriver om att få en återhämtning på torsk- och kummelbeståndet? Kummel är ju inte aktuellt i fiskestoppet, men kommer de diskussionerna att förvärras? Kommer situationen för återhämtning – för det gäller ju inte bara beståndet inom det svenska fiskeområdet utan det totala torskbeståndet i haven som EU kommer att fiska upp – att förändras av det eventuella förbudet från svensk sida att fiska torsk?

Anf.  147  ORDFÖRANDEN:

Om nämnden vid ett senare tillfälle vill få en särskild genomgång av detta är jag övertygad om att vi säkert skulle kunna få det.

Anf.  148  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Delvis kommer den här frågan in under punkt 11. Vi kanske kan ta den samtidigt. Det är alltså förslag om förhandling om torsk- och kummelbestånden i västerhavet som kommer upp.

Anf.  149  ORDFÖRANDEN:

Då klarar vi av punkt 10 först. Det här är ju en riktlinjedebatt, och frågan handlar om en reformering av hela fiskeripolitiken. Jag kan bara konstatera att det finns ett fortsatt stöd för den här diskussionen. Därmed kan vi gå över till punkt 11 och få svar på de frågor som är ställda.

Anf.  150  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Det finns ett förslag om åtgärder för torsk- och kummelbeståndets återhämtning som har diskuterats sedan oktober 2001. Nu är det fråga om att komma vidare. Det finns olika uppfattningar om vilket bestånd som finns och hur mycket man kan beskatta det. Det finns medlemsstater som använder metoder för att minska fiskeansträngningen så att målet uppnås, men det finns också de som är negativa och tycker att kommissionen går för långt när det gäller att reducera kvoterna.

När det gäller beståndet i Skagerrak och Nordsjön vet vi att ICES, den vetenskapliga institution som gör beståndsuppskattningarna, snart kommer med en uppgift. Redan tidigare hade man ett väldigt strikt restriktionsförslag när det gäller torsken i västerhavet. Vi vet också att när det gäller Kattegatt har man redan kommit med en rekommendation där man förordar ett förbud mot fiske eftersom det inte har tagits fram någon återhämtningsplan som fungerar ännu.

Vi tycker att det här har dragit ut för långt på tiden. Det vidtas för lite åtgärder, och det finns inga återhämtningsplaner. Från svensk sida kommer vi därför helt enkelt att förorda ett fiskestopp för att komma till rätta med situationen. Det är egentligen, för att svara på frågan, samma situation vi ser även i Östersjön. Beståndssituationen har nu blivit så akut att det tyvärr är oundvikligt att vidta drastiska åtgärder för att komma till rätta med den.

Sedan finns det ett antal frågor som vi inte riktigt har klara svar på ännu. När kommissionär Fischler var här i går kunde vi dock höra att ett fiskestopp på exempelvis ett år, där vi får vår kvot men använder set aside-modellen för att inte utnyttja den, inte kommer att innebära att andra länder kan ta den kvoten. Det uttalade kommissionären i går. När det sedan gäller kompensationen såg han inte några direkta bekymmer. Men där måste vi ha kontakt. Vi måste gå ned till Bryssel med ett förslag på vilken kompensation vi vill betala ut och få ett formellt godkännande där nere. Det är så långt som vi vet i dag.

Men på den här punkten, punkt 11, kommer vi alltså att förorda ett fiskestopp på EU-nivå i den situation som råder.

Anf.  151  ULF HOLM (mp):

Jag vill bara tacka för det svaret. Det är exakt den information som vi har fått tidigare också. Jag är nöjd med den position som Sverige nu intar: I första hand är det ett totalstopp för fisket som gäller, annars kan man göra det på egen hand och tvinga andra länder att göra detsamma. Jag tror inte heller att det är några bekymmer med kompensationen, utan jag stöder den linje som ni kör nu.

Anf.  152  ORDFÖRANDEN:

Den svenska regeringens ståndpunkt i den här frågan har ju varit väldigt klar. Det här är en fråga som vi har debatterat väldigt intensivt, inte bara i EU-sammanhang utan kanske framför allt både i och efter valrörelsen. Den frågan är alltså ganska klar.

Anf.  153  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag fick inte riktigt svar på min fråga om detta kommer att påverka de övriga förhandlingarna om hur man ska hantera detta. Lite grann kom fram i det tidigare, t.ex. att vi från Sveriges sida kommer att kräva att alla fiskarter ska kvoteras. Men kommer vårt eventuella beslut här att påverka förhandlingarna om övrigt fiske runtom? Vi har ju även en handlingsplan för fisket i Medelhavet. Kommer förhandlingarna med övriga medlemsstater att påverkas av detta?

Anf.  154  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Det här är utan tvekan en markering från svensk sida. Riktigt hur det påverkar är svårt att säga. Men vi kan ju hoppas att det påverkar så att man faktiskt känner ett större ansvar för beståndssituationen även i andra länder.

Anf.  155  ORDFÖRANDEN:

Också det här är en diskussionspunkt, och frågan kommer säkert att diskuteras livligt inte bara här i nämnden utan framför allt också i utskotten. Jag kan konstatera att det finns stöd för den uppläggning som regeringen har redovisat här.

Jag skulle vilja att ledamöterna till nästa möte funderar över om ni skulle vilja ha en särskild genomgång av det här vid ett senare sammanträde. Ni kan i så fall framföra det till kansliet, och vi kan då genomföra en sådan genomgång som information.

Vi går vidare till nästa punkt.

Anf.  156  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Nästa punkt gäller en handlingsplan för fisket i Medelhavet. Vi har ännu inte fått något dokument om vad den innehåller. Vi vet genom tidigare muntlig information att det kommer att handla om att förbättra den vetenskapliga grunden, att förbättra kontroll, förvaltning och miljöåtgärder och att främja samarbete med kuststater och tredjeland i området.

Från svensk sida välkomnar vi att man tar fram en handlingsplan för Medelhavet. Vi tycker att det är viktigt att fisket i Medelhavet införlivas när det gäller fiskreglering på samma sätt som andra fiskbestånd inom EU.

Anf.  157  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens här redovisade ståndpunkt.

Vi går vidare med punkt 13 Övriga frågor.

Anf.  158  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Det är frågor om marknadsföringsaktiviteter som har hanterats genom Internationella olivoljerådet. Det är Portugal som har tagit upp det här. En upphandling har gjorts formellt felaktigt och för sent, vilket innebär att man inte har fått den finansiering av genomförandet av marknadsaktiviteter som normalt görs. Från svensk sida tycker vi principiellt att producenterna själva ska bekosta marknadsföring av sina produkter. Det är klart viktigt att upphandlingen sker på ett korrekt sätt. Det är inget att säga om detta. Vi tycker däremot kanske att det är lite konstigt att kommissionen inte tidigare har reagerat på de uppgifter som funnits eftersom den ju har kontinuerliga kontakter med länder som är berörda. Det är väl lite dåligt hanterat av kommissionen.

Det har dessutom kommit upp en övrig punkt till, och det är slutsatserna från Johannesburgsmötet. Allmänna rådet har sagt att man ska låta slutsatserna från Johannesburg genomsyra alla andra områden, vilket innebär att också jordbruksministrarna ska ta till sig de slutsatserna. Det pågår en diskussion i dag i Coreper om hur detta ska utformas.

Vi vill från svensk sida att det uttryckligen ska finnas med att fiskesubventionerna måste reduceras för att motverka överfisket. Det finns ett antal länder som inte tycker att man ska ha med den slutsatsen, och det pågår i dag en debatt i Coreper om ifall man kan komma fram till en gemensam ståndpunkt.

Jag ska också nämna att ämnet för diskussionen vid lunchen på måndag kommer att vara WTO. Kommissionen kommer att redovisa läget i WTO-förhandlingarna osv.

Anf.  159  ORDFÖRANDEN:

Jag vill tacka statssekreterare Öjeheim med medarbetare för den här informationen.

3 §  Miljö

Statsrådet Lena Sommestad

Rapport från ministerrådsmöte den 25 juni 2002 samt från informellt ministermöte den 20 och 21 juli 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 oktober 2002

Anf.  160  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsrådet Lena Sommestad med medarbetare välkomna till nämnden, både för information och för samråd. Vi börjar med rapporten.

Anf.  161  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Jag ska inleda med rapporten från det föregående rådsmötet, som ägde rum den 25 juni. Jag var inte själv med den gången utan det var Lars Olof Lindgren som representerade Sverige.

Under det här rådsmötet tog man på gemenskapens vägnar upp Cartagenaprotokollet om biosäkerhet, som finns med också på dagens dagordning. Medlemsstaterna uppmanas att så snart som möjligt ratificera protokollet även på nationell nivå. Det gjorde vi den 8 augusti i år.

Rådet antog också slutsatser om integrerat markskydd. Bakgrunden till det här var det informella rådsmötet på Mallorca i maj och ett meddelande från kommissionen där det hade understrukits att marken är utsatt för stora hot från människan och att det behövs en strategi för att skydda marken. Man ansåg också att en strategi för att skydda marken är en viktig del av den strategi för en hållbar utveckling som vi har antagit och en del av det sjätte miljöhandlingsprogrammet.

Under detta rådsmöte uttryckte flera önskemål om att marken borde skyddas med EG-lagstiftning, men flertalet medlemsstater menade med hänvisning till närhetsprincipen att detta inte är lämpligt. Mot denna bakgrund kom man fram till en kompromiss där det talas om att en gemenskapsram ska tas fram av kommissionen så snart som möjligt, dock senast före juli 2004. Ordförandeskapet och kommissionen betonade då att en gemenskapsram varken garanterar eller utesluter en framtida EG-lagstiftning. Vi kan alltså säga att frågan sköts på framtiden.

Under det här rådsmötet antogs också slutsatser om insatser för att senast 2010 stoppa förlusten av biologisk mångfald. Detta gäller i två delar, nämligen interna och externa slutsatser. I de interna understryks målet att hejda förlusterna i biologisk mångfald före 2010 och att integrera miljöhänsyn i gemenskapens alla verksamhetsområden. Vidare fastslås i slutsatsen att de insatser som i dag görs för att bevara den biologiska mångfalden inte är tillräckliga. I slutsatserna behandlas också habitatdirektivet och Natura 2000 och det konstateras att det senare utgör ett av gemenskapens mest betydelsefulla åtaganden men att det ännu inte är fullt genomfört.

Slutsatserna om det externa arbetet understryker att den deklaration om biologisk mångfald som antogs i Haag i våras, COP 6, är det viktigaste internationella instrumentet för att bibehålla den biologiska mångfalden. Jag kan väl också tillägga att det också senast på toppmötet i Johannesburg togs upp ett globalt mål att bevara den biologiska mångfalden, som direkt anknyter till det mål som togs i COP 6, konventionen för biologisk mångfald.

Anf.  162  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den rapporten. Vi lämnar återrapporteringen och går över till ärendena för nästa rådsmöte.

Anf.  163  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Jag tar upp varje punkt och börjar med den kanske svåraste och mest komplicerade, nämligen direktivförslaget om handel med utsläppsrätter. Det danska ordförandeskapet vill att vi ska ha en gemensam ståndpunkt som ska tas på rådsmötet den 17 oktober, men mycket talar för att detta är en så komplicerad fråga att vi inte kommer att nå fram till en gemensam ståndpunkt.

Det är Näringsdepartementet som ansvarar för frågan. Jag har med mig en handläggare därifrån som kan hjälpa oss, men jag ska kort redovisa vilken debatt vi väntar oss kring utsläppsrätterna.

Det här är en fråga som miljöarbetsgruppen har arbetat mycket med. Europaparlamentet har hundratals ändringsförslag. Europaparlamentet tog i plenum i går beslut om detta. Man ställer sig positiv till utsläppsrätter men har alltså många ändringsförslag. Det är mot bakgrund av detta och motsättningarna mellan medlemsstaterna som vi ser att det kan bli svårt att fatta beslut.

Handeln med utsläppsrätter är en central del av Kyotoprotokollet. Vi ska sätta i verket ett system med en försöksverksamhet inom EU. Man kan säga att vi nu inom EU för första gången ställs inför problemet att utforma ett sådant här system. Vi arbetar också hemma med problemet. Som bekant har vi haft utredningar i gång och har det också för närvarande, men vi måste nu konkret ta ställning till hur vi ska utforma det europeiska systemet.

Jag kan kort säga att jag tycker att vår ståndpunkt är att kommissionens förslag är bra. Det omfattar en hyggligt stor andel av utsläppen inom Europeiska unionen. Samtidigt har man koncentrerat sig på de stora enheterna, ungefär 5 000 anläggningar. Men det rymmer också många problem, och de centrala frågor som kvarstår att lösa är för det första om systemet ska vara frivilligt eller bindande. Kommissionen föreslår att systemet ska vara bindande. Också Sverige vill ha ett bindande system, och det är en ståndpunkt som vi inte kommer att vika ifrån. Vi anser att den är helt grundläggande för att systemet ska fungera. Ungefär hälften av medlemsländerna är av samma uppfattning.

Ett antal medlemsstater tillämpar andra miljöstyrmedel, som kan kollidera med utsläppshandeln. Till dessa hör bl.a. Tyskland, som vill ha undantag från direktivet för en del av sina anläggningar. Ibland vill man att hela branscher inte ska ingå.

Det som det för det andra är diskussion om är vilka sektorer som ska omfattas av det här direktivet. Kommissionen föreslår att kraft- och värmeproduktion och energiintensiv industri ska omfattas. Sverige vill tillsammans med andra medlemsstater ha möjlighet att utöka systemets omfattning. Det är inte något som vi tycker ska göras omedelbart, men vi menar att den möjligheten ska finnas inom ramen för direktivet.

Den tredje svåra frågan är: Hur ska utsläppsrätterna utdelas, gratis eller genom auktionering, dvs. ska man dela ut dem utan att ta betalt för det eller ska man auktionera dem? Kommissionen har föreslagit gratis tilldelning. Sverige har pläderat för auktionering. Flertalet medlemsstater tycker dock att det ska vara gratis tilldelning. Det diskuteras kompromissförslag om att man skulle kunna auktionera en del av utsläppsrätterna. Detta är något som Europaparlamentet har förordat i sitt beslut i går, och flertalet medlemsstater tycks kunna tänka sig att man skulle kunna göra så.

Utöver de här stora principiella frågorna har vi en lång rad detaljfrågor. Ska man kunna spara utsläppsrätter mellan perioderna, alltså från 2007 när man går över till ett nytt system? Vi i Sverige har tyckt att man bör kunna göra detta och att man bör ha ett harmoniserat system. Hur ska man uppnå efterlevnad? Hur ska sanktionssystemet se ut? Kommissionen har föreslagit böter och publicering av en lista över företag som inte följer ordningen. Det finns medlemsstater som inte tycker att det ska vara det på det sättet.

Det finns en diskussion om hur vi ska koppla till andra system för utsläppsrätter. Kommissionens förslag är att gemenskapen gemensamt ansluter EU-systemet till andra handelssystem. Från svensk sida har vi fört fram att det åtminstone på sikt vore önskvärt att man också kan låta andra länder ansluta sig till systemet eller att enskilda länder ska kunna handla även med länder utanför EU. För vår del kunde det t.ex. röra sig om Norge eller Ryssland. Detta är alltså en fråga som diskuteras men som framför allt är viktig på lång sikt.

Till sist finns det s.k. projektbaserade mekanismer inom Kyotoprotokollet. Det handlar om att man tillsammans med andra länder kan göra upp projekt i andra länder – vi genomför t.ex. projekt i de baltiska staterna för att minska utsläppen av koldioxid – eller kan göra u-landsprojekt som också ska kunna räknas enligt Kyotoprotokollet. Kommissionen kommer att lägga fram ytterligare ett direktiv om det här 2003, och vi behöver därför inte nu närmare diskutera hur vi ser på detta.

Det finns också en diskussion om vilka växthusgaser som ska inkluderas. Förslaget från kommissionen är att vi börjar med den stora, nämligen koldioxiden. Sedan finns det önskemål från bl.a. Europaparlamentets sida om att fler växthusgaser ska inkluderas. Vi står bakom kommissionen i det här avseendet.

Anf.  164  LARS LINDBLAD (m):

Först och främst vill jag uttrycka mitt stöd för regeringens linje när det gäller huruvida det ska vara frivilligt eller bindande att delta i det här systemet. Jag tror liksom statsrådet att det är en direkt förutsättning att alla EU:s medlemsländer och alla de branscher som man definierar deltar för att det här systemet ska bli kraftfullt och fungera fullt ut.

Jag sitter själv med i den svenska utredning som utreder flexibla mekanismer. Där har vi haft stora problem just med frågan om tilldelning. Det finns goda argument för att man ska ha ett auktionssystem, men det finns också goda argument för en gratis tilldelning. Min fråga är: Vad är det som gör att regeringen så tydligt stöder den sida som vill ha ett auktionsförfarande? För oss i utredningen framstår detta som en väldigt svår fråga.

Anf.  165  ULF HOLM (mp):

Tack för den goda föredragningen. Jag stöder i princip vad statsrådet har sagt. Det finns ju som sagt en hel del problem med det här. Jag har en konkret fråga: Vad anser den svenska regeringen om EU-parlamentets beslut i går om summan 15 %? Jag tycker spontant att den siffran verkar väldigt låg. Om man vill att detta ska fungera bra skulle jag vilja se en högre siffra. Vad är er ståndpunkt när det gäller detta?

Jag skulle också vilja fråga om det finns något mer kontroversiellt i EU-parlamentets förslag som står i strid med vad kommissionen föreslår.

Anf.  166  CARL B HAMILTON (fp):

Vi tycker att det är bra med handel med utsläppsrätter.

Jag skulle vilja fråga hur det är tänkt att detta ska kombineras med de koldioxidskatter som vi har i Sverige. Du nämnde att ni tycker att man ska auktionera ut utsläppsrätterna. Jag har ingen stark åsikt om huruvida det ska vara gratis eller inte. Väljer man att auktionera ut utsläppsrätterna blir värdet i auktionen starkt avhängigt av vilka koldioxidskatter ni har tänkt er i Sverige. De är väldigt höga vid en internationell jämförelse, dessutom finns det stora nedsättningar för vissa verksamheter som släpper ut mycket koldioxid.

Tänker ni er att man ska reformera systemet med koldioxidskatter? Ska man ha en fri handel med utsläppsrättigheter såväl inom Sverige som mellan de europeiska länderna? Annars blir det ju ett mischmasch mellan de egna skatterna och den europeiska ordningen med fri handel med utsläppsrätter.

Anf.  167  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Jag är enig med Lars Lindblad om att det finns både för- och nackdelar med auktionering. Svenska regeringen föreslår auktionering, dels för att vi anser att det ligger i linje med principen the polluter pays, dvs. att det är förorenaren som betalar, dels för att det gynnar inträde för nya företag i systemet. Det kan generera intäkter. Att man inte delar ut rättigheterna efter historiska utsläpp är fördelaktigt för de företag som tidigt har vidtagit åtgärder. Enligt systemet med fri tilldelning kan annars sådana företag som inte har gjort någonting få stora utsläppsrätter redan från början, vilket inte premierar dem som har agerat tidigt. Vi har också sett att tilldelning på basis av historiska utsläpp är administrativt svårhanterlig.

Men det finns också nackdelar med detta. Därför tycker vi att den kompromiss som nu håller på att utvecklas, dvs. att man har en viss del som auktioneras, kan vara en framkomlig väg. Därmed kommer jag in på frågan huruvida 15 % är en tillräckligt stor del. Vi har naturligtvis inte gjort någon detaljanalys av Europaparlamentets beslut, men den erfarenhet som finns säger att det kanske inte behövs att särskilt stor del auktioneras ut för att det ska vara betydelsefullt. Det är oftast på marginalen som detta betyder någonting.

Jag vill släppa in Agnes von Gersdorff, som ska få komplettera detta.

Anf.  168  Departementssekreterare AGNES VON GERSDORFF:

Det finns inte så mycket mer att säga om detta. Vi har i första hand velat ha ett auktionsförfarande, sedan har vi föreslagit att man skulle ha ett inslag av auktion i någon mening. Tanken är naturligtvis att det är en konflikt mellan dem som vill ha gratis tilldelning och dem som stöder auktionstanken.

Om vi delar ut utsläppsrätterna gratis kan vi utgå från något slags schablon. I praktiken kan det vara svårt att gå in och för varje anläggning analysera exakt vad som behövs, hur mycket det finns möjlighet att reducera och hur man ska göra det på ett bra sätt. Genom att få ett inslag av auktion skulle man kunna tänka sig att man enklare kan använda en schablon. Man ger företagen möjlighet att själva rannsaka sin verksamhet och se var det finns möjlighet att reducera utsläpp som är billigare än utsläppsrätterna.

Anf.  169  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Jag fortsätter med att besvara frågan om EU-parlamentet. Det finns helt klart en lång rad förslag där som inte ligger i linje med kommissionens förslag. Bl.a. föreslår man att stater ska kunna avstå från att knytas till systemet på några år och att man alltså ska acceptera att vissa länder väljer andra system för att reducera koldioxidutsläppen. Det är ett sätt att kompromissa med länder som har svårt att gå in i systemet från början. Därmed missar man vad som skulle vara poängen, nämligen att vi får ett gemensamt system som blir ett försökssystem för hur ett utsläppssystem ska kunna fungera i Europa.

Min och den svenska regeringens bedömning är att det viktiga är att vi får ett gemensamt system. Det kan vara bättre med något mindre omfattning om vi får en erfarenhet av hur ett sådant system fungerar.

Problemet med att låta andra länder ha andra typer av avtal eller styrsystem är precis det som Carl B Hamilton var inne på, nämligen hur man sätter priserna på utsläppsrätterna och hur de ska kunna jämföras. På den inre marknaden måste andra system vara konkurrensneutrala i förhållande till systemet med utsläppsrätter. Det är svårt att se hur de då ska utformas.

Hur detta ska kombineras med andra system är själva knäckfrågan. I EU ligger vi långt framme med att fatta detaljbeslut på ett område där det i realiteten behövs mycket samordning med andra system. Vi måste på sikt ha en samordning med koldioxidbeskattningen och andra styrmedel. För många länder i Europa kan det innebära att man får göra ganska omfattande förändringar. Som det är nu omfattar direktivet till ganska stor del anläggningar som inte drabbas av koldioxidskatt, t.ex. energiintensiv industri och andra verksamheter som får reduceringar. Det är helt klart att vi måste få till ett system som fungerar innan det här sätts i verket. Så är det, och det har också påpekats i de utredningar som har skett. Jag menar att detta är en av de stora stötestenarna med att nu gå in i detaljer om hur detta ska fungera.

Anf.  170  CARL B HAMILTON (fp):

Du var lite delfisk här på slutet. Menar du att det blir sänkta koldioxidskatter i Sverige?

Anf.  171  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Jag menar att systemet med utsläppsrätter kompletterar eller kan utgöra ett alternativ till systemet med koldioxidskatter. Jag tror att Finansdepartementet räknar med ungefär en miljard i skatteminskningar från skatter som vi inte längre kan ta ut när systemet med utsläppsrätter införs.

Den stora frågan är naturligtvis att få systemet med skatter och systemet med utsläppsrätter att fungera tillsammans med varandra på längre sikt. Det är en ganska stor uppgift att få dem att göra det. Det är också avgörande vilka sektorer som ingår i systemet för utsläppsrätter. Det innebär en ganska dramatisk förändring av hur vi arbetar med de här frågorna.

Anf.  172  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Nu är vi klara att gå till beslut.

Den här frågan har varit uppe i EU-nämnden i juni, och utredningen finns med i budgetpropositionen som precis har presenterats. Sammanfattningsvis finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi kan då gå vidare till punkt 4 på dagordningen.

Anf.  173  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Det här är ett förordningsförslag om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer, GMO:er, och en politisk överenskommelse om en gemensam position. Detta knyter an till ett annat ärende som jordbruksrådet har hand om och som jag tror att ni har behandlat tidigare i dag.

Vid miljörådsmötet i juni 1999 enades medlemsländerna om en strategi för att hantera den komplicerade situationen med godkännande och användande av genetiskt modifierade organismer, s.k. GMO:er. I princip var strategin att revidera det direktiv för godkännande av GMO:er som fanns från 1990 och skapa ett nytt regelverk för spårbarhet och märkning. Det handlar om att kunna spåra GMO:er tillbaka i tillverkningskedjan och om att märka varor, så att konsumenter ska veta vad livsmedel och annat innehåller. Syftet med detta var att skapa förtroende för hanteringen och att lägga en grund för att kunna återuppta en procedur för godkännande av GMO:er inom unionen.

Direktivet från 1990 har nu reviderats, och det finns ett nytt direktiv från 2001 som ersätter det förra. Det handlar om utsättning av GMO:er. Detta håller på att införlivas i svensk rätt.

På miljörådsmötet den 17 oktober ska vi alltså diskutera förslaget om spårbarhet och märkning.

Först och främst vill jag säga att det finns vissa detaljer i detta som inte ligger hos miljörådet utan hos jordbruksrådet i första hand. Det gör att ordförandeskapet har bedömt att vi nu i oktober inte kommer att kunna komma fram till en gemensam ståndpunkt som gäller hela direktivet. Därför har man bestämt att det inte ska fattas något beslut om förordningen vid det här mötet. Men jag ska ändå redogöra för våra positioner och vad de innebär. Vi kommer att ha en politisk debatt.

Sverige verkar för att kommissionens förslag ska behålla den balans som säkerställer en omfattande spårbarhet – vi vill gå långt när det gäller att kunna veta varifrån livsmedel kommer och att märka GMO:er – men vi menar också att det är viktigt att det fungerar praktiskt. Det får inte bli för komplicerat.

Förslaget omfattar alla GMO:er och produkter som har marknadsgodkännande i EU och som innehåller eller är framställda av GMO:er. Sådana produkter ska märkas. Det gäller hela kedjan – från jord till bord, som man säger. Märkningen ska ske antingen genom etiketter eller genom följedokument, och varje GMO ska ges en unik kod, så att man vet vilken GMO det är frågan om.

Redan i dag krävs märkning av alla GMO:er i EU. Vad som saknas är kravet på att hela produktionskedjan ska vara dokumenterad och att den konsument som köper verkligen får korrekt information om detta. Därför är förordningsförslaget viktigt.

Det finns två utestående frågor där det pågår debatt. Det handlar om förordningens omfattning och om spårbarhet när det gäller blandningar av GMO:er i produkter som ska användas till mat, foder eller bearbetning och som kommer i bulktransporter. De kommer ju ofta i stora bulktransporter, och då måste man veta hur man ska göra med märkningen.

När det gäller frågan om märkningens omfattning följer vi kommissionens förslag, som innebär att man ska märka GMO:er och produkter som kommer från GMO:er. Vissa medlemsstater har velat begränsa det till bara GMO-produkter, andra har velat utvidga det till att det inte bara ska gälla GMO:er och GMO-produkter utan också t.ex. animaliska produkter från djur som har ätit GMO:er eller produkter där det på något sätt har funnits GMO:er med i tillverkningsprocessen. VI har inte velat gå så långt därför att vi menar att det inte är praktiskt hanterbart. Vi är öppna för att gå längre när det är praktiskt möjligt att göra det. Annars riskerar vi att få en märkning som inte är tillförlitlig. Då är det bättre att begränsa det. Vi menar att den ändå blir långtgående.

När det gäller frågan om bulktransporter har det handlat om hur noggrann märkningen ska vara. Ska det räcka med att det står att det kan innehålla ett antal GMO:er som förtecknas på en lista, eller ska det anges exakt vad som ingår? Europaparlamentet har velat att det ska vara mycket exakt. Vi håller på att arbeta fram en kompromiss som det verkar som om vi kan få enighet om bland medlemsstaterna. Där har man just en formulering om att det kan innehålla vissa GMO:er, men man försöker göra en tydligare lista över vilka GMO:er det kan röra sig om.

Anf.  174  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

GMO-frågorna är jättesvåra, och vi vet ju egentligen inte om det är lämpligt eller olämpligt, farligt eller inte farligt med de här inblandningarna. Vi har valt en väg som i och för sig är förståelig: Vi vill märka, och det ska vara en trovärdig märkning. Det är helt okej. Men som jag ser det är det stora problemet att konsumenten har svårt att veta om det är farligt eller ej. Det blir en rent känslomässig uppfattning som avgör om man ska acceptera detta med GMO:er eller om man inte ska göra det. Underlaget är väldigt dåligt.

Jag skulle gärna vilja se att regeringen anstränger sig för att ge bättre råd till konsumenten. Konsumenten kan välja mellan en märkt och en omärkt produkt men vet inte vad som är relevant i sammanhanget. Jag vet hur svårt detta är, men vi kan inte bara gömma oss bakom en märkning och lämna konsumenten därhän hur länge som helst. Det förhållandet måste vi jobba med.

Anf.  175  ULF HOLM (mp):

Du sade att det här var praktiskt ohanterbart, men du sade samtidigt att vissa medlemsstater hade krävt att man skulle ha en mer långtgående märkning för konsumenterna. Jag är lite förvånad över att Sverige, som brukar stå på konsumenternas sida i EU, nu verkar ställa sig i den andra ändan. Jag skulle gärna vilja att du utvecklar detta. Jag tycker att Sverige bör inta en tuffare hållning för att få märkning. Det finns många konsumenter som har allvarliga invändningar mot att äta sådan här mat, och då måste vi se till att märkningen blir så bra som möjligt.

Jag tror att många konsumenter är väl medvetna om vad GMO:er innebär, även om man kan hålla med om att det behövs mer forskning. Men nu är vi där vi är, och jag tycker att vi ska stå på konsumenternas sida i EU och gå vidare för en så bra märkning som möjligt.

Anf.  176  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Statsrådet tog upp de svårigheter som finns. Nu har ju det hela blivit uppskjutet för att man har haft väldigt svårt att komma överens. Såvitt jag har förstått har det här också kunnat skapa en hel del handelsproblem. Det skulle vara intressant att få veta om det finns något att tillägga i den konkreta frågan vad man anser att detta får för betydelse för relationerna mellan framför allt USA och EU.

Anf.  177  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Jag vill kommentera frågorna om märkning, hur farligt detta är och vad vi överlåter åt konsumenterna att bestämma. Det grundläggande skyddet ska ju utgöras av själva godkännandeproceduren inom EU. Där gör vetenskapliga kommittéer riskbedömningar med avseende på både risker för den biologiska mångfalden och hälsorisker. Det finns en möjlighet att icke godkänna vissa GMO:er. Det finns ett ganska stort antal icke godkända GMO:er nu när godkännandeprocessen har upphört.

Man kan ha olika uppfattningar om vilken tillförlitlighet de här bedömningarna har. Jag menar att det kan bli politisk problematiskt när vi å ena sidan har en godkännandeprocedur, och egentligen säger att de godkända GMO:erna enligt vetenskaplig bedömning inte är farliga för den biologiska mångfalden eller för hälsan, och å andra sidan vill ge konsumenterna en möjlighet att välja bort dem eftersom vi vet att många ändå känner en stor misstänksamhet. Det är mitt svar. Det finns en godkännande process i botten. Det är det som det här grundläggande direktivet handlar om.

När det gäller frågan om mer långtgående märkning har vi under lång tid legat i positionen att vi ska ha den mest långtgående märkningen, men vi har backat inför sakliga fakta. Det gäller svårigheterna med att få en tillräckligt bra dokumentation. Nu ska GMO:er och produkter som innehåller GMO:er märkas, så det är en ganska långtgående märkning ändå. För att kunna märka även t.ex. animaliska livsmedel från djur som har ätit GMO:er i foder krävs ytterligare dokumentation, kontroll osv. Vi har utifrån de fakta vi har fått bedömt att detta kan vara svårt. Vi riskerar också att få ett problem med att vi inte har tillförlitlig dokumentation i vissa avseenden; vi sträcker ut direktivet vad gäller innehållet men gör det samtidigt svagare. Därför har vi valt att backa tillbaka till den här positionen.

Så till handelsproblemen. Kommissionen bedömer att detta ska kunna fungera handelsmässigt. I detta sammanhang har vi också Cartagenaprotokollet om biosäkerhet, som vi återkommer till lite senare. Det är den bedömning man gör. Importören ska kunna efterfråga den information som vi vill ha i EU. Men om man har väldigt långtgående krav på dokumentation och spårbarhet kan det ytterligare försvåra. Som de ser ut i dag ska kraven vara förenliga, men jag överlåter gärna åt kansliråd Charlotta Sörqvist att redogöra för hur diskussionen har gått.

Anf.  178  Kanslirådet CHARLOTTA SÖRQVIST

Detta har framför allt diskuterats i samband med Cartagenaprotokollet, som tas upp som en senare punkt. En grund i Cartagenaprotokollet är att man ska respektera lagstiftningen i det land man vill exportera till. Detta blir nu en del i EU:s lagstiftning på området, och den måste respekteras av dem som önskar exportera till EU-området.

Anf.  179  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag har en fråga som rör steget innan det blir genmodifierade grödor som kommer in i mat och fodermedel. Har man i något sammanhang diskuterat hur man skyddar de omodifierade, ursprungliga grödorna? Detta tog jag upp även med företrädare för Jordbruksdepartementet. Man säger nu att det i Kanada inte längre finns någon majs som är opåverkad av genmodifiering. Diskuteras detta under statsrådets domvärjo, eller är det Jordbruksdepartementet som har hand om det? Förs det över huvud taget någon diskussion om detta i EU-sammanhang eller i WTO-sammanhang?

Anf.  180  CARL B HAMILTON (fp):

Jag förstod inte svaret på Gunilla Carlssons fråga. Poängen i den handelspolitiska konflikten är ju att länder inte bara på grund av medlemskap i WTO kan hitta på vilka regler som helst och sedan säga att alla som vill exportera till dem ska acceptera reglerna. WTO-medlemskapet lägger restriktioner på vad länder får och inte får göra. Det är mot bakgrund av de restriktionerna man bör besvara frågan om det finns någon konflikt mellan USA och EU, eller vi kanske ska säga mellan EU och resten av världen för att vara mera generella.

Jag vill gärna följa upp Gunilla Carlssons fråga och ställa den en gång till. Hur är WTO-aspekten på detta?

Anf.  181  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

När det gäller hur man ska skydda de omodifierade grödorna finns det en debatt inom EU. Tyskland har tagit upp detta. Jag skulle vilja överlåta frågan till en av mina medarbetare, som kan redogöra för detta.

Anf.  182  Kanslirådet CHARLOTTA SÖRQVIST:

Det finns ett direktiv som handlar just om ansvar för miljöskador och bl.a. tar upp den frågan. Det finns i dag regler om att man ska ha skyddsavstånd. Det har ju inte varit så stort problem eftersom man inte har så mycket kommersiella grödor inom EU som i t.ex. Kanada. Den här frågan diskuteras i direktivet om miljöskadeansvar.

Anf.  183  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Det är en av de punkter vi har i slutet, mera som en bilagd punkt.

Jag har observerat att detta är en fråga som kommer att bli betydligt större. Bl.a. har Tyskland aktualiserat den och vill ha striktare regler kring detta.

Carl B Hamilton är inne på om det finns någon konflikt om hur WTO-regelverket ska tolkas. Mitt svar är att vissa förslag från bl.a. Europaparlamentet har tagits bort när direktivet har utarbetats, bl.a. därför att vi anser att de inte är förenliga med WTO-regelverket. Exempelvis vill man från Europaparlamentets sida förbjuda export av GMO:er som är förbjudna i Europa. Vi har bedömt att det inte är förenligt med WTO-regelverket. Däremot har EU och rådet bedömt det förslag som nu är aktuellt som förenligt med WTO:s handelsregelverk.

Vidare innebär Cartagenaprotokollet om biosäkerhet att vi har ett särskilt regelverk om just genetiskt modifierade organismer med plikt att meddela inför export osv. Det finns alltså ett ytterligare regelverk kring detta som är lite speciellt, men som regleras i ett särskilt protokoll.

Anf.  184  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

De svar vi har fått ger tyvärr anledning att fördröja den här diskussionen lite grann. Vi hör själva att EU och kommissionen har bedömt att det inte strider mot WTO:s regelverk, men det är allom bekant att detta är en stor stridsfråga. Därför undrar jag hur den svenska regeringen enligt den ståndpunkt som vi nu börjar skönja konturerna av anser att detta är förenligt med WTO. Vi ska ju ha så extremt höga krav när det gäller just spårbarheten.

Anf.  185  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Vi stöder förslaget som det har lagts fram. Vi gör bedömningen att det är förenligt med WTO. Vi tycker alltså inte att det är en extrem position. Det är en stark position, och vi har inte lagt oss på den skarpaste linjen när det gäller spårbarhet.

Det har funnits ett slags moratorium när vi inte har godkänt GMO:er. Det har varit den stora frågan i konflikten med USA. Det har varit ett stopp helt och hållet. Man kan säga att det yttersta syftet med direktivet om spårbarhet och märkning egentligen är att få ett slut på den här låsningen och få i gång godkännandeproceduren igen, normalisera handeln med GMO-produkter och få den att fungera igen inom ett regelverk som är acceptabelt och möjligt att följa. Syftet är alltså att lösa konflikten.

Anf.  186  ORDFÖRANDEN:

Som vi sade är det här en orienteringsdebatt. Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens fortsatta upplägg i den här frågan.

Vi kan nu gå vidare till nästa punkt på dagordningen.

Anf.  187  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Då är det punkt 5, revidering av förpackningsdirektivet, politisk överenskommelse om gemensam ståndpunkt.

Det här är ett förslag som nämnden också behandlade inför rådsmötet den 25 juni. Bakgrunden är ett förslag om förpackningar som lades fram redan 1992. En revidering presenterades 2001. Det är ett förslag som höjer återvinningsmålen och inför differentierade, materialspecifika mål för plast, metall, glas osv. Det finns också ett utkast till en bilaga med riktlinjer, tolkning och definitioner och en lista med exempel. Det här ska gälla från den 30 december 2006.

Miljörådet enades den 25 juni om en allmän riktlinje för förslaget, med förbehåll för att det skulle behandlas i Europaparlamentet. Den allmänna riktlinjen innebär en skärpning av svensk lagstiftning, men bara på två punkter. Det gäller materialutnyttjandemålet och det materialspecifika återvinningsmålet för plast.

I huvudsak ligger vi i Sverige långt framme. Vi har i princip redan uppfyllt kraven i direktivet. Vi har också drivit på väldigt starkt i arbetet med direktivet därför att vi har velat ha en högre ambitionsnivå bl.a. när det gäller producentansvar och tungmetaller i förpackningar. Vi har fått gehör för det i och med att det ska bli en översyn där man ska återkomma till de här frågorna. Vi har därmed släppt de kraven.

Europaparlamentet har antagit 44 förslag till ändringar i detta, och ordförandeskapet har försökt arbeta in detta i en kompromiss. Det blir inga stora förändringar. Det är sex förändringar från Europaparlamentet som tas in.

Allmänt kan man säga att vi hade velat gå längre när det gäller det här direktivet, men efter förhandlingarna har vi fått nöja oss med direktivet sådant det ser ut.

Det finns frågor om varför vi har accepterat att det i något fall också finns maximimål. Det har nämligen kommit upp att man i ett fall fortfarande har kvar ett maximimål. Det har att göra med inremarknadsfrågorna; det är en inremarknadsfråga där vi från början inte ville se några sådana.

Anf.  188  ORDFÖRANDEN:

Som på så många andra områden ligger vi här före.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 6 på dagordningen.

Anf.  189  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Det här är också en fråga som vi kan dra ganska snabbt. Det finns ett förslag till ändringar i Seveso II–direktivet om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår. Ändringarna i direktivet har till syfte att förebygga olyckor och begränsa skadeverkningarna på människor och miljön. Det är en väldigt stor uppslutning bakom detta bland medlemsstaterna. Sverige är positivt till förslaget därför att det i större utsträckning beaktar miljö- och olycksrisker.

Förhandlingen i rådet har i huvudsak behandlat gränsvärdena för ammoniumnitrat – detta efter den stora olyckan i Toulouse – cancerogena och miljöfarliga ämnen och ämnen med explosiva egenskaper. Den 25 juni diskuterades gränsvärdena för ammoniumnitrat. Det träffades en principöverenskommelse som innebär låga gränsvärden på ospecificerat, explosionsfarligt ammoniumnitrat, dock med reservation för att jordbruket och trädgårdsodlingarna inte skulle omfattas. Det var något som Sverige hade tagit upp.

Det fanns ytterligare ett förslag som avsåg obligatorisk registrering av stora kemiska anläggningar i en gemensam databas. Sverige har påpekat att det i ett terroristbekämpningsperspektiv är väldigt angeläget att denna databas omgärdas av omfattande säkerhetsarrangemang. Här har vi haft en reservation som vi nu lyft bort. Det har nu tagits in att det ska diskuteras i särskild ordning hur denna databas ska upprättas. Vi ser fram emot en sådan diskussion med kommissionen och de övriga medlemsstaterna.

Under EU-nämndens möte den 20 juni diskuterades i vilken utsträckning Seveso II-direktivet omfattar gruvnäringen. Det nu gällande Sevesodirektivet ger medlemsstaterna en möjlighet att undanta gruvnäringen från direktivets regelverk. Sverige har valt att inte utnyttja undantagen. Det innebär att Seveso II-direktivet redan i dag omfattar gruvnäringens alla verksamheter.

Bland de ändringar som kommissionen föreslår till Seveso II-direktivet finns förslag om att begränsa undantaget för gruvnäringen. Eftersom Sverige redan i tidigare skede valt att inte utnyttja undantagen påverkas inte svensk lagstiftning av detta. Det kommer ingenting nytt på rådsmötet om det här direktivet.

Anf.  190  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då ingen begär ordet konstaterar jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 7.

Anf.  191  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Då är vi inne på GMO-frågorna genom förslag till förordning om gränsöverskridande transporter av GMO:er. Det är en implementering av Cartagenaprotokollet, som antogs av EU vid förra rådsmötet. Här ska vi ha en gemensam ståndpunkt.

Vi välkomnar detta direktiv som ska implementera Cartagenaprotokollet. Vi menar att det bör antas så snart som möjligt.

Syftet är att skydda människors hälsa och miljön. I det här arbetet har Sverige särskilt drivit vissa frågor. Det är att EU ska respektera den importerande statens beslut om förbud mot införsel av en viss GMO. Här finns alltså ett väldigt tydligt regelverk om att man måste tala om ifall man börjar exportera en GMO till ett land, och man ska invänta ett svar. Får man inget svar ska man fråga igen för att det inte ska uppstå något tvivel om att det land som tar emot en GMO faktiskt vill ta emot denna.

Vi har också drivit på i fråga om informationsutbyte mellan länder kring GMO:er när det gäller fältförsök, regelverk osv.

Cartagenaprotokollet bygger i grunden på försiktighetsprincipen, som ju är en viktig princip från Riokonferensen 1992 och som konfirmerades på toppmötet i Johannesburg. Syftet med protokollet är att skydda människors hälsa och miljön samtidigt som man gör så att reglerna för hantering och handel med GMO:er harmoniseras på global nivå så att en handel blir möjlig. Det blir alltså möjligt för varje stat att bestämma hur man vill ha det.

Vi har ratificerat protokollet den 8 augusti. EU gjorde det den 28 augusti i samband med Johannesburgsmötet. Genom det här kommer vi att få Cartagenaprotokollet genomfört i svensk rätt. Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om påföljder vid överträdelse av förordningen. Det innebär att vi kommer att lägga fram en proposition med den innebörden.

Vi har bara ett problem med detta kvar, en reservation, efter rådets behandling av förslaget. Det gäller frågan vilka krav som ska ställas på exportören vad gäller märkning av GMO:er vid bulktransporter. Det är egentligen samma fråga som vi hade uppe i fråga om det andra direktivet. Sverige stöder den lösning som är praktiskt tillämpbar här, dvs. att vi går så långt det är möjligt när det gäller att exakt tala om vilka GMO:er som ingår utan att fullständigt garantera i en stor bulktransport att verkligen varenda GMO som ingår nämns. Det innebär en lista över vad lasten kan innehålla och som ska finnas med, i överensstämmelse med protokollet.

Anf.  192  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfatta med att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 8.

Anf.  193  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Då har vi kommit till slutsatser om det praktiska genomförandet av EU:s strategi för hållbar utveckling samt åtagandena från toppmötet i Johannesburg beträffande miljödimensioner. Det ska alltså antas rådsslutsatser.

Som en bakgrund kan jag säga att hållbar utveckling har varit en central målsättning för EU:s arbete under lång tid. Sverige har varit pådrivande i de här frågorna. Vid toppmötet i Cardiff inleddes på svenskt initiativ ett arbete med att integrera miljön i unionens olika politikområden. Det brukar kallas för Cardiffprocessen, men det ska inte förväxlas med Cardiffprocessen om de ekonomiska frågorna, utan det är en process om miljöintegration. Det innebär att olika rådskonstellationer i unionen har uppmuntrats att ta fram strategier för integrering av miljöfrågorna.

Vid toppmötet i Göteborg antogs under svenskt ordförandeskap en strategi för hållbar utveckling inom EU. Där beslutades också att vi ska ha en årlig översyn; det ska rapporteras till vårtoppmötet varje år inom ramen för Lissabonprocessen om ekonomiska och sociala frågor. Där ska nu föras in en miljödimension. Första gången miljödimensionen skulle tas in var i våras i Barcelona. Detta som en bakgrund.

Från miljösynpunkt blev Barcelonamötet en besvikelse på det sättet att det framför allt var ekonomiska och sociala frågor som diskuterades. Miljödimensionen kom inte särskilt starkt in. Det var egentligen bara klimat och hållbara transporter som togs upp. Övriga prioriterade områden föll bort. Det är nu angeläget för miljöministrarna att se till att få ett inspel till vårmötet.

Vad vi från svensk sida har drivit på är att det ska finnas ett tydligare mål, likvärdig behandling av miljön parallellt med ekonomiska och sociala dimensioner i Lissabonprocessen, att det ska kompletteras med ett miljömål så att Europa inte bara ska vara världens mest konkurrenskraftiga ekonomi utan också en miljöeffektiv ekonomi. Här finns en särskild skrivning. Miljömålen ska följas upp tydligare i Lissabonprocessen med särskilda indikatorer.

Nu kommer slutsatser att tas på miljörådsmötet den 17 oktober. Vi har det problemet att kommissionen lägger in väldigt sent den inrapportering som man ska ha som grund för det här arbetet, bl.a. om miljötillståndet i unionen och om arbetet med indikatorer som vi vill föreslå till vårtoppmötet. Men det är ändå väldigt viktigt att vi nu kan ta rådsslutsatserna, för annars kommer vi in för sent för att kunna påverka processen.

Vi stöder ordförandeskapets förslag, som innebär att vi ska verka för att vi bl.a. får en målsättning i Lissabonstrategin för miljö och att vi ska föra in ett antal nya indikatorer för miljösidan.

Sedan handlar det om att integrera handlingsplanerna för Johannesburg. Där anser vi att det är väldigt viktigt att EU fortsätter med den offensiva roll som EU hade i Johannesburgsprocessen. Det gäller framför allt två områden: hållbara produktions- och konsumtionsmönster och förnybar energi, där EU drev på väldigt starkt i Johannesburgsprocessen.

Vi menar att det är viktigt – och där är enigheten stor bland medlemsländerna – att förnya Cardiffprocessen, att gjuta nytt liv i Cardiffprocessen, att se till att miljödimensionen förs in i andra råd inom EU. Nu föreslås sex nya politikområden som ska integrera miljöhänsyn, bl.a. utbildning, hälsa, turism, forskning, sysselsättning och socialpolitik.

Så detta är de förslag som ordförandeskapet för fram. De utestående frågorna, och där är konflikten mycket stor, gäller fiske- och jordbrukspolitiken. Där har Sverige och andra medlemsstater drivit på för att vi ska ha tydligare skrivningar när det gäller avveckling av miljöskadliga subventioner. Här blir det ett kompromissförslag, det är en väldigt svag skrivning på grund av motståndet från vissa av medlemsländerna. Det finns också problem att få igenom ett ramverk för miljöskatter med minimikrav. Miljöministrarna uttrycker sitt stöd för detta. Även här tror jag att vi kommer att få en lösning som för svensk del innebär en kompromiss.

Anf.  194  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag kan sammanfatta med att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 9.

Anf.  195  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Det är dags för det åttonde partsmötet för klimatförhandlingarna i New Delhi i slutet av oktober. Det är ett möte där man framför allt kommer att diskutera frågor som rör u-länder och stöd för de minst utvecklade ländernas klimatarbete. Det är ganska naturligt, när nu det här partsmötet hålls i New Delhi, att diskutera hur de fattigare länderna ska kunna mildra effekterna av klimatförändringar. Vidare kommer de återstående tekniska frågorna upp från Marrakechförhandlingarna förra året. Det är viktiga tekniska frågor, för det handlar om rapportering och övervakning av klimattillståndet för att se att vi verkligen uppfyller protokollet.

Vad EU framför allt driver vid det här mötet är att vi redan nu ska börja diskutera vad som ska hända efter den första åtagandeperioden, efter 2012, och påbörja diskussionen om hur fler länder ska få större åtaganden inom ramen för Kyotoprotokollet, framför allt de nyindustrialiserade länderna som får allt större utsläpp av koldioxid.

Anf.  196  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis vill jag säga att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 10.

Anf.  197  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Detta gäller ett förslag till rådets beslut och de ståndpunkter som gemenskapen ska anta gemensamt beträffande vissa förslag som har lämnats till tolfte mötet vid konferensen för de parter som har undertecknat konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter, som brukar förkortas CITES och som kommer att hållas i Santiago i Chile i november. Det här är en konvention som medlemsländerna i EU är knutna till individuellt egentligen men där vi samordnar EU-ländernas position. Rådsbeslutet är ett förhandlingsmandat som ska ge tydliga ramar för medlemsstaternas agerande under konventionsförhandlingarna.

Det finns vissa kontroversiella frågor i det här. Det rör kommersiell valfångst, där förhandlingsmandatet är att ingen kommersiell valfångst får ske innan den internationella valfångstkommittén anser att lämpliga förvaltningsplaner finns tillgängliga. De kritiska besluten ligger hos den internationella valfångstkommittén.

Om elefanter finns en diskussion. Förhandlingsmandatet anger att ingen kommersiell elfenbenshandel ska ske så länge det inte är säkerställt att en sådan handel inte leder till en ökning av olagligt dödande av elefanter och inte heller har negativ påverkan på bevarandet av elefantpopulationen.

Här finns förhandlingsmandat när det gäller sköldpaddor, kommersiella fiskarter och mahogny som innebär vissa skärpningar. Intressantast här är kanske detta med kommersiella fiskarter, för de har tidigare inte tagits upp i det här sammanhanget i konventionen. Nu tar man upp även kommersiella fiskarter.

Anf.  198  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag finner sammanfattningsvis ett det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 11 Lägesrapporter och punkt 12 Övriga frågor, och jag vill fråga om det runt bordet finns några frågor eller kommentarer.

Anf.  199  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Jag ska nämna väldigt kort att en rapport från kommissionen om kvicksilver i klor-alkaliindustrin har upptagits på svensk begäran. Vi försöker driva kvicksilverfrågorna i EU bl.a. för att förhindra att EU:s kvicksilver exporteras till andra länder. Det är vår punkt. I övrigt har jag inga kommentarer.

Anf.  200  ORDFÖRANDEN:

Då ber jag att få tacka statsrådet och hennes medarbetare.

4 §  FN:s säkerhetsråds resolution 1373

Utrikesrådet Sven-Olof Petersson

Information och samråd inför uppdatering av EU:s åtgärder för genomförande av FN:s säkerhetsråds resolution 1373

Anf.  201  ORDFÖRANDEN:

Jag vill hälsa utrikesrådet Sven-Olof Petersson med medarbetare välkomna hit. Först vill jag framhålla att det, även om tystnadsplikt inte föreligger enligt stadgarna, förutsätts återhållsamhet beträffande information i de frågor som vi nu ska behandla. Jag utgår från att nämndens ledamöter är införstådda med det.

Vi börjar som vanligt med en rapportering.

Anf.  202  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON:

Jag tänkte informera er om de nya förslag som finns vad gäller EU:s s.k. terroristlista. Som nämnden vet är det ett beslut som regeringen tar under sitt konstitutionella ansvar. Översynen av listorna förbereds i en särskild ad hoc-grupp där alla medlemsstater är representerade. Inför det senaste beslutet i år den 17 juni framförde kabinettssekreteraren Hans Dahlgren den svenska ståndpunkten vid EU-nämndens sammanträde den 7 juni. Sedan har ad hoc-gruppen träffats den 16 juli och den 19 september. Då nåddes ingen enighet om nya namn, varken på individer eller på organisationer. Men man har träffats på nytt den 7 oktober, och det är det jag vill redovisa.

När det gäller förslag på tilläggslistorna krävs enhällighet. Det innebär att inga namn kan komma upp utan att regeringen accepterar dem. Även om vi accepterar namn är det inte säkert att det går igenom eftersom alla ska vara eniga.

Arbetet med listorna sker, som nämnden är medveten om, under sträng sekretess. I princip allt material, vilka förslag som finns, vilka som har lagt fram förslaget och vilket underlag som presenterats, alltihop ligger under utrikessekretess. Det är under dessa förutsättningar som informationen lämnas till nämnden. Det är viktigt att dessa namn inte kommer ut förrän beslut har fattats. Då publiceras de naturligtvis.

Innan jag kommer in på de nya förslagen skulle jag vilja be, om det är okej med nämnden, att vår rättschef i EU-frågor Anders Kruse ger en kort bakgrund till det här arbetet. Jag vet att det är många som är nya i nämnden.

Anf.  203  Departementsrådet ANDERS KRUSE:

Jag skulle vilja beskriva EU:s åtgärder för att genomföra säkerhetsrådets resolution 1373. Eftersom det är så många nya ledamöter i nämnden tänkte jag först säga några ord om resolution 1390, som också gäller terrorister.

Det finns alltså två olika system i EU för listan över åtgärder mot terrorister. Det ena systemet gäller bara terrorism som har anknytning till Usama bin Ladin och al-Qaida-nätverket. Det bygger på FN-resolutionen 1390 från januari i år. Den går i sin tur tillbaka på en tidigare FN-resolution 1267 från 1999, som då gällde sanktioner mot Afghanistan, talibanerna m.fl.

Enligt den här FN-resolutionen skulle FN:s medlemsstater frysa tillgångar och andra finansiella tillgångar för individer och organisationer som hade samröre med Usama bin Ladin, al-Qaida och talibanerna. Dessutom fanns det åtskilliga andra åtgärder som man skulle vidta, förbud mot att delta i vissa träningar och dylikt, i Afghanistan.

Det fanns en lista kopplad till den här resolutionen, den finns fortfarande, som FN:s sanktionskommitté har beslutat om. När man gör ändringar i den gör EG-kommissionen egna ändringar i den förordning och den lista som följer med EG:s beslut. Besluten fattas alltså utan att den svenska regeringen har varit inblandad i dem, de blir direkt tillämpliga i svensk rätt.

Det var på grund av de här reglerna som tre svenskar fick sina tillgångar frysta i november; två av dem har nu förts bort från listan.

Jag nämner detta som bakgrund, och det är inte det regelverk som är tillämpligt i dag. I dag skulle vi tala om FN-resolutionen 1373.

Den kom till efter attackerna i USA den 11 september förra året. Enligt den resolutionen ska alla FN:s medlemsstater vidta åtgärder för att förebygga och hindra finansiering av terroristhandlingar. Medlemsstaterna ska vidta effektiva åtgärder mot terrorism och bl.a. frysa tillgångar för personer eller organisationer som begår eller försöker begå terroristhandlingar.

Resolutionen riktar internationella sanktioner mot alla terrorister oavsett var de finns, alltså inte bara mot stater, som de flesta tidigare sanktionerna, utan mot alla terrorister.

EU:s medlemsstater uppfyller den här resolutionen i praktiken genom sin vanliga lagstiftning utom på en punkt, och det gäller frysning av tillgångar. För att uppfylla skyldigheten enligt den här resolutionen antog ministerrådet i EU ett s.k. decemberpaket den 27 december förra året. Det består av gemensamma ståndpunkter och en rådsförordning. De relevanta dokumenten finns bland de handlingar som vi har tagit med oss hit och som nämnden har fått del av.

I den gemensamma ståndpunkten, det är artikel 1.3, finns en definition på terroristhandlingar. Det är i princip allvarliga brott mot människors liv eller hälsa eller mot allmänna anläggningar, flygplanskapning, spridande av smitta, gift osv., alltså allvarliga brott som vi har i vår vanliga lagstiftning. Dessutom ska brotten ha vidtagits i syfte att skrämma befolkningen i ett land eller att förmå offentliga organ eller institutioner att utföra handlingar eller avstå från att utföra vissa handlingar, för att destabilisera eller förstöra grundläggande politiska eller liknande strukturer i ett land eller en internationell organisation, också leda eller delta i en terroristgrupp i en terroristhandling enligt definitionen. Det är i princip samma definition som gäller inom det rättsliga samarbetet i den tredje pelaren i EU, alltså enligt det rambeslut om terrorism som riksdagen godkände i våras.

Till den gemensamma ståndpunkten och den förordning som är kopplad till den finns också en spärrlista där namnen på personer, grupper och enheter som är föremål för åtgärderna har förtecknats. De åtgärder inom unionen som det handlar om är dels frysning av tillgångar, dels rättsligt och polisiärt samarbete mellan unionens medlemsstater.

De här listorna är lite krångliga, det är två olika listor. Jag ska kort beröra dem. Det är en spärrlista som hör till den gemensamma ståndpunkten och som alltså gäller alla terrorister. Den tar upp de personer, grupper och enheter inom medlemsstaterna och i tredjeländer som ministerrådet har fattat beslut om. Där finns ett antal personer, grupper och enheter – ni har den gällande listan i det paket som vi har delat ut i dag – som har en asterix (*). Det innebär att där gäller bara bestämmelserna om polisiärt och rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna inom unionen. Det handlar om åtgärder mot grupper och individer inom EU.

Resten av listan, den som har fogats till själva förordningen, antas genom ett särskilt rådsbeslut. Där tar man upp bara de grupper eller individer som finns i eller från länder utanför unionen. Det är de namn på listan med gemensam ståndpunkt som saknar asterix (*).

Förordningen är direkt tillämplig i medlemsstaterna. Konsekvensen av att man för upp grupper och individer på spärrlistan är att dessa får sina tillgångar frysta av banker m.m. i medlemsstaterna. Flera länder i Europa, men inte alla, har egen lagstiftning om frysning av tillgångarna. Sverige t.ex. saknar sådana nationella regler. Här grundas bankernas frysningsskyldighet och alla andra sådana åtgärder på själva beslutet i ministerrådet. Som utrikesrådet Petersson sade krävs det enhällighet i rådet, och före beslutet måste regeringen själv ha fattat beslut om hur den ska ställa sig till förslagen. Det är alltså ett sådant beslut som ni ska få information om.

Det finns ett antal kriterier som måste vara uppfyllda för att någon ska kunna föras upp på den här listan. Alla medlemsstaterna gör en självständig bedömning av om förslagen uppfyller kriterierna, av rättssäkerhetsskäl. De finns i den gemensamma ståndpunkten artikel 1.4.

Sammanfattningsvis är kriterierna följande. Det ska finnas exakta fakta i det relevanta ärendet som visar att ett beslut har fattats av en behörig myndighet gällande de individer eller grupper som är på förslag. En behörig myndighet är i princip en oberoende rättslig myndighet. Det kan vara en domstol, en åklagarmyndighet eller en liknande rättslig myndighet. Beslutet kan vara inledande av undersökningar eller andra rättsliga åtgärder i fråga om en terroristhandling, alltså t.ex. i Sverige en förundersökning i ett brottmål eller liknande. Beslutet om att inleda en undersökning ska vara grundat på bevis eller allvarliga och trovärdiga indicier. Sedan kan det beslut som ligger till grund för åtgärden vara en dom för terroristhandlingar, en dom i en domstol.

När det gäller beslut för länder utanför EU ska medlemsstaterna särskilt granska om ärendet uppfyller grundläggande principer om mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. Det har man bestämt i anslutning till att man antog bestämmelserna i ministerrådet.

Enligt den praxis som har funnits ända från början anses även organisationer som offentligen har tagit på sig ansvar för terroristhandlingar också uppfylla kriterierna. Den svenska regeringen är för sin del mycket noga med att se till att kriterierna är uppfyllda när den tar ställning till om den ska säga ja till förslagen. I beredningen av besluten tar regeringen in informationer från andra medlemsstater och från våra egna myndigheter.

Anf.  204  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON:

Då går jag in på själva förslagen. De förslag som regeringen är beredd att säga ja till har alltså prövats strikt mot de kriterier som gäller. Det innebär alltså att alla förslagen enligt vår uppfattning uppfyller kriterierna i den gemensamma ståndpunkten.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  205  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Innan jag släpper ordet fritt har jag bara en fråga, och det gäller när de här besluten ska fattas.

Anf.  206  Departementsrådet ANDERS KRUSE:

Där är det så att det nu pågår en skriftlig procedur. Ett preliminärt beslut ska fattas på Coreper på torsdag i nästa vecka. Regeringen avser i så fall att fatta ett regeringsbeslut på torsdag i nästa vecka. Sedan kan det komma ett beslut i ministerrådet strax därefter. Torsdag i nästa vecka har vi det preliminärt anmält på regeringens sammanträde.

Anf.  207  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Vi har just diskuterat beslutsordningen här. När EU-nämnden hade sitt sammanträde i april redde man ut det här. Man sade att eftersom det är fråga om samråd av det här slaget ska det vara ett beslut, eftersom regeringen alltid agerar med fullt konstitutionellt ansvar. Jag vill bara informera nämnden om att det är där vår slutsats ska komma. Det ska vara som ett vanligt samråd. Då släpper jag ordet fritt.

Anf.  208  ALICE ÅSTRÖM (v):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  209  CHRISTINA AXELSSON (s):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  210  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON:

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  211  Departementsrådet ANDERS KRUSE:

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<.

Anf.  212  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Jag har egentligen en fråga som gäller vad som händer efter att någon har blivit uppförd på listan. Gäller det en gång för alla eller vad ska till för att man ska bli avförd från listan?

Anf.  213  ULF HOLM (mp):

Jag har inte suttit i EU-nämnden tidigare, så jag har kanske en liten dum fråga. Först ska jag bara uttrycka att jag är allmänt skeptisk till alla de här listorna med tanke på rättssäkerhet osv. Men jag har också en fråga som gäller en av de här bilagorna med förteckning över personer. Där är det en person som är fem år gammal som är uppförd. Jag reagerar lite på att det är en femåring som är uppförd på en lista. Troligtvis är det en pojke från Saudiarabien. Ni får gärna kommentera det, jag trodde att det i alla fall var 15 år som gällde, eller helst 18.

Anf.  214  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSON:

Den frågan var så bra, så den delegerar jag med förkärlek till min juridiska rådgivare.

Anf.  215  Departementsrådet ANDERS KRUSE:

Den sista frågan har jag inget bra svar på. Jag tror det är ett rent skrivfel. Det har funnits flera sådana, och det var bra att vi fick veta det. Då ska vi anmärka på det så att det blir rättat. Det är ingen ursäkt för att det blir skrivfel, men det har ibland visat sig att det är svårt att identifiera de här individerna med namn, passnummer och sådant. Men det här måste vara en uppenbar felaktighet. Vi ska se till att föra fram det. Det finns inga åldersgränser som gäller. Teoretiskt är det naturligtvis möjligt att någon kan vara misstänkt för terroristhandlingar även om han är fem år, men jag tror att det är ett rent skrivfel. Vi ska föra det vidare.

Den andra frågan var om det här gäller en gång för alla. Det finns inga regler om detta heller. Så länge någon är misstänkt för att ha begått terroristhandlingar, eller är föremål för åtgärder, gäller det här beslutet. Som vi har sett är det så att när ändamålet med beslutet är uppfyllt har man också ansett att man ska kunna ta bort det. Men det finns ingenting i själva regelverket som säger någonting om hur länge någon kan finnas på listan. Däremot finns det den regel som säger att en gång i halvåret ska ministerrådet ompröva alla namn på listan och bestämma sig för om de ska finnas kvar eller tas bort. En sådan omprövning skedde i våras. Det ska alltså till en sådan igen före årsskiftet. Där har man den fortlöpande uppföljningen av de här bestämmelserna.

Slutligen ska jag lägga till något som jag kanske skulle ha sagt från början. Alla de här besluten om att föra upp någon på förordningens lista kan överprövas i domstolens förstainstansrätt. Det finns ett par stycken som har klagat på de här besluten, och det pågår alltså processer i förstainstansrätten.

Anf.  216  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Är det någon mer som önskar ordet? Om inte finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Om det inte var något mer så ber vi att få tacka Sven-Olof Petersson med medarbetare för deras medverkan.

Innehållsförteckning

1 §  Rättsliga och inrikes frågor 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  MIKAEL ODENBERG (m) 2

Anf.  5  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 2

Anf.  6  MIKAEL ODENBERG (m) 3

Anf.  7  ALICE ÅSTRÖM (v) 3

Anf.  8  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 3

Anf.  9  BEATRICE ASK (m) 4

Anf.  10  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 4

Anf.  11  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  12  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 4

Anf.  13  BEATRICE ASK (m) 5

Anf.  14  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 5

Anf.  15  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 5

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  17  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 5

Anf.  18  BEATRICE ASK (m) 6

Anf.  19  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 6

Anf.  20  ALICE ÅSTRÖM (v) 6

Anf.  21  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 7

Anf.  22  MIKAEL ODENBERG (m) 7

Anf.  23  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 8

Anf.  24  KARIN GRANBOM (fp) 8

Anf.  25  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 8

Anf.  26  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 8

Anf.  27  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 9

Anf.  28  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 9

Anf.  29  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 9

Anf.  30  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  31  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 9

Anf.  32  BEATRICE ASK (m) 9

Anf.  33  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 9

Anf.  34  ALICE ÅSTRÖM (v) 10

Anf.  35  MIKAEL ODENBERG (m) 10

Anf.  36  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 10

Anf.  37  MIKAEL ODENBERG (m) 10

Anf.  38  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 10

Anf.  39  MIKAEL ODENBERG (m) 10

Anf.  40  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 10

Anf.  41  MIKAEL ODENBERG (m) 11

Anf.  42  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 11

Anf.  43  MIKAEL ODENBERG (m) 11

Anf.  44  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 11

Anf.  45  Departementsrådet ANDERS PERKLEV 11

Anf.  46  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  47  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 11

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  49  CARL B HAMILTON (fp) 12

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  51  MIKAEL ODENBERG (m) 12

Anf.  52  ALICE ÅSTRÖM (v) 12

Anf.  53  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 12

Anf.  54  MARGARETA ANDERSSON (c) 12

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  56  ULF HOLM (mp) 12

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  58  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 12

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  60  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 13

Anf.  61  LENNART HEDQUIST (m) 13

Anf.  62  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 13

Anf.  63  Departementsrådet PETER STRÖMBERG 13

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  65  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 13

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  67  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 14

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  69  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 14

Anf.  70  MARGARETA ANDERSSON (c) 14

Anf.  71  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 14

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  73  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 15

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  75  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 16

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  77  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON (s) 17

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  79  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 18

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  81  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 18

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  83  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 19

Anf.  84  HELENA BARGHOLTZ (fp) 20

Anf.  85  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 20

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  87  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 21

Anf.  88  HELENA BARGHOLTZ (fp) 23

Anf.  89  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 23

Anf.  90  MARGARETA ANDERSSON (c) 23

Anf.  91  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 24

Anf.  92  LENNART HEDQUIST (m) 24

Anf.  93  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 24

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  95  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 24

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  97  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 25

Anf.  98  BEATRICE ASK (m) 26

Anf.  99  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 27

Anf.  100  BEATRICE ASK (m) 28

Anf.  101  CARL B HAMILTON (fp) 28

Anf.  102  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 28

Anf.  103  HELENA BARGHOLTZ (fp) 28

Anf.  104  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  105  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 29

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  107  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 29

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  109  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 30

Anf.  110  CARL B HAMILTON (fp) 30

Anf.  111  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 30

Anf.  112  HELENA BARGHOLTZ (fp) 31

Anf.  113  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 31

Anf.  114  CARL B HAMILTON (fp) 31

Anf.  115  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 31

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  117  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 31

Anf.  118  HELENA BARGHOLTZ (fp) 32

Anf.  119  Statssekreterare GUN-BRITT ANDERSSON 32

Anf.  120  ORDFÖRANDEN 32

2 §  Jordbruk och fiske 33

Anf.  121  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  122  Statssekreterare Per-Göran Öjeheim 33

Anf.  123  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  124  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 35

Anf.  125  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  126  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 35

Anf.  127  CARL B HAMILTON (fp) 36

Anf.  128  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 36

Anf.  129  MARGARETA ANDERSSON (c) 36

Anf.  130  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 36

Anf.  131  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  132  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 37

Anf.  133  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 38

Anf.  134  MARGARETA ANDERSSON (c) 38

Anf.  135  CARL B HAMILTON (fp) 38

Anf.  136  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 39

Anf.  137  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  138  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 39

Anf.  139  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  140  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 39

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  142  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 40

Anf.  143  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 40

Anf.  144  LARS LINDBLAD (m) 41

Anf.  145  ALICE ÅSTRÖM (v) 41

Anf.  146  MARGARETA ANDERSSON (c) 41

Anf.  147  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  148  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 41

Anf.  149  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  150  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 42

Anf.  151  ULF HOLM (mp) 42

Anf.  152  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  153  MARGARETA ANDERSSON (c) 43

Anf.  154  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 43

Anf.  155  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  156  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 43

Anf.  157  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  158  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 43

Anf.  159  ORDFÖRANDEN 44

3 §  Miljö 45

Anf.  160  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  161  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s) 45

Anf.  162  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  163  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s) 46

Anf.  164  LARS LINDBLAD (m) 47

Anf.  165  ULF HOLM (mp) 47

Anf.  166  CARL B HAMILTON (fp) 48

Anf.  167  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s) 48

Anf.  168  Departementssekreterare AGNES VON GERSDORFF 48

Anf.  169  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s) 49

Anf.  170  CARL B HAMILTON (fp) 49

Anf.  171  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s) 49

Anf.  172  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  173  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s) 50

Anf.  174  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 51

Anf.  175  ULF HOLM (mp) 51

Anf.  176  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 52

Anf.  177  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s) 52

Anf.  178  Kanslirådet CHARLOTTA SÖRQVIST 53

Anf.  179  MARGARETA ANDERSSON (c) 53

Anf.  180  CARL B HAMILTON (fp) 53

Anf.  181  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s) 53

Anf.  182  Kanslirådet CHARLOTTA SÖRQVIST 53

Anf.  183  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s) 53

Anf.  184  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 54

Anf.  185  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s) 54

Anf.  186  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  187  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s) 54

Anf.  188  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  189  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s) 55

Anf.  190  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  191  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s) 56

Anf.  192  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  193  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s) 57

Anf.  194  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  195  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s) 58

Anf.  196  ORDFÖRANDEN 59

Anf.  197  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s) 59

Anf.  198  ORDFÖRANDEN 59

Anf.  199  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s) 59

Anf.  200  ORDFÖRANDEN 59

4 §  FN:s säkerhetsråds resolution 1373 60

Anf.  201  ORDFÖRANDEN 60

Anf.  202  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON 60

Anf.  203  Departementsrådet ANDERS KRUSE 60

Anf.  204  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON 62

Anf.  205  ORDFÖRANDEN 63

Anf.  206  Departementsrådet ANDERS KRUSE 63

Anf.  207  ORDFÖRANDEN 63

Anf.  208  ALICE ÅSTRÖM (v) 63

Anf.  209  CHRISTINA AXELSSON (s) 63

Anf.  210  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON 63

Anf.  211  Departementsrådet ANDERS KRUSE 63

Anf.  212  MARGARETA ANDERSSON (c) 63

Anf.  213  ULF HOLM (mp) 64

Anf.  214  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSON 64

Anf.  215  Departementsrådet ANDERS KRUSE 64

Anf.  216  ORDFÖRANDEN 64