Fredagen den 11 juni 2004

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:36

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser samt regeringskonferensen

Utrikesminister Laila Freivalds

Rapport från ministerrådsmöte den 17 maj 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 14 och 15 juni 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Vi välkomnar utrikesministern och medarbetare.

Vi gör som vanligt och går in på rapport från föregående möte. Vi fick en rapport vad gällde regeringskonferensen vid det extra insatta EU-nämndsmötet en måndag, men det kanske finns några punkter i övrigt att rapportera från föregående ministerrådsmöte.

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ska vi ta IGC, eller ska vi ta allmänna rådet?

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Hade ni tänkt börja med samrådet inför IGC? Nu är jag inne på rapporten från det föregående ministerrådsmötet, och där har vi tidigare fått en rapport när det gäller IGC men inte övriga punkter. Jag tänkte att den punkten skulle gå ganska snabbt. Men om ni vill att vi ska börja med samrådet kring regeringskonferensen och Europeiska rådet gör vi det.

Anf.  4  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag förstår inte riktigt. Är det IGC, regeringskonferensen, eller ska vi ta mötet i övriga delar?

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Vad jag pratar om är rapport från föregående möte, den 17 maj. Vi har fått rapport i den del som rör IGC. Vi hade ett extra möte med EU-nämnden den 24 maj. Kanske det finns någonting i övrigt att rapportera från mötet den 17 maj. Jag antog att den punkten skulle gå ganska snabbt därför att det inte fanns så mycket mer att rapportera om.

Anf.  6  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Från IGC den 24 maj har jag inte rapporterat tidigare. Det är därför jag blir lite förvirrad.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Jag är fortfarande inne på den 17 maj.

Anf.  8  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Då kör vi med den 17–18 maj. Nämnden har fått en rapport. Det var också ett särskilt rådsmöte med försvarsministrarna, och försvarsministern kommer att komma hit och rapportera om den delen.

Någon egentlig diskussion om den annoterade dagordningen för Europeiska rådet hölls inte. Nu på måndag sker en avstämning av dagordningen.

Under lunchen diskuterades fredsprocessen i Mellanöstern, och det antogs rådsslutsatser. Det innebar att vi välkomnade kvartettens möte, som äntligen har ägt rum. Vi påminde om behovet av att det införs en vapenvila i konflikten. Rådet fördömde också de terroristattacker mot Israel som precis hade skett. Det var förstörelse av palestinska hus i Rafahdistriktet som vi uttalade oss om. Jag återkommer till fredsprocessen i Mellanöstern, eftersom den frågan också finns på dagordningen för nästa rådsmöte.

Sedan diskuterade vi situationen i Irak inför överlämnandet av suveräniteten den 30 juni, och det antogs rådsslutsatser om det. Vi fördömde också mordet på ordföranden i Iraks styrande råd som hade inträffat strax innan.

Vi tog upp den svåra situationen i Darfur i västra Sudan, och vi uppmanade alla parter att respektera det avtal som finns om vapenvila. Vi välkomnade de insatser som Afrikanska unionen planerar att göra.

I samband med lunchen nämnde jag förslaget om behovet av att stärka den internationella rättsordningen. Jag berättade om det vid vårt samråd inför GAERC, att jag hade för avsikt att ta upp det. Jag uppfattade det som att jag hade nämndens stöd för det. Jag nämnde även initiativet vid vårt samråd inför IGC-mötet den 24 maj. Det här går ut på att utveckla EU:s politik när det gäller att upprätthålla respekten för folkrätten. Förslaget mottogs väl, och vi antog en rådsslutsats som innebar att Solana och kommissionen ska utarbeta förslag om hur den internationella rättsordningen kan stärkas. Jag är mycket nöjd med den här utvecklingen, och Sverige kommer givetvis att aktivt delta i det fortsatta arbetet med den här frågan.

Läget i Kosovo diskuterades, och vi godkände kommissionens årliga rapport om stabiliserings- och associationsprocessen på Balkan. Kommissionen gavs i uppdrag att utarbeta ett yttrande om Makedoniens medlemsansökan.

Under övriga frågor hade vi situationen i Burma, och där uttryckte vi oro över att det inte har hänt någonting av det som vi har hoppats. Oppositionsledare Aung San Suu Kyi är fortfarande inte frigiven, trots att Burmas regering har givit löften om det tidigare. Jag återkommer till den frågan under dagens dagordning.

Irakfrågan var också högaktuell vid mötet, så vi passade på att uttala kritik mot behandlingen av fångarna i irakiska fängelser.

Det var i korthet en avrapportering.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den rapporten.

Vi tar nästa.

Anf.  10  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Då går vi in på rådet för allmänna frågor. Jag kanske inte behöver säga något om de första punkterna. Punkt 4 är förberedelser inför Europeiska rådets möte den 17–18 juni. Jag vill först säga att jag kommer att i stället för statsministern komma hit till nämnden den 16 juni för att ge en samlad, ingående redovisning inför det här mötet. Här vill jag bara kort redovisa huvudelementen i utkastet till slutsatser till rådets möte.

Nämnden har fortlöpande fått förslag från ordförandeskapet presenterade för sig, och vi anser att ordförandeskapets förslag är ett bra underlag för den fortsatta diskussionen. Jag kan konstatera att vi i flera avseenden har fått gehör för de svenska synpunkterna och de svenska förslagen.

När det gäller deklarationen mot terrorism behandlades uppföljningen av den på ett ambitiöst sätt. Det är bra. Den här frågan har justitieministern rapporterat om tidigare.

När det gäller utvidgningen noterades att det har gjorts framsteg i Bulgarien och Rumänien. Samtidigt hade vi anledning att uppmana dessa länder till ett fortsatt reformarbete. Det finns ett måldatum för ländernas inträde, och det är januari 2007, vilket bekräftades. När det gäller Turkiet noterades att det fanns stora framsteg i reformarbetet. Samtidigt är det fortfarande mycket som behöver genomföras, och det är väldigt betydelsefullt att det genomförandet fortsätter. Vi stöder skrivningarna och förslagen om att ge Kroatien kandidatlandsstatus och även att ange tidpunkt för inledande av medlemskapsförhandlingar.

Förslagen i avsnittet om de yttre förbindelserna anser vi också i stor utsträckning är bra. Flera svenska förslag, bland annat referensen till det svenska initiativet om en förstärkt internationell rättsordning, har infogats i texten.

Flera av de frågor som annars finns på Europeiska rådets dagordning finns också som egna punkter på det här mötet inför måndagen, så jag återkommer till de frågorna.

Anf.  11  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vi återkommer även till utvidgningsdiskussionerna, men jag välkomnar regeringens ståndpunkt vad gäller Kroatien. Det skulle vara intressant att se hur ni tänker er en tidtabell för det, eftersom man då är beredd att gå till beslut om att ange en tidpunkt för att starta förhandlingar. Samtidigt är det roligt att se framstegen i Turkiet, nu när Leyla Zana frisläpptes.

Jag skulle däremot redan i dag, eftersom fokus ligger på IGC men också valet av ny kommissionsordförande, vilja fråga utrikesministern om det finns några ingångar till principdiskussioner utifrån vilka kvalifikationer man tycker att kommissionens nye ordförande ska ha. Jag har tidigare efterlyst detta i nämnden, därför att det är en formell samrådspunkt, och jag tycker att det finns en anledning att nämnden är involverad.

Med tanke på att statsministern tidigare har sagt att det borde vara en tjänsteman, undrar jag om det fortfarande är ett kriterium, eller hur regeringen ser på om det ska vara stats- och regeringschefserfarenhet, hur man möter parlamentets krav på att det ska vara inslag av parlamentarism, det vill säga ska vara en viss grupptillhörighet på den som blir ordförande i kommissionen de närmaste fem åren.

Själv har jag en del synpunkter på vilka prioriteringar jag skulle vilja se, och därför vill jag fråga utrikesministern när vi avser att föra en principdiskussion om detta, som jag tidigare efterlyst.

Anf.  12  KARIN THORBORG (v):

Jag skulle bara vilja fråga om tidtabellen för Turkiet och vilka slutsatser man har skrivit ned. Jag noterade att ministern nämnde att stora framsteg har gjorts, men innebär det att de snart är framme vid förhandlingar, exempelvis i december, som Turkiet självt vill? Vilken är tidtabellen just för Turkiet?

Anf.  13  ULF HOLM (mp):

Jag kan instämma med de två föregående talarna, och det gäller framför allt EU-kommissionens ordförande. Såvitt jag har förstått har det fortfarande inte skett något samråd, varken här i EU-nämnden eller med våra partiledare – det har sagts att det ska ske en diskussion med dem före mötet. Såvitt jag vet har det inte skett ännu. Det börjar brinna i knutarna om vi ska ha någon möjlighet att påverka vem som ska leda kommissionen. Det vore önskvärt att ta upp en sådan diskussion här.

Jag skulle också vilja fråga om diskussionen om terrorism, som ska tas upp här. Vi har fått många handlingar sent, så jag har inte riktigt ordning på dem. När kommer den diskussionen upp? Jag har för mig att det i dokumentet står att om man blir terroriststämplad är det enskilda personer som har rätt att överklaga, dock inte organisationer. Det är någonting som jag tycker att vi borde lyfta fram, att även organisationer ska ha rätt att överklaga för att få det prövat, och inte bara enskilda personer.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara klarlägga att frågan om ordförande i kommissionen kommer upp för samråd på onsdag.

Anf.  15  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill ändå ta upp den frågan. Den har diskuterats i medier och i andra länder, så jag tycker att det vore konstigt om vi var förhindrade att tala om den frågan här, nämligen frågan om en ordförande i kommissionen. Jag förstår också att det mer eller mindre slutliga samrådet om detta sker på onsdag.

Frågan om vilka kriterier vi från svensk sida ska ha på den här ordföranden har redan avhandlats vid ett tillfälle. Regeringens hållning är då, bara för att repetera den, att det företrädesvis ska vara en nuvarande eller tidigare regeringschef och en allmänt duglig person, om jag minns vad Göran Persson sade i ett skriftligt svar.

Det är ett antal namn som cirkulerar: Verhofstadt, Patten, Fogh Rasmussen, Cox, Solana, Juncker. Det vore intressant om utrikesministern kunde ange någonting om de här namnen och eventuellt andra namn – några som kanske är helt omöjliga och som kanske i själva verket inte står till förfogande. Jag kanske också kan få en kommentar om en uppgift i Financial Times den 10 juni, att Sverige tillsammans med Storbritannien hade ”strong reservations” mot Verhofstadt, såsom varande alltför federalistisk och antiamerikansk. Nu är inte Financial Times ensam sanningssägare, så det vore intressant att höra utrikesministerns kommentar till den här inflytelserika tidningens beskrivning av den svenska positionen. Jag tycker inte att det bör gå okommenterat förbi.

Anf.  16  ULF HOLM (mp):

Jag vill bara invända lite mot det ordföranden sade. Jag tycker att det är lite för sent att vi har den diskussionen på onsdag. Det bör förberedas betydligt tidigare, så att frågan är förberedd på ett relevant sätt och vi inte bara tar det på onsdag, dagen innan själva mötet börjar. Det är i senaste laget.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Jag har aldrig sagt att ingen får ställa frågor. Formellt sett sker samrådet på onsdag. Men jag har sett uppgifter om att statsministern kommer att ha kontakter med partiledarna innan dess, eller om det är utrikesministern.

Anf.  18  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Först gällde det Kroatien. Där kan jag säga att det är för tidigt att nu vid junimötet fastställa något datum för inledande av förhandlingarna. Det finns väldigt olika uppfattningar inom ministerkretsen om hur läget är när det gäller Kroatien, så det måste bli vid en senare tidpunkt.

När det gäller Turkiet ska ställning tas vid decembermötet, så det är lite tid kvar till dess. Det avgörande för att kunna besluta att inleda medlemskapsförhandlingar med Turkiet är helt och hållet hur läget är, om man har genomfört det reformarbete som krävs, alltså om kriterierna för att inleda medlemskapsförhandlingar är uppfyllda. Det är i alla fall nästan ett halvår kvar till dess. Det kommer en rapportering, en analys av situationen, och då får vi ta ställning till Turkiet.

När det gäller ordförande i kommissionen är det som ordföranden här säger, att det är inte en fråga för samråd här i dag, utan det blir på onsdag. Jag kan förstå att man tycker att det är sent, men allting görs väldigt sent här. Det är korta avstånd mellan förberedelse och beslut. Men jag vill också hänvisa till att statsministern har sagt att han tänker diskutera det särskilt med företrädare för partierna. Det kommer han att göra från sjuksängen per telefon.

Anf.  19  CARL B HAMILTON (fp):

Det är korrekt att det formella samrådet sker på onsdag. Det är också bra att statsministern har en överläggning informellt med partiledarna. Det är väl egentligen Utrikesnämndens ledamöter som är definitionen på det. Men det hindrar inte att det finns en informationsplikt om detta i EU-nämnden, även före själva det formella samrådet. Det är på den rättsliga grunden, om jag använder det uttrycket, som jag ställer de här frågorna. Jag tycker att det är otillfredsställande om utrikesministern inte kan säga något mer, utan än en gång tvingas hänvisa till statsministern och hans telefonsamtal med en grupp som dessutom inte inkluderar alla här, eller ens någon – möjligen med undantag av Bo Könberg.

Jag tycker inte att det är ett tillfredsställande svar, om jag uttrycker mig lite milt, att vi ska hållas helt i mörker om regeringens syn på den fråga som diskuteras i svenska medier, i utländska medier och i utländska parlament. Vi ska då inte delta i den här diskussionen, utan utrikesministern hänvisar till statsministern. Det är inte acceptabelt, med den informationsplikt som finns.

Anf.  20  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag delar Carl B Hamiltons uppfattning. Jag har tidigare efterlyst en diskussion om vilka kriterier som ska ställas, vilka ingångsvärden man har. Ofta är det väl så att man börjar bestämma sig för vad det är för person som lättast och bäst skulle kunna vara till gagn för Europas utveckling men också vilken syn Sverige har på det här viktiga uppdraget.

Därför blev jag förvånad när det nu helt plötsligt skulle föras samråd i partiledarkretsen. Det här är ju ett samrådsärende, som borde diskuteras i flera olika steg. Det är därför det blir fullkomligt otillständigt, och det minskar Sveriges inflytande. Vi verkar ju inte isolerat. Det är inte bara regeringen som agerar på Europanivå. Min partiledare träffar sina partikolleger, av vilka många är stats- och regeringschefer, i kommande vecka – redan på onsdag, tror jag – när det här samrådet ska ske.

Vi använder inte Sveriges förmåga att fullt ut vara med och påverka. Vi sitter här i nämnden och har inte en aning om hur regeringen möjligtvis har agerat mot en nordbo. Lipponen var tidigare på tal men avfärdades i en tid när statsministern i stället skulle ha en tjänsteman som kommissionsordförande. Vi har inte hört någonting om hur man ser på Fogh Rasmussens kandidatur – en nordbo som kanske skulle vara till gagn för Sverige. Är vi som land för eller emot honom? Hur kommer det sig att det från svenska tjänstemän nere vid den svenska representationen kan läcka ut kommentarer om dels Verhofstadt, dels Patten, men att utrikesministern här inte kan säga någonting?

Jag tycker att det är tradigt. Det visar också på en ovilja att försöka skapa både samråd och samförstånd kring en del frågor där fler skulle kunna agera än bara den svenska regeringen och där vi skulle kunna ge ett lite mer moget intryck.

Jag efterlyser en principdiskussion om vilka kriterier som ska ställas upp. Ett av dem är att jag tycker att Sverige i ett utvidgat EU nu helst inte ska förorda någon som tillhör de sex grundande länderna, alltså ingen beneluxbo. Jag tycker att det är rimligt att det inte är en tjänsteman, som statsministern tidigare har fört fram, utan att det är någon som har erfarenhet som stats- eller regeringschef. Det är några av de kriterier som jag hade hoppats att regeringen har arbetat utifrån.

Kring detta vet vi ingenting. Kring detta ska det då inte föras några som helst vidare principsamtal, utan vi kommer att i så kallad samrådsanda bli meddelade, antagligen på onsdag, vem det är som regeringen kan tänka sig. Jag tycker att det är trist. Jag ser det här som bara ett ytterligare exempel på att vi inte har det förtroendefulla samarbete som vi borde ha kring vissa för Sverige centrala intressen.

Anf.  21  MATS ODELL (kd):

Det är lätt att instämma i vad som har sagts om behovet av en transparent process, som hade kunnat engagera alla partigrupper i detta arbete. Där hade Sverige samfällt, orkestrerat, kunnat medverka till att få en ordförande för kommissionen som hade varit till gagn för Sverige och för helheten.

Jag inser att vi inte kommer längre i dag. Det är ingen tillfällighet. Göran Perssons utnämningspolitik har aldrig präglats av långa ledtider och transparens, utan snarare av att man när det är dags tar upp ett kort ur innerfickan och berättar vilka som är utsedda. Det är en tradition som tycks fortbestå. Jag hoppas att vi ändå kan ha en diskussion här före onsdagen. Jag förstår att det nu är en partiledarfråga.

Jag vill bara skicka med att Gunilla Carlssons första kriterium, att ingen från grundarländerna borde komma i fråga, är en sak som jag inte kan instämma i.

Anf.  22  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag bara upprepar att den frågan inte är föremål för samråd, eftersom den frågan inte är uppe på GAERC-mötet på måndag.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Formellt skulle man kunna hävda att regeringen ska samråda om det finns någonting att informera om. Vi vet att de här diskussionerna ofta sker i ett väldigt sent skede.

Jag noterar också att det största partiet i Europaparlamentet – det är faktiskt Europaparlamentet som ska godkänna det här valet i slutändan, och det här är en nominering – har gjort det här till en valfråga indirekt. Det betyder att man inte tolererar en annan kandidat än en från samma grupp om man blir störst och vinner det här valet. Det gör också att det här förskjuts i tid.

Anf.  24  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Med det konstaterandet är det precis som att Sverige skulle köpa detta att den största partigruppen i Europaparlamentet, som råkar vara den som jag också tillhör, nu tillämpar en form av parlamentarism på EU-nivå. Det må så vara, men det finns ju fler än partiordföranden i den grupperingen som kan ha synpunkter på detta. Detta är då en öppen fråga. Att försöka hänföra detta till att diskussionerna kommer att starta först efter att Europaparlamentsvalet är över är inte riktigt i överensstämmelse med verkligheten. Det spekuleras i tidningar, och det förs resonemang.

När utrikesministern nu säger att det här över huvud taget inte ska vara föremål för samråd, därför att frågan inte är aktuell, kommer det bevisligen ändå att på något sätt tangeras vid kommande rådsmöte. Nu är det utrikesministern som ska föra vårt samråd på onsdag. Är det då inte bättre att vi har en princip- och kriteriediskussion här, när vi inte har en offentlig EU-nämnd, och att man berättar lite grann vilka kriterier och ingångsvärden Sverige har haft i den diskussionen?

Betyder denna tystnad att Sverige inte har några som helst uppfattningar, inte säger någonting? Eller är det så att nämnden inte spelar någon roll, att vi ska hållas helt okunniga?

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Bara en kommentar till Gunilla: Oavsett vad man tycker om EPP, det vill säga Europaparlamentets största grupp, är det en försvårande omständighet att de har ställt detta ultimatum. Är man klok borde man avvakta det här valet, eftersom parlamentet har sista ordet. Men vi ska inte starta någon parlamentsdebatt här. Vi är mitt i en valrörelse, och det finns säkert andra som diskuterar det här ute på gator och torg.

Anf.  26  CARL B HAMILTON (fp):

Jag förstår inte varför utrikesministern är så benhård mot att över huvud taget informera om detta. Det finns en informationsplikt. Utrikesministern bryter mot den. Det finns också en diskussion i medierna som kritiserar den här slutna processen. Dagens Nyheters reporter sitter ju där ute. Dagens Nyheters politiksida – för att bara nämna en tidning – har ju detta som ett tema just nu.

Sverige brukar i andra sammanhang driva öppenhet och transparens, och inte minst försöka exportera detta synsätt till andra europeiska länder. Ska vi då själva misslyckas på denna punkt?

Jag kommer naturligtvis att göra ett uttalande av karaktären att det här är en oacceptabel hantering av frågan. Slutenheten får helt och hållet stå för utrikesministern. Jag kommer naturligtvis att kritisera utrikesministern och regeringen för detta. Jag kan bara uppmana andra partier i EU-nämnden att göra samma sak. Det är den möjlighet vi har.

Jag vill ändå ge utrikesministern en chans att ge oss mer information innan vi senare i dag och i kväll får höra i medierna och i tidningarna i morgon får läsa att vi har denna konflikt om hur frågan ska hanteras.

Anf.  27  ULF HOLM (mp):

Jag vill för Miljöpartiets räkning få fört till protokollet att vi tycker att handläggningen av den här frågan är helt oacceptabel.

Det är lite uppseendeväckande att utrikesministern säger att den här frågan inte är aktuell. Detta ska beslutas nästa vecka. Vi har en process här i riksdagen som säger att vi bör vara involverade i EU-frågorna från första gången de kommer upp på dagordningen, och grön- och vitböcker två år före, för att vi ska kunna utöva en reell makt över vilka beslut som ska fattas i EU.

Här ska vi inte få diskutera vem som ska leda kommissionens arbete de kommande fem åren en vecka innan personen ska utses. Det är oacceptabelt. Det är absolut inte någon sorts ultimativa krav som vi ställer här i EU-nämnden att vi vill ha samråd kring detta och diskussion i förväg. Det handlar bara om att vi ska kunna bilda oss en uppfattning och gemensamt kunna driva en person som vi tror kan vara rätt person att leda kommissionens arbete. Det må vara Fogh Rasmussen eller någon annan. Det borde vara av stort intresse för Sverige – oavsett inställningen till EU, ska jag tillägga för säkerhets skull.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

EU-nämnden ska informeras, men – som jag har sagt tidigare – förutsatt att det finns något att informera om.

Anf.  29  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag har inget annat att tillägga än att jag i medierna kommer att framhålla de formella aspekterna, nämligen att detta inte är någon fråga för GAERC och inte ens en fråga för allmänna rådet. Det är en mellanstatlig överenskommelse som kommer att träffas. Kan vi gå vidare?

Anf.  30  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det är faktiskt ett sakfel. Den här frågan är föremål för samråd. Precis som Ulf Holm säger är det av största vikt hur EU ska styras under de kommande fem åren. Därför är det ett formellt samråd. Nu väljer utrikesministern att göra det i sista minuten av skäl som jag inte kan förstå.

Vi gör det möjligt att ha en öppen diskussion som är transparent genom att den inte sker bakom lyckta dörrar. Utrikesministern får ju en chans att förklara om man är för eller emot Verhofstadt och tala om om det stämmer att ni förordar Patten. Jag tolkar den här tystnaden som att Sverige över huvud taget inte kommer att lägga fram något förslag.

Om Sverige tänkte lägga fram ett förslag skulle utrikesministern arbeta väldigt hårt för sin kandidat vid det kommande GAERC-mötet. Det kommer de flesta andra länder att göra. Jag tolkar detta som att Sverige inte har någon position.

Jag uppfattar att utrikesministern kan komma undan genom att säga att vi därmed varken behöver informera eller samråda.

Det är väl ett tydligt tecken på den svenska regeringens Europapolitik.

Anf.  31  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill understryka det som Gunilla Carlsson sade. Formellt är detta punkt 4, Förberedelse inför Europeiska rådet. Detta är inte en mellanstatlig överenskommelse. Det är en oriktig upplysning. Det är inte så.

Anf.  32  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag avstår från vidare kommentarer.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Vi återkommer till samrådet om ordförande i kommissionen på nästa möte, den 16 juni.

Vi går vidare.

Anf.  34  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Då går vi över till förberedelse för anslutningskonferensen med Bulgarien och Rumänien.

Förhandlingarna fortskrider enligt tidsplanen. Siktet är inställt på att välkomna dessa länder i EU i januari 2007 om de då är klara. Förhandlingarna om de finansiella frågorna följer samma principer och man använder samma metod som man använde när det gällde de tio nya medlemsländerna.

Bulgarien kommer sannolikt att inom kort ha slutfört sina förhandlingar.

Förberedelserna fortsätter oförändrade med sikte på januari 2007.

Vi kommer att försöka hålla ihop förhandlingarna med Bulgarien och Rumänien trots att de är i lite olika tidslägen. Förberedelsen är att man ska göra anslutningsfördraget för båda länderna så snart som möjligt och att det hålls ihop. Den ambitionen har vi.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare.

Anf.  36  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Då går vi över till rådet för yttre förbindelser. Det handlar först om översynen av genomförandet av massförstörelsevapenstrategin.

Enligt den strategin, som antogs i december förra året, ska rådet var sjätte månad diskutera strategins genomförande. Det sker för första gången nästa vecka. Vi förväntar oss att rådet kommer att godkänna en rapport som redogör för de åtgärder och de initiativ som har tagits under de gångna sex månaderna.

Rapporten redogör, tycker vi, på ett bra och heltäckande sätt för det arbete som har bedrivits, men den visar också att det fortfarande finns åtgärder kvar att genomföra. EU måste fortsatt verka för att stärka den här politiken. Det är viktigt att man inte tappar fart i genomförandearbetet.

Rådet ska godkänna en deklaration. Den kommer sedan att antas av Europeiska rådet. Den handlar om de straffrättsliga påföljderna för illegal export och smuggling av massförstörelsevapenrelaterat material. Syftet är att se över vilka åtgärder som kan vidtas för att göra det mer effektivt att hindra spridningen av massförstörelsevapen. Det handlar också om att utvärdera medlemsstatens nationella påföljdssystem så att det är helt effektivt. Det kommer att ske en återrapportering till rådet om detta i december.

Anf.  37  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Det här är bra, men det är inte tillräckligt. Vi har från moderat håll länge förespråkat att EU egentligen borde ta över den här typen av frågor, om det ska bli effektivt.

Det är ohyggligt svårt för små länder att ha en effektiv kontroll, särskilt på de dubbla användningsområdena, eftersom det bygger på underrättelseinformation. Vi är ju nästan helt i händerna på framför allt amerikanerna, som ju är de som vi normalt varnar för när det gäller misstänkt användning av civila produkter för massförstörelsesyften.

Den svenska regeringen borde driva idén om att vi ska ha ett gemensamt regelverk och en gemensam myndighet som hanterar både krigsmateriel och vapen för dubbla användningsområden. Det här är bara en illustration av hur det läcker om de problem vi har kring detta.

Det som föreslås är bra. Det är ett steg i rätt riktning.

Anf.  38  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag vill hålla med om att det är viktigt att man utvecklar det här arbetet. Det kan ju ske på olika sätt. Utveckling av polissamarbetet, utbyte av underrättelseverksamhet och det initiativ som Sverige har tagit när det gäller direktkontakter mellan polismyndigheter är en typ av åtgärder som naturligtvis underlättar för alla länder att uppfylla ambitionerna även när det gäller massförstörelsevapen.

Det ligger i sakens natur att man i samband med utvärderingen har möjlighet att diskutera hur man kan komma vidare. Det är helt klart att vi måste utveckla det här arbetet inom EU. Vilken form det ska ha – om det handlar om att skapa gemensamma institutioner eller liknande – tror jag att framtiden och den diskussion och utvärdering som sker får avgöra.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då tar vi nästa punkt.

Anf.  40  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Då kommer vi till en stor och tung punkt, nämligen Europeiska säkerhets- och förvarspolitiken, ESFP.

Under den här punkten vill jag redovisa fyra olika frågor som kommer att tas upp. Det är det irländska ordförandeskapets rapport om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, de civila kapacitetsfrågorna, ESFP och Afrika och EU:s rättsstatsmission i Georgien.

Jag börjar med rapporten.

Det är en rapport som varje ordförandeskap lämnar mot slutet av sin halvårsperiod. Den kommer säkert att antas utan diskussion på måndag och vidarebefordras sedan till Europeiska rådet.

Den innehåller en faktisk redogörelse för vilket arbete som har bedrivits under halvåret. Den tar upp en rad frågor, som till exempel EU:s pågående och planerade insatser, civil och militär kapacitetsutveckling, förstärkning av EU:s förmåga att leda och planera krishanteringsinsatser, inklusive inrättandet av en civilmilitär planeringscell. Den handlar också om utveckling av försvarsmaterielbyrån, relationen mellan EU och andra viktiga aktörer som FN och Nato, och den handlar om arbetet med att stärka den civilmilitära samverkan.

Rapporten innehåller också ett mandat för det inkommande ordförandeskapet. Holländarna ges i uppdrag att fortsätta att arbeta med frågan, bland annat att utveckla den militära och civila kapaciteten för krishantering och att genomföra den pågående och planerade insatsen och koordineringen med bland annat FN och Nato.

I rapporten finns några frågor som jag tror att det vore bra om jag kort redovisade lite närmare för nämnden.

Den första frågan är den som handlar om den civilmilitära cellen. Det är fortfarande en utestående fråga. Den är inte klar, men arbetet pågår. I december i fjol fattade Europeiska rådet beslut om att stärka lednings- och planeringsförmågan för krisinsatser som EU har ansvar för. Innebörden av det som man kallade civilmilitär planeringscell skulle upprättas i EU:s militära stab, och det skulle finnas både civila och militära experter där.

Under vissa förutsättningar skulle den så kallade cellen kunna förstärkas så att den hade förmåga att leda mindre, självständiga, EU-insatser. Det skulle ske genom att det inom cellen upprättades ett så kallat operationscenter.

I december beslutade man också att stärka samverkan med Nato. Det skulle ske genom att EU:s cell skulle upprättas inom Natos högkvarter. Det är det som kallas SHAPE. Dessutom skulle Nato få placera förbindelseofficerare vid EU:s militära stab.

De diskussioner som fortfarande pågår handlar om formerna för att genomföra överenskommelsen från december. En fråga gäller mandatet för både den civilmilitära cellen, för EU-cellen i SHAPE och för Natos förbindelsearrangemang.

En annan fråga handlar om de personella och finansiella aspekterna av överenskommelsen. De är inte heller klara ännu.

Man diskuterar bland annat var den civilmilitära cellen ska lokaliseras och vilken typ av insatser operationscentret ska kunna leda efter att man har fattat särskilt beslut om det. Även storleken på det som kallas SHAPE diskuteras. Det finns olika meningar, och det verkar inte i dag troligt att förhandlingarna kan slutföras i tid för behandlingen av GAERC i nästa vecka. Den kommer antagligen att tas upp direkt i Europeiska rådet.

Jag vill gå in på frågorna så att det är helt klart vad som kan komma upp där.

Vi tycker från svensk sida att det är viktigt att den civilmilitära cellen får en tydlig roll för koordineringen. Här tror vi att det finns ett stort mervärde.

När det gäller storleken på EU:s närvaro i SHAPE är vi inne på att det borde vara lite större närvaro än vad som föreslås; det föreslås två personer. Vi tror att det behövs för att tillgodose EU:s och därigenom också Sveriges inflytande och insyn vad gäller planeringen för insatser som leds av EU, men där Natos resurser utnyttjas.

Den förstärkta cellen, operationscentret, ska inte bli något stående högkvarter, vill jag understryka. Det begränsar naturligtvis vad de kan komma att göra. Vi stöder inriktningen, och tanken är att undvika onödig duplicering med existerande strukturer i Nato.

Det var lite om civilmilitära cellen.

En annan fråga i rapporten som fortfarande inte är klar gäller EU:s snabbinsatsstyrkor. Nämnden har ju fått information av försvarsministern inför GAERC-mötet i maj. Inom EU:s militärkommitté diskuteras fortfarande konceptet för de här styrkorna. Irländarnas mål är att få konceptet klart under den tid som de har kvar som ordförande. Det är inte säkert att det blir färdigt till GAERC-mötet. Det kommer att noteras att någon annan rådsformation får ta det beslutet senare i juni. Vi kommer i varje fall att få en lägesrapport på måndag.

Jag utgår ifrån att det utkast till rapport om processen i den konceptfråga som föreligger har delgivits nämnden tidigare. Jag hoppas att det är rätt.

Det finns en tredje fråga som jag vill ta upp. Den gäller försvarsmaterielbyrån. GAERC har ju tidigare beslutat att upprätta en byrå för militär förmågeutveckling, forskning och anskaffning av materiel. Försvarsministern har flera gånger informerat nämnden om hur arbetet fortskrider. Sedan en dryg månad förhandlas det om en gemensam åtgärd som formellt ska bilda denna försvarsmaterielbyrå. Tanken är att vi på måndag ska komma överens om hur texten till en sådan åtgärd ska lyda. Det formella antagandet sker en eller ett par veckor senare.

Precis när jag kom hit fick jag informationen att det finns en överenskommelse som uppnåddes i Coreper i går. Det pågår något som man kallar den tysta proceduren. Den löper fram till i kväll.

Vi tror att förhandlingsresultatet är bra. Det innebär att rådet ska besluta om treåriga budgetar för byrån och ge övergripande linjer för dess arbete. Byråns styrelse antar årliga budgetar och arbetsprogram med kvalificerad majoritet för att på det viset kunna driva arbetet framåt. Vi anser att den här konstruktionen är väl balanserad och acceptabel. Vi hoppas att byrån kommer att inrättas som planerat.

Den sista fråga som jag vill ta upp handlar om samarbetet mellan EU och FN. Det har utarbetats ett särskilt papper om detta. Det finns som bilaga till rapporten. Där finns förslag om hur den gemensamma EU–FN-deklarationen från september förra året kan bli mer konkret när det gäller de militära aspekterna och vilka fortsatta analyser som behövs av arbetet.

Från svensk linje tycker vi att det här är bra. Vi välkomnar att ordförandeskapet försöker stärka samarbetet mellan EU och FN och driver på utvecklingen av olika initiativ.

Till ordföranderapporten kommer att läggas en handlingsplan om civila kapacitetsfrågor. Från svensk sida har vi varit pådrivande för att få fram en överenskommelse som innebär att det utarbetas särskilda civila kapacitetsmål. Det kommer att ske under hösten. Som ett första steg kommer vi på måndag att säga att en samlingsplan måste utvecklas av den civila krishanteringen. Det är viktigt.

Det var alla de frågor som finns i denna omfattande rapport, varav en del som sagt fortfarande är öppna och under arbete.

Därutöver måste jag också säga något om ESFP och Afrika. Det kommer i form av rådsslutsatser på måndag.

Arbetet har fortsatt med att vi vidareutvecklar de idéer om hur EU utifrån afrikansk synvinkel kan stödja utvecklingsarbetet när det gäller freden och säkerheten i Afrika. I ordförandeskapets rapport konstateras att EU via ESFP kan ge stöd åt afrikanska organisationer och till deras arbete, både när det gäller reformarbete, nedrustning, avmobilisering och återanpassning till exempel. EU kan ge praktiskt stöd och stötta utvecklingen av en egen afrikansk kapacitet när det gäller konflikthantering och krishantering.

Vi tror att det är viktigt att det finns ett afrikanskt ägarskap i den här processen. Det kommer att markeras i slutsatserna, liksom att det är viktigt att det samordnas med FN-arbetet.

Allra sist under den här frågan vill jag uppmärksamma nämnden på en A-punkt. Det handlar om den så kallade general concept för EU:s första rättsstatsinsats inom ramen för Georgien. Det är den som ska genomföras i Georgien med början om ungefär en månad.

Vi välkomnar den här insatsen som omfattar att vi skickar ett tiotal högt kvalificerade rådgivare till Georgien. De ska stödja reformeringen av rättsväsendet i landet. Georgiens regering har själv har tagit initiativ till detta. Tanken är naturligtvis att man ska samordna den här insatsen från EU:s sida med det som görs från annat håll, bland annat från OSSE och Europarådet.

Jag tror att jag nu har tagit upp det som jag ser som särskilt angeläget i rapporten och i anslutning till den.

Anf.  41  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Nu har vi fått ett utförligt referat av vad som står i rapporterna. Rapporten som handlar om EU–FN skulle det vara intressant att ta del av för att kunna bidra och för att kunna se vad vi är med och fattar beslut om. Det här är ju beslutspunkter. Det gäller också säkerhetsrapporten. Jag kan inte förstå varför den inte är utsänd till nämnden.

Nu har den refererats. Jag har med anledning av det en kontrollfråga.

Det handlar om försvarsmaterielbyrån som nu inrättas som planerat. Där tas ju rådsbeslut nu. Visst är det väl så att Sverige indikerar att vi är med i den fullt ut? Jag vill bara ha det klargjort.

Vi hade en mycket bra föredragning av Leni Björklund. Hon gick in på många saker. Det som för mig fortfarande är höljt i dunkel är vilka de faktiska kapacitetsbristerna i EU är så här långt, när man nu går vidare. Det skulle vara bra om vi kunde få en översiktlig rapport av vad det är som saknas för att detta ska kunna åstadkommas. Det talas väldigt mycket om strukturer men väldigt lite om innehållet och själva kapaciteten och vad Sverige har för ansvar för att detta ska kunna bli verklighet.

Jag har fått för mig att det snart skulle vara färdigt med utförliga rapporter om EU-insatser. Jag ställer frågan här, för det handlar om ESFP. Det skulle ha gjorts mer utförliga slutrapporter på hur det har fungerat med EU:s insatser i Makedonien och Kongo. Jag undrar om de är färdigställda och om det finns möjlighet att ta del av dem.

Anf.  42  CARL B HAMILTON (fp):

Jag skulle vilja fråga två saker. Den första gäller ESFP i Afrika och stödet för afrikansk kapacitetsutveckling avseende krishantering och konfliktförebyggande.

Diskuteras frågan om EU:s biståndsmedel – och om biståndsmedel över huvud taget – ska och kan användas för detta syfte? Det är en ganska viktig principfråga. Det vore intressant att veta om utrikesministern och kollegerna i EU har diskuterat denna aspekt av den stödjande EU-politiken. Kan biståndsmedlen användas för detta? Bör de användas för detta?

Min andra fråga gäller försvarsmaterielbyrån. Utrikesministern sade att man kommer att diskutera övergripande linjer för arbetet och policy för arbetet med denna byrå. Det är ju lite lustigt att byrån är i full sving här även om grundlagsförslaget inte är ratificerat. Men det lämnar vi därhän.

Frågan gäller den övergripande linjen för arbetet och policyn. Det har varit en diskussion i nämnden och, tror jag, i KUU på den tiden, om att försvarsmaterielbyrån inte får användas så som en del länder, till exempel Frankrike, vill, nämligen för protektionism, det vill säga att man ska stänga ute användningen av framför allt amerikansk materiel.

Min fråga till utrikesministern är: Kommer utrikesministern att begära ordet vid det här mötet och understryka att byrån inte får ha den inriktningen? Det har vi i riksdagen tidigare varit väldigt noga med att understryka. Jag tror att det formellt finns en majoritet för detta.

Anf.  43  KARIN THORBORG (v):

Eftersom beslut ska tas om försvarsmaterielbyrån vill jag för säkerhets skull upprepa det vi tidigare sagt från Vänsterpartiets sida. Vi vill inte vara med och skapa sådana överstatliga militära organ. Vi är emot etablerandet av byrån, liksom militära celler. Jag vill bara ha det framfört så att vårt ställningstagande i den här frågan är klart.

Anf.  44  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Det var väldigt mycket på den här punkten. Jag saknar en del material. Precis som Gunilla Carlsson efterfrågar jag det underlag som gäller EU–FN-samarbetet som jag gärna skulle vilja titta närmare på.

Det är svårt att ställa exakta klara frågor på detta. Rent generellt är ju försvarsmaterielbyrån det som jag vill ta störst avstånd från. Jag ser det som ett led i att militarisera EU. Det står visserligen på varannan rad ungefär att det ska vara lite civilt också, men det framkommer inte i arbetet att det är det civila man ska satsa mer på. Försvarsmaterielbyrån tycker jag, i motsats till regeringen, att vi inte ska godkänna. Där finns också fortfarande en del utestående frågor. Jag kan också konstatera att den nya grundlagen, där det egentligen finns med, inte är antagen.

Sammantaget på hela den här punkten skulle jag vilja fråga om man har tagit upp EU-parlamentets beslut om att vi ska ha en civil fredskår och hur det står i kontrast till det här paketet som i stort sett är militärt inriktat.

Jag vill gärna lyfta upp frågan om civila aktiviteter betydligt klarare än vad som finns i det underlag jag har läst. Det som jag inte har fått läsa är det svårt att uttala sig om.

Anf.  45  GÖRAN LENNMARKER (m):

När det gäller försvarsmaterielbyrån vill jag understryka det som Carl B Hamilton var inne på. Det gäller gemenskapspreferens. Det är det som är kodordet om man i försvarsmaterielbyrån skulle bedriva en protektionistisk upphandlingspolitik. Det är viktigt att det inte finns med. Jag vet att det debatteras i Europaparlamentet, men det var inte med i konventets förslag över huvud taget. Det handlar ju om försvarsmaterielverken som ska ha köparfunktionen som bara stater kan ha. Krigsmateriel kan bara säljas till stater, inte till några andra.

Jag vill försäkra mig om att inte idén om att man ska blanda detta med omstrukturering av europeisk försvarsmaterielindustri kommer in. Det är en helt annan sak som ska ligga vid sidan om detta.

När det gäller Georgien bör regeringen observera att också riksdagen är inblandad. Eftersom vi ska en gemensam nationell politik är det bra att regeringen är medveten om detta. Riksdagen har också ett program för att stödja det georgiska parlamentet. Det är ju en del i strategin. Olika institutioner ska göra detta.

Beträffande frågan om cellen, tycker jag att man ska se det i samband med det som kommer att ske i Bosnien. Det är ju det första allvarliga provet där EU ska ta över.

Det finns anledning att se på detta med det allvar som vi tidigare har pratat om. Det är en stor sak att ta över det här. Med tanke på det misslyckande som har skett i Europa en gång i tiden bör man se till att man har de rätta mekanismerna för samarbetet med Nato. De kommer att behövas – minns Srebrenica.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Jag har också en liten fråga här. Det gäller texten om försvarsmaterielbyrån som vi ännu inte har tagit del av. Hur är karaktären på den texten? Är den mera allmänt hållen eller innehåller den något mer substantiellt? Det vore ju bra om vi fick se den under helgen.

Anf.  47  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Först när det gäller samarbetet i EU och FN kan vi skicka ut den bilagan så att ni kan ta del av den.

Säkerhetsrapporten är utsänd.

Anf.  48  Kanslichefen INGRID LARÈN MARKLUND:

Till den här dagordningspunkten har vi fått tre papper. Det ena gäller battle groups, det andra gäller Bosnien och Hercegovina-strategin och det tredje gäller ESFP Presidency Report, och den är hemligstämplad.

Anf.  49  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Sedan har vi försvarsmaterielbyrån. Där fick vi ett papper sent i går kväll, så jag vågar inte säga så mycket om hur den är upplagd.

Tillbaka till de grundläggande frågorna. Svaret på frågan om Sverige ska vara med i det samarbetet är ja. Det ska vi.

Det finns beskrivet ganska noga vad det är för kapacitetsbrister som man vill komma åt, så vi kan skicka över en rapport om det. Det främsta som man pekar på är att det finns kapacitetsbrister på transportområdet. Det är oerhört viktigt att den delen fungerar, annars blir det svårt att bedriva ett bra krishanteringsarbete.

Rapporterna om Makedonien och Kongo är på gång. De är inte färdiga ännu, men de kommer.

Tanken med den här byrån är naturligtvis att öka vår krishanteringsförmåga. Vi måste då säkerställa att de olika ländernas förmåga kan utvecklas gemensamt. Det är inte tanken att det ska finnas något protektionistiskt i det hela, även om man kan misstänka att en del hoppas att det kan ha sådana effekter.

Men onekligen kan vi ta upp frågan om konkurrensen med omvärlden vad gäller materiel på det här området. Det kan ju förstärka vår förmåga vad gäller både forskning och utveckling och säkerställa att man kan svara upp mot de nya behoven.

Det är ju inte så att det bara är militärt. Det handlar också om civila insatser och kvaliteten i dem. Det ryms hela spektrumet, så det är inte bara en militär inriktning på det hela.

Tredjelandssamarbetet finns med. Det finns väldigt tydliga skrivningar om det.

Det var några som sade att jag skulle framhålla vissa saker vid diskussionen. Men den här frågan är en A-punkt, så det kommer inte att bli någon diskussion. Det som vi har sagt i den här frågan är sagt.

Anf.  50  CARL B HAMILTON (fp):

Har jag uppfattat det rätt att försvarsmaterielbyrån är en A-punkt?

Anf.  51  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja.

Anf.  52  CARL B HAMILTON (fp):

Jag ställde frågan: Kan utrikesministern begära ordet för att understryka att vi inte vill ha en gemenskapspreferens? Finns det inte utrymme vid mötet att begära ordet och säga detta?

Från svensk synpunkt och med det försvar som vi har kan det inte upprepas tillräckligt ofta att det vore till vår nackdel om det skulle få den här inriktningen på uppköp och upphandling inom Europa. Det var min första fråga.

Den andra frågan gäller detta med biståndsmedlen för att stödja den afrikanska konfliktförebyggande processen.

Anf.  53  ULF HOLM (mp):

Eftersom det tydligen är en A-punkt och vi inte har fått något beslutsunderlag är det svårt att ställa sig bakom ett beslut. Kan ni klargöra det? Utrikesministern sade att det var en A-punkt. Det var det som jag inte riktigt hängde med på.

Anf.  54  Kanslichefen INGRID LARÈN MARKLUND:

Jag har uppfattat det så att ESFP-rapporten är en A-punkt, men att det ska fattas ett formellt beslut om byrån senare. Men nu har vi hört att man ska komma överens om en text i ett utkast till en gemensam åtgärd, och tiden går tydligen ut i kväll. Men vi hade fått den uppgiften att det skulle bli en beslutspunkt senare.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Formellt ska det bli en beslutspunkt senare, och man ska nu anta några texter nu, men låt oss få det klargjort.

Anf.  56  ULF HOLM (mp):

Det vore ju hedervärt om EU-nämnden fick dessa texter, det gemensamma åtgärds-papperet som det formellt heter. Det är lite svårt att ställa sig bakom ett sådant papper i dag.

Utrikesministern kan ha helt rätt, att de civila delarna finns med. Frågan är bara hur balansen är mellan den militära och civila delen. Förmodligen har jag uppfattningen att det är alldeles för mycket militärt medan du tycker att den civila delen är fullt tillräcklig. Det är balansen i rapporten som vi kan ha delad åsikt om, men det känner vi nog båda till.

Anf.  57  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi kan givetvis distribuera rapporten. Då kan ni ju se om texterna är tillfredsställande. Men det ska vara en tyst process, och meningen är att man ska fatta ett principbeslut och göra ett politiskt ställningstagande på måndag utan någon diskussion. Men det är naturligtvis fullt möjligt att gå in och säga något om det behövs, fast det är ju bara aktuellt om man är missnöjd med texterna. Även om vi inte har analyserat färdigt är vi nöjda med texterna. Men vi distribuerar dem så att även ni kan se hur de ser ut.

När det gäller fredsfaciliteten är det biståndsmedel som kan användas. För vilka åtgärder biståndsmedel kan användas och när de inte kan användas är en fråga som har diskuterats oerhört intensivt mellan ministrarna.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Jag kan också informera nämnden om att vi precis har fått texten.

Anf.  59  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det är helt okej att regeringen inte säger något om det är en tyst procedur. Samtidigt är frågan ändå föremål för samråd, såvitt jag har förstått. Därför tycker jag att det är bra om vi får tillgång till texten. Hellre för mycket papper än för lite, hellre så fort som möjligt än för sent.

Här får vi igen gå på sammanfattningar som har sammanställts på departementet, och det kan finnas skrivningar som minoritetsregeringen inte har majoritet för. Därför är det väldigt viktigt att vi får snarare för mycket papper än för lite.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Och det har vi fått i det här fallet.

Anf.  61  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Och det kommer alltså mera. Jag vill understryka att när ärendet kommer upp till ett formellt beslut kommer det inför det rådet – vilket det nu blir – att finnas en möjlighet till samråd. Det är helt rätt att det är bra att skicka ut dessa papper så att det finns gott om tid inför ett kommande rådsmöte.

Anf.  62  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

ESFP fortsätter ju hela tiden. Men vad jag har förstått av utrikesministerns föredragning blir det ett informationsmöte och fortsatta och lite nya mandat till holländarna.

Frågan om den slutliga designen på dessa battle groups är alltså inte uppe till beslut nu. Kapacitetsbristerna har ännu inte visats i full dager. Vi får anledning att återkomma till dem när det är lite mer skarpt läge.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i dessa frågor.

Då går vi vidare till Konfliktförebyggande.

Anf.  64  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det här har blivit en A-punkt, men jag tänkte ändå säga någonting om den.

Rådet kommer alltså att godkänna den årliga rapporten om konfliktförebyggande i enlighet med EU-program för förebyggande av väpnad konflikt. Rapporten ska därefter antas av Europeiska rådet vid junimötet.

Rapporten innehåller en redogörelse av det arbete som har genomförts inom EU under året, och den anlägger ett brett perspektiv på EU:s konfliktförebyggande och beskriver EU:s verksamhet inom ramen för bland annat ESFP, utvecklingssamarbete, handel och också samarbetet med internationella organisationer.

Från svensk sida tycker vi att rapporten är tillfredsställande. Det är bra att den anlägger ett brett perspektiv. Vi tycker också att det är bra att arbetet med att förebygga folkmord och främjandet av folkrätten finns med. Det är prioriterade områden inför det fortsatta arbetet, och det är bra.

Anf.  65  KARIN THORBORG (v):

Ministern pratar om det breda perspektivet inför framtiden. Jag undrar då om det finns någonting med om att man ska tillvarata kvinnors kompetens. Det försöker jag framhäva i alla sådana här sammanhang. Om det inte finns med tycker jag att Sverige ska verka för att man ska ta med att även kvinnors kompetens ska tas till vara i konfliktförebyggande verksamhet.

Anf.  66  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det tycker vi också är oerhört angeläget. Det är ju en fråga som Sverige verkligen prioriterar starkt. Jag vill tala om att det också finns andra länder som har börjat att känna väldigt starkt för den här frågan.

Nämnden noterade kanske att den spanske utrikesministern och jag tillsammans skrev en artikel i den här frågan. Jag tyckte att det var viktigt att genderperspektivet i krishanteringssammanhang inte blir en nord–syd-fråga. Det är angeläget att markera att det här finns en bred enighet i Europa. Därför var det bra att agera i den här frågan tillsammans med ett sydligt land – Spanien i det här fallet.

Det finns en särskild artikel där den här frågan tas upp.

Anf.  67  ULF HOLM (mp):

Jag har bara skumläst papperen eftersom de är på engelska och vi fick dem väldigt sent. Jag kan inte hitta genderperspektivet omnämnt.

Anf.  68  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Den första gången som detta tillämpades väldigt tydligt var ju i Bosnieninsatsen. Så i verkligheten finns det redan med. Låt oss hoppas att det också finns med i den formella rättsliga basen.

Jag ber att få återkomma med detta.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  70  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Då fortsätter vi med fredsprocessen i Mellanöstern. Inledningsvis vill jag berätta att jag i går kom tillbaka från ett besök i Israel där jag träffade företrädare för den israeliska regeringen och också för det israeliska samhället för att diskutera möjligheterna till en återtagen fredsprocess.

På det viset fick jag tillfälle att framföra de svenska synpunkterna som samtidigt är EU:s synpunkter. Jag framhöll att Sverige och EU är beredda att bidra till fredsprocessen så snart som vi ser en möjlighet att ge stöd.

Vid samtalen framkom det att man från israelernas sida är inställda på att inleda ett tillbakadragande. Jag vågar nog säga att det i de beslut som hittills har fattats finns en vilja att fortsätta tillbakadragandet. Det skulle i så fall innebära en början på inledningen av en fredsprocess i enlighet med roadmap. Det innebär samtidigt att det nu krävs insatser från omvärlden för att säkerställa att tillbakadragandet leder till en situation där palestinierna kan överta ansvaret för palestinska områden och där förhandlingar kan påbörjas.

Oavsett om det sker ett tillbakadragande eller inte måste EU bidra till att skapa förutsättningar för en ömsesidig vapenvila. I det sammanhanget är det naturligtvis viktigt att vi håller fast vid de fem kriterier som vi har enats om vad gäller stöd för ett tillbakadragande.

EU bör både enskilt och som en av ledamöterna i kvartetten bidra på ett mycket konkret sätt i förberedelserna för en framtida roll i regionen. Den samordningsmekanism som har föreslagits för tillbakadragandet, och som nu håller på att utarbetas, är naturligtvis ett steg i rätt riktning.

Det pågår nu inom EU ett mycket intensivt, konkret arbeta för att se på vilket sätt EU ska vara aktivt i konfliktområdet. Jag får säkert anledning att återkomma och närmare redovisa detta. Men situationen rent allmänt kommer att diskuteras på måndag.

Anf.  71  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag tycker att det är bra att utrikesministern har rest dit. Det är viktigt att EU och EU:s medlemsländer är aktiva. Därför vill jag välkomna detta faktum.

Jag noterar också det som utrikesministern säger, och jag instämmer i det. Jag tror att det är en riktig bedömning att utrymningen av Gaza möjligen kan vara ett första steg. Det är inte ett tillräckligt steg och inte ett slutligt steg, men det är ett första steg.

Jag har också läst uttalandet i pressen om detta, men i den PM som vi har fått finns det en annan formulering. Där står det att den svenska regeringen anser att EU först och främst bör fortsätta att driva frågan om en ömsesidig israelisk-palestinsk vapenvila. Det kan uppfattas som att man inte ser detta som ett första steg. Därför tycker jag att utrikesministerns redogörelse här var bättre än det som står i den PM som vi har fått.

Jag tror att det är oerhört viktigt att man påbörjar utrymningen. Ett första steg är ett första steg även om det sedan måste tas många fler steg, framför allt för att – som också utrikesministern sade – den palestinska sidan måste få möjlighet till självbestämmande. Det måste i praktiken växa fram en palestinska stat som kan ta ansvar för sitt eget territorium. Det är den alldeles centrala delen att det finns en ansvarsfull motpart så att den här processen kan fungera.

Anf.  72  KARIN THORBORG (v):

I samband med ministerns besök i Israel aktualiserades frågan om antisemitism kontra kritik av den israeliska regeringens politik. Det är svårt för många att hålla isär den här frågan. Jag undrar: Anser ministern att detta är något som har en större hämmande verkan på fredsprocessen? Hur ska man i så fall komma förbi det? Diskuteras skillnaden mellan antisemitism och kritik av den israeliska regeringen över huvud taget inom EU?

Anf.  73  GUSTAV FRIDOLIN (mp):

När Göran Lennmarker gjorde det inlägg som han gjorde känner jag mig nödgad att för protokollet klargöra att jag inte tycker att det var bra att utrikesministern åkte ned till Israel och enbart träffade den ena sidan. Snarare borde man har varit lika tydlig som Joschka Fischer var. Han var den senaste EU-utrikesministern som var där, och han gick inte med på de israeliska kraven på att man bara skulle träffa representanter för Israel om man reste dit. Joschka Fischer såg till att träffa båda sidor, och jag tror att det var en bättre taktik.

Sedan har jag ett par konkreta frågor. Den ena rör de fem kriterier som har satts upp för tillbakadragandet. Hur bedömer utrikesministern att israelerna lyssnar på detta? Finns det en grogrund för att man kommer att ta till sig och följa dessa fem kriterier?

Även om jag inte delar optimismen om att det här verkligen är ett första steg är det klart att jag håller med om att EU på ett tydligare sätt måste ta en aktiv del i fredsprocessen och att EU måste bidra aktivt. Men jag hörde inte riktigt vad den konkreta delen skulle bestå av. Jag hörde att det ska göras en översyn av vilken aktiv roll man skulle ha. Kommer utrikesministern att på något sätt framföra några idéer om vad denna översyn kan utmynna i? Har hon några idéer om hur man konkretiserar det europeiska deltagandet i fredsprocessen?

Min tredje fråga gäller arbetet i kvartetten. På vilket sätt menar utrikesministern att man bör trycka på den del av kvartetten som har gått lite utöver det som man har kommit överens om? USA har ju gjort några uttalanden som vi har varit kritiska till. Anser utrikesministern att EU bör ta upp detta i kvartettsamtalen?

Anf.  74  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vapenvila är ju viktigt att uppnå. Tillbakadragandet är en process som kan inledas och som kommer att ta tid. Men vapenvila kan ju uppnås omedelbart. Man bör åtminstone begränsa användandet av våldet. EU:s ambition att arbeta för en vapenvila finns där konstant. Sedan måste vi anpassa oss efter de möjligheter som uppstår till att även agera på annat sätt. Det gäller bland annat frågan om början till ett tillbakadragande, en fråga som EU givetvis måste förhålla sig till och utnyttja den möjlighet som det öppnar.

De fem kriterierna är ju inte bara EU:s kriterier, utan det är kvartettens kriterier, och de styr ju kvartettens agerande. För en gångs skull kan man notera att det finns en bred enighet i det internationella samfundets agerande, och det underlättar i det här sammanhanget.

Men vi vet ju att Israels ståndpunkt ju inte är exakt densamma. Det är därför som ett av kriterierna handlar om att förändring av vissa förhållanden – till exempel 1967 års gränser – måste omhändertas inom ramen för förhandlingar mellan parterna.

När det gäller en konkretisering av åtgärderna pågår det ett arbete. Jag träffade också EU:s särskilda representant i Israel, Marc Otte, och gick igenom med honom vilka frågor som nu är uppe att hanteras. Det finns många konkreta frågor att hantera, men jag vill inte närmare gå in på dem här. Inom ramen för den diskussion som förs inom EU kommer även jag att framföra förslag till på vilket sätt man kan tänka sig att komma vidare i hjälpen för att åstadkomma förhållanden som gör det möjligt för den palestinska sidan att ta över ansvaret för nu i det första steget eventuellt Gazaområdet.

Jag vill också bara göra en kommentar kring besöket i Israel. Jag vill understryka att det inte finns någon som under senare år har lyckats med att åka till Israel och samtidigt besöka det palestinska området för att träffa representanter på hög nivå. Valet stod inte mellan att försöka utverka detta utan det stod mellan att åka och att inte åka över huvud taget.

Jag bedömde det som att det nu sker saker i det israeliska samhället som är väldigt betydelsefulla för möjligheten att komma vidare i att starta en fredsprocess. Det finns all anledning att visa omvärldens engagemang samtidigt som det finns möjligheter att framföra Sveriges och EU:s syn på hur den här konflikten måste lösas. Jag tror inte att det hade varit klokt att avstå från den möjligheten om man verkligen har som ambition att stödja det palestinska folkets möjligheter till att få fred.

Skillnaden mellan kritik av den israeliska politiken och antisemitism är inget som diskuteras i sak i rådet. Men alla är överens om att det är viktigt att markera att det finns en skillnad mellan att kritisera Israels politik och antisemitism. Vi diskuterar mycket på vilket sätt vi ska kunna motarbeta antisemitismen. Det är en prioriterad fråga för EU att arbeta med detta, och det finns en särskild institution som gör det.

För Sveriges del har vi höjt våra ambitioner för att få kunskap om hur utvecklingen ser ut i vårt eget land när det gäller antisemitism. Jag tror att man kan säga att vi har uppnått en bra ordning för att få rapporter om och statistik över utvecklingen, även om det naturligtvis aldrig är heltäckande. Det sker alltid saker i samhället som aldrig blir registrerade i officiella sammanhang.

Naturligtvis diskuterade jag också med Israel frågan om på vilket sätt vi kan komma vidare i den gemensamma ambitionen att motverka antisemitiska tendenser i det europeiska samhället.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  76  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Då gäller det Irak. Vid rådsmötet kommer man att ta upp kommissionens meddelande om en strategi för EU:s framtida relationer med Irak. Vi kommer också att diskutera det brev som Solana och Patten har skrivit. Jag hoppas att båda dessa är delgivna nämnden. Dokumenten och den nya säkerhetsresolutionen kommer troligtvis att välkomnas i rådsslutsatserna.

Irakstrategin tillsammans med säkerhetsrådsresolutionen möjliggör ju för EU att bidra till ett demokratiskt och ekonomiskt stabilt Irak samt ett politiskt och ekonomiskt integrerat Irak.

Det som förslås för EU:s del är bland annat att ge ett valstöd och att utbilda civilpoliser och personal – bland annat domare – inom rättsväsendet, men också att ge stöd till insatser för mänskliga rättigheter och demokratisering av samhället.

Sverige har bidragit aktivt för att utforma denna strategi. Vi menar att EU bör spela en aktiv roll i återuppbyggnaden av Irak och ge stöd till ett verkligt irakiskt ägarskap av ledningen av landet. Vi vill att FN ska ha en stark och central roll i sammanhanget.

Från svensk sida har vi bland annat föreslagit att EU bör överväga möjligheterna att utnyttja civila EU-instrument till stöd för FN:s verksamhet i Irak. Det handlar då om utbildning och rådgivningsinsatser när det gäller polis- och rättsväsende och när det över huvud taget gäller förvaltningsområdet, att bygga upp en administration inom Irak som motsvarar rättsstatens krav.

Vi har också föreslagit att EU bör utnämna ett särskilt EU-sändebud. Det finns också som ett förslag i brevet från Solana och från Patten.

Anf.  77  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag har en fråga beträffande situationen för kurderna i norra Irak. Tidigare har de haft en suveränitet. När det gäller FN:s resolution och det fortsatta arbetet för ett demokratiskt Irak, hur kommer situationen att bli för kurderna? Detta har ju diskuterats lite grann i massmedierna. Det är inte riktigt klart. Det framgår inte heller av resolutionen hur man skulle hantera den situationen. Från de shiamuslimska delarna har man en uppfattning, och kurderna har en annan uppfattning. Jag skulle vilja fråga utrikesministern om detta.

Anf.  78  CARL B HAMILTON (fp):

Jag skulle vilja fråga utrikesministern om implikationerna för Sverige av detta. Nu har det blivit en FN-resolution, och nu ska EU ta den här texten. Vad betyder detta för de svenska insatserna?

Jag kan lägga till en fråga om ambassaden i Bagdad: Hur ser det ut på den fronten?

Anf.  79  KARIN THORBORG (v):

Min första fråga gäller också kurderna. Den resolution som antogs av FN:s säkerhetsråd uppfattas positivt för det mesta, men inte av kurderna. De är väldigt bekymrade för vad som kommer att hända med deras rättigheter. Jag vill veta hur ministern bedömer deras situation i förhållande till resolutionen.

Jag är lite fundersam över det här strategidokumentet, som EU har skrivit angående Irak. Ska inte huvudparten av arbetet med uppbyggnaden upplåtas till FN? Man skriver att man ska ge FN allt stöd, men ändå gör man allt för att planera hur EU ska agera i Irak. Jag tycker att man bör vara lite försiktig och återhållsam och först låta FN få ha sin tid och få allt stöd för att genomföra återuppbyggnadsarbetet. Här verkar det som om EU vill gå fram samtidigt som FN och också har planer på hur man ska komma in, stödja, upprätta kontor, skriva kontrakt och så vidare. Jag tycker att vi bör avvakta lite tills FN har fått göra det stora jobbet och överlåta det till dem.

Anf.  80  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det var just det sistnämnda som jag ville påpeka. Det måste ske en dialog med övergångsregeringen innan man fastställer vad EU ska göra. Det här är ju en meny som man erbjuder, och sedan måste övergångsregeringen i Irak naturligtvis vara den som sist och slutligen ger sina synpunkter, vad man vill ha och vad man vill acceptera. Det är den korrekta motparten i det här avseendet.

Anf.  81  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

När det först gäller kurdernas ställning är den frågan central i det arbete som pågår med att ta fram en ny författning för Irak. Där kommer den frågan naturligtvis att bli oerhört viktig, hur den omhändertas.

När det gäller Sveriges insatser har regeringen nyligen tagit ett beslut om en strategi för Sveriges insatser i Irak. Vi har avsatt en ram för det svenska utvecklingssamarbetet. Det är 400 miljoner som ska användas under perioden 2004–2006. Sveriges bidrag till Iraks återuppbyggnad kommer i betydande del att kanaliseras just genom FN och Världsbankens upprättade särskilda fond.

När det gäller ambassaden har vi utsett en ambassadör men som tills vidare är stationerad i Stockholm. Vi får överväga hur utvecklingen blir. Inom parentes kan jag tala om att mannen som står och försvarar vår ambassadbyggnad kommer till Sverige nu i juni. Han ska också fraktas upp i norr för att få se snö, så att alla hans önskemål uppfylls.

När det gäller EU och FN och övergångsregeringens ställning, sker det naturligtvis ett nära samråd mellan FN och EU. FN har efterlyst och vill ha EU:s insatser. Det sker alltså samordnat med det FN självt kan göra. Men det är helt klart att FN är beroende bland annat av att EU tar ett stort ansvar och har en mycket aktiv roll i det här sammanhanget. Jag vill understryka att det också måste ske i samarbete med övergångsregeringen. Det är deras önskemål om hur det här uppbyggnadsarbetet ska göras som måste vara styrande.

Anf.  82  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill bara understryka det sista. Det är övergångsregeringen som kommer att ha makten i landet, inte FN. FN ska hjälpa och stödja, på samma sätt som EU.

Får jag säga en sak i fråga om kurderna. Den överenskommelse som är gjord med den ”övergångsadministrativa lagen” – om man översätter från engelskan, transition administrative law – är en av de bästa lagar som jag har sett i arabvärlden. Men det är deras interna sak. Det är därför som den oro som har kommit från kurdiskt håll, att FN inte har tagit upp det, egentligen är felriktad. Det är ju befolkningen inom Irak som har hand om den frågan, och den kan inte avgöras av FN. Därför tror jag att den kurdiska kritiken i grunden är fel. Det måste ändå vara folken som själva avgör sina spelregler. De är, som sagt, mycket bra.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Är punkten om Iran kvar?

Anf.  84  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja, den är kvar. Det handlar om att IAEA:s senaste rapport visar att det finns frågetecken kvar när det gäller Irans kärntekniska program. Vi tycker att det är viktigt att IAEA:s styrelse ger organisationen fortsatt stöd i ansträngningarna att skapa klarheter om programmet, om det är ett fredligt program eller om det inte är det. Trycket på Iran att fortsätta att samarbeta med IAEA måste därför också upprätthållas.

En annan viktig fråga är respekten för de mänskliga rättigheterna, och den måste fortsatt vara central i relationen till Iran. Det fjärde mötet i EU:s särskilda MR-dialog med Iran kommer att äga rum i Teheran i nästa vecka. Det är viktigt och bra att EU fortsatt kan hålla den här typen av dialog med Iran. Det ger oss tillfälle att diskutera MR-läget i landet med företrädare för den iranska regeringen och rättsväsendet, akademiker och det civila samhället. Det är också viktigt att det blir resultat i konkreta framsteg.

Jag vill också i det här sammanhanget nämna att jag i förra veckan träffade Irans vice utrikesminister, som var på besök i Sverige. Jag fick då anledning att ta upp de här frågorna och trycka på betydelsen av att vi får klarhet om deras kärnkraftsprogram. Jag betonade också betydelsen av att det blir förbättringar när det gäller mänskliga rättigheter.

Anf.  85  GÖRAN LENNMARKER (m):

Först vill jag understryka det viktiga i att det är EU som agerar, inte bara de tre största länderna i EU på egen hand, vilket det har varit en tendens till tidigare. Tyskland, Frankrike och Storbritannien har ansett sig företräda EU utan att ha något slags formellt mandat för detta. Det måste vara hela EU som sådant som har den kritiska dialogen med Iran. Det finns väl anledning att understryka det på rådsmötet, att det är ingen privatfråga för tre av länderna.

För det andra vill jag hålla med om vikten av att landet verkligen följer IAEA:s krav. Det är själva grunden för att det över huvud taget ska vara möjligt. Nu har EU det samlade världsansvaret för att se till att det här leder någonvart. Jag vill bara understryka vikten av detta.

Det gäller också punkten om ”en konstruktiv hållning till fredsprocessen”, som det står i PM:en, det vill säga att Iran är emot fredsprocessen. Man anser väl inte att Israel ska få existera. Då kan man inte vara för en fredsprocess. Det måste väl ändå vara ett krav att Iran kan inse att Israel har en rätt att existera efter en fredsuppgörelse.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Det är fortfarande en diskussionspunkt?

Anf.  87  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Det finns inget ytterligare att tillägga. Då godkänner vi informationen.

Anf.  89  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Då är det Burma. Som jag sade i återrapporteringen från förra mötet har inga framsteg gjorts. Det gör att det är svårt att fullt ut acceptera Burma i ASEM under de här omständigheterna. Å andra sidan vill vi inte att vi ska riskera hela ASEM-processen på grund av Burma. Det vore att ge det landet ett slags vetorätt innan det ens är medlem i denna organisation.

Man måste tänka sig någon möjlighet till kompromiss. En kan vara att man skiljer mellan den formella acceptansen av Burma och Burmas deltagande i toppmötet, det vill säga att formellt blir Burma medlem men får antingen inte delta eller delta på mycket låg nivå. Det kan vara ett sätt att hantera frågan. Det formella beslutet om ASEM:s utvidgning kommer att fattas vid toppmötet i Hanoi i oktober, som jag har sagt tidigare.

Anf.  90  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill bara markera att jag tror att det är rätt attityd. Det är aldrig bra att avbryta dialogen. Det kan se bra ut i början, men några år senare saknar man möjligheten att ha kontakt.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

Vi tar nästa punkt.

Anf.  92  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är Afghanistan. Vi tycker att det finns starka politiska skäl för EU att ha en valobservatörsmission inför och under valet i Afghanistan. Eftersom syftet är att uppnå fria och rättvisa val är det viktigt att synliggöra EU:s starka engagemang i demokratiseringsprocessen och uppmuntra till exempel kvinnors deltagande i valprocessen.

Det svåra säkerhetsläget gör att en vanlig, traditionell valobservation inte kan genomföras. Därför anser vi att kommissionens alternativa förslag till en sedvanlig EU-observationsmission är bra. Vi kommer att anta en rådsslutsats med det innehållet. Det har nu blivit en A-punkt.

Anf.  93  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det är alltså en A-punkt. Men samtidigt är det väl diskussioner om detta? Eller accepteras det bara och läggs till handlingarna? Då kanske vi inte ska säga så mycket mer än att konstatera hur skört det ändå är. Vi blir försenade med att förstärka ISAF. Det finns alltså en hel del osäkerhet om hur utvecklingen går i Afghanistan. Det är också just detta att läget är så instabilt inför valen i september att man inte kan ha ordinarie valobservatörer utan egentligen behöver beväpnade valobservatörer, för att uttrycka det på ett enkelt sätt.

Det här visar också behovet av att EU nu kan göra någonting. Jag ser en tendens att vi kanske inte är tillräckligt aktiva i Irakfrågan. Utrikesministern sade inte exakt vad Sverige tänker bidra med ytterligare. Men när vi nu har Afghanistan som en dagordningspunkt hoppas jag verkligen att vi gör mer för att just säkra det som hitintills har åstadkommits, så att valen verkligen kan hållas. Där har EU en väldigt tydlig roll, eftersom det inte handlar om en krigssituation men ändå är en väldigt osäker situation.

Jag förstod att det har varit lite olika uppfattningar om detta inom ministerrådskretsen. Vi kanske inte har tid att gå in på det, eftersom det bara är en A-punkt. Men det skulle vara intressant att vid något tillfälle lite mer utförligt diskutera just EU:s roll i det framtida Afghanistan, uthålligheten, kapaciteten. Samma resonemang förs inom Nato också. Det här blir kanske den större stötestenen än Irak för det fortsatta fredssamarbetet mellan Nato och EU men också för att göra nytta på marken.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Jag kan upplysa nämnden om att det är fritt att gå in även på A-punkterna. Det enda är att det inte går att föra en diskussion på ministerrådsmötet, så medskick och annat är lite svårare.

Anf.  95  KARIN THORBORG (v):

Situationen i Afghanistan är väldigt osäker. Man har blandat ihop militära insatser och biståndspolitik, och genom den sammanblandningen har man väldigt mycket förstört möjligheten till biståndsarbete. Då undrar jag: Hur ska valobservatörerna och mediebevakningen skyddas när situationen är så ohållbar? Har man diskuterat det?

Anf.  96  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Låt mig först säga att Afghanistan kommer att diskuteras vid det särskilda utrikesministermötet i anslutning till Europeiska rådets möte. Det finns naturligtvis mycket att diskutera om EU:s engagemang i Afghanistan.

En sådan här EU-observationsmission har vi en särskild ordning för, i fråga om hur den genomför sitt uppdrag. Självfallet måste man i det sammanhanget utnyttja möjligheterna att öka säkerheten kring missionens uppdrag. Då får man utnyttja de resurser av säkerhetskaraktär och de militära resurser som finns i Afghanistan.

Anf.  97  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det har ju funnits olika uppfattningar. När man läser den PM vi har fått med rådsslutsatser ser man att det inte är många människor eller mycket pengar som EU just nu är berett att bidra med. Om man inte fattar beslut i juni hur ska man då kunna göra skillnad i september, under valen?

Det är ett fåtal personer och experter som man tänker förstärka nuvarande struktur med. Tycker Sverige att det räcker? Kan inte EU göra mer på det här området? Hur vill vi själva bidra?

Anf.  98  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Utgångspunkten var naturligtvis att om vi anser att man kan genomföra val i ett land måste det också vara möjligt att ha observatörer på plats. Nu är situationen i Afghanistan väldigt speciell. Det är angeläget att man genomför val. Det är angeläget att EU medverkar på något vis.

Vi har efter att ha granskat bedömningen av situationen och möjligheterna tyckt att det förslag som kommissionen har tagit fram troligen är det bästa i dagens läge.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går till nästa fråga.

Anf.  100  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nästa fråga gäller EU:s strategiska partnerskap för Medelhavet och Mellanösternregionen. Även detta ha blivit en A-punkt vid rådet. Det kommer alltså att innebära att rådet godkänner ordförandeskapets slutrapport. Den ska slutligt antas vid Europeiska rådet.

Vi har fått våra synpunkter tillgodosedda i textförslaget och kan därför ge det fullt stöd. Vi tycker att dokumentet har en väl avvägd struktur och ett konkret innehåll.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Frågan har varit uppe i EU-nämnden förut, nämligen den 19 mars. Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Är övriga frågor också A-punkter?

Anf.  102  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Europeiska grannskapsinitiativet blir också en A-punkt. Sverige lyckades trots hårt motstånd, men med hjälp av ett effektivt fotarbete i huvudstäderna och Bryssel – det krävs ibland – få rätt många medlemsländer som stöder en skrivning om frihandel i rådsslutsatserna. Det vill jag särskilt framhålla.

Anf.  103  GÖRAN LENNMARKER (m):

Någon gång måste vi diskutera detta. Jag vet inte om vi ska göra det nu, men det finns en hel rad saker att diskutera. Somt är bra, somt är mycket bra, somt saknas.

För att nämna några saker menar vi från moderat håll att man borde ge medlemskapsperspektiv till Vitryssland, Ukraina och Moldavien. Det är det verkligt starka instrument som EU har.

Vad beträffar Moldavien, Europas fattigaste land, skulle man kunna göra en specialinsats vad gäller deras rätt att exportera även jordbruksprodukter. Det är ett land som har lidit och lider väldigt mycket både ekonomiskt och under den delning som är.

Jag vill understryka frihandelsaspekten. Vi kan inte bara tala om att vi älskar våra grannar. Vi måste också visa det i handling genom att avveckla våra handelshinder. Vi framstår många gånger som hycklare. Vi har ett tjusigt verbalt språk, men släpper inte till så mycket i praktiken.

Anf.  104  CARL B HAMILTON (fp):

Folkpartiet välkomnar naturligtvis särskilt den här frihandelsframgången. Vi tycker att det är alldeles utmärkt. Jag instämmer också i det som Göran Lennmarker har sagt.

Jag läste den här texten på engelska. Det är en sak som jag vill fästa uppmärksamheten på. Det finns en tendens i texterna att skriva lite mer berömmande om Libyen än om Vitryssland. I ena fallet står det sådant som might och may be able. När det gäller Libyen står det welcome och liknande.

Jag tycker att man ska eftersträva att ha en likabehandling och inte en sämre behandling i sin attityd mot Vitryssland än mot Libyen.

Anf.  105  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är, som ni förstår, svåra frågor att diskutera. Den enda möjligheten att över huvud taget få med det som vi tyckte var viktigt när det gäller Vitryssland till exempel, var att särskilja frågan om medlemskapsperspektivet och ENP. Om vi inte hade hittat den lösningen hade vi inte kommit fram över huvud taget.

Vi kommer att få anledning att återkomma till frågan. Vi har en uttalad vilja i Sverige att vidga detta och komma längre och vara ambitiösa när det gäller alla de här länderna.

Det var så här långt vi kunde komma nu. Det får man vara nöjd med. Huvudsaken är att det faktiskt blev ett beslut.

Anf.  106  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag kan förstå detta. Innebär det som utrikesministern just sade att det också är svenska regeringens ambition att vi ska ge medlemskapsperspektiv till de tre länderna, så att vi kan säga att det är en svensk ståndpunkt och inte bara en moderat?

Anf.  107  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Med tillägget att de politiska förutsättningarna är sådana att det är ett perspektiv som är realistiskt. Det är lång väg kvar att gå.

Anf.  108  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det kan jag förvisso hålla med om. Poängen är ju att ge befolkningen beskedet att de som land är välkomna, även om man, som i Vitryssland, har en förfärlig regim och måste uppfylla kraven och även om det kan ta lång tid. Poängen är just att skicka signalen till befolkningen. Det utnyttjas ju ofta av diktatorn annars att ge intryck av att man inte är välkommen till Europa.

Jag vill säga en sak till. Inkluderandet av södra Kaukasus är mycket bra. I regionen, som jag för övrigt just kommer ifrån, är detta en väldigt stor sak. Vi ska inte bara ta det negativa, utan också det positiva.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går över till punkt 12, Övriga frågor.

Anf.  110  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Storbritannien har aviserat att de vill ha en politisk diskussion om situationen i Nepal. Det handlar framför allt om att diskutera huruvida EU bör vidta åtgärder mot maoisterna som man anser utför terrorhandlingar mot civila. Vi anser att det finns en ny nepalesisk regering. Den bör ges en chans att skapa förutsättningar för nya förhandlingar med maoistföreträdarna för att åstadkomma en vapenvila och återuppta fredsförhandlingarna. Vi tycker därför att vi ska avvakta med åtgärder tills vi ser utfallet av den nya regeringens politik och maoisternas reaktion på den.

Anf.  111  KARIN THORBORG (v):

Vad menas med kraftfulla åtgärder från EU:s sida? Vad skulle det kunna innebära?

Jag undrar också vilken anledning EU har att agera i ett inre land.

Jag vänder mig mot den ensidiga framställningen i papperet. Den regim som sitter där är nog lika pigg på odemokratiska handlingar som de som protesterar. Här begås nog brott från båda håll.

Vilka är de kraftfulla åtgärderna?

Anf.  112  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag är osäker på vad jag får säga. Ni har väl möjlighet att hemligstämpla saker och ting?

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Givetvis. Vi skickar över ett första utkast till utrikesministern.

Anf.  114  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  115  ULF HOLM (mp):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  116  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Finns det fler övriga frågor?

Anf.  118  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det finns en fråga som inte står på dagordningslistan. Det är osäkert om den kommer upp, men den kan komma upp. Det gäller Kongo.

Storbritannien har bett att få diskutera läget i Kongo. Det är inte uteslutet att en sådan diskussion kan resultera i rådsslutsatser.

Det som finns att säga om Kongo är att vi noga följer utvecklingen där. Den senaste tidens händelser har naturligtvis varit oroande. Det är viktigt att alla parter i landet och regionen stöder fredsprocessen och respekterar det fredsavtal som finns.

Sverige spelar en aktiv roll i fredsprocessen. Att den svenska truppen nu lämnar FN-styrkan i MONUC ska inte ses som ett bristande engagemang. Den insatsen var tidsbegränsad och det var bestämt hur länge den skulle verka. Vi bidrar med militärobservatörer och civilpolis och är en av de största enskilda humanitära bidragsgivarna. Dessutom deltar Sverige aktivt i utformningen av EU:s politik till stöd för fred och säkerhet i Kongo.

Vi bidrar till EU:s insats att upprätta en integrerad polisenhet i Kinshasa. Vi får se vad diskussionen leder till och om det leder till några rådsslutsatser.

Anf.  119  CARL B HAMILTON (fp):

Min fråga gäller vad Sverige gör i det här sammanhanget. Man kan naturligtvis säga att det faktum att den svenska truppen reser hem inte ska ses som ett bristande engagemang, som utrikesministern sade. Men det är svårt för andra att inte uppfatta det på det sättet. Åker man därifrån kan det inte uppfattas på mycket annat sätt av omvärlden.

Motivet är ju att det inte finns pengar i Sverige för en fortsatt närvaro. Det har reducerats till en budgetfråga.

För mig och Folkpartiet kan det inte uppfattas som annat än ett bristande engagemang. Om engagemanget är starkt är jag övertygad om att det finns möjlighet att inom regeringskansliet mobilisera de budgetmedel som skulle krävas för en fortsatt närvaro under den kritiska period som uppenbarligen är just i dag och kanske några månader framöver.

Jag tycker inte att det var något riktigt bra initiativ att Sverige ska åka hem precis när det smäller till.

Anf.  120  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag vill upprepa att vi har kvar ett engagemang. Vi har fem militärobservatörer och fyra civilpoliser i Kongo. Försvarsministern har mycket tydligt förklarat – jag tror att hon har gjort det även här i EU-nämnden – att den styrkan har en särskild uppgift och är rustad för en särskilt uppgift. Den är inte lämplig att hantera i krigföring. Det vore direkt olämpligt om vi ansåg att vi kunde ändra uppgift för en styrka av det här slaget. Det är helt enkelt inte möjligt att göra. Då är det helt nya insatser som måste diskuteras. Det kan inte knytas till en diskussion om den grupp som nu ska återvända hem.

Jag tror att det är oerhört viktigt att inse att det handlar om olika kompetenser och olika förmågor. Man måste ha klart för sig vad man har och vad som behövs.

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Finns det något att säga om associeringsråden?

Anf.  122  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det finns en ny dagordningspunkt. Det gäller västra Balkan. Jag tror inte att ni har fått något om det. Det är en informationspunkt.

Solana och Patten kommer att informera om läget i västra Balkan-regionen. Det kommer att antas rådsslutsatser för västra Balkan. Sverige har stött stabilitetspakten för sydöstra Europa sedan den kom till för fem år sedan. Vi anser att regionalt samarbete är en förutsättning för västra Balkans EU-närmande.

Vi tycker därför att det är bra att man i slutsatserna understryker vikten av paktens arbete.

Det är osäkert om det i rådsslutsatserna på något vis kommer med några kommentarer kring Serbiens presidentval som äger rum den 13 juni, alltså på söndag. Det beror naturligtvis på utgången av presidentvalet. Men det kan handla om huruvida EU ska uttala någonting som påverkar valet. Här får man nog vara väldigt försiktig när det gäller att utöva den typen av påtryckningar, tror vi.

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Tack. Vi har fått skriftlig information om detta. Det fanns med i sammanfattningen från UD. Det förväntas att man ska anta ett antal slutsatser och så vidare, precis som utrikesministern har redogjort för.

Ingen begär ordet. Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  124  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Då är A-punkterna kvar, och där finns det en punkt som jag vill peka på, och EU-nämnden har fått information om den. Det gäller sanktionerna.

Jag vill uppmärksamma nämnden på beslutet om grundläggande principer för användandet av sanktioner. Dokumentet sammanfattar de principer som i praktiken tillämpas redan i dag när EU ska fatta beslut om sanktioner. Vi har lyckats att lyfta fram FN:s centrala roll och vikten av att man tar hänsyn till rättssäkerheten i principerna.

I de flesta fall beslutar EU om sanktioner som en direkt följd av en FN-sanktion. I några få undantagsfall har unionen beslutat om egna sanktioner, och det är naturligtvis helt acceptabelt så länge man håller sig inom ramen för folkrätten. Även enskilda länder kan ju fatta beslut om bilaterala sanktioner. Men det viktiga är att man håller sig inom ramen för folkrätten.

Anf.  125  GÖRAN LENNMARKER (m):

I den delen är det inget problem. Öppningsmeningen i dessa basic principles handlar om att the effective use of sanctions as an important way to maintain international peace and security. Men erfarenheten har ju visat att sanktioner är ett oerhört trubbigt instrument som ofta drabbar befolkningar mycket hårt. De smarta sanktioner som EU införde var ju ett mycket viktigt framsteg som innebär att man försöker att träffa regimen i stället för folket. Det borde man väl få fram på något sätt, tycker jag.

Det var någon vid Handelshögskolan som gjorde en studie av en sanktion mot Haiti i början av 1990-talet. Där konstaterades att 89 % av tillverkningsindustrin försvann efter dessa sanktioner trots att de inte var riktade mot den utan mot regimen. Men sådana kan effekterna bli. Sanktioner kan bli ett oerhört starkt fattigdomsframkallande element. Det har vi ju också sett i Irak efter tolv år av FN-sanktioner.

Det resonemanget borde man få fram. Det blir så klämkäckt när man säger att sanktioner är ett viktigt instrument, som om dessa negativa effekter inte funnes.

Anf.  126  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag håller med om att det där är en väsentlig punkt. Med effektiva sanktioner menar ju vi att man ska ha en utveckling mot riktade sanktioner och inte generella embargon just av det skälet att de har en betydligt bättre effekt samtidigt som de får mindre negativa konsekvenser för civilbefolkningen. Det ligger ju i intentionerna. Det sägs att we are committed to the effective use of sanctions, och i detta ligger att man ska välja riktade sanktioner.

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i den frågan. Är det någon som begär ordet med anledning av övriga A-punkter?

Anf.  128  GÖRAN LENNMARKER (m):

Yes.

Anf.  129  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nej, men jag har en punkt till. Det gäller antagandet av rådsslutsatser om situationen i Sudan. Det är också en A-punkt. Krisen i Darfur är fortsatt akut. Sudans regering har ett stort ansvar för att säkerställa tillträde för hjälporganisationer, för att respektera vapenvilan och också för att avväpna Janjawidmilisen. Vi tycker att det är positivt att EU:s nyinrättade fredsfacilitet kan användas här för första gången.

Ett stöd om cirka 12 miljoner euro väntas utgå från kommissionen till Afrikanska unionens observatörsinsatser i Darfur, och detta bidrag kommer att matchas av bilaterala stöd från medlemsstaterna. Dessutom kommer flera EU-länder att bidra med militärobservatörer.

Ett möjligt svenskt bidrag utreds också för närvarande. Vi siktar på att sända en svensk militärobservatör och också att ge ett visst finansiellt stöd.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  131  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill ta upp två A-punkter. Den första är punkt 7, som handlar om cypriotiska folkets representation i Europaparlamentet i händelse av en lösning på Cypernproblemet. Detta är en viktig punkt. Det skulle vara intressant att veta vad det innebär. Det vore ju mycket glädjande om man hade en sådan här lösning i bakfickan.

Den andra frågan gäller punkt 17 om utvärdering av Kubaståndpunkten. Har jag förstått det rätt att frågan om att förlänga ståndpunkten inte ingår i detta, utan att det handlar om en utvärdering som ligger till grund för kommande beslut om en förlängning för 17:e gången, eller vad det nu är.

Anf.  132  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det gäller mandatet för EU:s särskilda representanter. Det är också en A-punkt, eller hur? Jag undrar om Sverige har haft några synpunkter på detta, och jag ställer den frågan med anledning av att vi ibland uppfattas som underrepresenterade i Bryssel. Har detta föranlett någon diskussion internt inom Regeringskansliet eller inom UD? Håller vi oss framme när det gäller den här typen av viktiga mandat?

Anf.  133  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Förslaget är att det bland Cyperns representanter ska ingå representation från den turkiska sidan. Det är inte riktigt klart på vilket sätt, och det är delvis beroende av hur många mandat som Cypern får, men några av dem ska representera den turkiska sidan. Det är det som är innebörden av det här förslaget. Det är alltså kopplat till hur många mandat de små länderna ska ha i förhandlingarna.

När det gäller Kuba är förslaget en förlängning på ett år. Man ska starta en process där ambassadörerna får utvärdera konsekvenserna av EU:s ställningstagande för att ha ett bättre underlag för ett beslut nästa gång. Alltså: En förlängning på ett år, och sedan ska det göras en utvärdering.

Anf.  134  GÖRAN LENNMARKER (m):

Ja, det sistnämnda var ju bra. Men det första förstod jag inte riktigt. Nu blir det val på södra delen av Cypern på söndag, och man har väl minst sex mandat. Har jag förstått det rätt att det blir helt och hållet grekcyprioter som ska besätta alla platser? Sedan kan man ju inte slänga ut dem och ersätta en viss andel med turkcyprioter om det skulle bli en lösning på frågan under mandatperioden. Eller hur har man tänkt lösa det här? Det är ju mitt under pågående kampanj för Europavalet, och det kunde kanske vara bra att få veta detta.

Anf.  135  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag måste be att få återkomma. Det enda som jag kan erinra mig av den diskussion som har förts – och detta har diskuterats noga – är att Cyperns utrikesminister själv har sagt att den nordliga sidan skulle bli representerad. Vad det i praktiken innebär i det pågående valet vet jag faktiskt inte.

Anf.  136  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Men enligt tidningsuppgifter har det ju framgått att den norra delen av ön inte kommer att få någon representant. Jag har förstått att det här finns ett bekymmer. Jag, precis som Göran Lennmarker, undrar: Vad är sakläget egentligen? Och vad är det som kommissionen har föreslagit?

Anf.  137  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Formellt kan de ju inte ha någon representation, men jag har uppfattat situationen så att grekcyprioterna skapade en ordning för att ändå tillgodose turksidans intressen. Det var ju ett önskemål från många andra EU-länder.

I formellt avseende kan det inte vara fråga om att det ska finnas en representation från turkiska sidan, men hur detta i praktiken har hanterats vet jag inte. Jag ska be att få återkomma skriftligen. Det är faktiskt en fråga som jag själv ställer mig.

Anf.  138  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag menade inte att det skulle vara representanter från norra sidan utan mera att de partier som representerade dessa intressen skulle ha svårt i valkampanjen. Det är därför den frågan har diskuterats i medierna, och det var därför som det skulle vara intressant att veta hur kommissionen hade tänkt att hantera detta under den pågående mandatperioden. Är representanterna väl valda så är de.

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Det här är ju ett kommissionsförslag som det tar tid att hantera, men vi kan be kansliet att ta fram det kommissionsförslaget.

Anf.  140  CARL B HAMILTON (fp):

Tanken var väl att det skulle vara fyra från den grekcypriotiska sidan och två från den turkcypriotiska sidan. Men sedan har grekcyprioterna föreslagit att turkcyprioterna för att kunna rösta måste åka till den grekcypriotiska delen och avlägga sin röst där. I praktiken är detta ett hinder mot valhandlingen. Men riktigt vad detta har landat i vet jag faktiskt inte. Det är väl bra om Sverige uppmärksammar det.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Det påverkar visserligen inte det här valet, men kanske kommande. Kan vi då godkänna A-punkterna? Svar: Ja.

Anf.  142  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Sveriges andel av representanter i olika organ är en fråga som vi ständigt arbetar med och uppmärksammar. Det är helt rätt att vi här måste skapa förutsättningar för en bättre svensk medverkan i olika sammanhang inom EU.

Anf.  143  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det var ju mer ett konstaterande att vi ser att Sverige är underrepresenterat i institutionerna. Men vad jag förstod av den här beslutspunkten var att man ska se över mandaten efter sex månader när det gäller ett särskilt antal representanter. Såvitt jag vet har Sverige inte någon särskild representant och har heller aldrig haft någon. Har vi inga kandidater? Tycker vi inte att det är viktigt? Låter vi det bara gå?

Anf.  144  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi tycker att det är viktigt, och vi har vid flera tillfällen när möjligheter har funnits prövat att ha någon kandidat som kan ta upp kampen. Men av olika skäl har vi inte lyckats, och jag vill inte närmare gå in på varför. Men det är ett ansvar som vi från svensk sida har att driva detta. Det är ingen annans ansvar än vårt eget.

Anf.  145  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Förlåt, jag glömde bort att vi en gång föreslog Pierre Schori.

Anf.  146  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Pierre Schori föreslogs till ett FN-uppdrag.

Anf.  147  ORDFÖRANDEN:

Då har vi gått igenom alla punkter förutom regeringskonferensen.

Anf.  148  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är regeringskonferensen, och jag börjar med återrapportering från mötet den 24 maj.

Som väntat behandlades röstviktningen, Europaparlamentsplatserna och kristna värden i preambeln. Det var också en budgetprocedurfråga, som ordförandeskapet skickade ut ett papper om ett par timmar före mötet.

I fråga om röstviktningen finns nu enighet om att förhandlingen kan grundas på principen om dubbel majoritet. Men vissa vill se paritet mellan trösklarna. Andra vill inte höja befolkningströskeln över 60 %. Några vill att befolkningströskeln ska utgöra två tredjedelar, det vill säga 66,6 %. Alla kan godta att höja tröskeln vad gäller antalet Europaparlamentsplatser, för att de minsta staterna ska kunna öka från fyra till fem eller sex platser. Däremot är det fortfarande oklart om det innebär en ökning av det totala antalet platser eller om det ska leda till att andra medlemsstater får dela med sig.

När det gäller kristendomens betydelse för Europas utveckling, som det ska stå i preambeln, är det ungefär lika många som är för som är emot att det sker en referens om det. Sverige har markerat stor skepsis mot en sådan referens, och vi har starkt stöd av flera av länderna, bland annat Frankrike och Belgien.

När det gäller budgetprocedurfrågan återkommer jag till den när jag går igenom det dokument som ordförandeskapet skickade ut i går. Det är alltså dokument CIG 79/04.

Innan jag går in på sakfrågorna vill jag säga någonting om tidtabellen. Vi kommer att träffas för ett avslutande möte på utrikesministernivå vid GAERC på måndag. Därefter följer förhandlingar vid Europeiska rådet den 17–18 juni. Det är jag som kommer att representera Sverige där. Inför toppmötet blir det som vanligt samråd med nämnden, och det blir alltså den 16 juni, som vi redan har nämnt.

I förhandlingarna finns det tre utestående frågekomplex. Det gäller de institutionella frågorna. Det handlar om frågorna om majoritetsomröstning. Det handlar om ett förhållandevis stort antal förslag till justeringar i del 3 i fördragsutkastet. På måndag kommer fokus med all sannolikhet att ligga på just justeringarna i den här tredje delen, men också omfattningen av majoritetsomröstning.

Det dokument som vi fick sent i går eftermiddag innehåller justeringar i frågor som ordförandeskapet anser i princip är överenskomna. Det handlar om frågor i del 3, den sakpolitiska delen.

På söndag väntar vi att vi får ett nytt dokument, och där kommer frågan om majoritetsomröstning att behandlas. Där har vi inget nytt underlag från ordförandeskapet än så länge.

Den tredje gruppen av frågor, de institutionella frågeställningarna, kommer troligtvis att behandlas i ett dokument som vi inte får förrän strax före toppmötet.

Om vi då ser på de frågor som kommer upp på det sakpolitiska området på måndag, överensstämmer skrivningarna i stort med de tidigare dokumenten, vilka ändringar man vill göra i det tidigare dokumentet, alltså 76/04. Vi håller nu på att analysera de här ändringarna. Såvitt vi kan se handlar det huvudsakligen, troligtvis helt och hållet, om tekniska förändringar. Jag vill ändå uppmärksamma nämnden på några punkter.

Ordförandeskapet följer upp den debatt som vi hade om gruppordförandeskap och konstaterar, i enlighet med den majoritetsuppfattning som fanns, att grupper om tre medlemsstater ska samarbeta inom ramen för sexmånadersrotation i rådet. Ett av de tre länderna föreslås under sex månader leda alla rådsformationer, utom naturligtvis det externa rådet, men med stöd av de två andra länderna. Sedan sker byte var sjätte månad. Det finns ett gemensamt program för de tre länderna. Man bygger alltså in ett mått av flexibilitet som innebär att medlemsstaterna kan göra lite andra arrangemang.

När det sedan gäller budgetproceduren har ordförandeskapet skickat ett dokument om det. Vi fick det den 24 maj, och vi hade därför inte möjlighet att samråda med nämnden förra gången. Nu har det inkorporerats i dokumentet 79/04. Det innebär i korthet att Europaparlamentet får en något större roll i de fall förlikningskommittén inte enas. Samtidigt finns det genom proceduren i kommittén en press för att uppnå en gemensam lösning. Det verkar, tror vi, i budgetrestriktiv riktning. Det har vi önskat, så vi tycker att det är ett välkommet förslag. Det fanns vid mötet ett genomgående stöd för förslaget från medlemsstaterna.

Sedan återkommer en artikel som har varit borta, och det är energiartikeln. Den föreslås återinföras. Vi noterar att det som sägs i artikeln bekräftar vad unionen har gjort med stöd av andra artiklar i fördraget. Det förbehåll vi tidigare har haft har tillgodosetts. Vi har därför nu inga invändningar mot att det förs in.

En annan sak som är ny är att ordförandeskapet har lyssnat på vissa medlemsstaters önskemål om att se en revision i sak av Euratomfördraget. Det kan vi välkomna.

Slutligen vill jag peka på att folkhälsa och restriktiva åtgärder omnämns i dokumentet med skrivningar som vi tycker att vi kan acceptera.

Vi räknar då med att det kommer ett dokument på söndag, och där kommer majoritetsomröstningen att tas upp. Det är en viktig förhandlingsfråga. Där lär vi hitta skrivningarna om tjänstehandeln, som är en prioriterad fråga för oss. Andra frågor som kommer upp där är sannolikt frågan om GUSP, straffrätt, det finansiella perspektivet, domstolskontroll vid offentliga underskott och skatter. Även preambeln kan komma upp där. Den preliminära indikationen från Dublin är att en förenklad text kommer att föreslås utan referens till det kristna arvet.

Det är vad vi har kunnat utröna i dag.

De institutionella frågorna kommer, som sagt var, att behandlas endast vid toppmötet. Bland dem är det alltså röstviktningsfrågan, kommissionens sammansättning och antalet platser i Europaparlamentet. Vi hoppas få ett dokument under nästa vecka.

Anf.  149  GÖRAN LENNMARKER (m):

Först beträffande gruppordförandeskapet: Det kan ju låta vettigt. Här bör ministerrådet självt ha stor frihet att organisera sig på det bästa sättet, på samma sätt som Europaparlamentet har sin interna ordning och tar det mer eller mindre under eget ansvar. Det finns väl ingen anledning att ha någon djupare synpunkt om rådet självt anser att det är ett effektivt sätt att organisera sig på. Jag tror kanske det, därför att det finns en del små länder som likt Luxemburg kommer att ha behov av stöd från andra. Luxemburg har alltid använt framför allt Holland som stödland när de har utövat ordförandeskapet. Administrativt är det en ganska tung sak för ett väldigt litet land.

Den andra frågan var budgetproceduren. Jag försökte läsa det här, och det är inte så lätt att förstå – läst men icke förstått, brukar man ibland säga. Men jag förstod av föredragningen att det var ett litet steg i förlikningsproceduren gentemot Europaparlamentet. Innebär det att den tidigare ändringen på det finansiella perspektivet, sjuårsbudgeten, som sköts i andra riktningen, står kvar? I så fall kan man säga att det är en rimlig balans. Det var det som finansministrarna intervenerade en gång tidigare.

Energi: Det är bra att den kommer tillbaka.

Euratom: Ja, det beror på vad det ska sluta i. Själva grundfrågan har ändå varit att varje land självt avgör om man vill ha kärnkraft eller ej. Det är egentligen där som stridsfrågan har varit. Den principen måste vi hålla i, att det inte är en EU-fråga att avgöra detta.

Folkhälsan har fått en bättre formulering, om jag har förstått det rätt: ”gränsöverskridande hot”. Man definierar det just i det gränsöverskridande, och det är korrekt.

Får jag sedan säga något om preambeln, och det är en mer personlig synpunkt. Jag tycker att preambeln egentligen i grunden är fel. Den tar ju bort den gamla preambeln, om jag förstår det rätt, den från Rom. Allt det här startade ju i Europas bedrövelse, inte för att vi varit så duktiga, utan allt det vi misslyckats i; världskrigen, koncentrationslägren och så vidare. Den nya preambeln startar däremot i hur duktiga vi i Europa har varit, vilka katedraler vi har byggt och allt det där. Jag tycker att det är historiskt fel. Man gör ett brott i historien. Men det är väl för sent att ha en synpunkt på det nu. Jag har tjatat om det många gånger tidigare i annat sammanhang.

Anf.  150  CARL B HAMILTON (fp):

Får jag börja med att säga, som några av er eventuellt har läst i tidningen, att vi i Folkpartiet tidigare har diskuterat stridsfrågan om vald ordförande och menar att den frågan är överspelad i den form som den dök upp i KUU. Regeringen bör nu, om den frågan kommer upp, fokusera på inte ja och nej till vald ordförande utan att den valde ordföranden får en sådan befattningsbeskrivning och utses på ett sådant sätt att det gynnar de små och medelstora länderna. Jag vet att det har varit ute tidigare, men jag säger det här i nämnden. Därmed finns det en majoritet för att hantera den frågan, givet att den positionen nu kommer att inrättas, att diskutera hur den här personen ska utses och vilken befattningsbeskrivning den personen ska ha. Det är inte säkert att det kommer upp i regeringskonferensen, men jag vill säga det i alla fall.

Om man tittar på de punkter som utrikesministern tog upp, har jag här en PM av Hans Hegeland där han går igenom de olika punkterna. Hans får väl sufflera mig om det behövs.

Där tas frågan om rådsformationerna upp. När utrikesministern nämnde det, utgår jag från att det är okej ur svensk synpunkt, att det är den svenska positionen.

Den andra punkten är att utrikesministern ska kunna tillträda när fördraget träder i kraft. Det kommenterade inte utrikesministern.

Den fjärde punkten i denna PM rör Samordning av den ekonomiska politiken. Där har man tydligen bytt fot. Tidigare föreslog man en formulering som innebar att unionen inte skulle samordna den ekonomiska politiken. Nu är formuleringen att unionen har en roll att spela för samordning av den ekonomiska politiken. Är det rätt uppfattat? Jag vill bara veta vilken den svenska positionen är.

Sedan finns i Hans Hegelands promemoria i punkt 9 Diskussion om passerell till QMV inom fördjupade samarbeten. Där skulle jag vilja inbjuda Hans att förklara vad det här är, så att vi kan klara ut den frågan. Jag fattar inte vad det är för förändring.

Punkten 10 är Deklaration om att Euratom bör omförhandlas. Där är min fråga om Sverige tänker skriva under den deklarationen. Jag förstod att utrikesministern tyckte att det var en god idé. Då är frågan om ni också tänker skriva under den.

När det gäller de frågor som är kvar sade utrikesministern att det kommer ytterligare papper. När jag har tittat på detta och läst av debatten finner jag att det framför allt är en fråga som möjligen kan väcka en mer allmän diskussion. Det är frågan om antalet kommissionärer på lång sikt.

Riksdagens hållning är att det i det korta perspektivet ska vara en kommissionär med rösträtt per land. Frågan är då om man i det längre perspektivet ska ha en kommissionär per land där, som i konventets förslag, bara 18 har rösträtt men alla får närvaro- och yttranderätt. Det tycker vi är en bra kompromiss mellan kravet på effektivitet och kravet på representation. Det är ju konventets ursprungliga förslag.

Göran Lennmarker har drivit linjen att man alltid ska tillåta nytillkomna länder att ha en kommissionär.

Det är mer tentativa synpunkter i kommissionärsfrågan efter 2014. Anledningen till att jag tar upp den är att jag tror att det är den fråga som i den här kretsen möjligen kan vara en partiskiljande fråga. Det vore intressant om utrikesministern har någon synpunkt redan nu.

Anf.  151  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet till Hans Hegeland som har gjort en PM om förändringar i IGC jämfört med riksdagens ställningstagande. Den gäller frågan om passerellen, om jag har förstått rätt.

Anf.  152  Föredraganden HANS HEGELAND

Det stämmer. Det handlar om passerellen genom fördjupat samarbete.

Konventet föreslog att om vissa länder vill gå vidare inom fördjupat samarbete ska de kunna göra det. För ett område som kräver enhällighet kan dessa länder inom sig besluta att man kan fatta beslut med kvalificerad majoritet.

Det var konventets förslag. Det försvann under en tid i regeringskonferensen. Nu skriver irländarna att man bör fortsätta att diskutera om man ska ha den här typen av passerell inom ett fördjupat samarbete. Som vi har diskuterat här tidigare har det också bäring på frågan inom vilka områden det ska vara kvalificerad majoritet för hela gruppen. Man kan tänka sig en avvägning så att de länder som vill ha QMV på ett visst område går vidare och för sig själva beslutar om QMV. Det är bakgrunden.

Anf.  153  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Det är ju ganska många punkter, men jag ska försöka vara kortfattad.

När det gäller rådsformationerna och att de tre länderna ska kunna komma överens om andra ordningar låter det ju fint, men det kunde vara intressant att höra vad som menas med andra ordningar. Det är ju inte så stor förändring jämfört med i dag, men det kan ju öppna för något som vi i dag inte vet vad det innebär.

När det gäller att energikapitlet är tillbaka undrar jag om det är exakt samma text som var med i konventet eller om det har blivit några förändringar. Vad jag minns var det inte de allra bästa texterna. Vad är anledningen till att det har kommit tillbaka igen och vad har Sveriges åsikt om det varit? Vad jag förstod grät inte Sveriges regering alltför mycket när det plockades bort i första vändan i regeringsförhandlingarna.

I punkten om folkhälsa är det en förändring i positiv riktning. Frågan är om inte Sverige borde driva på mer och framför allt: Vad har denna förändring för praktiskt betydelse? Flera partier har ju i valrörelsen inför EU-parlamentsvalet hävdat att vi borde kunna införa sänkta införselkvoter med hänvisning till folkhälsoskrivningar. Är det möjligt att åstadkomma en sådan förändring med denna skarpa skrivning, eller skulle det behövas en ännu skarpare skrivning?

I diskussionen om passerell och QMV är det, som Hans Hegeland säger, intressant vilka områden det gäller. Miljöpartiets åsikt är fortfarande att vi inte gillar det.

Man säger att Euratom ska omförhandlas, men man ger ingen anvisning om i vilken riktning det ska omförhandlas. Det är egentligen det som är mest intressant. Om man vill omförhandla för att ta in kärnkraftspolitik på EU-nivå bör vi vara emot. Det är ganska uppenbart. Jag tycker att Euratom helst bör avskrivas helt.

Det kontroversiella är frågan om kommissionen. Jag är väldigt mycket emot att man i nuläget lovar en förändring som ska kunna inträffa 2014. Vi vet inte hur det ser ut 2014. Med den maktstruktur som finns på EU-nivå vore det förödande om små länder avsade sig inflytande över att utse kommissionär. Det är en farlig väg, som jag ser det. Även om 2014 låter långt borta är det väldigt dumt att nu avsäga sig den möjligheten.

I fråga om EU-parlamentsplatserna förstod jag inte om regeringen tycker att det är en bra idé att man utökar platserna till 750 eller inte. Jag kan rent spontant tycka att det är en bra idé, inte minst för att Sverige får en plats till.

Många av punkterna är ju utestående och vi får mer dokument på söndag, så det är väl nästa onsdag som är det egentliga samrådet.

Anf.  154  ORDFÖRANDEN:

Just det. Det var ett bra klarläggande.

Anf.  155  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag ska försöka gå igenom det som jag hann anteckna.

Det gällde först frågan om gruppordförande. Det var i och för sig inga invändningar mot var ordföranden nu har landat. Det är nog bra. Jag tror att det ger en ökad flexibilitet. Det finns olika positiva aspekter man kan lägga på det. Man kan till exempel göra en uppdelning sinsemellan på ett sätt som anpassas efter de olika ländernas möjligheter.

När det gäller budgetproceduren och förhållandet till det finansiella perspektivet sker det inga ändringar av det finansiella perspektivet. Det handlar helt och hållet om den årliga budgetproceduren.

När det gäller preambeln och kristna värden har vi förstått att ordföranden kommer att föreslå förenklad text och att man tar bort lite av det bombastiska som finns i den nuvarande. Det är möjligt att det är lättare att bli ense om man drar ned på det och förenklar i stället för att, som man hela tiden har gjort, skruva upp tonen i den delen.

Jag hoppas att det blir möjligt att enas kring en sådan förenklad text.

Frågan om vald ordförande är överspelad eftersom vi är ensamma. Jag tar tacksamt emot denna markering så att den frågan blir lättare att hantera för oss. Jag förutser inte någon diskussion över huvud taget om den frågan. Man får ju ta upp de synpunkter man har på uppdraget vid senare tillfälle, om inte annat i samband med att man ska utse en ordförande. Då får man tillfälle att fördjupa sig i frågan, och då kan vi ju framföra våra synpunkter.

Frågan om samordningen av den ekonomiska politiken har vi inte sett något om ännu. Vi får dokumentet på söndag. Vi får ju bevaka hur det är formulerat, men jag tror att vi kan leva med båda de varianter som vi har sett.

Om vi ska skriva under uppropet om Euratom får vi ta ställning till senare när det blir mer definitivt att göra det. Jag är inte beredd att säga något annat än att vi välkomnar det, men hur vi kommer att agera får vi se.

Kommissionen är ju en stor fråga. Det kommer att vara en viktig fråga i förhandlingarna. Varianten med 18 med rösträtt och de andra utan rösträtt tror jag är helt borta. Den kommer inte tillbaka i diskussionerna. Diskussionen kommer att handla om om man redan nu ska slå fast att det ska ske en minskning eller inte och eventuellt datum för det.

Det har under senare tid skett en liten förändring hos en del länder. Man blir mer och mer motståndare till att nu ta ställning till den frågan i fördraget. Det är en fråga som kommer att finnas kvar i slutet när man ska väga frågor mot varandra för att åstadkomma ett balanserat resultat som då alla kan enas kring.

När det gäller passerellen och formuleringarna handlar det mycket om att skapa förutsättningar för att komma överens om straffrätten. Det är Storbritanniens problem. Man ska därför se formuleringarna kring passerellen som ett led i det. Vi ska vara försiktiga med detta. Det påverkar en utestående fråga som vi inte har löst.

Anledningen till att vi kan välkomna energikapitlet är att det är en förbättring av texten. Vi hade i tidigare diskussioner reservationer av olika slag. De är borta nu. Det här är en text som vi kan vara nöjda med.

När det gäller frågan om folkhälsan har det ju kompromissats väldigt mycket i formuleringarna. Jag tror att vi inte ska försöka flytta fram våra positioner, hur angeläget det än skulle vara ur alkoholpolitisk synvinkel. Vi bör inte röra detta nu. Vi kan nöja oss med det. Det finns utrymme för våra intressen i det hela. Vi kan inte räkna med att komma längre.

Det är naturligtvis inte bra att fortsätta att öka antalet platser i Europaparlamentet. Det kan man ha principiella synpunkter på. Å andra sidan kan man säga att om de små ländernas intressen ska tillgodoses på något vis vill inte vi vara de som betalar priset för det. Vi ser hellre att det sker en ökning än att det påverkar vår representation.

Anf.  156  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Frågan om vald ordförande eller inte i ministerrådet är, antar jag, inte längre en hanteringsfråga eller något man diskuterar över huvud taget. Jag uppfattar frågan som helt överspelad. Det är egentligen ett nederlag att bokföra för riksdagen i delar där regeringen kanske agerat ganska självsvåldigt.

Att nu Folkpartiet ändrar ståndpunkt innebär bara att man inte tänker lägga in eventuella veton när man ska ta del av fördraget här i Sverige, utan man har gillat läget. Det är så jag väljer att tolka Carl B Hamiltons uttalande. Han håller i princip fast vid sin uppfattning, men tycker nu att det inte spelar någon roll.

Det spelar ingen roll eftersom frågan inte längre är uppe till diskussion.

Jag vill fråga om Annex 25 på utrikes- och säkerhetspolitikens område. Inkluderar de texter som nu ligger framför oss alla de förändringar som är tänkta, eller finns det redan godtagna förändringar? Jag vet ju att regeringen krumbuktade sig lite och lade till något om länder med särskilda karaktärstecken eller utanförskap – jag vet inte hur formuleringarna var – i Nato och hade vissa kriterier som skulle uppfyllas. Jag tror att det var i artikel 1.40, men att man också jobbade inom avsnitt 3 och 213.

Det som vi tidigare har diskuterat väldigt mycket och som vi har varit överens om är det nu bortspolat och finns inte längre? Är det de texter som finns i utkastet och här som vi ska ta ställning till?

Det var mer en sakfråga, men den har också bäring på min andra fråga som handlar om handelspolitiken.

På handelsområdet har regeringen tydligen drivit en fråga om att man ska ha majoritetsbeslut även vid vissa tjänster, inte bara av audiovisuell karaktär utan även andra frågor. Det står ingenting om det i dessa papper. Är det ett tecken på att den svenska ståndpunkten inte kommer att beaktas och att vi därmed får en mindre fransk lösning, vilket jag i så fall välkomnar?

Det var de två frågor jag hade på utrikes- och säkerhetspolitikens område och på handelspolitikens område.

Anf.  157  ORDFÖRANDEN:

När det gäller tjänstefrågan står det också i ett av utskicken från kansliet att den kommer att behandlas i samband med QMV. Det är där som det hör hemma, och det kommer ju senare – bara sagt som en upplysning. Det var prognostiserat till söndag kväll.

Anf.  158  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Så man kommer att lämna de stora viktiga maktfrågorna till söndag?

Anf.  159  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nej, ännu senare.

Anf.  160  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Och då kommer också en del på politikområde avdelning 3 att tas upp till diskussion om vad det är som ska vara föremål för kvalificerad majoritetsomröstning?

Anf.  161  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det vi hittills har fått är det som ordförandeskapet har bedömt att vi i princip är överens om, men det kommer vi att konstatera på måndag. Dessutom ska vi på måndag behandla de frågor som tas upp i det dokument som vi ännu inte har fått, men som vi får på söndag, och dit hör majoritetsfrågan och handelspolitiken.

Som vi kan bedöma det är våra intressen fortfarande tillgodosedda, fast man är icke färdig än eftersom det finns ett motstånd. Men vi står fast vid vår ståndpunkt. Vi hävdar den, och vi hoppas att ordförandeskapet har lyssnat på detta. Men det vet vi på söndag.

Sedan gäller det de institutionella frågorna. De behandlas inte alls på måndag, utan de ligger där de ligger och kommer att tas upp på toppmötet.

Ordförandeskapet har delat in hela paketet i tre delar. Den första delen omfattar klara saker, som det i och för sig ändå kan hända någonting med. Den andra delen gäller sådant som inte är klart och som vi ska försöka att klara ut på måndag, det tredje kapitlet och en del annat. Och slutligen har vi de institutionella frågorna som vi inte återkommer till förrän på själva toppmötet.

Anf.  162  CARL B HAMILTON (fp):

När det gäller processfrågan och maktfrågorna som mer eller mindre kommer upp på bordet får vi väl ha samråd om dessa på distans, föreställer jag mig. Om jag har uppfattat det rätt kommer diskussionen om regeringskonferensen att ske i två omgångar. Vi kan alltså ha ett samråd i EU-nämnden mellan dessa två omgångar.

Jag uppfattade det som att frågan om deklarationen om Euratom ska klaras av på måndag. Nej, det var inte så. Okej, då har jag missuppfattat det hela.

På onsdag, när vi ses härnäst, kommer jag, om det behövs, naturligtvis att ställa frågan vad regeringens position är beträffande deklarationen om Euratom. Kärnkraftsfrågan har ju en religiös karaktär i det här landet, så det är viktigt att vi har en position i den frågan, även om de kristna värdena inte har samma position.

Frågan om att ta ställning nu eller inför år 2014 får vi väl också ha positionsbestämning om på onsdag. Implikationerna är naturligtvis att man då får ha en ny regeringskonferens 2012 eller något sådant, om inte annat så av just det skälet.

Jag hade bara dessa ordningsfrågor.

Anf.  163  ULF HOLM (mp):

Jag har två små kompletterande frågor. Jag har förstått att flera länder har blivit mer negativa när det gäller tidpunkten 2014. Frågan är: Tillhör Sverige de länderna? Jag fick inte Sveriges position riktigt klar för mig. Eller står vi bara och tittar på även i den diskussionen? Jag tycker att vi bör tillhöra dem som är negativa till en förändring, att lova någonting 2014.

Sedan kan jag inte hitta några förändringar alls inom miljöområdena. När vi hade en diskussion i december sade Göran Persson att miljön inte hade flyttat fram sina positioner i konventsförslaget. Jag kan tyvärr inte heller här se att miljön har flyttats fram eller att Sverige driver frågan. Det här är ju sista chansen.

Anf.  164  GÖRAN LENNMARKER (m):

När det först gäller röstviktningen uppfattade jag utrikesministern så att Sverige står fast vid positionen att vi föredrar 50 respektive 60 % som tröskel för beslut när det gäller antalet medlemsländer och befolkningen. Vi vill alltså inte gå upp till 55 respektive 65 %, vilket har diskuterats. Det ligger ju verkligen i vårt intresse att inte se till att man ökar detta.

Beträffande frågan om kommissionär finns det ett väldigt centralt argument som ständigt glöms bort, inte minst från de etablerade länderna. Under de närmaste 15–20 åren tillkommer det nya medlemsländer i EU. Vi vet ju själva hur oerhört viktigt det är att ha en kommissionär, särskilt när man är ny. Man måste kunna orientera sig i de skilda administrativa och juridiska systemen. Detta måste framhållas så att denna aspekt inte glöms bort.

Om 50 år när EU kanske har nått sina yttre ramar kan sådan här frågor bli lättare att hantera. Alla har då varit med och skaffat sig vana. Då kan man ha ett mindre antal. Den aspekten är väldigt central, utrikesministern. Men den glöms ständigt bort särskilt av dem som har varit med från början. De ser inte ens denna aspekt.

Om man nu ska göra en kompromiss i en annan riktning än den svenska positionen som är att alla ska ha mer rösträtt – det är ju den position som riksdagen har anslutit sig till – tycker jag i så fall att konventets förslag var bättre. Det tillgodosåg ändå att alla skulle ha en kommissionär och att man i så fall begränsar rösträtten i stället för att begränsa antalet kommissionärer.

När det till sist gäller Europaparlamentet tycker jag att det är en liten justering som ändå är rätt och riktig, nämligen att alla ska ha samma minitröskel. Chirac lät ju i Nicefördraget Luxemburg, som var med från början, få ett högre röstetal än nytillkommande mycket små länder. I praktiken rör det sig väl om ett enda land, Malta som skulle gå från fem till sex ledamöter. Jag tycker att det vore en rak och sjyst princip. Har man fastställt ett minsta ledamotsantal ska det ju gälla alla länder. Det är en detalj som behöver justeras. En utökning av antalet från 732 till 733 borde Europaparlamentet kunna överleva.

Anf.  165  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Till att börja med har jag ändå behov av att framhålla att när det gäller frågan om vald ordförande har regeringen i varje sammanhang, när det har varit aktuellt, framhållit den svenska riksdagens uppfattning.

När det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken är annexet inte komplett. Frågan om försvarsgarantierna ligger fast. Bara för att de inte finns med kan man inte tro att de är borta, utan det är tvärtom så att de finns kvar.

Majoritetsbeslut i handelspolitiken kommer alltså upp på söndag. Som jag sade står vi fast vid vår ståndpunkt, och vi hoppas att frågan är tillfredsställande löst i det förslag som kommer.

Beträffande Euratom behöver vi inte bestämma oss för om vi ska skriva på eller inte förrän det är dags att göra det. Så vi har tid på oss. Vi behöver inte ta ställning till den frågan nu. Till och med ända fram till ratifikationen kan vi vänta, men vi bör nog bestämma oss innan dess. Det viktiga är att vi inte behöver ta ställning till den frågan nu.

Angående miljöområdet tror jag att det finns väldigt lite utrymme för att på toppmötet försöka att föra fram några förändringar i sakfrågorna. Vi tycker att de skrivningar som finns när det gäller miljöfrågorna är acceptabla. Det är klart att man gärna hade sett ytterligare förbättringar, men vi tror inte att det är möjligt att nu föra fram några sådana förändringar. Vi har ju tagit ställning tidigare och sagt att skrivningarna är acceptabla.

Vi tycker att röstviktningen 50–60 är ett bra läge. Men detta är en av de frågor som ingår i paketet. Vi har haft den inställningen att vi tror oss kunna stödja det som ordförandeskapet ser som en möjlig lösning för att få paketet i hamn. Det kan innebära en viss höjning av båda dessa parametrar, men det vet vi inte riktigt. Det är en av de frågor som kommer att vara kvar på slutet att ta ställning till. Vi får inget underlag för detta nu, så det finns inget nytt material att diskutera kring. Det kommer inte förrän på själva toppmötet.

Vår uppfattning i kommissionärsfrågan är densamma som riksdagens uppfattning, en kommissionär per medlemsland. Vi kan ju notera att det finns en viss rörelse för att låta bestämmelserna i Nicefördraget vara kvar. Det viktiga är en kommissionär per land, men med en möjlighet till förändring senare. När det handlar om nya medlemsländer finns det utrymme för det inom ramen för en rotationsprincip. Det kan slås fast att i rotationen ska alltid nya länder ha möjlighet att ha en kommissionär. Så den aspekten kan omhändertas även vid en lösning som innebär att man har ett mindre antal kommissionärer. Det är vad jag kan säga i den delen.

När det gäller antalet ledamöter och samma minimital för alla kommer det säkerligen att bli så. Vi kommer nog att landa på fem eller sex ledamöter.

Anf.  166  ORDFÖRANDEN:

Vi återkommer till fortsatt samråd. Jag konstaterar nu att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Jag noterar också att det nu finns en majoritet i riksdagen för att acceptera en vald ordförande i rådet.

Det finns inga fler frågor när det gäller utrikesministern.

Vi tackar er samtliga, utrikesministern och medarbetare.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser samt regeringskonferensen 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 1

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  6  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 1

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  8  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 2

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  10  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf.  11  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 3

Anf.  12  KARIN THORBORG (v) 4

Anf.  13  ULF HOLM (mp) 4

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  15  CARL B HAMILTON (fp) 4

Anf.  16  ULF HOLM (mp) 5

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  18  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 5

Anf.  19  CARL B HAMILTON (fp) 5

Anf.  20  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 6

Anf.  21  MATS ODELL (kd) 7

Anf.  22  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 7

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  24  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 7

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  26  CARL B HAMILTON (fp) 8

Anf.  27  ULF HOLM (mp) 8

Anf.  28  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  29  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 9

Anf.  30  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 9

Anf.  31  CARL B HAMILTON (fp) 9

Anf.  32  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 9

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  34  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 9

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  36  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 10

Anf.  37  GÖRAN LENNMARKER (m) 10

Anf.  38  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 11

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  40  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 11

Anf.  41  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 14

Anf.  42  CARL B HAMILTON (fp) 14

Anf.  43  KARIN THORBORG (v) 15

Anf.  44  ULF HOLM (mp) 15

Anf.  45  GÖRAN LENNMARKER (m) 15

Anf.  46  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  47  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 16

Anf.  48  Kanslichefen INGRID LARÈN MARKLUND 16

Anf.  49  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 16

Anf.  50  CARL B HAMILTON (fp) 17

Anf.  51  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 17

Anf.  52  CARL B HAMILTON (fp) 17

Anf.  53  ULF HOLM (mp) 17

Anf.  54  Kanslichefen INGRID LARÈN MARKLUND 17

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  56  ULF HOLM (mp) 17

Anf.  57  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 18

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  59  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 18

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  61  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 18

Anf.  62  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 18

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  64  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 19

Anf.  65  KARIN THORBORG (v) 19

Anf.  66  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 19

Anf.  67  ULF HOLM (mp) 19

Anf.  68  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 19

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  70  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 20

Anf.  71  GÖRAN LENNMARKER (m) 20

Anf.  72  KARIN THORBORG (v) 21

Anf.  73  GUSTAV FRIDOLIN (mp) 21

Anf.  74  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 21

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  76  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 22

Anf.  77  BÖRJE VESTLUND (s) 23

Anf.  78  CARL B HAMILTON (fp) 23

Anf.  79  KARIN THORBORG (v) 23

Anf.  80  GÖRAN LENNMARKER (m) 24

Anf.  81  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 24

Anf.  82  GÖRAN LENNMARKER (m) 24

Anf.  83  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  84  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 25

Anf.  85  GÖRAN LENNMARKER (m) 25

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  87  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 25

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  89  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 26

Anf.  90  GÖRAN LENNMARKER (m) 26

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  92  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 26

Anf.  93  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 26

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  95  KARIN THORBORG (v) 27

Anf.  96  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 27

Anf.  97  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 27

Anf.  98  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 27

Anf.  99  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  100  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 28

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  102  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 28

Anf.  103  GÖRAN LENNMARKER (m) 28

Anf.  104  CARL B HAMILTON (fp) 29

Anf.  105  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 29

Anf.  106  GÖRAN LENNMARKER (m) 29

Anf.  107  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 29

Anf.  108  GÖRAN LENNMARKER (m) 29

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  110  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 30

Anf.  111  KARIN THORBORG (v) 30

Anf.  112  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 30

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  114  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 30

Anf.  115  ULF HOLM (mp) 30

Anf.  116  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 30

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  118  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 31

Anf.  119  CARL B HAMILTON (fp) 31

Anf.  120  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 31

Anf.  121  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  122  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 32

Anf.  123  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  124  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 32

Anf.  125  GÖRAN LENNMARKER (m) 32

Anf.  126  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 33

Anf.  127  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  128  GÖRAN LENNMARKER (m) 33

Anf.  129  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 33

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  131  GÖRAN LENNMARKER (m) 34

Anf.  132  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 34

Anf.  133  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 34

Anf.  134  GÖRAN LENNMARKER (m) 34

Anf.  135  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 34

Anf.  136  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 35

Anf.  137  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 35

Anf.  138  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 35

Anf.  139  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  140  CARL B HAMILTON (fp) 35

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  142  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 35

Anf.  143  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 35

Anf.  144  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 36

Anf.  145  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 36

Anf.  146  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 36

Anf.  147  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  148  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 36

Anf.  149  GÖRAN LENNMARKER (m) 38

Anf.  150  CARL B HAMILTON (fp) 39

Anf.  151  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  152  Föredraganden HANS HEGELAND 40

Anf.  153  ULF HOLM (mp) 40

Anf.  154  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  155  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 41

Anf.  156  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 42

Anf.  157  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  158  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 43

Anf.  159  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 43

Anf.  160  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 43

Anf.  161  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 43

Anf.  162  CARL B HAMILTON (fp) 44

Anf.  163  ULF HOLM (mp) 44

Anf.  164  GÖRAN LENNMARKER (m) 44

Anf.  165  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 45

Anf.  166  ORDFÖRANDEN 46