Fredagen den 11 maj 2001

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:29

1 §  Industri och energi

Statssekreterare Lars Rekke

Rapport från ministerrådsmöte (industri och energi) den 5 december 2000

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 14 och 15 maj 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat och ber att få hälsa statssekreterare Lars Rekke med medarbetare välkomna hit för information och samråd inför stundande ministerrådsmöte för industri- och energifrågor.

Som vanligt börjar vi med en återrapport, denna gång från ett ministerrådsmöte som ägde rum den 5 december förra året. Varsågod, statssekreteraren!

Anf.  2  Statssekreterare LARS REKKE:

Tack så mycket, herr ordförande! Fr.o.m. förra terminen är energi- och industrifrågorna hopslagna och finns nu under en och samma ministerrådshatt.

På industrisidan antogs vid det aktuella tillfället, efter vissa marginella justeringar, det fleråriga programmet för företagande. Vidare antogs, i enlighet med min föredragning här i EU-nämnden före det mötet, slutsatser som gällde innovationer och konkurrenskraft. Efter en utförligare diskussion enades rådet också om slutsatser om varvsindustrin, i enlighet med den redovisning som jag gav. Jag kommer tillbaka till de frågorna senare på den nu aktuella dagordningen.

På energisidan kunde rådsmötet efter en mycket utdragen diskussion enas om en politisk överenskommelse när det gäller förslaget till Europa-parlamentets och rådets direktiv om främjande av elektricitet från förnybara energikällor på den inre marknaden. Resultatet av den diskussionen innebar att de indikativa mål som finns i en bilaga till överenskommelsen korrigerades för ett antal medlemsstater. Sverige kunde, tillsammans med några andra medlemsländer, acceptera oförändrade siffror i bilagan, under förutsättning att de kommenterades i en fotnot av respektive land.

Av den fotnot som gäller för Sverige framgår det att möjligheten att nå detta indikativa mål är helt beroende av om det är våtår eller om det är torrår i det svenska vattensystemet. I fotnoten sägs också att de återstående inte utbyggda älvarna är skyddade i lag. Sveriges möjligheter att nå de här målen beror bl.a. på hur såväl kraftvärme och vindkraft som elnät kan byggas.

Slutsatser för att underlätta prioriteringar inför det fortsatta arbetet med förslagen i handlingsplanen för energieffektivisering antogs också.

Vidare, och slutligen, presenterade kommissionär de Palacio den grönbok för försörjningstrygghet för energi, som jag också ska återkomma till på den nu aktuella dagordningen.

Detta är i korthet vad som inträffade – inga överraskningar alltså.

Anf.  3  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Visserligen återkommer vi till varvsstödet men jag vill ändå påpeka att jag i den skriftliga redogörelsen har funnit lite intressant information. En del begriper jag inte riktigt.

På s. 4 står det att den centrala frågan var huruvida driftsstödet bör förlängas efter utgången av 2000. Av de fem medlemsländer som förespråkade förlängt driftsstöd såg fyra av dessa realistiskt på situationen. Sju medlemsländer, däribland Sverige, argumenterade mot förlängt driftsstöd.

Det kan vara intressant att få veta namnen på de här länderna. Om fyra av fem länder var realistiska måste ju ett land ha varit orealistiskt.

Vidare handlar den följande redovisningen om hur man ändrar i ett beslutsförslag. Det är alltså inte så lätt att förstå vad som till slut kom ut av det hela. Sammanfattningsvis står det: Moreover, the Council takes note of the Commission initiate – vad det nu är – failing a satisfactory agreement with Korea, to put in place a temporary and appropriate mechanism by that date. Är beslutet alltså att man, för den händelse att man inte får en uppgörelse med Korea, går in med en tillfällig stödform som ännu inte är beslutad? Är det så det ska tolkas?

Anf.  4  Statssekreterare LARS REKKE:

Låt mig börja med den sista frågan, som jag kan. Sedan får jag försöka få hjälp med den första frågan.

Den sista frågan avser alltså vad som egentligen beslutades. Bakgrunden var att de stödmöjligheter som enligt de då gällande förordningarna fanns automatiskt gick ut vid årsskiftet, om inte rådet beslutade något annat. Inför den situationen hade kommissionen redovisat att man avsåg att ta upp vissa åtgärder och procedurer mot Korea, framför allt inom ramen för bl.a. WTO, samt att man, dvs. kommissionen, avsåg och avser – om dessa åtgärder och initiativ inte skulle bära frukt – att lägga fram ett förslag till en tillfällig stödordning. Utgången av ministerrådets slutsatser blev att man konstaterade att kommissionen avsåg att vidta dessa åtgärder.

Jag tror att man också uttryckte ett försiktigt stöd för de åtgärder som kommissionen avsåg att vidta mot Korea. Samtidigt fanns denna splittrade bild när det gäller eventualiteten av ett nytt stödsystem. Där var det flera länder som t.ex. ville uttrycka att man välkomnade kommissionens tilltänkta, kommande eller eventuellt kommande förslag om en ny stöd-ordning. Andra länder tyckte att det över huvud taget inte skulle vara med i texten. Dit hörde Sverige. Den slutliga texten blev att rådet noterade att kommissionen hade denna avsikt.

Man kan alltså säga att det enda som inträffade på det mötet är att man konstaterade att kommissionen avser att lägga fram ett sådant förslag. Det finns ingen enighet i rådet om att vid något tillfälle vare sig avslå eller godta ett sådant förslag, utan det handlar om ett konstaterande om vad kommissionen kommer att göra.

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Därmed är vi klara med återrapporten. Nu går vi in på ärendena inför nästa vecka. Det är en hel del beslut som nämnden har att ta ställning till. Varsågod, statssekreteraren!

Anf.  6  Statssekreterare LARS REKKE:

Innan jag går in på själva dagordningen ska jag ta den A-punkt som är aktuell. Det rör då frågan om program för energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning, Energy Star. Detta var aktuellt för beslut här i nämnden i maj förra året. Det gäller dels beslut om att underteckna ett avtal, dels beslut om att ingå avtalet med Amerikas förenta stater och Europeiska gemenskapen om samordning av Energy Star-programmet samt en förordning om genomförandet av programmet i gemenskapen. Avtalet undertecknades den 19 december 2000. Nu är det dags att efter Europaparlamentets läsning samt juristernas och översättarnas granskning besluta om att ingå avtalet. Beslutet innebär bl.a. att avtalet om samordning av programmet godkänns och att kommissionen ska företräda gemenskapen. Det som nu återstår är det formella beslutet om förordningen för genomförandet i gemenskapen.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Är det den enda A-punkten? Vi har inte fått någon A-punktslista. I och för sig är det inte fråga om några kontroversiella ärenden – vi har ju haft detta uppe förut – men det underlättar alltid om vi får listan översänd.

Anf.  8  Statssekreterare LARS REKKE:

Ni ska få listan översänd. Enligt den information vi har är detta den enda A-punkten.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

I och för sig är detta en A-punkt men det är också ett beslutsärende. Frågan har varit uppe tidigare. Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i denna fråga.

Anf.  10  Statssekreterare LARS REKKE:

Nästa ärende gäller den s.k. grönboken, som handlar om en europeisk strategi för trygg energiförsörjning. Detta är den första riktiga punkten på dagordningen. Denna grönbok presenterades, som jag nyss nämnde, av kommissionären på decembermötet.

Avsikten nu är att rådet ska diskutera frågan om försörjningstrygghet för energi och anta slutsatser med riktlinjer för det fortsatta arbetet med strategin för försörjningstrygghet avseende energi inom gemenskapen. Det gäller alltså slutsatser kring själva arbetet.

Samtliga medlemsstater står bakom de föreslagna slutsatserna i det här avseendet. I dem noterar rådet att enligt gällande prognoser kommer gemenskapens behov av importerad energi att öka. Rådet bekräftar också att det finns ett behov av en samsyn kring hur målet om försörjningstrygghet för energi ska nås och en långsiktig strategi på såväl nationell nivå som gemenskapsnivå för att öka försörjningstryggheten, med beaktande av subsidiaritetsprincipen.

Ordförandskapet vill här bidra till en bred och öppen debatt om de möjligheter som tas upp i grönboken för att öka försörjningstryggheten, i balans med konkurrenskraft och med skyddet för miljön. Till stöd för diskussionen under rådsmötet har ordförandeskapet tagit fram ett antal frågor, som finns redovisade i handlingarna.

Sverige stöder för övrigt ordförandeskapets uppläggning.

När det gäller själva debatten kommer Sverige att framföra att alla de åtgärder som beskrivs i grönboken inte är försvarbara i ett försörjningstrygghetsperspektiv och kan bidra till att minska importberoendet.

Sverige kan se några områden där det finns gemensamma problem. En sådan fråga är den om en kostnadseffektiv ökad användning av förnybara energikällor och åtgärder för energieffektivisering som positivt bidrar till försörjningstryggheten. Bl.a. det direktiv som jag tidigare nämnde behöver utvecklas. Det gäller också energieffektiviseringsåtgärderna i övrigt.

Vidare finns det ett gemensamt intresse av stöd till forsknings- och utvecklingsinsatser, som är av mycket stor betydelse för att minska kostnaderna för ny och effektivare energiteknik.

Vi tycker också att ett närmare samarbete med energiexporterande länder för att lösa gemensamma problem är en möjlig åtgärd som vi från svensk sida är positiva till. Det gäller både länder i vårt närområde och mer fjärran belägna länder, såsom de oljeproducerande länderna i Mellanöstern.

Ett annat gemensamt problem gäller tillgången till transmissions- och transiteringskapacitet – såväl inom unionen som i producentländer och andra berörda stater – som nödvändig rekvisita på en öppen och fungerande inre marknad för energi.

Detta är vad Sverige kommer att framhålla till ledning för det fortsatta arbetet i frågan.

Anf.  11  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Vi har egentligen inte någonting att anföra mot det som man i princip vill framhålla. Naturligtvis är vi klart för att man ska öka transiteringskapaciteten och transportkapaciteten. Vi har inget emot forskning när det gäller förnybara energikällor och energieffektivisering, i synnerhet inte om det hela sker på konkurrensmässiga villkor och med hänsyn tagen till miljöeffekterna. Ändå kan vi självfallet inte undgå att notera vår ståndpunkt. Vi tycker att det rent allmänt är lite förljuget inom unionen när man samtidigt avvecklar kärnkraft.

Anf.  12  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det gäller ansatsen i grönboken. Man säger där att det är omöjligt att uppnå självförsörjning på energiområdet, men det beror ju lite grann på hur mycket som satsas på energieffektivisering och på alternativa energikällor. Jag tycker mig se en sorts för låg ambitionsnivå när det gäller energieffektiviseringen.

Just i fråga om energieffektivisering kan det vara bra med forskning på EU-nivå, men jag ställer mig lite frågande till vilka gemensamma åtgärder man inom det området ska ha på EU-nivå. Det borde ju kunna vara en fråga som man kan få driva på nationell nivå.

När det gäller detta med att gynna alternativa energikällor är biobränsle en väldigt viktig fråga. Jag förstår att ni kommer att ta upp detta, men viktigast för att kunna ha en möjlighet att gynna biobränsle är att få en förändring av mineraloljedirektivet, så att man får en tydlig möjlighet till lägre beskattning av biobränslen. Frankrike har just nu begärt ett undantag från mineraloljedirektivet, ett s.k. 8.4-undantag när det gäller biobränslen. Det är dock inte säkert att de får det undantaget – alltså ett generellt undantag, som de har begärt.

Jag tycker att man i det sammanhanget måste ta upp frågan om mineraloljedirektivet eftersom det är otroligt viktigt; om inte blir det lite fel.

Järnvägsfrågan tycker jag är den viktigaste frågan. Det är betydelsefullt att göra en insats på EU-nivå eller Europanivå, och det är då fråga om att se till att det blir möjligt med mer effektiva transporter på järnvägssidan. Där har vi ju stora problem i dag. Järnvägstransporterna går mycket långsammare, och det finns ingen bra samordning. Detta är en anledning till att vägtransporterna ökar. Jag har inte kunnat finna att man tar upp den frågan specifikt i grönboken men jag tycker att det är väldigt viktigt att detta tas upp.

Anf.  13  GÖRAN LENNMARKER (m):

Europa och EU har ju kritiserat president Bush för att USA inte avser att binda sig av Kyotoprotokollet. Men när man läser detta kan man konstatera att EU ännu kraftigare inte binder sig av det. 22 % utsläpp gäller för EU år 2030 – alltså en ökning av koldioxiden. Detta strider kraftfullt mot Kyoto.

Kommer EU att ta tillbaka sin kritik och säga att vi själva inte ska binda oss av Kyoto, eller hur ska man bete sig? Man kan ju inte ha en politik som de facto går i en riktning, samtidigt som man låtsas ha en annan politik verbalt. Det måste finnas en konsistens mellan vad man faktiskt gör och vad man säger sig skola uppnå. Vi är på väg mot en pinsam situation där man bara skrattar åt EU därför att vi så uppenbart driver en rent ut sagt förljugen politik. I grönboken sägs det att det bara inte går.

Kärnkraftens bortfall försvårar kampen mot klimatförändringar, står det uttryckligen i grönboken. När ska man inse detta, och när ska man ta konsekvenserna av sina handlingar?

Det är mycket allvarligt att bedriva en politik som inte har någon som helst förankring i verkligheten. Det skadar unionen. Dessutom skadar det naturligtvis miljön.

Anf.  14  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Utifrån siffrorna och utifrån att man drar ut kurvorna till år 2030 är det klart att koldioxidutsläppen ökar. Användningen av olja sägs minska något men användningen av brunkol och andra fasta bränslen kommer att öka. Det gäller också naturgasen. Användningen av kärnkraft däremot mer än halveras. När det gäller de förnybara energikällorna sker det bara marginella förändringar fram till år 2030. Som sagts tidigare här är det en utveckling i fel riktning. Koldioxidutsläppen är ju det stora problemet. Drar man ut kurvorna här blir det helt fel vad gäller årtalet 2030.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara påminna om att det gäller en grönbok och rådsslutsatser. Det är alltså fråga om ett begynnande skede. Grönboken ska väl remitteras till varje medlemsstat för yttrande över den, så det är en lång process kvar innan man kommer till ett slutresultat. Det är väl närmast näringsutskottet som har detta på sitt bord att fördjupa sig i. Det är alltså rådsslutsatserna som vi diskuterar i dag och kanske inte så mycket tabeller och innehållet i själva grönboken. Varsågod, statssekreteraren!

Anf.  16  Statssekreterare LARS REKKE:

Jag vill gärna kraftigt understryka det som ordföranden nyss sade, nämligen att det här är en diskussion kring grönboken. Den kommer att äga rum under ganska lång tid och den kommer att vara aktuell i flera andra rådskonstellationer än denna. Miljöministrarna, transportministrarna och säkert också industriministrarna kommer att diskutera grönboken. Säkerligen gäller det även andra aktuella rådskonstellationer.

Det handlar alltså om en grönbok som enbart står för kommissionen. Medlemsstaterna har inte tagit ställning.

På den, som jag uppfattade det, mer konkreta frågan om vilka gemensamma åtgärder som kan bli aktuella kring forskningen kan jag säga att det, naturligtvis, är för tidigt att uttala sig om detta. Men det finns trots allt en del gemensamma forskningsprogram, t.ex. de olika ramprogrammen, som är en etablerad institution inom EU. På vissa områden finns det utrymme för gemensamma och kraftfulla insatser. I övrigt noterar jag att det nu är för tidigt att närmare gå in på de åtgärder som mer explicit föreslås. I huvudsak kommer vi att diskutera arbetsordningen.

Anf.  17  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Ja, det är fråga om en grönbok och om prognoser av olika slag. Men EU har samtidigt en position. Kritiken mot USA:s position är ju tydlig, och den har tagits nu. Om man har den positionen måste man ju själv, om man nu anser sig ha någon rätt att moraliskt kritisera, vara i en position där man uppfyller åtagandena. Det ser vi dock inte ett spår av. Det finns inte spår av att EU självt skulle uppfylla de åtaganden som man har. Eftersom man ska driva en samlad politik måste man väl avstå från att kritisera andra innan man själv ligger framme.

Hur kan man kritisera om det bara finns en grönbok och man inte alls är framme, utan det bara är lösa antaganden osv.? På vilken grund har man kritiserat andra för att inte uppfylla Kyotoprotokollet?

Anf.  18  YVONNE RUWAIDA (mp):

En sak som man ändå kan ha lärt sig av EU är att det är viktigt att tidigt komma in i processen. När det framtida arbetet ska diskuteras tar man ju upp hur man ska jobba. En av de saker som jag tog upp är frågan om man ska titta närmare på detta med en översyn av mineraloljedirektivet. Just för att kunna leva upp till att användningen av biobränslen ökar i EU behövs en förändring av mineraloljedirektivet.

Man kan alltid säga att man ska stödja användningen av biobränslen. Men sedan säger man att mineraloljedirektivet inte har med det att göra och att det inte kommer att diskuteras i det här sammanhanget. Jag vill att man ska diskutera mineraloljedirektivet i det här sammanhanget.

Sedan gäller det järnvägen. Jag tycker att det ändå har funnits många skrivningar om att det är fel att, som det är i dag, vägtransporterna ökar mer än järnvägstransporterna. Man måste se till vad man där ska titta på. Jag har inte funnit i grönboken om man vill titta på det som jag tycker är viktigast, nämligen möjligheterna till effektiviserade transporter. Det kommer att ta tid att genomföra det, så det är väsentligt att också ta den diskussionen nu.

Sedan har jag en mer principiell fråga. Det gäller energieffektiviseringen. Det är väldigt angeläget med energieffektivisering. Där tycker jag att man ska uttala att detta är oerhört viktigt – ja, kanske en av de mest centrala frågorna. Jag undrar om detta är en fråga på EU-nivå, om man ska ha gemensamma åtgärder på EU-nivå. Jag är lite tveksam till hur de i så fall skulle se ut. Målsättningen måste finnas, men det ska vara en nationell fråga.

Jag skulle vilja ha svar på mina frågor.

Anf.  19  LARS TOBISSON (m):

Ordförande! Jag reagerar lite grann på att det sägs att det är så tidigt, att det bara är en grönbok och att vi inte ska diskutera innehållet. Men om vi anser att inriktningen är helt fel måste man väl säga ifrån tidigt och försöka styra upp detta.

Jag ska gärna erkänna att jag inte har läst den här skriften i detalj, men bara utifrån den presentation som ges får man ett intryck av det som mina kolleger här har kallat för förljugenhet. Man talar om ett ökat beroende av importerad energi. I klartext är det olja, gas och andra fossila former som medverkar till luftföroreningarna.

Man tror sig kunna möta detta med besparingsåtgärder och satsningar på förnybara energikällor men det är ingen som tror att det går. Det framgår också att det inte är tänkbart. I stället får man ett ökat fossilt beroende. Åtminstone i presentationen sägs det ingenting om att den naturliga åtgärden för att möta detta är att avstå från vad man håller på med i Tyskland och Sverige, nämligen att avveckla av fungerande kärnkraftverk. Man låtsas inte om att det är den naturliga lösningen på det hela.

Vi kan komma en bit på vägen genom fortsatt avreglering av marknaderna, men samtidigt som detta sker – och där har Sverige på flera ställen gått i förväg så att säga – har man kvar en påfallande politisering av vilka produktionsformer man vill tillåta – hur man ska bära sig åt för att med olika styrinstrument främja energiformer som annars inte blir konkurrenskraftiga osv. Det kommer inte att kunna hålla. Den reaktionen måste vi ha tillfälle att på ett tidigt stadium ge uttryck för. Sedan kan det vara bra om näringsutskottet fortsätter att granska detta, just för att få en bättre inriktning på såväl Sveriges som EU:s energipolitik.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Nu börjar jag att känna igen den här diskussionen. Det är en gammal bekant.

Anf.  21  Statssekreterare LARS REKKE:

När det gäller Göran Lennmarkers fråga om grönboken och Kyotoprotokollet i förhållande till USA vill jag hålla med om att om grönboken hade varit det enda som finns i EU i det här avseendet hade det kanske inte varit så bra. Men EU har mycket utförligt diskuterat och fattat beslut om – låt vara att det är beroende av en ratificering i framtiden av Kyotoprotokollet – vilken nivå på EU:s åtagande som gäller och vilken nivå som gäller inom ramen för de enskilda länderna. Man har pekat på en lång rad olika åtgärder för att uppnå detta, och det är naturligtvis ett pågående arbete. EU:s åtagande är utomordentligt klart, tycker jag. Det är inte bara grönboken som finns utan det har också fattats en lång rad olika beslut.

När det gäller Yvonne Ruwaidas frågor om energieffektivisering och subsidiaritetsprincipen håller jag med. Det är en svensk ståndpunkt att åtgärder av det här slaget är nationella. Men det hindrar inte att man för en diskussion i rådskonstellationen eller i andra rådskonstellationer där man utbyter erfarenheter och kommer överens om att försöka sträva efter en viss samordning utan att den är lagfäst på något sätt utan bygger på frivillighet och subsidiaritet. Energifrågorna är trots allt gränsöverskridande när det gäller både effekter och transitering. Men i grunden håller jag med Yvonne Ruwaida.

När grönboken tas upp kommer vi säkert från svensk sida att diskutera järnvägsfrågor, effektivare transporter osv. Jag har tidigare redovisat vad vi avser att föra fram vid detta tillfälle, och vi har många tillfällen att diskutera detta.

När det gäller Lars Tobissons frågor vill jag gärna framhålla att detta med olika produktionsslag är nationella frågor som avgörs av varje land för sig. Däremot är det naturligtvis av gemensamt intresse att diskutera med omkringliggande länder som producerar gas. Den gas som många strävar efter är avsedd för att ersätta mycket tung koleldning, och det är ju ett steg på vägen, även om det bara ses som ett steg. Det är inte aktuellt för Sverige, men det finns ju andra länder och blivande länder i EU.

Anf.  22  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en kort fråga. Jag fick inte svar på om man skulle lyfta upp att man måste ha en översyn av mineraloljedirektivet för att främja biobränslen. Följdfrågan blir annars: Hur avser man i övrigt att främja biobränslen?

Anf.  23  Statssekreterare LARS REKKE:

Ett kort svar blir att vi tänker inte ta upp någon skattediskussion, vilket ju detta ytterst är, vid det här tillfället.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  25  Statssekreterare LARS REKKE:

Nästa punkt på dagordningen gäller de inre marknaderna för el och gas och genomförandet av den inre marknaden för energi.

Som ni säkert känner till är detta en fråga som var uppe på Stockholmstoppmötet då man diskuterade huruvida rådet skulle ena sig kring en tidsplan för ett 100-procentigt öppnande av energimarknaden, dvs. marknaden för el och gas. Det blev lite grann av en symbolfråga.

Stockholmsmötet kunde dock inte enas om någon tidtabell för en marknadsöppning. Däremot strök man mycket tydligt under målet att öppna upp el- och gasmarknaderna i sina slutsatser. Det här ministerrådet uppmanades att snarast behandla kommissionens förslag till ändring av el- och gasmarknadsdirektiven samt förslaget till förordning för gränsöverskridande handel.

Arbetet med kommissionens förslag inleds nu. Det blir en debatt på rådsmötet. Till stöd för den debatten har ordförandeskapet tagit fram ett antal frågor. Bland dessa frågor finns också med frågan om en realistisk tidsplan för det fortsatta arbetet som också kommer att diskuteras.

Sverige avser att framföra följande ståndpunkter vid den debatten.

Till att börja med är det angeläget att EU:s arbete med att undanröja hinder för väl fungerande gemensamma el- och gasmarknader genomförs effektivt och skyndsamt. Sverige är också positivt till flertalet av de ändringar av direktiven som föreslås av kommissionen. Ett förslag som redan nu kan förutses vara problematiskt att genomföra på den nordiska elmarknaden är kravet i förslaget på s.k. ex ante-reglering, dvs. att tarifferna ska fastställas och godkännas av tillsynsmyndigheten innan de träder i kraft. Vi har en annan ordning i Norden.

När det gäller förordningen om regler för gränsöverskridande handel med el är Sveriges grundinställning positiv, eftersom ett fungerande regelverk inom detta område är en nyckelfråga för en utveckling och integrering av den inre marknaden för el i Europa.

Anf.  26  PER WESTERBERG (m):

I huvudsak tycker vi att det är kloka ståndpunkter som vi själva har drivit starkt. Men jag vill ändå markera ett par punkter.

Detta att fastställa tariffer i förväg tycker vi inte är en bra idé, utan det är snarare ett missbruk som man borde slå ned på. Även i Sverige har vi behov av en något vassare tillsynsmyndighet än vad vi har för att man ska kunna ingripa och föra talan när vi får väldigt oförklarliga tariffer när det framför allt gäller distributörerna av el, men det kan även gälla distributörerna av gas.

Sedan vill vi markera att vi är mycket starkt för att det ska vara separata juridiska personer för monopolfunktionerna inom distributörerna och producenterna av el, vare sig det rör sig om el eller gas. Därmed kan man särskilja monopolvinster från konkurrensutsatta vinster. Det är viktigt för att man ska få en fungerande marknad. Därmed får man någon form av revision som verifierar var kostnader och intäkter ska ligga.

Anf.  27  GUNILLA WAHLÉN (v):

Med vilken hastighet tänker man införa det här? Nu vet jag inte hur skyndsamt begreppet fort innebär i EU-sammanhang. Men varför är det viktigt att genomföra detta fort? Det gäller framför allt gasharmoniseringen och den öppna marknaden i Europa. Vilka konsekvenser får det för de länder som har begärt inträde i EU? Kan det bli så att man genomför en mängd regler under de närmaste åren för en fri marknad för gas och el som slår oerhört hårt mot dessa länder? Vilka konsekvenser får det för gasdistributionen i Sverige? Hur man än ser det kan man ju aldrig se gas som en förnybar energikälla.

Anf.  28  Statssekreterare LARS REKKE:

Jag har inte någon speciell kommentar till Per Westerbergs inlägg. Det ligger i linje med det som Sverige avser att framföra.

När det gäller Gunilla Wahléns frågor vill jag inleda med att säga att arbetet med en gemensam energimarknad i Europa syftar till lägre priser, bättre service för konsumenterna och en effektivare hantering av flödena av el och gas. Det senare är – allting annat oförändrat – till nytta också för miljö och en hållbar utveckling.

Man kan naturligtvis alltid framhålla att en sådan här avreglering kommer att bli påfrestande för flera parter. En omständighet som har framförts av en del länder som är motståndare till en snabb förändring är t.ex. sysselsättningsaspekten. Mot det kan man anföra att stärkt konkurrenskraft till följd av lägre priser och effektivare hantering skapar också nya jobb, och detta måste vägas mot varandra. Vi har i Sverige goda erfarenheter. Vi har kunnat lösa detta på ett socialt bra sätt. Vi är av den uppfattningen att avregleringen i Sverige har så att säga bidragit mer än den har skämt.

De nya länderna kommer också att få nytta av det här, både i det korta perspektivet och på sikt. Sedan är det klart att om det finns alldeles speciella problem kommer de att tas upp i medlemskapsförhandlingarna och diskuteras i anslutning till övergångstider och annat. Men jag har svårt att se att detta är en process som Sverige bör vara tveksam till, tvärtom.

Anf.  29  GUNILLA WAHLÉN (v):

Hur många av ansökarländerna har en fri marknad inom den här sektorn över huvud taget?

Visst, det blir nog lägre priser. Det blev det i alla fall när elen i Sverige avreglerades. Men säkerheten då? Det står ingenting om elsäkerhet och distribution och de problem som finns överallt när man har infört en fri marknad. Någon måste ju ansvara för elsäkerhet och transportsäkerhet.

Anf.  30  Statssekreterare LARS REKKE:

Det är säkert inte många av ansökarländerna som har en öppen marknad för el. Men när de blir medlemmar kommer de att få det.

När det sedan gäller den andra frågan tycker jag nog att en del av en väl fungerande marknad är relevanta säkerhetsföreskrifter. Det är relevanta krav som man ställer genom en generell lagstiftning på dem som agerar på marknaden för att säkerhet och annat ska kunna upprätthållas. Jag tycker att vi i det här landet är på god väg att visa – även om det fortfarande finns problem – att regler kring säkerhet och marknadsutveckling måste gå hand i hand. Det är ju inte fråga om att släppa allting fritt. Vi talar om en avreglering av marknaden. Jag tycker att man snarare kan tala om att införa en klokt reglerad marknad som syftar till att villkoren ska vara lika, men naturligtvis stränga.

Anf.  31  PER WESTERBERG (m):

Mycket kort: Vi från moderaterna ser det snarare som att man får en bättre fungerande och större marknad. Man ökar leveranssäkerheten samtidigt som det blir en bättre marknad också i prishänseende.

Jag vill bara erinra om att problemen i Kalifornien snarare handlar om en överreglering av priset som har skapat en ovilja att investera som har varit förödande. Det har med andra ord varit en brist på marknaden i Kalifornien.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi är mogna för beslut. Det här är ju en riktlinjedebatt. Ordförandeskapet har ju ställt frågor till medlemmarna, och vi har här fått reda på den ståndpunkt som regeringen har. Jag konstaterar då att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Anf.  33  Statssekreterare LARS REKKE:

Nästa ärende gäller antagande av en rådsresolution gällande en strategi för integration av miljöhänsyn och hållbar utveckling i energipolitiken.

Rådet godkände tidigare en rapport om en strategi för integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling i energipolitiken som överlämnades till Europeiska rådets möte i Helsingfors 1999. I slutsatserna från Helsingforsmötet uppmanas ett antal rådskonstellationer – däribland den nu aktuella – att under sommaren 2001, före Göteborgsmötet, lägga fram övergripande strategier som möjliggör införandet av en tidsplan som ska beslutas i Göteborg för ytterligare åtgärder och ett antal indikatorer.

Målsättningen på energiområdet från 1999 med utgångspunkt i underlag från kommissionen syftar till att överlämnas till Göteborgstoppmötet. Avsikten är att energiministrarna ska anta en rådsresolution om att förstärka 1999 års strategi. Här finns ingen oenighet, utan vi är eniga.

Jag kan nämna någonting om förslaget. Man pekar på ett antal åtgärder som behöver utvecklas, på pilotprojekt för internationell handel med gröna certifikat, på översyn av medlemsstaternas energisubventioner, på åtgärder för att främja användningen av förnybara energikällor, särskilt sådana som baseras på biomassa, på att man ska underlätta användningen av Kyotoprotokollets flexibla mekanismer som ett gemensamt genomförande, på mekanismen för ren utveckling samt på att fortsätta att utveckla ett EU-system för handeln med utsläppsrättigheter etc.

Kommissionen har fram till december 2002 på sig för att komma med konkreta förslag på dessa områden. Över huvud taget ska hela strategin ses över i december 2002. Som jag sade föreligger det enighet kring dessa frågor och denna strategi.

Anf.  34  YVONNE RUWAIDA (mp):

Två av de viktigaste åtgärderna för att främja förnybara energikällor, främst biomassa och biodrivmedel, är dels att få till stånd miniminivåer när det gäller koldioxidskatt på EU-nivå, dels det som jag tog upp tidigare att genomföra en förändring av mineraloljedirektivet som omöjliggör lägre beskattning av biodrivmedel än av annat drivmedel.

Ramverket för energibeskattning har i nuläget ingenting med miniminivåer för koldioxidskatt att göra i, utan det innehåller en miniminivå för energiskatt. Hur ser regeringen på dessa frågor? Kommer man att ta upp dem, och i så fall på vilket sätt? Om man inte gör det, hur avser man då att främja förnybara energikällor? Jag tycker att det vore intressant att få veta hur. Det är egentligen dessa två sätt som är de enda reella sätt att genomföra detta på, om man inte ska införa någon sorts stödprogram – jag vet inte heller om det är rätt politik.

Anf.  35  Statssekreterare LARS REKKE:

När det gäller de gemensamma besluten på EU-nivå i dessa frågor har vi ju direktivet om förnybara energikällor som anger vissa möjligheter att stödja sådana energikällor. Vi enades för en liten stund sedan, om jag förstod det hela rätt, om att detta är frågor som i huvudsak är nationella, baserade på subsidiaritetsprincipen osv.

Från svensk sida utgår under nästa år det nuvarande energiprogrammet för stöd till sådana energikällor, och det kommer att ske en utvärdering. Det kommer också att framläggas en proposition till riksdagen under våren 2002 med syfte att behandla det som kommer efter 2002. Den frågan blir säkert föremål för överläggningar mellan riksdagspartierna.

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi kan sammanfatta det här med att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  37  Statssekreterare LARS REKKE:

Det kommer att lämnas en redovisning om ett förslag till direktiv om byggnaders energieffektivitet. Detsamma gäller frågan om regionalt samarbete, både nordligt och sydligt. Också punkt 8 om energistadgefördraget är en lägesrapport.

Punkt 9 är annorlunda på det sättet att det pågår, som vi ser det, ett mycket viktigt arbete inom EU för att modernisera konkurrensreglerna. I huvuddrag har jag redovisat innebörden i det förslag som har diskuterats tidigare här i nämnden. Det gjorde jag före decembermötet.

Det har egentligen aldrig funnits någon tid för att diskutera det här i rådet, inte minst beroende på den besvärliga varvsfrågan. Men avsikten är nu att ordförandeskapet ska se till att vi får en ordentlig diskussion bland länderna. Som ni säkert erinrar er bygger det här förslaget på att man ska ha en ordning framöver som förhoppningsvis innebär ett bättre hushållande med de gemensamma resurserna på det här området. Närmare bestämt innebär det att det ska skapas möjligheter för kommissionen att koncentrera sig på de riktigt stora och viktiga ärendena inom konkurrensområdet, medan de nationella myndigheterna ska ta ett större ansvar för övriga frågor.

Det krävs naturligtvis att man då etablerar gemensamma synsätt så att det inte blir en praxis i ett land och en annan praxis i ett annat land. Det här är inte lätta frågor. Men vi hoppas från svensk sida mycket på att få en effektiv och modern tillämpning av konkurrensreglerna i fortsättningen.

Vi kommer att vara mycket positivt inställda till det här arbetet samtidigt som vi är måna om att det inte genomförs någon förändring förrän vi vet att vi får ett gemensamt synsätt, gemensamma värderingar och en gemensam praxis.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för att man ska fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen här har redovisat.

Anf.  39  Statssekreterare LARS REKKE:

Som vi minns från föregående tillfälle anmälde kommissionen i december att man skulle komma tillbaka dels med en redovisning av utvecklingen av den globala varvsnäringen, dels att man skulle redovisa de åtgärder som man har vidtagit, dels att man skulle redogöra för de diskussioner som man har haft med Korea. Man avsåg också att komma tillbaka med ett förslag till en provisorisk defensiv mekanism, vilket är att tolka som att man skulle komma tillbaka med någon form av ny stöd-ordning.

Någon skriftlig redovisning har vi inte fått från kommissionen, men vi vet att kommissionen kommer att presentera sina intentioner. Man är alltså inte färdig med det arbete som man enligt tidigare uppgift skulle presentera i april.

Hur som helst vet vi att kommissionen avser att föreslå att den inledda processen, TBR-processen, ska överlämnas till WTO, om ingen uppgörelse har nåtts med Korea före den 30 juni. Vi vet att kommissionen också har för avsikt att föreslå en temporär s.k. defensiv mekanism som medger upp till 14 % stöd till produktion av containerfartyg samt produkt- och kemikalietankrar inom EU. Detta stöd ska enligt det tilltänkta förslaget gälla så länge en WTO-procedur pågår eller till dess att konflikten med Korea har lösts, om det sker innan proceduren är färdig.

Det finns alltså inga förslag här från kommissionen. Den svenska hållningen är att vi – i varje fall när det gäller frågan om stöd – endast noterar kommissionens avsikter, precis som förra gången. Vi kan här räkna med att det kommer att bli en ganska animerad diskussion. Det var det förra gången, och det kommer säkert att upprepas igen. Förhoppningsvis finns det andra länder som tycker som Sverige, eftersom det krävs enighet för att man ska komma fram till över huvud taget någonting.

Det är klart att det hade varit lite trevligare att inte vara ordförande när det gäller just den här punkten med tanke på den starka hållning som Sverige har.

Anf.  40  PER WESTERBERG (m):

Vår ståndpunkt är inte särskilt originell. Jag vill först markera att om kommissionen anser sig ha något på fötterna ska man naturligtvis inleda ett WTO-förfarande med tanke på att det kan finnas subventioner med upp till 40 % i Sydkorea. Men vi kan inte acceptera ett återinförande av svenska subventioner förrän man har löpt WTO-spåret ut. Det är praxis att man inte vidtar några motåtgärder förrän processen med WTO är avslutad.

Kommissionens tankar på ett 14-procentigt särskilt stöd motsvarar ungefär arbetskraftsinnehållet i förädlingsvärdet i svensk varvsindustri. I princip skulle subventionen täcka alla arbetskraftskostnader. En sådan situation vore absurd. Därför motsätter vi oss varje form av förtida införande av stöd. Man bör fortsätta med WTO-proceduren.

Jag förstår de problem som ordförandeskapet har, men jag tycker ändå att detta är en viktig princip med tanke på att många svenskar tidigare har tvingats att ta konsekvenserna av stora och svåra omstruktureringar på varvsmarknaden.

Anf.  41  LARS TOBISSON (m):

Min grundläggande inställning är att om det finns länder som är så dumma att de vill sänka priserna på varor genom subventioner, om de nu finansieras med skattemedel eller internationella lån, får de väl göra det. Det kanske svenska rederier kan dra nytta av. Det är olyckligt att det sker därför att det förvrider marknaden. Men det kan inte vara den europeiska motåtgärden att införa liknande subventioner och därmed fortsätta att snedvrida marknaden. Vi såg för några år sedan vad det ledde till med varvskris och annat som följd.

Även om vi sitter i ordförandestolen tycker jag att vi ska vara påstridiga. Det vore konstigt om man skulle hamna i en situation där alla 15 medlemsländer enas om ett stöd när det är sju länder som har uttalat sig däremot, fyra länder som är realistiska och ett land som är orealistiskt. Då ska väl inte det land som är orealistiskt få sin vilja igenom.

Jag har en annan fråga. Vi läser i tidningarna att statsministern nyligen har varit i Korea. Passade han som ordförande i EU då på att ta upp den här frågan och göra några framställningar i förebyggande syfte när det gäller varvssubventioner?

Anf.  42  GUNILLA WAHLÉN (v):

Det är alldeles riktigt att principen ska vara att det inte ska utgå något stöd till varvsindustrin. Det är bra att frågan överlämnas till WTO för att diskuteras på en annan nivå.

Har man rätt att införa nya högre subventioner utan att det föreligger någon enighet? Tiden har ju gått ut, och det finns beslut om att subventioner inte ska få förekomma. Kan man då i efterhand öka subventionerna ytterligare jämfört med tidigare?

Om EU beslutar att införa detta stöd får det oerhört stora konsekvenser för svensk varvsindustri. Vänsterpartiets ståndpunkt här är att om det införs stöd i övriga EU-länder ska det också införas i Sverige.

Anf.  43  Statssekreterare LARS REKKE:

Lars Tobisson undrade om statsministern tog upp den här frågan under besöket i Korea. Det vet jag faktiskt inte, men den resa som statsministern gjorde hade andra syften än att diskutera varvsindustrin.

När det sedan gäller Gunilla Wahléns fråga om beslutsläget skulle jag vilja göra ett klarläggande. Under inga som helst förhållanden blir det ju ett beslut om införande av stöd vid den här tidpunkten. Det beslut som möjligen kan komma att fattas har betydelse för ett beslut som ska tas upp i december. Vad det handlar om är ifall vi ska ställas oss helt negativa vid den här tidpunkten eller om vi ska öppna för möjligheten. Men något beslut om varvsstöd kommer inte att fattas nu.

Reglerna är för övrigt sådana att ett stöd kan införas eller återinföras bara om det finns enighet om det. Men om kommissionen föreslår ett sådant stöd räcker det med kvalificerad majoritet. Det är alltså olika beroende på vem som föreslår det. Men det kommer inte under några förhållanden att bli ett sådant beslut den här gången.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen här har redovisat.

Vi går vidare.

Anf.  45  Statssekreterare LARS REKKE:

Nästa fråga gäller Kol- och stålunionen. Det har jag redovisat tidigare, vid EU-nämndens sammanträde den 1 december. Vi bedömer nu att vi är framme vid ett beslut i rådet kring upphävandet av Kol- och stålunionen. Närmare bestämt innebär det, såvitt det är av intresse för det här rådet, att de medel som finns inom Kol- och stålunionen kan användas till forskning och utveckling inom näringen i fråga, framför allt inom stålindustrin. Det tycker vi är bra. Det återstår några juridiska frågor att lösa innan dess, men vi hoppas att vi ska kunna klara av den här frågan. Sverige stöder det här förslaget.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Får jag bara fråga vilken typ av beslutsskede vi är i, om det är slutsatser eller om det är fortsatta förhandlingar efter en riktlinjedebatt eller något annat. Jag blev inte klar över det när jag såg det här.

Anf.  47  Statssekreterare LARS REKKE:

Vid den här tidpunkten kommer slutsatserna att utmejslas som en politisk överenskommelse, och det krävs olika saker för att det ska formellt genomföras. Det ena är att Nicefördraget, där de juridiska frågorna tas upp, måste ratificeras, vilket ännu inte har skett, och dessutom ska parlamentet yttra sig.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i ärendet.

Då är det punkt 12.

Anf.  49  Statssekreterare LARS REKKE:

Också det här är en fråga som brukar vara uppe på dagordningen. Det är en diskussion kring konkurrenskraft och företagspolitik i unionen. Det ingår som ett led i uppföljningen av Lissabonprocessen. Vid den här tidpunkten planeras att industriministrarna kommer att anta slutsatser som gäller vikten av att framför allt småföretag i större utsträckning använder sig av informationsteknologi och Internet i sina affärsstrategier. Det är en fråga som vid olika tillfällen har diskuterats. Det kommer att bli ordförandeskapsslutsatser. Jag kan tillägga att Sverige stöder dem.

Anf.  50  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag tänkte bara fråga angående slutsatserna, som vi har fått i det engelska dokumentet, som har nr 7924/1/01. Det står här att man ska lägga fram rekommendationer för nya områden som kan inkluderas i Go-Digital-initiativ.

Sverige är ett av de 13 länder som, genom Konsumentverket, har konsumentskydd för e-handel. Att man vill sälja mer förutsätter att det är någon som vill köpa mer, och då är det viktigt att man också får in konsumentaspekterna. Då undrar jag om det är någonting sådant man kommer att lägga fram under den tredje punkten Nya områden.

Anf.  51  Statssekreterare LARS REKKE:

Det här handlar ju om en diskussion som avser olika initiativ för att småföretagen – det handlar alltså om småföretagen och deras situation – i större utsträckning ska använda sig av IT och Internet i sina affärsstrategier. Jag sade att det var ordförandeskapsslutsatser, men jag sade fel – det är rådsslutsatser. Den fråga som här ställdes är inte aktuell, åtminstone inte för närvarande. Den har inte diskuterats i denna rådskonstellation. Konsumentministrarna kommer däremot att ta upp den.

Anf.  52  CHRISTINA AXELSSON (s):

Då vill jag bara tillägga att det skulle vara väldigt bra om man kunde ta in också konsumentaspekterna – det är ju en förutsättning att folk vill handla om man ska kunna öka handeln – i det här samarbetet.

Anf.  53  Statssekreterare LARS REKKE:

Jag har ingen annan uppfattning, utan det här är som sagt en del i Lissabonprocessen. Där är konsumentaspekterna med, även i de här avseendena.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Det är ett stort ärende kvar.

Anf.  55  Statssekreterare LARS REKKE:

Nästa fråga gäller integration av hållbar utveckling i företagspolitiken. Precis som på energiområdet avser alltså detta rådets redovisning till Göteborgstoppmötet om integreringsfrågorna när det gäller miljöhänsyn. Som jag anmälde vid mötet i EU-nämnden den 1 december har det här varit en mycket trög fråga. I själva verket är det ordförandeskapet självt som har fått lotsa fram den här frågan till en slutlig enighet. Kommissionen har varit ljummen, minst sagt, ända fram till dess man insåg att det skulle bli enighet kring de här frågorna.

Nu har vi i alla fall lyckats uppnå slutsatser att redovisa för Göteborgstoppmötet som det råder enighet om, vilket jag tycker är en fördel i det här sammanhanget. Sedan får naturligtvis en eventuell vidareutveckling och sammansmältning med andra områden ske i Göteborg, precis som tänkt.

Anf.  56  YVONNE RUWAIDA (mp):

Varför heter punkten Integrering av hållbar utveckling, och inte Miljö och hållbar utveckling?

Anf.  57  Statssekreterare LARS REKKE:

I det här dokumentet trycker man på alla de tre ben som finns och som vi här i Sverige, och även många andra länder, anslutit oss till. Det är frågan om en balans mellan den ekologiska, den ekonomiska och den sociala dimensionen. Det är därför det uttrycks på detta sätt. Miljöhänsynen spelar naturligtvis en mycket stor roll, men också den ekonomiska hållbarheten och den sociala hållbarheten.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Det är väl informationspunkter som är kvar. Jag lämnar ordet fritt om det är någon som har frågor på de återstående punkterna på dagordningen. Det är det inte.

Då ber jag att få tacka statssekreterare Lars Rekke med medarbetare för informationen och samrådet i dag.

2 §  Allmänna frågor

Utrikesminister Anna Lindh

Rapport från det informella ministermötet, s.k. Gymnich, den 5 och 6 maj 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 14 och 15 maj 2001

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar utrikesminister Anna Lindh med medarbetare välkomna hit för samråd och information inför nästa allmänna råd. Men vi ska, som brukligt är, börja med en återrapport från det informella ministermötet i Nyköping.

Anf.  60  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kan börja med att säga det som inte står i de formella rapporterna men som jag egentligen tyckte var det bästa med vårt informella möte i Nyköping. Det var att vi den här gången kunde ha mycket lugna både demonstrationer och polis. Det blev en bra kontrast till en del av det vi har sett tidigare.

När det gäller själva frågorna, hade vi västra Balkan, Mellanöstern och utvidgningen som tre viktiga frågor. Det återkommer jag till senare på dagordningen.

Det var ett ganska digert program. En av deltagarna sade att det var första gången hon var med på något sådant här, och hon hade fått många beskrivningar. Alla stämde utom just det där att det skulle vara ett avkopplande möte. Hon fick i alla fall koppla av några timmar på kvällen ute i skärgården.

Det var ett digert program. Förutom de punkter som jag återkommer till hade vi en rapport från Korea. Den mottogs mycket positivt av alla närvarande.

Vi hade också en ordentlig diskussion om mänskliga rättigheter. Det här var första gången, som jag sade inför nämnden förra gången, som vi hade en sammanhållen diskussion om mänskliga rättigheter. Jag kommer nu direkt från Europarådet, och där kunde jag se att det här var någonting som hade tagits emot väldigt positivt av både Europarådet och OSSE. Vi hade en sådan här diskussion. Jag tycker att vi fick ett positivt mottagande för tanken på att ta fram en gemensam strategi, och framför allt också att arbeta vidare med barns rättigheter och det civila samhället.

Sedan hade vi en diskussion mellan nuvarande medlemsländer och kandidatländer om Europas framtid där olika ministrar lyfte fram vilka frågor som diskuteras i deras respektive länder. Några kommenterade de här fyra frågorna som har lämnats vidare från Nice. Några av kandidatländerna gjorde också tydliga markeringar om att de vill se ett ordentligt ansvarstagande från medlemsländernas sida för att utvidgningen verkligen fortsätter att gå på i en bra takt. Många tackade också det svenska ordförandeskapet. Det var på många sätt en mycket bra diskussion.

Anf.  61  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Statsministern öppnade ju upp för en MR-dialog i Nordkorea. Min fråga är: Hur kan den tänkas gå till? En dialog är två parter: Vem kan part nr 2 bli i sammanhanget?

Anf.  62  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

En av poängerna var ju att man tog upp det direkt med den nordkoreanske ledaren, så han verkligen själv ska ha ett ansvar för detta. Han fick ingen direkt diskussion om den frågan nu i Nordkorea, men de har tidigare accepterat att ha gemensamma möten kring mänskliga rättigheter. Det är ändå ett första steg för att över huvud taget kunna diskutera sådana saker. Som Chris Patten från kommissionen påpekar finns det också numera några organisationer som kommissionen stöder och som har ett arbete i Nordkorea som naturligtvis också kan bli aktuella i ett sådant sammanhang. Men det här sker också mycket via kommissionens försorg.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi lämna rapporten från Nyköpingsmötet.

Vi går nu in på allmänna rådet nästa vecka.

Anf.  64  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag säger ingenting om A-punkterna om det inte finns frågor om dem och ingenting om Europaparlamentets resolutioner.

När det gäller västra Balkan lär det bli en huvudfråga även den här gången. Det var bra att vi hade mötet i Nyköping så att vi kunde skicka uppgiften med Javier Solana ned till regionen att både försöka avvärja förslagen om att utropa ett allmänt krigstillstånd i Makedonien och försöka driva på bildandet av en bredare koalitionsregering och att man måste visa framsteg när det gäller den albanska minoriteten. Det här är, som vi ser det, den enda väg som vi kan fortsätta på. Vi kommer också efter GAC att på onsdag eftermiddag ha en ministertrojka till Makedonien igen. Vi kommer också att resa till Albanien och Bosnien. Det blir naturligtvis ett viktigt besök i Makedonien.

Just nu ser det också rätt allvarligt ut i södra Serbien. Det finns risk för att våldet där ökar igen mellan de jugoslaviska grupperna och den albanska minoriteten. Det har inte skett så mycket som vi skulle vilja se i den här dialogen, och därför försöker vi nu återigen driva på för att de ska vidta förtroendeskapande åtgärder till albanerna och bl.a. demilitarisering av båda sidor, att man upprättar en polisstyrka där även minoriteten finns representerad. Flyktingåtervändandet och integrering av den albanska befolkningen i de olika lokala organen är naturligtvis några sådana här viktiga frågor som vi kommer att fortsätta att driva på.

Det förs också en diskussion om hur man ska kunna bevaka gränsen mellan Kosovo och Serbien. Nato har ju lämnat en stor del av den här säkerhetszonen, så det är nu de serbiska styrkorna som bevakar den. Det är bara en liten del som inte de serbiska trupperna kontrollerar.

Nato och EU har båda varit representerade där och försökt leda samtal, men tyvärr har man fortfarande inte fått fram de åtaganden från serber och albaner som man vill om att avstå från våld och verkligen försöka komma framåt i den här dialogen. Vi kommer förmodligen att försöka ha ett gemensamt möte med Natos generalsekreterare i samband med lunchen på måndag för att kunna diskutera säkerhetssituationen i södra Preševo. Kommissionen gör nu också väldigt snabba biståndsinsatser där på ungefär 2 miljoner euro.

När det gäller Montenegro gick valet bra, från våra utgångspunkter. Vi har också från EU:s sida drivit att man ska ha samtal mellan Belgrad och ledningen i Montenegro för att hitta möjligheter till något slags överenskommelse som gör att de stannar inom federationen. Vi har också erbjudit EU:s tekniska assistans och hjälp för att bistå i den här processen.

När det gäller Kroatien kommer vi att skriva under ett stabiliserings- och associationsavtal på måndag, hoppas jag. De har i dag den tredje och sista förhandlingsomgången. I anslutning till mötet på måndag ska det här avtalet paraferas. Det är då en viktig politisk signal till Kroatien, eftersom de har haft problem med sina nationalistiska kroater. Det här är ett kvitto till dem på att nu är kroater också välkomna, precis som Makedonien, att ha ett närmare samarbete med EU. Det är viktigt inför lokalvalen. Vi tror att det kan vara en bra signal till de nationalistiska grupperna inför lokalvalen.

Det är något av det vi ska diskutera i fråga om västra Balkan.

Anf.  65  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag har en fråga här: Hur är attityden från den nya jugoslaviska regeringen till att diskutera säkerhetsfrågorna? Är de resonabla? Det vore intressant att höra detta.

Det andra gäller samtalen med Montenegro och Serbien. Det är oerhört viktigt att få till stånd en dialog. Däremot får man vara lite försiktig med att föreskriva hur utgången av den ska bli. Det viktiga är att de får en dialog.

Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är sant. Vad vi är ute efter är att de ska komma överens. Det är det som är det avgörande mellan Montenegro och Serbien.

När det gäller bevakningen av gränsen vid Preševo har den jugoslaviska regeringen och serberna varit väldigt resonabla. Det har gått bra att föra diskussioner. De har utgått från den s.k. Covićplanen, en plan som har tagits fram för hur man också ska förbättra säkerheten i regionen. Jag vill inte lägga ansvaret på någon sida för att det här inte har gått framåt, men tyvärr, trots att de har varit resonabla och trots att det här har funnits som ett underlag, har det varit svårt att komma helt överens. Det finns ju en massa olika intressen.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi sammanfatta det här med att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till nästa punkt på dagordningen.

Anf.  68  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi kommer att diskutera fredsprocessen i Mellanöstern till lunchen. Det som framför allt diskuteras just nu är det egyptisk-jordanska initiativet, där EU har uttalat sitt stöd för att initiativet har tagits. Sedan har Mitchellrapporten lagts fram den här veckan, och det har också varit någonting positivt för att föra processen framåt. Vår diskussion på måndag kommer säkert att koncentreras kring hur man nu kan få också Israel att reagera och svara på de olika förslagen. De har ju tid fram till den 15 maj att lämna sina kommentarer till Mitchellrapporten.

Den andra frågan som kommer upp är den israeliska exporten av varor som tillverkas på ockuperad mark. Här har vi ett antal anmälningar mot Israel. Vi har tidigare tagit upp det här i nämnden. Det är inte acceptabelt att detta fortsätter. Jag räknar med att vår lunchdiskussion kommer att mynna ut i att vi nu får följa regelverket till punkt och pricka vad gäller detta.

Anf.  69  GÖRAN LENNMARKER (m):

Den sista frågan har vi ju tidigare haft uppe, för några år sedan, och då sade vi väl just detta att man skulle följa regelverket. Det är lite överraskande på sitt sätt att det icke har skett. Det är tydligen bara Tyskland som har följt det, om jag har förstått saken rätt. Det är en mycket central del i det här. Vi hoppades ju att det skulle medverka i processen. Därför är det viktigt.

Jag tror att det viktiga just nu är stödet till Mitchellplanen, framför allt just stoppet för bosättningar.

För övrigt ska jag erinra om att i slutsatser som finns inom Medaprocessen i den parlamentariska dimensionen finns också just detta med. Det finns i den meningen ett stöd från andra delar av EU, den parlamentariska sidan, för just det.

Anf.  70  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det som är viktigt är att vi tidigare inte har haft ett samordnat agerande när Israel bryter mot tullreglerna, och det är det som är viktigt att vi nu får. Det är det som är utgångspunkten för den här diskussionen. Därför räknar vi med att det första som kommer att ske blir ett möte med den s.k. tullkommittén, så att man ser till att försöka få alla 15 länder att samordna sig till ett enhetligt agerande.

När det gäller Mitchellplanen är det bara att instämma.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Det här är inget egentligt beslutsärende på vår dagordning, utan det är en diskussions- och informationspunkt. Vi lämnar den med det och går över på nästa ärende.

Anf.  72  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Förbindelserna med Ryssland har blivit en A-punkt. Det som kommer upp på toppmötet nästa vecka blir bl.a. handelspolitiska och ekonomiska frågor, samarbetet kring säkerhetspolitiska frågor, den s.k. energidialogen, samarbetet kring rättsliga och inrikes frågor. Sedan kommer vi från EU:s sida också att ta upp situationen i Tjetjenien och läget för oberoende medier – en fråga där vi för övrigt senast denna morgon gjorde en ordentlig markering i Europarådet, till någras glädje och andras ilska.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Vi har fått ta del av regeringens ståndpunkt, och jag konstaterar att det finns en majoritet för den.

Då går vi vidare.

Anf.  74  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan kommer vi till en punkt som jag tycker är mycket bra, och det är Afrika. Vi har flera gånger i nämnden talat om att det vore viktigt att EU skaffar sig en bättre politik, mer prioritering och mer strategi för att hantera Afrika. Här ska vi nu ta en gemensam EU-politik för förebyggande och hantering av konflikter i Afrika, som dels bygger på mycket av det som vi har gjort tidigare, dels innehåller flera nyheter, bl.a. att man varje år ska göra en översyn av konfliktrisker i Afrika, att vi ska ha en gemensam politik för att stärka Afrikas egen fredsbevarande kapacitet och att vi ska ha ett närmare samarbete mellan EU och FN när det gäller Afrika så att vi får en bättre Afrikasamordning.

Det här har vi arbetat mycket med från svensk sida, att vi faktiskt skulle få en bättre och starkare EU-politik för Afrika. Vi kommer också att få göra huvudjobbet med den första översyn som då görs av konfliktrisker i Afrika. Sedan vill vi ge den kommande ordföranden i uppdrag att göra en handlingsplan för EU:s arbete med storasjöregionen, men i samarbete med FN, så att vi hela tiden också håller oss inom FN-ramarna. Vi kommer att ha tydliga budskap till de respektive parterna i storasjökrisen som vi tar på måndag, där vi bl.a. stöder också en internationell konferens om fred och utveckling i regionen.

Vi kommer förhoppningsvis att ge EU-trojkan, under ledning av kabinettssekreteraren, i uppdrag att genomföra en högnivåresa till de krisdrabbade länderna i Västafrika – Guinea, Sierra Leone och Liberia.

Sedan kommer vi att ta upp det politiska våldet i Zimbabwe, och vi kommer tillbaka till Zimbabwe på nästa rådsmöte. Vi har försökt få till stånd en diskussion med regeringen. Det pågår en diskussion med både regeringen och andra grupper, och då ska det göras en utvärdering av den till juni.

I Afrikaplanen tar vi också upp vikten av att fortsätta att verka för en normalisering mellan Etiopien och Eritrea och en ny politik gentemot Nigeria för att ge ett stöd till den demokratiska utvecklingen i Nigeria.

Det finns väldigt mycket mer, men det framgår av det material jag har skickat över.

Anf.  75  LARS OHLY (v):

Jag har ingenting att erinra mot det som utrikesministern har sagt. Jag skulle snarare vilja fylla på med några frågor. Afrika är ju en konfliktdrabbad kontinent, och det finns också konflikter inom länder. Aktuella just nu är bl.a. Etiopien och Sudan. Frågan är om man kommer att behandla inomnationella konflikter eller om man enbart koncentrerar sig på konflikter mellan länder. Även om man gör det senare, finns det kanske anledning att också uppmärksamma de spänningar som fortfarande finns mellan Etiopien och Eritrea. De har snarast något förmörkats de senaste veckorna, så det finns en del orosmoln där.

Vad jag framför allt skulle vilja fråga om är det som FN betecknar som den sista kolonin, nämligen Västsahara, som inte nämns i en diskussionspunkt om konflikter i Afrika, vilket är lite märkligt. Jag tycker att EU har spelat en oerhört passiv roll, och ibland t.o.m. en rent negativ roll, genom ett stöd till Marocko som jag menar inte har lett till några förbättringar i synen på Västsahara, möjligtvis förbättringar internt demokratiskt i Marocko.

Jag menar att en av de viktigaste utrikespolitiska uppgifterna nu är att stödja frigörelseprocessen för Västsahara, och att stödja den utifrån de FN-resolutioner som finns och som talar om en folkomröstning i området.

Anf.  76  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det här är bra. Detta är en mycket viktig punkt. Man skulle möjligen kunna säga att den kanske skulle ha kommit tidigare under det svenska ordförandeskapet, men det är ju som det är.

Ibland kan det vara en fördel att länder som inte har haft egna fingrar i pajen en gång i tiden leder det här arbetet. Det står här om storasjöregionen att det kommande ordförandeskapet ska bära ansvaret för politiken kring de stora sjöarna. Det gjorde de ju i hundra år. Det är kanske inte just det ordförandeskapet som ska sköta den uppgiften.

Med det vill jag ha sagt att det är angeläget att EU tar sitt ansvar i den här frågan. Det hade kanske varit bättre om man hade kommit en bit längre på vägen här. Det gäller framför allt i frågan om en afrikansk säkerhetsordning. Det tar sin tid. Jag har förståelse för det. Det finns andra saker som ska hanteras, Balkan och annat. Men en starkare ansats hade kanske varit bättre trots allt.

Anf.  77  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Det här är en väldigt bra grund, och den är framtagen under svenskt ordförandeskap. Jag tycker faktiskt att vi har gjort ett rejält Afrikaarbete under det svenska ordförandeskapet, men det är ju ingenting som kan upphöra med oss. Sedan får vi naturligtvis skicka uppdrag vidare.

Lars Ohly frågade om man även tar upp konflikter inom länder. När man gör den här översynen av konfliktrisker kommer man inte bara att ta upp konflikter mellan länder, utan tanken är att man också ska ta upp konflikter inom länder. Även om det kommer att presenteras under det belgiska ordförandeskapet, räknar vi med att vi kommer att kunna påverka det väldigt mycket med det grundarbete som vi gör.

Vi har inte varit passiva när det gäller Västsahara, men vi ger vårt stöd till FN. Vi ska inte agera egna fredsmäklare i detta. EU ska inte agera självständigt i detta, utan vi ska ge vårt stöd till FN. Det har också hela tiden varit vårt budskap gentemot Marocko, Algeriet och alla andra inblandade.

Anf.  78  LARS OHLY (v):

Jag tycker att det låter bra att vi ska agera genom FN. Problemet är ju att EU agerar och är en aktör i området. Man har förhandlingar med Marocko som t.ex. utgår ifrån att Marocko har förhandlingsrätten för västsahariskt fiskeområde. Man förstärker den marockanska närvaron i Västsahara genom att erkänna Marockos överhöghet.

De gånger som man faktiskt agerar utanför FN:s ram är det snarare så att man hittills inte har agerat för att stödja de FN-resolutioner som finns och genomförandet av dem.

Jag tycker fortfarande att det är en fråga som man bör lyfta fram. Framför allt bör man mycket tydligare markera gentemot Marocko att det är helt oacceptabelt att denna kolonisation fortgår.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Det här ärendet innehåller ju väldigt många delpunkter. Det är lite oklart på vilka det ska antas slutsatser. Sedan ska det ju antas en gemensam ståndpunkt också när det gäller Nigeria. Men jag betraktar det här som en helhet.

Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i hela detta ärende.

Anf.  80  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

De transatlantiska förbindelserna är också en A-punkt. Den behandlar egentligen bara den fortsatta processen. Den stora konfliktfrågan handlar nämligen om hur ofta vi ska ha toppmöten. Amerikanarna vill ha det en gång per år. De ordförande som kommer efter oss anser att man ska ha det två gånger per år, särskilt de som annars riskerar att bli utan toppmöte. Det är den stora diskussionsfrågan. Man hade ju kunnat önska att det hade varit mer substansfrågor som skulle diskuteras. Men vi får återkomma till det den 11 juni.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Jag kan ju formellt klubba att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta A-punktsärende.

Anf.  82  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan kommer vi till diskussionen kring EU–FN. Där kommer vi att ha en kort lunchdiskussion om EU–FN-samarbetet inför den middag som vi ska ha på kvällen med Kofi Annan. Den politiska kommittén har också antagit ett dokument med olika idéer om hur EU–FN-samarbetet ska fungera rent formellt och praktiskt.

Det vi räknar med att diskutera med Kofi Annan på kvällen är hur vi ska kunna samverka kring fyra viktiga områden.

Först gäller det konfliktförebyggande arbete. Både FN och EU tar nu fram program för konfliktförebyggande arbete. Hur ska vi kunna samordna våra insatser där?

För det andra gäller det krishanteringen. Vi har ju sagt att vi vill kunna ställa EU:s resurser till FN:s förfogande både när det gäller civila och militära resurser. Hur ska vi kunna samarbeta där?

För det tredje gäller det samarbetet i fält. Det handlar t.ex. om att vi ska koordinera utbildningar, att vi ska se till att s.k. standarder blir gemensamma i så stor utsträckning som möjligt för att vi ska kunna samordna våra insatser.

För det fjärde gäller det Afrika, som vi just har talat om. Det är ett viktigt område där vi bör samordna våra insatser betydligt mer.

Det här är väldigt nytt för EU-diskussionen, men jag hoppas att det ska kunna ge mycket och att vi ska kunna komma tillbaka till det inför toppmötet i Göteborg.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Det här är en oerhört viktig punkt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  84  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag förväntar mig ingen diskussion när det gäller Indonesien. Där ska vi anta gemensamma slutsatser för att på det sättet driva på och sätta ett visst tryck på dem för en fortsatt fredlig och demokratisk utveckling.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Det gäller ju antagande av rådsslutsatser. Ingen har begärt ordet. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  86  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken är nu A-punkter, precis som jag sade när jag var här och föredrog frågorna förra gången. De kommer inte upp som en speciell punkt på dagordningen.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Vi gick ju igenom det ordentligt förra gången. Regeringen fick då stöd för sina ståndpunkter, men ordet är fritt.

Anf.  88  LARS TOBISSON (m):

Vi hade ju uppe det här för en vecka sedan. Jag frågade då hur det står till med relationer med Nato, eller snarare förhandlingarna med t.ex. Turkiet om att komma åt att använda Natostrukturen i planeringshänseende osv. Har det lossnat någonting på det här planet under den vecka som har gått?

Anf.  89  LARS OHLY (v):

Min fråga är identisk med Lars Tobissons.

Anf.  90  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag har ett väldigt kort svar på båda frågorna. Nej, det har det inte gjort. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi kan lämna den punkten för dagen. Då är det punkt 11 b.

Anf.  92  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är också en A-punkt.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Så det har också blivit en A-punkt. Den hade vi uppe förra gången också. Då lämnar vi den och går över till övergripande frågor.

Anf.  94  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan kommer då Europeiska rådet i Göteborg den 15 och 16 juni. Det är bara en väldigt kort informationspunkt till de andra länderna om vad vi avser att ta upp. Där kommer Göran Persson att informera närmare och även att ha en partiledarinformation närmare toppmötet i Göteborg. Därför finns det kanske ingen anledning att gå in så mycket på det i dag.

När det gäller utvidgningen hade vi en ordentlig diskussion i Nyköping om personers fria rörlighet. Det finns ett antal olika frågor som nu är uppe till diskussion. Det är dels personers fria rörlighet, dels en diskussion om att om man nu löser frågan om personers fria rörlighet måste det också gå igen när det gäller tjänsters fria rörlighet, eftersom man annars bara kan förvandla löntagare till egenföretagare och därmed kringgå det problemet, menar några länder.

Vi har också tagit upp de spanska kraven på att man ska tillgodose regionalpolitiken och ta hänsyn till spanska förhållanden, eftersom de annars kommer att få betydligt mindre resurser eller inga resurser alls efter utvidgningen.

Sedan har vi de franska synpunkterna på att även jordbrukspolitiken måste lösas. Ingenting är löst förrän allting är löst.

Det kan ju låta som om det här är oöverstigligt. Jag tror fortfarande att det här går att lösa under det svenska ordförandeskapet. Jag tror inte, och det har jag egentligen aldrig trott, att det kommer att gå att lösa på måndag. Även om jag tror att vi rent sakligt kommer att vara väldigt nära en lösning på måndag, misstänker jag att alla berörda kommer att vilja ha det här som utpressning ända fram till mötet i Göteborg. Det är vad jag tror, men det är naturligtvis bra om vi klarar att lösa det före mötet i Göteborg.

Vi hade också en diskussion med kandidatländerna när de kom till Nyköping. Det var inte formellt, men de var väldigt tydliga i sina budskap. De vill ha en fortsatt snabb utvidgningsprocess. De vädrar naturligtvis sitt klara missnöje över de här reservationerna och reaktioner från Tyskland och Österrike. Samtidigt är de beredda på att det blir någon form av övergångsregler. Det viktiga för dem är väl att det här löses så att man kan gå vidare.

Jag vågar inte säga hur långt vi kommer på måndag. Även om vi kommer en bit i sak, tror jag inte att vi kommer att lösa det formellt på måndag.

Anf.  95  LARS OHLY (v):

Det här en fråga som är ett typexempel på där den svenska positionen är väl förankrad. Sannolikt tycker vi alla här att några övergångsregler för fri rörlighet inte ska förekomma. Men ändå hamnar vi i en position där en kompromiss anses nödvändig. Till slut omfattas vi av ett förslag som vi från början helst inte hade velat se. Det finns ju många sådana exempel.

Men det finns särskilda problem med detta. Jag menar, i motsats till kommissionen, att det är ren diskriminering. Det finns alltså förslag om att vissa ansökarländer ska undantas. Det gäller Malta och Cypern. Men det finns också ett förhållande till EES-avtalet som gör att icke-EU-medlemmar kommer att omfattas av den fria rörligheten, medan EU-medlemmar, om nu Polen blir det med övergångsregler, inte kommer att omfattas av den. Det gäller t.ex. Norge som har samma regler för fri rörlighet som Sverige. Det skulle innebära att den norska befolkningen har tillgång till den fria rörligheten inom EU medan den polska inte har det som EU-medlem, trots att Norge står utanför.

Det här är ett riktigt uselt läge. Jag menar också att den tyska positionen ingalunda handlar om någon sorts omsorg om befolkningen i östra Tyskland. Jag menar att det handlar om eftergifter för främlingsfientlighet och främlingsrädsla. Det finns inga problem med stödet för utvidgningsprocessen i östra Tyskland. Det är större i östra Tyskland än i västra Tyskland bland befolkningen. Det är också så att man faktiskt fortfarande har kollektivavtal som skyddar mot den värsta formen av dumpning.

Det finns egentligen inga goda skäl för att över huvud taget gå med på några övergångsregler, menar jag. Jag har samtidigt förståelse för att man hamnar i positioner där det är omöjligt att ha en ultimativ position, men jag vill ge mitt stöd till Sveriges ursprungliga uppfattning. Jag vill verkligen påpeka att jag tycker att detta är ganska uppseendeväckande och faktiskt lite skrämmande. När vi gick med 1995 och höll studiecirklar inför det, var det en sak som var fullständigt klar, och det var att den fria rörligheten för personer var en de fyra hörnstenar som inte fick ifrågasättas. Den ifrågasätts nu å det starkaste från två medlemsstater, och jag tycker att det är upprörande.

Anf.  96  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Vi har ju diskuterat de här frågorna om utvidgningen i olika sammanhang den senaste tiden, närmast i kammaren i förrgår och i lilla nämnden i går. Jag ska därför hålla mig kort.

Utrikesministern nämnde här hur olika länder kopplar ihop olika frågor. Det vittnar om klokskapen i att tidigt diskutera fram EU:s positioner i de olika ärendena och inte bara vänta till strax innan det ska öppnas kapitel. Då kommer man ingen vart. Det här understryker att man ska närma sig de svåra ämnena på ett så tidigt stadium som möjligt för att åtminstone internt ha dem under kontroll.

När det gäller personers fria rörlighet får jag en obehaglig känsla av att jag allt oftare tvingas falla Lars Ohly i armarna. Jag kan hålla med om vad som sades. Samtidigt måste man kanske nyansera det i den meningen att vi inte förfogar över detta. Det är inte fråga om en majoritetsomröstning om hur det ska vara med EU:s position, utan här styr den långsammaste båten i konvojen. Det är några länder som har bestämda krav på att det ska vara en övergångstid här. Jag tycker att den svenska regeringens linje att verka för att skapa en så flexibel regel som möjligt är bra. Den innebär bl.a. att medlemsländer i EU kan säga att man inte tillämpar de här undantagen eller den här övergångsperioden fullt ut. Man kan också säga att man inte tillämpar dem alls.

Där har jag hävdat att Sverige tidigt borde säga att vi själva inte kommer att tillämpa någon övergångstid när det gäller inflyttning av arbetskraft från de nya medlemsländerna. Jag kan förstå om ordförandelandet inte vill säga detta förrän uppgörelsen är klar. Men samtidigt menar jag att vi ska ha beredskap att redan när beslutet fattas gå ut och förklara att vi för vår del inte kommer att använda oss av den möjligheten.

Samtidigt finns det ett sätt att lite grann maskera den principlöshet som onekligen råder här genom att balansera ett sådant här undantag mot de övergångstider som kandidatländerna begär beträffande jordbruksmark och fritidshus och sådana saker. Som vi diskuterade i går, kan man komma fram till en viss reciprocitet här vad gäller sjuårsperioder och sådana saker. Det går att maskera det, men jag tycker som sagt att det är olyckligt att man kommer dit.

Svårare på sätt och vis än det här med övergångstider för personers rörlighet är väl de spanska kraven på att de ska sitta i orubbat bo vad gäller penningtilldelning för att över huvud taget släppa fram en position om den fria rörligheten. Jag tycker att det är mer allvarligt. Redan i samband med Agenda 2000 och inför Berlinbeslutet har vi ju haft en strikt hållning vad gäller möjligheten att i all evighet uppbära strukturpolitiskt stöd ifrån EU-kassan. Där tycker jag att det finns anledning att försöka stå emot mycket hårt och klara ut att detta inte är en fråga för avgörande på det här stadiet. När man kommer dithän att man har nya medlemsländer som drar ned de här genomsnitten får faktiskt de länder som, med hjälp av sammanhållningspengar och annat, kunnat förbättra sina ekonomier så mycket att de t.o.m. kan vara med i eurosamarbetet finna sig i att subventionerna börjar avta för deras del.

Anf.  97  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Herr ordförande! Vi kan väl egentligen falla varandra om halsen allihop i den här frågan. Jag tror att alla runt bordet, inklusive vi, har samma uppfattning.

Det enda som jag vill tillägga är att jag tror att vi, oavsett om vi hade varit ordförande eller inte, faktiskt hade kommit till den slutsatsen att vi måste vara tidiga med kompromissen. Det är enda sättet att komma vidare med utvidgningen, och det är också kandidatländernas egna bestämda uppfattning.

Men att Tyskland, Österrike och Finland agerar så här innebär ju inte att alla länder behöver göra det. När vi sågs i Nyköping sade jag också att vi i Sverige är beredda att liberalisera reglerna från början, men vi vill också ha med fler länder. Det blir naturligtvis en mycket bättre och positivare bild till kandidatländerna om man kan få ett antal länder som, när uppgörelsen är klar, säger att man avser tillämpa betydligt liberalare regler. Vi skulle ju allra helst vilja hitta ett läge där det bara blir ett par tre länder som hamnar i facket med långa övergångsperioder.

Vi har haft den här diskussionen många gånger. Även om många nu lyfter upp sina frågor på bordet tror jag inte att det är en framkomlig väg att försöka att i sak gå in på de olika kraven när det gäller regionalpolitik och jordbrukspolitik. Jag tror att det enda sättet att komma fram är genom att vi försöker ta fråga för fråga och beta av dem och sedan skjuter de andra frågorna framför oss. De kommer ändå inte att avgöras förrän i sista ögonblicket. Det avgörs sista natten. Så är det alltid när det blir den här typen av ekonomiska förhandlingar. Om vi inte försöker att beta av andra frågor under tiden riskerar vi bara att allting förskjuts.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi kan sammanfatta detta. Nu nämnde utrikesministern att det är möjligt att det inte blir någon slutsats antagen vid det här tillfället. Jag konstaterar i alla fall att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  99  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är tur. Om vi plötsligt står inför en kompromiss på måndag vore det lite synd om just Sverige inte kunde vara med och anta den. Tack, herr ordförande, för det förutseendet.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare. Bananer kommer Leif Pagrotsky att tala om senare.

Anf.  101  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan är det bara A-punkter där jag egentligen bara skulle vilja kommentera punkterna om Ukraina och Egypten. De kommer båda att bli uppskjutna.

Vi kommer att ha samarbetsråd med Moldavien. Där är tanken att man ska se lite grann vilka vägval Moldavien gör och hur mycket samarbete de vill ha med EU. Vi vill ju gärna att de fortsätter att söka sig mot EU och fortsätter samarbetet med oss, IMF och Världsbanken och bidrar till att lösa Transnistrienkonflikten.

Sedan har vi också fått ett nytt ämne på dagordningen som ni inte har fått information om. Det är att Spanien vill att vi tar upp ett EU-uttalande om Mexiko där vi beklagar att dialogen mellan den mexikanska regeringen och gerillan EZLN har avbrutits och att vi hoppas att den ska fortsätta.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Jag tänkte göra så att vi tar alla de A-punkter som berör utrikesministern i en klump. Jag såg att det var en som rörde de minst utvecklade länderna och det är väl handelsministern som får ta hand om den.

Anf.  103  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ja, det finns många. Öppenheten, ESDP, de minst utvecklade länderna osv. ligger nu som A-punkter.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Vi kanske ska nämna att vi tänkte ta upp öppenheten när statsrådet Britta Lejon kommer hit på onsdag i nästa vecka. Man ska väl försöka binda upp detta med en politisk överenskommelse på rådet, har jag förstått nu på allmänna rådet, så att det inte förflyter alltför lång tid mellan de olika besluten. Är det korrekt uppfattat från min sida?

Anf.  105  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Man konfirmerar det som har sagts tidigare, men förordningstexten kommer ju i samband med att Britta Lejon kommer hit, såvitt jag också har förstått det. Det konfirmerar det som har skett i Europaparlamentet. Sedan kommer man tillbaka med förordningstexten och liknande i samband med att Britta Lejon kommer till nämnden och i samband med det ministermötet.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Då berör vi inte den frågan i dag, utan vi tar den senare.

Anf.  107  LARS TOBISSON (m):

Jag vill begära ordet med anledning av punkt 17 om Cypern. Det gäller inte så mycket EU:s ståndpunkt inför associeringsrådet utan mera för att förhöra mig om hur det ligger till i förhandlingsläget. När det gäller förutsättningar för att bli medlem ligger ju Cypern väl till, men vi har problemet med delningen av landet. Det ska ju hållas parlamentsval nu om några veckor. Det påverkar kanske inte landets position så mycket i det här hänseendet. Det är ju en presidentiell demokrati, och alla partier är i och för sig av samma uppfattning när det gäller Cypernfrågan.

Men det måste i alla fall föras diskussioner någonstans vid sidan av om hur man ska hantera Cypern när förhandlingarna om medlemskap väl når sitt slut. Kan man då bara gå rakt fram och plocka in landet i dess helhet, inklusive den norra delen? Har man några förutsättningar att nå fram till en förhandlingsuppgörelse mellan norr och söder dessförinnan? Jag har en känsla av att det amerikanska engagemanget i förhandlingarna och FN:s engagemang kanske har avtagit. Har man därifrån sett det så att nu får det bli EU:s sak att lösa detta internt?

Anf.  108  SONIA KARLSSON (s):

Herr ordförande! Jag vill ställa en fråga till utrikesministern angående punkt 15 om Iran. Det står att det här ska bli ett samarbetsavtal med Iran. Då undrar jag om EU i det sammanhanget – och jag förutsätter det – har krav på detta med mänskliga rättigheter. Jag vill ta upp det särskilt därför att det just nu är mer aktuellt än någonsin. Vi är ganska många här i riksdagen som har blivit uppvaktade av olika grupper och personer som har påtalat de svåra förhållandena i Iran.

Anf.  109  LARS OHLY (v):

Herr talman! Jag vill be ordföranden om tillåtelse att ställa en fråga som ligger utanför dagordningen för GAC-mötet.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Ja, vi kan ju ta den nu.

Anf.  111  LARS OHLY (v):

Det gäller en fråga som Willy Söderdahl ställde till Gunnar Lund förra fredagen när han var här och pratade om aktuella EU-frågor, nämligen frågan om förordning om stadgar för finansiering av europeiska politiska partier. Efter det har vi fått en promemoria från Utrikesdepartementet daterad den 4 maj.

Vad jag förstår är den svenska positionen i princip att godkänna kommissionens förslag, vilket jag beklagar. Jag tycker att detta är en konstruktion som har elitistiska drag och som vi inte borde ha varit med på från början.

Men min fråga gäller snarast remissinstansernas eller institutionernas ståndpunkter. Där har rådets rättstjänst hävdat att artikel 308 inte kan användas som rättslig grund, och det är ju den enda rättsliga grund som finns till dess att Nicefördraget har trätt i kraft. Det är ju först då som man fyller på med en rättslig grund för att fatta beslut om finansiering och stadgar för politiska partier på europeisk nivå. Rättstjänsten menar därför att nuvarande förslag inte faller inom gemenskapskompetensen. Jag undrar om den kritiken – som det väl ändå får anses vara – inte på något sätt påverkar den svenska ståndpunkten. Själv kan jag mycket väl tänka mig att biträda rådets rättstjänst med en anmälan till EG-domstolen i frågan.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Det är kanske svårt för utrikesministern att snabbt svara på en sådan fråga i dag. Det Lars Ohly åberopar är en faktapromemoria som jag tror kom en del till handa i dag. Det här var ju ett resultat av Niceförhandlingarna.

Anf.  113  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Kan vi få återkomma med svar på de frågorna? Jag känner inte alls till det här.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Då gör vi det. Vi har några frågor som rör A-punkterna. Jag har en liten talarlista här.

Anf.  115  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det gäller Libanon och Egypten. Där finns ett avtal om återtagande av illegala invandrare. Det är någonting som vi inte stöder. Just den delen i avtalen är vi kritiska till.

Anf.  116  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Låt mig börja med Sonia Karlssons fråga om Iran. Här är tanken att kommissionen får i uppdrag att påbörja hur detta skulle kunna se ut. Det ligger alltså väldigt tidigt i processen. Det handlar alltså inte om att sluta ett sådant här avtal. Vi har diskussioner om vad som är bäst. Är det att fatta beslutet nu eller att avvakta det iranska presidentvalet? Där vill vi gärna konsultera både kommissionen och några av medlemsländerna för att försöka värdera på vilket sätt vi kan få starkast påtryckning just för en demokratisk utveckling i Iran. Vad är det bästa sättet att hantera detta på? Jag vet inte riktigt än om det här kommer att tas upp som en A-punkt på måndag eller inte. Tanken är självfallet att det ska inkludera mänskliga rättigheter.

Sedan var det Lars Tobissons fråga om Cypern. Allt arbete ligger egentligen nere just nu i avvaktan på att valen ska bli klara. När valen på Cypern är klara räknar vi med och hoppas på – vi kommer också att ta upp den här frågan med Kofi Annan på måndag kväll – att FN återkommer med nya initiativ. Det är åtminstone vad FN har sagt tidigare att man ska göra. Därmed hoppas vi också att vi kommer att få se en process här under sommaren. Just nu är ju läget det att den turkcypriotiska ledaren vägrar att delta i några samtal. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att alla har fått svar på sina frågor. Jag föreslår att vi behandlar alla de här A-punkter som ett ärende. Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkter här.

Därmed börjar vi närma oss slutet.

Anf.  118  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kan väl bara också nämna att det som i övrigt kommer att ske i anslutning till mötet är, som jag sade, parafering av det här avtalet tillsammans med Kroatien.

Det är ett gemensamt möte mellan försvars- och utrikesministrar där man kommer att tala dels om EU–Nato-relationer, dels om civilpoliser. Det är alltså inte avsett för några beslut.

Som jag sade kommer det att vara en middag tillsammans med Kofi Annan för att diskutera FN.

På tisdagen kommer man att ha möte med utrikesministrarna från EU plus utrikesministrarna från kandidatländerna och Norge och Island. Då kommer man att tala om säkerhets- och försvarspolitiken och krishantering i västra Balkan.

Vi kommer på tisdagen också att ha möte med utrikesministrarna från EU och med dem som är Natomedlemmar – Island, Norge, Polen, Ungern, Tjeckien och Turkiet. Och sedan kommer alla att äta lunch tillsammans och tala om konfliktförebyggande åtgärder.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara framföra en sak till utrikesministern. På kort tid har vi nu i olika sammanhang fått god information. Jag lyssnade på utrikesutskottet när de här frågorna gicks igenom. I går hade vi lilla nämnden, som det brukar kallas för. Vi har ju också haft med representanter för Utrikesdepartementets ledning vid samtliga tillfällen, och vi uppskattar verkligen den djupa information vi får. Vi sätter stort värde på den.

Anf.  120  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är glädjande. Det ska jag föra vidare till mina nära medarbetare som tar åt sig.

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för i dag. På återseende så småningom.

3 §  Allmänna frågor (dagordningspunkt 14)

Statsrådet Leif Pagrotsky

Information om bananfrågan

Anf.  122  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra förhandlingar. Handelsminister Leif Pagrotsky har önskemål om att få komma hit och redovisa olika ärenden. Framför allt är det bananärendet, en följetong som kanske i det här läget snart är slut. Jag hälsar dig välkommen med dina medarbetare och lämnar direkt över ordet till dig. Varsågod.

Anf.  123  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Tack, herr ordförande. Jag har inte krävt att få komma hit och trycka på er en massa information. Det är ett erbjudande att vara generös och öppen i min attityd. Men jag har full respekt för om ni har digra dagordningar och mycket annat att syssla med. Jag vill inte tvinga mig på.

Nu är ett sådant tillfälle när vi har väldigt lite på dagordningen på allmänna rådet på måndag. Vi har faktiskt bara en A-punkt som handlar om en handlingsplan för att bekämpa smittsamma sjukdomar. I dagligt tal kan vi säga att det handlar om läkemedel till fattiga länder.

När jag nu ändå är här vill jag informera om två andra frågor som inte är några beslutspunkter och som inte heller ens är uppe på dagordningen, nämligen bananfrågan och ett annat möte som äger rum i nästa vecka mellan EG och AVS-länderna. Det är den gamla Lomégruppen som vi har vant oss vid att det ska heta i några år. När man väl har lärt sig får man börja byta.

Men, som sagt, jag kan korta ned det om ni så önskar. Det spelar inte så stor roll för mig.

Låt mig börja med bananer. EU och USA gjorde upp om den här frågan i april på ett sätt som innebär att vi gör slut på den tioåriga handelspolitiska tvisten om reglerna för bananimporten i Europa. Senare har också den andra huvudaktören, Ecuador, världens största bananexportör, anslutit sig. Man kan säga att frågan är färdigförhandlad vad gäller EU:s yttre relationer.

Genom den här uppgörelsen åstadkommer vi vad vi så gärna har velat, nämligen att förbättra de transatlantiska relationerna på det här området. Det här är en fråga som har förgiftat våra relationer och haft effekter långt utanför bananmarknaden. Det tror vi är bra inte minst inför höstens ministerrådskonferens i WTO. Det underlättar kontakterna mellan oss och USA.

Innebörden i uppgörelsen är att USA tar bort alla strafftullar som man har i kraft mot europeisk export av olika varor och att EU gör ett internationellt bindande åtagande om att övergå till en ren tullösning den 1 januari 2006. Man tar bort alla de byråkratiska Gosplanmetoderna för bananfördelning som vi har haft nu.

Det är vi från svensk sida mycket nöjda med. Däremot är vi mindre nöjda med de licensregler som kommer att gälla under övergångsperioden fram till den 1 januari 2006.

Läget är nu att det pågår en lång beslutsprocedur inom EU. Den kommer att dra ut på tiden, och vi räknar inte med att det blir riktiga beslut förrän fram på höstkanten. Det träder i alla fall i kraft med interimistiska metoder inom ramen för kommissionens egna beslutsdomäner den 1 juli. Men eftersom det inte blir riktigt beslut förrän fram emot hösten har vi tagit bort det från dagordningen på måndag. Vi tyckte inte att det var skäl att begära att handelsministrarna ska åka dit eftersom det då skulle ha blivit den enda riktiga punkten. Det var vad jag skulle säga om bananerna.

Anf.  124  LARS TOBISSON (m):

Det fanns en gammal 20-talsschlager som hette Yes, we have no bananas today. Den hatades av alla sanna jazzvänner, och man får en känsla av att man aldrig kan bli av med den refräng som vi har haft i bananfrågan.

Vi står nu i alla fall kanske inför ett avgörande. Det finns invändningar att rikta mot uppgörelsen. Den tyngsta principiella invändningen är väl att den uppgörelse som nu har träffats, så vitt jag förstår, inte är WTO-kompatibel. Det hade vi satt som ett villkor att den skulle vara. Det torde den inte vara. Den torde inte klara en prövning enligt WTO-reglerna.

Man kan till nöds träffa en sådan här uppgörelse i alla fall, om man kan utgå från att ingen kommer att antasta den. Det är väl frågan som jag vill ställa. Kan man förutse att det inte finns något land som vill anhängiggöra denna lösning inför WTO?

Anf.  125  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det land som skulle vara första kandidaten för att anmäla uppgörelsen till WTO och ifrågasätta den är Ecuador. Inledningsvis var de mycket kritiska. Kommissionen har förhandlat med Ecuador och de har nu blivit nöjda med det här. Man har inom ramen för de 17 % av marknaden som inte omfattas av uppgörelsen med USA gjort åtaganden i förhållande till Ecuador som de tyckte gav garantier som gjorde att de blev nöjda, så vi räknar inte med att frågan kommer upp i WTO. Det är vår prognos. Vad som skulle hända i WTO, därom tvistar de lärde. Det finns en del som säger att det är problematiskt och en del som säger att det inte är problematiskt. Men vi räknar med att nu går det här igenom.

Det är en mycket stor grupp WTO-medlemmar som tycker att det här är bra, nämligen AVS-länderna. De är 70 stycken. De får ytterligare utsträckt tid för skydd för sin avsättning.

Anf.  126  ORDFÖRANDEN:

Det innebär att vi kan lämna bananfrågan nu för ett tag. Det var väl inte bara en schlager från 20-talet. Det fanns väl också något barnprogram i TV som var väldigt populärt med en bananorkester.

Vi går vidare.

Anf.  127  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag räknade med att nämnden skulle vara intresserad efter att ha blivit tillvänjd vid bananer. Jag ville berätta om läget.

Den beslutspunkt vi har gäller handlingsprogram mot hiv/aids, malaria och TBC. Det bygger på beslut som utvecklingsrådet tog i november förra året och som jag gissar att biståndsministern då redovisade här. Bl.a. uppmuntrades då kommissionen att lägga fram ett handlingsprogram om påskyndade insatser mot hiv/aids, mot malaria och mot TBC som ett led i fattigdomsbekämpningen. Det är ett sådant handlingsprogram som kommissionen nu har levererat och som vi ska ta beslut om på måndag.

Innebörden av förslaget är förstärkta insatser på tre olika men inbördes beroende huvudområden.

Det första gäller effektivisering av redan pågående insatser. Kommissionen tänker sig att under de närmaste fem åren prioritera åtgärder i fråga om hälsa, hiv/aids och befolkningsfrågor.

Tonvikten kommer också i framtiden att ligga på förebyggande åtgärder. Att bygga upp relevanta och effektiva sjukvårdssystem är enligt alla som begriper det här en nyckelfråga. Kommissionen för sin del tänker förenkla rutiner, påskynda utbetalningar och eliminera flaskhalsar för att skynda på och accelerera det här arbetet.

Det andra området – och det är nära förknippat med det här med förbättrade vårdsystem – är insatser för att öka tillgången till billiga läkemedel i u-länderna. En av de viktigaste åtgärderna här är att tillsammans med läkemedelsindustrin verka för att differentierad prissättning införs och att den införs som norm för de fattigaste länderna. Det innebär i praktiken att läkemedlen blir billiga i de fattiga länderna, medan vi i den rika världen fortsätter som hittills och betalar den fulla kostnaden. Innebörden är att de tar ut kostnaden för sin forskning av våra marknader och säljer till något som liknar självkostnadspris i den fattiga delen av världen. Det är grundtanken.

Men för att det ska kunna fungera måste man undvika att produkterna via parallellimport går tillbaka till våra marknader och att de inte får betalt för forskningsinsatserna någonstans. Vi bejakar möjligheten att hålla borta parallellimporten på det här området i det förslag som vi ska ta ställning till på måndag.

Handelsprogrammet framhåller också betydelsen av de möjligheter som WTO:s avtal om immaterialrätt redan ger att vidta åtgärder vid nationella hälsokatastrofer – det utrymme som redan finns och som vi pekar på i det här beslutet. Åtgärder behövs både i de drabbade länderna och hos oss i den rika världen. De drabbade länderna måste själva se till att läkemedel inte fördyras av höga tullar och avgifter vid import.

Det tredje huvudområdet utöver de här två gäller forskning och utveckling. Här föreslås insatser för att förstärka de fattiga ländernas forskningskapacitet. Rådet välkomnar på måndag, är det tänkt, kommissionens åtagande att öka det finansiella stödet för forskning och utveckling. EU förordar också stöd så att livskraftig och uthållig lokal produktion av läkemedel i u-länderna kan främjas.

Till sist vill jag säga att rådet tänker följa upp genomförandet av programmet och tänker kräva av kommissionen att regelbundet återkomma till oss i rådet och rapportera om hur genomförandet framskrider.

Anf.  128  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är väl bra om man kommer fram på det sätt som handelsministern redogjorde för. Om jag har förstått det rätt hade vi, om det här hade skett tidigare, kunnat slippa den sydafrikanska utgången som väl är en annan och besvärligare. Men det kanske vi inte ska blanda in här.

Jag vill dock på den sista punkten säga att det finns en idé som möjligen är effektivare. Det är att garantera avsättning av läkemedel för t.ex. malaria, tsetsefluga eller flodblindhet som inte har någon efterfrågan i i-länder. Det finns ingen efterfrågan eftersom vi inte har sjukdomarna. Därmed skulle vi kunna göra det möjligt för läkemedelsindustrin att få veta att om man forskar på dessa områden har man en garanterad avsättning.

Det är Jeffrey Sachs på Harvard som har tagit fram denna idé. Den tror jag är mer marknadskompatibel, och därmed skulle den ha större möjligheter att faktiskt ge resultat. Med all respekt tror jag nämligen att möjligheten att snabbt nå resultat genom att bygga upp forskning i u-länderna inte är realistisk. Det är inte realistiskt att de skulle kunna ligga i den forskningsfront som krävs för att snabbt nå resultat, så det är möjligtvis en bättre idé. Det kräver naturligtvis en del studier. Men jag tror att det vore en mer framgångsrik väg.

Anf.  129  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag kommer om en stund att berätta om FN:s stora världskonferens om de minst utvecklade länderna nästa vecka.

Tanken med vårt beslut på måndag är att vi rapporterar om var EU står nu, vad vi så att säga har framme för leverans nu. Men arbetet fortsätter på olika områden. Det är EU:s biståndskommissionär, Poul Nielson, och biståndsministrarna under ledning av Maj-Inger Klingvall som jobbar med de här frågorna. Det här är ett exempel på det man diskuterar. Men för leverans nästa vecka är det de tre områden jag nu beskrev. Det här tar sikte på sjukdomar och läkemedel som finns nu och som inte används nu. Det tycker jag är ett mycket mer omedelbart och stötande problem att angripa än det i och för sig oerhört viktiga problemet att forskningen är inriktad på våra sjukdomar och inte på sjukdomar i de fattiga länderna. Det kräver långsiktiga åtgärder, och jag räknar med att man jobbar med det här.

Anf.  130  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag har ingen fråga, utan jag vill bara ge vårt stöd till arbetet med att försöka hitta billiga läkemedel till de människor som sitter illa till.

Anf.  131  ORDFÖRANDEN:

Då kanske det är dags för mig att sammanfatta ärende 24 som vi nu diskuterar. Det är ju rådsslutsatser som ska antas. Vi har hört regeringens ståndpunkt, och jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi över till nästa punkt som handlar om FN-konferensen om de minst utvecklade länderna.

Anf.  132  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Den 14–20 maj, från måndag till söndag om jag har räknat rätt, äger FN:s tredje konferens om de minst utvecklade länderna rum i Bryssel. Det är EU som är värd och det är därför konferensen är förlagd där. Det är första gången som EU står värld för någon FN-konferens över huvud taget. EU och Sverige delar på ordförandeskapet. Konferensen syftar till att beskriva problem som är specifika för de minst utvecklade länderna och identifiera åtgärder för att stödja de ländernas utveckling och integration i världsekonomin.

Det utkast till rådsslutsatser som har tagits fram och som var tänkt att antas den 14 maj har tyvärr stoppats eftersom enighet på en del av punkterna inte har uppnåtts i EU-kretsen. Rådsslutsatserna som inte blev innehöll en sammanställning av ett antal åtaganden som man i EU är beredd att göra.

Troligen kommer sammanställningen att presenteras i form av ett pressmeddelande som Maj-Inger Klingvall och jag kommer att gå ut med eftersom inte EU med ett auktoritativt beslut hann fram med detta. Men vi hoppas ändå på det viset kunna nå ut med det.

Jag vill särskilt lyfta fram fem stycken viktiga komponenter.

Den första är det ökade fokus som nu läggs på att bekämpa fattigdom genom EU:s utvecklingssamarbete.

Den andra är EU:s beslut att bevilja tull- och kvotfrihet för alla produkter utom vapen som importeras från den här gruppen fattiga länder – det s.k. EBA-initiativet, everything but arms, som vi har diskuterat här tidigare i år.

Den tredje är avbindning av biståndet till de minst utvecklade länderna. Det förväntas på ett markant sätt öka värdet för mottagarna av biståndet och öka partnerländernas ägarskap. Om de får använda pengarna till inköp av vad de vill och inte bara i det dyra avsändarlandet som inte kan sälja sina varor i fri konkurrens blir pengarna mer värda. Det är ganska självklart. Men förvånansvärt nog är det många även oss närliggande länder som har haft bundet bistånd och som inte förrän nu har velat vara med på detta.

Den fjärde är en ny policy för att motverka smittsamma sjukdomar, det jag just har beskrivit.

Den femte är ett fortsatt starkt åtagande från EU som helhet att stödja skuldlättnadsåtgärder för de fattigaste länderna och ett tillstyrkande av ett nytt bidrag från kommissionen för det här ändamålet på inte mindre än 60 miljoner euro.

Utöver de här komponenterna innehåller sammanställningen en lista på ytterligare åtaganden på handelsområdet som antagits i 133-kommittén, exempelvis investeringsfrämjande, ökat tekniskt bistånd och enklare ansökningsförfarande för länder som vill bli medlemmar i Världshandelsorganisationen.

Ett av åtagandena bryter ny mark. EG lovar nämligen att lansera ett multilateralt initiativ där man hoppas förmå samtliga WTO-länder att avstå från att använda sig av antidumpningsinstrumentet mot de minst utvecklade länderna.

Den svenska regeringen har varit drivande i att få fram en stark politisk och substantiell markering till stöd för världens fattigaste länder. Som ett uttryck för det här tänker både statsministern liksom de två ansvariga fackministrarna, Maj-Inger Klingvall och jag själv, delta i konferensen under veckan.

Anf.  133  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ordet är fritt.

Jag uppfattade det som att rådsresolutionerna som var på gång hade stoppats upp på grund av att det råder oenighet om de föreslagna rådsresolutionerna. I stället väljs vägen att ha någon form av pressmeddelande. Men det innebär att man inte får EU-kretsen att ställa upp med någon gemensam linje inför konferensen. Varje land går fram för sig. Är det så man ska uppfatta det?

Anf.  134  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

De här komponenterna har redan beslutats i olika fackorgan i EU i olika ministerrådskonstellationer. Vad vi hade velat göra var att få ett sammanfattande dokument där allt fanns så att vi kunde marknadsföra det på ett tydligare och kraftfullare sätt gentemot omvärlden – gentemot de berörda länderna men också gentemot andra som vi vill stimulera att vidta egna åtgärder av snarlik art. Det har fallit av något slags procedurella skäl som jag inte riktigt vet vilka de är.

I substans har det inte inneburit att något av det här uteblir. Men det sista steget när vi nu har så här mycket bra politik – att sätta ihop det till ett gemensamt dokument och gå ut och agitera för det – är det som nu haltar. Vi överväger att i stället göra det i form av en pressaktivitet. Substantiellt är det framme, men det gäller att kommunicera det nu ordentligt.

Anf.  135  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt med anledning av detta. Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då har vi klarat av din dagordning, vad jag förstår.

Anf.  136  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Ja, om ni vill, men annars har jag ytterligare information till er. Det gäller ett möte mellan EU och AVS-ländernas handelsministrar. Om ni är intresserade har jag en kort information om det. Men jag insisterar inte.

Det gäller också måndag. Det händer mycket på måndag, både MUL-konferensen, allmänna rådet och det jag ska berätta om nu. Det är det allra första mötet i den gemensamma EG- och AVS-handelsministerkommittén. Cotonouavtalet utgör fortsättningen på Loméavtalet. Jag nämner de här svåra orden eftersom de kommer att återkomma de kommande fem tio åren, så det är lika bra att lära sig. Cotonou är huvudstad i Benin där man undertecknade det här avtalet för ett tag sedan. Där kom man överens om att en rådgivande handelskommitté på ministernivå skulle etableras. Syftet med kommittén är att ge AVS-länderna och EU-länderna möjlighet att diskutera gemensamma multilaterala och bilaterala handelsfrågor som berör någon av de här parterna.

På mötet på måndag kommer vi förutom att diskutera kommitténs arbetsordning – det är ju första gången den träffas – också att behandla förhandlingarna om regionala handelsavtal mellan EU och AVS-länderna. Vi ska också ha en debatt om förberedelsen inför WTO:s ministerkonferens i Doha i november.

Jag för min del kommer att poängtera vikten av förberedelserna inför förhandlingarna om ekonomiska partnerskapsavtal som finns inkluderat som ett element i Cotonouavtalet. Det är viktigt att de förhandlingarna håller tidtabellen. Jag kommer också att betona vikten av tekniskt bistånd till AVS-länderna och till relevanta regionala organisationer. När jag säger att man ska hålla tidtabellen är det för att EU inte riktigt springer i den hastighet som EU har åtagit sig.

Vad gäller WTO tänker jag för min del i mitt anförande poängtera att en WTO-runda är viktig och att vi tycker att det är nödvändigt att u-ländernas behov och problem sätts i centrum för en ny runda. Det är inga nya positioner, som ni vet. Vi ska också säga att vi står redo att stödja de fattigaste länderna i deras arbete att bygga upp kapacitet för att kunna delta på ett aktivt sätt i en sådan här förhandling.

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

Jag måste bara fråga en sak. I normalfallet brukar vi alltid få ut dagordningar, kommenterade sådana, före våra sammanträden. Vi hade uppe några av de här ärenden på sammanträdeslistan. Men det som du tog upp på slutet återfinns inte på den officiella dagordningen. Är det några hemliga dagordningar som förekommer här? Jag är lite frågande inför det. Det är alltid svårt att följa diskussionen. Nu får vi en muntlig redovisning av i och för sig ganska självklara ståndpunkter. Men det är inte tillfredsställande för nämnden att så här i sista stund få information även om den kanske inte är kontroversiell.

Anf.  138  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Vad det handlar om här är inte möten med ställningstaganden i EU. Men eftersom det berör frågor som EU-nämnden har visat starkt intresse för och positioner som vi i olika sammanhang har intagit och som kan återkomma längre fram var det från min sida bara ett erbjudande om att informera om saker som sker i periferin utanför det som är våra normala förhandlingsfrågor. Men om det skapar förvirring och krånglar till det så. Vi kanske skulle samråda om det innan.

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Jag uppskattar verkligen viljan hos handelsministern att informera oss. Det här handlar ju om informella överläggningar. Vi har en ordning som innebär att när det är informella ministermöten – och det är det ju inte fråga om här, men delvis är det det – brukar vi tycka att informationen ska gå till berört fackutskott och att vi efteråt får en information. Men det vore bra om vi fick en kontakt före mötet. Då skulle vi kanske kunna sortera det här på ett bättre sätt.

Anf.  140  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det gör vi gärna. Det ska jag se till. Men det här är en av de allra sista gångerna, för detta handlar ju om aktiviteter som vi gör inom ramen för ordförandeskapet. Vi har tidigare talat om att jag för min del inte har någon anledning att gå till riksdagen och inhämta mandat för att representera hela EU gentemot AVS-länderna eller något annat. Vad det handlar om är att jag berättar vad vi håller på med, ger en bild av hur frågorna förvaltas och vad vi har för aktiviteter. Det är inte ett led i att jag går till riksdagen och begär tillstånd att få göra det ena eller andra. Här företräder jag ju inte Sverige utan gruppen av alla 15 länder.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Det där ska vi vara lite försiktiga med. Jag tror att det är svårt att konstitutionellt särskilja vilket ansvar man har i de här sammanhangen. Ett statsråd är alltid ansvarigt inför riksdagen. Sedan kan det vara en förmildrande omständighet att det råkar sammanfalla med ett svenskt ordförandeskap. Jag säger det eftersom jag har varit med i konstitutionsutskottet i sex år.

Anf.  142  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag ser fram emot debatten i KU om att jag har informerat för mycket.

Anf.  143  ORDFÖRANDEN:

Vi uppskattar verkligen viljan att informera, men det kanske kom lite plötsligt för en del nu när vi ligger ganska sent på eftermiddagen.

Jag lämnar ordet fritt om det är någon som har några frågor till handelsministern med anledning av den sista punkten som togs upp.

Det är det inte. Med det tackar vi för informationen och samrådet i dag och ses så småningom igen.

Innehållsförteckning

1 §  Industri och energi 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statssekreterare LARS REKKE 1

Anf.  3  LARS TOBISSON (m) 2

Anf.  4  Statssekreterare LARS REKKE 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  6  Statssekreterare LARS REKKE 3

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  8  Statssekreterare LARS REKKE 3

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  10  Statssekreterare LARS REKKE 3

Anf.  11  PER WESTERBERG (m) 4

Anf.  12  YVONNE RUWAIDA (mp) 5

Anf.  13  GÖRAN LENNMARKER (m) 5

Anf.  14  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 6

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  16  Statssekreterare LARS REKKE 6

Anf.  17  GÖRAN LENNMARKER (m) 6

Anf.  18  YVONNE RUWAIDA (mp) 7

Anf.  19  LARS TOBISSON (m) 7

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  21  Statssekreterare LARS REKKE 8

Anf.  22  YVONNE RUWAIDA (mp) 8

Anf.  23  Statssekreterare LARS REKKE 8

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  25  Statssekreterare LARS REKKE 9

Anf.  26  PER WESTERBERG (m) 9

Anf.  27  GUNILLA WAHLÉN (v) 10

Anf.  28  Statssekreterare LARS REKKE 10

Anf.  29  GUNILLA WAHLÉN (v) 10

Anf.  30  Statssekreterare LARS REKKE 10

Anf.  31  PER WESTERBERG (m) 11

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  33  Statssekreterare LARS REKKE 11

Anf.  34  YVONNE RUWAIDA (mp) 12

Anf.  35  Statssekreterare LARS REKKE 12

Anf.  36  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  37  Statssekreterare LARS REKKE 12

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  39  Statssekreterare LARS REKKE 13

Anf.  40  PER WESTERBERG (m) 13

Anf.  41  LARS TOBISSON (m) 14

Anf.  42  GUNILLA WAHLÉN (v) 14

Anf.  43  Statssekreterare LARS REKKE 14

Anf.  44  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  45  Statssekreterare LARS REKKE 15

Anf.  46  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  47  Statssekreterare LARS REKKE 15

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  49  Statssekreterare LARS REKKE 15

Anf.  50  CHRISTINA AXELSSON (s) 16

Anf.  51  Statssekreterare LARS REKKE 16

Anf.  52  CHRISTINA AXELSSON (s) 16

Anf.  53  Statssekreterare LARS REKKE 16

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  55  Statssekreterare LARS REKKE 16

Anf.  56  YVONNE RUWAIDA (mp) 17

Anf.  57  Statssekreterare LARS REKKE 17

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 17

2 §  Allmänna frågor 18

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  60  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 18

Anf.  61  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 18

Anf.  62  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 19

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  64  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 19

Anf.  65  GÖRAN LENNMARKER (m) 20

Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 20

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  68  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 20

Anf.  69  GÖRAN LENNMARKER (m) 21

Anf.  70  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 21

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  72  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 21

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  74  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 22

Anf.  75  LARS OHLY (v) 22

Anf.  76  GÖRAN LENNMARKER (m) 23

Anf.  77  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 23

Anf.  78  LARS OHLY (v) 23

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  80  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 24

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  82  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 24

Anf.  83  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  84  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 25

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  86  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 25

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  88  LARS TOBISSON (m) 25

Anf.  89  LARS OHLY (v) 25

Anf.  90  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 25

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  92  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 25

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  94  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 25

Anf.  95  LARS OHLY (v) 26

Anf.  96  LARS TOBISSON (m) 27

Anf.  97  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 28

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  99  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 28

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  101  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 29

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  103  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 29

Anf.  104  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  105  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 29

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  107  LARS TOBISSON (m) 29

Anf.  108  SONIA KARLSSON (s) 30

Anf.  109  LARS OHLY (v) 30

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  111  LARS OHLY (v) 30

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  113  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 31

Anf.  114  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  115  YVONNE RUWAIDA (mp) 31

Anf.  116  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 31

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  118  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 32

Anf.  119  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  120  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 32

Anf.  121  ORDFÖRANDEN 32

3 §  Allmänna frågor (dagordningspunkt 14) 33

Anf.  122  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  123  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 33

Anf.  124  LARS TOBISSON (m) 34

Anf.  125  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 34

Anf.  126  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  127  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 34

Anf.  128  GÖRAN LENNMARKER (m) 35

Anf.  129  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 36

Anf.  130  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 36

Anf.  131  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  132  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 36

Anf.  133  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  134  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 38

Anf.  135  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  136  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 38

Anf.  137  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  138  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 39

Anf.  139  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  140  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 39

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  142  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 40

Anf.  143  ORDFÖRANDEN 40