1 § Ekofin

Statsrådet Gunnar Lund

Rapport från ministerrådsmöte den 3 juni 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 15 juli 2003

Anf. 1 VICE ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsrådet välkommen. Vi går direkt in på föredragningslistan, Ekofin. Jag lämnar ordet till Gunnar Lund.

Anf. 2 Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Tack för det. Jag börjar med att be om ursäkt för sen ankomst.

Ekofinmötet är i nästa vecka, på tisdag. Det är jag som kommer att representera Sverige och leda delegationen.

Låt mig, som brukligt är, kort säga något om det förra mötet den 3 juni. Nämnden har fått en rapport från mötet. Jag noterar som särskilt viktigt från det mötet att vi sent omsider lyckades få i hamn hela det stora skattepaketet. Det skedde till kostnaden av vissa eftergifter till italienarna när det gäller mjölkkvoterna. Det viktiga är att det långa och mödosamma arbetet med skattepaketet har burit frukt. Det kommer att på olika sätt få stor betydelse.

Det andra jag särskilt vill uppmärksamma från förra mötet är att vi fick gott gehör för vårt önskemål om att finansministrarna från och med nu årligen ska syna de biståndspolitiska åtaganden som medlemsländerna har gjort och inte minst gjorde i Monterrey förra året. För en del av länderna betyder de väsentliga ökningar under åren framöver. Vi tycker att det är viktigt att finansministrarna följer detta. Det är de som sist och slutligen håller i pengarna. Det fick vi gehör för, och det ska ske från och med nu och framöver.

Detta var om den 3 juni, och sedan kan jag gå in på det kommande mötet.

Anf. 3 VICE ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av rapporten. Ingen begär ordet. Då lägger vi den till handlingarna.

Ska vi börja med A-punktslistan, om vi följer dagordningen. Finns det några A-punkter?

Anf. 4 Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Vi har inte fått den mer definitiva versionen av A-punktslistan än. Vi har inte fått bekräftelse på vad vi tror ska återfinnas där, nämligen det så kallade prospektdirektivet. Det är i så fall viktigt. Det är ett direktiv som vi återkommande har redovisat i nämnden. Det har varit en hel del omgångar kring det, två läsningar med parlamentet och så vidare. Tanken är att det nu slutligt ska kunna antas vid mötet på tisdag som en A-punkt. Jag tror inte att den finns med … nej. Vi hoppas att den ska finnas med. I så fall är det ett betydelsefullt steg. Det innebär att vi lyckats med vad vi föresatt oss att få till stånd, det vill säga harmoniserade regler som avkräver de börsnoterade företagen mycken och riklig information när de sammanställer sina redovisningar. Dessutom når vi det syftet att det här harmoniseras såtillvida att om man väl har fått sin redovisning erkänd i det egna medlemslandet är den med automatik gällande på hela den gemensamma marknaden. Det är positivt att notera. Jag hoppas att det också besannas på tisdag att detta finns med som en A-punkt.

Anf. 5 VICE ORDFÖRANDEN:

Det är alltså de två papper som har delats ut som avser den punkten. Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet. Då kan vi lägga den A-punktslistan till handlingarna.

Då går vi över till Ordförandeskapets arbetsprogram, Föredragning och debatt.

Anf. 6 Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Ja, så heter det. Det är brukligt att man vid första mötet med ett nytt ordförandeskap får en redovisning av arbetsprogrammet, och sedan diskuterar man det. Det här är dock något vilseledande. På tisdag kommer det inte att gå till på precis det sättet. Jag utgår från att nämnden har fått det italienska arbetsprogrammet. Det finns tillgängligt. Det kan naturligtvis komma att kommenteras på tisdag. Men det italienska ordförandeskapet vill helt koncentrera sig vid det här tillfället till inledningen av det så kallade tillväxtinitiativ som italienarna tog redan inför toppmötet i Thessaloniki. De ville se ett omfattande program av framför allt investeringar i infrastruktur genomföras under åren framöver i Europa, med sikte på att hjälpa tillväxten och ekonomierna generellt i Europa.

Det initiativet togs inför Thessalonikimötet. I Thessaloniki diskuterades initiativet, men det blev inte som sådant föremål för några skrivningar i slutsatserna från toppmötet. Man sade vid toppmötet att man uppdrog åt kommissionen att för sin del presentera ett tänkande på området, med utgångspunkt i de tankar som italienarna hade levererat i juni. Det är bland annat det italienska initiativet från juni som kommer att ställas i förgrunden på denna dagordningspunkt, nu kompletterat med ett mer fullödigt material från kommissionen. De har inte minst vidgat bilden från att gälla blott och bart investeringar i infrastruktur – transportinvesteringar, som italienarna koncentrerar sig på – till att också avse forskning och utveckling. Det är något som vi har fått se i dagarna. Jag fick det så sent som i går. Har det vidarebefordrats till nämnden?

Anf. 7 Kanslirådet PETER HOLMGREN:

En sammanfattning skickas över till nämnden.

Anf. 8 Statsrådet GUNNAR LUND (s):

En sammanfattning är överskickad. Det är kommissionens initiativ som, tror jag, kommer att ta över det mer lösliga italienska initiativet.

Det här är inte någonting som kommer att bli föremål för beslut eller ställningstaganden vid det här tillfället. Det här är bara i sin linda. Det är bra att vi har fått lite mer kött på benen och lite mer strukturerat tänkande i kommissionens regi. Det kan vara en god utgångspunkt för diskussioner finansministrarna emellan redan vid det här tillfället. Detta kommer att bli föremål för återkommande diskussioner under månaderna framöver.

Vi har inte någon anledning att från regeringens sida lägga fram något förslag till ställningstagande på detta tidiga stadium. Några spontana reaktioner kan man väl ha. När italienarna presenterade sitt initiativ var det en väldig betoning på önskemålet att på kort sikt få i gång tillväxten. Vi tror inte att den typen av långsiktiga investeringsprojekt nödvändigtvis får de effekterna. De kan vara nog så viktiga för tillväxten på längre sikt, men de kan knappast på kort sikt generera betydligt mer tillväxt. Det är en reaktion man kan ha på det italienska initiativet. När det gäller kommissionens initiativ tycker jag spontant att det är mer tilltalande, nämligen att det är ett utpräglat långsiktigt tänkande, ett resonerande kring vilka infrastrukturbehov Europa i dess helhet har under åren framöver. Inte minst är det intressant att forskning och utveckling förs in. Vi vet att vi ligger efter till exempel USA. Vi skulle må väl i Europa av att höja ambitionerna.

Mer än så vill jag inte säga på nuvarande stadium. Det ska bli intressant att få höra den första diskussionen. Sedan får vi återkomma till nämnden och redovisa hur resonemangen går de olika medlemsländerna emellan.

Anf. 9 LENNART HEDQUIST (m):

Jag tackar statsrådet för synpunkterna. De ger mer en bild av hur den svenska regeringen preliminärt har uppfattat tankegångarna både från Italien och från kommissionen. För egen del tycker jag att det är viktigt att understryka forskning och utveckling och vilka åtgärder som kan vidtas på europeisk nivå för att minska gapet gentemot USA. Jag skulle möjligen vilja få en närmare utveckling av hur svenska regeringen ser på åtgärder som vi i Sverige med anledning av kommissionens utlåtande är beredda att vidta.

Min andra synpunkt är kanske viktigare. När nu italienarna har lagt fram förslaget om ökad tillväxt skulle det vara intressant att höra hur regeringen ser på kopplingen mellan dessa så kallade tillväxtskapande åtgärder – infrastrukturinvesteringar i offentlig regi med mera, som man tror på kort sikt ska leda till resultat – och stabilitetspakten.

Det är intressant att notera att Italien kommer med det här förslaget. Vi vet samtidigt hur läget är i både Frankrike och Tyskland. Det är fråga om tre stora länder i Euroland. När man nu börjar tala om offentliga utgifter, som förvisso bör kunna leda till tillväxt, är det intressant att veta hur man kopplar ihop att dessa länder samtidigt ska klara stabilitetspakten.

Anf. 10 ANDERS G HÖGMARK (m):

Herr ordförande! Jag har någon reflexion med anledning av italienarnas önskemål om att satsa på infrastrukturen. Det är extremt långsiktigt. Jag delar uppfattningen att på kort sikt kan den näppeligen påverka tillväxten mer än att det skapar sysselsättning under själva byggandet.

Vad som är ännu viktigare är att man försöker dra nytta av den infrastruktur som faktiskt redan finns. Vi har ett delvis förslummat europeiskt järnvägsnät. Det är inte mängden räls som är för liten, utan det är fråga om både juridiken, tekniken och inte minst den mentala inställningen att samverka över nationsgränserna. Får vi inte fart och kan dra nytta av marginella insatser på järnvägssystemet kommer det att krävas extremt mycket mer när det gäller de tunga lastbilstransporterna. Det vore kanske roligt just för Italien att samordna de olika järnvägskulturerna i Europa präglade av monopolens förbannelse. Det vore anledning att ta fram den saken. Det finns utomordentligt mycket att göra till marginella insatser. Det kanske krävs mentalt mycket, men ekonomiskt i fysiska investeringar krävs det tämligen litet.

Anf. 11 LARS OHLY (v):

Silvio Berlusconi och det italienska ordförandeskapet är en olycka för EU. Det behöver du inte instämma i som gammal diplomat, men jag säger det.

Däremot kan ordförandeskapet i sig minska manöverutrymmet för Italien. Vi har tidigare sett att det inte alltid är ordförandeländerna som sätter agendan. De har en annan funktion, ibland att kompromissa sig fram till lösningar som ska passa flera. Därför är det inte helt säkert att ordförandeskapet kommer att sätta de olyckliga politiska fotavtrycken som vi kan befara när man ser den italienska inrikespolitiken.

Jag är lite orolig på några områden. Jag tänkte höra om du har några synpunkter. Det gäller till exempel rättssäkerhetsfrågorna och flyktingfrågorna, och de kan också förknippas med det så kallade kriget mot terrorismen. Det är oerhört viktigt att öka försvaret för rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Det har varit eftersatt. Det har skett alltför mycket alltför snabbt i fråga om att bekämpa terrorism, som har lett till att rättssäkerheten i dag inte är lika stark i den europeiska unionen som den var före 11 september.

Det andra är utrikesfrågorna. Den italienska utrikespolitiken skiljer sig ganska mycket från den svenska. Nu tar man också upp som ett av områdena de externa relationerna. Där finns någon sorts önskan från det italienska ordförandeskapet om att kunna lämna en del av de stridigheter man har haft inom Europeiska unionen bakom sig och kunna gå vidare. Samtidigt vet vi att det finns konflikter i EU:s närområde och längre bort i världen som faktiskt kan innebära nya påfrestningar, dels naturligtvis den fortfarande pågående konflikten i Mellanöstern, dels också synen på Iran, det vill säga den amerikanska utrikespolitiken på flera områden som Italien hittills har varit en lojal försvarare av.

Ett tredje område är det som Anders G Högmark tog upp men från en helt annan utgångspunkt. Jag är orolig för den privatiserings- och avregleringshysteri som finns i Italien. Om den sätter sina spår i Europeiska unionen kommer det att leda till ännu större problem att försvara möjligheterna för rättvisa och tillgänglighet för offentlig service.

Anf. 12 VICE ORDFÖRANDEN:

Innan Gustav Fridolin får ordet vill jag påminna om att utrikespolitiken kommer upp redan nästa fredag.

Anf. 13 GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Tack, herr ordförande! Jag instämmer i Ohlys rädsla och farhågor. Annars vill jag kort kommentera det så kallade tillväxt- och transportpaketet.

Det finns en intressant aspekt i det här rörande stabilitetspakten. Jag konstaterar att om vi hade haft ett offentligt möte i dag hade det varit min tur att plocka billiga poäng inför EMU-folkomröstningen. Men så är det inte. Däremot har det kommit fram mer och annan kritik mot paketet och satsningarna, framför allt från miljörörelsen. Även om det nu börjar pratas om mer tankar om forskning och utveckling där det förhoppningsvis går att få in frågor om hållbarhet i tillväxtperspektivet, som regeringen har börjat prata om, är det lätt att konstatera att de satsningar som det har pratats om gäller en gammaldags transportpolitik som mer är baserad på väg och på motorväg än över huvud taget på järnväg och på räls. Det skulle behövas både en ökad samordning och en del nybyggande i Europa för att kunna binda ihop rälsen på olika ställen och föra över mer transporter på rälsnätet. Om det nu finns tid på mötet för spontana reaktioner, tycker jag att Sverige med sin tradition att vilja framhålla sig som ett miljöföredöme måste föra fram en reaktion om ambitionerna rörande miljöpolitiken kopplad till det transportprogram som förs fram. Jag skulle gärna vilja höra ministerns reaktion.

Anf. 14 Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Jag börjar med Lennart Hedquists kommentarer. Vad är Sverige berett att göra? Sverige är nog berett att göra ett och annat, men det är väl tidigt att leverera några sådana reaktioner. Det är ännu inte tillräckligt tydliga förslag att ta ställning till. Självklart är vi speciellt på forsknings- och utvecklingsområdet långt framme redan i dag i jämförelse med de andra länderna i EU. Det främsta värdet där är att Europa som helhet höjer ambitionen. Vi har också antagit sådana mål för EU:s vidkommande i den så kallade Lissabonprocessen – de toppmöten som äger rum på våren. Vi står beredda där om detta mognar fram till något bra och realistiskt.

Kopplingen till stabilitetspakten är intressant. Självklart finns det en rad restriktioner att ta hänsyn till, både i kortare och längre perspektiv. Vi har klara begränsningar när det gäller att anslå budgetmedel på europeisk nivå. Där är vi bundna till de finansiella perspektiven. Vi vill inte för vår del se något ökat utgiftsflöde där. Här har man utformat förslagen på så vis – det gäller både italienarna och kommissionen – att man framför allt ska repliera på den europeiska investeringsbanken. Det behöver inte i någon nämnvärd utsträckning belasta EU:s budget. Vissa effekter får den. Det återstår att se hur det närmare kommer att definieras. Självklart måste vi också se upp. De enskilda länderna kan inte göra åtaganden när det gäller offentliga utgifter som ytterligare belastar de enskilda nationella budgetarna på ett sätt att de inte kan leva upp till stabilitetspaktens regler. Enligt min mening sätter det rätt snäva gränser för vad som är möjligt, åtminstone i det korta perspektivet.

Anders G Högmark gjorde ett viktigt och intressant påpekande om hur mycket som finns att göra utan att kasta sig ut i vidlyftiga och ambitiösa investeringar i fysiska projekt till stora kostnader. Det vittnas ständigt om, till exempel på järnvägsområdet, hur knackigt det fortfarande går att länka ihop de olika systemen. Då är vi inte nödvändigtvis betjänta av att man i vart och ett av länderna vräker in ytterligare stora resurser för att förbättra näten om man samtidigt försummar att knyta ihop dem. Jag tar fasta på det, och jag vill gärna framföra det i diskussionerna.

Lars Ohly hade en rad mycket intressanta synpunkter som kanske inte har så stor bäring på det möte jag ska på på tisdag. Då kommer vi, som jag sade inledningsvis, inte att diskutera det italienska arbetsprogrammet i stort. Vi kommer inte ens att diskutera det italienska arbetsprogrammet på finansministrarnas område i dess helhet. Vi kommer att koncentrera oss på tillväxtinitiativet. Jag har sympati för mycket av vad Lars Ohly säger och tar det ombord. Det kommer att finns möjligheter senare, som ordföranden påpekade, att diskutera det.

Jag tycker att det italienska ordförandeskapet fick en särdeles olycklig inledning. Det kan väl alla vara överens om. Det tjänar verkligen ingen. Jag är benägen att hålla med Lars Ohly om resonemanget att det finns åtskilliga exempel på att ordföranderollen, om man inte är totalt hämningslös, normalt lägger visst band på det medlemsland som ikläder sig den rollen. Den tvingar fram mer rollen av honest broker än något annat. Det är mycket möjligt att det kan bidra till att lugna ned det italienska ordförandeskapet så att vi kan bedriva ett vettigt och konstruktivt arbete under den här perioden.

Gustav Fridolin var inne på miljöinvesteringar och hållbar utveckling, med mera. Det finns all anledning att ta fasta på. Det är en ledande tanke hos regeringen att man inte ska försumma att se hur värdefull även som tillväxtmotor en omställning till mer miljövänlig teknik är på bred front i våra industrier men även tar ökade sådana hänsyn i byggandet av infrastruktur, i transporter. Det har vi påpekat om och om igen vid toppmöten. Under de senaste två tre åren har vi försökt att driva fram att hållbar utveckling och miljöaspekter ska vara med fullt ut vid varje vårtoppmöte där Lissabonprocessen diskuteras. Det är helt i linje med det. Det kommer rimligen in i det här sammanhanget.

Anf. 15 VICE ORDFÖRANDEN:

Ingen mer har begärt ordet. Det finns inget att besluta eftersom detta är en diskussionspunkt. Jag tackar statsrådet för det.

Vi går vidare till nästa punkt, som däremot är en beslutspunkt, nämligen Stabilitets- och tillväxtpakten (i en begränsad krets).

Anf. 16 Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Vi ska diskutera det stabilitetsprogram som Nederländerna har lagt fram. Det kommer att behandlas här. De har haft en besvärlig utveckling de senaste åren. Utöver den politiska turbulensen – en del hänger väl ihop – har de haft ekonomiska problem, på samma sätt som vi alla runtom i Europa har haft. De har drabbats av den internationella lågkonjunkturen. De har också haft någonting som vi i högsta grad brottas med, nämligen mycket starkt ökande, för att inte säga skenande, utgifter för hälsa och sjukvård.

Den regering som nu tillträtt redovisar ett stabilitetsprogram för perioden 2001 till 2007. Det är ett program som innebär åtskilliga utgiftsnedskärningar fördelade över denna period. Dessa åtgärder väntas leda till att budgetunderskottet kommer att närma sig balans kring år 2005. Vi räknar med att det så kallade strukturella saldot kommer att förstärkas rejält mellan åren 2002 och 2003, men också i viss mån mellan i år och nästa år.

Detta betyder att Nederländerna är berett att göra rejäla ansträngningar för att hålla sig inom den disciplin som anges av stabilitetspakten. Jag tycker att det är föredömligt. Vissa andra större länder borde dra lärdom av detta. Det finns all anledning för oss för svensk del, anser jag, att backa upp och stödja detta program från nederländsk sida. Det tror jag är av godo för den nederländska ekonomin. Det är också ett bra prejudikat när det gäller efterlevnaden av stabilitetspakten.

Anf. 17 LENNART HEDQUIST (m):

Jag har egentligen ingen ytterligare kommentar beträffande Nederländerna. Det är bara att konstatera att det är ett ambitiöst program och att man når önskat resultat om man lyckas genomföra det.

Jag skulle vilja ställa en kompletterande fråga beträffande stabilitetspakten som sådan. Hur bedömer regeringen läget i en situation då stora länder har problem med stabilitetspakten? Här i Sverige för vi en diskussion om ökat överskottsmål och åtgärder för att säkerställa vår egen position med marginaler, medan vi samtidigt åser en utveckling där stabilitetspakten gungar lite grann vad gäller några stora länder. Min fråga är som sagt hur regeringen bedömer den framtida diskussionen kring stabilitetspakten och eventuella önskemål om förändringar i den.

Anf. 18 Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Det är helt riktigt att vi har sett hur framför allt större länder har råkat i ökade svårigheter. Vad detta beror på tycker jag är ganska tydligt. Det beror på att lågkonjunkturen drar ut på tiden. Återhämtningen infinner sig inte på det sätt som de flesta av oss hade räknat med. Det utsätter de offentliga finanserna för ytterligare påfrestningar. Det gör att länderna tänjer på gränserna – det är alldeles uppenbart. Man våndas över detta och försöker hantera det på olika sätt.

Det förekom en diskussion i vintras om att mer eller mindre per omgående lägga pakten åt sidan, förhandla om den eller förändra regler. Den utmynnade i en tydlig enighet hos alla, stora som små, om att det inte fanns anledning att ändra på reglerna. Det fanns tvärtom anledning att hålla fast vid dem. De är sunda i sig. Det är särskilt viktigt att hålla fast vid dem när de utsätts för påfrestningar – när man genomlever mer kritiska skeden. Det håller i allt väsentligt fortfarande, menar jag.

Vi hade en intressant diskussion vid förra mötet kring Frankrike. Frankrike gjorde åtaganden som man inte hade tänkt göra redan för innevarande år när det gäller att inleda korrigeringar av kursen.

Tyskarna tar naturligtvis risker med tanke på den strategi man går in för med tidigareläggning av skattesänkningar. Men det behöver inte uteslutas att det kan hanteras inom ramen för stabilitetspakten och att man får så pass god fart i återhämtningen att man hinner rätta upp kursen också när det gäller de offentliga finanserna. Det återstår att se.

Detta är bilden. Samtidigt finns det en insikt och en realistisk diskussion om att vi självklart på sikt bör vara beredda att både diskutera och modifiera i varje fall tillämpningen av stabilitetspakten. Pakten har just sjösatts. Vi gör våra första lärospån. Det tar några år. Sedan kommer tiden för att utvärdera och se om något behöver justeras.

Man har till exempel pekat på vikten av att ta hänsyn till den samlade skuldsättningen för det enskilda landet. Det är inte oväsentligt. Om ett land närmar sig 3 % underskott i de offentliga finanserna och samtidigt har en statsskuld som är under kontroll är det mindre allvarligt än om ett land med en skyhög statsskuld gör det. Italienarna ligger till exempel på 120 % av bruttonationalprodukten.

Självklart kommer detta att diskuteras vidare. Men jag tolkar det som att det finns en allmän enighet om att det i detta skede, när reglerna i stabilitetspakten för första gången sätts på prov, gäller att hålla fast vid dem. Så gör också medlemsländerna i dag.

Det råder ibland i vår debatt en lite konstig föreställning om att stabilitetspakten har havererat om man går över 3 % underskott i de offentliga finanserna. Så förhåller det sig inte. Det är en pakt, eller överenskommelse, med regler, där man mycket realistiskt har bedömt det som möjligt att man tidvis kommer att överskrida de tre procenten. Det finns en hel procedur för hur man ska hantera det – för hur man gemensamt diskuterar det i Bryssel, hur man manar det enskilda landet att vidta korrigerande åtgärder och hur man sist och slutligen, om så krävs, till och med kan sanktionera landet med böter.

Jag tycker faktiskt att det gångna året på det viset är uppmuntrande. Vi har sett en intensiv diskussion och ett intensivt samarbete kring den ekonomiska politiken i Europa på ett sätt som vi inte gjort förr och som vi för svensk del alltid har efterlyst. Nu sker det tack vare, vill jag påstå, stabilitetspakten och den gemensamma valutan. Det tycker jag är positivt.

Anf. 19 LENNART HEDQUIST (m):

Jag tycker att statsrådet gav ett bra svar på min fråga. Jag tolkar det så att man vill understryka de regler som gäller för stabilitetspakten. Samtidigt är det väl uppenbart att de olika konvergenskriterierna har lite olika vikt. Jag vill understryka att särskilt statsskuldskvoten är värd att följa. 3-procentsgränsen innebär olika saker i ett land med en låg statsskuldskvot och i ett land med en hög statsskuldskvot. Det är också det som den svenska diskussionen om överskottsmål, som innebär att man kan använda överskott om stabilisatorerna inte fullt ut skulle fungera, syftar till.

Därför tycker jag att det känns angeläget att, mot bakgrund av den diskussion vi nu för i Sverige, säkerställa att stabilitetspakten verkligen kommer att hålla för de stora länderna. Det är av utomordentligt stor betydelse för ett land som ska gå in i eurosamarbetet.

Anf. 20 HILLEVI LARSSON (s):

Jag tänkte höra om man också för diskussioner om hur problemen har uppkommit. Jag tänker till exempel på det som hände Finland. Det skedde i och för sig innan de på allvar gick in i EU- och EMU-processen. Hela före detta Sovjet bröt samman. Det ledde till att Finland fick enorma problem med sin ekonomi. Det kan hända liknande saker igen. Det kanske inte blir lika dramatiskt, men det kan hända att ett land utan egen förskyllan drabbas av problem. Finns det någon diskussion om att ta lite lättare på kraven i sådana situationer och kanske till och med hjälpa till, till exempel genom strukturfonderna?

Redan i dag diskuterar man utifrån att landet ska göra så mycket det någonsin kan för att rätta till problemen, dvs. att landet ska vara på rätt spår. Min fråga gäller även om man diskuterar hur problemen har uppkommit.

Anf. 21 Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Visst diskuterar man hur problemen har uppkommit. Man diskuterar till exempel Tysklands belägenhet. Vad beror Tysklands problem på? Det har vi en debatt om också här hemma inför folkomröstningen. I veckan tog ju den tyske utrikesministern, som besökte Visby, upp just den tråden och resonerade kring det. Det var intressant.

Jag tror att det är en rätt allmän mening i varje fall i finansministerkretsen att Tysklands problem i dag hänger ihop med lågkonjunkturen, som drabbar Tyskland på samma sätt som den drabbar oss, men också väldigt mycket med den tyska återföreningen. Det är en börda som Tyskland har att bära under mycket lång tid. Det tror jag är en viktig orsak.

Det är ingen hemlighet – man har i alla fall i finansministerkretsen alltid varit på det klara med det – att Tyskland har försummat strukturreformer under lång tid i den egna ekonomin. Det är saker och ting som vi och andra länder har tagit itu med, naturligtvis under vånda och med stora uppoffringar, som har varit nödvändiga. Där har Tyskland inte kommit till skott. Det ser vi nu att man gör.

Det är därför uppenbart, menar jag, att deras nuvarande problem inte har med euron eller stabilitetspakten att göra. De synliggörs kanske något snabbare och tydligare därigenom, men att så sker tycker jag snarast är positivt. Det är det som borgar för att systemet kommer att fungera väl framöver. Om ett land börjar spåra ur upptäcker man det, och det görs till föremål för diskussion och man insisterar på att komma fram till korrigerande åtgärder.

Jag tycker inte att man ska ta särskild hänsyn till, som Hillevi Larsson är inne på, att de problem man möter kan ha olika orsaker. Men vi har haft en omfattande diskussion om detta. Grundsynen är väldigt strikt. Vi ska inte hamna i en situation där vi börjar bedriva stabiliseringspolitik och finanspolitik på europeisk nivå. Det är väldigt tydligt att vi gör penning- och valutapolitik till föremål för överstatliga beslut. Finanspolitiken och den ekonomiska politiken i övrigt är det helt och hållet den enskilda medlemsstaten som tar hand om.

Anf. 22 VICE ORDFÖRANDEN:

Svarade statsrådet på Lennart Hedquists fråga?

Anf. 23 Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Jag uppfattade att vi var överens där.

Anf. 24 VICE ORDFÖRANDEN:

Då är alla överens. Det finns uppenbarligen en majoritet för regeringens ståndpunkt beträffande Nederländerna.

Då kan vi gå vidare till nästa punkt på dagordningen, som är den delikata utnämningen av nästa ordförande för ECB. Sverige kan inte delta i beslutet, så nämnden kan faktiskt inte fatta något beslut. Vi kan inte ge Gunnar Lund en instruktion som han inte kan utföra. Jag vet inte om statsrådet har någonting att säga ändå.

Anf. 25 Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Det blir just i egenskap av observatör, i så fall. Det är riktigt att vi inte deltar i beslutet på grund av att vi inte är med i EMU:s tredje fas eller i eurosamarbetet. Jag kan bara notera vad som kommer att ske rent procedurellt. Stats- och regeringscheferna har redan tidigare, när de ursprungligen tillsatte Duisenberg, de facto varit överens om att det är Jean-Claude Trichet som ska efterträda Duisenberg. Exakt tidpunkt var inte fastställd, men att så skulle ske var klart. Det har komplicerats av att Trichet i Frankrike har ställts till svars för den roll han hade i början på 90-talet i samband med en omfattande bankkris för framför allt banken Crédit Lyonnais. Han var på den tiden motsvarande statssekreterare i Finansdepartementet.

Han har helt rentvåtts genom ett domstolsutslag i juni. Därmed ligger vägen fri för att tillsätta honom som ordförande. Man var i Thessaloniki överens om att processen nu skulle sätta i gång. Det betyder att vi som finansministrar kommer att avge en rekommendation om att Jean-Claude Trichet blir ordförande i ECB. Denna rekommendation yttrar sig sedan Europaparlamentet och den europeiska centralbanken över. Därefter återkommer bollen slutligen, inte till ministerrådet utan till Europeiska rådet – till stats- och regeringscheferna – som, om allt går som det ska, i oktober formellt kommer att kunna utse Trichet till ordförande.

Jag tycker att det är intressant att notera hur tillsättningen av en ordförande för direktionen och för banken går till. Det framställs ofta på hemmaplan, inte minst i den mer upphetsade debatt som förs nu, som att det skulle vara en särdeles stor skillnad mellan den europeiska centralbanken och vår egen riksbank. Som ni ser sker tillsättningen av både direktionens medlemmar och inte minst chefen för banken av de politiska instanserna.

Så går det till. På tisdag kommer de att avge en sådan rekommendation. Den behandling jag beskrivit vidtar då.

Jag känner personligen Trichet väldigt väl sedan 25 år tillbaka. Många i centralbanks- och finansministerkretsar gör det. Jag kan gå i god för att det är en utomordentligt kompetent person. Det är i bästa mening en mycket Europainriktad fransman. Jag tror att han ser till hela Europas intressen och inte snävt till några franska intressen. Han spelade också en väldigt viktig roll i Frankrike under ett skede – de senaste tio åren – då den franska centralbanken för första gången skulle hävda en självständighet som den tidigare inte haft. Han har på många sätt personifierat den.

Han är också – det är inte minst viktigt – en utpräglat god och ivrig kommunikatör. Vi kommer, tror jag, att få en välgörande kontrast till de muttranden som Duisenberg har gett ifrån sig under de senaste åren. Här har vi en person som både kan och vill kommunicera öppet och tydligt om vad bankens mål och ambitioner är.

Anf. 26 HILLEVI LARSSON (s):

Jag stryker mig från talarlistan. Jag fick svar på min fråga på slutet. Jag tänkte fråga vad vi tycker om honom, om vi har någon åsikt.

Anf. 27 CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag känner honom inte sedan 25 år tillbaka, så jag kan inte uttala mig om vad jag tycker om honom. Jag tänkte ändå fråga hur det faktiskt går till när beslutet ska fattas av stats- och regeringscheferna. Jag borde ha läst på EG-fördraget, men det har jag alltså inte. Det är en ren kunskapsfråga. Har vi ingenting att diskutera? Står vi utanför beslutet då också? Hur är det med Danmark, till exempel, som ändå är med i ERM2? Är man med om beslutet?

Anf. 28 Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Med mindre än att någon korrigerar mig kan jag säga att vi inte heller är med om det beslutet i Europeiska rådet. De konstituerar sig väl vid ett sådant beslut som råd och fattar beslutet, och då är vi exkluderade. Då är även Danmark exkluderat. Danmark har den lite märkliga situationen att man har kopplat sin krona till euron och därmed tagit på sig alla skyldigheter och all disciplin som följer med det, men man har frivilligt genom en folkomröstning avstått från att vara med om att påverka besluten. Det gäller alltså även detta beslut.

Anf. 29 VICE ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket. Ingen har begärt ordet. Vi ska inte fatta något beslut, så vi kan bara konstatera detta och lägga ärendet till handlingarna.

Vi går vidare till punkten 6, Finansiella tjänster. Mandat för en rapport om integrering av finansiella marknader. Varsågod, statsrådet Lund.

Anf. 30 Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Det gäller ett uppdrag som vi i Ekofinrådet ska lämna till den nyskapade kommittén för finansiella tjänster. Det gäller att intensifiera sitt arbetet med att utvärdera hur integrationen av EU:s finansiella marknader fortlöper och hur väl den processen fungerar. Vi är ju inne i ett mycket intensivt arbete med handlingsplanen.

En särskild kommitté bevakar själva lagstiftningsprocessen – en kommitté med oberoende experter. Men här är tanken att man med kommissionens och kommitténs hjälp ska följa vad som faktiskt sker på marken – ute i verkligheten – när det gäller att omsätta i praktisk handling de många direktiv som vi nu på löpande band producerar och antar.

Man har arbetat ut ett i och för sig rätt komplicerat och väl långtgående system med indikatorer för att följa arbetet, men detta kommer inte kommittén själv att använda sig direkt av. Det är kommissionen som ska använda systemet för att ta fram ett underlag. Sedan kommer kommittén att se till att arbeta rätt systematiskt. Det kommer att möjliggöra för oss i finansministerkretsen att framför allt nästa vår, 2004, ordentligt gå igenom om vi har förutsättningar att leva upp till de mål vi har lagt fast, nämligen att marknaden för finansiella tjänster ska vara fullt integrerad i enlighet med handlingsplanen i slutet av 2005.

Jag tycker att det är ett bra och välkommet initiativ som har tagits. Jag tycker att det är angeläget att vi kan engagera både kommissionen och kommittén framför allt i att identifiera problem eller flaskhalsar som kan dyka upp, diskutera dem på politisk nivå och få avgöranden till stånd för att bana väg för den finansiella integrationen.

Anf. 31 CHRISTINA AXELSSON (s):

Arbetet med finansiella tjänster är väldigt viktigt ur konsumentsynpunkt. Det är viktigt att konsumenterna också får möjligheter att vara med och påverka hur man ska utforma marknaden, vilka sätt man ska kunna ångra sig på och så vidare. På vilket sätt kommer konsumenterna och deras intressen in i detta arbete?

Anf. 32 Statsrådet GUNNAR LUND (s):

De kommer in på det viset att i varje fall vår regering, men också flera andra, hela tiden mycket noggrant bevakar konsumentaspekterna allteftersom den finansiella integrationen fortsätter. När direktiven utformas bevakar vi att konsumentskyddet är tryggat på olika sätt. Jag kan inte på stående fot exemplifiera det, men jag har suttit i Bryssel i flera år och förhandlat om dessa direktiv.

Hur upptagen man är av dessa aspekter varierar mellan regeringar och mellan medlemsländer, men ett tillräckligt stort antal medlemsländer är tillräckligt intresserade av det för att vi ska kunna se till att konsumenternas rättigheter hela tiden bevakas i lagstiftningsarbetet.

De bevakas också av konsumentorganisationer. Vi försöker uppmuntra konsumentorganisationerna att engagera sig mer. Vi ser att hela området finansiella tjänster rymmer väldigt väsentliga konsumentaspekter, som du är inne på.

Här hemma har vi gjort olika ting de senaste månaderna på det finansiella området. Vi har hela tiden haft konsumentskyddet för ögonen. Det gäller till exempel propositionen om den nya banklagstiftningen, som regeringen har lagt på riksdagens bord. Där öppnar vi för ökad konkurrens, vilket jag i sig menar är ett viktigt konsumentintresse. Samtidigt ser vi på olika vägar till att konsumenterna skyddas mot missbruk och vilseledande information, med mera. Jag vill påstå att detta är rätt väl tillgodosett.

Anf. 33 VICE ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket. Ingen har begärt ordet. Då sammanfattar jag med att säga att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i denna fråga.

Därmed går vi vidare till punkten 7, Internationella redovisningsstandarder. Varsågod, Gunnar Lund.

Anf. 34 Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Det handlar just om redovisningsstandarder. Det är ett arbete som bedrivits sedan lång tid tillbaka, men som naturligtvis fått alldeles särskild uppmärksamhet. Arbetet har också intensifierats i kölvattnet av de skandaler vi bevittnat inte så mycket i Europa som i framför allt USA, som har lett till ett helt annat fokus på dessa frågor. Det har även i Europa och EU lett till att vi ägnar dessa frågor ökad uppmärksamhet.

Vi har redan antagit en förordning – den så kallade IAS-förordningen – som alltså stakar ut arbetet för EU på detta område. Där stipuleras att alla börsnoterade företag inom EU senast år 2005 ska upprätta sin koncernredovisning med hjälp av de internationella redovisningsstandarder som kommissionen har antagit för tillämpning. Vi har i detta internationella arbete anammat en lång rad redovisningsstandarder. Vi tillämpar dem redan i stor utsträckning i Sverige, men vi ska nu genomdriva det på bred front i hela EU.

Det är i stort okomplicerat. Det har dock funnits en del invändningar framför allt från bankernas intresseorganisationer vad beträffar de standarder som ska gälla för redovisning och värdering av finansiella instrument. Den kritiken från bankerna har inte minst Frankrike varit mottagligt för. Det har uppstått en del diskussioner.

Kommissionen har nu lagt fram ett förslag till kompromiss som innebär att alla standarder utom dem som rör finansiella instrument antas i nuläget. Det ska inte förstås på det viset att man uppger ambitionen att reglera finansiella instrument, men man behöver lite mer tid för att sortera den kritik som har funnits och komma till enighet på denna punkt.

Det här har som sagt uppmärksammats inte minst från fransk sida. Det är Frankrike som är angeläget om att vi får en diskussion till stånd vid det här tillfället. Jag tänker medverka till en sådan diskussion, men vi har för svensk del ställt oss bakom och mycket aktivt deltagit i processen med att få till stånd en harmonisering av redovisningsstandarder. Det är i den andan jag deltar i diskussionen. Jag tycker att detta är ett viktigt arbete, och det har bara illustrerats än mer av det som vi har bevittnat i USA på senare år.

Anf. 35 VICE ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket! Jag lämnar ordet fritt. Det är ingen som begär ordet. Detta är som sagt var bara en diskussionspunkt, så vi lägger den till handlingarna och tackar statsrådet på den punkten.

Vi går vidare till Övriga frågor. Det står moms här på dagordningen. Varsågod, Gunnar Lund!

Anf. 36 Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Ja, det är riktigt. Vad som avses är att man ska diskutera frågan om reducerade skattesatser för moms. Kommissionen har gjort en översyn av hur det ser ut ute i medlemsländerna nu när det gäller skattestrukturen på momsområdet. Kommissionen har också sagt att den kommer att lämna ett förslag om en del förändringar av den strukturen.

I klartext innebär detta att många, liksom vi själva, har inlåtit sig på att differentiera skattesatserna och reducera momsen på somliga sektorer och varuområden. Nu har kommissionen gått igenom detta för att se om det vållar några problem. Jag tror att man kan förvänta sig att när förslagen kommer signalerar de att man för framtiden bör vara rätt återhållsam i det här avseendet och inte gå vidare på den väg som många av oss har slagit in på. Det kommer att kunna bli för komplicerat och svårt med gränsdragningar internationellt och så vidare. Jag tror att det kommer att vara huvudinriktningen i kommissionens budskap.

De senaste månaderna har vi sett hur till exempel Frankrike, som redan tidigare har differentierad moms, har ”lobbat” hårt gentemot oss och andra medlemsstater och kommissionen om att få gå vidare på den här vägen. Frankrike är speciellt intresserat av att få reducera momsen på restaurangbesök och på cd-skivor. Vi har haft särskilda emissarier här ifrån den franske presidenten själv, som tycks vara mycket engagerad i detta inte minst när det gäller restaurangnäringen. Vi har ställt oss rätt så kallsinniga och avvaktande till det här, och förklarat att vi snarast sympatiserar med kommissionens hållning, det vill säga att man ska iaktta försiktighet.

Anf. 37 GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag har en motfråga, för att få ett visst förtydligande angående momsen. Det ter sig möjligen lite märkligt när ministern klargör att Sverige är ett av de länder som till viss del har gått in på den här vägen och har differentierat vissa momssatser – ibland efter politisk strid och ibland efter ett starkt arbete från olika organisationer – och sedan klargör att man ser fram emot en kommissionsståndpunkt som handlar om att den vägen inte är den bästa att gå. Kan vi möjligen få ett klargörande från statsrådet på den punkten?

Anf. 38 Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Jag kan närmast på personlig basis villigt erkänna att jag inte har varit någon entusiast för att ens inleda vägen med differentiering. Nu har vi valt den efter demokratiska beslut. Men vad komissionen säger – och det sympatiserar jag med – är att man inte ska fortsätta på den vägen såsom till exempel Frankrike nu uppenbarligen vill. Då får man ju en snårskog i varje enskilt land och en än värre snårskog i Europa i stort med en kolossal differentiering av momssatserna. Det är inte vettigt.

Anf. 39 VICE ORDFÖRANDEN:

Om jag förstår problemet rätt blåser det väl också upp en väldig strid om sänkt moms i Storbritannien och på Irland om barnkläder och barnskor. Det är en folkstorm på gång där. Vad säger statsrådet till de brittiska småbarnsföräldrarna?

Anf. 40 Statsrådet GUNNAR LUND (s):

Jag har ingen direkt kommentar till dem.

Anf. 41 VICE ORDFÖRANDEN:

Detta är en diskussionspunkt. Vi har lyssnat till vad statsrådet har sagt. Det var också den sista punkten. Vi tackar Gunnar Lund, och vi går över till budgetfrågorna.

2 § Ekofin (budget)

Statssekreterare Curt Malmborg

Information och samråd inför ministerrådsmöte

den 16 juli 2003

Anf. 42 VICE ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar statssekreteraren välkommen, och går till punkt 2 under budgeten – eventuellt godkännande av A-punktslistan. Är det samma A-punktslista som vi redan har antagit?

Anf. 43 Statssekreterare CURT MALMBORG:

Det finns ingen A-punktslista, så svaret är ja.

Anf. 44 VICE ORDFÖRANDEN:

Okej – då går vi in på budgetfrågorna.

Anf. 45 Statssekreterare CURT MALMBORG:

Detta gäller alltså budgetmötet – den del av Ekofin som ska handla om budgeten och som hanteras på onsdag. Till min hjälp här har jag Johan Krafft och Anna Håkansson, som också kommer att vara med på mötet.

Jag ser att ni har fått ett set med bilder, som jag tänkte använda mig av i min redovisning.

Jag börjar med den första bilden. Där ser ni en översikt över budgetprocessen. Det kan finnas skäl att påminna om den. Den sker ju i flera olika steg. I april fattar kommissionen sitt beslut om vilket förslag till budget man vill ha. Det tas så småningom över av den så kallade budgetkommittén, som är en tjänstemannagrupp under budgetrådet eller under Ekofin. Den behandlar det hela, och sedan kommer vi då till juli när budgetrådet har sin första hantering och läsning av budgeten. Parlamentet är med vid det tillfället och kommer sedan under hösten att ha sin första läsning. Så småningom, den 24 november, har budgetrådet sin andra läsning. Det är i allmänhet också då som de konkreta ställningstagandena görs för att sedan åtföljas av att parlamentet bekräftar det hela i december.

Man kan säga – i alla fall är det min erfarenhet – att de senaste åren har detta följt en viss ritual när det gäller det volymmässiga. Kommissionen föreslår en ganska ordentlig höjning av budgeten, rådet är lite mer återhållsamt och drar ned det och parlamentet brukar i allmänhet dra i väg åt kommissionshållet. Så småningom ändas detta i en kompromiss. Ganska ofta har den legat nära rådets förslag.

Detta är alltså en ganska komplex process. I år är den ytterligare lite komplex i och med att vi nu har att laborera med dels 15 länder, dels 25 länder. Det underlättar naturligtvis inte jämförelsen tillbaka i tiden. Förslaget från budgetmyndighetens sida är att man i formell mening ska fatta beslut om de 15 länderna, men reellt ska man även hantera situationen med 25 länder. Formellt kommer detta sedan att lösas genom att kommissionen kommer med ett förslag till en ändringsbudget när väl länderna har ratificerat anslutningsfördraget. Men genom att ta det här reellt redan nu kommer man att underlätta den processen. Jag kommer här att redovisa siffror för EU-25 och även för EU-15.

Nästa bild visar budgeten för 2003. Det är ju en naturlig utgångspunkt. Ni ser att man skiljer på åtaganden och betalningar. Betalningar är det som styr den svenska avgiften. Vi ligger på nästan upp till 100 miljarder euro i omslutning på budgeten. Som ni ser och som ni väl vet är det två poster som helt dominerar. De tar nästan 80 %. Det är jordbrukspolitiken och strukturfonderna.

Bild 3 visar vad kommissionen har föreslagit för EU-15. Jag ska inte gå in på detaljerna, utan jag återkommer till dem när det gäller rådets förslag. Ni kan titta längst ned på totalsiffrorna. Där ser ni att man för betalningar landar på en minskning med 2 %. Det tillhör ju inte vanligheterna att det är så. Det kan jag säga mot bakgrund av vad jag sade tidigare om att kommissionen brukar ha en hel del reformförslag. Skälet till att detta dras ned finns att söka under punkt 2 – strukturfonderna. Där finns en kraftig neddragning. Det handlar egentligen om en utfasning av förra programperioden, som leder till att man kan komma till den här nivån.

EU-25, som kanske är det intressantaste för dagen, framgår av bild 4. När man tittar på totalsiffrorna längst ned ser man att det mycket naturligt är fråga om en ökning när det gäller betalningar på 3,3 %. Man kommer precis över de 100 miljarderna euro, som ni kan se. För åtaganden, som gäller det som är på lite längre sikt och saker och ting som kan falla ut under senare år, är det också ganska naturligt att det hela ligger lite högre. Det ligger på 12,6 %, som ni ser.

Om detta skulle bli beslutet – att man går upp till en betalningsnivå på drygt 100 miljarder – skulle den svenska EU-avgiften öka med 800 miljoner kronor. Man kan göra reflexionen att det gäller tio nya länder och att det är en ganska måttfull ökning som ligger i kommissionens förslag. Det är det också, men det kommer naturligtvis mer längre fram. Det kommer att finnas en infasningsperiod.

Nästa bild tar upp några viktiga frågor i budgeten. De senaste åren har det i allmänhet varit någon specifik fråga som har varit kontroversiell. Det har gällt huruvida man ska revidera det finansiella perspektivet – det är en fråga som vi diskuterade mycket för några år sedan. Det har också gällt insatser i västra Balkan och hur stora de ska vara. I år finns det ingen särskilt stor enstaka fråga, utan det är många mindre frågor som finns med, vilket ni också ser i sammanställningen.

I kategori 2, strukturfonderna, handlar det till stor del om att få ned betalningarna. Där har det helt enkelt varit överbudgeterat de senaste åren, vilket har lett till att många länder har fått betala en alltför hög avgift och sedermera fått tillbaka pengar. I princip har de alltså lånat ut pengar till EU-systemet, och det är ju inte särskilt bra.

Kategori 3 gäller den inre politiken. Den handlar mycket om att skapa en marginal till taket. Det är ju en känd svensk ståndpunkt att se till att det finns marginaler i budgeten. Men där finns också nu frågan om att ge ytterligare medel till gränskontroll, asyl och migration. Det är en fråga som diskuterades i Thessaloniki.

En mycket specifik fråga som framför allt ett land driver är att man ska köpa in ett oljesaneringsfartyg som man skulle kunna använda för gemenskapsmedel. Det är Spanien som är för detta.

Kategori 4 handlar om externa åtgärder. Även där är frågan om marginal viktig. Återigen gäller det ytterligare medel till västra Balkan.

Kategori 5 rör administrationen. Det är naturligtvis alltid en viktig fråga, men särskilt nu när det blir fler medlemsländer. Det är naturligt att man måste öka det här. Samtidigt måste man hålla pressen uppe på att det blir ett effektivt arbete.

Budgetkommittén, som alltså är den tjänstemannagrupp som förbereder budgetrådets ställningstagande, har nu tagit sig an kommissionens förslag och enats om en paketuppgörelse som innebär en sänkning av både åtaganden och betalningar. Den ritual som jag pratade om stämmer alltså i alla fall så här långt. Det är en sänkning av kommissionens förslag med 330 miljoner euro för åtaganden och med 550 miljoner euro för betalningar. Det ser ni av de här totalsiffrorna. Om nu det här skulle bli beslutet innebär det för den svenska avgiften en ökning med 650 miljoner euro i stället för de 800 miljoner euro som fanns i kommissionens förslag.

Jag ska något kommentera de olika delarna. I kategori 1 har budgetkommittén gjort en sänkning av kommissionens förslag. Man har helt enkelt tittat på de anslag som har överstigit 1 miljard euro och dragit ned på dem. Det är viktigt att säga att här styr inte pengarna, utan det finns regler som styr. Det blir vad det blir, men likväl är det oerhört angeläget att ha en korrekt budgetering för att undvika det som jag nämnde om att man lånar ut pengar. Här har budgetkommittén alltså dragit ned med 160 miljoner euro.

Även i kategori 2, som har varit ett problembarn, har budgetkommittén dragit ned med 160 miljoner euro.

I kategori 3, som handlar om den inre politiken, föreslår man också en sänkning med 21 miljoner euro för betalningar och 30 miljoner euro för åtaganden. Den största enskilda sänkningen gäller just det jag nämnde om oljesaneringsfartyget – det som Spanien gärna vill ha. Det har man helt strukit i budgetkommittén.

Även i kategori 4 har det dragits ned. Det gäller anslagen för Meda, det vill säga åtgärder i Medelhavsregionen, livsmedelsbestånd och Tasis. Marginalerna ökar därigenom.

Det är viktigt att säga att de neddragningar som görs är neddragningar av kommissionens förslag. De är likväl höjningar av anslagen, men inte lika stora ökningar som kommissionen hade.

I kategori 5 föreslås en sänkning med drygt 80 miljoner euro. Då ökar marginalen i kategorin. Det är också viktigt att säga att det blir en ökning av administrationen och ganska många nya tjänster som tillkommer. Det är fullt naturligt eftersom det blir tio nya medlemsländer.

I budgetkommittén har samtliga medlemsländer utom Irland och Frankrike stått bakom uppgörelsen. Vi tror inte att det ska tolkas som att de är emot uppgörelsen, utan de förde fram vissa synpunkter bland annat på jordbrukssidan, där de inte ville dra ned lika mycket. Om vi förstår antydningarna i Coreper rätt tror vi inte heller att de kommer att rösta emot detta i budgetrådet, utan det kan bli en stor enighet bakom detta. Förslaget går i en riktning som stämmer väl med de svenska ståndpunkterna. Ofta skulle vi ha velat gå längre i neddragningarna, till exempel på strukturfonderna, men här får man ändå jobba ihop, och det finns en lösning som i stort sett alla medlemsstater står bakom.

Detta kommer att vara en förlikning med Europaparlamentet, som kommer att vara med på mötet. Förra året var det en rätt framgångsrik sommarövning i juli. Jag vet inte om det berodde på att det var svenska rapportörer – vi hade Per Stenmarck och Göran Färm. Det hela ledde till att vi kunde ta en del avgörande steg mot budgeten. Det tror vi inte kommer att ske i år, utan jag tror att allt väsentligt i förhållande till Europaparlamentet kommer att kvarstå. Det får lösas i novembermötet. Jag är inte säker på det, men det är den enda bedömning jag kan göra.

Sammantaget tycker vi att budgetkommitténs förslag är en bra paketuppgörelse, och vi föreslår att vi ställer oss bakom det.

Anf. 46 VICE ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket. Innan jag lämnar ordet till Anders G Högmark ska jag fråga om en sak. Det står här i papperen att kommittén med anledning av jordbruksöverenskommelsen flaggar för att det blir en tilläggsbudget – om jag förstår det rätt – år 2003. Det påverkar formellt inte det förberedelsearbete som nu pågår, men kan du säga något om ifall det påverkar det de facto eller hur den tilläggsbudgeten ungefär kommer att se ut? Blir det mer eller mindre pengar?

Anf. 47 ANDERS G HÖGMARK (m):

Herr ordförande! Jag har ett par funderingar och någon direkt fråga. Vi har vid ett antal tillfällen här i nämnden fått redovisningar av en – om man får uttrycka sig så – inte helt nöjaktig behandling av budgetmedlen inom EU. Man kan som bekant också använda starkare ord för detta.

Vi har också berört frågan, bland annat när Lars Tobisson var här som medlem av revisionsrätten, om på vilket sätt regeringen för en dialog när det gäller de rapporter som kommer från revisionsrätten. Där har man utifrån det vanliga, risk och väsentlighet, tagit upp avarter – för att uttrycka sig så – av hantering med budgetmedel.

Min första fråga är rent allmänt sett: Inför ställningstagandena på de olika budgetposterna och sakområdena – vilka rapporter har varit viktiga för regeringens bedömning av vikten av att få värde för pengarna och en rimlig effektivitet för pengarna? Vid en tidpunkt sade man nämligen att regeringen löpande följer detta, och därför vore det intressant för nämnden att få höra lite grann om det.

Den andra frågan gäller den mycket konkreta post som uppenbarligen har plockats bort, det vill säga det spanska önskemålet om inköp av ett oljesaneringsfartyg. Jag vill höra något mer om detta. Posten har strukits. Har Sverige tyckt att fartyget har varit felaktigt, men velat ha pengar inom samma område? För ett par dagar sedan deltog jag i ett seminarium i Visby, i Almedalen, just om Östersjöläget. Alla är överens. Regeringen uttryckte mycket klart där att man via EU kommer att kraftfullt arbeta för frågorna om säkrare oljetransporter. Det kan väl tänkas att Spanien inte primärt prioriterar Östersjön, men det finns ju fler hav och fler kustområden.

Min fråga är: Hur agerar regeringen när det gäller de här frågorna och pengarna? Står Sverige bakom att man inte ska ha fartyget eller tycker man att pengarna ska användas till någonting annat? Ändamålet är utomordentligt angeläget – den uppfattningen behöver man inte uttrycka.

Anf. 48 GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag har en fråga om det som finns under kategori 3 om ytterligare medel till gränskontroll och asyl och migration. Vi diskuterade det vid det förra EU-nämndssammanträdet inför toppmötet i Thessaloniki. Det gäller också den här nya svenska linjen – att vi kan tänka oss att fördela lite mer gemensamma resurser till gränskontrollen framför allt i Sydeuropa, vad jag förstår.

Jag skulle vilja veta hur mycket ytterligare medel som det handlar om. Hur mycket mer pengar är det egentligen som man vill fördela till det här? Vad innebär den nya svenska linjen rent konkret i de förhandlingar som har pågått och som nu kommer att pågå? Har vi varit påivrare för ytterligare medel eller är vi fortfarande ganska restriktiva men lite öppnare än innan? Vad är det egentligen vi tycker rent konkret? Jag tror inte att det återigen behöver klargöras att Miljöpartiet inte instämmer i den nya svenska regeringslinjen.

Anf. 49 HILLEVI LARSSON (s):

Det skulle alltså bli 650 miljoner extra för oss. Hur ser det ut för de andra länderna? Jag antar att det är en ökning för dem också – i alla fall för de länder som det går bra för. Hur är förhållandet där? Betalar vi orimligt mycket, betalar vi för lite eller är det en rimlig nivå jämfört med de andra?

Anf. 50 Statssekreterare CURT MALMBORG:

Först gällde det jordbruksutgifterna och den uppgörelse som har träffats i jordbruksrådet. Kommissionen kommer att få en uppmaning att komma in med beräkningar av vad detta innebär. Vår preliminära bedömning är att det inte får några effekter för 2004, men från 2005 kommer det att få effekter. Jag kan inte svara exakt på vad det är i dag. Det är ju också därför kommissionen ska få uppdraget.

Vi för naturligtvis en löpande dialog med revisionsrätten och studerar alla dess produkter. Det gör vi såväl här som nere på representationen, där det finns ett nära samarbete. Vi försöker hela tiden följa arbetet med hur man kan effektivisera användningen av budgetmedel. Detta var ju också en profilfråga för Sverige under ordförandeskapet, där vi bland annat förde fram en ny budgetförordning som är viktig i sammanhanget.

Sverige har varit emot oljesaneringsfartyget. Det är bara Spanien som har drivit frågan. Det kan ju låta som en bra tanke, men vår huvudsakliga invändning är att det finns fungerande marknader och fungerande fartyg för det här i alla länder. Det är bara Spanien som inte har det, och nu vill man utnyttja den olycka som har skett och få det här till stånd. Sverige har varit emot det. Däremot behövs det mycket samordning och samarbete. På det sättet kan arbetet bedrivas, tror vi, i stället för att man skaffar nya fartyg för gemenskapsmedel.

Hur mycket var det nu för asyl och migration?

Anf. 51 Departementssekreterare ANNA HÅKANSSON:

15 miljoner euro i åtaganden i budgeten för 2004 och 5 miljoner i utbetalningar.

Anf. 52 Statssekreterare CURT MALMBORG:

För att besvara Gustav Fridolins fråga; man kan väl inte säga att vi har varit aktivt pådrivande, men vi har visat lite öppenhet i frågan. Det var väl ett av de alternativ som du hade.

Jag kommer nu till frågan om avgiften. Om EU:s budget förbrukar mer medel får alla en högre avgift. Det har att göra med vilken andel man tar av EU:s budget. Vi brukar räkna med en schablon av 2,7 %, för att vara exakt. Så kan de andra länderna också räkna och se efter, i princip. Något förenklat kan man då se att de också får en ökad avgift. Det slår alltså inte särskilt mot Sverige.

Sedan kommer den väldigt svåra frågan: Betalar vi för mycket? Vi betalar i avgift 23,7 miljarder. Det är mycket pengar. Vi får ju tillbaka en del, men helt klart kan man säga att vi inte är nöjda med den nettoposition som Sverige har. Sverige är en stor nettobidragsgivare. Det är viktigt inför framtida samtal om Agenda 2007 med mera att vi rättar till situationen.

Anf. 53 ANDERS G HÖGMARK (m):

Herr ordförande! Det låter ju bra att säga att man löpande följer revisionsrapporterna. Men min fråga var: På vilka områden har rapporterna visat något speciellt? Det finns ju ett antal områden där man påtagligt utifrån risk och väsentlighet har pekat på dålig effektivitet i utnyttjandet av budgetmedel. Det är ju en viss eftersläpning på ett par år, men nämn några områden där man har drivit frågor från svensk sida! Det är ju lätt att tala om att man gör det, men det är också roligt för nämnden att få höra vilka konkreta områden det gäller.

Jag delar uppfattningen att vi inte behöver finansiera ett spanskt fartyg. Hade de haft oljan nära kusten hade de klarat av detta mycket bättre. Men budgeten är en viljeinriktning klädd i siffror. Nu när regeringen så klart markerar att den kommer att agera när det gäller oljebekämpning och säkrare oljetransporter inom EU som ett av flera forum för detta är det rimligt att tänka sig att det avspeglar sig i budgeten. Min fråga är: Hur avspeglar sig detta i budgeten, och vilka speciella frågor har Sverige drivit? Det är bra att öva och samordna, men man måste öva och samordna med materiel som nästan genomgående saknas vid oljekatastroferna. Det gäller framför allt i Östersjön under isläge. Vad finns i budgeten? Vilken linje har regeringen drivit, eftersom man påstår sig göra detta? Någon krona borde ju finnas redovisad för det här.

Anf. 54 VICE ORDFÖRANDEN:

Jag vill fylla på med en fråga som lite provocerades fram av nettobidragstänkandet. Å ena sidan kan man se det ur kameral synpunkt – att vi vill ha pengarna tillbaka. Å andra sidan driver regeringen och något annat parti, mitt eget till exempel, linjen att jordbruket inte bör bli alltför stort och inte dra med sig alltför mycket samhällsekonomiska resurser. Jag tycker inte att ett nettomål är något bra mål.

Anf. 55 Statssekreterare CURT MALMBORG:

På några områden, som vi har sett, har ju detta med strukturfonderna varit viktigt för oss. Där har vi haft en enorm eftersläpning och, som vi har sett, en väldigt kraftig överbudgetering. Biståndsverksamheten är ett annat område där man har fattat beslut och sedan har det gått några år och pengarna har inte tickat ut. Det är inte en bra ordning. Det är väl de områden som jag skulle kunna nämna.

Hur avspeglas då i budgeten ambitionerna när det gäller oljesanering etcetera? Uppriktigt sagt tror jag att fokuseringen har varit på det här fartyget. Det är väl en bra sak att föra med sig i den fortsatta processen, alltså att det inom ramen för de resurser som finns är väldigt viktigt att ha ett väl fungerande samarbete. Det är möjligt att EU-pengar kan användas till det även om man inte använder dem till inköp av fartyg.

I fråga om nettomålet håller jag gärna med. Jag tror att det absolut viktigaste att komma ihåg för Sveriges del om vi ska ha en bra position är att de två stora poster som dominerar EU:s budget, jordbruket och strukturfonderna, i någon mening missgynnar Sverige, kan man säga, eftersom vi har ett litet, ganska effektivt jordbruk. Vi har inte så stora regionala obalanser. Det är där fokus måste vara, att få ner de här utgifterna för att vi ska få en bättre situation.

Anf. 56 ANDERS G HÖGMARK (m):

Det här får bli mitt sista inlägg, men jag måste säga att jag tycker att det framstår lite grann av statssekreterarens inlägg som att inom ramen för de resurser vi har är det bra att vi talar om de här sakerna. Jag vågar påstå att detta med den marina miljön är ett av de stora hoten för EU. Jag måste säga att det finns en dålig korrespondens mellan å ena sidan regeringens tal om och hänvisning till att man, bland annat med EU som bas, ska agera för insatser och å andra sidan att statssekreteraren egentligen inte kan nämna några konkreta saker budgetmässigt för dessa insatser – och framför allt att Sverige inte har drivit på för detta. Det är en sak att man inte får igenom allt man önskar, men det finns i dag en utomordentligt stor lyhördhet för detta ute i Europa med tanke på både Erikaolyckan och Prestigeolyckan.

Jag saknar detta. Är det så att statssekreteraren inte känner till det är det en sak. Men är det regeringens uppfattning att man inte behöver driva de här sakerna så talar man lite grann med kluven tunga.

Anf. 57 Statssekreterare CURT MALMBORG:

Det är inte direkt budgetrådet som hanterar de specifika sakfrågorna. Vad som är viktigt för oss är att säkerställa att det finns marginaler så att man kan vidta åtgärder. Sedan finns det andra råd som hanterar och diskuterar de enskilda insatserna.

Det jag fokuserade på nu var ju inköp av ett oljesaneringsfartyg. Att vi är negativa till det ska inte tas till intäkt för att vi inte vill göra insatser. Där kan vi alltså göra en insats genom att ha ordentliga marginaler så att man kan vidta åtgärder.

Anf. 58 VICE ORDFÖRANDEN:

Då finns det inga fler talare anmälda. Då kan vi sammanfatta det hela med att det finns ett stöd för regeringens position i den här frågan. Därmed har vi hanterat punkterna 3 och 4 på den här dagordningen i klump. Om inte statssekreteraren har någon övrig fråga på detta område tackar vi statssekreterare Curt Malmborg med medarbetare för detta.

Innehållsförteckning

1 § Ekofin 1

Anf. 1 VICE ORDFÖRANDEN (fp) 1

Anf. 2 Statsrådet GUNNAR LUND (s) 1

Anf. 3 VICE ORDFÖRANDEN 1

Anf. 4 Statsrådet GUNNAR LUND (s) 2

Anf. 5 VICE ORDFÖRANDEN 2

Anf. 6 Statsrådet GUNNAR LUND (s) 2

Anf. 7 Kanslirådet PETER HOLMGREN 2

Anf. 8 Statsrådet GUNNAR LUND (s) 3

Anf. 9 LENNART HEDQUIST (m) 3

Anf. 10 ANDERS G HÖGMARK (m) 4

Anf. 11 LARS OHLY (v) 4

Anf. 12 VICE ORDFÖRANDEN 5

Anf. 13 GUSTAV FRIDOLIN (mp) 5

Anf. 14 Statsrådet GUNNAR LUND (s) 5

Anf. 15 VICE ORDFÖRANDEN 6

Anf. 16 Statsrådet GUNNAR LUND (s) 6

Anf. 17 LENNART HEDQUIST (m) 7

Anf. 18 Statsrådet GUNNAR LUND (s) 7

Anf. 19 LENNART HEDQUIST (m) 8

Anf. 20 HILLEVI LARSSON (s) 8

Anf. 21 Statsrådet GUNNAR LUND (s) 9

Anf. 22 VICE ORDFÖRANDEN 9

Anf. 23 Statsrådet GUNNAR LUND (s) 9

Anf. 24 VICE ORDFÖRANDEN 10

Anf. 25 Statsrådet GUNNAR LUND (s) 10

Anf. 26 HILLEVI LARSSON (s) 11

Anf. 27 CHRISTINA AXELSSON (s) 11

Anf. 28 Statsrådet GUNNAR LUND (s) 11

Anf. 29 VICE ORDFÖRANDEN 11

Anf. 30 Statsrådet GUNNAR LUND (s) 11

Anf. 31 CHRISTINA AXELSSON (s) 12

Anf. 32 Statsrådet GUNNAR LUND (s) 12

Anf. 33 VICE ORDFÖRANDEN 12

Anf. 34 Statsrådet GUNNAR LUND (s) 12

Anf. 35 VICE ORDFÖRANDEN 13

Anf. 36 Statsrådet GUNNAR LUND (s) 13

Anf. 37 GUSTAV FRIDOLIN (mp) 14

Anf. 38 Statsrådet GUNNAR LUND (s) 14

Anf. 39 VICE ORDFÖRANDEN 14

Anf. 40 Statsrådet GUNNAR LUND (s) 14

Anf. 41 VICE ORDFÖRANDEN 14

2 § Ekofin (budget) 15

Anf. 42 VICE ORDFÖRANDEN 15

Anf. 43 Statssekreterare CURT MALMBORG 15

Anf. 44 VICE ORDFÖRANDEN 15

Anf. 45 Statssekreterare CURT MALMBORG 15

Anf. 46 VICE ORDFÖRANDEN 18

Anf. 47 ANDERS G HÖGMARK (m) 18

Anf. 48 GUSTAV FRIDOLIN (mp) 19

Anf. 49 HILLEVI LARSSON (s) 19

Anf. 50 Statssekreterare CURT MALMBORG 19

Anf. 51 Departementssekreterare ANNA HÅKANSSON 19

Anf. 52 Statssekreterare CURT MALMBORG 20

Anf. 53 ANDERS G HÖGMARK (m) 20

Anf. 54 VICE ORDFÖRANDEN 20

Anf. 55 Statssekreterare CURT MALMBORG 20

Anf. 56 ANDERS G HÖGMARK (m) 21

Anf. 57 Statssekreterare CURT MALMBORG 21

Anf. 58 VICE ORDFÖRANDEN 21

Fredagen den 11 juli 2003

EU-nämndens uppteckningar