Fredagen den 11 mars 2005

EU-nämndens uppteckningar 2004/05:25

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Statssekreterare Lars Danielsson (allmänna frågor)

Kabinettssekreterare Hans Dahlgren (yttre förbindelser)

Återrapport från ministerrådsmöte den 21 februari 2005

Återrapport från informellt ministerrådsmöte (bistånd) den 14 och 15 februari 2005

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 16 och 17 mars 2005

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Klockan är tio. Mötet är öppnat. Ni kanske har noterat, det gick ut ett mejl i dag på morgonen om det, att Lars-Olof Lindgren kommer att vara med redan från början. Det står ju upptaget som en punkt kl. 11.45. Men vi kommer ändå att börja med de andra statssekreterarna. Laila Freivalds är ju i Indonesien, och Bosse Ringholm är i Madrid. Så vi har två statssekreterare i dag. Då ber vi statssekreterarna komma in.

Vi hälsar Lars Danielsson och Hans Dahlgren med medarbetare välkomna. Vi gör som vanligt så att vi börjar med återrapporter. Det är Lars Danielsson som börjar. Varsågod!

Anf.  2  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Tack så mycket! Rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser möttes den 21 februari. Allmänna rådet inleddes med en kort diskussion om den kommenterade dagordning till Europeiska rådet den 22–23 mars som låg på bordet. Det var ju inte mycket till kommenterad dagordning i det läget utan det var ett antal rubriker, som ni kanske kommer ihåg. I den mycket korta diskussion som ägde rum konstaterades att alla de tre dimensionerna i Lissabonstrategin är viktiga för att åstadkomma tillväxt och sysselsättning. Vi kommer ju tillbaka, jag återkommer till det, till en diskussion nästa onsdag. Den blir betydligt mer substantiell.

Det blev också en diskussion om EU:s långtidsbudget med särskild koncentration på det som kallas för tillväxtfrämjande åtgärder, alltså i byråkratiska termer kategori 1A. Jag tror att samtliga medlemsländer begärde ordet och sade sitt hjärtas mening. Det var en relativt stor samstämmighet. Det var betydligt större samstämmighet i den diskussionen än det var när vi diskuterade sammanhållningspolitiken gången före. De flesta underströk vikten av att vi satsar på tillväxtfrämjande åtgärder som stöder Lissabonstrategin men väldigt många, inklusive vi själva, betonande medlemsstaternas eget huvudansvar för att genomföra nödvändiga strukturreformer och för att nå Lissabonmålen. Ska man ha gemenskapsfinansierade insatser bör de vara kompletterande och uppvisa ett tydligt europeiskt mervärde.

Det rådde, tyckte jag nog, i stort sett en total enighet om att man ska försöka öka anslagen till forskning och utveckling, och de budgetrestriktiva länderna, till vilka Sverige som bekant hör, gjorde väl koordinerade inlägg som stödde principen om ett utgiftstak på högst 1 % av BNI. Det är, tror jag, det som förtjänar att sägas från det allmänna rådet.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporten. Då tar vi nästa rapport.

Anf.  4  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det externa rådets möten den 21 februari inleddes med en lunch med utrikesministrarna där situationen i Kosovo diskuterades i närvaro av FN:s representant i Kosovo Søren Jessen-Petersen. Det som betonades särskilt var naturligtvis respekt för minoriteternas rättigheter och vikten av att få i gång dialogen mellan Belgrad och Priština.

Sedan följde också en kort diskussion om Kroatien. Det beslutades att det formella beslutet om Kroatiens medlemskapsförhandlingar med EU skulle fattas vid rådsmötet den 16 mars, alltså nu på onsdag. I så fall, om det blir ett positivt beslut, skulle förhandlingar kunna inledas den 17 mars, dock alltså under förutsättning att rådet anser att Kroatien fullt ut samarbetar med krigsförbrytartribunalen i Haag. Jag återkommer till den frågan senare i min redovisning.

Under eftermiddagen den 21 februari diskuterades också Mellanöstern. Även det ämnet återkommer jag till. Det har ju hänt en hel del sedan den 21 februari.

När det gäller Irak enades rådet om att inleda en civil mission på rättsstatsområdet. Det handlar om utbildning av omkring 800 irakiska befattningshavare inom polis och rättsväsende.

När det gäller Ukraina antogs det slutsatser som bland annat går ut på stärkt samarbete med landet inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området. Det gäller stöd till Ukrainas inträde i WTO och också stärkta handelsrelationer. Det hölls i anslutning till rådsmötet också ett samarbetsråd med Ukraina där EU:s handlingsplan för Ukraina diskuterades inom ramen för grannlandspolitiken. Jag återkommer också till den delen.

Slutsatser om Sudan antogs utan diskussion. Till sist enades också rådet om att biståndsnivån för AVS-länderna för nästa samarbetsperiod som ett minimum ska motsvara den nivå som gäller under innevarande samarbetsperiod.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporten.

Så går vi in på kommande rådsmöte. Punkt 3 är det väl inte så mycket att säga om, resolutioner och annat. Vi går direkt på punkt 4, det finansiella perspektivet.

Anf.  6  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Herr ordförande! Som bekant har ju det luxemburgska ordförandeskapet lagt upp arbetet så att vi under januari/februari har gjort en teknisk genomgång, kan man väl säga, av kommissionens förslag till nytt finansiellt perspektiv för perioden 2007–2013. Nu kommer man vid det kommande allmänna rådet att presentera ett första förslag till hur man tänker lägga upp de fortsatta förhandlingarna. Man kommer att presentera den så kallade förhandlingsboxen. Vi räknar med att diskussionen den 16 mars blir mycket preliminär till sin karaktär. Förmodligen är det så att ordförandeskapet väljer att koncentrera sig på andra frågor, som vi strax återkommer till, på senare på dagordningspunkter.

Det man vill försöka åstadkomma nu från ordförandeskapets sida är att ta ett första steg mot att försöka förena de olika åsikter som framkommit i förhandlingarna så här långt och att hitta något gemensamt, övergripande scenario. Vad man vill är att försöka formulera politikinnehållet för de olika budgetkategorierna, det vill säga vad man ska uppnå politiskt med de olika så kallade line items som finns i den här budgeten. Däremot kommer man inte i det här läget att presentera några som helst förslag till nivåer, alltså vare sig finansiering eller nivåer. Det kommer inte att presenteras några siffror, utan man försöker att på ett översiktligt sätt presentera det politiska innehållet.

Den här fortsatt preliminära karaktären gör att regeringen ser som sin utgångspunkt i diskussionerna nästa onsdag att egentligen upprepa det vi redan har diskuterat här i nämnden vid ett flertal tillfällen, det vill säga att vi måste bygga på de framsteg som har gjorts under de tidigare ordförandeskapen. Vi är för vår del fortsatt beredda att försöka klara den ambition att hålla tidsplanen som är fastlagd, det vill säga förhandlingsavslut i juni 2005. Vi upprepar dock med en drucken papegojas envishet att resultatet är viktigare än att hålla tidtabellen.

Vi kommer att säga att det är viktigt att en uppgörelse om nästa finansiella perspektiv måste omfatta budgetens inkomst- och utgiftssida. Vi kommer också att fortsätta att arbeta för att hålla samman den grupp av sex länder som ju predikar att taket för utgifterna bör sättas på 1 % av EU-ländernas samlade BNI.

Det här är, som nämnden märker, inte några nyheter. Vi ser inte heller någon anledning att presentera några nyheter i den svenska positionen i det här läget utan vi väntar på tydligare markeringar från ordförandeskapets sida av hur man vill föra processen vidare.

Jag skulle som en avlutande inledande kommentar vilja säga att det är ett intryck vi får att Luxemburg nu på något sätt står och funderar på om de verkligen på allvar ska driva den här förhandlingen till slut i juni eller inte. Man har inte bestämt sig ännu, och vad man då gör är det som är pliktskyldigt nödvändigt att göra. Men man sätter egentligen inte i gång med några realförhandlingar. Jag tror alltså inte att det blir förrän i slutet av april, vid nästa allmänna råd, som vi får en egentlig diskussion som är meningsfull. Det ger oss, menar jag, ytterligare tid att dels själva internt analysera de positioner som vi vill ha inför vad som möjligen kan vara slutförhandlingar, dels, framför allt, ger det också möjlighet att återkomma i den här kretsen i den formation som nämnden finner lämplig för att mer i detalj gå igenom positionerna på olika sätt.

Sammanfattningsvis: Fortsatt skuggboxning.

Anf.  7  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag skulle vilja ställa en fråga som gäller att man radar upp de politiska målen. Gör man något försök att sätta en prislapp på detta så att man så att säga kan bedöma kostnader mot mål? Eller kör man i blindo mot målen och sedan får man betala vad det kostar?

Anf.  8  YVONNE RUWAIDA (mp):

När det gäller de politiska målen vill jag ta upp en aspekt som jag tycker att det vore väldigt bra om Sverige skulle kunna driva. Det är också något som man driver från Tysklands sida, bland annat genom Tysklands konsument- och jordbruksminister Renate Künast. Man har nämligen en politisk förklaring om att man vill föra över resurser från pelare 1, jordbrukspolitiken, till pelare 2, landsbygdsutveckling. Det är en politisk målsättning. Jag tycker att det vore väldigt bra om Sverige skulle kunna stödja det tyska initiativet.

Anf.  9  ANDERS G HÖGMARK (m):

Lars Danielsson sade här att ett uppsåt, oaktat hur hårt det drivs, från ordförandeskapet är att åstadkomma någon form av gemensamt övergripande politiskt scenario. Dessutom är det en välkänd svensk ståndpunkt att tillsammans med fem sex andra länder driva återhållsamhet. Då är frågan: Dessa länder, som driver återhållsamhet mot dessa 1 %, är de också beredda att bidra med något gemensamt för att formulera det här gemensamma politiska scenariot? Det är också ganska viktigt för trovärdigheten att man, om man ska vara återhållsam med pengarna, också kan ha någon tanke om vad man ska använda pengarna till.

Anf.  10  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Herr ordförande! Till Holger Gustafsson först: Nej, det kommer inte att finnas någon prislapp utan i så måtto kan man säga, med de ord som du själva använde, att man kör i blindo. Det man vill lägga på bordet är bara ord – inga siffror. Men det är klart att ordförandeskapet är mycket väl medvetet om de begränsningar som finns vad gäller siffrorna. Jag tror inte att vi behöver frukta något slags ohämmad ambitionslusta från ordförandeskapets sida när det gäller hur man beskriver olika mål, vilket sedan på något sätt tvingar fram siffror som är större än vad vi vill. Den risken tror jag är mycket liten. Man är mycket medveten om de restriktioner som finns.

Det Yvonne Ruwaida tar upp är en av de viktiga frågor som vi måste diskutera i den fortsatta processen. Jag är inte riktigt säker på att det ännu så länge är en tysk position. Det är nog den tyska jordbruksministerns position än så länge. Det har jag förstått också. Men jag ser det inte riktigt ännu som en tydligt formulerad tysk regeringsposition. Det är en av de saker som jag tycker att vi ska återkomma till och diskutera mer i detalj, om detta är något som är möjligt att använda som ett element i en lösning. Det finns definitivt intresse för det.

Den sista frågan gällde möjligheterna att hitta ett gemensamt politiskt scenario för de sex länderna. Jag tycker att det bör vara en ambition. Hittills har det ju varit så att diskussionerna i G 6-kretsen i huvudsak har skett på tjänstemannanivå. De har i huvudsak handlat om siffror. Det är ju naturligt. Det är det våra duktiga tjänstemän är till för, att på olika sätt kunna göra tekniska beräkningar, jämföra siffror helt enkelt.

Om vi skulle kunna klara av att skriva ihop oss lite tydligare också om politiken är det klart att det vore en styrka. Men det är inte okomplicerat. Både jag och andra har ju flera gånger tidigare i den här kretsen redovisat att G 6 i många stycken kan ses som ett resonemangsäktenskap. Det är ett äktenskap vars lycka mycket bygger på att de som är delaktiga i det gör vissa saker gemensamt men också har ett visst utrymme att agera på egen hand, eller kanske till och med i mindre grupper. Det är klart att om vi pressar det för långt att försöka skriva ihop oss om gemensamma politiska scenarier kan vi genom ett sådant agerande möjligen så fröet till vår egen undergång. Det vill vi inte göra. Men jag tycker att idén som sådan är intressant. Vi har nosat på den, och vi ska försöka se vad vi kan göra för att föra den vidare för att se om vi också i mer, vad ska vi kalla det för, programmatiska termer skulle kunna formulera vad det är de sex länderna vill uppnå. Men jag vill med en gång, för att vara realist, säga att jag tror att det är svårare att komma överens där än det är att komma överens om siffror.

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Då tar vi nästa punkt, som är utvidgningen, Kroatien.

Anf.  12  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Som jag sade i rapporteringen från föregående rådsmöte har allmänna rådet föresatt sig att på onsdag fatta beslut om huruvida man kan ge klartecken för inledande av anslutningsförhandlingar med Kroatien dagen därpå, den 17 mars.

Regeringen är positiv till att inleda sådana förhandlingar med Kroatien så fort som det kan konstateras att landet samarbetar fullt ut med Jugoslavientribunalen. Samarbetet med tribunalen är en viktig del av Kroatiens uppfyllande av de politiska Köpenhamnskriterierna. Regeringen har ju under lång tid givit fullt stöd till tribunalens arbete och anser att det är oerhört viktigt att åtalade krigsförbrytare ställs inför rätta, bland annat för att hela försoningsprocessen på västra Balkan ska fungera.

I nuläget gör uppenbarligen tribunalen själv, dess åklagare Carla Del Ponte, bedömningen att Kroatien inte samarbetar fullt ut med tribunalen. Det är också klart att en majoritet, och uppenbarligen en växande majoritet, av medlemsstaterna inom unionen därför ställer sig bakom att inledandet av anslutningsförhandlingarna ska skjutas på framtiden. Jag har just fått ett referat av diskussionen i Coreper i går kväll. Det var förstås delade uppfattningar mellan medlemsstaterna, men beräkningen just nu är att 14 länder var emot och 11 för i den diskussion som fördes i går kväll. Slutsatsen blir väl att saken kommer igen på Coreper dagen före allmänna rådets möte, alltså den 15 mars, och att man där ska försöka formulera de slutsatser som ska dras. Men något beslut om att inleda anslutningsförhandlingar redan den 17 mars är alltså inte i korten just nu.

Anf.  13  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Kristdemokraterna delar den hållningen. Vi tycker att det är en korrekt hållning från regeringens sida. Men jag har en fråga. Hur bedömer regeringen situationen? Är det brist på förmåga eller brist på vilja från Kroatiens sida att åstadkomma det här samarbetet?

Anf.  14  AGNE HANSSON (c):

Det finns väl anledning att vara orolig i den situation som nu råder när det gäller Kroatien. Jag menar också att den hållning som regeringen har är väldigt viktig, att man kräver medverkan fullt ut från Kroatien när det gäller krigsförbrytartribunalen. Det vore helt orimligt att inleda förhandlingar innan man samarbetar fullt ut, för det skulle kunna få konsekvenser för de fortsatta förhandlingarna med andra länder. Det är alltså väldigt viktigt.

Det kan vara intressant med den opinionsundersökning som Hans Dahlgren tydligen ägnade sig åt i går kväll. Var fanns då Sverige mellan de 14–11 som fanns? Jag har uppfattat det så att svensk position är att inte inleda förhandlingar så länge man inte medverkar fullt ut från Kroatiens sida. Det skulle innebära att vi var på de fjortons sida. Har jag förstått det rätt?

Anf.  15  KARIN GRANBOM (fp):

Från Folkpartiets sida tycker vi också att det är viktigt att så länge Kroatien inte samarbetar för lagföring av krigsförbrytare och utlämning av vissa misstänkta ska vi vidhålla detta krav. Så länge detta inte sker kan vi inte starta medlemskapsförhandlingar.

Samtidigt skulle jag vilja säga att det är viktigt att man sopar rent framför egen dörr. I dag har vi till exempel kunnat höra på radion att det finns mellan 100 och 1 000 misstänkta krigsförbrytare i Sverige. Jag som sitter i justitieutskottet vet att det finns väldigt lite resurser hos polisen för att se över det här och att det samarbete som finns mellan Migrationsverket, polisen och åklagarna är nästan obefintligt. Väldigt få fall anmäls från Migrationsverket till polisen, och när polisen väl får in en anmälan läggs utredningen ofta ned. Det här måste bli bättre.

Jag tänkte fråga om en sak, för det har kommit till min kännedom att det finns någon form att lagstiftning på det här området. Sverige har ratificerat denna lagstiftning men ligger efter i implementeringen. Därför skulle jag vilja få en kommentar till den svenska situationen.

Jag vill också säga att den folkpartistiska ståndpunkten är att vi stöder att medlemskapsförhandlingar inte kan påbörjas innan Kroatien samarbetar med krigsförbrytartribunalen.

Anf.  16  LARS LINDBLAD (m):

Vi har ingen anledning att göra någon annan bedömning än regeringen i den här svåra balansgången. Ett ja till medlemskapsförhandlingar innebär ju en mycket tydlig positiv signal till de demokratiska krafter som vi vill ska vinna. Samtidigt skulle det vara fullständigt förödande för krigsförbrytartribunalens trovärdighet med tanke på den diskussion som vi har här nu.

Jags skulle bara vilja be kabinettssekreteraren beskriva det här förhållandet 14–11 lite tydligare. Vilka är det som står för den här något, i det här perspektivet, mjukare hållningen? Hur ser grupperingen ut?

Anf.  17  ALICE ÅSTRÖM (v):

Herr ordförande! Från Vänsterpartiets sida stöder vi givetvis regeringens position. Men det här med 14–11 är också lite oroande. Hur bedömer regeringen det? Man kommer ju att återkomma till detta på ett möte innan rådet. Finns det länder som är svajiga där? Hur stor ser man att risken är för att majoritetsförhållandena har flyttats till mötet innan nästa möte? Vilken bedömning gör man kring det här, för det finns ju en del länder som är osäkra i den här frågan?

Anf.  18  CARL B HAMILTON (fp):

Jag får bara ställa en fråga. Det här är väl ingen fråga som avgörs med enkel majoritet? Man får lite det intrycket av den här opinionsmätningen, som jag tror var det uttryck som Agne Hansson använde. Så kan det ändå inte vara. I sista hand avgörs ju medlemskapsfrågan med konsensus. Det ligger väl i förlängningen även i det här beslutet, eller?

Anf.  19  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jo, det är helt riktigt att det är ett beslut som ska fattas med enhällighet. Min avsikt med att redovisa de här siffrorna var bara att visa hur pass splittrad bilden är i medlemskretsen just nu. Men när det ska fattas beslut måste det fattas med enhällighet. Det är ingen tvekan om den saken. Det innebär ju att det inte blir något beslut om att inleda medlemskapsförhandlingar på onsdag såvida inga mirakel inträffar innan dess. Och det är också den svenska positionen, för att bekräfta det till Agne Hansson, som frågade om detta.

När det gäller utvecklingen av opinionsbilden bland de 25 medlemsstaterna brukar vi ju inte direkt kommentera var varje enskilt land står, men jag kan väl säga så pass mycket som att det är ett växande antal medlemmar som står på samma sida som Sverige och som alltså inte har tyckt att Kroatien har samarbetat tillräckligt med tribunalen.

Jag hade tillfälle att träffa min kroatiske kollega i förrgår här i Stockholm för en genomgång av hela den här situationen. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

När det gäller Karin Granboms fråga om lagstiftning som Sverige ratificerat men inte implementerat vet jag inte riktigt om detta är rätt forum för att diskutera det – och jag är inte bekant med exakt vad det handlar om. Men jag ska försöka undersöka det och föra det vidare och kanske se till att få fram en kommentar till den frågan på annat sätt och i annan form.

Anf.  20  LARS LINDBLAD (m):

Jag skulle vilja säga att jag har en rakt motsatt uppfattning i förhållande till kabinettssekreteraren vad gäller redovisning av vilka länder som står var i den här typen av förhandlingar. Det är ju därför EU-nämnden också har hemligstämplingsverktyget att ta till. Så jag skulle trots allt vilja be om detta. Det handlar inte om en tracking land för land för att se hur de ställer sig. Jag vill snarare be kabinettssekreteraren beskriva vad det är för krafter som står mot varandra. Vilka är de tongivande länderna i vilken riktning? Då kan EU-nämnden få en viss förståelse för hur spelet ser ut.

Anf.  21  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

I den rapport som jag har fått från diskussionen i Coreper i går finns bara siffrorna 14–11 och inte exakt vilka de 14 är och vilka de 11 är. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Så tar vi nästa punkt, Förberedelser för Europeiska rådet.

Anf.  23  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Herr ordförande! Som nämnden är väl medveten om används vårtoppmötena normalt sett i huvudsak till att diskutera den så kallade Lissabonstrategin. Så har ju varit fallet ända sedan i mars år 2000. Tyvärr måste jag säga att det väl ser ut som om det här vårtoppmötet i första hand kommer att behöva ägnas åt att diskutera stabilitets- och tillväxtpakten. Jag återkommer strax till att kommentera enskildheterna, men om det är så att eurogruppens finansministrar inte kommer överens om hur en revidering av stabilitets- och tillväxtpakten ska se ut blir det en fråga som kommer att behöva behandlas på toppmötet. Den riskerar då att ta ganska mycket utrymme från Lissabonstrategin. Detta vet vi inte förrän efter söndagens sittning, den 20 mars, då ju finansministrarna träffas i Bryssel.

Det är först när statsministern samråder inför toppmötet den 21 mars, dagen efter – och det är i det här sammanhanget klokt att det sker så sent, tror jag – som vi egentligen kan säga om det här toppmötet domineras av stabilitets- och tillväxtspakten eller om vi, som var den ursprungliga planen, snarare kommer att ha Lissabondagordningen i fokus.

I det utkast till annoterad dagordning som har presenterats, tyvärr endast på ärans och hjältarnas språk, franskan, än så länge, finns det ju fyra huvudpunkter: stabilitets- och tillväxtpakten, halvtidsöversynen av Lissabonstrategin, hållbar utveckling samt klimatförändringar. Av detta noterar den uppmärksamme läsaren att det är ordförandeskapets avsikt att inte ha någon diskussion om aktuella internationella frågor, i varje fall inte på ett sådant sätt att det återspeglas i några slutsatser. Vi får väl se om den ambitionen håller hela tiden ut.

Tanken är alltså att toppmötet, och det är det som ska diskuteras på onsdag i allmänna rådet, skulle tvingas ägna en ganska stor del av tiden åt stabilitets- och tillväxtpakten. Jag tror inte att någon förväntar sig att de ministrar som träffas på onsdag i Bryssel kommer att ägna någon större tid åt stabilitets- och tillväxtpakten. Det överlåter de med varm hand år finansministrarna och så småningom stats- och regeringscheferna att diskutera. Men eftersom förberedelserna för toppmötesdagordningen står på allmänna rådets agenda finns det i varje fall principiellt en möjlighet att det blir en sådan diskussion.

Från svensk sida, givet den speciella position vi har i förhållande till den gemensamma valutan, är det ju naturligt att vi har som utgångspunkt att är det så att euroländerna kan komma överens om en revidering av stabilitets- och tillväxtpakten, då bör presumtionen vara mycket stark att vi också från svensk sida kan acceptera en sådan överenskommelse. Det som finns som underlag är ett ordförandeskapsdokument, som jag vet att nämnden fick del av i måndags.

Låt mig bara mycket kortfattat säga att vi från svensk sida menar att detta är ett acceptabelt utkast. Det är inte perfekt på något sätt, men det innehåller några av de element som vi lite stillsamt från svensk sida har påverkat och som jag tycker är viktiga i den här diskussionen. Jag kan till exempel nämna att när man diskuterar eventuella avvikelser från de kriterier som är uppsatta i stabilitetspakten bör den övergripande principen vara det som på engelska kallas för small and temporary, det vill säga att det måste vara små och tillfälliga förändringar som man ska kunna ta hänsyn till om man ska acceptera att exempelvis 3-procentsgränsen för budgetunderskott överskrids.

Vi välkomnar också den betoning som finns i detta dokument om att det under goda tider är viktigt att samla i ladorna. Det är en god princip som gäller både för det enskilda hushållet och för statshushållet. Här finns en betoning som vi tycker är viktig. Viktig är också fokuseringen på att storleken på ett lands skuld är viktig när man diskuterar revidering av stabilitets- och tillväxtpakten.

Vi noterar också med glädje att man i det dokument som ordförandeskapet har presenterat pekar särskilt på betydelsen av pensionsreformerna. Och huruvida man har gjort sådana här reformer eller inte har också betydelse när man värderar enskilda länders förhållningssätt till stabilitets- och tillväxttakten.

Men som jag sade är motsättningarna mellan medlemsländerna – detta har delvis varit en ganska publik diskussion – fortfarande ganska stora, och jag förutser inte någon egentlig substansdiskussion på allmänna rådet i denna fråga. Det är först när finansministrarna drabbar samman nästa söndag som vi får en ordentlig bild av huruvida detta är en fråga som toppmötet behöver ta sig an.

Jag ska kortfattat säga något om de tre andra sakerna. Beträffande Lissabonstrategin finns det nu, som jag sade, ett utkast till toppmötesslutsatser. Vi menar att dessa slutsatser i det stora hela innebär en bekräftelse av att strategin fortfarande är giltig och relevant. Det finns förutsättningar för en nystart av den här strategin. Vi tycker att det är positivt att man slår fast att man ska mobilisera alla resurser, både på nationell och på europeisk nivå, på strategins tre dimensioner, nämligen den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga och att man på ett bättre sätt ska försöka utnyttja de synergieffekter som finns om man låter dessa tre dimensioner samverka.

Vi vill i de kommentarer som det kan finnas anledning att göra under allmänna rådets möte välkomna betydelsen av den inre marknaden och behovet av att genomföra beslutad lagstiftning. Vi vet att många länder, inklusive delvis vi själva, har blivit lite långsammare i genomförandet. Vi har för egen del nu kunnat notera en förbättring. Det är viktigt att vi gemensamt manar varandra till att se till att de beslut som vi fattar på europeisk nivå verkligen genomförs nationellt.

Vi tycker också att det är viktigt att handelspolitikens bidrag till tillväxt uppmärksammas på det sätt som görs. Samma sak gäller behovet av ökade investeringar, forskning och utveckling. Vi noterar att det finns ett stöd för en idé att inrätta ett europeiskt forskningsråd. Vi noterar fortsatt också en betoning av sådana saker som livslångt lärande och behovet av att öka arbetskraftsutbudet så att man på ett bättre sätt ska kunna kombinera yrkes- och familjeliv. Och vi tycker också att det initiativ som vi har tagit tillsammans med Frankrike, Tyskland och Spanien om en så kallad ungdomspakt har fått ett bra avtryck i slutsatserna. Vi tycker också att det är viktigt att vi får ett beslut om att ha nationella handlingsprogram för Lissabonarbetet. Det var en fråga som vi diskuterade vid det förra EU-nämndssammanträdet.

Men allt är icke bara rosenrött, utan det finns också saker som man kan vara mera kritisk mot. Det gäller framför allt hur ordförandeskapet har hanterat miljöfrågorna. Här tycker vi inte att man går tillräckligt långt helt enkelt. Man har visserligen gjort det lite bättre än vad kommissionen åstadkom i sin vårrapport. Men här finns ett behov av förtydligande. Och vi vill under allmänna rådets diskussion efter bästa förmåga argumentera för att man på olika sätt lyfter fram miljödimensionen lite tydligare i Lissabonstrategin.

Här gjorde våra miljöministrar i går ett gott arbete, såvitt vi kan förstå. Och vi hoppas att en del av det som de åstadkom ska kunna leta sig in i slutsatserna när vi så småningom får en ny version. Vi tycker också att vi har behov av mera konkreta skrivningar när det gäller saker som ytterligare åtgärder för ökad energieffektivitet. Vi behöver ha en tydligare uppföljning av handlingsplaner för miljöteknik.

Vi tycker också att en annan dimension saknas lite grann i slutsatserna. Utöver förslagen om nationella handlingsprogram vill vi att man gör ett tydligare förord för den metod som ju har varit en av ledstjärnorna för Lissabonstrategin, nämligen att man fortsätter att utnyttja systemet med landspecifika rekommendationer, jämförelser mellan länder och ökad användning av resultattavlor och utbyte av erfarenheter. Detta tycker vi bör kunna lyftas fram tydligare än vad som görs i slutsatserna.

Detta är några av de punkter som vi vill försöka föra fram vid diskussionerna.

De två övriga punkterna kan jag fatta mig ganska kort om. När det gäller hållbar utveckling innehåller slutsatserna egentligen bara ett enda konkret förslag, och det är inte särskilt konkret. Det är konkret på så sätt att man säger att man ska utveckla en stadga för hållbar utveckling. Men vad detta konkret innebär vill man återkomma till. Därför vill vi säga att vi stöder principen om en stadga för hållbar utveckling. Men närmare kommentarer är inte möjliga att göra förrän vi ser vad denna stadga i så fall ska fyllas med för innehåll.

När det gäller klimatförändringarna utgår jag från att nämnden redan har noterat, om inte annat så via medierna, att miljöministrarna i går kom fram till, som vi tycker, väldigt ambitiösa målsättningar för hur EU ska agera i det viktiga arbete som handlar om att ta vid efter det att Kyotoprotokollet löper ut år 2012. Vi tycker att det är väldigt viktigt och politiskt betydelsefullt att toppmötet redan i detta skede ägnar tid åt detta. Och vi ser ett stort värde i att man på detta sätt sänder en tydlig signal till omvärlden om vad unionens preliminära ingångsvärde är i dessa viktiga förhandlingar.

Vi ska nu analysera mer i detalj och ber att få återkomma, om inte annat så i samband med statsministerns samråd inför toppmötet, om de konkreta idéer om hur stora utsläppsminskningar som EU bör åta sig för perioden dels fram till 2020, dels fram till 2050. Men vårt allmänna intryck – det är det som vi vill ge uttryck för också i diskussionerna i allmänna rådet – är att detta är rätt väg som unionen är inne på.

Detta är de fyra huvudområden, herr ordförande, som toppmötet kommer att handla om och som vi vill kommentera i enlighet med vad jag precis har sagt.

Anf.  24  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill ställa några frågor om stabilitetspakten. Det är väl Sveriges position att den här frågan helst bör avgöras av finansministrarna och att man bör undvika att den förs upp på stats- och regeringschefsnivå? Det är min fråga, och jag hoppas att det är Sveriges hållning.

Min andra fråga gäller positionen för Sverige jämfört med Österrike, Nederländerna och Finland, som väl är den hårda kärnan bland de länder som är mot den uppmjukning som Frankrike och Tyskland går i spetsen för. Vad är den svenska positionen jämfört med den österrikiska, den nederländska och den finska positionen i dag?

Min tredje fråga handlar om att Luxemburg enligt medierna läxade upp de länder som inte tillhör eurogruppen, framför allt de östeuropeiska länderna, för att de motsatte sig att de inte fick vara med och diskutera i sak. Vad har Sverige sagt i den frågan till Luxemburg? Har vi tigit, eller har vi också protesterat mot denna diskriminerande behandling av icke-euroländer?

Till sist: Statssekreteraren sade att dessa slutsatser fanns bara på franska, ärans och hjältarnas språk. Men ärans och hjältarnas språk är ju svenska enligt Esaias Tegnér, så frågan är väl när de kommer på svenska. Annars är det en missuppfattning här någonstans.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Jag ska ge en kort kommentar till Carl B Hamilton eftersom han inte var med vid samrådet med finansministern. Vi fick positionen redogjord för oss i måndags. Den är oförändrad. Och finansministern sade redan förra gången att han, om det dyker upp något nytt, är beredd att ha ytterligare samråd och framföra det skriftligt.

Anf.  26  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har läst papperet.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Bra. Det var på svenska också.

Anf.  28  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Det markeras ju att det är medlemsländerna som är ansvariga för åtgärderna i Lissabonstrategin, och det kanske är en självklarhet.

Regeringen har i veckan flaggat för att öka regleringen på arbetsmarknaden, det vill säga heltid för arbetstagare, och att följa upp den med en lagstiftning. Anser regeringen att det följer Lissabonstrategins mål om en ökad flexibilitet och dynamik på den svenska arbetsmarknaden?

Anf.  29  ANDERS G HÖGMARK (m):

Lars Danielsson sade att om finansministrarna misslyckas blir det en fråga för toppmötet. Jag delar Carl B Hamiltons uppfattning att grundinställningen måste vara att det är angeläget att den frågan avgörs av finansministrarna.

Men min fråga är: Vad gör Lars Danielsson för bedömning när det gäller finansministrarnas möjligheter att komma överens så att man därmed inte behöver flytta frågan till toppmötet? En slutsats var också att om frågan skulle komma till toppmötet, kommer den att tränga undan väsentligt många av de andra frågorna.

Jag har en annan fundering. Om frågan skulle komma till toppmötet, finns det då skäl att anta att det där finns ett annat förhållningssätt till stabilitetspakten? Kommer det att bli ”för mycket av politik och mindre ekonomi”? Det är kanske inte en helt märklig förmodan.

Anf.  30  AGNE HANSSON (c):

Dessa frågor har varit uppe flera gånger, och det är kända positioner. När det gäller stabilitets- och tillväxtpakten är det väldigt viktigt att Sverige har en position som innebär att man slår vakt om att en uppmjukning inte sker.

När det gäller Lissabonstrategin kan man om man läser Verhofstadts debattartikel i Svenska Dagbladet i dag ha lite tvivel om framtiden. Men fortfarande är det en nystart som gäller enligt föredragningen här, och den positionen kan vi stå bakom.

Jag vill betona att det är viktigt, inte minst mot bakgrund av vad kommissionen har sagt tidigare om att man lite mer ensidigt skulle satsa bara på begreppet tillväxt, att alla de tre dimensionerna fortfarande finns med i resonemanget. Det är utomordentligt viktigt, framför allt att den hållbara utvecklingen och miljön finns med. Annars är det meningslöst att diskutera tillväxt.

Anf.  31  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag kan hålla med Agne Hansson när det gäller Lissabonstrategin. Jag tänkte även ta upp frågan om klimatförändringar. Jag har inte själv tagit del av vad miljöministrarna har kommit fram till. Men jag vill ändå påpeka tre initiativ som vi tycker att det vore väldigt bra om Sverige och EU tog.

Det ena är att vi tycker att det vore väldigt bra om man från Sveriges sida skulle kunna driva att EU borde arbeta för en konvention på FN-nivå med bindande åtaganden för förnybara energislag.

Det andra är att vi borde driva på för ett steg två när det gäller Kyotoavtalet.

Det tredje är att vi behöver lyfta fram frågan om att avveckla subventionerna till kol- och oljeindustrin.

Det är tre frågor som vi tycker att det vore bra om Sverige kunde driva.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Jag ska bara komplettera det som jag sade tidigare angående finansministern och den fråga som Carl B Hamilton ställde om att detta bara hanteras av eurogruppen. Finansministern var här förra fredagen och markerade då också sitt missnöje med detta, om min minnesbild är riktig. För säkerhets ska vi läsa de stenografiska nedteckningarna.

Anf.  33  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Som svar till Carl B Hamilton med flera här kan jag säga att vi självklart tycker att det är att föredra om finansministrarna kan komma överens om den här punkten. Det är alltid bra om man på rådsnivå kan komma överens om saker och ting. Ingen fråga ska behöva avgöras på högre nivå än vad som är nödvändigt. Och det här är en fråga som givetvis är djupt politisk men som också till många delar är mycket tekniskt komplicerad. Då har jag svarat på frågor även från andra, framför allt Anders G Högmark, tror jag.

Om nämnden ber om en bedömning kan jag väl bjuda på att säga att man inte kommer att komma överens på finansministernivå utan att detta blir en fråga på högsta nivå. Det räcker att läsa en och annan tysk tidning för att få klart för sig att detta nog tyder på att vi trots allt behöver en diskussion också på högsta nivå för att kunna få ett beslut i den här frågan. Det återspeglar den känslighet som dessa frågor är förknippade med. Det är politiskt oerhört kontroversiella frågor, som vi alla vet, givet att väldigt många länder ute i Europa i dag har problem med de så kallade Maastrichtkriterierna, framför allt storleken på budgetunderskottet. Vi är som bekant inte ett av dessa länder.

Vad är vår position? Som ordföranden precis har noterat har finansministern redovisat den. Ska man bestämma den är det väl ändå så att vi ligger betydligt närmare de så kallade små kärnländer som Carl B Hamilton hänvisade till, alltså Österrike, Nederländerna och Finland, än en del större länder. Men det är en avgörande skillnad, nämligen att vi inte är med i den gemensamma valutan. Och detta gör att vi ikläder oss en viss blygsamhet när det gäller med vilken kraft som vi uttalar vår position.

Finansministern har dock, vilket jag tror har framhållits här tidigare, mycket tydligt för det luxemburgska ordförandeskapet markerat vår olust – kalla det gärna protest – mot att de så kallade out-länderna inte fullt ut kunde delta i dessa diskussioner. Men man säger: Det är ett pris som ni får betala för att ni har valt att inte vara med i den gemensamma valutan.

Men det är klart att det är lite bekymmersamt att euroländerna använder nio timmar, tror jag, till att diskutera denna fråga på finansministernivå. Sedan blir det en knapp timme för hela kretsen, inklusive den så kallade uppläxning som Carl B Hamilton refererade till.

Sedan kanske detta inte är rätt tillfälle att diskutera Tegnér. Men jag råkade titta på fransk morgon-tv i morse där man hänvisade till att svenskarna hade stulit detta uttryck och trodde att det var svenskt men att det i själva verket är franskt från början. Men vi kan kanske ta det separat.

Men den viktigare frågan i det som Carl B Hamilton tar upp handlar om språken. Vi tvingas exempelvis att nu under det luxemburgska ordförandeskapet jobba väldigt mycket med franska dokument. Och vi som är välbetalda tjänstemän är delvis välbetalda för att vi ska kunna ett antal olika språk. Men det är ett problem, tycker vi, att vi får dokumenten först och främst väldigt sent på engelska. Och på svenska får vi dem egentligen inte förrän till själva toppmötet. Och det är i sig ett problem som vi påpekar.

Jag tycker nog, som svar på Holger Gustafssons fråga, att rätten till heltid mycket väl kan ses som en del i förverkligandet av Lissabonstrategins målsättningar som handlar om att man ska kunna försörja sig på sitt arbete och under en livscykel kunna ägna en stor del av sitt liv åt att just arbeta. Rätten till heltid är en viktig fråga som hänger ihop också med att kunna höja sysselsättningsgraden i vårt land. Jag ser inte det som en motsättning till Lissabonstrategin, utan jag ser det snarare tvärtom som att det är i linje med den.

Jag har delvis svarat på frågan från Anders G Högmark om det finns ett annat förhållningssätt. Det kanske är förmätet av mig att kommentera detta. Men som alltid i sådana här diskussioner är det klart att finansministrarna har ett förhållningssätt i de här frågorna som är och ska vara, låt oss kalla det, mer finansdepartementalt, det vill säga att man tittar på fakta. Och jag säger inte detta på något sätt i förringande ordalag. Men när man kommer upp på en högre nivå blir det andra faktorer som spelar in. Och man kan ha olika uppfattningar om huruvida det är bra eller dåligt. Men jag tror att svaret på frågan är att det delvis finns ett annat förhållningssätt. Men vår utgångspunkt är att vi gärna ser att den här frågan, om möjligt, avgöras på finansministernivå.

Jag kan egentligen bara hålla med om det som Agne Hansson sade. Jag tror att jag har svarat på en del av hans frågor redan.

Jag tycker att Yvonne Ruwaida tar upp tre viktiga områden som vi efter bästa förmåga försöker att i olika schatteringar föra in i diskussionen om Lissabonstrategin. Men det är just nu lite motvind när det gäller att betona miljödimensionen i Lissabonstrategin, vilket jag tror att vi har talat om här tidigare. Vi är för få röster som pekar på hur viktigt detta är.

När det gäller klimatförhandlingarna tycker jag att det finns lite större anledning till optimism. Jag tycker att EU både före och under Kyotoavtalet och också nu har visat att man är en progressiv röst i klimatförhandlingarna och har visat vad man lite förenklat skulle kunna kalla gott ledarskap när det gäller att också driva positioner som förhoppningsvis andra delar av världen så småningom kan acceptera och till och med dela. Här känner jag mig stolt över att vara en del av Europeiska unionen när det gäller klimatförhandlingarna. Vi har här faktiskt en ambitiös målsättning som de flesta trots allt tycks dela trots att det finns olika ideologiska bakgrunder hos dem som sitter och diskuterar dessa frågor. Jag tror att EU är bra för klimatet.

Anf.  34  CARL B HAMILTON (fp):

Jag kan förstå att man från svensk sida intar en viss blygsam hållning med tanke på att vi har fått ett nej i en folkomröstning. Men för de östeuropeiska länderna är detta naturligtvis en viktig fråga eftersom de planerar och hoppas gå med. Och deras räntenivå kommer att bestämmas av stabilitetspaktens utformning. Exempelvis Estland planerar att gå med 2007.

Jag förstår inte varför vi inte i denna situation, trots att vi intar denna blygsamma hållning, helt och hållet sluter upp bakom Österrike, Finland och Nederländerna i deras mer kompromisslösa hållning. Jag förstår inte varför vi behöver så att säga gå och lägga oss i något slags kompromissläge i denna situation.

Det är alltså Folkpartiets hållning att man bör inta samma hållning som dessa kärnländer.

Beträffande detta med ärans och hjältarnas språk kan jag säga att varken orden ära, hjältar eller språk lär vara av något slags nordiskt ursprung. Det är riktigt. Det är många som har påpekat det. Det är bara ordet och i detta uttryck som är från vårt eget språkområde. Jag håller därför med om att vi ska inta en viss blygsamhet.

Anf.  35  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Jag har säkerligen uttryckt mig oklart vad gäller vår position. Det är inte så, som jag har uppfattat det, att vi ligger i något slags kompromissläge. Utan vår utgångspunkt är att om eurogruppens finansministrar kan komma överens om en lösning borde det rimligen vara så att vi också kan köpa den. Och det är klart att det i detta ligger något slags accepterande av en kompromiss. Det är väl riktigt.

Men utgångspunkten som jag försökte beskriva är, tycker jag, en position som ligger mycket nära de tre länder som Carl B Hamilton framhåller som föredömen, som jag uppfattade det, i den här diskussionen. Jag tror egentligen inte att vi är särskilt oense om positionen. Möjligen har vi lite olika sätt att uttrycka oss på.

Det som jag försökte beskriva är mer ett resultat av det faktum att vi inte är med i den gemensamma valutan och att vi därför så att säga ligger lite lägre i vårt tonläge.

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Jag finner att det tydligen inte finns några A-punkter under allmänna frågor.

Då tackar vi Lars Danielsson och hans medarbetare.

Vi går då in på Yttre förbindelser. Och den första punkten gäller Mellanöstern.

Anf.  37  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Vid detta tillfälle förväntas rådet till att börja med diskutera utfallet av det möte som hölls med den så kallade kvartetten i samband med Londonkonferensen den 1 mars. Fokus för denna konferens var att se vad man kunde göra för att främja palestinska institutionella reformer. Och i marginalen till det hölls alltså ett möte med de fyra deltagarna i kvartetten.

Regeringen bedömde det förstås som glädjande att kvartetten har bekräftat sitt åtagande att göra vad man kan för att bidra till att parterna gör framsteg när det gäller att nå en tvåstatslösning. En förutsättning för en sådan positiv utveckling är förstås ett aktivt engagemang från samtliga medlemmar, inte minst Förenta staterna. Och vi tycker att de signaler som under senare tid har kommit från den amerikanska administrationen i stora delar är uppmuntrande.

Det är också betydelsefullt att kvartetten i tydliga ordalag framhåller just färdplanen som grunden för fortsatta åtgärder. Det israeliska tillbakadragandet från Gaza måste koordineras, samordnas, med palestinierna och genomföras som en del av färdplanen. Och unilaterala och självständiga åtgärder som föregriper en slutstatuslösning får inte heller företas.

Kvartetten understryker också att en palestinsk stat måste vara livskraftig, innebärande bland annat att det inte kommer att fungera med ett lapptäcke av landområden som har svårt att hålla samman och få koherens. Och regeringen instämmer i detta.

Regeringen kommer att verka för och stödja ett fortsatt aktivt och konstruktivt engagemang från Europeiska unionen i den just nu, skulle jag vilja säga, mycket dynamiska men samtidigt osäkra utvecklingen i regionen. Jag tror att en hel del av fokus på diskussionen nästa onsdag kommer att ligga på situationen i Libanon och i Syrien. Regeringens uppfattning är att Libanon bör ta fasta till exempel på EU:s erbjudande om valobservatörer vid valen i maj och avser naturligtvis att verka för att valen genomförs enligt internationellt godtagbara kriterier.

Regeringen har också välkomnat Syriens avsikt att påbörja tillbakadragandet av sina trupper från Libanon men bedömer att den omgruppering till Bekaadalen som har tillkännagetts inte är tillräcklig utan långt ifrån tillräcklig.

Vi har också sagt att den syriska närvaron i Libanon måste avvecklas utan dröjsmål och utan villkor precis som FN:s säkerhetsråd har slagit fast i resolution 1559, så att Libanon kan återfå vad som är rätt, nämligen full suveränitet över sitt territorium.

Anf.  38  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Från Folkpartiets sida instämmer vi i regeringens syn på hur EU bör hantera Libanon och Syrien. Det är väldigt viktigt att upprätthålla trycket. Och jag får bilden av att det är det som EU nu vill göra med USA. Det är mycket positivt att det görs. Det är inte tillräckligt att Syrien nu drar sig tillbaka bara till Bekaadalen.

Jag vill också ta upp ett annat land som inte nämns i slutsatserna och inte heller i detta diskussionsunderlag. Men det kanske kommer att bli en diskussion på rådet i alla fall. Det gäller Irak som är ett viktigt land i Mellanöstern. Och vi hörde i morse om nya terrorattentat, som tyvärr ständigt sker i detta land.

Vi fick i veckan besked av utrikesministern i ett svar på en skriftlig fråga att Sverige nu har beredskap att överväga att delta i utbildningen av soldater i Irak. Jag förmodar att det är en omsvängning av Sveriges position som har kommit i och med att alla EU-länder som ingår i Nato vid toppmötet med Bush för någon vecka sedan kom överens om att ställa upp på olika sätt för att stödja denna soldatutbildning. Och det är positivt att Sverige nu har tagit ett litet steg genom att säga att man är beredd att överväga att delta om man får en förfrågan från Nato. Men man behöver inte sitta och vänta på Nato. Finns det en vilja från regeringens sida kan ju regeringen själv ta kontakt med Nato och delta i den soldatutbildning som många EU-länder deltar i. Min fråga är om ni tänker göra något sådant.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Nu står inte Irak på dagordningen, så jag vet inte om vi ska starta en diskussion om det. Vill kabinettssekreteraren säga något om detta?

Anf.  40  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag har ingen ytterligare kommentar till just den specifika fråga som Cecilia Wigström tog upp. Utrikesministern har, som hon sade, gett ett svar i riksdagen.

Det som har anknytning till EU är naturligtvis det beslut som fattades redan vid föregående möte med rådet för externa relationer, alltså att göra en utbildningsinsats för 800 personer inom polis- och rättsväsendet. Det är ett aktivt steg framåt som Sverige starkt har välkomnat. Och jag hoppas också att vi kan delta med egen personal för att bidra till den utbildningen. För om det är någonting som Irak behöver så är det ökad säkerhet – poliser, domstolar och rättsväsende som kan säkra tillvaron på marken för de människor som nu tillsammans ska utveckla det irakiska samhället. Vi har sett alldeles för mycket av grov brottslighet av ett slag som har tagit livet av en lång rad oskyldiga människor. Och den insats som EU nu bidrar med är ett positivt steg framåt där.

Anf.  41  YVONNE RUWAIDA (mp):

När det gäller Israel–Palestina-frågan är en av de viktiga frågorna hur omvärlden definierar en livskraftig stat. Jag vill bara fråga igen, eftersom det kan förändras med tiden, vad Sverige och EU definierar som en livskraftig stat. Är det FN-resolutionerna om vad en palestinsk stat är? Om man ska omförhandla det ska det ske genom landbyte som båda parter går med på. Men vad är definitionen av en livskraftig stat?

Just nu ger medierna en bild av att det är en positiv process. Alla hoppas på att det ska gå bra. Men jag vill varna för att man ser det som lite av en tävling där det gäller att visa att man är villig att förhandla för att vinna omvärldens gunst. Ibland kan det se mer positivt ut än det i själva verket är.

En viktig sak som jag anser att EU kan göra är att trycka på om det israeliska stödet till bosättningarna. Man har nu slutit ett bra avtal om produkter från bosättningarna, men Israel stöder bosättningarna och bosättarna med miljardtals kronor. Det är kontraproduktivt om man ska ha en tvåstatslösning. Detta kan man lyfta fram.

Man kan också se över EU:s handelsavtal med de här länderna. Det gäller inte bara en framtida palestinsk stat utan också Libanon, Syrien och Egypten. Jag hävdar att de handelsavtal man har i dag inte befrämjar en demokratisk utveckling i de här länderna, för avtalen tar för mycket hänsyn till EU:s företagsintressen. Jag skulle gärna vilja att man från svensk sida gör en konsekvensanalys av detta utifrån de värderingar som finns i PGU. Då kan man se på innehållet i avtalen och hur de kan förbättras för att stödja de demokratiska processer som ändå finns i ett antal arabiska länder. Sverige kan börja med att se på hur avtalen kan förbättras. Det är väldigt viktigt att vi gör det om vi verkligen vill stödja de positiva processer som finns i dag, både när det gäller Israel–Palestina, Syrien och Libanon.

Anf.  42  AGNE HANSSON (c):

Från Centerpartiets sida stöder vi regeringens position i den här frågan. Det händer en hel del positiva saker nu. Inte minst är det viktigt att USA har blivit tydligare i sitt sätt att se på kvartettens arbete och dess betydelse.

Man har nämnt FN:s resolution 1559 om tillbakadragandet från Libanon. Problemet är väl att den resolutionen inte innehåller någon tidtabell. När det nu håller på att hända positiva saker är det viktigt att vi kan trycka på, så att det inte bara blir en omgruppering. Funderar EU på någon ytterligare åtgärd med anledning av det? Jag tror att det är viktigt att EU är med och är aktivt.

Anf.  43  ALICE ÅSTRÖM (v):

Herr ordförande! Jag vill börja med att instämma i det som Yvonne Ruwaida lyfte upp. I det sammanhanget vill jag framhålla byggandet av muren, som fortfarande pågår. Där är det viktigt att man hela tiden lyfter fram det utslag som domstolen kom med. Från EU-håll och från svenskt håll måste vi hela tiden föra fram detta. Frågan har stor betydelse för människorna och området och för hur man uppfattar processen.

Jag vill också kommentera detta med Syrien och Libanon. Vi hade en ganska lång diskussion om detta i EU-nämnden inför dagens möte. Där var även Iran ett land som diskuterades med tanke på den ganska komplicerade situation som nu råder.

I diskussionen talades det om trycket på Syrien att helt och hållet dra tillbaka trupperna från Libanon. Antagligen kommer man då från Syriens sida att ta upp konflikten med Israel om bland annat Golanhöjden. Då kommer också denna fråga att dras in i processen. Det gör mig lite orolig. Helt plötsligt finns ju en risk att processen mellan Israel och palestinierna leder till en situation där Israel måste förhandla åt alla håll och kanter. Hur ser man på detta från svensk sida? Har man någon vaksamhet när det gäller det här? Det poängterades här att man vill ha ett fullständigt trupptillbakadragande. Är man då beredd att ta upp en diskussion också med Israel?

Anf.  44  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag vill börja med att kommentera Yvonne Ruwaidas diskussion om vad som är en livskraftig stat. Utgångspunkten är de grundläggande resolutionerna i FN:s säkerhetsråd – 242 och 338. Men, som jag sade, en förhandlingslösning som innebär en palestinsk stat som består av ett antal småområden, ett lapptäcke, som har svårt att bilda en koherent enhet, är inte en acceptabel lösning. Det är inte en livskraftig stat. Det måste vara ett område som hänger ihop och hör ihop.

Det är klart att det kanske kan vara ett sätt att få politiska poänger att man deklarerar förhandlingsvilja, men nog måste det betraktas som ett bättre sätt att hantera politiken att man förklarar sig villig att förhandla än de medel vi har sett under de senaste två tre åren. Jag har läst en del referat av vad som hände i Sharm-el-Sheikh i relationerna mellan de israeliska och palestinska ledarna. Jag betraktar det som ett tydligt steg framåt. Det handlar inte bara om att knipa politiska poänger, utan det har verkligen hänt något substantiellt. Till sist måste det bli en förhandlingsuppgörelse. Exakt vad den kommer att leda till och i vilken mån de syriska intressena blir inblandade i detta är naturligtvis en svår fråga. Jag har inga färdiga recept i dag.

När det gäller denna fråga och det som Agne Hansson tog upp, nämligen behovet av en tidtabell för att implementera beslutet i resolution 1559, vill jag framhålla att det förstås finns möjligheter att på olika sätt utöva ett tryck på den syriska regeringen också från den europeiska unionens sida. Det finns en text som är färdigförhandlad mellan EU och Syrien om ett associeringsavtal som skulle ge Syrien påtagliga fördelar när det träder i kraft. Jag har svårt att se att vi i EU-kretsen skulle kunna nå enighet om att få det att träda i kraft innan man från Syriens sida har gjort verkliga framsteg i genomförandet av 1559. Det är ett instrument som vi i EU skulle kunna använda.

Anf.  45  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill ställa en fråga om det avtal som kabinettssekreteraren just refererade till. Är det ett sådant avtal där det finns en preambel om mänskliga rättigheter och gemensamma värderingar i sådana frågor?

Anf.  46  YVONNE RUWAIDA (mp):

Om en framtida uppgörelse ska bli framgångsrik kommer att bero på omvärldens definition av vad som är en livskraftig stat. Palestinierna är den svagare förhandlingsparten. Jag vill betona vikten av att man håller fast vid FN-resolutionerna. Där det är möjligt kan man naturligtvis göra justeringar, men det måste bygga på detta. Annars tror jag inte att en förhandlingsuppgörelse kan bli framgångsrik. Den kommer ju att vara en stegvis process, och annars hamnar vi lätt i samma problem som tidigare under Osloprocessen.

Det är viktigt att man tydligt visar Israel vad man ser som en livskraftig stat och att det bygger på resolutionerna.

Vad gäller Libanon anser jag att det handelsavtal som EU i dag har med Libanon inte i tillräcklig grad hjälper Libanons ekonomi att växa. Det möjliggör inte heller sådan handel mellan Medelhavsländerna som innebär att man kan ha produkter som är producerade eller förädlade i flera länder, vilket också skulle kunna stärka processen i Libanon. Jag tycker att man ska se över de handelsavtal som i dag finns med till exempel Libanon och Egypten och den framtida palestinska staten för att förbättra innehållet i dem. Libanon kommer att bli väldigt instabilt om man inte har en ekonomisk utveckling som är positiv och ger människor framtidstro. Jag tycker att man ska titta på den här frågan från svensk sida.

Anf.  47  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Som svar på Yvonne Ruwaidas senaste inlägg vill jag säga att jag återkommer till frågan om Libanon och förhållandet mellan EU och Libanon när vi kommer till punkten om EU:s grannskapspolitik.

På Carl B Hamiltons fråga kan jag svara ja. Det finns en paragraf i avtalet som säger att respekt för demokratiska principer och mänskliga rättigheter ska prägla parternas inrikes- och utrikespolitik. Det finns också en paragraf i avtalet som säger att det finns ett ramverk för en regelbunden dialog med Syrien på politisk nivå för att säkerställa att åtagandena efterlevs. Det är ett forum som vi från EU:s sida hoppas kunna utnyttja för att påverka utvecklingen i Syrien i positiv riktning.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Så kommer vi till nästa punkt, om mänskliga rättigheter.

Anf.  49  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det här handlar om att man ska ta ett beslut i rådet som drar upp riktlinjerna för EU:s initiativ och ståndpunkter inför den session i FN:s MR-kommission som inleds i Genève nu på måndag den 14 mars och pågår fram till den 22 april. Den europeiska unionen är ju en drivande aktör i MR-kommissionen och kommer vid årets möte att lägga fram ett antal egna resolutioner, både tematiska och sådana som berör enskilda länder. På den tematiska sidan är det framför allt frågor om religiös intolerans, om dödsstraffet och om barnets rättigheter som är aktuella. De landrelaterade resolutionerna gäller Burma – Myanmar – Nordkorea, Uzbekistan och israeliska bosättningar. EU kommer också tillsammans med Förenta staterna att lägga fram en resolution om MR-situationen i Vitryssland.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Utöver de resolutioner som EU driver kommer Sverige sannolikt att som nationellt initiativ också lägga fram resolutioner om summariska avrättningar och om funktionshindrades rättigheter. Det sistnämnda gör man tillsammans med Mexiko.

En principiellt viktig fråga är ett problem som ofta kommer upp i MR-kommissionen, nämligen förslag om så kallade no-action motions. Det är en begäran från en stat om att ett resolutionsförslag över huvud taget inte ska tas upp till behandling i MR-kommission. Då fryser man processen och sätter ett stopp. Detta förfarande är vi principiellt emot, oavsett vilket förslag det gäller. Oavsett om vi gillar eller ogillar det förslag som ligger på bordet tycker vi inte att man ska använda det så kallade no-action-förfarandet. Vi vill att alla förslag ska behandlas i sak och ska kunna diskuteras.

Jag vill också nämna att EU kommer att ge aktivt stöd till några andra länders initiativ på ett antal områden. Det gäller till exempel respekt för mänskliga rättigheter i terroristbekämpning. Det gäller våld mot kvinnor. Det gäller företags sociala ansvar, och det gäller resolutioner eller initiativ om Nepal och om Kuba.

Till sist vill jag nämna att Sverige, som i tre år har varit medlem av MR-kommissionen, det här året inte längre är medlem i kommissionen, utan är bara observatör. Naturligen får vi då en lägre profil i förhållande till vad vi har haft under de tidigare åren, men självfallet kommer vi i vår nuvarande kapacitet som observatörer att bevaka de frågor som vi själva prioriterar, och vi kommer givetvis att göra det i EU-samrådet, som pågår parallellt med kommissionens arbete.

Anf.  50  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag skulle vilja att vi även drev frågan om MR-situationen i Tjetjenien.

Anf.  51  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Jag har två frågor.

Den första gäller Kina. Om jag minns rätt brukar USA varje år lägga fram en resolution om Kina i MR-kommittén. Min fråga är om EU planerar att stödja den och om Sveriges regering ämnar driva på.

Den andra frågan handlar om Tjetjenien. Vilka länder i EU tvekar om att lägga fram en sådan resolution, och vilken är Sveriges position?

Anf.  52  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Storbritannien har för egen del tänkt ut en plan som ser ungefär så här. De har uppfattningen att det finns starka skäl både för och emot ett resolutionsförslag. De har föreslagit att i ljuset av de konsultationer som har förevarit mellan EU och Ryssland skulle EU ta ett pausår när det gäller att lägga fram ett förslag i MRK. Det blir alltså inget resolutionsförslag i själva kommissionen, men om ingenting positivt händer – det vill säga om ryssarna inte gör de eftergifter som man har ställt i utsikt i konsultationerna – skulle man kunna lägga fram ett resolutionsförslag redan i höst i FN:s generalförsamling.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det politiska läget är, som jag just har beskrivit, i ett känsligt skede. Det pågår aktivitet i flera forum. Nu är det klart att FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Lousie Arbour, har inbjudits att besöka Tjetjenien, och kommissionen står också i begrepp att göra detsamma. Det verkar också finnas möjligheter till en ökad roll för Europarådet när det gäller Tjetjenien.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  53  YVONNE RUWAIDA (mp):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  54  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt handlar om Ryssland. Är det en informationspunkt?

Anf.  56  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det är en informationspunkt eller eventuellt en diskussionspunkt om läget i förhandlingarna inför toppmötet mellan EU och Ryssland i maj. Från EU:s sidan finns en målsättning om att fyra samarbetsområden ska kunna urskiljas i det dokument som kommer ut av toppmötet. Det är fyra samarbetsområden som har varit på tapeten under lång tid nu mellan EU och Ryssland:

1. Ekonomiskt samarbete,

2. rätts- och inrikesfrågor,

3. extern säkerhet,

4. vetenskap, utbildning och forskning.

Ambitionen är att man ska kunna anta detta som ett paket vid toppmötet i maj. Redan vid det senaste toppmötet var fokus på dessa fyra områden. Då var det flera utestående frågor som måste lösas, vilket gjorde att den gemensamma färdplanen inte kunde lösas vid det tillfället. Sedan dess har det gjorts flera framsteg, och jag tror att de allt tätare relationerna mellan EU och Ryssland lägger en god grund för fortsatt substantiellt samarbete och framsteg i diskussionerna.

Det återstår ändå några frågor av principiell vikt där vi inte har kunnat nå en samsyn, men vi är ändå optimistiska om att det i de fortsatta kontakterna under de två månader som återstår fram till mötet i maj ska vara möjligt att nå en överenskommelse. Men detta är som sagt bara en informationspunkt.

Anf.  57  ANDERS G HÖGMARK (m):

Med hänvisning till den tidigare frågan vi diskuterade om Tjetjenien undrar jag: Har försiktigheten på EU:s sida varit kopplad till möjligheten att göra framsteg i de här förhandlingarna? Har Sverige intagit någon speciell position här och varit pådrivande i någon sakfråga?

Anf.  58  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

De utestående frågor som vi tycker är viktigast är bland annat en skrivning om transsibiriska överflygningsavgifter, som visserligen berör inte bara det skandinaviska flygföretaget, men det är i hög grad en fråga för SAS. Men här finns också ett behov av tydligare och klarare referenser till mänskliga rättigheter och demokrati, som vi från svensk sida har drivit med vanlig principfasthet. Vad jag känner till har det inte varit någon diskussion om givande och tagande vad gäller agerandet i MR-kommissionen. Det som jag beskrev angående den förra punkten handlar mest om att få ryssarna att också göra åtaganden inom de andra delarna av resolutionsarbetet i MR-kommissionen.

En ytterligare fråga i kontakterna mellan EU och Ryssland som har varit viktig för Sverige är att vi inte kan acceptera viseringsfrihet från rysk sida utan att den ryska sidan uppfyller EU:s krav på motsvarande sätt. Frågan om viseringslättnader måste vara fullständigt reciprok. Det går inte att man har en ordning på den ena sidan och en annan ordning på den andra.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

Vi går över på EU:s grannskapspolitik.

Anf.  60  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Herr ordförande! Sedan förra sommaren inkluderar den europeiska grannskapspolitiken också länderna Georgien, Armenien, Azerbajdzjan, Egypten och Libanon. Libanon har vi redan tidigare nämnt här.

Inom ramen för grannskapspolitiken ska varje land få en handlingsplan, som förhandlas fram av kommissionen och respektive lands regering. Innan det arbetet inleds tar kommissionen fram så kallade landrapporter om de länder som är aktuella för att få handlingsplaner, och på grundval av landrapporterna har man nu beslutat att rekommendera att kommissionen ska inleda arbetet med att förhandla fram handlingsplaner med dessa fem länder.

Sverige är ett av de medlemsländer som har drivit på allra hårdast för att dessa länder skulle inkluderas i den europeiska grannskapspolitiken. Därför välkomnar vi naturligtvis kommissionens meddelande.

En av grundprinciperna för grannskapspolitiken är att handlingsplanerna ska vara differentierade. De måste utgå från respektive lands egna behov, förutsättningar och ambitioner. Mot den bakgrunden har vi från svensk sida sett det som särskilt viktigt att vi nu skyndar på arbetet med att ta fram en handlingsplan för Georgien. Det är också rimligt, tycker vi, att den handlingsplanen blir mer långtgående än för de två andra länderna i södra Kaukasus.

Georgien har gjort stora framsteg på demokratins och de mänskliga rättigheternas område efter den så kallade rosenrevolutionen. Det är viktigt att man klart signalerar att EU uppskattar detta.

Regeringen ser det också som viktigt att EU har beredskap att fördjupa sina förbindelser med ett självständigt och demokratiskt Libanon. Landrapporten är en grund för att utarbeta en handlingsplan så snart som den politiska situationen tillåter detta.

På Gaerc – rådet för externa relationer – förväntas en första diskussion om landrapporterna ifråga, och det finns möjlighet att komma med synpunkter, vilket utrikesministern avser att göra i enlighet med vad jag just har sagt.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Nästa punkt är EU–GCC.

Anf.  62  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Ordförande! Den frågan är struken från dagordningen.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Den är alltså struken. Är det likadant med nästa punkt, om Sudan?

Anf.  64  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Den är inte struken. Det är en diskussionspunkt där det eventuellt kan bli rådsslutsatser.

Som nämnden är bekant med för rådet just nu intensiva diskussioner om en resolution om Sudan. I ljuset av de diskussionerna kommer ministerrådet sannolikt att på nytt diskutera uppföljningen av den internationella undersökningskommissionens rapport och andra aktuella frågor, till exempel sanktioner. Det kan också handla om ett ökat stöd till den afrikanska unionen och vikten av att FN-missionens mandat också omfattar råd och stöd till AU, alltså Afrikanska unionen.

Det kan bli aktuellt med rådsslutsatser, men det är avhängigt av hur det går med arbetet med säkerhetsrådets resolution. Vi vet ännu inte när en sådan resolution kommer att föreligga. Diskussionerna i New York har ju knappt börjat än.

Med utgångspunkt i de rådsslutsatser om Sudan som antogs vid förra mötet med rådet för externa relationer välkomnar vi från svensk sida att EU är fortsatt berett att överväga olika åtgärder, till exempel att införa riktade sanktioner. Detta har vi arbetat med på olika sätt. Det är av största intresse för oss att se vilka åtgärder som säkerhetsrådet nu kan enas om. Förhoppningen är att rådet självt ska kunna ta ett sådant beslut.

Vi tycker också att det är positivt att vi i EU:s rådsslutsatser fick in tydliga skrivningar som tillstyrker den internationella undersökningskommissionens rapport och dess rekommendationer. Från svensk sida är det särskilt angeläget att förslaget om att säkerhetsrådet ska hänskjuta den här frågan till den internationella brottmålsdomstolen finns med bland de rekommendationer som EU särskilt välkomnar.

Anf.  65  JOE FRANS (s):

Herr ordförande! Jag tänkte bara ge uttryck för en viss oro och en känsla av otålighet. Enligt min mening utvecklas saker och ting alldeles för sakta. Jag hoppas att EU medverkar till att det går lite fortare framåt. Unionens styrka som utlovades är ju inte riktigt på plats. Jag har en känsla av att det går för sakta helt enkelt.

Anf.  66  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Jag vill instämma i det som Joe Frans uttryckte. Man blir orolig när man ser att Sudan inte nämns i de utkast till rådsslutsatser som vi har fått. Nu får vi höra att det eventuellt blir rådsslutsatser. Man kommer kanske inte att fatta något beslut.

Sudan har inte bara hamnat i medieskugga – alltså att det knappast skrivs något om det i tidningar – utan även EU lägger mindre och mindre vikt vid Sudan. Man kan jämföra med tidigare rådsmöten, där det har varit en tydlig punkt på rådsslutsatserna.

Kofi Annan gick för några veckor sedan ut och uppmanade länder att engagera sig mer och ställa upp tydligare för detta. I går kom Egeland med uppgiften att vi säkert har underskattat dödssiffrorna i Darfur. Min fråga är om regeringen är beredd att nu verka för att skapa en opinion så att Europa och USA tar sitt ansvar och stärker den afrikanska unionens mission på plats. Det är ju vad som behövs.

En andra fråga är: Vilken är Kinas inställning till en ny resolution i de diskussioner som nu förs i FN:s säkerhetsråd?

Anf.  67  AGNE HANSSON (c):

Jag kan instämma i de två tidigare inläggen om att detta går för sakta. Jag vill tillägga att jag inte ens tror att det är möjligt att bara förlita sig till den afrikanska unionen i det här fallet. Man bör nog börja jobba på ett mer offensivt sätt med FN i det här sammanhanget.

Jag kan också med tillfredsställelse konstatera att man nu börjar diskutera sanktioner. Från Centerpartiets sida hävdar vi att det borde ha kommit för länge sedan.

Anf.  68  LARS LINDBLAD (m):

Jag vill börja med att instämma i den frustration som några ledamöter har uttryckt. Min enkla fråga är: Tycker regeringen att de åtgärder som nu finns på bordet räcker för att hantera situationen i Sudan?

Anf.  69  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag kan mycket väl instämma i den frustration och otålighet som Joe Frans och andra som har uttalat sig i diskussionen har uttryckt.

Från regeringens sida hoppas vi att säkerhetsrådet ska ta sitt ansvar för upprätthållande av internationell fred och säkerhet, som det står i FN-stadgan, också när det gäller Sudan.

Jag hoppas att det är i FN som ett verkningsfullt sanktionssystem kan införas utan ytterligare dröjsmål. Men det finns också där motstånd. Det finns, som bekant, en vetorätt i säkerhetsrådet för de fem permanenta medlemmarna. En av de fem nämndes här vid namn, nämligen Kina. Vi vet att det finns en kinesisk tveksamhet till den typen av insatser. Vi hoppas att de övriga medlemmarna i säkerhetsrådet, och även vi som står utanför, gör insatser för att visar hur angeläget det är att använda alla tillgängliga medel. Dit hör effektiva, riktade, smarta sanktioner mot ledningarna för de parter som inte kan ta ansvar för att komma fram till en förhandlingslösning.

Den här frågan har varit uppe på vartenda rådsmöte under det senaste halvåret såvitt jag förstår. Den kommer naturligtvis också att diskuteras här. Om det blir några slutsatser eller inte är för tidigt att säga.

Jag gör bedömningen att om säkerhetsrådet misslyckas med att komma fram till ett sanktionssystem måste EU ta ett eget ansvar och införa sanktioner på egen hand och ta de besluten. Det vore naturligtvis bättre om man fick sanktioner som omfattade hela världen och som ålade varje medlemsstat i hela FN att fatta ett sådant beslut.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi tackar kabinettssekreteraren med medarbetare.

2 §  Yttre förbindelser

(Allmänna tullförmåner (dp.5)

Statssekreterare Lars-Olof Lindgren

Allmänna tullförmåner (dp.5)

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar Lars-Olof Lindgren välkommen. Vi har kvar punkt 5 på dagordningen, Allmänna preferenssystemet.

Anf.  72  Statssekreterare LARS-OLOF LINDGREN:

Det allmänna preferenssystemet för u-länder kommer upp som en dagordningspunkt på rådet nästa vecka. Det är ett system som har funnits länge, från 1970-talet. Det som nu gäller beslutades 2001 och går ut vid årsskiftet.

Det har förhandlats om ett förslag till ett nytt allmänt preferenssystem för u-länder. Det har nu tidigarelagts något, delvis till följd av flodvågskatastrofen. Man ville få förmånerna tidigt på plats eftersom det hjälper några av de länder som var speciellt drabbade av den. Därför har man flyttat fram det till den 1 april, och förhandlingarna har forcerats fram på slutet.

Det nya förslaget innehåller ett baspreferenssystem och ett system med ytterligare förmåner samt det system för de minst utvecklade länderna som beslutades under det svenska ordförandeskapet, det så kallade allt-utom-vapen, vilket innebär att alla varor som exporteras till EU blir tullfria för de minst utvecklade länderna.

För oss är det ett mycket viktigt beslut. Vi stöder att utvecklingsländerna genom ökat marknadstillträde till EU får ett generöst, stabilt och öppet system för export till oss. Vi välkomnar också att man tidigarelägger det.

Vi har också välkomnat att det blir ett extra preferenssystem. Det kallas GSP-plus och ersätter det system som tidigare fanns huvudsakligen för de länder som hade en positiv politik vad gäller narkotikabekämpning. Det systemet togs upp till en panel inom WTO och befanns strida mot de regler som finns. Diskrimineringen till förmån för de länderna ansågs inte vara tillräckligt välgrundade. Därför har man utarbetat ett nytt system för de extra fördelarna. Det är ett extra system utöver det bassystem som finns.

Tidigare byggde det på att man bedömer att länder bidrar till narkotikabekämpning. Nu bygger det på att länderna uppfyller vissa konventioner. Det gäller mänskliga rättigheter, arbetsrätt, ILO-konventioner och miljökonventioner. De länder som uppfyller de kriterierna får extra förmånliga villkor för marknadstillträde för sina produkter.

Vi välkomnar också att produktomfattningen i det system som nu sätts i sjön blir vidare än det som gäller fram till nu, bland annat inkluderas även fisk och fiskprodukter i systemet. Den typen av produkter är viktiga för många u-länder.

Vi välkomnar att det sker tidigare, som jag sade, men vi vill inte att det ska ske för snabbt för de länder som nu till följd av de förändrade reglerna får sämre villkor. Vi vill att det ska ske gradvis, och man bör ha en övergångsperiod till årsskiftet. Det förslag som nu ligger innebär en övergångsperiod till den 1 juni. Det är inte riktigt klart.

Frågan är inte i alla delar klar i Coreper. Den kommer att tas upp på tisdag i Coreper. Det kan ske vissa förändringar.

Vi tycker att systemet kunde ha gjorts ännu mer generöst. Det är vissa varugrupper som man från EU:s sida betraktar som känsliga. De får inte lika god behandling. De blir inte tullfria utan får en tullnedsättning. Vi tycker att man ska ha en mer generös tillämpning och att alla varugrupper ska kunna inkluderas.

Vi har också ställt oss tveksamma till de förändringar som sker vad gäller skyddsklausuler i systemet. De har inte använts hittills, och vi hoppas att de inte ska behöva användas alls. Vi ser ingen anledning till att man förändrar skyddsklausulerna som man gör i förslaget.

Det är i stort vad jag hade att säga.

Anf.  73  ALICE ÅSTRÖM (v):

Vi från Vänsterpartiet ser också dessa förändringar som något positivt. Vi stöder också regeringens utgångspunkt, att man ska ha övergångsperioden fram till årsskiftet. Det är oerhört viktigt att man inte för snabbt och drastiskt förändrar villkoren för dessa länder. Ursprunget till att man finns med i systemet är ju att man tillhör de fattigare länderna och har behov av detta. Därför är det viktigt att man försöker ha övergångsperioden till årsskiftet.

Jag tycker också att det är positivt att Sverige vill ha mer generösa regler när det gäller de känsliga varorna, även om vi inser att det kommer att vara en mycket svår fråga.

Jag vill också ta upp en mer övergripande fråga som är ett problem. Även om man förändrar i tullsystemen och preferenserna finns det alltid en risk. Det har vi sett på många andra områden. Det finns krav på livsmedelssäkerhet och en mängd sådant där vi har ganska höga krav. De läggs in tydligare och tydligare, vilket gör att länderna inte har någon möjlighet att komma in på marknaden även om man gör dessa förändringar.

Det är viktigt att man arbetar med de frågorna också. Det har ibland större betydelse än vad de här förändringarna har.

Anf.  74  CARL B HAMILTON (fp):

Jag börjar i samma ände som Alice Åström. Det finns naturligtvis en lång rad icke-tariffära handelshinder, framför allt på jordbruksområdet, som verkligen stänger ute u-ländernas produkter. De hindren bör man både kartlägga och ta upp i det här sammanhanget.

Jag tror att många av de här tullpreferenserna är tämligen meningslösa. Det är andra hinder som är det som biter. Det är därför man har sagt att det egentligen inte är anything but arms, utan anything but farms som systemet fokuserar på.

Lars-Olof Lindgren var inne på att systemet måste vara förenligt med WTO. Är det något som säger att den nya diskrimineringsgrunden, konventioner, skulle vara mer acceptabel än den med narkotika? Jag kan inte riktigt se varför det skulle vara så.

I praktiken bedömer jag att de länder som inte skriver på konventionen är de allra fattigaste länderna. I praktiken blir det en diskriminering mot de allra fattigaste länderna som inte skriver på de grundläggande konventionerna och inte har en tanke på det. Då blir det ju fel i fokus på systemet.

Anf.  75  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Min fråga är: Hur definierar man utvecklingsländerna i det här sammanhanget? Är det MUL, eller gäller det också övriga länder som ligger på en lägre nivå än vad EU gör? Kommer man att stå i kö när man värderar ländernas handelsrelationer, eller siktar man in sig på en specifik grupp? Hur ser definitionen ut?

Anf.  76  YVONNE RUWAIDA (mp):

Först har jag en övergripande fråga. I Politik för global utveckling har vi fastställt att vi ska göra konsekvensanalyser inför den här typen av beslut. Har vi gjort konsekvensanalys av vad beslutet innebär när det gäller fattigdomsbekämpning och annat? Den analysen borde vi också få ta del av.

Jag undrar vilka länder som med det nya GSP-systemet får försämringar och vilka länder som får förbättringar. Det vore väldigt bra att få det belyst.

När det gäller möjligheten att förädla produkter också över nationsgränser undrar jag över hur Sverige driver den frågan. Om vi inte möjliggör och förbättrar möjligheterna för länderna att kunna göra det över nationsgränserna stöder vi inte den ekonomiska utvecklingen.

Det är bra att Sverige driver att man ska vara generös när det gäller produkttäckning. Men vi behöver också vara mer generösa när det gäller antalet länder som får tullfrihet. Det behöver vara fler än enbart de 50 fattigaste och minst utvecklade länderna.

Jag håller med om att man borde kartlägga de hinder som inte handlar om tullar och se vilka konsekvenser det ger.

Anf.  77  Statssekreterare LARS-OLOF LINDGREN:

Alice Åström ställde en fråga om det finns andra krav vad gäller livsmedelssäkerhet och kanske produktsäkerhet i stort som delvis förtar värdet av preferenserna. Det stämmer. Vi har krav på livsmedel som importeras till Europa. Det finns en hel del sådana krav som ställs av hälsoskäl, folkhälsoskäl och så vidare.

Det är svårt att säga att vi ska tulla på de kraven när det gäller vissa länder. Då skulle de ländernas export till oss drabbas av att konsumenterna inte törs köpa produkterna därför att de inte anses vara tillräckligt säkra. Jag tror att man får gå på andra vägar för att komma till rätta med de problemen.

Det gäller inte minst tekniskt bistånd till länderna att bygga upp sina förutsättningar att klara kraven och bidra till kapacitetsutveckling i länderna. Där driver vi från svensk sida på väldigt kraftigt att man ska inrikta biståndet också på de handelsrelaterade områdena, något som vi tycker är viktigt.

Carl B Hamilton första fråga gäller en rad andra förhållanden. Det är klart att det säkert finns andra regler vad gäller den allmänna jordbrukspolitiken som inte heller är positiva ur ländernas synvinkel. Vi arbetar också generellt för att vi ska få en bättre jordbrukspolitik inom Europa som också påverkar våra förutsättningar att driva den frågan i WTO-förhandlingarna.

Det ställdes en fråga om vilka fördelar det nya GSP-plussystemet har vad gäller WTO-kompabilitet i förhållande till det gamla systemet. Det är mer förutsägbart. Det gamla systemet byggde på en bedömning av vad man gjorde för narkotikabekämpning. Där ansåg panelen att det saknades tillräckligt klara kriterier för detta. Nu är det väldigt tydligt vad de länder som ska komma i fråga förväntas göra.

Det ligger väl en del i kritiken att det kan vara negativt för de allra fattigaste länderna. De har inte kommit upp på en sådan nivå att de ratificerar alla ILO-avtal och så vidare. De minst utvecklade länderna kommer i fråga för det andra systemet som gäller, everything but arms-systemet, det vill säga allt-utom-vapen. De minst utvecklade länderna klarar sig på det systemet i Europa. Detta gäller de andra länderna.

Det är möjligt att man kan se vissa länder mellan de som nu är så pass utvecklade att de har en mer avancerad ratificering av till exempel ILO-konventioner och de allra fattigaste. Det kan finnas något land där. Men jag kan inte på rak arm säga att de är så fattiga att de inte har möjlighet att ratificera ILO-konventionerna.

Till de länder som man har identifierat där det nya systemet kan utgöra ett problem hör till exempel ett land som El Salvador. Det har i sin konstitution ett förbud mot facklig verksamhet inom statlig offentlig förvaltning. Det kan således inte ha ratificerat de konventioner som kräver fackföreningsfrihet. De säger själva att de har fackföreningsliknande organisationer inom offentlig verksamhet, men de får inte kalla det för det eftersom det är emot konstitutionen.

Det är ett problem för just El Salvador i det här fallet att det i praktiken kanske följer konventionernas syfte men att det reellt i princip inte kan ratificera konventionerna. Där håller man fortfarande på att diskutera hur man ska kunna lösa det problemet. Man försöker att hitta en lösning på den frågan.

Från kommissionens sida bedömer man risken som obefintlig att det nya systemet inte skulle klara en WTO-prövning. Det är mycket mer förutsebara kriterier. Det är svaret på den första frågan.

Vi har också varit kritiska till att man i förslaget lägger till en konvention som rör apartheid. Det är en konvention som vi anser vara felaktig i det här sammanhanget. Det är en konvention som många av EU:s medlemsländer inte själva har ratificerat. Nu kräver man att de u-länder som ska komma i fråga för detta ska ha ratificerat den. Vi ser det som felaktigt. Det har vi kritiserat, men vi får inte tillräckligt starkt stöd för den kritiken. Vi bedömer att den har lagts in för att vissa länder ska kunna uteslutas ur systemet av rena skyddsskäl.

Holger Gustafsson ställde en fråga om u-länder. Som jag sade gäller allt-utom-vapen-systemet för de minst utvecklade länderna. Det finns kriterier för vilka som är minst utvecklade. Det allmänna GSP-systemet gäller för u-länder. Där finns igen allmänt vedertagen princip för vad som är u-länder, utan alla länder som vill betrakta sig som u-länder betraktas också som u-länder. Det är väldigt löst. Man har graderat ut vissa rikare länder som till exempel Singapore, Hongkong och Sydkorea. De kommer inte i fråga.

Yvonne Ruwaida ställde en fråga om vilka länder det handlar om. Jag går först till frågan om konsekvensanalys. Det har inte gjorts någon sådan om detta. Man utgår från en mer allmän bedömning. Får länder större marknadstillträde på vår marknad och färre hinder för sin export till oss är det också positivt för dem.

Jag har svårt att se att någon konsekvensanalys skulle ge beskedet att det vore negativt för EU-länderna att få tillgång till varor från u-länderna som har lägre tullsatser. Jag tror att man utan en sådan djupare analys kan utgå ifrån att det är positivt både för u-länderna och för EU-länderna.

Vilka länder handlar det om? Om man tittar på GSP-plussystemet och det förra narkotikasystemet nämnde jag El Salvador. Ett annat land är Pakistan. Det har hittills haft fördelar av plussystemet och uppfyller i dag inte kraven, eftersom det inte har uppfyllt alla de krav som ställs härvidlag.

Där har vi förespråkat att man skulle ha ett mer öppet system där även Pakistan skulle kunna komma i fråga. Åtminstone borde man ha ett öppet system så långt att länder som under perioden som detta gäller ska kunna kvalificera in sig i systemet. Som det nu är blir det tyvärr så att de länder som i dag betraktas uppfylla alla krav kommer med, och sedan får de andra vänta till nästa gång man reviderar för att få en chans att komma in.

Vi har sagt att det bör vara öppet så att de som under tiden kvalificerar sig och uppfyller de krav som ställs bör kunna få komma in i systemet. För ett land som Pakistan kan det bli väldigt negativt.

Jag tror att det i stort sett var svar på de frågor som ställdes. Jag hoppas att jag inte har glömt någon.

Anf.  78  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en följdfråga. De enda två länder som påverkas av detta är alltså El Salvador och Pakistan, och de hamnar utanför?

Anf.  79  Statssekreterare LARS-OLOF LINDGREN:

Det är de länder som påverkas negativt. Eventuellt gäller det El Salvador, som tidigare har haft detta. Om man inte hittar en lösning på dess problem i dagarna fram till rådsmötet kan det eventuellt komma utanför. Pakistan verkar påverkas negativt.

Sedan finns det också länder som påverkas positivt. Det gäller till exempel Thailand. Det har en hel del fiskeprodukter i sin export som det får extra preferenser för som det tidigare inte har fått. Det gäller också en rad andra länder som har fiskeprodukter som en stor del av sin export.

Anf.  80  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det vore väldigt värdefullt i framtiden när man gör den här typen av förändringar att man kan få en sådan lista. Vad innebär det för de olika länder som är med? Det är mycket lättare att göra en bedömning av det när man ser det svart på vitt.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi tackar Lars-Olof Lindgren med medarbetare och önskar dem en trevlig helg.

3 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Återrapport från ministerrådsmöte den 28 februari

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 14 mars 2005

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar jordbruksministern med medarbetare välkomna. Det var bra att ni kunde komma en kvart tidigare.

Vi gör som vanligt och börjar med en återrapport från tidigare ministerrådsmöte. Varsågod.

Anf.  83  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Tack så mycket. Det är inte länge sedan jag var här. Det gäller återrapportering från mötet den 28 februari.

Då behandlades bland annat frågan om överföring av fartyg till länder som drabbats av tsunamin, flodvågskatastrofen. Det blev beslut i enlighet med de förslag som fanns på bordet med en försäkran. Beslutet fattas som A-punkt, men överenskommelsen var i enlighet med det förslag som fanns på bordet. Man ska se till att det finns en efterfrågan på båtarna. De ska vara lämpligt anpassade. FAO ska också ha en roll när det gäller att göra bedömningar av vad som är lämpligt.

Sedan var det en diskussion och ett antagande av förslaget om att skjuta på ikraftträdandet av avbarkningskravet. Det gäller förpackningsmaterial av trä. Där hade vi inga problem från svensk sida.

Det som tog mest tid vid mötet var diskussionen om förslaget till ny förordning om miljö- och landsbygdsprogram. Där kunde man se att vissa saker var länderna väldigt överens om. En sådan fråga var att man stöder de idéer som finns om innovationer. Det var också fler medlemsstater som ville ta bort kravet på storleksbegränsningar när det gäller företagen för att de ska bli stödberättigade.

När det gäller skogen var det ett antal medlemsländer som menade att skogsförädlingsstödet skulle vara fortsatt begränsat. Det är bara Sverige och Finland som har den tydligaste markeringen av att vi inte tycker att skogen ska omfattas av förslaget.

Vi hade också en diskussion om förordningen om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, Cap. Där drev vi från svensk sida att vi måste hitta en lösning för icke-euroländer att inte exponeras för finansiella risker.

Vi fick en redovisning från kommissionären Kyprianou om kontakten med Ryssland. Det gäller både veterinära frågor och frågor om växter och import och export.

Frågan om aviärinfluensan var uppe som en övrig punkt. Det var många övriga punkter på rådet. Där uppmanade medlemsländerna kommissionen att se till att vi bygger upp ett stöd för de drabbade länderna och att vi också har en övergripande plan för hur vi ska kunna stötta dessa länder.

Det var ett antal övriga frågor, men jag tror jag stannar där.

Anf.  84  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har en liten fråga som gäller båtarna. Jag tror att vi alla är överens om att de drabbade människorna i Sydostasien verkligen behöver hjälp på alla tänkbara sätt. Men jag vet inte riktigt om den här typen av fiskebåtar är rätt typ av hjälp. Vi hade en liten diskussion om det när jordbruksministern var här förra gången.

Hade ni uppe frågan om transportkostnader och hur många båtar det rör sig om? Var transportkostnaderna och kostnaderna över huvud taget för det har projektet uppe till diskussion?

Anf.  85  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag vill göra en kort avstämning när det gäller uppfattningen om skogspolitiken. Sverige och regeringen har en bra ståndpunkt där som vi helt backar upp, och den har delats av Finland, som jordbruksministern refererade till.

Det kommer nu några signaler om att exempelvis finsk skogsindustri, och då kan man ana att det även gäller den finska statsledningen, börjar flytta positionerna. Finns det några tecken på detta? Det skulle vara ganska intressant för oss att höra.

I grunden är det en riktig inställning att vi inte ska blanda in EU i det här systemet.

Anf.  86  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

När det gäller flodvågskatastrofen och hjälp med båtar fördes diskussionen om transportkostnader. Ett av förslagen till ändring i förordningen för fiskets strukturfonder är att 20 % ska läggas på stöden för att man ska kunna klara transporterna. Den diskussionen fördes, men antalsmässigt och så vidare är det inte sådana preciseringar. Det finns inte sådana uppgifter. Det beror på vad som kommer att erbjudas och vad som bedöms lämpligt från mottagarländernas sida.

När det gäller skogspolitiken tycker vi att vi i viss mån har kunnat påverka andra länder när det gäller hur man ska se på stödnivåer och den storskaliga verksamheten. Men jag måste nog tyvärr bekräfta att det förefaller som att Finland är på väg i en annan riktning.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi rapporten.

Vi övergår till kommande ministerrådsmöte. Den första punkten rör kontrollorgan för fiske.

Anf.  88  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det här är en fråga som har varit uppe till tidigare behandling i EU-nämnden. Det handlar om den operativa samordningen av medlemsstaternas gränsöverskridande fiskekontroll. Syftet är att effektivisera och samordna. Vi har fått några frågor som är aktuella inför mötet.

En sådan fråga som kommer upp till diskussion handlar om antalet ledamöter och röster i kontrollorganets styrelse. Det handlar lite grann om vad man ska ha för balans mellan medlemsstater och kommissionen. Kommissionen tycker själv att den ska ha tio röster, och sedan ska varje medlemsstat ha en röst.

Vi menar att man måste hitta en rimlig balans. Vi tycker inte att det ska vara en röst för kommissionen. Det bör vara mer än en men sannolikt färre än tio, som är kommissionens eget förslag. Vi vet att några andra medlemsländer, bland annat Storbritannien och Tyskland, har landat på fyra röster för kommissionen. Någonstans där bedömer vi att det ska vara. Fyra röster eller möjligen ytterligare någon röst för kommissionen skulle vara det realistiska för att få en bra balans i den delen.

Anf.  89  LARS LINDBLAD (m):

Vi delar problembilden. Den står bland annat beskriven i texterna här. Det finns stora problem bland EU:s medlemsländer vad gäller fiskekontrollen och tillsynen.

Det gäller att hitta lösningar på detta. Jag har varit väldigt positiv till hur arbetet har gått framåt. Jag har ställt stor förhoppning till fiskekontrollorganen och också använt det i argumentation med människor som är ganska skeptiska till EU:s fiskepolitik och sagt att det är verktyg för att kunna förbättra situationen.

Det är förvisso ett steg i rätt riktning. Ökad kontroll och samordning kan leda till en del förbättringar i rätt riktning. När jag däremot tittar på den svenska ståndpunkten tycker jag nog att den är för svag. Det gäller framför allt den mening som säger att Sverige tycker att kontrollorganet endast ska ha en samordnande funktion i EU:s fiskerikontroll.

Det är klart att ansvaret för kontrollmyndigheter och sådant bör ligga på medlemsländerna. Vi ska givetvis fortsatt ha ansvaret för kustbevakning och annat. Men samtidigt tycker jag att detta andas ett ganska tamt kontrollorgan. Det blir ganska impotent i den meningen när det ska gå in och agera mot medlemsländerna. Jag skulle vilja höra jordbruksministerns beskrivning av hur hon uppfattar modellen som den ser ut nu och om den ligger i den riktningen.

Den andra frågan är röstfrågan. Där tycker jag också att regeringens ståndpunkt är väldigt svag. Vi har tidigare varit överens om att kommissionen oftast är garanten för den vetenskapliga bedömningen. Den driver åtminstone på i den riktningen. Genom att göra kommissionens röstsiffror svagare än vad som kanske är möjligt innebär också att kommissionens roll blir svagare än vad man tycker skulle vara lämpligt.

Därför tycker jag att det är fel av den svenska regeringen att lägga sig i röstfrågan. Varför inte dra i diskussionen genom att lägga sig på kommissionens nivå om tio röster, och sedan hamnar man någonstans däremellan? Genom att lägga sig på förhandlingsnivån fyra röster som en del andra hamnar man kanske snarare på två, tre. Det leder till en riktning som jag inte tror att jordbruksministern egentligen önskar.

Anf.  90  CARL B HAMILTON (fp):

Jag instämmer med det som Lars Lindblad har sagt beträffande kontrollsystemet. När man läser den svenska ståndpunkten till slut får man ett mycket starkt intryck av att ståndpunkten dels är oklar, dels är svag. Alla de reservationer som införs successivt kommer att innebära att effektiviteten i kontrollen kommer att undermineras.

Man säger till exempel att medlemsstaterna ska ges ett starkt inflytande i beslutsproceduren. Men om medlemsstaten inte ingriper, och då fortfarande ska ha ett stort inflytande, kommer inte fusket att åtgärdas. Det står att man ska tillvarata alla intressenters synpunkter. Men hur gör man om intressenterna har olika synpunkter?

Man ska ta hänsyn till de regionala aspekterna genom att involvera de rådgivande nämnderna. Men om de regionala aspekterna leder till att man bryter mot reglerna, hur ska man då ta hand om det? På punkt efter punkt efter det att man har sagt att Sverige är för kontroll underminerar man den ståndpunkten genom att införa ett antal reservationer.

Slutintrycket är att det är ett recept för vad jag tror Lars Lindblad kallade handlingsimpotens. Man får ett intryck av att Sverige egentligen inte menar allvar när man säger att man ska bemästra problemen.

Anf.  91  JAN ANDERSSON (c):

Hela kontrollsystemet är grundläggande för tilltron för politiken. Vi känner väl till hur det fungerar när man skyller på varandra mellan medlemsstaterna och säger: Vi sköter oss, men de andra fuskar. Det underminerar på något sätt hela tiden tilltron till systemet.

Jag tycker att graderingen är viktig. Låt inte diskussionen bara handla om antalet röster. Är det ett tandlöst organ spelar det ingen roll hur man fördelar röstförhållandet.

Nummer ett är att det verkligen blir en förbättring av kontrollen. Där tycker jag precis som tidigare talare har sagt att regeringens position är alltför defensiv.

Anf.  92  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag vill instämma i det Jan sade sist. Det viktigaste är att vi kan få förbättring av kontrollen. Vi är positiva till att kontrollorganen bildas. Samtidigt ser jag en risk att det blir alltför stort med en otymplig styrelse och kanske mycket byråkrati.

Därför är det viktigt att vi som medlemsstat fortfarande ges full kontroll över våra nationella resurser och att det betonas. Vi ska verkligen sätta våra resurser under nationell kontroll i form av de myndigheter vi har här i Sverige.

Om man gör en mer samordnad kontroll över EU är det kanske vissa länder som tappar den nationella kontrollen, vilken kanske är den viktigaste.

Jag har upplevt att kommissionen med åren har blivit lite radikalare och lite mer positiv till Sveriges hållning. När vi har föreslagit torskfiskestopp har man gått oss till mötes till viss del.

Jag tycker kanske att tio röster i den här styrelsen på kommissionens sida är alltför mycket. Men på något sätt är det viktigt att ha en balans, och där kan nog kommissionen ha ett rätt stort avgörande.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Du förordar alltså kommissionens förslag helt och hållet? Är det så jag ska tolka dig, liksom de övriga här? Eller är du nöjd med det som regeringen har sagt?

Anf.  94  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag är nöjd med det som regeringen säger.

Anf.  95  CHRISTINA AXELSSON (s):

Vi stöder också regeringens ståndpunkt i det här. Det är viktigt att svensk lag gäller, även om utländska inspektörer kan följa med. Det är lite grann så det är tänkt, fick vi höra när vi diskuterade det här i utskottet så sent som i går, att man ska kunna varva och lära av varandra. Jag tror att det också kan få en påverkan så att vi får en bättre kontroll. Det är också viktigt ur resurssynpunkt, så att varje medlemsland har kontroll över sina egna resurser. Det har vi pratat om förut här i EU-nämnden och har då hållit med regeringen i dess ståndpunkt.

Anf.  96  YVONNE RUWAIDA (mp):

Fiskekontrollen är väldigt viktig. När det gäller de nationella resurserna anser vi att man behöver ha nationell kontroll över dem. Däremot stöder vi nog tanken att kommissionen ska vara lite starkare i det här organet. Jag kan inte säga att det måste vara åtta eller tio röster – det är inte på den nivån. Men jag tycker ändå att regeringens linje är lite svag. Jag skulle vilja att man lite mer kunde stödja att kommissionens roll skulle kunna stärkas. Kontrollorganet får inte bli bara administration, inte bara byråkrati. Det är väldigt viktigt. Det ska vara en effektiv samordning. Där har nog kommissionen en viktig roll att fylla, som vi ser det.

Anf.  97  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

I likhet med Miljöpartiet stöder vi kommissionens förslag i det här sammanhanget.

Anf.  98  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ingen ska tveka om Sveriges ambitioner när det gäller fiskerikontrollen. Vi har ju haft en mycket hög ambition när det gäller vårt agerande inom unionen. Jag vill då erinra om den grundförordning som vi arbetar efter när det gäller fiskekontrollen, där vi har infört ett antal kraftfulla instrument. Vi har satellitövervakning. Vi har återhämtningsplaner. Vi har utvecklat redskap och andra saker. Vi lägger väldigt mycket resurser och ambitioner på att få en bra kontroll.

När det gäller Östersjön tog vi i höstas ett beslut om en särskild handlingsplan för kontrollfrågorna, och vi har också en hög ambition när det gäller att komma åt det illegala fisket. Nationellt arbetar vi med de här frågorna. Jag har i dag på morgonen tagit emot en utredning just om fiskerikontrollen, där regeringen har ambitionen att lägga fram ett förslag under det här året. Regeringen har också lagt ett uppdrag på Fiskeriverket att kartlägga och komma med förslag när det gäller det illegala fisket.

När det gäller fiskerikontrollmyndigheten inom EU har den varit uppe till diskussion här tidigare. Precis som Christina Axelsson och Yvonne Ruwaida erinrar om har riksdagen markerat att vi ska vara rädda om vår suveränitet och inte släppa ifrån oss den till EU. Det är bakgrunden till de skrivningar som finns i den promemoria i den kommenterade dagordningen som EU-nämnden har fått. Jag beklagar om de ger bilden av att det är någon ändrad position och att det skulle vara någon sänkt ambition från regeringens sida. Inte alls! Det här är en markering av att när det gäller våra egna resurser ska vi vara suveräna. Men syftet med den här myndigheten är att när medlemsländerna väl har enats om planerna ska vi operativt kunna använda resurserna effektivt, och använda resurserna gränsöverskridande.

När det sedan gäller kontrollorganets styrelse och antal ledamöter är jag och regeringen av den uppfattningen att det är viktigt att kommissionen ges en sådan ställning att kommissionens höga ambitioner på fiskeområdet får ett genomslag och att det inte är ”fiskets vänner” som blir styrande i kontrollorganet.

Jag beskrev att jag tyckte att kommissionen skulle ha mer än en röst och kanske mindre än tio. Tio är kommissionens eget förslag. Jag har ingenting emot ett friare mandat från EU-nämnden där man kan säga att fyra röster ska vara ett golv och att man ska röra sig uppåt i det här fallet. Det har jag ingenting emot.

Anf.  99  LARS LINDBLAD (m):

De som egentligen är ”fiskets vänner” är väl de som vill ta vara på de biologiska förutsättningar som finns, så att man är fiskets vän på lite längre sikt.

Jag har en fråga. Jag tycker att det är bra om jordbruksministern nu när det gäller röstetalet ändå rör sig i en riktning där man ställer hårdare krav än den förhandlingsposition som jag uppfattade att man hade när man kom hit till EU-nämnden, det vill säga att man medverkar till att driva detta uppåt, så att man i slutändan kanske landar någonstans i mitten, men är tydlig i den meningen att man ligger på kommissionens linje. Är det så jag ska uppfatta jordbruksministern?

När det gäller diskussionen om den samordnande funktionen vet vi att problemet i dag är att ett antal medlemsländer, kanske till och med Sverige, har problem med fiskekontroll och tillsyn. Menar jordbruksministern att den modell som hon har här kommer att åtgärda det problemet? Detta är ju det största hotet mot fiskebestånden. Med den modellen att man bara har en samordnande, det vill säga att man vilar på de medlemsländer som i dag de facto inte sköter fiskekontroll och tillsyn på ett rimligt vis, uppfattar jag det som att man inte åtgärdar det problemet, som är en stor del av grunden till att fiskebestånden hotas.

Anf.  100  CARL B HAMILTON (fp):

Jag instämmer med Lars Lindblad.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Jag ska försöka sammanfatta det här. Till att börja med konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Det inkluderar också ett stöd för att kunna röra sig uppåt när det gäller antalet röster i den så kallade styrelsen.

Anf.  102  LARS LINDBLAD (m):

Ordförande! Jag tycker att det är lite tidigt att dra slutsatser om ställningen här än så länge. Det pågår en diskussion, och vi har ställt frågor till jordbruksministern. Det kanske kan påverka stämningsläget i nämnden också. Jag skulle gärna vilja ha svar på mina frågor innan vi drar slutsatser.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Okej. Jag konstaterar att det var medskick. Vi låter jordbruksministern kommentera de sista kommentarerna.

Anf.  104  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag vill förtydliga att det inte finns någon motsättning mellan den gemensamma kontrollmyndigheten och att de enskilda medlemsländerna ska ha en fiskekontroll. Vi är ålagda att ha en fiskekontroll. Den utredning som jag fick i dag har gjort en kartläggning av hur fiskekontrollen i Sverige fungerar, om den går att förbättra, hur den motsvarar de krav som EU ställer.

Kommissionen har ett uppdrag att följa och analysera hur medlemsländerna lever upp till de regelverk och de krav som finns. Det gör kommissionen. Det här är två system som ska komplettera varandra. Den nya kontrollmyndigheten ska inte ta över det ansvar som de enskilda medlemsländerna har. Att medlemsländerna tar det ansvaret finns det också en kontrollmekanism för. Det där är ingen motsättning, utan det ska vara kompletterande system.

Anf.  105  LARS LINDBLAD (m):

Jag vill bara slutgiltigt anmärka på att det inte verkar som att vi får någon majoritet, eftersom inte heller Vänstern tycker att vi ska vara hårdare när det gäller samordningen. Jag kan bara konstatera att vi har olika uppfattningar i den här frågan. Den här diskussionen får fortsätta.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar ändå att när det gäller rösterna har jordbruksministern tagit med sig signalen och är beredd att driva ett ökat antal röster jämfört med de fyra som har diskuterats. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare. Punkt 4 är Förhandlingar med Ryska federationen på växtskyddsområdet.

Anf.  107  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är en information som vi ska få från ordförandeskapet och kommissionen. Det handlar om de problem som EU och enskilda medlemsländer har och har haft med Ryska federationen. Här har det varit ett hot om att om inte den här certifikatsfrågan som har varit aktuell får sin lösning före den 1 april ska Ryska federationen förbjuda importen från medlemsländerna. Här har också förekommit bilaterala förhandlingar mellan enskilda medlemsländer och Ryssland. Bilden just nu är ändå att man kommer att klara frågan när det gäller växterna till den 1 april.

Från svensk sida har vi inga problem med exporten till Ryssland när det gäller växtskyddsområdet. Vi importerar skogsprodukter, men vi har inga problem med exporten.

I det här sammanhanget skulle jag också vilja beröra en av de övriga punkterna, och det är punkt 9 a. Det är egentligen samma fråga fast på det veterinära området. Också här handlar det om information från kommissionen när det gäller veterinäravtal för att underlätta handeln med levande djur, djurfoder, djurprodukter och livsmedel av animaliskt ursprung mellan EU och Ryssland. Där har det funnits ett ryskt krav om att man ska använda enhetliga exportintyg. Det är också en aktuell fråga, där vi kommer att få en information. Kommissionären Markos Kyprianou besökte Moskva den 14–15 februari.

Här har vi ett svenskt intresse som jag vill berätta om. Det handlar om att på grund av att vi inte har haft BSE slipper vi testa djur. Ryssarna kräver då att allt nötkött från djur äldre än 30 månader som exporteras till Ryssland ska vara testat för BSE. Där får vi alltså ett problem med exporten till Ryssland på grund av vår BSE-frihet. Det är en fråga som vi vill lyfta upp bilateralt med ryssarna. Det förbereds nu en kontakt på chefsveterinärnivå, där vi från svensk sida kommer att lämna över ett brev till Ryssland för att försöka ordna upp det här och få en möjlighet att exportera som tidigare.

De här frågorna är högaktuella, och vi hoppas givetvis att de ska lösa sig på bästa sätt. Kommissionen gör kraftfulla insatser för att hjälpa till.

Anf.  108  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill fråga jordbruksministern hur man inom EU bedömer detta. Är det reella problem på växtskyddsområdet som Ryssland har företett i det här sammanhanget, eller är det ett försök att skapa handelshinder?

Anf.  109  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är nog svårt att riktigt avgöra bevekelsegrunderna. Det enda förhållningssättet för att lösa problemet tror jag är att vara lyhörd, försöka hitta praktiska lösningar och hantera det på ett sådant sätt att handeln kan komma i gång på ett smidigt sätt. Det förefaller nu ändå som att vi är på väg att hitta lösningar.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen vad avser punkt 4 och punkt 9 a.

Nästa punkt är Stöd för landsbygdsutveckling. Finns den kvar?

Anf.  111  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ja, när det gäller landsbygdsutvecklingen är det en riktlinjedebatt, och det är fortsättningen på den debatt som vi hade vid det förra tillfället. Vi kommer att fortsatt diskutera frågan om balansen mellan de tre axlarna, konkurrenskraft, markanvändning/miljöfrågor och övrig landsbygdsutveckling.

Från svensk sida tycker vi också att det är rimligt att markera att det är viktigt att höja kravet när det gäller axel II, där mark- och miljöfrågorna ligger. Det är någonting som vi har tyckt varit väldigt angeläget, där vi är starka i vårt program. Vi har inga problem för egen del om vi skulle höja procentsatsen på den axeln. Men det skulle innebära att vi ställer ett högre krav när det gäller miljöfrågorna inom unionen, och vi tycker att det skulle vara av intresse. Det ligger i det som regeringen vill framföra under diskussionen.

Anf.  112  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag vill först instämma i det som ministern sade om axel II. Även från Vänsterpartiet tycker vi att vi måste försöka höja nivån på axel II, kanske upp mot 50 %. Sedan får man tänka på att syftet med LBU är att ersätta kollektiva nyttigheter i vårt samhälle, och därför är det oerhört viktigt. Men det kanske också är viktigt att poängtera att de här stöden behövs speciellt för de fattiga länderna i EU. Det tror vi. Men just miniminivåerna är viktiga.

Vi vet att det finns vissa länder – vi kan läsa om till exempel Danmark – som vill lägga mycket mer på axel I. Det kan medföra problem. Vet ni om det finns någon typ av analys av effekterna av de olika ländernas stöd, om det finns någon konsekvensanalys? Vad kan hända om till exempel Danmark lägger 50–60 % på axel I? Vad innebär det för andra länder? Finns det någon mer, lite större analys av det? Hur funderar regeringen själv på det?

Anf.  113  CECILIA WIGSTRÖM (fp):

Jag kan hålla med ministern om att det är viktigt med miljösatsningar. Ett problem är dock att axel I och axel II är mer inriktade på jordbruket, medan det är axel III, landsbygdsutveckling, som syftar till att få fram alternativa sysselsättningar på landsbygden. I det långa perspektivet är det avgörande för Östeuropas framtid och för att vi ska kunna få ned våra egna jordbrukssubventioner att vi får landsbygdsbefolkning som i dag är beroende av jordbruk att övergå till annan sysselsättning.

Därför tycker vi från Folkpartiet att det är väldigt angeläget att satsa mer på axel III, av det skälet.

Anf.  114  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag vill bara göra en kort markering. Det är klart att det är viktigt att landsbygdsprogrammet – om vilket man kunde säga mycket, men det tänker jag inte göra – är framtidsinriktat och mindre konserverande, som Cecilia nämnde här tidigare.

Sedan är det också viktigt att vi får en finansieringsform så att vi kan säkerställa återflödet. Sverige har nu flaggat upp det här området, landsbygdsutvecklingsprogrammet, som så viktigt att det är väldigt angeläget att finna konstruktiva lösningar på detta och att vi verkligen kan återföra mer pengar. Vi har ju inte varit så sällsynt duktiga på att få pengar från EU, så nu är det en utmaning att finna former för detta, att vi kan få tillbaka lite av den dryga medlemsavgift vi betalar.

Anf.  115  JAN ANDERSSON (c):

Det gäller att se det här i ett lite längre och större perspektiv än isolerat för svensk eller ens europeisk del. Tittar vi framöver vet vi att vi har en ökande global handel, och det är en utveckling som de flesta kring det här bordet tillskyndar. Jag tycker att det är bra. Men då gäller det också att inte glömma konkurrensaspekterna i det här och helt bortse från axel I. Vill vi ha utvecklingen med en friare handel, vilket vi vill, gäller det också att se om sin egen konkurrenskraft så att man inte hamnar i bakvatten. Det har vi inget att tjäna på. Jag vill flagga upp för axel I.

Anf.  116  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

När det gäller de här axlarna har vi tidigare uttalat att det är viktigt att ha en balans mellan axlarna. Nu ligger ett förslag på en procentuell fördelning som diskuteras. Det är alldeles riktigt att det finns väldigt angelägna insatsområden som berörs av de tre axlarna. Konkurrenskraftsaxeln kanske är den som är särskilt angelägen för de nya medlemsländerna, och även axel III, som ger en del av den nya verksamheten på landsbygden.

Vi tycker ändå att det är rimligt att värna om den som bland annat är inriktad på miljöfrågorna. Om vi jämför med hur vi har använt de här pengarna under innevarande program och hur man ligger till i EU i övrigt, har det varit en ganska liten satsning på miljöfrågorna inom ramen för programmet. Det är den markeringen som vi menar kunde vara angelägen att göra.

När det sedan gäller frågan om utvärdering: Vi har gjort det här hemma. Vi har haft utredningar som har tittat på vilka effekter miljö- och landsbygdsprogrammet har haft. Men det ligger också i korten här när EU nu går vidare. Kommissionen ska lägga fram en strategi för det här arbetet, och i den strategin ingår också att göra en nulägesbeskrivning och en kartläggning av nuvarande LBU-program. Det pågår ett sådant arbete. Det gäller varje medlemsland.

När det gäller återflödet kan jag försäkra att vi från svensk sida värnar återflödet. De argumenten framförs just nu aktivt i rådsarbetsgruppen, så det finns med oss när vi arbetar med det här programmet.

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Nästa punkt handlar om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Den har också nyligen varit uppe här.

Anf.  118  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den punkten utgår.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Punkt 7 är skogsbruksstrategi. Finns den kvar?

Anf.  120  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ja, den punkten är kvar. Den handlar om en presentation av ett meddelande från kommissionen om genomförandet av Europeiska unionens skogsbruksstrategi. Här markerar vi från svensk sida vår hållning när det gäller skogspolitiken, att vi inte vill ha den som ett område för gemenskapspolitik.

Just det här meddelandet menar vi är inte av sådan karaktär att vi behöver känna någon oro för det. Men precis som Holger Gustafsson tog upp här tidigare finns det en tendens till att det blir fler länder som förespråkar att vi ska ha en gemenskapspolitik på skogsområdet också. Men just i det här fallet är det inte några skarpa frågor.

Anf.  121  ANDERS G HÖGMARK (m):

Det var jag som tog upp frågan tidigare. Finns det anledning, även om det bara är en sådan här punkt, för regeringen att ta kontakt? Eller har ni redan tagit några kontakter, låt oss säga med Finland, för att utröna om det finns verkliga positionsförändringar? Tillsammans har vi betydligt större möjligheter att ha den kloka ståndpunkt som vi har intagit under lång tid. Börjar Finland vackla nu kan man bara ana hur motståndet eroderar, och sedan kan man se framför sig att Sverige har i stort sett bara att acceptera någonting som vi grunden inte tycker om.

Någon kommentar på den kanten skulle vara intressant att höra, även om det inte är någon beslutspunkt just här.

Anf.  122  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag lämnar över ordet till en företrädare för Näringsdepartementet.

Anf.  123  Departementssekreterare ARMAS JÄPPINEN:

Om vi bara ska prata om Finlands position så är den, tillsammans med Sveriges, väldigt tydlig: Vi vill inte ha marknadsstörande subventioner i skogsbruket. Det gäller i axel I och landsbygdsförordningen.

Under de senaste åren har Finland glidit, och det gäller i princip både skogsnäringen och skogsägarrörelsen. Vi har givetvis pratat väldigt mycket med dem om de här frågorna. Man kan också ha i åtanke att Finland har lite mer bidrag till sitt skogsbruk och till skogsvård redan som det är i dagsläget. De kommer in från ett lite annorlunda perspektiv än vi, som i princip har tagit bort alla bidrag till produktion i skogsbruket.

Vi har givetvis kontakter och har diskuterat det här med dem. Vi måste väl utifrån vad som föreslås i denna aktionsplan, som nu ändå läggs fram, återigen ta en bred diskussion om vart man är på väg. Vi kan konstatera att med tanke på hur många som vill ha betydligt mer av gemenskapspolitik i EU är det förslag som kommissionen nu lägger fram ganska milt. I princip föreslår man ingenting nytt och radikalt, utan man ska komplettera skogsbruksstrategin med en aktionsplan. Det ger visst utrymme för att fortsätta att diskutera det här och ta ställning till hur man ska gå vidare.

Anf.  124  CARL B HAMILTON (fp):

Jag håller med Anders G Högmark. För att få konkretion i det här: Avser ministern att vid mötet begära ordet och föra fram den svenska ståndpunkten klart och tydligt?

Anf.  125  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det här är en presentation av ett meddelande, så det är inte ens annonserat på ett sådant sätt att det ska vara en diskussion. Vi har inga svårigheter, i den mån det finns ett utrymme för att föra fram synpunkter, att markera den svenska positionen.

Anf.  126  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

Nästa punkt är Risker och krishantering inom jordbruket.

Anf.  127  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är också en presentation. Från svensk sida menar vi att vi bör gå mot ett minskat offentligt åtagande när det gäller jordbrukarnas företagsekonomiska situation. Detta ligger ju i linje med den jordbruksreform som vi nu är på väg att genomföra.

Vi känner en skepsis i förhållande till den här typen av system. Vi menar att näringen själv bör finansiera sina försäkringssystem. I den mån vi ska införa någon typ av riskhanteringssystem ska det ersätta de system som i dag finns i bland annat marknadsordningarna, och det ska inte vara komplement och ytterligare sådana här instrument som man tillför. Vi menar att man ska vara återhållsam med den här typen av system.

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Har ni några övriga frågor som det finns anledning att redovisa?

Anf.  129  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Ja, jag har en fråga som Storbritannien avser att ta upp, och det gäller skyddsåtgärder för delfiner i västra delen av Engelska kanalen. Storbritannien har problem med bifångster av delfiner när man fiskar efter havsabborre i den här delen av Engelska kanalen. Här kommer då Storbritannien att föreslå att Ices ska få ett uppdrag att göra en sammanställning av vilka bifångster man känner till. Kommissionen hävdar att man inte har dokumenterat bifångsterna av delfiner på ett sådant sätt att det finns underlag för att föreslå åtgärder, och då vill Storbritannien att Ices får ett sådant här uppdrag. Det ser vi positivt på från svensk sida.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

A-punkter?

Anf.  131  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag vill också bara nämna att det under lunchen kommer att vara en information till jordbruksministrarna om läget i WTO-förhandlingarna. Det är kommissionären som kommer att ge en sådan information. Den svenska hållningen är ju inte förändrad där.

Jag har ytterligare en övrig punkt, och den handlar om torkan i Portugal. Den portugisiska delegationen har tagit upp den frågan. Portugals framställning innehåller inga förslag till konkreta åtgärder. Vi har sympatier för Portugals situation, men det finns inget konkret att kommentera i den delen. De har alltså problem; det sägs vara den värsta torkan på 25 år.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den informationen.

Inga A-punkter?

Anf.  133  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Nej, jag har ingen A-punktslista med mig.

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi jordbruksministern och medarbetare. Trevlig helg!

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statssekreterare LARS DANIELSSON 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Statssekreterare LARS DANIELSSON 3

Anf.  7  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 4

Anf.  8  YVONNE RUWAIDA (mp) 4

Anf.  9  ANDERS G HÖGMARK (m) 4

Anf.  10  Statssekreterare LARS DANIELSSON 4

Anf.  11  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  12  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 5

Anf.  13  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 6

Anf.  14  AGNE HANSSON (c) 6

Anf.  15  KARIN GRANBOM (fp) 6

Anf.  16  LARS LINDBLAD (m) 6

Anf.  17  ALICE ÅSTRÖM (v) 7

Anf.  18  CARL B HAMILTON (fp) 7

Anf.  19  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 7

Anf.  20  LARS LINDBLAD (m) 8

Anf.  21  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 8

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  23  Statssekreterare LARS DANIELSSON 8

Anf.  24  CARL B HAMILTON (fp) 11

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  26  CARL B HAMILTON (fp) 12

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  28  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 12

Anf.  29  ANDERS G HÖGMARK (m) 12

Anf.  30  AGNE HANSSON (c) 12

Anf.  31  YVONNE RUWAIDA (mp) 12

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  33  Statssekreterare LARS DANIELSSON 13

Anf.  34  CARL B HAMILTON (fp) 15

Anf.  35  Statssekreterare LARS DANIELSSON 15

Anf.  36  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  37  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 16

Anf.  38  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 16

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  40  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 17

Anf.  41  YVONNE RUWAIDA (mp) 17

Anf.  42  AGNE HANSSON (c) 18

Anf.  43  ALICE ÅSTRÖM (v) 18

Anf.  44  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 18

Anf.  45  CARL B HAMILTON (fp) 19

Anf.  46  YVONNE RUWAIDA (mp) 19

Anf.  47  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 20

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  49  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 20

Anf.  50  YVONNE RUWAIDA (mp) 21

Anf.  51  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 21

Anf.  52  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 21

Anf.  53  YVONNE RUWAIDA (mp) 22

Anf.  54  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 23

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  56  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 23

Anf.  57  ANDERS G HÖGMARK (m) 23

Anf.  58  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 23

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  60  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 24

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  62  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 25

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  64  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 25

Anf.  65  JOE FRANS (s) 25

Anf.  66  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 25

Anf.  67  AGNE HANSSON (c) 26

Anf.  68  LARS LINDBLAD (m) 26

Anf.  69  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 26

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 27

2 §  Yttre förbindelser 28

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  72  Statssekreterare LARS-OLOF LINDGREN 28

Anf.  73  ALICE ÅSTRÖM (v) 29

Anf.  74  CARL B HAMILTON (fp) 29

Anf.  75  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 30

Anf.  76  YVONNE RUWAIDA (mp) 30

Anf.  77  Statssekreterare LARS-OLOF LINDGREN 30

Anf.  78  YVONNE RUWAIDA (mp) 32

Anf.  79  Statssekreterare LARS-OLOF LINDGREN 32

Anf.  80  YVONNE RUWAIDA (mp) 32

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 33

3 §  Jordbruk och fiske 34

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  83  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 34

Anf.  84  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 35

Anf.  85  ANDERS G HÖGMARK (m) 35

Anf.  86  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 35

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  88  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 35

Anf.  89  LARS LINDBLAD (m) 36

Anf.  90  CARL B HAMILTON (fp) 36

Anf.  91  JAN ANDERSSON (c) 37

Anf.  92  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 37

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  94  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 37

Anf.  95  CHRISTINA AXELSSON (s) 38

Anf.  96  YVONNE RUWAIDA (mp) 38

Anf.  97  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 38

Anf.  98  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 38

Anf.  99  LARS LINDBLAD (m) 39

Anf.  100  CARL B HAMILTON (fp) 39

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  102  LARS LINDBLAD (m) 39

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  104  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 40

Anf.  105  LARS LINDBLAD (m) 40

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  107  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 40

Anf.  108  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 41

Anf.  109  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 41

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  111  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 41

Anf.  112  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 41

Anf.  113  CECILIA WIGSTRÖM (fp) 42

Anf.  114  ANDERS G HÖGMARK (m) 42

Anf.  115  JAN ANDERSSON (c) 42

Anf.  116  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 42

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  118  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 43

Anf.  119  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  120  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 43

Anf.  121  ANDERS G HÖGMARK (m) 43

Anf.  122  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 44

Anf.  123  Departementssekreterare ARMAS JÄPPINEN 44

Anf.  124  CARL B HAMILTON (fp) 44

Anf.  125  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 44

Anf.  126  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  127  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 44

Anf.  128  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  129  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 45

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  131  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 45

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  133  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 45

Anf.  134  ORDFÖRANDEN 45