Fredagen den 10 oktober 2003

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:5

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser samt regeringskonferensen

Utrikesminister Laila Freivalds

Rapport från ministerrådsmöte den 29–30 september 2003

Rapport från stats- och regeringschefernas möte om öppnandet av regeringskonferensen den 4 oktober 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 13–14 oktober 2003 samt i anslutning därtill regeringskonferensen

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Då vill jag hälsa utrikesministern med medarbetare välkommen till EU-nämnden, och jag vill också passa på att önska dig välkommen tillbaka till politiken och det viktiga arbete som vi gemensamt har framför oss och ska lösa med hårt arbete under ett par månader. Välkommen!

Vi börjar väl som vanligt med rapportering. Vi har precis gått igenom proceduren för det. Jag lämnar över ordet till dig. Varsågod!

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Tack för välkomnandet. Jag tycker faktiskt att det är väldigt roligt att vara tillbaka. Jag ser att det har hänt lite grann här i EU-nämnden – det har skett vissa förändringar. Och politiken har jag aldrig lämnat, för den finns även på Kungsholmen.

Jag har börjat som utrikesminister i dag, men jag ska inte skryta med att jag har satt mig in i det här i dag på morgonen, utan jag har naturligtvis tjuvstartat. Det är ohyggligt mycket att sätta sig in i. Det vet nog ni bättre än många andra.

Vi tänkte börja med IGC, regeringskonferensen, och sedan övergå till det samråd som gäller råden. Jag vill vid det här första mötet med nämnden betona att jag fäster väldigt stor vikt vid ett gott och nära samarbete med nämnden i alla de frågor som jag ansvarar för. Vi har en intensiv tid framför oss, och den planering för täta samråd och andra möjligheter att inhämta information som vi har kommit överens om tidigare ligger naturligtvis fast. Finns det behov av att mina medarbetare eller jag står till förfogande med ytterligare något så gör vi naturligtvis gärna det.

Jag vill också säga något om hur inledningen av regeringskonferensen i Rom den 4 oktober avlöpte och vilka huvudsakliga slutsatser som kan dras av den diskussion som fördes där. På förmiddagen gav stats- och regeringscheferna sin preliminära värdering av konventets förslag till nytt fördrag. I stort bekräftades den bild som redan är känd sedan tidigare. Konventets förslag anses utgöra ett gott ramverk. Kvaliteten i resultatet betonas från flera håll framför konferensens slutdatum. En rad detaljfrågor är fortfarande utestående, och tonvikten kommer under den närmaste tiden att ligga vid de centrala institutionella frågorna.

Jag noterar att premiärminister Berlusconi genom flera uttalanden höll frågan om avslutning av förhandlingarna redan i december öppen. Det har ju tidigare varit hans ambition, men det finns en större öppenhet nu. Vi tror att det är nödvändigt att ha det. Statsministern betonade i sitt inlägg att resultatet är viktigare än tidtabellen. Statsministern framhöll också att det måste vara möjligt för varje medlemsland att ta upp vilken fråga som helst i konferensen samtidigt som man måste vara medveten om den övergripande kompromissens väldigt ömtåliga karaktär. Statsministern klargjorde också att det i Sverige pågår en riksdagsbehandling av regeringens skrivelse om konventets förslag och att regeringen är beredd att förhandla på allvar först när riksdagens yttrande föreligger.

Vid ministermötet på eftermiddagen hölls en första diskussion om förslaget till så kallat lagstiftande råd och om ordförandeskapets rotation i rådet. Frågan om ett separat lagstiftande råd kunde faktiskt avföras från dagordningen. Länderna var eniga om att allt lagstiftande arbete i rådet också ska ske offentligt. Det motsvarar helt den uppfattning som vi har fört fram.

Det finns en bred enighet om att stå fast vid det antal formationer av rådet som beslutades av Europeiska rådet i Sevilla. En övervägande majoritet ställde sig också positiv till rotation av ordförandeskap i rådet i en gruppmodell av något slag. Hur den modellen ska utformas behöver vi diskutera vidare. Det fanns lite olika förslag från olika håll. Jag uttryckte stöd för modellen med ett gruppordförandeskap, och jag betonade vikten av en jämlik rotation mellan medlemsländerna. Jag framhöll även att alla rådsformationer ska ingå i rotationsordningen, alltså även det externa rådet.

Däremot blev det ingen närmre diskussion om roll och uppgifter för unionens utrikesminister. Det återstår. Det framkom också att ordförandeskapet skulle revidera mötesschemat för konferensen. Det reviderade mötesschemat finns nu tillgängligt, och jag antar att EU-nämnden också har tillgång till det.

Om vi nu blickar framåt i tiden är det regeringskonferens, ett möte nu på måndag den 13 oktober. Det äger rum i Luxemburg. Då kommer man att fokusera på två frågor, nämligen kommissionens sammansättning och rollen för unionens utrikesminister. Regeringens utgångspunkt i de här frågorna ska jag nu redovisa.

Motiven bakom förslaget om unionens utrikesminister är att skapa ökad beslutseffektivitet, förbättrad samordning och samstämmighet mellan politikområden men också en tydligare extern representation för EU. Dessa ambitioner måste man naturligtvis bejaka. De är bra. Men samtidigt leder förslaget till en risk för sammanblandning av institutionernas roller. Utrikesministerns medlemskap i kommissionen, den reser frågor och oklarheter och det behöver därför utredas vad det innebär.

Vi anser att utrikesministern bör ha sin bas i rådet och ha en roll i kommissionen i vad avser uppgifter inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Han eller hon bör medverka till en samordning av kommissionens samlade externa uppgifter. Det ska dock inte tillåtas urholka kommissionens integritet och självständighet inom dess verksamhetsområde.

Vidare tycker vi att det är mindre lämpligt att utrikesministern ges uppdraget som ordförande i rådet för externa relationer. Det externa rådet är ett av de viktigaste. Medlemsstaterna bör helst fortsatt svara för dess ledning, tycker vi. Konventets förslag skulle kunna rubba ansvarsfördelningen mellan råd och kommission i beslutsprocessen. Detta behöver diskuteras vidare, så vi får se var vi landar. Men detta är regeringens utgångspunkt i dagsläget.

Enligt principöverenskommelsen i Nicefördraget om kommissionens sammansättning ska det finnas ett mindre antal kommissionärer än det finns medlemsstater. När unionen blir utvidgad är det 27 länder det handlar om. Konventets förslag ger däremot varje medlemsland en plats i kommissionen också efter utvidgningen till 27 länder, även om då inte alla kommissionärer får rösträtt. Konventets förslag är en kompromiss mellan kraven på representation för samtliga medlemsländer och en strävan efter att förstärka kommissionens beslutsförmåga. Den modellen förefaller vara en möjlig kompromiss, tycker jag.

Konferensen kommer sannolikt att diskutera behovet av mer exakta beskrivningar av rollen för kommissionens ledamöter utan rösträtt – om det blir den varianten som antas – och det är jag öppen för. Men det är viktigt att kommissionens ordförande fortsatt har rätt att fördela arbetsuppgifter mellan kommissionsledamöterna och att flexibilitet upprätthålls.

Det finns goda skäl att inta en öppen hållning även i förhållande till andra tänkbara lösningar. Naturligtvis också principen om en kommissionsledamot med rösträtt per medlemsland. I den diskussionen måste vi hålla i minnet kravet på att hitta en övergripande kompromiss som omfattar alla institutionella frågor. Det är en svår uppgift för alla inblandade, men det är viktigt för helheten.

Den tredje punkten på dagordningen på måndag är förberedelse inför stats- och regeringschefernas möte den 16–17 oktober. Ordförandeskapet har aviserat att förberedelserna ska omfatta alla institutionella frågor. Det inkluderar röstviktning, Europaparlamentets sammansättning, Europeiska rådet och dess ordförande och definitionen av kvalificerad majoritet vid omröstning i rådet. Sannolikt blir det vid ministermötet nu på måndag fråga om en första orienterande diskussion för att försöka klargöra de olika ländernas positioner. I den diskussionen kommer jag att reflektera över de utgångspunkter som regeringen har fört fram i den skrivelse som riksdagen har på sitt bord.

Statsministern kommer hit till EU-nämnden på måndag för att samråda inför stats- och regeringschefsmötet, och då kommer han att lämna mer information om det.

Anf.  3  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag måste från oppositionens sida säga att det är väldigt roligt att den första dagen för utrikesministern börjar just i EU-nämnden. Vi vill passa på att önska lycka till i det jätteviktiga arbete som nu påbörjas med full fart. Grundstommarna har redan lagts, men det är en både beundransvärd och utmanande roll att i IGC-arbetet komma rätt in i detta. Samtidigt kommer utvidgningsarbetet att fortsatt kräva starkt svenskt engagemang, liksom det att hela unionen nu förändras. Samtidigt tar inte världen semester. Vi önskar verkligen lycka till och hoppas på gott samarbete.

EU-nämnden är ju ett stöd för samråd. Det är viktigt inte minst med tanke på att vi har en minoritetsregering som behöver ha förankring i riksdagen i dessa för Sverige mycket viktiga frågor. Vi ska göra vårt bästa för att ha ett konstruktivt samarbete.

Den återrapportering som nu sker är muntlig och väldigt tydlig och koncis. Jag vill tacka kansliet för att vi fick ut papperen från ministerrådets hemsida. Vi har fått skriftlig återrapportering från den 29–30 september. Nu har det kanske inte funnits tid. De här knäckfrågorna behöver förberedas och bearbetas också i våra partier. Därför var det till nytta att få frågeformulären med i utskicket.

Moderata samlingspartiets utgångspunkter är väl i stort kända och förankrade, men de ställningstaganden jag gör här kommer jag i dag att formulera mer som frågor, eftersom vårt arbete i partiet nu pågår för att ha en motion färdig till nästa fredag och det är väl lite grann så jag uppfattade regeringens återrapportering: Man är sökande och öppen för kompromisser och att diskutera olika frågeställningar.

Jag vill börja med den första frågan, som handlar om rådet som en mycket öppen fråga. Hur mycket måste man egentligen fördragsfästa när det gäller hur rådet ska organisera sitt eget arbete, till exempel att det ska vara roterande ordförandeskap? Kan man tänka sig att de olika råden bestämmer sig för lite olika modeller för att få effektivitet och kunna tillgodose de olika portföljernas karaktär? Man behöver kanske inte vara så noggrann med att reglera i detalj hur det ska se ut.

Jag skulle vilja fråga, vad gäller det som utrikesministern tog upp, och det handla om unionens utrikesminister. I återrapporteringen från den 4 oktober ser vi att inget medlemsland har ifrågasatt ”dubbelhattningen” i det papper som kom ut som en sammanfattning. Samtidigt väljer jag att tolka ministerns rapportering som att det råder viss tveksamhet och att det finns ett behov av fortsatta diskussioner. För egen del anser jag att det borde ligga i Sveriges intresse att stärka kommissionens roll eftersom utrikes- och säkerhetspolitik för oss väldigt mycket handlar om den civila sidan – biståndsarbete, handelspolitik och en mängd andra saker. Utrikesministern säger att man inte vill att den dubbelhattade herren eller kvinnan ska vara ordförande i just det rådet, utan rådet ska vara ordförande där. Hur mycket respekt vill man då ha för dubbelhattningen, som därmed på något sätt skulle utgå från kommissionen?

När det gäller kommissionens sammansättning, den nationella förankringen och så vidare vill jag bara konstatera att regeringen verkar ha en öppen hållning. I mitt parti har vi det också just nu. Det handlar väldigt mycket om hur slutsatserna blir. Vi är oroliga för att Europeiska rådet institutionaliseras, att man får en vald ordförande och att rådet därmed stärks på bland annat kommissionens bekostnad. Det kan göra att den unika och framgångsrika maktdelningen i unionen rubbas. Därför kommer kommissionens sammansättning att få lika stor betydelse som rådets vad gäller beslutseffektivitet, samordning och vad jag i stället för extern representation skulle vilja kalla för självständighet.

Jag är inte beredd att direkt komma med ytterligare underlag till utrikesministern med anledning av de frågeställningar som har skickats ut inför mötet. Jag ville bara göra några korta nedslag för att försöka tydliggöra vilka frågeställningar som rör sig hos oss.

Anf.  4  CARL B HAMILTON (fp):

Tack så mycket. Jag vill också hälsa utrikesministern välkommen till EU-nämnden och hoppas på ett konstruktivt och bra samarbete.

Min första fråga rör något som rimligtvis måste komma upp vid detta möte, nämligen Spaniens okuvliga vilja att behålla röstreglerna från Nicefördraget, liksom Polen. Vad har utrikesministern för reflexioner i anslutning till detta? Vi kommer ju just från Rom, och italienarna var uppenbarligen mycket oroliga för den här frågan och hur den eventuellt, som de fruktar, kan driva konferensen av spåret eller åtminstone fördröja den så att det inte blir någon realförhandling förrän efter det att det italienska ordförandeskapet har slutat.

Det är lite svårt att med kort varsel ta ställning till alla frågorna, men några saker vill jag säga. Precis som Gunilla Carlsson undrar jag vad utrikesministern har för reaktion på den italienska sammanfattningen i utrikesministerfrågan. Italienarna sammanfattar ju och säger att konceptet att ha en utrikesminister med dubbla befogenheter inte har ifrågasatts av någon delegation. Den sammanfattningen är, skulle jag vilja säga, något klarare än utrikesministerns vädjan om ytterligare utredning. Kommer ni att invända mot den italienska sammanfattningen?

Vi i Folkpartiet tycker att dubbelhattningen är bra. Det finns bara dåliga kompromisser i den här frågan, men den kompromiss som har lagts fram i konventet är den minst dåliga av dem som vi har sett. Vi är för dubbelhattning.

I den frågelista som heter Annex 1 – ”The Commission” står det längst upp – utgår italienarna från att det finns en allmän uppslutning kring tanken på att det ska finnas två typer av kommissionärer, ett A-lag och ett B-lag. Man ställer inte frågan om man ska ha en sådan uppdelning, utan man utgår från att man ska ha det och baserar frågorna på det. Det var därför bra att utrikesministern sade att regeringen är öppen för att man inte ska ha någon sådan uppdelning. Vi i Folkpartiet vill absolut inte ha någon uppdelning i ett A-lag och ett B-lag. Vi vill ha lika status för alla kommissionärer. Det ska vara en kommissionär per land, och alla ska ha samma rättigheter. Jag vill göra väldigt tydligt att det är vår position på den punkten.

I botten ligger ett effektivitetsmotiv, och det är därför värt att peka på erfarenheten att små länder ofta har varit effektivare och bättre ordförandeländer i fråga om effektivitet och att leverera resultat. Små länder har ofta varit bättre på det eftersom de inte har haft så starka egenintressen att hävda, vilket ofta stora länder som Storbritannien och Frankrike har haft. Jag hoppas att regeringen behåller sin öppna hållning för att man ska ha en röst per land med lika rättigheter för kommissionärerna.

Jag tog upp frågan om röstviktningen. Den ligger ju i frågan om Spanien och Portugal. Jag undrar vad utrikesministern har för åsikt om detta? Man kan i och för sig räkna på detta och komma fram till att Sverige som ett mellanstort land kanske inte har något att förlora på att Nicefördragets röstningsregler bibehålls. Men den beslutsmekanism som man där har angivit har den stora nackdelen att det är väldigt lätt att hindra beslut. Det är svårt att få positiva beslut. Därför är vi för den uppläggning med dubbla majoriteter som föreslås i konventsförslaget. Jag tycker att det är viktigt att man inte bara ser på det snäva svenska perspektivet, hur vi som land platsar i detta, utan att man också ser till helheten. Europeiska unionens möjligheter att nå positiva beslut ökar med den beslutsregel med dubbla majoriteter som har föreslagits. Det vill jag också framföra.

Det var några preliminära synpunkter på det som är uppe för dagen.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Innan vi går vidare på föredragningslistan vill jag påpeka att eftersom det här med Spanien och Polen var så viktigt under vårt studiebesök i Rom nu i veckan har kansliet gjort en PM om detta. Tittar ni på den förstår ni var problemet ligger. Det är en ganska bra PM. Ni har kanske sett att ni har fått den i era handlingar.

Anf.  6  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill bara hälsa Laila Freivalds välkommen som utrikesminister och önska henne lycka till.

Jag upplever väldigt starkt att förhandlingarna har börjat. Det märks både av Italiens dagordning, av de frågeformulär som man har skickat ut och av den debatt som förs i andra länder. Förhandlingen har påbörjats. Det är ju lite konstigt om vi ska sitta här och försöka hoppas att förhandlingarna inte pågår – att vi på något sätt kan avvakta riksdagens position och sedan gå ombord på båten. Då är det just nu ännu viktigare att de åsikter som regeringen framför är bra förankrade i Sveriges riksdag, i EU-nämnden. Processen med skrivelsen är inte färdig. Vi får inte lura oss själva.

Jag har några synpunkter på sådant som jag skulle vilja se en förbättring av till nästa EU-nämndsmöte. Det gäller att få ett bra underlag, så att man kan ta ställning. Till exempel var rapporteringen från den mellanstatliga regeringskonferensen alldeles för bristfällig. Jag skulle vilja ha en längre skriftlig rapportering till nästa gång, så att man tydligare kan följa med i arbetet.

Jag skulle också vilja ha en skriftlig variant av det som Laila Freivalds framförde här, alltså den svenska regeringens position inför nästa möte, så att man på ett bättre sätt kan ha synpunkter och åsikter om det som regeringen kommer att framföra. Det är svårt att på stående fot reagera på ett muntligt framförande. Även om jag kan gå tillbaka till skrivelsen, titta i den och gissa vad som ska vara Sveriges riktlinjer blir det väldigt svårarbetat.

Jag vill ta upp några frågeställningar som delvis har berörts innan. Det gäller de sammanfattningar som det italienska ordförandeskapet har skrivit.

I Utrikesdepartementets rapport från regeringskonferensen står det att ordföranden underströk att IGC måste vara avslutad till juli 2004. Det framgår inte hur tidsplanen i övrigt ser ut. Ordförandeskapet har reviderat sin tidsplan – den jag har här är från den 6 oktober, alltså efter det senaste IGC-mötet – och enligt den tidsplanen ska det vara färdigt före jul. Det är väl ändå ordförandeskapet som håller i detta? Jag skulle gärna vilja ha en reaktion på det, helst också skriftligt. Om den här tidsplanen gäller är förhandlingarna verkligen i full gång och det är ont om tid. Här finns en tydlig plan för när man ska ta upp olika frågor. Det står visserligen inte att det ska vara slutförhandlat, men det är tydligt att förhandlingen pågår. Jag tycker inte att det återspeglas i återrapporteringen.

Jag blev också förvånad när jag såg det italienska ordförandeskapets sammanfattning av synpunkterna på unionens utrikesminister. Som Hamilton framhöll står det att konceptet med en utrikesminister med dubbla befogenheter inte har ifrågasatts av någon delegation, alltså inte heller av den svenska. Jag tycker att det är anmärkningsvärt. Har italienarna sammanfattat diskussionen fel, eller har Sverige backat från sin tidigare ståndpunkt? Jag hoppas verkligen inte det.

Tyvärr kan jag inte gå in på alla detaljer just nu, för vi håller på med en intern process som inte är färdig, men det är mycket viktigt för oss att det bara är en kommissionär per land och att kommissionärerna ska ha lika rättigheter.

Jag tänkte vara konstruktiv här. Jag skällde väldigt mycket vid förra mötet med Lars Danielsson. Jag tänker inte göra det den här gången. Men jag har lagt fram några tydliga förslag på sådant jag tycker ska förbättras, och jag hoppas att det kan göras till nästa möte. Så får den nya utrikesministern en egen chans.

Anf.  7  MATS ODELL (kd):

Jag vill först hälsa utrikesministern hjärtligt välkommen tillbaka till EU-nämnden och hoppas på ett gott och konstruktivt samarbete framöver.

Det råder inget tvivel om att Sverige har hamnat i en märklig situation. Det beror mycket på att vi hade en intensiv folkomröstningskampanj och en folkomröstning som har gjort att vi till skillnad från andra länder inte har mejslat ut en färdig position när den här viktiga regeringskonferensen börjar. Sviterna av detta märker vi hela tiden. Vi ligger nu en fas efter. Man håller faktiskt på att lägga fast positioner. Det är alldeles uppenbart.

Vi har besökt ordförandelandet. Vi läser återrapporteringen. För oss är det uppenbart att man har börjat att liksom bocka av punkt efter punkt redan nu, medan vi själva ännu inte har kommit ur startgroparna. Det är faktiskt en allvarlig situation. Jag har i ett brev till statssekreteraren föreslagit att man från regeringens sida borde ta initiativ för att få en mer samlad bild av hur partierna ser på detta.

En modell är faktiskt det som ordförandelandet tillämpar, nämligen att skicka ut den här typen av frågor till partierna och få tillbaka preliminära svar som här. Nu sitter vi precis dagarna innan viktiga möten ska hållas och har dokument framme. Det blir inte seriöst. Regeringen behöver försöka skapa sig en bättre bild av var en majoritet i Sveriges riksdag står i dessa viktiga institutionella frågor som utrikesministern mycket riktigt sade skulle komma att prägla nästa sammanträde. Det är de frågorna som ligger först.

Inte heller i vårt parti har vi hunnit ta ställning till alla detaljer när det gäller utrikesministerns roll, men det är viktigt att samråda och lägga fast en linje så fort som möjligt inför de möten som ligger framför oss, liksom en första orienterande diskussion om det som ska ske på nästa toppmöte. Att då sitta tyst och inte veta vilken den svenska positionen kommer att vara borde kännas som ett svårt handikapp, tycker jag.

Jag vill kort kommentera de två frågor som utrikesministern tar upp och som kommer att stå på dagordningen, nämligen kommissionens sammansättning och rollen för utrikesministern.

När det gäller kommissionens sammansättning tycker jag att kommissionens eget yttrande över konventets förslag är värt att ta fasta på. Det är entydigt, och jag är övertygad om att huvudparten av partierna runt det här bordet tycker – det har framgått hittills – att kommissionen bör ha en representation av alla medlemsländer och att de bör ha rösträtt. Jag är lite besviken över att regeringen i sin skrivelse och i det man nu säger signalerar att man ser det som en möjlig kompromiss och inte att det är Sveriges bestämda åsikt. Utgångspunkten i mötet nu på måndag bör vara att alla medlemsländer bör ha rösträtt i kommissionen.

Frågan om utrikesministern är lite svårare. Att utrikesministern inte ska vara ordförande i externa rådet tycker vi är en rimlig uppfattning. De argument för roterande ordförandeskap som regeringen har framfört i sin skrivelse och här i nämnden är precis lika giltiga för Europeiska rådet. Det är exakt samma situation där, och exakt samma argumentation kan tillämpas där. Jag hoppas att regeringen har tagit till sig att det finns en stor majoritet runt det här bordet i den frågan.

Det är, fru ordförande, i korthet vad man kan säga i det här skedet. Tyvärr.

Anf.  8  LARS OHLY (v):

I likhet med Yvonne Ruwaida skäller jag hellre på Lars Danielsson än på dig. Helst skäller jag inte alls, så jag hoppas att jag ska slippa det.

Jag tycker så här: Man kan inte både kräva respekt för riksdagens behandlingsordning och samtidigt kritisera regeringen för att inte skarpt ha tagit ställning. Vi är inne i en process här i riksdagen och i landet, där vi ska fastställa våra positioner, och de utgångspunkterna finns ännu inte. Vi kan tro och på ganska goda grunder se olika majoriteter formas, men vi vet faktiskt inte exakt hur riksdagen kommer att formulera sig.

Jag tycker inte att det finns fog för kritik att regeringen skulle ha varit för tyst. Man ska inte låta stressa sig av andras tidsplaner. Vi ska ge oss själva en möjlighet att demokratiskt diskutera och ta ställning. Den processen är vi inne i. Flera partier håller i likhet med Vänsterpartiet på att formulera en motion. Allting är inte heller internt klart. Vi är inte fullständigt övertygade om att alla positioner är givna på förhand, utan det finns diskussionspunkter även i partierna.

Det är viktigt att behålla perspektivet. Vi återkommer i sak till en diskussion. Den första diskussionen har vi i riksdagen redan på onsdag. Det är väldigt bra att vi har den. Sedan återkommer vi när det sammansatta utskottets förslag så småningom behandlas i riksdagen.

Tidsplanen är inte bara en fråga om vad som är möjligt – om det är möjligt att komma överens och få ett färdigt förslag före jul eller nyår – utan det är också en fråga om vad som är önskvärt. Om det nu vore möjligt att bli klar före nyår, är det önskvärt? Nej, jag menar att det inte är önskvärt att det går så fort. Då stressar man behandlingen, vilket försvårar för människor i vårt land att över huvud taget känna till vad regeringskonferensens förslag kommer att innebära. Det blir svårare att få någon folklig förankring av förändringar av Europeiska unionens konstitution. Av det skälet bör man vara lugn och försöka mota dem som vill hasta fram ett beslut på en regeringskonferens redan före nyår. Det är inte möjligt, och det är inte önskvärt. Vi måste få en bra diskussion i medlemsländerna innan man fattar beslut.

Därför vill jag ta upp två saker. Ingen av dem är egentligen frågeställningar i sak, utan hela den diskussionen återkommer vi till.

Det ena gäller konventets ställning. Regeringens utgångspunkt var att konventet inte skulle komma fram med enbart ett förslag. Från början sade man att konventet skulle producera flera förslag, som ett slags diskussionsinlägg till regeringskonferensen. Nu har konventets förslag fått en helt annan ställning. Det har nästan blivit kungsord.

Regeringsrepresentant efter regeringsrepresentant uttalar att man helst inte bör ändra alls eller bara så lite som möjligt – och då bara på den punkt som man själv har som något slags hjärtefråga. Det leder till att konventets förslag får en ställning som är svår att ändra. Varje medlemsland som petar i det riskerar att en följd av medlemsländer börjar peta i andra detaljer, och så får man till slut en upprivning av konventets förslag. Men är det så dåligt, då? Måste konventets förslag alltid vara heligt eller ständigt vara utgångspunkt? Jag menar att regeringens första inställning fortfarande är riktig och giltig: Konventets ställning skulle inte vara överordnad regeringskonferensen, utan konventets förslag skulle ses som diskussionsinlägg till regeringskonferensen.

Sedan gäller det behandlingen av regeringskonferensens beslut när de så småningom kommer att fattas. Jag läste till min förtjusning att Frankrikes premiärminister säger att en sann europé inte kan vara emot folkomröstningar. Därför får jag äntligen känna mig som en sann europé, vilket jag alltid beskylls för att inte vara.

Men frågan är viktigare än så. Det handlar om väljarnas inflytande över det fördrag som så småningom kommer att produceras. Det borde bekymra oss alla. Jag tror att EU-frågorna uppfattas som liggande väldigt långt ifrån väljarna. Jag tror att de allra flesta väljare inte är riktigt medvetna om hur EU styrs och hur institutionerna fungerar och inte heller om de förslag som konventet har kommit fram till.

En gigantisk folkupplysning borde behövas för att människor i vårt land ska bli mer medvetna om att det är ganska genomgripande förändringar som står för dörren. Det är också viktigt att människor känner till detta så att man också vet hur Sverige påverkar och hur väljarna slutgiltigt har möjlighet att påverka. Ju mer makt som flyttar till andra beslutsinstanser än de relativt lätt kontrollerade, nämligen riksdag eller landsting och kommuner där man kan välja bort sina politiker, desto viktigare är det att väljarna också förstår hur beslutsgångarna ser ut och hur beslut fattas. Annars kommer avståndet mellan den europeiska unionen och medborgarna i respektive länder att öka. Jag ser en stor risk för den demokratiska legitimiteten i det.

Nu vet jag att det inte finns någon stor uppslutning kring det här bordet kring kravet på folkomröstning, vilket jag har viss förståelse för efter den 14 september. Men det borde ändå vara ett gemensamt uppdrag att diskutera hur vi ska kunna få fler människor involverade i diskussionen kring regeringskonferensen och hur ska vi kunna få upp frågan på dagordningen så att åtminstone politiskt intresserade människor vet vilka förslag som regeringskonferensen i huvudsak så småningom kommer att komma fram till.

Jag menar att regeringen måste förbereda den frågan redan nu. Man måste diskutera det. Jag såg i en intervju i Svenska Dagbladet att du sade att väljarna får ett inflytande genom valet till EU-parlamentet. Det är klart att de här frågorna kommer att diskuteras där, men EU-parlamentet har inget som helst inflytande, och ska inte ha det, över regeringskonferensens resultat. Det är respektive lands parlament och, i de fall parlamentet så beslutar, folkomröstningar som har avgörandet i sin hand, och så ska det förbli.

Anf.  9  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag vill instämma i de välkomsthälsningar till den nya utrikesministern som har framförts här. Det är roligt att se en återanvändning av ministrar, även om det gäller lite andra uppgifter. Det är säkert också bra att ha den tidigare erfarenhet som utrikesministern har av justitiefrågor.

De här frågorna har väckt väldigt stor diskussion i en tyvärr ganska liten krets. Att som Lars Ohly pläderar för föra ut de här frågorna till folk i allmänhet är faktiskt en väldigt svår fråga som jag tror att vi måste ta ett stort gemensamt ansvar för. Det är också viktigt att vi förankrar de här frågorna i våra egna partier och att vi också vet var vi står i de olika delfrågor som ibland kan vara ganska kontroversiella i olika sammanhang.

Det är bara ett par frågor som har kommit upp på bordet i dag. Det finns många fler som också behöver diskuteras och penetreras mycket. En sak som diskuterades väldigt mycket vid det studiebesök som EU-nämnden gjorde i Rom var att om man öppnar för att diskutera olika detaljfrågor så öppnar man Pandoras ask. Jag vet inte riktigt vad Pandoras ask innehöll, men om man hade öppnat den och släppt ut innehållet skulle man inte få det tillbaka. Jag kan inte den här gamla myten om Pandoras ask riktigt. Jag får nog läsa på.

Har vi en konventsskrivelse om de här frågorna kommer vi inte att få dem tillbaka i samma skick om man börjar diskutera dem, men jag tror ändå att vi måste göra det.

För oss i Centerpartiet är kommissionens storlek kanske inte en så enorm ödeläggande fråga eftersom vi vill göra kommissionen till en mer verkställande och förberedande organisation än en beslutsfattande. Vi vill också göra utrikesministerns roll betydligt tydligare, men vi har inte heller satt ned foten, varken i de här frågorna eller i några andra. Vi håller också på att skriva motioner. Vi kommer att ha det här ställningstagandet klart fram mot slutet av den vecka som kommer. En idé som jag kan bjuda regeringen på är att när man har sett de förslag som kommer i våra motioner som lämnas in nu har man ju ett någorlunda hyggligt underlag för vilka frågor som de olika partierna kommer att ta upp och trycker på i olika stor utsträckning. På det viset kan man få lite av det här underlaget.

Jag anser också att vi behöver vara med betydligt mer på banan i diskussionerna i ministerråd och regeringskonferensen för att inte bli akterseglade. Samtidigt är det oerhört viktigt att vi förankrar det i parlamentet och hos det svenska folket så att vi inte får ännu fler bakslag och ännu fler människor som anser att EU är någonting som de får dras med för sina synders skull. Det är varken positivt för Sverige eller för samarbetet i Europa om en majoritet, eller åtminstone en stor minoritet, av svenskarna har en negativ inställning till EU-samarbetet.

Anf.  10  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Låt mig börja bakifrån eftersom det var då de mer övergripande principiella frågorna kom upp. Jag vill kommentera dem lite grann.

Lars Ohly sade att det inte ens en gång är önskvärt att bli färdig före jul. Vid det här laget tror jag att alla inser att det knappast är möjligt. Den svenska inställningen är ju att kvaliteten är viktigare än tidsplanen. Det finns inget skäl till att vi måste vara färdiga före jul. Vi har en deadline före parlamentsvalet, men det är det enda som sätter en viss press på oss. Något annat finns inte. Däremot är det naturligtvis ett krav att det blir ett så bra resultat som möjligt.

Under upptakten i Rom var det flera länder som underströk att det måste vara möjligt för alla länder att ta upp de frågor som är väsentliga för dem. Det skulle vara väldigt olyckligt för resultatet att på något vis hindra länder från att i det här sammanhanget ta upp frågor som är väldigt viktiga i deras egna länder och i deras sammanhang. Redan det säger ju att det kommer att vara många frågor som olika länder tar upp som måste behandlas. Dessutom saknar även konventsförslag tydlighet i vissa delar. Det finns oklarheter som vi måste reda ut. Det är bland annat där vi har lite olika synpunkter på det hela.

När det gäller frågan om folkomröstning är jag inte beredd att haka på Frankrikes uppfattning att en sann europé måste vara som en fransman. Jag tycker att man kan vara en sann europé även som svensk och till och med som vänsterpartistisk svensk. Det där kan man ha olika uppfattningar om, och vi tycker inte att den här frågan behöver folkomröstas om.

Däremot håller jag fullkomligt med om att den måste förankras betydligt bättre i lite vidare kretsar än vad det i dag engagerar människor. Det är sant att det är en lite grupp som är involverad i det här. Jag är rädd för att det till och med inom våra egna partier är ganska få som är involverade. Där har vi ett gemensamt ansvar. Det är verkligen viktigt att trycka på att det är ett gemensamt ansvar. Det är inte en regerings ansvar att se till att folk blir involverade i så här viktiga politiska frågor, utan det är alla partiers ansvar och ett ansvar för alla dem som är engagerade i de europeiska frågeställningarna.

Men det är helt rätt att regeringen ändå har ett ansvar att ta initiativ för att se hur man kan lägga upp ett sådant arbete. Jag förstår att en del av argumentationen för en folkomröstning är just att det är ett bra tillfälle att få ut en fråga och engagera kring den, men det tycker jag är ett lätt argument. Det är självklart att vi kan få ett intresse kring en sådan här fråga utan att det är en folkomröstning. Vi har ju valet till Europaparlamentet som ett slags slutpunkt för när man borde ha åstadkommit en bred diskussion och ett engagemang kring de här frågorna. Men det återstår att se på vilket sätt vi alla kan ta det här ansvaret och föra ut de här frågorna.

I anslutning till de här mer övergripande frågorna vill jag säga till Yvonne Ruwaida att förhandlingarna visst har påbörjats. De började i Rom. Det är ett faktum. Det som har diskuterats är hur de ska avslutas. I det sammanhanget vill jag understryka att det inte finns några oklarheter. Vi har påbörjat förhandlingarna. Vi har ett underlag, och hela tiden kommer det nya underlag att ta ställning till och det sker en fördjupning i diskussionerna. I varje situation understryker vi från svensk sida, och det är likartat för många andra länder, att vi inte kan ta slutlig ståndpunkt förrän frågan är beredd i vårt eget parlament. Därför är riksdagsbehandlingen så oerhört viktig. Det är inget tidsmässigt problem med detta. Det talar i och för sig också för att det inte är möjligt få det färdigt till jul eftersom vi har den egna behandlingen också.

Men vi måste ju ändå bereda frågorna och diskutera dem för att förtydliga dem så att vi kan ha klarare ståndpunkter. Vi är öppna i många avseenden. Det finns flera alternativ som vi kan tänka oss att stödja. Det beror på hur man kommer vidare i diskussionen och preciseringen och hur helheten blir. När man pratar om institutionsfrågorna tror jag att det trots allt är väldigt viktigt att man hela tiden tar hänsyn till helheten. Man kan inte haka upp sig på en fråga och få den löst på ett visst sätt. Vilken lösning man kan acceptera är beroende av hur lösningen blir i andra avseenden. Det tror jag är oerhört viktigt i det här sammanhanget.

Sedan var det några mer precisa frågeställningar som togs upp här. Gunilla frågade hur mycket som behöver vara fördragsfäst när det gäller rådet. Vår uppfattning är att de grundläggande principerna för hur rådet ska vara sammansatt, organiserat och arbeta borde vara fördragsfästa. Sedan kan man i övrigt reglera det i andra former.

Jag kommer att lämna ordet till Lars för kompletteringar i sakfrågorna så att ni får ett korrekt svar.

Spaniens och Polens inställning kommer att behandlas och diskuteras på toppmötet. Därför går jag inte in på det.

Jag tror att vi får leva med att det italienska ordförandeskapets tidsplaner och dagordningar kommer att ändras oavbrutet. Det sker hela tiden. Man vet egentligen inte från den ena minuten till andra exakt hur tidsplanen ser ut eller vilka frågor som ska diskuteras. Det är ingen tvekan om att det är besvärligt att hantera, men vi får försöka göra det så praktiskt som möjligt och leva med det.

Vi kommer naturligtvis att kräva att det blir lite preciseringar ibland när vi inte tycker att deras sammanfattningar ger en korrekt bild av var man står just då i en fråga.

Då lämnar jag över till Lars för kompletteringar i övriga frågor.

Anf.  11  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Jag ska försöka att komplettera. Först har vi det som Gunilla Carlsson frågade om som gällde rådet. Det är precis som utrikesministern sade, nämligen att vi tror att det är viktigt att fördragsfästa principerna. En av anledningarna till det är att som vi ser det har vi nu en möjlighet att stärka principen om att små och stora stater ska behandlas likartat vid ett eventuellt gruppordförandeskap. Det kan vara en anledning till att det kan vara klokt att passa på att försöka slå fast principerna så mycket som möjligt just när man diskuterar ett nytt fördrag. Vi tror också att det i huvudsak, särskilt om man har gruppordförandeskap, är rimligt att ha samma modell för alla råd. Det var en fråga som Gunilla Carlsson ställde. Samma principer bör gälla över hela linjen.

Det är två huvudfrågor som ska diskuteras på måndag som det har ställts frågor om här. Först gäller det utrikesministerns roll. Där ska vi vara helt på det klara med att den så kallade dubbelhatten inte har ifrågasatts av regeringen. Dubbelhatten, det vill säga att samma person ska ha säte i kommissionen och sedan sitta i rådet för externa relationer, har vi inte ifrågasatt. Det som har diskuterats är huruvida vederbörande då också, när vederbörande sitter i rådet, ska vara ordförande eller inte. Det är den delfrågan i dubbelhatten som är uppe för diskussion.

Anledningen till att vi preliminärt har landat i åsikten att det är mindre lämpligt att vederbörande är ordförande i rådet är att vi utgår ifrån att utrikes- och säkerhetspolitiken i huvudsak har mellanstatlig karaktär. Det finns, som Gunilla Carlsson mycket riktigt påpekade, också gemenskapsrättsliga inslag i utrikes- och säkerhetspolitiken. Den är den ekvationen man försöker att lösa genom dubbelhatten, men vi menar fortfarande att huvudinslaget i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är mellanstatligt. Ett sätt att markera detta är att man låter ordförandeskapet i det externa rådet rotera med det vanliga ordförandeskapet.

Det här är en fråga som diskuteras. Som vi uppfattar de preliminära diskussionerna är vår uppfattning än så länge en minoritetsuppfattning. Det tror jag är en rimlig bedömning av var vi står någonstans just nu.

Jag vill säga något om de sammanfattningar av ordförandeskapet som ifrågasattes lite grann. Jag tror att de i ganska stor utsträckning bygger på de olika bilaterala kontakterna som italienarna har haft snarare än att vara ett försök att korrekt återge vad som sades vid själva mötet.

Sedan har vi frågan om kommissionen. Där tycker jag att det är viktigt att understryka en sak, nämligen att Nicefördraget, som ju är kritiserat av många, faktiskt innebar att man öppnade dörren för att gå ifrån principen ett land – en kommissionär. I Nicefördraget står ju att när unionen ska få mer än 26 medlemmar ska man ha en kommission som åtminstone är mindre än vad antalet ledamöter är.

De två huvudvarianter som nu diskuteras lägger båda två fast principen ett land – en kommissionär. Det ser vi som väldigt viktigt. Det är faktiskt ett framsteg som man bör notera.

Sedan är då frågan om det, inte minst för små stater, är mer värdefullt att alltid vara garanterad en kommissionär med rösträtt eller om kan det ligga i de mindre ländernas intresse att vara garanterade ett system där man har ett färre antal kommissionärer med rösträtt men att man roterar efter strikt geografisk jämlikhet, vilket i sin tur öppnar för mindre länders kommissionärer att sätta sig på de verkligt tunga portföljerna. Vi menar att man bör ha en ganska öppen attityd i den diskussionen. Det har vi försökt att signalera. Det är självklart att det finns mycket som talar för ett land – en kommissionär med rösträttsprincipen, men vi tycker att den bör vägas mot den andra aspekten i den fortsatta diskussionen. Där finns, som utrikesministern sade, en öppen attityd att lyssna på olika delar av debatten.

Anf.  12  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det är två saker jag vill ta upp. Jag bad om en sak. Jag vill betona det. Om jag inte får svar i dag kanske jag får svar med utskicket inför nästa möte. Jag vill verkligen att vi får en bättre, både utförligare och tydligare återrapportering från mötena och också att vi får en beskrivning av regeringens linje och vad man kommer att driva inför nästa möte även när det gäller IGC. Då blir det lättare för oss att ha synpunkter på det.

Sedan vill jag ta upp en sak som jag tog upp vid det förra mötet. Det tar jag upp därför att utrikesministern inte var med på det förra mötet. Som vi ser det har konventet varit ett diskussionsarbete. Regeringen har aldrig, varken innan eller under konventsarbetet, hävdat att konventet var en förhandling. Konventet var ett diskussionsforum som skulle lägga fram ett eller flera förslag. Utifrån det skulle man sedan förhandla. Förhandlingen skulle alltså inte ske i konventet. Det är vår bestämda uppfattning att det förslag om konventet har lagt fram inte ska behandlas som ett förslag som man inte kan peta i. Jag vill bara säga det när utrikesministern är närvarande.

Anf.  13  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har vid EU-nämndens sammanträden tidigare och i andra sammanhang också understrukit vikten av att skydda helheten, det vill säga den kompromiss som är uppnådd. Den är naturligtvis en ganska skör kompromiss med en ganska delikat jämvikt mellan olika intressen som finns i sammanhanget.

Man kan också se att det finns ett ganska klart samband att ju mer positiva olika länder och olika partier är till det europeiska integrationsarbetet, desto mer angelägen är man också att bevaka den här helhetsaspekten. Det är inte förvånande att partier som tycker att Sverige ska lämna Europeiska unionen inte är särskilt angelägna om att behålla helheten eller tycker att det är mindre viktigt. Det är i själva verket ganska självklart.

Sedan vill jag också understryka att det i konventet har funnits representanter för nationella parlament, Europaparlamentet och regeringarna. Det har alltså inte varit något slags alleuropeiskt kafferep i största allmänhet, utan det har ju haft mycket starka inslag av förtroendevalda personer. Det har varit personer som har varit valda i demokratiska former i de olika länderna. Det är viktigt att understryka det så att det resultat som konventet har kommit fram har en betydande vikt.

Sedan vill jag ta upp en fråga som Lars Danielsson sade. Som jag sade tidigare har vi uppenbarligen lite olika uppfattningar om detta med en kommissionär per land med fulla rättigheter. Jag tycker att man också måste leva sig in i olika situationer. Låt mig ta ett aktuellt exempel. Om Frankrike har en kommissionär utan rösträtt, vad betyder det? Betyder det att Frankrike saknar rösträtt i de här sammanhangen? Nej, Frankrike kommer att se till att man ändå har ett inflytande. Därför tror jag att konstruktionen med ett A- och B-lag ändå kommer att innebära att vissa länder alltid kommer att se till att de har ett inflytande som motsvarar det man skulle ha om man tillhörde A-laget. Därför tror jag inte att detta de facto blir en diskriminering av de små och medelstora länderna. Det är vår bedömning.

Anf.  14  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det verkar ju tyvärr vara så att vice ordföranden har en tradition att alltid replikera på det Miljöpartiet säger vid sittande bord. Jag kan tyvärr inte låta det förbli oemotsagt.

Det är inte så att vi varenda dag i vårt arbete säger att Sverige ska ut ur EU. Vi har sagt att om till exempel en regeringskonferens tar väldigt stora steg mot en förändring av det som folket röstade om, då vill vi ha en ny folkomröstning. Jag tror att alla, speciellt ja-partierna, tycker att det är väldigt viktigt med en folklig förankring av EU-arbetet. Det tryggar också att det inte skulle bli aktuellt med ett utträde i framtiden.

Det som vi ofta driver väldigt hårt är att EU-arbetet ska ha en folklig förankring. När det gäller konventsarbetet vill jag betona att de representanter som Sverige skickade inte drev en linje som var förankrad i Sveriges riksdag. De representerade inte heller Sveriges riksdag. Det var aldrig sagt när de valdes att de skulle förhandla för Sveriges del. Det var inte med den utgångspunkten som de valdes. Tonläget från åtminstone regeringen under konventsarbetet var ett annat än de synpunkter som har kommit fram efteråt. Det tycker vi är beklagligt.

Vi anser fortfarande att man måste kunna röra i det som konventet har kommit fram till.

Anf.  15  MATS ODELL (kd):

Fru ordförande! Detta ger anledning till att ge en mycket kort principiell deklaration om hur vi ser på konventet. Det var med mycket låga förväntningar från omvärlden som konventet startade sitt arbete. Men i kraft av det som konventet uppnådde har det skapat sig en legitimitet i hela Europa som väldigt få – även runt det här bordet – inte erkänner.

Anf.  16  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag tackar för att jag får lyssna på den här diskussionen. Den är värdefull som input i det arbete vi håller på med.

Det enda som jag vill säga något om är det som Yvonne Ruwaida tog upp om krav på bättre återrapportering. Det är en sak som vi måste fundera över. Är det möjligt, Lars?

Anf.  17  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Självfallet ska vi leva upp till alla de önskemål som EU-nämnden har när det gäller återrapportering. Vår uppfattning och förhoppning har varit att de särskilda sittningarna med den så kallade beredningsgruppen i EU-nämnden ska kunna fylla behovet att i den detaljeringsgrad som nämnden önskar kunna gå igenom och återrapportera vad som har förevarit. Vår förhoppning är att de möten som är inplanerade med relativt tät frekvens ska kunna fylla en del av det behov som Yvonne Ruwaida pekar på.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Presidiets uppfattning är att vi allihop runt bordet här kommer att få frågor från partikamrater och från allmänheten som kan röra både stort och smått. Meningen är att vi allihop ska kunna framföra detta och kunna få ställa våra frågor. Alla frågor ska inte hamna i själva samrådet, för det är ju reglerat hur det ska gå till. Det är detta vi ska använda beredningsgruppen till – att få fram mer material och ställa frågor så att vi allihop känner att vi är med lika mycket i processen.

Anf.  19  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill ändå påpeka att den återrapportering som har skett till EU-nämnden från det förra mötet är för dålig. Beredningsgruppen kommer naturligtvis att fördjupa diskussionen, och man kan ställa ytterligare frågor och gå in mer på detaljnivå på vissa områden. Men jag tror ändå att det vore värdefullt med bättre återrapportering och tydligare information till EU-nämnden om vad regeringens linje ska vara. Det är ju ändå det skriftliga som man har en bättre möjlighet att förhålla sig till än till muntlig rapportering eller diskussion.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Jag tackar för rapporteringen. Jag tycker också att det har varit en bra diskussion, som är framåtsyftande.

Vi går nu in på den andra delen av dagens sammanträde, som handlar om rapport från ministerrådsmötet och nästa rådsmöte.

Anf.  21  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag ska egentligen börja med att rapportera från det förra mötet, den 29 september. En rapport har översänts till nämnden. Det finns i skriven form. Jag kan föredra den muntligt här också, men det känns lite konstigt att göra det eftersom jag själv inte var med på mötet. Finns det några frågor?

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Ja, vi lämnar ordet fritt så att ledamöterna kan ställa frågor om det finns någonting som de inte tycker att det har fått svar på i den skriftliga rapporteringen.

Anf.  23  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har bara en fråga. Den gäller WTO-förhandlingarna. När Jan O Karlsson under sin korta tid som utrikesminister var här sade han att han skulle ta på sig uppgiften att se till att Sverige tog ett ensidigt initiativ, det vill säga att man inte skulle sitta och vänta på andra länder eller på USA för att ta tag i och driva i gång WTO-förhandlingarna igen.

Jag undrar hur läget är i den frågan.

Anf.  24  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag ska också ställa en följdfråga om WTO. EU ändrade i slutändan sin linje när det gäller investeringsavtalet och ville att man skulle dra bort det från WTO:s dagordning. Det finns de som har sagt att det var Sverige som drev den linjen. Jag skulle vilja veta om det var så. Var det Sverige som drev frågan att investeringsbidragen inte skulle ingå i WTO-paketet? Eller var kom den linjen ifrån?

Anf.  25  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag är tvungen att lämna ordet till någon som vet lite bättre.

Anf.  26  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag är inte så säker på att jag vet så mycket bättre – jag var inte heller med på mötet. Vi får återkomma om frågan om investeringsavtal och ta reda på om det verkligen var så här. Vi ska se till att Yvonne Ruwaida får en tydlig upplysning om det innan dagen är slut.

När det gäller vad man ska göra åt detta misslyckande och vilka initiativ som ska tas vet jag att kommissionären Lamy sade vid mötet i Bryssel att han ville att de olika handelsministrarna skulle samlas så snart som möjligt för ett informellt handelsministermöte för att diskutera hur man skulle ta itu med den situation som har uppstått. Jag vet inte om de har hunnit sätta upp något datum för det, men jag tror att det här är första steget för att få en gemensam strategi när det gäller att komma på banan igen i de här frågorna.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för rapporten och går in på listan.

Anf.  28  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är först en A-punktslista som jag inte säger någonting om, för den ändrar sig hela tiden. Det får ni information om.

Den tredje punkten gäller resolutioner och beslut av Europaparlamentet. Det är också en dagordningspunkt som är en standardpunkt för anmälan av sådana frågor. Vid mötet på måndag kommer parlamentets beslut från sessionerna under perioden den 22–26 september att anmälas. Vi förutser inte någon diskussion om dem.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av informationen. Ingen begär ordet. Vi tackar för detta och går vidare med punkt 4.

Anf.  30  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Läget i andra rådsformationer är också en stående punkt på rådets dagordning sedan det belgiska ordförandeskapet, tydligen. Det har mestadels varit en informationspunkt.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Om ingen begär ordet godkänner vi informationen och går över på punkt 5 och förberedelserna.

Anf.  32  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det gäller förberedelser för det europeiska rådet den 16 och 17 oktober. Av utkast som har presenterats av det italienska ordförandeskapet framgår det att ordförandeskapet föreslår att tre områden ska tas upp till behandling. Det är initiativ för ökad tillväxt och konkurrenskraft, vissa rättsliga frågor och frågor som rör migrationsområdet samt yttre förbindelser.

När det gäller den förstnämnda frågan, den om tillväxt, läggs i förslaget stor tonvikt vid ökade investeringar i infrastruktur – särskilt på transportområdet.

På måndag kommer ju statsministern och fördjupar sig i de här frågorna.

Anf.  33  MATS ODELL (kd):

I frågan om Lissabonprocessen har det italienska ordförandeskapet ställt infrastrukturella frågor mycket högt på dagordningen. Det var pikant att notera att när vi besökte departementet i förrgår och där ställde frågan varför man har gjort här så blev svaret: Det var en sak som premiärminister Silvio Berlusconi lovade i valrörelsen!

Det må vara hur det vill med detta, men det viktiga är att man följer upp finansieringen av det hela. Det är inte bara att hitta långivare utan det ska också finnas en finansiering för de räntor och amorteringar som kommer att uppstå i kölvattnet av de enorma investeringar som det är frågan om här. Jag tror att kommissionen har prövat detta noggrant, men för svensk del borde det vara en prioriterad uppgift att ställa frågor om finansieringen. Även om man ska låna pengar i 30 eller 40 år kommer långivarna att vilja ha både räntor och amorteringar hela tiden. De måste vara säkerställda från början inom de ekonomiska ramar som vi har satt upp för unionen under åren framöver.

Anf.  34  KARIN GRANBOM (fp):

Det vore bra att få se den preliminära kommenterade dagordningen innan vi ska ha vårt möte med Göran Persson här på måndag. Arbetsordningen ska inte fastställas förrän på måndag för er, men jag kan tänka mig att de tjänstemän som utarbetar dagordningen kanske inte kommer att jobba under helgen. Den borde alltså vara klar redan i dag. Om den finns skulle det vara bra om vi kunde få den utskickad på mejl.

Jag tycker också att när man i underlaget skriver att det till exempel ska diskuteras vissa rättsliga frågor är det svårt att gissa sig till vilka dessa vissa frågor är. Ju mer preciserade frågor vi får att ta ställning till, desto bättre underlag kan vi ha för att verkligen diskutera de frågor som sedan kommer att diskuteras på mötet.

Anf.  35  BÖRJE VESTLUND (s):

Fru ordförande! Det gäller egentligen samma ämne som Mats Odell tog upp, men framför allt kanske finansieringen av de fantastiska 40 projekt som man nu har tagit fram, varav huvuddelen ligger i Sydeuropa. Mats Odells fråga är i allra högsta grad väsentlig, och man kan också fråga sig en annan sak. Det gäller de delar som finns i norra Europa – och då tänker jag inte enbart på Sverige. Vi har naturligtvis inte fått alla våra behov tillgodosedda, och det har säkert inget annat land heller fått. Men hur ska man få också en nordlig dimension? Det framgick klart och tydligt när vi var på det italienska finansdepartementet att man där var mest intresserad av att få fram behoven inom ramen för ordförandeskapet som låg i den sydliga delen. Jag tror att det var projekt nummer sju eller åtta som handlade om några tunnlar nedåt Alperna.

Detta är en delikat fråga. Hur ska vi hantera det här? Det skulle jag vilja ha en kommentar till.

Anf.  36  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Jag tycker att en del saker som kommer upp och som gäller att Sverige välkomnar och sätter tillväxtfrågorna högt är väldigt bra. Jag vill understryka det som man har sagt om att man ska lägga ökad tonvikt på forskning, utbildning och ren teknologi

Det som jag har upplevt när jag har varit ute på studiebesök i olika svenska företag och i svenska regioner är att just forskning och utbildning och teknologi och en satsning på tillverkande industri faktiskt också är av nöden i det här landet. Jag tror att det är likadant i hela EU – det är viktigt att även den gamla vanliga industrin också får en utvecklingspotential. Det håller man kanske på att tappa om inte någonting positivt händer. Därför vill jag understryka att jag tycker att det här är bra.

Anf.  37  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vad gäller dagordningen för måndagen är verkligheten den att vi får den först på måndag. Jag tror också att verkligheten är den att de jobbar för fullt under helgen. Så ser det nog ut i dag! Tyvärr får vi leva med de oklarheterna.

När det gäller investeringarna ser vi att Lissabonstrategin är EU:s huvudsakliga verktyg för att uppnå hållbar tillväxt och full sysselsättning. Tillväxtfrämjande investeringar ska naturligtvis vara en del i en långsiktig strategi. Vi ser satsningar på forskning och utveckling för till exempel resurssnål teknologi och investering i utbildning som en förutsättning för framtida tillväxt i minst lika hög grad som investeringar i infrastruktur.

Vi ska naturligtvis värna både den nordliga och den östliga dimensionen i det här sammanhanget. Det är givetvis viktigt att vi gör det från svensk sida.

När det gäller finansieringen anser vi att detta naturligtvis måste ske inom befintliga ramar och vara trovärdigt i ljuset av stabilitets- och tillväxtpakten. Vi har alldeles för mycket problem med den redan för att denna satsning dessutom ska få fördjupa den problematiken.

Mer än så finns det kanske inte anledning för oss att säga här.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns ett stöd för att ställa sig bakom den preliminärt kommenterade dagordningen. Vi kommer naturligtvis att skicka ut den nya listan så fort vi får den.

Vi går vidare till punkt 6 – ledamotsstadgan. Det är en klassiker.

Anf.  39  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag känner också igen den. Den har funnits med ett tag. Vid rådet vill ordförandeskapet diskutera ett förslag om att lyfta ut frågan om immunitet och privilegier, som är en av de mest svårlösta i stadgan. Man vill diskutera den separat. Europaparlamentet vill att frågan tas upp vid regeringskonferensen. Men Europaparlamentet accepterar inte dagens regelverk, vilket innebär att varje Europaparlamentsledamot är underkastad sitt lands nationella lagstiftning i frågorna. I ett förslag till ledamotsstadgar har parlamentet infört enhetliga regler.

Sverige har inget att invända emot att frågan om immunitet och privilegier separeras från den övriga ledamotsstadgan. Rådet kan dock inte förbinda sig i förhållande till parlamentet om att en viss fråga ska tas upp i regeringskonferensen. Vilka frågor som ska tas upp där kan bara medlemsländerna ta initiativ till.

Rådets, inklusive vår, position i förhållande till parlamentets förslag om frågan om immunitet och privilegier stöder sig på ett utlåtande från rättstjänsten. Enligt den måste parlamentets förslag utgå ur ledamotsstadgan eftersom parlamentet genom att föra in bestämmelser som redan regleras i primärrätten överskrider sin behörighet enligt artikel 190.5 i fördraget.

Anf.  40  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Ordförande! Det är möjligt att vi i Vänsterpartiet har markerat vår åsikt i fråga tidigare, men jag vill ändå säga att vi tycker att hela förslaget är dåligt.

Alla vet vi att det innebär höjd lön – man pratar om 78 000. Det finns olika belopp, men detta innebär också att man har bibehållna förmåner. Till exempel finns det ett dagtraktamente på 2 600 kr, som vi tycker är ganska väl tilltaget.

Dessutom är det här med den nationella skatten. I stället för nationell skatt, som i dag, blir det fråga om en EU-beskattning på 22–23 %.

Om regeringen vill att hela svenska folket ska bli EU-kritiskt är det klart att man ska godkänna de här förmånerna. Men det tror jag inte att regeringen vill. Jag uppskattar om man tar tag i frågorna.

Anf.  41  KARIN GRANBOM (fp):

Jag tycker att detta är en väldigt viktig fråga för att folket ska få förtroende för EU. Vi vet ju att det finns en viss misstro mot politiker i Bryssel. Därför är det viktigt att vi hamnar rätt i frågan.

Jag har försökt sätta mig in i det här. Jag skulle vilja be om bättre underlag. Jag har själv fått leta upp röstresultaten och vad det verkligen var som stadgan handlade om. Jag har ju inte varit med så länge att jag har behandlat frågan. När jag tittar på det här ser jag att det är ganska många områden där svenska Europaparlamentariker har förlorat omröstningarna. Det handlar till exempel om att få reseersättning för verkliga kostnader. Jag tror att många störs av att man får en klumpsumma som man får göra vad man vill med. Det handlar om huruvida man ska betala EU-skatt eller nationell skatt och så vidare och även om löneersättningar. Det är viktigt att vi får klarhet i detta.

När vi får underlagen borde det för varje punkt stå vilken den svenska positionen är, så att man kan ta ställning till den innan man kommer till mötet.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Men det står i det underlag som vi får, Karin. Du måste nog kontakta kansliet när det gäller tolkningarna, för jag tror att alla vi andra runt bordet uppfattar att vi har det underlaget.

Anf.  43  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag vet inte om jag har så mycket att säga om det här. Jag förstår de bekymmer som uttrycks, och vi instämmer i mycket av dem. Det gäller inte minst frågan om lönenivån. Den är besvärlig att hantera för oss i Sverige – det är inget tvivel om det. Men jag hoppas att vi ska kunna påverka så mycket som möjligt. Kan du säga något mer om det här?

Anf.  44  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Diskussionen nu på måndag rör inte frågan om nivåer, utan den handlar bara om själva behandlingsordningen av delmängden och ifall man ska ta ut immunitet och privilegier från ledamotsstadgan i övrigt och behandla det preparat. Det är enbart en diskussion om själva processen. Sakfrågorna – var nivåerna ska ligga och så vidare – ska inte diskuteras på måndag.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Tidigare har vi rakt över varit rörande överens om detta i EU-nämnden, också tillsammans med regeringen, när den här frågan har varit uppe.

Anf.  46  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Fru ordförande! Jag vill bara tillägga en sak. Samtliga uppfattningar är ju kända. Vi kan konstatera att det finns bred konsensus när det gäller det här.

Jag vill dock varna för att fördjupa sig jätte-jättemycket just i Europaparlamentarikernas löner, arbetsvillkor och så vidare. Det finns i så fall många andra tjänstenivåer och nomenklaturer att titta över i EU. Vi kan inte i EU-nämnden gå in på extremdetaljer. Om vi gjorde det i det här ärendet skulle vi tappa fotfästet i många, många andra viktiga frågor.

Jag vill påminna om att det svenska ordförandeskapet drev frågan redan under ordförandehalvåret och behovet av att frågan är löst före Europaparlamentsvalet 2004.

Därför har vi tidigare från nämndens sida haft en förståelse för det utomordentligt prekära förhandlingsläget när det gäller att göra någonting åt lönenivåerna och uppskattat att regeringen har försökt fokusera på att parlamentarikerna ska beskattas i sina egna hemländer. Jag hoppas att man fortsätter med den ståndpunkten.

Anf.  47  KARIN GRANBOM (fp):

Jag ska mildra min kritik, för jag får här en lapp där det står att regeringens positioner finns i kanslikommentarerna. Det är vanligt att vi får dem i de papper som kommer direkt från departementet. Så var inte fallet denna gång. Jag drar alltså tillbaka just den punkten.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns ett fortsatt stöd för regeringens ståndpunkt och att vi är eniga i frågan.

Vi går vidare till punkt 7, som handlar om utvidgningen. Det är information som var uppe i EU-nämnden senast i juli.

Anf.  49  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Den punkten utgår.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till nästa block, som rör de yttre förbindelserna. Vi har där kommit till punkten om västra Balkan.

Anf.  51  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag vill inleda med att säga att vi har fått ett meddelande om vad som kommer att avhandlas under lunchen. Det jobbas inte bara på helger utan det jobbas på luncher och middagar också. Vid lunchen kommer att diskuteras Mellanöstern, Iran, EU–Ryssland, moratorium för dödsstraffet, den internationella domstolen i Kongo och valet i Afghanistan.

Det blir en lång lunch!

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Vad jag förstår är Mellanöstern en informationspunkt och de andra en upprepning av tidigare frågor, där det har funnits en majoritet och ett stöd för regeringens ståndpunkt i övriga frågor.

Anf.  53  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

När det gäller Mellanöstern och Iran återkommer jag under de punkterna.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Då tar vi först punkten om västra Balkan. Ingen begär ordet. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Nu går vi över till Mellanöstern.

Anf.  55  YVONNE RUWAIDA (mp):

Fattigdomssituationen i de palestinska områdena är i dag sämre än den har varit sedan 1948. Den politiska situationen är otroligt allvarlig. Att leva under ockupation i sig är och innebär ett dagligt förtryck. Det har många olika ansikten. Det kan vara ett militärt förtryck, otrygghet, osäkerhet och att man inte får röra sig från sin stad till en annan för att arbeta eller för att besöka släktingar. Elen och vattnet stängs av ockupationsmakten och så vidare.

Situationen förvärras nu hela tiden. Byggandet av en ny Berlinmur, som man kan kalla den, försvårar situationen ännu mer samtidigt som det är en våldsam eskalering av utbyggnaden av olika illegala bosättningar. Det finns fler och fler röster som börjar höjas och som säger att det kanske inte fungerar att ha en färdplan där man gör saker stegvis för att sedan, om ett par år, nå målet om två stater som lever i fred med varandra. Fredsansträngningarna, som har byggt på en successiv fred, har inte visat sig framgångsrika utan snarare destruktiva. Det kanske är dags för en ökad ambitionsnivå från omvärlden. Man kan till exempel fatta ett beslut om att grunda en palestinsk stat och samtidigt säga att omvärlden kan ställa upp med bufferttrupper som övervakar säkerheten.

I vilket fall som helst är pressen på de två parterna alldeles för låg. Palestiniernas situation är totalt kaosartad, med en president som har suttit i husarrest i över två år och med en daglig situation som är omänsklig. Nu sker också en eskalering. En juriststudent som gjorde ett självmordsdåd …

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Får jag be att du kommer till dina frågor? Det här diskuterade vi nämligen så sent som den 26 september i EU-nämnden, och då var vi överens om ställningstagandet.

Anf.  57  YVONNE RUWAIDA (mp):

Okej, men jag vet inte om vi diskuterade de här olika frågorna. Attacken på Syrien har ju också kommit efter det. En 27-årig juriststudent som kom från Jenin gjorde ett självmordsdåd, och sedan attackerade man först Gaza och sedan Syrien som svar på den självmordsbombningen. Det blir lite märkligt, för varken Gaza eller Syrien är på något sätt inblandade i dådet.

Det behövs en upptrappning av omvärldens engagemang i den här frågan. Man kanske också ska ta till nya grepp, och inte hela tiden prata om en successiv fred utan sätta ned fötterna för en gångs skull. Man ska kanske också vara beredd att gå ner med trupper för att säkra freden.

Anf.  58  MATS ODELL (kd):

Det finns en sak som står i texten. Man förväntar sig att den nye premiärministern alldeles snart ska vara installerad. Men i morse hörde vi att han antagligen kommer att avgå redan innan han har kommit. Det skulle vara intressant att kort höra hur utrikesministern ser på den situationen. Förväntas det italienska ordförandeskapets ambitioner på området leda till några initiativ?

Anf.  59  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är ingen tvekan om att Israels flyganfall inne i Syrien har gjort att konflikten har gått in i ett ännu allvarligare läge. Vi anser att en farlig eskalering av konflikten kan bli följden om inte EU och det internationella samfundet agerar kraftfullt. Vi tycker att det är av absolut största vikt att en palestinsk regering kommer på plats och att den vidtar åtgärder på säkerhetsområdet. Situationen har blivit svårare nu när den nya premiärministern antagligen har avgått. Vi vet inte om han har gjort det eller inte. Men om han har gjort det är situationen naturligtvis ännu mer oroande.

Vi är oroade för vad en sådan här förvärrad konflikt kan leda till för nya åtgärder. Israel kanske till exempel bestämmer sig för att genomföra det principbeslut som man har om att sända Arafat i exil.

Detta gör nog att den här frågan kommer att diskuteras. Huruvida det blir ett initiativ kan jag inte säga nu, men jag utgår från att någon form av slutsats måste komma. Jag antar att det även i denna fråga arbetas under helgen så att vi får någon form av utkast under söndagen.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

När vi diskuterade det här senast, i september, fanns det ett starkt stöd. Det har inte varit några oenigheter.

Anf.  61  YVONNE RUWAIDA (mp):

Solana pratade i går i EU-parlamentet, och han var ju väldigt pessimistisk ändå. Han säger att parterna inte är riktigt redo att arbeta. Vi har fört den här diskussionen så många gånger under flera år nu, och det blir bara värre. Långsamt men säkert blir det bara värre, och så har det varit ända sedan 1997. Någonting måste hända. Man måste ta upp en diskussion om att det kanske inte räcker med att prata om färdplanen och ett successivt fredsarbete där man successivt tar olika steg. Man måste kanske våga ta nya grepp.

Som jag ser det just nu blir det bara mer och mer pessimistiskt, och våldsspiralen blir bara större och större. Jag tror inte att den kommer att brytas med det bristande engagemang som omvärlden har i dag. Jag förstår att omvärlden vill väl, men man gör för lite nya saker. Man måste komma på någonting nytt.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Vill utrikesministern kommentera det?

Anf.  63  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag tror att jag ska be Hans utifrån den erfarenhet han har att se vad man kan tänka sig kan hända här.

Anf.  64  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag tror att det vore ett misstag att ge upp färdplanen. Det krävdes så pass mycket arbete att få ihop färdplanen och att ena de fyra stora aktörerna på världsarenan: EU, Ryssland, FN och USA. Att överge den för att svårigheterna blivit större nu tror jag vore ett misstag. Snarare gäller uppgiften att hitta metoder och bundsförvanter i implementeringen av det som finns i färdplanen och att få de båda berörda parterna att göra det de ska enligt färdplanen.

Detta var föremål för diskussion här i Stockholm i början av veckan när Jordaniens kung Abdullah var på statsbesök. Det fördes en diskussion om huruvida man på jordansk sida kunde medverka till att de övriga länderna i regionen kunde sätta press utifrån sitt väldigt nära perspektiv. Vi skulle naturligtvis från EU:s sida göra vårt. Kung Abdullah och statsminister Persson kom överens om att låta sina respektive utrikesministrar fortsätta en bilateral kontakt för att se vad man från EU:s respektive Jordaniens och regionens sida skulle kunna göra. Det är ett initiativ som kan tas i det här läget.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag kan konstatera mer som en återupprepning att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till punkt 4 om Irak. Den punkten var också uppe den 26 september. Varsågod, utrikesministern.

Anf.  66  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Tack så mycket. Sverige välkomnar arbetet med att ta fram ett tydligare mandat för en förstärkt roll i Irak. Vi menar att det är av vikt att FN har en central roll i den politiska övergångsprocessen och ges ett eget ansvar för att driva processen. FN kan därvidlag inte i praktiken vara underordnad ockupationsmakten i processen. Vi har samtidigt understrukit att FN inte kan ta över det ansvar för främst säkerheten som i dag vilar på ockupationsmakten.

Målsättningen är att Iraks suveränitet kan återupprättas så snart det är möjligt. Det torde vara omöjligt att fastställa datum för när så kan ske eftersom det kan bli kontraproduktivt att göra det. FN bör dock ges rätt att antingen ensamt eller tillsammans med ockupationsmakten avgöra när utvecklingen i Irak har kommit så långt att så kan ske. Det amerikanska utkastet kan ses som ett ytterligare steg i den riktningen. Men fortfarande återstår frågor och oklarheter som måste redas ut.

En utdragen ockupation av Irak innebär naturligtvis stora risker. Samtidigt behöver Irak hjälp utifrån. Inom EU råder en samsyn om behovet av en multilateral kraftansträngning för att Irak ska kunna utvecklas i en positiv riktning och för att nå slutmålet ett framtida suveränt demokratiskt Irak med bevarad territoriell integritet.

Det är därför också viktigt att det irakiska folket ges möjlighet att efterhand överta styret och ansvaret för sitt eget land. Det är således viktigt att irakierna inte bara känner ett tydligt ägandeskap utan också får ett reellt inflytande i en transparent politisk process.

Vi kommer att delta vid en givarkonferens om Irak som hålls i Madrid den 23–24 oktober. Diskussioner förs aktivt inom EU. Samtliga medlemsstater stöder en gemensam EU-insats om 200 miljoner euro. Målet är att detaljerna för insatsen och för de bilaterala insatserna, inklusive svenska sådana, ska kunna presentera inför Madridkonferensen.

Jag kan inte i dagsläget precisera ett svenskt bidrag härvidlag. Vi kommer dock att bidra när förutsättningarna är de rätta, det vill säga när säkerhetsläget är tillfredsställande och FN har fått en koordinerande och stärkt roll i Irak.

Vi ser kommissionens förslag om 200 miljoner euro som en grundplåt till vilken medlemsstaterna sedan kan lägga till olika nationella bidrag. Vi ser också Madridkonferensen som ett viktigt tillfälle att visa solidaritet med det irakiska folket. Vi anser det viktigt att Iraks kortsiktiga behov tillgodoses.

Jag vill understryka nödvändigheten av att den politiska processen ges en hög prioritet. Men det är nödvändigt att vi får en realistisk tidtabell för det successiva överlämnandet av styret av Irak till det irakiska folket. Det pågår ett förberedelsearbete för att återbemanna den obemannade ambassaden som vi har i Bagdad. Målet är att återbemanning ska ske så fort säkerhetsläget tillåter att så sker.

Anf.  67  YVONNE RUWAIDA (mp):

Den första frågan jag vill ta upp handlar om Turkiet.

Under veckan beslutade Turkiet att skicka in trupper till Irak. Iraks styrande råd har enhälligt deklarerat att det är emot att Turkiet skickar trupper till Irak. Det är naturligtvis viktigt att man har en folklig förankring av närvaron av de trupper som finns.

Är det så att Iraks styrande råd är emot att Turkiet går in med trupper är det inte bra att man gör det. Det skapar bara mer spänningar i ett land där spänningarna redan är väldigt stora. Jag undrar vad Sverige och EU kommer att tycka i den frågan.

Min bestämda uppfattning är att det är olämpligt att Turkiet skickar trupper och att man inte ska godkänna det. Kan man sätta press på USA i den frågan? Kan man sätta press på Turkiet i den frågan?

Sedan hade jag en annan fråga. Det gäller inte pengar. Ett politisk bidrag för stabiliteten i Irak är närvaro av olika länder. Från svensk sida undrar jag till exempel om man kommer att arbeta för både att Sverige men också EU-länderna …

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Ursäkta att jag avbryter dig. Det här är en fråga som tillhör utrikesutskottet. Nu är vi på samråd. Sådana här diskussioner vill vi gärna att vi tar i utskotten. Jag beklagar, men jag får be att du fattar dig lite kortare och att ni i stället tar upp dessa frågor i utskottet.

Anf.  69  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag ska bara slutföra frågan. Jag undrar om man kommer att försöka se till att man närvarar med konsulär- och ambassadverksamhet i Irak. Det är också ett sätt att stödja Iraks återuppbyggnad.

Anf.  70  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag hoppas att jag kan ställa rätt fråga. Jag sitter inte i utrikesutskottet, och jag kan komma in på dess område.

Jag får en känsla av att USA inte vill backa på överhögheten. Man säger också till världssamfundet att vara med och ställa upp. Bör inte Sveriges linje då vara att se till att ockupationsmakten bör ta sitt reella ansvar? Jag tycker inte att ockupationsmakten gör det.

Det är klart att vi behöver en starkare FN-medverkan. Men då bör det vara rimligt att det finns en tidsplan för irakisk suveränitet. Nu vet jag inte hur det är. Jag får fråga utrikesministern om hon vet om det finns någon tidsplan för irakisk suveränitet.

Anf.  71  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Den sista frågan tror jag att jag kan svara på. Vi tycker också att det måste finnas en realistisk tidsplan för ett successivt övertagande. Det finns inte någon sådan nu. Men det är naturligtvis det man bör ta fram.

När det gäller närvaro håller jag verkligen med om att det är viktigt att världen återvänder så fort som möjligt till Irak. Det var därför jag nämnde vår ambassad. Vi förbereder att vi ska kunna komma tillbaka. Men det är naturligtvis säkerhetssituationen som avgör när vi de facto kan göra det.

I övrigt tror jag att det kan vara värdefullt om Hans får säga något vidare om vad som sker i den här frågan.

Anf.  72  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det är klart att ockupationsmakten ska ta sitt ansvar. Hela den diskussion som nu förs kring säkerhetsrådets resolution – där amerikanerna har presenterat ett förslag, sedan ett reviderat förslag och nu funderar på att dra tillbaka det reviderade förslaget – handlar om vilket ansvar som världssamfundet kollektivt genom Förenta nationerna och säkerhetsrådet ska kunna ta inte bara för situation nu utan också för tidsplanen och tidtabellen.

Det är en konflikt här mellan ockupationsmakten och världssamfundet. Det är ingen tvekan om det. Det är sällan som FN:s generalsekreterare uttalar sig så kritiskt som han har gjort i det här sammanhanget om ett liggande resolutionsförslag. Han har också fått gensagor från amerikanska administrationens företrädare som har kallat honom unhelpful och andra attribut som har ålagts honom.

Det är en besvärlig situation. Vad Sverige står är det ingen tvekan om. Vi vill att FN ska ha ett tydligare mandat och en förstärkt roll i Irak inte bara i det humanitära arbete som man med stora svårigheter nu har genomfört utan också när det gäller det politiska ansvaret. Dilemmat illustreras just av det som Yvonne Ruwaida refererade här om det turkiska projektet, som förstås inte stöds av det irakiska rådet, som vi har hört.

Det är ockupationsmakten som bestämmer till dess att FN har tagit över ansvaret. Vi vill att den övergången ska gå så fort som möjligt. Det måste förhandlas fram.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en fortsatt majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Vi går vidare till punkt 5 om Iran. Den frågan diskuterades också vid EU-nämndens sammanträde den 26 september. Det fanns då en majoritet. Jag ger ordet till utrikesministern om hon vill göra något tillägg om det har hänt någonting sedan dess.

Anf.  74  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Rådet avser att åter diskutera MR-situationen i Iran, och slutsatser kommer att antas. Det är viktigt att slutsatserna återspeglar vår syn på MR-läget på marken i Iran oavsett hur dialogen fortskrider. Slutsatserna innehåller starka skrivningar som enligt vår mening ger en korrekt bild av den allt sämre MR-situationen.

Beslut kommer också att fattas om att EU ska framlägga en resolution om MR-läget i Iran. Ett beslut att EU inte ska lägga fram en resolution är faktiskt att vänta. Läget liknar det inför årets session av MR-kommissionen i våras då en majoritet av EU-länderna inte stödde ett förslag om en resolution.

Sverige finns bland fem stater som vill framlägga ett resolutionsförslag. Vår ståndpunkt är den att om ett tredjeland – det ryktas om att Kanada möjligtvis skulle kunna vara ett sådant land – lägger fram ett resolutionsförslag om mänskliga rättigheter i Iran föreslår vi att ordförandeskapet ska rösta för en resolution. Om inte det sker är vi beredda att gå längre i vårt stöd till ett resolutionsförslag.

Vi driver linjen att hela EU ska ansluta sig som medförslagsställare. Gör det inte det överväger vi att stödja ett tredjelands, till exempel Kanadas, initiativ.

Anf.  75  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tycker att det var en utmärkt precisering av den svenska ståndpunkten som utrikesministern här gjorde. För Folkpartiets del stöder vi helt och hållet den aktivistiska linjen där Sverige är berett att ensidigt gå längre och ta de här initiativen.

Anf.  76  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det talas om utkast till rådsslutsatser. De är inte bifogade. Däremot har vi fått en sammanfattning i ett särskilt kuvert.

Min fråga fick jag delvis förklarad. Det sägs att rådet förväntas fatta beslut om EU ska lägga fram ett resolutionsförslag. Det verkar som att det inte är något eget EU-förslag, eftersom det finns så pass få som vill det. Om det möjligtvis skulle kunna bli något genombrott är det att EU ansluter sig till Kanada, annars kommer Sverige att göra det självt.

Anf.  77  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är så som det har konstaterats. Det är rätt uppfattat. Det var vad jag avsåg att säga i vart fall.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag har ingen mer på talarlistan. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en fortsatt majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går vidare till punkt 6 på dagordningen om wider Europe. Det var en fråga som också var uppe i nämnden under september månad. Varsågod, utrikesministern.

Anf.  79  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Rådet förväntas bli informerat om wider Europe. Man kan också räkna med att det nog blir en diskussion kring frågorna. Vi tycker att kommissionens upplägg är bra. Sverige förordar en mekanism genom vilken ett aktivt utbyte av åsikter om handlingsplanerna mellan kommissionen och partsländerna i wider Europe etableras. Därigenom kan processen förankras i berörda länder och samtidigt kan den tjäna som incitament för reformer. Vi förstår att kommissionen behöver tid och kan acceptera det förutsatt att tiden används till att fylla handlingsplanen med substans. EU:s tydliga politiska budskap måste följas upp med konkreta åtgärder anser vi.

Sverige anser fortfarande att det är viktigt att kommissionen börjar med Ukraina och Moldavien. Det är länder med vilka unionen kommer att få landgränser vid utvidgningen. Vi tycker att särskild tonvikt bör läggas vid åtgärder som främjar inremarknadsanspassning och handelsfrämjande åtgärder men också rättsligt samarbete.

En differentiering mellan länderna blir naturligtvis nödvändig. Sverige vill återigen peka på att Ukraina bör prioriteras i egenskap av ett betydande grannland i EU:s omedelbara närhet. Förbindelserna med Ukraina tenderar att hamna i skuggan av Ryssland. Det är uppmuntrande att Ukraina redan presenterat sitt förslag till handlingsplan.

Anf.  80  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det här en diskussionspunkt. Jag tycker ändå att det vore roligt om utrikesministern här visar det engagemang som tidigare har funnits i svensk utvidgningspolitik och att vi nu går vidare och fullföljer det arbete som är påbörjat.

Jag skulle bara vilja slå ett slag för frågan i sin helhet och den samverkan med kommissionen som har skett tidigare. Sverige bör också som ett relativt litet men också omtänksamt land inte glömma bort det lilla och fattiga landet Moldavien.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Är det en beslutspunkt, eller är det bara en information?

Anf.  82  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det står att det är en diskussionspunkt.

Anf.  83  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det blir nog en diskussionspunkt.

Anf.  84  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det jag menade är att Iran var en beslutspunkt. Det var därför jag tog till orda. Jag tyckte att det var viktigt. Jag tycker också i den här frågan att det är viktigt att det finns en stark svensk närvaro, även om det inte är några beslutspunkter. Det var därför jag ville göra jämförelsen, och det är därför jag förlänger sammanträdet.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Kanslichefen påpekade att ni själva från departementet har sagt att det ska vara rådsslutsatser. Är det rådsslutsatser? Kansliet säger här att ni har skrivit att det är rådsslutsatser som ska diskuteras.

Anf.  86  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det finns utkast. Det måste rimligtvis vara tänkt så.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Då är det mer än en information?

Anf.  88  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag hade uppfattat det som en diskussion, men det kan också bli slutsatser.

Anf.  89  ANDERS G HÖGMARK (m):

Det är två saker jag vill ta upp, fru ordförande. Det första är ett instämmande i Gunilla Carlssons markering om vad som ska prioriteras. Det gäller Ukraina och, som jag tycker att man gärna kan lägga till, Moldavien. Det gäller mycket begränsade insatser med tanke på landets litenhet. Det är Europas fattigaste land. Man skulle kunna åstadkomma en hel del. Jag skulle gärna vilja se att man markerade detta och med Ukraina också tar Moldavien.

Sedan ytterligare en fråga. Ett par stycken av oss har förmånen att sitta med i Europarådets parlamentariska församling. Vi noterar att insatserna mot Vitryssland som ska göras ”om möjligt”. Är det avhängigt den bedrövliga situationen på MR-sidan? Landet är utslängt ur Europarådet.

Anf.  90  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Får jag med anledning av vad som sades här passa på att säga att jag tycker att utvidgningsfrågan är oerhört viktig. Den är det utifrån två aspekter. Den ena är att Sverige självfallet ska fortsätta att agera för en utvidgning österut. Vi har nu lyckats föra en första etapp i mål. Men det finns flera etapper kvar, och de är lika viktiga.

Det finns också en annan aspekt som jag tycker är viktig. Här har vi arbetat för den utvidgning som nu är nära förestående. Då måste vi fullfölja den i den meningen att värna om de ländernas intresse vad gäller deras gränser. Det är de som kommer att vara de som får ta stöten så att säga och de problem som det alltid är med EU:s yttre gränsområde. Det ligger alltså i vårt intresse att stödja de länder som vi har arbetat för att de ska komma in och se till att de också får en situation som de kan hantera. Den här frågan har ett stort intresse, och vi har ett stort ansvar här.

Jag nämnde att vi tycker att Ukraina och Moldavien är länder som man bör prioritera i det här sammanhanget. Vitryssland är problematiskt. Det är helt beroende av vad som händer i det landet för att man ska kunna ta ställning till på vilket sätt vi bör agera för en utvidgning även därvidlag.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag har ingen mer talare på listan. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Vi går vidare på listan. Vi har kommit till punkt 7 om relationerna mellan EU och Ryssland, som är en informationspunkt. Varsågod, utrikesministern.

Anf.  92  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det blir nog också en diskussionspunkt. Där finns inga resolutionsutkast, såvitt jag vet.

Vi väntar att ordföranden kommer att informera rådet om hur förberedelserna och kontakterna med Ryssland fortskrider inför toppmötet i Rom den 6 november. Vi väntar att vissa huvudfrågor kommer att diskuteras.

Ryssland vill liksom EU följa upp rekommendationerna från toppmötet i Sankt Petersburg i maj om att fördjupa samarbetet på fyra olika områden: ekonomi, rätts- och inrikesfrågor, säkerhet samt vetenskap, utbildning och kultur.

Däribland återfinns frågor om viseringsfrihet mellan EU och Ryssland. Ryssland är införstått med frågans långsiktiga karaktär men har på kort sikt intresse av att utröna hur resandet kan underlättas inom ramen för de nu gällande reglerna.

I arbetet med att utforma arbetet i det nyinrättade permanenta partnerskapsrådet, PPC, förordar Ryssland en formation med 25 plus 1. Ryssland är intresserat av att diskutera utvidgningens konsekvenser.

Vår inställning är självfallet att vi tycker att det är positivt att stärka och utveckla samarbetet med Ryssland. Det är i sammanhanget också viktigt att fylla PPC med substans för en mer resultatorienterad relation. Men vi förordar att man formerar trojkan plus en och att det är vad som används vid toppmötet. 25 plus 1 är inte ändamålsenligt på grund av att ett flertal frågor är av gemenskapskompetenskaraktär.

När det gäller viseringsfrihet är det viktigt att slå vakt om frågans långsiktiga karaktär. På sikt bör man fokusera på hur resande kan underlättas inom ramen för gällande regler. Men det är viktigt att framhålla kravet om reciprocitet. Frågan försvåras av att vissa av medlemsstaterna har bilaterala diskussioner med Ryssland om lättnader.

Regeringen anser det vara av stor betydelse att partnerskaps- och samarbetsavtalet utsträcks till anslutningsländerna utan fördröjning samt att påtala utvidgningens positiva följder för Ryssland, och då särskilt de ekonomiska.

Det är även angeläget att fokusera mer på kontroversiella frågor såsom Tjetjenien, säkra sjötransporter över Östersjön och också Kyotoprotokollet.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Vi tar frågan om WTO samtidigt.

Anf.  94  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag hade en liten fortsättning som jag ska säga först. Förlåt. Det gäller att hålla reda på papperen.

Rådet förväntas också att diskutera de senaste förhandlingarna med den ryska chefsförhandlaren Medvedkov, han är också vice ekonomiminister, och ekonomi- och handelsminister Gref. Förhandlingarna äger rum i Bryssel den 6–7 oktober.

Rysslands ambition är att bli medlem i WTO. Det är tydligt. Medvedkov har uppgivit att man siktar på att avsluta de bilaterala förhandlingarna om marknadstillträde i april nästa år. Likaså har Gref uttalat sig för att det borde vara möjligt att slutföra WTO-förhandlingarna under 2004, även om det datumet också enligt rysk uppfattning inte är skrivet i sten, som man säger. De utestående problemen rör främst energiprissättningen och tjänstehandelssektorn.

Sverige stöder ett framtida ryskt WTO-medlemskap. Det främjar reformprocessen i Ryssland och utgör ett viktigt steg i landets integration i världsekonomin. Konkreta måldatum bör man dock undvika. Tiden för inträde får i stället bli beroende av de konkreta framsteg som man gör i förhandlingarna.

Den kravlista som EU har sammanställt inför ett ryskt WTO-medlemskap skrevs år 2001. Listan är känd och stöds av alla medlemsstater. Man kan konstatera att utvecklingen inom de olika sektorerna har gått framåt sedan listan skrevs.

Anf.  95  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det här är återkommande toppmöten som äger rum. Vi delar helt och hållet de uppfattningar som har kommit fram vad gäller inte minst WTO-processen.

Samtidigt har det hänt en del i Ryssland sedan majtoppmötet. Jag tycker att det är viktigt att man från svensk sida reser lite frågetecken vad gäller pressfrihet, hur val och sådant går till i Ryssland och att detta tas in i diskussionen. Även om det naturligtvis är känsliga frågor får vi inte rygga för dem. Jag känner i varje fall en stigande oro för en del grundläggande demokratiska principer i Ryssland.

Anf.  96  CARL B HAMILTON (fp):

Det gäller frågan om viseringsfriheten. Just på den punkten är det väldigt viktigt att understryka att den frågan inte får lösas mer eller mindre över huvudet på länder som Litauen och andra länder som gränsar till Ryssland. Det tycker jag är väldigt viktigt.

När det gäller WTO-frågan tycker jag att det är väldigt klokt att inte lova Ryssland något speciellt måldatum. Då blir det en väldigt knepig förhandling. Dessutom blir WTO-medlemskapet delvis en smula poänglöst. Det ska verkligen vara ett kvitto på att Ryssland har blivit en marknadsekonomi där utlänningar behandlas på likvärdigt sätt som inlänningar. Därför ska man inte fuska på den punkten. Det är klokt av Sverige att stödja en ganska strikt hållning i fråga om de krav som Ryssland ska uppfylla för WTO-medlemskap.

Anf.  97  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Tack för kommentarerna.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen och går vidare till punkt 8 om förberedelsen inför toppmötet EU–Kina.

Anf.  99  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är eventuellt en beslutspunkt. Vad man ska diskutera är relationen EU–Kina inför toppmötet i Peking den 30–31 oktober. Frågan om EU:s vapenembargo mot Kina väntas bli en av huvudpunkterna både i förberedelserna inför toppmötet och på själva mötet i Peking.

Kina anser sig ha gjort eftergifter i samband med ADS-förhandlingarna och väntas vilja fokusera på ett hävande av EU:s vapenembargo. Frågan har vid upprepade tillfällen framförts vid kontakter med medlemsstater. Det är en stor symbolisk och politiskt viktig fråga för Kina.

Sverige är i grunden positivt till ett lyftande av vapenembargot mot Kina men anser att det är för tillfället inte finns någon enighet bland medlemsstaterna för ett sådant beslut. Frågan bör behandlas genom fortsatta EU-interna diskussioner och beredningar.

Sverige är angeläget om att ett hävande av vapenembargot föregås av konkreta åtgärder från Kinas sida när det gäller mänskliga rättigheter. Men eftersom vi i dagsläget inte ser några sådana åtgärder anser vi att vi bör avvakta.

Det är viktigt att framhålla att om vapenembargot mot Kina ska hävas måste medlemsstaterna kunna motivera åtgärden i förhållande till den allmänna opinionen i våra länder. Det skulle underlättas av en tydlig positiv utveckling i Kina vad avser just de mänskliga rättigheterna.

Bland övriga frågor som behandlas vid toppmötet anser Sverige det vara glädjande att framsteg har gjorts i förhandlingarna om ADS och Galileo. Det var vad jag tänkte säga på den punkten.

Anf.  100  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

I sak har jag ingenting att invända eller tillägga. Jag skulle vilja ställa en fråga vad gäller Kinas tillgång på EU:s satellitområde.

Hela Galileoprojektet är en stor fråga även inom EU vad gäller finansiering, deltagande och också avgränsningen mellan civilt och militärt bruk. Jag känner ett visst behov av uppdatering i vad hela detta gigantiska projekt egentligen ligger. Nu ska också Kina komma in i detta satellitnavigeringssystem. Jag har bara satt stora frågetecken efter det.

Sedan får vi anledning att återkomma till relationen EU–Kina inte bara vad gäller Burma och Irak utan också Taiwan. Men i övrigt har jag ingenting att tillägga till det utrikesministern anförde.

Anf.  101  YVONNE RUWAIDA (mp):

När det gäller frågan om mänskliga rättigheter vore det bra med ett förtydligande om vad man menar. Man kan ha lite olika uppfattningar om hur man ska jobba med mänskliga rättigheter och Kina. Att bara skriva mänskliga rättigheter blir väldigt vagt.

Jag skulle också vilja att man tog upp frågan om Tibet och att man till nästa gång förtydligar vad man menar med mänskliga rättigheter så att vi kan kommentera det mer i detalj. Vi kanske har lite olika syn på exakt vilka frågor man ska lyfta fram som rör MR-frågorna.

Anf.  102  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Också jag skulle uppskatta om just mänskliga rättigheter prioriteras på dagordningen. Situation i Kina är att hundratusentals är i arbetsläger och på mentalsjukhus. Det är många grupper som är utsatta för förtryck. Det gäller till exempel religiösa grupper, kristna grupper, falungongutövare och fackliga personer som över huvud taget vågar ställa frågor och söka bilda opinion. De riskerar att hamna i fängelse. Därför är det väldigt viktigt att avvakta med att lyfta vapenembargot.

Som jag ser på situationen i Kina finns där inga konkreta åtgärder. Den ena dagen får man dödsstraff, och andra dagen är det rättegång och nästa dag får man ett nackskott. Det är inte bra.

Anf.  103  CARL B HAMILTON (fp):

En sidoeffekt av den Kinapolitik som Europeiska unionen har är att man vägrar visering för högre befattningshavare i Taiwan. Vi har haft den frågan uppe tidigare, när Belgien förra året undersökte möjligheterna att inom Europeiska unionen kunna ta emot Taiwans president. Vi tycker naturligtvis att det är helt oacceptabelt att en demokratiskt vald företrädare för ett land ska vägras visering och tillträde till Europeiska unionen på grund av ett annat land.

Jag tycker att det vore väldigt värdefullt, eftersom det här är en integrerad del i EU:s Kinapolitik, om utrikesministern också tog upp den fråga som Belgien tog upp redan förra året, nämligen om man inte nu bör ändra sin politik på denna punkt, just vad beträffar visering till exempel för Taiwans president, så att han – eller kanske i framtiden hon – ska kunna komma till Europeiska unionen.

Anf.  104  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Den fråga som Gunilla Carlsson tar upp, om finansieringen av satellitnavigeringssystemet och gränsdragningsfrågorna, är väldigt intressant. Jag tror inte att vi kan svara på den här, men jag lovar att vi kan göra en skriftlig kommentar kring detta. Det är onekligen en fråga av intresse.

Yvonne Ruwaida frågar vilka mänskligarättighetsfrågor det är. Ja, det är väl nästan alla när det gäller Kina. Jag utgår från att det i den dialog som vi har är just den frågan man måste diskutera och ta upp, i olika delar. Det finns säkert i olika länder olika tyngdpunkter i fråga om vad man vill ta upp.

Jag tycker att det vore olyckligt att tala om att vissa MR-frågor är viktigare än andra, så att man kan få ett intryck av att om man bara uppfyller det skulle problemen vara lösta. Jag tror att det är väldigt många aspekter utifrån mänskliga rättigheter som vi har anledning att diskutera med Kina och ställa krav om. Men det kanske finns anledning att återkomma också till det när den här dialogen och förberedelserna för den har kommit lite längre, för att se om det finns något man bör precisera i det avseendet.

När det gäller Tibet och visering i Taiwan tar jag till mig frågan, så får vi se hur vi kan hantera den fortsättningsvis.

Anf.  105  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

I det utkast till slutsatser som finns inför rådsmötet på måndag står det att EU ska förstärka dialogen med Kina när det gäller mänskliga rättigheter och föra upp dem på en annan politisk nivå än vad de har varit hittills, just för att understryka den politiska betydelsen av de här frågorna. Det har mycket tydligt sagts ifrån i de här slutsatsförslagen.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Det underlättar också min sammanfattning, att det faktiskt finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

I anslutning till mötet hade Yvonne Ruwaida en fråga med anledning av rådet med Jordanien.

Anf.  107  YVONNE RUWAIDA (mp):

När det gäller EU:s relationer med Jordanien vill jag ta fram två frågor, som jag önskar att man kan lyfta upp från svensk sida. Det är att man har ganska begränsade handelsmöjligheter mellan Jordanien och EU, därför att man har ganska hårda regler för export av produkter. Bland annat för jordbruksprodukter har man ganska små kvoter, och man har också olika tidsbegränsningar.

Jordanien har en väldigt svår ekonomisk situation, speciellt med tanke på att de har två grannländer, dels Irak, dels Israel. Den jordanska ekonomin har varit väldigt beroende av att man till exempel har fått gratis olja från Irak tidigare men också av att väldigt många jordanier har jobbat i Irak och försörjt sina familjer i Jordanien med den lönen.

Jag tycker att det vore väldigt viktigt att lyfta upp dels att man förbättrar de handelsmöjligheter som Jordanien kan ha med EU, dels att man diskuterar stödet inom Medaprogrammet med Jordanien, så att man kan förbättra stödet till Jordanien inom ramen för Medaprogrammet.

Över huvud taget har EU ofta handelsrestriktioner för att skydda sig själv, vilket vi i Sverige brukar vara kritiska till. Man kunde ju lyfta upp det i det här sammanhanget.

Anf.  108  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Den här omvandlingen av villkoren för den jordanska ekonomin har vi under de senaste dagarna hört mycket om under det statsbesök som har avlagts, där inte bara kungen och drottningen av Jordanien var här utan också en lång rad ministrar, som fick möjlighet att tala med sina svenska motsvarigheter om möjligheter till ett djupare samarbete mellan Sverige och Jordanien. Men det finns också i initiativet för wider Europe, där Jordanien är ett av de länder som omfattas. Det innebär att vi också från EU:s sida kan inleda ett bredare samarbete, med sikte just på att tillgodose de stora behov som finns i Jordanien.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Nu undrar jag bara, innan vi är klara med det här, om det finns någonting på A-punktslistan som är kontroversiellt.

Anf.  110  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Definitionsmässigt ska det inte få finnas.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Jag undrar bara om det är någonting som vi borde efterfråga, eftersom vi är i tidsnöd. Vi behöver lite hjälp. Är det någonting som vi borde känna till, eller kan vi bara ta det här?

Anf.  112  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja, det kanske är något som vi borde peka på.

Anf.  113  Departementsrådet MAGNUS ROBACH:

Då kan jag bara helt kort nämna utkastet till rådets slutsatser om Eritrea. Där har vi de facto ett moratorium på det gemensamma biståndet till Eritrea. Det föreslås att man ska normalisera det här. Det har att göra med tillämpningen av Cotonouavtalet. Paragraferna är 9 och 96 i Cotonouavtalet. Förhållandena i Eritrea har ju inte förbättrats, och det kan därför tyckas paradoxalt att då återuppta samarbetet. Men tanken är alltså att man ska få i gång den praktiska tillämpningen av detta avtal. Om det i det här samarbetet på sikt inte inträder någon förbättring kan man inom ramen för avtalet föra en dialog som ytterst kan leda till ett nytt moratorium på samarbetet. Det ger oss en plattform för en mer kontinuerlig dialog med landet. Det är bakgrunden till det utkastet.

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Det är alltså punkt 15 på A-punktslistan.

Då är vi färdiga för i dag. Jag vill tacka utrikesministern med medarbetare för att ni kom hit. Jag tycker att det var en bra genomgång på bägge områdena.

2 §  Jordbruk och fiske

Jordbruksminister Ann-Christin Nyqvist

Rapport från ministerrådsmöte den 29–30 september 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 13 oktober 2003

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar jordbruksminister Ann-Christin Nyqvist med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Vi beklagar att vi är lite försenade, men eftersom vi har fått en ny minister tyckte vi att det var viktigt att vi fick gå igenom frågorna ordentligt. Jag hoppas att ni har haft trevligt medan ni har väntat.

Som vanligt börjar vi med rapporten från senaste mötet, och sedan går vi in på information och samråd.

Anf.  116  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi har förståelse för att det blev en tidsutdräkt i dag, och vi har klarat oss därute.

Jag vill börja med den allra första A-punkten som vi hade på det senaste mötet i rådet. Det handlade om att vi då skulle ta det formella beslutet om jordbruksreformen. Där gjorde vi en markering från svensk och dansk sida – ånyo. Vi gjorde det i Luxemburg under förhandlingarna innan den politiska överenskommelsen träffades, och nu gjorde vi en markering igen. Det handlar om att vi anser att stödsystemet för tobak ska fasas ut. Vi gjorde alltså en markering där.

Det innebär att vi inte delar uppfattningen att en reform av tobak bör genomföras inom ramen för nu gällande budget för tobak. Vi vill inte ha några stöd för tobak. Det var en formell markering som vi gjorde.

Sedan hölls orienteringsdebatten om samexistens mellan genetiskt modifierade grödor och konventionellt och ekologiskt odlade grödor. Där hade kommissionen som en utgångspunkt föreslagit allmänna riktlinjer, som då överlåter åt medlemsstaterna att vidta åtgärder.

Vi diskuterade ett antal frågor som var uppe här i EU-nämnden: subsidiaritetens räckvidd, tröskelvärden för oavsiktlig inblandning, särskilda tröskelvärden för ekologisk odling och frågan om ansvar. Man kan konstatera att medlemsstaterna har olika uppfattningar i de här frågorna. Vi får därför räkna med att ordförandeskapet återigen tar upp de här frågorna vid något råd under hösten. Men de står inte på dagordningen för nästa möte. Vad vi gör på hemmaplan är att vi går i gång med vårt arbete för att utforma de nationella reglerna.

Sedan fick vi en presentation av kommissionens meddelande om kommande reformer när det gäller marknadsordningarna för tobak, olivolja, bomull och socker. Här var kommissionens idé att vi i princip skulle använda samma modell som för halvtidsöversynen och gå på en frikoppling av stöd och ett gårdsbaserat stöd. Det var bara två medlemsländer som gjorde inlägg under den här presentationen, och det var Spanien och Grekland, som har intressen att försvara i detta.

Punkten om statligt stöd till nötproduktion i Spanien ströks från dagordningen.

Danmark gjorde en kort presentation av sin promemoria när det gäller marknadsordningen för socker.

Det var det förra mötet i rådet.

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Den här informationen gavs också till jordbruksutskottet i går, vad jag förstår.

Då lämnar jag ordet fritt.

Anf.  118  ULF HOLM (mp):

Att det fanns olika uppfattningar bland medlemsstaterna om GMO var ett understatement, om man läser rapporten. Det verkar ju vara i stort sett en åsikt för varje land.

Det jag är mest intresserad av är det som står om direktivet 2001/18, om man har tittat vidare på det, och vilken juridisk tolkning som är den som ska gälla. Ett medlemsland har hävdat att det skulle förbjuda att man inte får begränsa GMO-fria zoner. Den svenska positionen är en annan. Det står i slutsatserna att ”frivilliga GMO-fria zoner kan vara det lämpligaste sättet att hantera denna fråga om det är juridiskt möjligt”. Frågan är om det är juridiskt möjligt, om man har följt upp den frågan vidare.

Sist vill jag fråga när det gäller punkten 6 om det danska förslaget: Fanns det några åsikter från andra länder om det? Här står bara att rådet noterade. Det var alltså ingen diskussion om inlägget?

Anf.  119  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Frågan om de GMO-fria zonerna är inte helt enkel. Vi har haft ett ärende uppe, och det gäller Österrike. Det här måste prövas utifrån principen om proportionalitet. Det går nog inte att säga exakt vad som gäller.

Den diskussion som vi hade handlade väldigt mycket om vad man skulle kunna göra via överenskommelser för att få områden där odlarna var överens om att inte ha GMO-grödor. Av den diskussion vi hade i rådet kan man inte få någon ytterligare vägledning i den frågan. Det är också en fråga vi får ta med oss hem när vi ska fundera på hur vi ska gå vidare med våra nationella riktlinjer.

När det gäller det danska förslaget var det ingen diskussion.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den här rapporten.

Vi går då in på dagens dagordning. Det är först punkt 3 om förvaltningen av fiskeansträngningen för vissa fiskezoner, som var uppe i EU-nämnden senast under sommaren.

Anf.  121  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den här frågan har varit uppe i rådet vid flera tillfällen. Det handlar bl.a. om den irländska boxen och framför allt relationen mellan Spanien, Portugal och Irland. Det har varit en fråga som är svår att lösa. Det handlar om att också hålla fast vid anslutningsfördrag och vad som sägs i anslutningsfördrag.

Vi har en position, och den svenska positionen innebär egentligen tre saker: att man ska respektera anslutningsfördrag, att vi ska ha en försiktighetsprincip när det gäller fiske, att vi ska kunna begränsa fiskeansträngningar, men att vi inte ska ha en politik som diskriminerar länder. Det finns inget nytt att säga om det här. Vi har en svensk position på området.

Anf.  122  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag kan instämma i den svenska ståndpunkten. Helt klart är nu att det finns en uppenbar risk för ett ökat fisketryck i den här delen. Det är helt uppenbart att Spanien har haft möjlighet att få tillträde. Men det finns anledning att nu noga följa utvecklingen – det framgår i och för sig också av den svenska positionen – så att man också är beredd att, kanske med ökat vetenskapligt stöd, göra inskränkningar om detta skulle behövas. Det finns ju en uppenbar risk att fisketrycket ökar så mycket att man tvingas till detta. Det är givetvis också viktigt att se till att man efterlever de utsatta kvoterna.

Anf.  123  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi har gett kommissionen ett starkt stöd, och det här är kommissionens linje. Jag har ingen annan kommentar.

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 4 om fisketillgångarna i Medelhavet.

Anf.  125  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Vi är i det besvärliga läget att vi inte har haft tillfälle att gå igenom dokumentationen. Den lär ha kommit på franska till departementet i dag på morgonen, så vi har inte något dokument som vi kan redovisa. Sannolikt handlar det om förvaltningsplaner. Jag kan inte ge någon vidare information. Det är en presentation från kommissionen, så det krävs inget ställningstagande.

Jag vill tillägga att det material på franska som kom till departementet i dag på morgonen gått över till EU-nämnden. Vi kommer att skicka över ytterligare material senare enligt gängse ordning.

Anf.  126  ORDFÖRANDEN:

Då går vi till punkt 5, som är förbättring av vetenskapliga och tekniska utlåtanden för gemenskapens fiskeriförvaltning. Såvitt jag förstår har det blivit en A-punkt.

Anf.  127  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det är riktigt. Det har blivit en A-punkt. Utgångspunkten är ett meddelande där kommissionen har inventerat gemenskapens behov, nuvarande problem och lösningar när det gäller vetenskaplig och teknisk rådgivning för gemenskapens fiskeförvaltning. Vi tycker från svensk sida att det här är någonting som är bra. I de föreslagna rådsslutsatserna påpekar man särskilt betydelsen av behovet av en högkvalitativ vetenskaplig rådgivning. Det handlar om att vi behöver ha en komplett datainsamling, ökad öppenhet, förbättrat samarbete och rådgivning avseende sociala och ekonomiska aspekter samt att de begränsade resurser vi har måste utnyttjas effektivt. Vi tycker att det här är bra.

Anf.  128  ULF HOLM (mp):

Det är inget fel på de punkter som står här. Det enda som jag saknar är det förebyggande arbetet, som jag tycker inte är utvecklat ordentligt. Det är ju mycket viktigt att man i de här frågorna har en förebyggande policy, så att man inte kommer till den situationen att man ställs inför svåra avvägningar längre fram. Det är det jag skulle vilja fråga om, hur det utvecklas.

Anf.  129  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har inte heller något emot de punkter som står här, utan de är säkert bra. Det är bra med en förstärkt rådgivning. Problemet är att kontrollen är bristfällig. Jag tror att det behöver göras förbättringar där. Problemet är också att man inte följer råden. Det bör successivt utvärderas, för annars tror jag att de här problemen bara kommer att accentueras.

Anf.  130  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag ska bara säga att vi hade det här uppe i miljö- och jordbruksutskottets information i går. Då sade vi att samarbetet med näringen är väldigt viktigt. Det fanns ingen annan åsikt än att man stödde regeringens ståndpunkt i den här frågan. Men det är viktigt att man får med näringen på det här.

Anf.  131  MARGARETA ANDERSSON (c):

Om man tittar på hur det ser ut har vi i Östersjösektorn och de norra haven haft de här problemen, och vi har velat göra förändringar. Det kan väl också vara så att Medelhavet är nästa projekt som man måste se på. Då tycker jag att det är viktiga synpunkter som har kommit fram, både från Ulf Holm och från Sven-Erik Sjöstrand.

Anf.  132  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Jag kan dela den syn som det har getts uttryck för i påpekandena och frågorna här. Det vi nu talar om är en förbättring av den vetenskapliga och tekniska rådgivningen. Det ska ju vara ett instrument för att vi ska kunna förebygga, och det ska vara ett instrument för att vi ska kunna jobba enligt försiktighetsprincipen. Jag kan bara svara ja på den frågan. Det här ligger i linje med de strävandena. Kontrollfrågorna tycker vi också är viktiga.

Christina tar upp samarbetet med näringen. Ja, det handlar om att också bättre utnyttja kunskap från fiskeindustrin. Det är ett syfte med det här. Jag pratar om näringen, och då menar jag fiskare.

Anf.  133  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en enighet i den här frågan.

Vi går vidare med jordbruk. Skogslagstiftningens efterlevnad ska tydligen också bli en A-punkt. Det är en ny fråga, så jag tror att vi skulle vilja kort få veta vad det handlar om.

Anf.  134  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det här är inte mitt huvudsakliga ansvarsområde, så jag har en duktig medarbetare från Näringsdepartementet med mig här som kan gripa in om det behövs.

Jag vill inledningsvis säga att målet här är att förhindra handel med virke som inte är avverkat enligt exportlandets gällande lagstiftning. Det handlar alltså om import av virke till EU, där man skulle resonera kring att ha en typ av licensieringssystem, som företag som exporterar till EU skulle stå för.

Från svensk sida har vi varit lite återhållande i den här diskussionen. Vi menar att man kan hamna i ett läge där man får handelshinder, att det blir ett konstigt system, att man genom ett sådant här licensförfarande på något sätt ska göra en bedömning av att ett land inte följer sin egen lagstiftning.

De här rådsslutsatserna innebär nu att kommissionen ska undersöka, diskutera och analysera de här frågorna ytterligare. Det här är inget ställningstagande, att man nu ska ha en förordning på det här området, utan det är ett sätt att gå vidare i utredningsarbetet. Då har vi från svensk sida tyckt att det här är acceptabelt. Men vi är inte beredda att säga ja till de här rådsslutsatserna om det skulle bli en förskjutning som innebär att det börjar närma sig att man säger att vi ska ta fram en förordning på det här området.

Anf.  135  LARS LINDBLAD (m):

Jag tycker att regeringens ståndpunkt tyder på en klok balans i den här frågan. Jag tror att vi alla delar den målsättning som finns, varför man vill få fram den här frågan, det vill säga att man till exempel vill undvika den illegala avverkningen av tropiska skogar.

En fråga som jag inte hittade i de här papperen, som är relativt många, och som jag inte fick svar på i utskottet i går är: Hur stort är problemet med den omfattande avverkning som sker? Hur stort är problemet med den illegala avverkningen relativt den legala?

När det gäller licensieringssystemet ställer jag mig lite tveksam och undrar: Är bilaterala avtal mellan EU och tredjeland den bästa vägen att gå? Vore det inte bättre att lösa detta på en högre nivå, till exempel WTO, i första hand?

Sedan vill jag hålla fram två farhågor. Det är att detta inte får utformas som någon form av – om jag får använda det uttrycket – europeisk imperialism över de länder som ska vara partner i de här licensieringsavtalen. Jag delar den syn som jag tyckte att ministern lyfte fram, att det inte får byggas in handelshinder i detta, utan det måste få andra fokus.

Anf.  136  LENNART FREMLING (fp):

Det är klart att det är angeläget att undvika olaglig avverkning, men frågan är hur man ska göra det. Jag tror också att man måste fundera på om det ligger några särskilda intressenter bakom att det här problemet kommer upp. Är det ett ökande problem? Det påstås att det är ett ökande problem, men det är naturligtvis svårt att veta. Det kanske inte är ett ökande problem. Det bör man nog ta reda på.

Sedan talas det i papperen om ett frivilligt licenssystem. Jag tycker att det är lite oklart. Betyder det att det ska vara sådana principer att en privatperson eller ett företag inom EU inte skulle ha rätt att köpa virke från ett företag i ett land som inte har ett sådant här licenssystem med EU? I så fall gör man en ganska stor inskränkning i frihandeln. Det här blir då en principfråga av en ganska stor dimension, som sträcker sig vida utanför frågan om virke. Om man etablerar en sådan här princip och den inte finns på någon annan marknad någonstans, på något annat handelsområde, är frågan om det här kommer att bli prejudicerande system för andra delområden.

Jag tycker alltså att det är väldigt viktigt att man tänker igenom hela systemet, så att individers och företags frihet till handel inte inskränks.

I förslaget till svensk ståndpunkt står det att man bör inte gå vidare och föreslå någon förordning ”innan man diskuterat frågan med de länder som man avser kommer att beröras av förordningen, främst exportländer av tropiskt virke”. Som framgick av vad jag nyss sade menar jag att det här har en mycket vidare juridisk betydelse. Det är väl inte bara ”exportländer av tropiskt virke” man bör diskutera med när man tar ställning till vilka principer som ska gälla i ett sådant här system.

Jag tycker att regeringen är på rätt väg när man trycker på detta att det inte får skapa handelshinder, men att man måste lägga ännu mer principiell tyngd vid att se till att det blir ett vettigt system när det nu blir ett prejudikat.

Anf.  137  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

När det gäller frågan om bilaterala avtal eller multilaterala avtal är det klart att vi alltid tycker att det är bättre med de multilaterala. Det är ofta bättre för de länder som vi handlar med, och det är också bättre för Sverige som ett litet land. Ibland är det svårt rent tidsmässigt att klara av det, och det kan också finnas andra skäl. Men principiellt är det vår ståndpunkt.

Det är väldigt svårt att säga hur stort problem den illegala avverkningen är. De uppgifter vi har säger att det är ett betydande problem och ett tilltagande problem. Det är de indikationer som finns.

Hur ska man då se på relationen mellan olika intressenter, mellan länder, företag och individer? Ja, vi delar den syn som Lennart Fremling ger uttryck för. Vi vill ha ett system som inte ger handelshinder i det fördolda. Det är vägledande för regeringen. Jag vill också lämna ordet till Hans, som är expert på det här området och får komplettera mitt inlägg med lite mer substans. Varsågod, Hans!

Anf.  138  Departementssekreterare HANS NILSAGÅRD:

Jag vill bara lägga till några få saker.

I meddelandet avser man att ett sådant här system ska vara frivilligt för exportländerna. Det innebär att det exportland som inte sluter ett bilateralt avtal över huvud taget inte påverkas i lagstiftningen. Företag som finns i ett land som inte har slutit ett avtal får exportera till EU utan krav på licens.

Vi ser ändå en fara att man kan tvingas sluta ett avtal om en majoritet av exportländerna går in i ett sådant här system. Därför vill Sverige trycka på att kommissionen först diskuterar med eventuella länder, som Brasilien, Indonesien och Malaysia, om de verkligen vill sluta sådana här frivilliga avtal med EU. Vid en första anblick verkar det märkligt att de skulle vilja göra det, för det innebär en stark begränsning för deras företag. Man kan framhålla att det skulle kunna vara en fråga om trovärdighet för företagen och för landets export och att det delvis kan bidra till ökande skatteintäkter och inkomster av exporttullar, i den mån sådana finns.

Anf.  139  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har en liten följdfråga till det som Hans kom in på. Målsättningen med detta är väl att vi ska försöka få stopp på överexploateringen, till exempel av världens regnskogar. Man talar om frivillighet. Det är väl rätt att man diskuterar med de större länderna som avverkar skog. Men räcker det med frivillighet? Behövs det inte mer än så? Det finns många exempel på att frivillighet inte räcker när det är stora problem. Det behövs väl en internationell lagstiftning, stärkta sanktioner eller att konsumenter reagerar, så att det blir bojkotter och liknande. Sådant har varit effektivt för att hindra exploatering och miljöförstöring.

Anf.  140  ULF HOLM (mp):

Det är en intressant debatt, och det finns många olika sätt att komma åt det här problemet. Ett av sätten tar man själv upp på s. 4. Det gäller finansierings- och investeringsgarantier, där man kan ställa krav på exportkreditorgan och utlåningsinstitut som banker och liknande på att det ska finnas vissa riktlinjer för vad man lånar ut pengar till. Det kan gälla allt från svenska banker till internationella organ där Sverige medverkar. Där kan man sätta upp sådana riktlinjer att man inte får låna ut pengar till projekt som innebär att man avverkar skog som man inte tycker är bra. Hur ser det ut i Sverige när det gäller sådana garantier? Ställer vi några sådana krav på de utlåningsinstitut som vi är med i?

Anf.  141  LENNART FREMLING (fp):

Om nu de exportländer där den olagliga avverkningen sker verkligen är angelägna om att undvika den olagliga avverkningen, kan man då inte stödja deras regeringar och rättssystem på något annat sätt än genom att skapa komplikationer för internationell handel? Kan man inte stödja deras rättssystem när de vill ingripa mot dessa olagligheter som begås i deras länder?

Anf.  142  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det här är en viktig fråga, och det har framförts många angelägna kommentarer här. Jag vill påminna om att de rådsslutsatser som vi nu ska anta egentligen är början på ett utredningsarbete. Vi lyssnar, men vi har inte svar på alla frågorna.

Till Sven-Erik Sjöstrand kan jag säga att detta inte bara handlar om miljöaspekter på avverkningen, utan det handlar också om ekonomisk brottslighet. Det är alltså betydligt vidare än bara miljöaspekterna.

Vad gäller den konkreta frågan om svenska garantier har jag ingen kunskap. Jag vet inte om Hans kan kommentera den.

Anf.  143  ORDFÖRANDEN:

Nu har jag ingen mer på talarlistan.

Detta handlar främst om att vi ska ge stöd till regeringens arbete i de fortsatta förhandlingarna. Sedan kommer frågan tillbaka.

Anf.  144  ULF HOLM (mp):

Får jag inget svar på min fråga?

Anf.  145  ORDFÖRANDEN:

Förlåt. Jag missade det.

Anf.  146  Departementssekreterare HANS NILSAGÅRD:

Jag har ingen djuplodande kommentar till det hela. Jag måste gå tillbaka och titta hur det ser ut. Vi har ju haft en debatt här i Sverige om just exportkrediter. Det gällde några områden i Indonesien där svenska miljöorganisationer menade att man borde vara mer restriktiv.

Anf.  147  ORDFÖRANDEN:

Nu är vi klara med detta. Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta diskussionerna.

Då går vi vidare till den särskilda jordbrukskommittén, punkt 7. Detta var uppe i EU-nämnden senast den 26 september. Har det hänt någonting sedan dess som jordbruksministern vill rapportera om?

Anf.  148  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Det har varit möten i rådsarbetsgruppen och i den särskilda jordbrukskommittén. Man kan konstatera att producentländerna ifrågasätter den avvägning som finns i kommissionens förslag. Den svenska positionen är att man principiellt borde fasa ut export- och produktionsstöden. Vi tycker att medlemsländerna borde ha en möjlighet till fullständig frikoppling. Vi vill gå längre i reformen än vad producentländerna vill. Vi stöttar kommissionens förslag men kan tänka oss en större frihet för medlemsländerna att ha fullständig frikoppling.

Anf.  149  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi vidare till punkt 8, om nötterna, som också var uppe den 26 september. Då var vi överens om detta.

Anf.  150  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den här punkten ströks från dagordningen vid förra mötet. Det har inte hänt någonting nytt i sakfrågan. Det handlar alltså om ett glapp för spanjorerna mellan det gamla och det nya systemet, som införs 2004. Det är en förmildrande omständighet i jämförelse med andra liknande situationer. Jag fick ett flexibelt förhandlingsmandat när jag var i EU-nämnden vid förra tillfället.

Anf.  151  LENNART FREMLING (fp):

Spanska nötter är väl inget särskilt viktigt. Vi kan godta ett flexibelt mandat.

Men frågor av den här typen dyker upp då och då. Vi har ju en gemensam jordbrukspolitik, och den snedvrids om det gång på gång dyker upp frågor av sådan här principiell karaktär. Jag är glad att man tydligt skriver att Sverige i princip är negativt inställd till detta, men när blir det dags att säga nej? Hur kommer man att se till att man verkligen slipper att det blir en mängd sådana här undantag framöver?

Anf.  152  CHRISTINA AXELSSON (s):

Också den här frågan togs upp i miljö- och jordbruksutskottet i går. Vi hade väl allihopa samma uppfattning som Lennart Fremling här har gett uttryck för. Vi sade att man måste välja sina strider. Det här är kanske inget att ta strid för, men man måste se över detta på sikt så att det inte gång på gång väcks frågor om stöd till nötter, johannesbröd eller vad det nu kan vara. Det kan inte vara så forever.

Anf.  153  ULF HOLM (mp):

Jag tänkte bara repetera det jag sade vid förra mötet. Jag tycker inte att det ska vara hur flexibelt som helst. Om Sverige principiellt är emot nationella stöd av den här typen kan man inte rösta ja i rådet. Jag kan acceptera att man lägger ned sin röst eller att man röstar nej, men jag tycker att det är lite väl magstarkt att stödja ett förslag som man enligt papperen är principiellt negativt inställd till.

Anf.  154  LARS LINDBLAD (m):

Nu sade Lennart Fremling det som jag sade i utskottet i går.

Anf.  155  ORDFÖRANDEN:

Då finns det med i protokollet där. Då behöver vi inte höra det här också.

Anf.  156  LARS LINDBLAD (m):

Det var inte därför jag begärde ordet.

Jag vänder mig mot det som Christina Axelsson sade, nämligen att man skulle ta tag i de här frågorna på sikt. Jag har tidigare i EU-nämnden flaggat för att jag tycker att det här är ett problem. Framför allt är det ett perspektivproblem. De goda krafterna, som tror på den gemensamma jordbrukspolitiken och de statuter vi har satt upp, tvekar hela tiden om att reagera på de stöd som ligger utanför den gemensamma jordbrukspolitiken, medan de som helt ohämmat lägger fram sådana här förslag – vi har bland annat haft italienska förslag av den här typen – får komma undan genom att den i det här sammanhanget goda sidan får skämmas. Egentligen borde det vara de som lägger fram förslag utanför den gemensamma jordbrukspolitiken som ska skämmas.

Denna fråga måste komma upp. Gång på gång tas den upp här i EU-nämnden. Vi uttrycker frustration, och så lägger vi ned vår röst. Det måste vi ändra på.

Anf.  157  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag vill inte förlänga debatten. Jag instämmer i det som Ulf Holm säger. Jag tycker att vi ska ge uttryck för att vi är kritiska till detta. Om regeringen skriver att man är negativt inställd verkar det lite konstigt att man är så flexibel att man ändå röstar ja. Jag skulle uppskatta om det går att lägga ned rösten, även om det är de själva som får betala de 600 miljonerna.

Anf.  158  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag kan inte låta bli att ge mig in i den här diskussionen efter halva EU-nämndens besök i Italien. Där finns det över huvud taget ingen förståelse för att göra ytterligare reformeringar av jordbruksstöden. De undantag som tas upp gäller nästan undantagslöst produkter från Medelhavsländerna. Det finns nästan inga andra undantag, utom mjölken, som gäller produkter som kommer någon annanstans ifrån. Detta måste vi reagera på!

Annars tycker jag att vi ska lägga in en ansökan om speciellt stöd för svartvinbärsodlingar, som vi ju har ganska mycket av i Norrland. Detta blir till slut konsekvensen. Vi kan inte bara sitta och administrera och betala in till ett system där vissa länder ska ha mycket mer. Jag tycker att det är dags att man säger ifrån. Jag kan inte bedöma förhandlingsläget, men jag kan i alla fall bedöma att det är viktigt att man nu sätter sig ordentligt på bakhasorna.

Anf.  159  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Under det knappa år som jag har haft den här rollen har jag egentligen haft två ärenden. Bomull och Grekland var ett sådant ärende. Vi uttryckte stark kritik och lade ned vår röst. Sedan kom mjölken och Italien. Det ärendet gick ifrån oss. Det gick till stats- och regeringscheferna. Jag tycker att det var betydligt större frågor än den fråga som vi nu hanterar om glappet för nötterna.

Jag tycker att vi ska göra kraftfulla markeringar. Jag vill inte rösta ja om det visar sig att situationen är sådan att det finns en stor kritik mot detta. Jag uppfattade det flexibla mandatet på ett sådant sätt att vi inte ska agera så att vi onödigtvis försvårar för Sverige när det gäller ett framtida inflytande. Det flexibla mandatet kommer att hanteras på ett ansvarsfullt sätt. Det lovar jag.

Anf.  160  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då har jag ingen mer på talarlistan. Jag konstaterar att det finns en majoritet för hanteringen av detta.

Då går vi vidare till punkt 9 som är en informationspunkt om torsk och kummel.

Anf.  161  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Den är struken.

Anf.  162  ORDFÖRANDEN:

Då undrar om det finns några övriga A-punkter som vi borde känna till.

Anf.  163  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s):

Nej, det finns inga övriga A-punkter.

Anf.  164  ORDFÖRANDEN:

Jag tackar jordbruksministern med medarbetare för att ni kom hit och önskar en trevlig helg.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser samt regeringskonferensen 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 1

Anf.  3  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 3

Anf.  4  CARL B HAMILTON (fp) 5

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  6  YVONNE RUWAIDA (mp) 6

Anf.  7  MATS ODELL (kd) 7

Anf.  8  LARS OHLY (v) 8

Anf.  9  MARGARETA ANDERSSON (c) 10

Anf.  10  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 11

Anf.  11  Statssekreterare LARS DANIELSSON 12

Anf.  12  YVONNE RUWAIDA (mp) 13

Anf.  13  CARL B HAMILTON (fp) 14

Anf.  14  YVONNE RUWAIDA (mp) 14

Anf.  15  MATS ODELL (kd) 15

Anf.  16  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 15

Anf.  17  Statssekreterare LARS DANIELSSON 15

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  19  YVONNE RUWAIDA (mp) 15

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  21  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 16

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  23  CARL B HAMILTON (fp) 16

Anf.  24  YVONNE RUWAIDA (mp) 16

Anf.  25  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 16

Anf.  26  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 16

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  28  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 17

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  30  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 17

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  32  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 17

Anf.  33  MATS ODELL (kd) 17

Anf.  34  KARIN GRANBOM (fp) 18

Anf.  35  BÖRJE VESTLUND (s) 18

Anf.  36  MARGARETA ANDERSSON (c) 18

Anf.  37  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 19

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  39  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 19

Anf.  40  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 20

Anf.  41  KARIN GRANBOM (fp) 20

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  43  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 20

Anf.  44  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 20

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  46  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 21

Anf.  47  KARIN GRANBOM (fp) 21

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  49  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 21

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  51  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 21

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  53  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 22

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  55  YVONNE RUWAIDA (mp) 22

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  57  YVONNE RUWAIDA (mp) 23

Anf.  58  MATS ODELL (kd) 23

Anf.  59  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 23

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  61  YVONNE RUWAIDA (mp) 23

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  63  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 24

Anf.  64  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 24

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  66  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 24

Anf.  67  YVONNE RUWAIDA (mp) 25

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  69  YVONNE RUWAIDA (mp) 26

Anf.  70  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 26

Anf.  71  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 26

Anf.  72  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 26

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  74  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 27

Anf.  75  CARL B HAMILTON (fp) 27

Anf.  76  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 27

Anf.  77  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 28

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  79  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 28

Anf.  80  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 28

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  82  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 29

Anf.  83  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 29

Anf.  84  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 29

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  86  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 29

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  88  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 29

Anf.  89  ANDERS G HÖGMARK (m) 29

Anf.  90  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 29

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  92  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 30

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  94  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 31

Anf.  95  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 31

Anf.  96  CARL B HAMILTON (fp) 31

Anf.  97  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 32

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  99  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 32

Anf.  100  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 32

Anf.  101  YVONNE RUWAIDA (mp) 33

Anf.  102  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 33

Anf.  103  CARL B HAMILTON (fp) 33

Anf.  104  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 33

Anf.  105  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 34

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  107  YVONNE RUWAIDA (mp) 34

Anf.  108  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 34

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  110  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 35

Anf.  111  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  112  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 35

Anf.  113  Departementsrådet MAGNUS ROBACH 35

Anf.  114  ORDFÖRANDEN 35

2 §  Jordbruk och fiske 36

Anf.  115  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  116  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 36

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  118  ULF HOLM (mp) 37

Anf.  119  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 37

Anf.  120  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  121  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 37

Anf.  122  ANDERS G HÖGMARK (m) 38

Anf.  123  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 38

Anf.  124  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  125  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 38

Anf.  126  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  127  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 38

Anf.  128  ULF HOLM (mp) 39

Anf.  129  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 39

Anf.  130  CHRISTINA AXELSSON (s) 39

Anf.  131  MARGARETA ANDERSSON (c) 39

Anf.  132  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 39

Anf.  133  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  134  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 40

Anf.  135  LARS LINDBLAD (m) 40

Anf.  136  LENNART FREMLING (fp) 40

Anf.  137  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 41

Anf.  138  Departementssekreterare HANS NILSAGÅRD 41

Anf.  139  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 42

Anf.  140  ULF HOLM (mp) 42

Anf.  141  LENNART FREMLING (fp) 42

Anf.  142  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 42

Anf.  143  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  144  ULF HOLM (mp) 43

Anf.  145  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  146  Departementssekreterare HANS NILSAGÅRD 43

Anf.  147  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  148  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 43

Anf.  149  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  150  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 43

Anf.  151  LENNART FREMLING (fp) 43

Anf.  152  CHRISTINA AXELSSON (s) 44

Anf.  153  ULF HOLM (mp) 44

Anf.  154  LARS LINDBLAD (m) 44

Anf.  155  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  156  LARS LINDBLAD (m) 44

Anf.  157  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 44

Anf.  158  BÖRJE VESTLUND (s) 45

Anf.  159  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 45

Anf.  160  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  161  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 45

Anf.  162  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  163  Jordbruksminister ANN-CHRISTIN NYKVIST (s) 45

Anf.  164  ORDFÖRANDEN 46