Fredagen den 10 november 2000

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:7

1 §  Forskning
Utbildningsminister Thomas Östros
Rapporter från ministerrådsmöten den 15 juni 2000 och den 9 november 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 16 november 2000

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat.

Jag hälsar Thomas Östros med medarbetare välkomna hit för samråd inför kommande forskningsrådsmöte.

Innan dess ska vi få en muntlig återrapport från ett möte som ägde rum den 15 juni med forskningsministrarna.

Vi ska också få en återrapport från det möte som ägde rum i går.

Jag lämnar över ordet till Thomas Östros för de muntliga återrapporterna.

Anf.  2  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Tack så mycket, herr ordförande. Jag börjar med en kort sammanfattning från forskningsministermötet i juni.

Det började med en offentlig debatt om informations- och kunskapssamhället som handlade väldigt mycket om hur vi på europeisk basis kan – det var också en viktig svensk ståndpunkt – identifiera vilka flaskhalsar som finns i forskningssamarbetet när det gäller användning av informationsteknologi för att underlätta forskarnas möjlighet att använda informationsteknologi i forskningssamarbete forskare emellan. Det var en debatt som var ganska generell och ett slags allmän spegling av tillståndet i olika länder.

Den andra punkten var antagandet av rådsslutsatser under dagordningspunkten ”Mot ett europeiskt område för forskningsverksamhet”. Det som lades fast där ligger väl i linje med de svenska ståndpunkter som vi diskuterade i EU-nämnden inför detta möte. Kommissionen fick i uppdrag att fortsätta arbetet kring indikatorer och benchmarking. Det var inget överraskande i slutsatserna från den diskussionen.

Den tredje punkten handlade om en europeisk strategi för rymden, där kommissionen berättade om läget i kommissionens diskussion med ESA om att utforma en gemensam europeisk rymdstrategi.

Den fjärde punkten handlade om ett initiativ från Portugal som innebar att man bad forskningsministrarna fatta beslut om att stödja två särskilda infrastrukturella frågor inom forskningens område. Slutsatsen efter en het diskussion var att vi inte kan hantera ärenden så, utan de måste gå genom ramprogrammen i vederbörlig ordning och inte tas upp på ministerråd för snabba beslut utan ordentlig utvärdering. Det förslaget drogs tillbaka.

Det var i stort sett en sammanfattning av forskningsministrarnas möte i juni.

I går var jag på utbildningsministrarnas möte – ett möte som vi har haft anledning att diskutera ett par gånger i nämnden. Den rapport som jag kan lämna utgår bl.a. från det franska ordförandeskapets höga prioritering av mobilitetsfrågorna. De förslag som var uppe togs utan några överraskningar, så att franska ordförandeskapet har lagt en grund för fortsatt arbete kring student- och lärarrörlighet i Europa.

Den andra viktiga frågan, som har varit mest diskuterad i EU-nämnden, handlade om att utbildningsministrarna nu kommer att vara med som en del av ministerråden som deltar i utarbetandet av en europeisk sysselsättningsstrategi och en europeisk social dagordning. Till min stora glädje är vi nu det. De svenska förslag till förändringar som var hämtade från Romfördraget togs emot utan någon kommentar, och därmed fick vi ett väldigt bra yttrande från utbildningsministrarna.

Vi diskuterade också en viktig framtida fråga för utbildningsministrarna som vi kommer att diskutera också under det informella mötet i Uppsala mellan forsknings- och utbildningsministrar i början på mars. Det utgår från de stora demografiska förändringar vi står inför i Europa och de väldigt stora utmaningar det innebär för vår forsknings- och utbildningspolitik. Vi har en likartad struktur i hela Europa. Vi kommer att framför allt ta upp frågan hur vi stimulerar barn och ungdomar till intresse för naturvetenskap, teknik och den vetenskapliga utvecklingen samt hur vi kan lära av varandra och finna goda exempel på hur vi jobbar med de frågorna.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket för det. Ordet är fritt med anledning av de muntliga återrapporterna.

Ingen begär ordet.

Vi går då in på dagordningen för nästkommande ministerråd.

Anf.  4  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Jag går direkt in på punkten 3, om nämnden tycker att det är okej, och framför allt den föredragning av kommissionens meddelande som lyder under namnet ”Genomförandet av ett europeiskt område för forskningsverksamhet: riktlinjer för unionens åtgärder inom forskning (2002–2006)”. Här kommer vi att ha en diskussion, och det kommer också att resultera i en rådsresolution.

Utgångspunkten är kommissionens första principiella antydningar om hur de ser på utarbetandet av det sjätte ramprogrammet – vi lever nu med det femte ramprogrammet. Det är en stor ekonomisk insats, som är en viktig del av Europeiska unionens arbete. 15 miljarder ecu på en fyraårsperiod är en betydande summa.

Vi har som en viktig svensk prioritering att vi vill se ett formellt förslag under vårt ordförandeskap, så att Sverige kan ge ett bidrag i att arbeta fram det sjätte ramprogrammet. Då är det här det första principiella steget från kommissionen. Det innebär med nödvändighet att väldigt många frågor fortfarande är frågor och att kommissionen där har att visa vad de egentligen menar när de kommer med sina formella förslag. Men det är också ett viktigt tillfälle att ge medlemsstaterna synpunkter på ett ramprogram.

Utgångspunkten för kommissionens idéer och tankar är det arbete som vi hade uppe vid förra EU-nämnden inför junimötet bland forskningsministrarna, det europeiska forskningsområdet. Det utgår från hur vi kan stärka kontakterna europeiska forskare emellan, stärka rörligheten inom Europa bland forskarna och stärka möjligheterna att utvärdera varandra, s.k. benchmarking, för att se hur vi ligger till i förhållande till varandra. Det är ramverket, och det har Sverige ställt sig mycket positivt till. Vi tycker från regeringens sida att det är väldigt viktigt, och jag har också tolkat nämnden så att vi ska fortsätta att stimulera internationaliseringen av forskningen, dvs. forskarens egen möjlighet att bedriva internationell verksamhet.

Vi har från Sverige haft två viktiga utgångspunkter i detta. För det första är forskningspolitiken naturligtvis nationell. Det finns ingen överstatlighet i forskningspolitiken. Ramprogrammet är det som vi beslutar om tillsammans, men vår forskningspolitik ligger hos var och en av medlemsländerna. Det är en självklarhet för alla inblandade länder, skulle jag tro.

För det andra tycker vi att man ska använda ramprogrammet och tänka igenom det så att det verkligen stimulerar de här kontakterna. Det är väl det som kommissionen nu tar de första stegen för att göra.

Kommissionen pekar på fem huvudlinjer. Det är naturligtvis stöd till forskning. Det är också det som har varit en viktig del av ramprogrammet under flera år, dvs. kopplingen till näringslivet i delar av programmen, med små och medelstora företag som en del av riktpunkten. Kommissionen plockar också upp förstärkt infrastruktur som en fråga som man ska titta närmare på, dvs. om det finns infrastruktursatsningar som skulle bli bättre om de gjordes tillsammans på europeisk nivå. Det kan vara särskilt dyra insatser. Vi har sådant samarbete med andra länder t.ex. i CERN. Det kan vara frågor om att underlätta för att bygga upp särskilt dyra databaser eller annat. Det är vidare Human resources, som de kallar det, dvs. hur vi kan förstärka rörligheten, möjligheten för inte minst unga forskare att röra sig i Europa. Det är också forskning, samhälle och medborgare: hur kan vi förstärka diskussionen kring forskningen och forskningens riktning bland medborgarna i Europa? Det är en viktig fråga också i Sverige.

Kommissionen pekar grovt ut ett antal tematiska områden som de föreslår koncentration kring. Det handlar om den postgenomiska forskningen – det som Sverige också har prioriterat, bioteknikforskningen –, nanoteknologier, informationssamhället, luftfart och rymd samt forskning förknippad med försiktighetsprincipen och för hållbar utveckling.

Den svenska ståndpunkten i den diskussion som kommer att föras i morgon är den självklara utgångspunkten för Sverige och, bedömer jag, för nästan samtliga medlemsländer, dvs. att forskningen framför allt är en nationell fråga.

Vi välkomnar ERA:s arbete med ökad jämförelse länder emellan, att arbeta fram indikatorer som gör att vi kan mäta oss med andra länder. Jag tror att det är väldigt viktigt, både inom utbildningspolitikens och inom forskningspolitikens område. Det kommer att stimulera oss till att bli ännu bättre.

Vi ser gärna att vi kan bygga upp nätverk mellan nationella forskningsprogram. Vårt villkor är naturligtvis att det är nätverk som ska byggas programmen emellan, råden emellan, för det finns inte tillräckligt intresse bland forskarna. Men jag tror att kommissionen i ramprogrammet kan ha en viktig uppgift i att underlätta ett sådant samarbete genom att, som man gör i dag i viss utsträckning, ge smörjmedel till samarbete för att öka konkurrensen om forskningsmedel och rörlighet.

Vi stöder tänkandet på att ta fram en metodologi för att peka ut ”centers of excellence” i Europa. Det är inte någon lätt sak, men det pågår nu ett expertarbete där svenska representanter finns med, för att se hur det skulle kunna gå till, för att visa att vi i Europa har flera mycket starka, konkurrenskraftiga forskningsmiljöer.

Sverige har i de här diskussionerna föreslagit ett antal konkreta förändringar av rådsresolutionen. Där skulle jag vilja peka på den första förändringen i inledningen av resolutionen, som är en viktig prioritering i den svenska diskussionen inför rådsmötet. Det är att tydliggöra att det handlar om frivilligt och fritt samarbete genom att föra in just de orden i inledningsparagraferna. Det kan vara ett lämpligt sätt att påpeka detta. Vi har också ett antal andra förändringar, som nämnden har sett i dokumenten för detta möte.

Vår ståndpunkt är naturligtvis glasklar. Sedan kan det finns andra länder som har goda förslag till förändringar, och dem måste vi naturligtvis ha en diskussion om för att hitta bästa möjliga slutsatser. Den svenska ståndpunkten är mycket klar när det gäller synen på vad ett sådant här samarbete handlar om.

Anf.  5  PER BILL (m):

Ordförande! Jag ska försöka fatta mig någorlunda kort. Första gången vi såg det här dokumentet från kommissionen var när utbildningsutskottet fick en dragning av statssekreteraren. Man skulle kunna säga att det fanns en ganska bred enighet i utbildningsutskottet om att mycket av det som stod i själva kommissionsdokumentet var oroande. Det var alltså lätt att se hur man tänkte top–down, uppifrån och ned. Det var ganska mycket centralism och federalism, och jag tror att en majoritet tyckte att man på många ställen var på väg åt fel håll, mot mer överstatlighet, mot mindre kontroll över den nationella forskningen för varje enskilt land osv.

Sedan dess har en hel del hänt. Jag går direkt på de svenska ståndpunkterna, och den allra viktigaste frågan gäller egentligen det som står på s. 4 i den kommenterade dagordningen. Det kan nämligen läsas på två sätt. Det ena sättet att läsa det är detta: Ja, Sverige vill jobba vidare med arbetet inom ERA, men det behövs genomgripande omarbetningar. Det andra sättet att tolka det skulle vara detta: Nej, Sverige vill inte fortsätta arbetet, men vi vill ta med oss vissa av ERA-tankarna vidare i arbetet på sjätte ramprogrammet.

Jag tror att det är viktigt att vi här i nämnden får klart för oss för det första hur man ska läsa dokumentet. Betyder det ”ja, vi är i princip positiva till grundtankarna i ERA, men vi vill göra genomgripande förändringar som skyddar grundforskningen på nationell nivå”? Eller ska man tolka det mera så att ”nej, ERA som sådant är egentligen inte någonting vi ska jobba vidare med, men det finns en del goda tankar i ERA och dem ska vi använda vidare i sjätte ramprogrammet”? Det är den första frågan.

Den andra frågan är: Hur ser det fortsatta arbetet ut? Kommer ERA att leva ett eget liv och sjätte ramprogrammet ett eget liv? Eller går de nu ihop, och därmed blir det så som jag har tolkat den svenska ståndpunkten, att det är ramprogrammet som är huvudinstrumentet och en del tankar från ERA kan användas vidare?

Den tredje frågan gäller de fem slutsatserna, framför allt den som handlar om infrastruktur. Av utbildningsministerns föredragning fick jag intrycket att det var t.ex. infrastruktur av typen CERN och andra stora gemensamma anläggningar som det handlade om. Då har jag egentligen ingenting emot detta.

En annan viktig grundfråga är: Hur ser vi på eventuell koncentration kring ett antal sådana här tematiska områden? Jag har ingenting emot de fem områdena, och vi har i svensk forskningspolitik varit ganska överens om att det är viktiga områden. Hur ser vi till att grunden är att det finns 15 nationella forskningsfinansiärer, och så finns EU i form av ett sjätte ramprogram eller i form av någonting annat som hjälper till lite grann att skapa broar, att skapa några gemensamma projekt, men att man gör det underifrån och inte försöker styra de 15 självständiga nationella forskningsfinansiärerna?

Avslutningsvis vill jag kommentera och berömma det avslutande stycket. Egentligen skulle det flyttas upp på s. 6, innan vi går över på ITER. Det är verkligen viktigt att poängtera att inga av de här EU-projekten får bli sådana att de på något sätt förhindrar den ofta mycket mer naturliga forskningssamverkan med t.ex. USA, Japan, Kanada eller Nya Zeeland, att de saker som nu görs gemensamt inom EU inte leder till att det blir svårare för de globala samarbetena.

Sedan är det en sak som jag tycker att det skulle stå lite grann om på något ställe, så att man fick ett grepp om det. Nästan 75 % av den svenska forskningen är ju privat och sker inom företagssfären, och det här dokumentet handlar nästan enbart om den nationella, statliga delen av forskningen.

Låt mig också när det gäller några av de här sakerna, där jag tycker att vi måste vara tydliga, säga att jag har svårt att se att EU ska ägna sig åt att stödja start up-företag och små och medelstora företag. Jag tror att det blir oerhört krångligt. Det är bättre att EU hjälper till med att se till att vi får riktigt bra forskare i Europa och attraktiva forskningsmiljöer. Att dela ut småpengar till nystartade företag tror jag inte kommer att ge den effekt som man hoppas på. Vill man göra någonting för forskning som ligger i kant med näringslivet är jag helt övertygad om att några industriforskningsinstitut, eller hjälp med finansieringen av några sådana, är ett bättre sätt att gå fram än det förslag som finns från rådet.

Den andra saken jag vill höja ett varnande finger för när det gäller rådsslutsatserna är uttrycket ”europeiskt mervärde”. Vi får se till att detta inte betyder att vi nu helt plötsligt, fast på Europanivå, ska försöka gissa vilka forskningsprojekt som kan få stor samhällsnytta. Allt sådant arbete som har gjorts på nationell nivå har snarare visat sig vara kontraproduktivt. Det är ofta bland de forskningsprojekt där lekmän eller politiker vid första titten säger att de aldrig kommer att få någon större samhällsrelevans eller samhällsnytta som de fantastiska genombrotten sker. Det är viktigt att uttrycket ”europeiskt mervärde” där inte har betydelsen att vi inom EU ska försöka gissa vilka projekt som i framtiden kommer att få någon typ av europeiskt mervärde.

Anf.  6  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag har två frågor där jag vill få klarhet. Den ena frågan gäller det som Per Bill tog upp, nämligen europeiskt mervärde och vad som döljer sig bakom det. Jag skulle vilja få det lite mer konkret, för min egen information och kanske för nämndens?

Det finns en massa punkter under just ordförandeskapets förslag, och mitt på s. 4 står det om ett oberoende rådgivande organ som ska skapas. Jag skulle vilja veta vad som döljer sig bakom detta. Det andas ytterligare någon form av byråkrati.

Anf.  7  WILLY SÖDERDAHL (v):

Vi är positiva till ett mellanstatligt samarbete, och vi tycker att det har tillgodosetts på ett bra sätt i den skrivning som finns i de svenska ståndpunkterna. Det är bra att principen om att forskning är ett nationellt ansvar kommer fram så tydligt. Vi utgår från att det får samma genomslag som förslaget från svensk sida fick i måndags.

Om jag går vidare i de svenska ståndpunkterna står det längst ned på s. 5 någonting om de stora projekten som jag uppfattar som en viss skepsis mot dem. Vi instämmer i det. Man kan se en risk för att det flyttas till de stora universiteten utanför Sverige. Däremot är vi väldigt positiva till ett nätverksbygge mellan olika universitet och ett mellanstatligt samarbete. Som jag ser det är det ungefär samma ståndpunkt som den svenska regeringen har.

På s. 6 står det något om grundforskning. Vi tycker också att yttrandet är väl avvägt när det gäller grundforskning kontra tillämpad forskning.

Anf.  8  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag kan börja med att säga, vilket inte är så vanligt i denna nämnd, att jag helt och fullt instämmer med det moderaten Per Bill sade. Jag kan skriva under på varje ord.

Jag vill sedan betona några av de frågeställningar som har kommit upp. Det är först frågeställningen om målinriktade storprojekt, en idé som vi är skeptiska till. Jag funderar på Sveriges hållning. Det står här att Sverige har ”föreslagit ett tillägg till rådsslutsatserna på denna punkt som markerar vikten av att kvaliteten fortsatt upprätthålls”. Det beror ju på hur ett sådant storprojekt ser ut. Men för oss är det inte bara en kvalitetsfråga, utan det handlar också om hur man bedriver forskningsprojekt. Vi är lite skeptiska till storprojekten. Man kan tolka den svenska uppfattningen så att Sverige säger ja till storprojekt men med vissa villkor. Jag tycker inte att de villkoren är tillräckligt tydligt preciserade.

Vi är också jätteskeptiska till att forskarpengar ska gå till start up för små och medelstora företag. Däremot ska det finnas möjligheter att söka forskningspengar när det finns behov av forskning och produktutveckling. Det är en sak. Men det ska inte vara start up; vi är väldigt skeptiska till det.

I rådsslutsatserna lyder en slutsats att rådet ”noterar i enlighet med art. 165 i fördraget vikten av att medlemsländerna samordnar sina forsknings- och utvecklingsaktiviteter för att säkerställa att medlemsländernas och gemenskapens forsknings- och utvecklingsinsatser är ömsesidigt förenliga”.

Vi säger absolut nej till att det här ska vara en svensk ståndpunkt. Tolkningen att ”gemenskapens forsknings- och utvecklingsinsatser är ömsesidigt förenliga” innebär ju en begränsning av den nationella forskningsinriktningen. Det är att komma ifrån att man har vissa gemensamma projekt och sedan en egen, fri inriktning på forskningen.

Vi undrar också vad som menas med forskningens infrastruktur. Är det t.ex. stora forskningsprojekt som CERN som avses är det okej. Men det står som en av slutsatserna att rådet ”betonar intresset av att utveckla en europeisk roll i fråga om forskningens infrastruktur”. Jag skulle vilja ha lite mer belyst vad det kommer att innebära.

Vi är positiva till att departementet har skrivit en väldigt tydlig och utförlig svensk ståndpunkt och visar att det är en ambition att ha en förankring i Sveriges riksdag i denna fråga. Men vi undrar också, vilket är en väsentlig fråga, var gränserna går. Vad kan Sverige acceptera i ministerrådet? Var går gränsen för Sverige? Det framkommer inte så tydligt. Vad kommer vi att acceptera? Det är en sak att jobba för att få in saker i texter och en annan sak var gränsdragningen går.

Jag vill bara betona att det står väldigt lite om ekologiskt hållbar utveckling, och det borde föras in på de ställen där det är relevant.

Anf.  9  BIRGITTA CARLSSON (c):

Jag börjar framifrån, och på s. 2 står det något som vi har funderingar över: ”Ett nytänkande när det gäller ramprogrammet förespråkas, med en starkare koppling mellan detta och de nationella forskningsinsatserna. Ramprogrammet föreslås få en starkare strukturerande roll för den europeiska forskningen.” Vi undrar vad det innebär. Om det är ett steg mot likriktning och centralisering tar vi avstånd från det.

Längre ned på sidan finns de tänkbara tematiska områdena, och vi tycker att det är för tidigt att ta ställning till detta nu. Vi tycker att man först ska ha en bred diskussion här i Sverige mellan politiker och forskarsamhälle. Områden där vi kan tänka oss strategisk forskning är exempelvis informationsteknik och bioteknik.

Det som står på s. 4 under ”Svensk ståndpunkt” instämmer vi från Centerpartiet i. Regeringen skriver: ”Samtidigt avvisar Sverige fullständigt varje tanke på överstatliga åtgärder i detta arbete, eller över huvud taget inom forskningspolitiken.” Vidare handlar det om ”att stärka det europeiska forskningssystemet genom ökat mellanstatligt samarbete, där utgångspunkten fortfarande är den självklara att varje land själv tar ansvar för och sköter sin egen forskningspolitik.”

Anf.  10  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag tänkte ställa en fråga rörande jämställdheten. I kommissionens meddelande kan man läsa att det står några rader om kvinnor och vetenskap och kraftigare insatser för att öka kvinnors deltagande i europeisk forskning, dvs. att man ska satsa på det. Men i vår ståndpunkt har vi inte lyft fram de här frågorna. Jag tror inte att de lyfter sig själva om Sverige inte är med och kraftfullt trycker på så att det här blir verklighet. Jag skulle vilja ha en kommentar till det.

Anf.  11  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! I det här relativt tidiga skedet ser vi inte stora bekymmer med den skrivning som föreligger. Men jag skulle vilja ställa en fråga till forskningsministern om Sveriges roll i sammanhanget.

Vilken möjlighet har Sverige att spela en roll när man framöver pekar ut möjliga centrum där man hjälps åt för att koncentrera, bli stark och komma längre i europeiskt perspektiv? Jag tänker mig då jämfört med USA, Japan och andra områden. Det handlar om att delta på andra ställen i Europa och kanske inte minst om att få något eget sådant här centrum.

Vi har delvis pekats ut som ett starkt centrum på IT-området. Skulle ett sådant kunna förläggas till Sverige, så att vi så att säga även drar geografisk nytta av detta och kan få en lokalisering till Sverige? Hur ser våra förutsättningar ut?

Anf.  12  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Herr ordförande! Det var många frågor. Jag ska försöka att kommentera alla så utförligt som möjligt.

Per Bills fråga först. Vill Sverige arbeta med ERA? Vi har tidigare genom att remittera dokument frågat det svenska forskarsamhället och har också nu dokument ute hos forskarsamhället. Vi har fått ett mycket positivt gensvar i precis den mening som är svenska regeringens ståndpunkt.

Vad är de viktiga delarna av ERA? Först och främst ramprogrammet. Det är ju ett program som har lång historia. Det betyder väldigt mycket. Sedan Sverige blev medlem i Europeiska unionen har vi också varit väldigt framgångsrika i att möta ramprogrammet. Vi är nettovinnare som land. Det är inte konstigt, för vi är mycket framstående i forskning ur ett europeiskt perspektiv.

Vi har också utvärderat detta genom Kungl. Vetenskapsakademien och man har gett väldigt goda vitsord. Det är de bästa svenska forskarna som intresserar sig för att delta och det har gjort att vi har fått en tydlig europeisk dimension också i svensk forskning.

Vi har en mycket stark tradition att vända oss mot t.ex. USA. Det är väldigt bra. Jag håller helt med Per Bill om att inga åtgärder får vidtas som kastar grus i det maskineriet. Men det är klart att det har varit väldigt bra att vårt ansikte också har vänts mot starka europeiska forskningsområden. Det stärker vår forskning.

Det är det ena viktiga benet i ERA.

Det andra viktiga benet i ERA är jämförelser länder emellan. Att göra urval av indikatorer och att göra benchmarking-studier är väldigt bra. Det driver på vårt eget arbete och gör att vi hela tiden måste fundera på hur vi står oss i förhållande till andra europeiska länder. Det är för mig väldigt viktigt. Det gäller på viktiga politikområden som forskning att faktiskt mäta sig med omvärlden.

Det handlar också i detta fall om att hitta metoder för att utvärdera varandra, t.ex. kunna peka ut europeiska centrum som växer. Det är mycket spännande. Svårt, naturligtvis. Det kräver ett gediget arbete från experter för att hitta en sådan metod. Det här inleder en sådan process.

Jag kan redan nu svara på en av frågorna. Jag tror att det kommer att visa sig att Sverige står sig väl i sådana jämförelser.

En annan fråga är vad det ska innebära framöver för politiken i ramprogram m.m. Det tar vi inte ställning till nu. Sverige har till utgångspunkt att det inte får bli byråkrati. Det får inte innebära överstatlighet, men gärna jämförelser och gärna utvärderingar.

Det tredje benet är rörligheten, att konsekvent tänka igenom hur vi stimulerar enskilda forskare som också vill kunna röra sig i Europa. Det är jätteviktigt. Då måste man tänka igenom ramprogrammen. Hur stor del av budgeten går till rörlighet? Hur mycket går till annat? Hur kan vi se till att vi skapar nätverk mellan svenska forskare och övriga europeiska forskare, svenska forskningsråd – som i Sverige styrs av forskare, vilket är en viktig prioritering från regeringens sida – och övriga europeiska forskningsråd för att hitta gemensamma intressanta projekt? Det ska inte ske uppifrån och ned. Det ska ske nedifrån med bistånd från ramprogrammen.

Sverige vill arbeta med ERA i den här meningen, och det är också den som rådsresolutionen andas. Detta har väldigt starkt stöd i det svenska forskarsamhället.

Hur ser det framtida samarbetet ut? frågar Per Bill. Är det ramprogrammet som är huvudinstrumentet? Ja, och det avspeglas också i rådsresolutionerna. Det är ramprogrammet som är huvudinstrumentet. Det är väldigt bra att vi har ett sådant verktyg, att vi genom historien ändå har lyckats kapa åt oss den typen av resurser till forskningen. Jag skulle ju önska att det kunde utökas, kanske på bekostnad av andra åtgärder som EU i dag sysslar med. Att kunna satsa på så väsentlig verksamhet tycker jag är viktigt.

När kommissionen pekar ut ett antal strategiska områden är det, precis som flera ledamöter har sagt, alldeles för tidigt att göra det i dag. De gör det för att det här är den första känningen. De vill känna av om de är på rätt väg. Det är inte så att de pekar ut vad vi enskilda medlemsländer ska prioritera. De diskuterar i ramprogrammet vad vi ska prioritera.

Sverige stöder att vi går från mycket detaljinriktade små områden, som blir väldigt byråkratiska, till att försöka hitta bredare program, som kan löpa längre.

Men fortfarande finns ett grått fält i kommissionens förslag. Det är hur de här resurserna ska fördelas. Var finns forskarnas inflytande, fördelningen grundforskning–tillämpad forskning, kontakterna med näringslivet? Det får vi återkomma till när kommissionen kommer vidare.

För svensk del är det viktigt att driva frågor som forskarnas inflytande, att det är den vetenskapliga kvaliteten som ska vara det centrala och avgörande, att det ska vara så enkla procedurer som möjligt. Men vi har inte kommit till de konkreta förslagen ännu. Här lämnar kommissionen definitivt en gråzon.

Infrastrukturen – här andas Sverige, precis som flera av ledamöterna – också skepsis. Vi ser att det finns tillfällen då det inte är möjligt för enskilda länder att satsa på egen infrastruktur, utan man måste samarbeta. De verkligt dyra delarna av forskningen är inte längre möjliga för enskilda länder.

Men man måste också vara väldigt noggrann, så att det här inte blir en del i att fördela infrastruktur jämnt över länderna, att vi får en konservativ struktur som gör att vi inte kan överge gamla metoder. Till det får vi också återkomma.

En viktig svensk roll att inta är den intresserade skeptikerns. Det får gärna vara gemensamma insatser där det skulle kunna behövas, där det finns ett europeiskt mervärde. Här skulle man kunna använda det uttrycket på ett vettigt sätt, tror jag. Men inte så att vi får stela strukturer som inte går att förändra.

När det gäller småföretagen kan vi notera att en väldigt stor del av ramprogrammet är riktat mot att koppla forskning och näringsliv i olika länder till gemensamma projekt. Det finns inom rymd, inom flyg och inom en rad områden. Det är en väldigt integrerad del. Det kommer inte att finnas ett stöd från länderna att överge kopplingen till näringslivet. Den har sin tradition i en europeisk forskningspolitik som är väldigt inriktad på att hitta den här typen av gemensamma kopplingar.

Jag tycker att det är intressant, därför att det kompletterar den svenska grundforskningsstrategin väldigt bra och är mycket uppskattat av många svenska forskare och företagare.

Skulle det visa sig att det handlar om rent företagsstöd andas jag precis samma skepsis. Det tycker inte jag heller ska förekomma. Det måste vara någonting som har att göra med kopplingen mellan forskning och företagande. Än så länge är vi inne på de höga principernas höjder. Men vi kommer att återkomma till de konkreta förslagen. Då finns det anledning att fortsätta den här diskussionen, som jag naturligtvis tar med mig från nämnden.

När jag nu har avverkat Per Bills frågor har jag nog samtidigt tagit hänsyn till flera andra frågor.

Karl-Göran Biörsmark! Jag tycker att det är bra om europeiskt mervärde finns inom infrastrukturens område. Rörligheten inom Europa är ett typiskt sådant europeiskt mervärde. Att stimulera nätverksbyggande skulle jag också kunna se som ett europeiskt mervärde.

K-G Biörsmark frågar också om ett oberoende rådgivande organ. Det handlar om att kommissionen har ett intresse av att till sig knyta rådgivare, ungefär som svenska regeringen har ett rådgivande organ i form av forskare som resonerar med regeringen om forskningspolitik. På samma sätt är det kommissionärens intresse. Det kan han göra vare sig vi vill eller inte. Men ministrarna har tyckt att det är okej. Därmed kommer han säkert att göra detta. Det ändrar inte maktstrukturen i beslutandefrågorna. Det är heller ingen lösning på det problem vi ser med att man ännu inte har visat hur forskarnas inflytande kommer in i det nya ramprogrammet.

Willy Söderdahl andas skepsis till stora projekt. Min tolkning av det som föreslås är inte att det nödvändigtvis ska vara kolossprojekt. Det ska vara breda problemorienterade områden, t.ex. människans sjukdomar och hur genteknik och bioteknik kan användas för att finna lösningar, inte att vi alla ska samlas i jättestora strukturer. Det skulle jag också vara bestämt emot.

Därmed tror jag att vi har öppnare möjligheter att förenkla proceduren. Det är det som är vår förhoppning om man går från det detaljstyrda till bredare tematiska projekt. Men det återstår att se. Vi har ännu inte sett de konkreta förslagen. Det kommer vi att komma till.

Yvonne Ruwaida var också inne på frågan om stora projekt. Egentligen är svaret detsamma. Breda ämnesområden, ja. Men inte projekt i den meningen att svensk forskningsstruktur struktureras efter några klossar i Bryssel. Det är för mig alldeles uteslutet.

Fast vi är nettovinnare i de stora ramprogrammen och tar in mycket europeiska resurser till Sverige är de en mycket liten del av de samlade forskningsresurserna i Sverige. De kommer som någonting på marginalen som svenska forskare är intresserade av. Men vi ska inte, menar jag, strukturera om vår forskningspolitik.

Yvonne Ruwaida pekar på artikel 165. Det är en artikel som har en ordalydelse som också jag reagerar inför. Den har funnits sedan 1986 och är en del av Romfördraget. Det är inte möjligt för Sverige att i det här sammanhanget säga att vi inte ställer upp på den artikeln. Men det är klart att det med den svenska ståndpunkten som grund inte råder något tvivel om att vi inte är med på några åtgärder som på något sätt skulle andas överstatlighet. Jag bedömer att den delen inte på något sätt förstör Sveriges möjligheter att driva den ståndpunkt som vi har.

Var går gränsen för Sverige? Sverige har en mycket tydlig ståndpunkt. Den delas enligt min bedömning av i stort sett alla länder. Jag kan inte peka på något land som egentligen har någon riktig överstatlighet i sin politik. Det är möjligt att det finns. Men här finns en mycket bred majoritet av länder.

Vi är beredda att resonera med de länderna om alla typer av formuleringar i alla de här dokumenten som visar väldigt tydligt de utgångspunkter som vi har, icke överstatlighet. Men jag menar att det inte är möjligt att Sverige kommer med den enda giltiga formuleringen för hur detta ska gå till. Det måste vi naturligtvis prata med andra länder om för att hitta bra lösningar. De förslag som vi har lagt fram tycker jag är bra. Vi för nu diskussioner om det finns andra förslag som är bra. Det viktiga för oss är att den svenska ståndpunkten ska vara vägledande för det arbetet.

Detta är viktigt för oss också på grund av vår andra viktiga position. Vi måste driva på kommissionen, så att den inte sölar med förslaget, utan att vi verkligen kan få utföra ett konstruktivt arbete med ett ramprogram som vi hoppas att de ska lägga fram förslag om första kvartalet nästa år. Därmed har vi ett intresse av att driva fram de förslagen. Det är viktigt för oss.

Frågorna om ekologisk hållbarhet, som Yvonne Ruwaida också tar upp, menar jag att vi mycket väl kan ha med som en svensk del i arbetet framöver när vi börjar närma oss konkretiseringarna. Jag tycker att det är fullt rimligt att de ska finnas med som en viktig del av ett europeiskt perspektiv.

Birgitta Carlsson frågar om ramprogrammets roll i detta. Det är egentligen den roll som jag nu har beskrivit. Vi vill att man ska lägga ökad tyngdpunkt på rörligheten, på nätverket, på att underlätta för svenska forskare att på eget initiativ röra sig i Europa eller samarbeta med andra europeiska forskare. I den meningen ska det vara strukturerande, att underlätta för denna underifrån kommande roll, inte strukturerande i form av att EU-kommissionens prioriteringar ska styra våra prioriteringar. Vi har lagt fram vår forskningspolitiska proposition som gäller fyra år framöver utan att snegla på vad Bryssel tycker.

Christina Axelsson för fram en väldigt viktig grundläggande ståndpunkt i forskningspolitiken för vårt land. Christina Axelsson har naturligtvis helt rätt i att det bör vara en viktig ståndpunkt för Sverige i diskussionerna framöver hur vi också på europeisk nivå kan förstärka jämställdhetsarbetet. Den uppfattningen delar jag.

Holger Gustafssons fråga om centers of excellence har jag i princip svarat på. Jag bedömer att Sverige har goda möjligheter att finnas med i ett sådant utpekande.

Anf.  13  PER BILL (m):

Ordförande! Det är väldigt positivt att vi utifrån en så pass oroande kommissionsskrivelse kan hitta en gemensam svensk ståndpunkt. I det vi har hört i dag och i de svenska ståndpunkter vi har läst tycker jag att det finns en stor samstämmighet.

Småföretagarkopplingen har funnits länge och det är naturligtvis bra att den finns. Om ett litet företag kan bidra till forskningen genom att ingå i olika typer av forskningsprojekt och därmed få tillgång till EU-pengar är det naturligtvis ett mycket bra sätt att knyta kontakter mellan forskarvärlden och företagarvärlden. Därmed ströks ett av mina sista frågetecken.

Låt mig dock fråga en sak som inte uttryckligen berörs här, men som faktiskt är ganska styrande. Rätta mig gärna om jag har fel, för här har hänt en del på sistone.

Ni föreslår i den forskningsproposition som vi ska debattera och fatta beslut om att man höjer de s.k. overheadpåslagen till 18 %. Samtidigt är det så, om jag minns rätt, att EU-forskningspengarna är undantagna från detta, men inte bara undantagna utan mottagaren ska dessutom pytsa in lika mycket pengar.

Här tycker jag att det finns en risk. Jag vill bara peka på den. Jag vet inte vad man ska göra åt det. Om ett universitetsforskarlag får 1 miljon kronor från Cancerfonden försvinner ganska mycket pengar i administration, men övriga pengar får detta forskarlag behålla. Om de däremot får lika mycket pengar från något av EU:s ramprogram blir den ekonomiska transaktionen väldigt annorlunda. Först och främst ska de inte betala någon som helst overheadkostnad till universitetet. Dessutom ska institutionen eller forskarlaget skjuta till lika mycket pengar.

Jag är inte säker på att jag har uppfattat detta alldeles korrekt. Men jag vill visa på att det faktiskt skulle kunna göra att 1 miljon kronor från två forskningsfinansiärer fick väldigt olika verkan för forskarlaget.

Anf.  14  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Herr ordförande! Det är i huvudsak en riktig beskrivning av verkligheten. Vi får inte med det regelverk som gäller nu ta ut overheadkostnader av ramprogramspengarna. Det får inget land göra. Det är en fråga som mycket väl skulle kunna diskuteras. Jag bedömer inte möjligheterna som stora, men visst skulle man kunna föra upp vilka möjligheter det finns att ändra på detta i en diskussion.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar sammanfattningsvis efter den här diskussionen att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  16  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Herr ordförande! Punkt 4 handlar om ITER. Det är ett förslag till rådets beslut om förberedelse för inrättandet av ett organ för byggande och drift av ITER, om och när ett sådant beslut fattas.

Frågan om ITER är bra eller inte är en mycket kontroversiell inrikespolitisk fråga i Sverige. Nu är det inte det som vi ska ta ställning till i dag. Det vi ska ta ställning till i dag är om det legala ramverk som finns för samarbetet mellan EU, Japan, USA och Ryssland, som går ut den 1 juli 2001, ska förlängas så att det finns en legal grund för de här diskussionerna. Det har Sverige inga invändningar mot.

Däremot kommer frågan i ett senare skede huruvida ITER är ett bra projekt eller inte. Här finns många frågor att ställa, både kring finansiering och principer. Men det får vi återkomma till.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Det här är ju en gammal bekant för oss. Den var uppe för ett antal år sedan.

Anf.  18  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag ska inte fråga om substansen i ITER eller om fusionsreaktorn, däremot om den ståndpunkt som Sverige intar, där regeringen skriver att det inte heller kan utgöra ett ställningstagande i sakfrågan för unionens del. Är detta en svensk uppfattning eller är det rådets uppfattning? Det viktiga är ju att det är rådets uppfattning.

Anf.  19  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

En kort fråga bara. Jag tyckte att jag läste någonstans att USA drog sig ur detta 1998 eller något sådant. Är de med eller är de inte med?

Anf.  20  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Herr ordförande! De är inte med nu. De drog sig ur. Min bedömning är att de gjorde det av finansiella skäl. Det finns något slags analys bakom i övrigt också, men det var nog framför allt av finansiella skäl.

På Maggi Mikaelssons fråga vill jag svara att det kommer att vara rådets uppfattning. Det är den legala strukturen det handlar om nu.

Sedan kommer vi tillbaka till sakfrågan.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  22  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Herr ordförande! Punkten 5. Den europeiska strategin för rymden är att vi nu fullföljer det som vi diskuterade vid förra mötet, ett närmande mellan EU:s och ESA:s arbete kring rymdfrågor, där strukturen snarare blir att ESA är en utförare av projekt, medan EU är en beställare och användare av dessa.

Den svenska ståndpunkten är att vi ser positivt på detta samarbete. Sverige är medlem i båda. Vi har ingenting emot att man samverkar.

Två projekt kommer att vara av stor vikt i det här samarbetet. Det ena är Galileo och det andra är GMES. GMES är mer på idéstadiet och har ännu inte kommit så långt. Det är en diskussion som ännu inte har lett till ett ställningstagande.

Galileoprojektet är ett projekt som egentligen inte hanteras av forskningsministerrådet utan av transportministerrådet, om jag inte minns fel. Men vi rör vid det i det här sammanhanget i frågan om samverkan. Galileo är ett europeiskt satellitbaserat positioneringsprojekt som är ett europeiskt alternativ till GPS-systemet, som nu används.

Även här är det så att vi ger EU-kommissionen rätt att sätta ihop en arbetsgrupp tillsammans med ESA för att börja tala om de här frågorna i konkreta ordalag. Men besluten om eventuell finansiering och fortsatta projekt återstår att fatta. Det är framför allt transportministerrådet som kommer att fatta det.

Anf.  23  MAGGI MIKAELSSON (v):

Vi har möjligen ett litet problem med den här frågan. Inte när det gäller rymdforskningen, för den tycker vi självklart är viktig. Men det vi tycker är oavvisligt är kravet på att detta ska ske för fredliga syften, vilket också är en del av ESA:s mål och utveckling.

Här tycker jag att vi ser en tendens till att man vill plocka in säkerhetsfrågor. Man har haft en ambition att plocka in VEU:s generalsekreterare och höge representanten för GUSP i den task force som man ska jobba med. Visserligen för man i dag möjligen en diskussion i Coreper om att ändra formuleringen. Man ska i stället säga att arbetet inom task force ska beakta pågående utveckling av EU:s säkerhets- och försvarspolitik.

Jag tycker inte att det i sak är någon annan inställning än den som står i det första förslaget. Problemet är ju att man plockar in militära säkerhetspolitiska aspekter i arbetet med rymdforskningen. En sådan utveckling kan vi från Vänsterpartiet inte ställa oss bakom. Däremot stöder vi självklart en fredlig utveckling på det sätt som det har varit tidigare.

Anf.  24  INGER STRÖMBOM (kd):

Herr ordförande! I Sverige gör vi en ganska ordentlig satsning på rymdforskning och rymdverksamheten i Kiruna. Även om det här än så länge, som ministern sade, befinner sig på de höga principernas höjder skulle jag vilja höra: Kan detta på sikt innebära ett mervärde för den svenska verksamheten uppe i Kiruna? Kommer Sverige att försöka jobba konkret för det?

Anf.  25  YVONNE RUWAIDA (mp):

I kommissionens meddelande får den militära säkerhetsdimensionen en väldigt tydlig koppling till forskningsprojektet. Spaning för civil krishantering är en sak, att däremot använda detta för militärt underrättelsearbete tycker vi är fel.

Jag undrar lite grann vad den svenska ställningen i den frågan är. Tycker man att det är oproblematiskt med den här kopplingen till VEU:s generalsekreterare eller tycker man att det är någonting som innebär problem? Vi är i alla fall väldigt kritiska till den situationen.

Anf.  26  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Herr ordförande! Först Inger Strömboms fråga om Kiruna, vilken jag också är väldigt engagerad i. Vi gör en storsatsning i Kiruna nu för att utveckla Kirunas ställning som ett rymdcentrum för Sverige. Det är klart att det inte i det här skedet går att säga vad detta innebär för Kiruna. Men om Europa verkligen prioriterar rymdforskning och utvecklingsarbete kring rymden, bedömer jag att det också kommer att vara bra för Kiruna. Den kopplingen finns absolut.

Som svar på Maggi Mikaelssons och Yvonne Ruwaidas frågeställning vill jag säga att det här är ett civilt projekt. Utgångspunkten för hela arbetet är ett civilt projekt. Vi tar nu inte ställning till de säkerhetspolitiska frågeställningar som ni tar upp.

Sverige har i diskussionerna intagit en skeptisk och kritisk hållning till detta. Men låt oss arbeta med den här gruppen, som är ett sekretariat, för att ta fram fakta och driva projektet innan vi kommer till beslut. Det är vid beslutstillfället som den här frågan i så fall kommer upp.

Den resolution som vi nu antar på rådet binder inte Sverige i den här aspekten.

Anf.  27  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tycker att det ändå i kommissionens meddelande tydligt framgår att man ska utnyttja Galileo till att utveckla och skapa nya strukturer för Europas underrättelseförmåga. Man kanske inte i nuläget fattar något beslut, men man rekommenderar att den höge representanten och VEU:s generalsekreterare på något sätt ska ha en inblick i och föra en diskussion om det här arbetet. Det är i sig redan ett ställningstagande. Redan där gör man någon typ av ställningstagande.

Än så länge jobbar tyvärr inte den höge representanten och VEU:s generalsekreterare med civil krishantering, utan man har byggt ut struktur och organisation för den militära krishanteringen och inte för den civila krishanteringen.

Jag är väldigt oroad över att den här typen av formuleringar finns i kommissionens meddelande och att man så att säga rekommenderar höge representanten och VEU:s generalsekreterare att på något sätt delta i arbetet, speciellt med tanke på att de i dag inte har utvecklat sitt arbete när det gäller civil krishantering och därför inte heller diskuterar den typ av satellitinsatser som har civil karaktär.

Anf.  28  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag är inte riktigt nöjd med den ståndpunkten. Om man ska sätta upp denna task force före utgången av detta år, som det står i uppgifterna här, så är det ju då som man lite grann avgör inriktningen. Ska man då plocka in synpunkter när det gäller säkerhets- och försvarspolitiken så vet vi av tidigare erfarenhet att så fort det gäller krishantering eller EU:s militära utveckling är det lite grann de små stegens tyranni – man får in en liten fot, och Sverige gör en tolkning att det inte betyder att vi ändrar vår inriktning. Men på sikt kan man se att det sker en förändring i alla fall.

Jag vill i alla fall från Vänsterpartiet markera att vi inte kan ställa oss bakom att man ska beakta EU:s säkerhets- och försvarspolitik när det gäller utvecklandet av en ny rymdstrategi.

Anf.  29  GÖRAN LENNMARKER (m):

När vi diskuterar just denna aspekt tycker jag att det är viktigt att vi erinrar oss om att när vi har haft våra trupper i Bosnien eller i Kosovo har vi varit beroende av Nato – i praktiken USA:s informationsverksamhet. Under en tid var det inte så. Det handlade om Bosnien och Unprofor fram till 1995. Och vi vill absolut inte ha tillbaka den situationen som var förödande, om ni minns detta, när vi inte hade tillgång fullt ut till den information som en fredsbevarande verksamhet faktiskt behöver. Svenska män och kvinnor som deltar i en sådan behöver faktiskt ha ett adekvat skydd. Vi kan ju inte, lika lite som andra länder, släppa i väg vårt folk till en fredsbevarande operation och inte utnyttja den information som vi faktiskt måste ha för att på ett ansvarsfullt sätt kunna släppa i väg svensk trupp för fredsbevarande ändamål. Och det är väl klokt att vi bygger upp en sådan förmåga om vi ska ha en självständig förmåga till fredsbevarande insatser? Det har vi ju inte i dag. I dag är vi beroende av USA. Och det är USA:s kapacitet som vi använder oss av dagligen i Bosnien och i Kosovo. Ska vi fortsätta med det, vilket i så fall tvingar fram att vi fortsätter att i praktiken ha Nato som den enda som har den kapaciteten, eller ska vi ha en självständig europeisk förmåga?

Anf.  30  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Det som jag kan tillägga är att i förslaget i Coreper i dag finns inte VEU som en deltagare i task force. Det kommer att fattas beslut om detta på transportministerrådet den 20 december. Det är alltså inte nu som vi har själva beslutstillfället när det gäller om projektet ska drivas vidare och exakt i vilka former.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Inom parentes sagt så kanske det inte spelar så stor roll om VEU:s representant är med eller inte, eftersom Solana har alla dessa tre funktioner i dag.

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  32  PER BILL (m):

Under övriga frågor finns det två saker som ser väldigt franska ut. Den ena gäller EU:s hållning till försöksterapier mot aids. Där har jag bara satt ett frågetecken. Jag undrar om det verkligen är på EU-nivå som man bäst sköter detta. Men det är möjligt att det finns någon samordning underifrån som EU kan ägna sig åt på detta område.

Den andra gäller den här vetenskapsakademin, alltså ett franskt förslag om att inrätta en europeisk vetenskapsakademi. Jag är mycket tveksam till om någon sådan behövs. Och jag kan tänka mig var någonstans fransmännen har tänkt att lägga denna.

Anf.  33  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Det är mycket franska förslag. Att de ligger där de ligger under informationspunkterna visar väl också att det finns en skepsis från övriga medlemsländer. Det finns inte någon grund för att fatta några beslut i dessa frågor.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi utbildningsminister Thomas Östros och hans medarbetare för samrådet i dag.

2 §  Allmänna frågor
Utrikesrådet Sven-Olof Petersson
Information och samråd inför extra ministerrådsmöte den 15 november 2000

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar utrikesrådet Sven-Olof Petersson med medarbetare välkomna hit. Vi ska ha ett samråd inför ett extra ministerrådsmöte där sakfrågan i och för sig har behandlats tidigare i EU-nämnden, och vi har också gett regeringen mandat i den frågan. Men det har tillkommit en del komplikationer, om vi ska kalla det för det. Vi har också fått en kommenterad dagordning.

Jag lämnar över ordet till Sven-Olof Petersson direkt så att han får redogöra för ärendet.

Anf.  36  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON:

Jag ber om ursäkt för min minister som befinner sig på en längre rundresa med tre länder per dag under de närmaste dagarna för att besöka alla kandidatländerna.

Det är, som ordföranden säger, ett extrainsatt GAC-möte den 15 november som är avsett att komma fram till indikativa referensbelopp för Meda II. Skälet är naturligtvis att omedelbart därefter följer Barcelona 4, det fjärde ministermötet i Marseille. Och inför detta ministermöte vill naturligtvis franska ordförandeskapet kunna tala om för gästerna hur stort Meda II kommer att bli under den kommande sjuårsperioden.

Komplikationen är att vi i kategori 4 har 10 miljarder euro till vårt förfogande, och detta måste fördelas på de två posterna Meda II respektive CARDS. CARDS är alltså stödet till västra Balkan.

Vårt argument har varit att det förslag som kommissionen har lagt fram på 6,7 miljarder euro för Meda II ligger för högt med tanke på genomförandetakten. Ungefär 26 % av det totala beloppet för Meda I har betalats ut. Men å andra sidan ska man också notera att 96 % av beloppet har anslagits till olika projekt. Vi anser att det med tanke på den låga utbetalningsgraden är rimligt med nolltillväxt för Meda II, och då får vi också över mer pengar till CARDS.

Ordförandeskapet har nu inför detta möte föreslagit ett kompromissbud på 5,6 miljarder euro till Meda II och 4,4 miljarder euro till CARDS.

Frågan är verkligen inte lätt. Å ena sidan har vi det upptrappade våldet i Mellanöstern och fredsprocessen där det förvisso är viktigt för EU att sända signalen att detta är någonting som vi prioriterar högt och kommer att fortsätta att arbeta intensivt med. Å andra sidan har vi vikten av att integrera Balkanländerna inom de europeiska strukturerna och uppfylla de indikativa löften som kommissionen har givit till inte minst Serbien.

Vi kommer tillsammans med >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<att företräda ett bud som går ut på att man delar dessa 10 miljarder euro, alltså 5 miljarder euro vardera. Flertalet av de andra länderna går på det kompromissbud som ordförandskapet har lagt fram.

Så är läget. Det är naturligtvis oerhört pressat inför Barcelonaministermötet. Det finns ett stort behov av att komma fram till en uppgörelse. Men det är långtifrån säkert att vi kommer att lyckas komma överens. Det krävs alltså enhällighet i frågan.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Tack för den inledningen.

Anf.  38  GÖRAN LENNMARKER (m):

Vi delar regeringens bedömning att det vore klokt att försöka hålla fast vid ett oförändrat belopp när det gäller Medabiståndet, precis av de skäl som Sven-Olof Petersson också anförde. Även om man skulle behålla det på 5 miljarder euro så skulle säkert inte allt, kanske inte ens hälften, betalas ut. Därför finns det inte någon anledning att öka detta. Så det är väl en klok ståndpunkt att gå fram på detta sätt, 50–50. Jag förstår varför man vill välja den strategin. Jag önskar lycka till.

Anf.  39  HOLGER GUSTAFSSON  (kd):

Jag kan bara instämma med föregående talare. Vi har samma åsikt i den frågan.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Jag hann inte anteckna vilka länder det var som utrikesrådet räknade upp mer än >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<?

Anf.  41  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON:

De länder som går på samma linje som vi är >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Detta är alltså en fråga som ska beslutas med enhällighet.

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då tackar vi för Sven-Olof Peterssons medverkan.

3 §  Fiske
Jordbruksminister Margareta Winberg
Rapport från ministerrådsmöte den 16 juni 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 november 2000

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra samrådsöverläggningar. Jag hälsar jordbruksminister Margareta Winberg och hennes medarbetare välkomna hit. Vi ska gå igenom frågor inför fiskerådsmötet. Men först ska vi, som brukligt är, få en återrapport från det ministerrådsmöte som hölls den 16 juni detta år. Varsågod, jordbruksministern!

Anf.  44  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Tack så mycket! På detta möte lyckades ordförandeskapet samla alla medlemsländer bakom ett modifierat kompromissförslag som rörde insamling av ekonomiska data som har betydelse för hur vi förvaltar den gemensamma fiskeripolitiken. Rådet antog kommissionens meddelande om deltagande i regionala fiskeriorganisationer. Rådet antog enhälligt en rapport till Europeiska rådet om integrering av miljöaspekter och hållbar utveckling i fiskeripolitiken. Det är en uppföljning av den framställning som gjordes av Europeiska rådet i Köln och ett första steg mot ett utarbetande av den integreringsstrategi som Europeiska rådet i Helsingfors begärde från fiskerirådet. Det här kommer vi att arbeta vidare med inför Göteborgstoppmötet.

Meddelande från kommissionen angående regionala sammanträden om fiske antogs efter mycket kort behandling. Rådet förklarade sig stödja kommissionens insatser för att realförhandla med Marocko. Detta skulle inledas så snart som möjligt. Kommissionen presenterade sin rapport om genomförandet efter halva tiden av det fleråriga utvecklingsprogrammet för fiskeflottan, FUP. Om detta hade vi en kort debatt.

Ett enhälligt fiskeråd biföll ordförandeskapets kompromissförslag om att höja TAC för ansjovis i Biscayabukten för år 2000 från 16 000 ton till 33 000 ton, sedan vetenskapliga studier visat att lekbiomassan har återhämtat sig.

När det gäller koljafisket vid Rockall sökte Storbritannien stöd för kraftåtgärder inom NEAFC mot det omfattande ryska fisket i området. Man fick också stöd i den frågan.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Ordet är fritt med anledning av den muntliga återrapporten. Ingen begär ordet, och då går vi vidare på dagordningen och in på stundande ministerrådsmöte. Varsågod!

Anf.  46  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Rådets möte är alltså den 17 november, dvs. nästa fredag.

Punkt 3 rör en rapport om den gemensamma fiskeripolitiken under perioden 1996–1998. Det handlar om vissa prioriteringar som ska in i den kommande debatten om fiskeripolitiken – bättre samstämmighet mellan den gemensamma fiskeripolitikens olika mål, bättre integrering av miljöhänsyn på fiskeripolitikens område, beaktande av den ekonomiska dimensionen inom fiskeriförvaltningen osv.

Ordförandeskapets förslag till slutsatser innebär att rådet ansluter till kommissionens slutsatser och förslag till åtgärder, framför allt vad gäller arbetet med översynen av den gemensamma fiskeripolitiken.

Anf.  47  CARL G NILSSON (m):

Vi vet ju, och det är vidimerat från flera håll, att subventionerna av jordens fiskerinäring totalt sett nu ligger i storleksordningen 50 miljarder dollar. Ministern kan säkert verifiera om det är en rimlig siffra. Det är ju oerhört stora belopp som får en att fundera på om fiskeripolitiken världen över är rimlig. Även inom unionen är det ganska stora siffror.

Även om detta bara är en rapport som ska ligga till grund för kommande fiskeripolitik kan man fundera över om det inte är dags att efterlysa och föreslå en reformering och i någon mån en marknadsanpassning av den här politiken. Min fråga är om den svenska regeringen har funderat på den saken och om detta rentav skulle kunna vara en fråga som kunde initieras i samband med det svenska ordförandeskapet, dvs. EU:s möjlighet att påverka fiskeripolitiken mot en avreglering globalt sett.

Anf.  48  MAGGI MIKAELSSON (v):

Det finns mycket man kan fundera på här. Avreglering av fiskeripolitiken skulle väl innebära ännu mer rovfiske. Det är väl stor risk för det.

På punkt 4 i det papper som följer med dagordningspunkten, Rapport från kommissionen till rådet, står det bl.a. om de frågor som berörs av tidsfristen 2002 och som såvitt jag förstår ingår i slutsatserna. Här har jag ett par frågor.

Den ena handlar om ordningen för tillträde till farvatten innanför gränsen 6–12 nautiska mil. Här står det att många röster höjdes till stöd för en förstärkning av den nuvarande ordningen till förmån för kustfiskarna på olika sätt. Jag förstår inte riktigt om det är en målsättning att jobba för kustfiskarna eller inte. Det står att många röster höjdes, men det är lite oklart vad det skulle leda till.

Den andra frågan gäller något som står på s. 26. I den sista strecksatsen där står det om bestämmelserna om tillträde till Nordsjön för fartyg från Spanien och Portugal. Det står att om man inte fattar beslut kommer gemenskapens regelverk att tillämpas, dvs. det blir fritt tillträde till Nordsjön för de här ländernas fiskeflottor. Detta ser jag som problematiskt, då det förs mycket diskussioner om kvotfördelningen och tillgången på fisk över huvud taget i Nordsjön. Vad jag undrar är om inte detta vore viktigt för Sverige att lyfta fram, eftersom vi ska vara ordförande nästa år och just Nordsjön ligger så nära till och är ett viktigt intresseområde.

I övrigt tycker jag inte att det finns mycket att tillägga till regeringens ståndpunkt.

Anf.  49  CARL G NILSSON (m):

Jag förstår av Maggi Mikaelssons kommentar att jag behöver förtydliga mig. Naturligtvis ska vi inte fiska mer än vad våra fiskbestånd tål. De regleringar som sker i form av totala tillåtna kvoter, vilka i sin tur grundar sig på internationella överenskommelser baserade på vetenskapliga undersökningar, ska naturligtvis noggrant följas upp. Med avreglering menar jag att vi säkert kan förenkla de detaljregleringar som styr detta fiske.

Anf.  50  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi driver på fiskets område, liksom på jordbrukets, en viss avreglering. Men jag delar uppfattningen att det inte går att helt avreglera fisket, för då skulle rovfisket ta över. Det måste finnas en viss typ av reglering av beståndsskäl.

När det sedan gäller de samlade subventionerna tror jag att summan är något mindre än 50 miljarder dollar. Men även om den vore 30 miljarder är det väldigt mycket pengar det också. Det kommer att presenteras ett förslag gällande åren 2000–2002 under våren, dvs. under vårt ordförandeskap. Det är känt vad Sveriges uppfattning är i detta och andra fiskesammanhang.

När det gäller kustfiskare är ju kustfisket, och det tycker jag framgår av handlingarna här, någonting som Sverige värnar, både i Sverige och i EU-sammanhang. Vi har bl.a. ett särskilt uppdrag till Fiskeriverket att se över kustfisket längs de svenska kusterna, inte minst därför att ni har varit så flitiga och ställt frågor och interpellationer om detta. Det upplevs som att det finns vissa problem där. Jag delar den uppfattningen. Därför har Fiskeriverket fått detta uppdrag.

När det gäller den mer specifika frågan om Spanien och andra länder kanske Stefan de Maré vill svara på den.

Anf.  51  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ:

Spanien och Portugal kommer att få tillträde till Nordsjön efter år 2002. Men det innebär inte att de kommer att få fritt fiske i Nordsjön. De kan bara få tillträde till sådana bestånd som inte är reglerade, och alla bestånd i Nordsjön av någon som helst ekonomisk vikt är numera reglerade. I praktiken blir det alltså inte något tillträde. Det blir ett tillträde på papperet men inte i realiteten.

När det gäller kustfisket ut till 12 nautiska mil är det ju nu varje medlemsland som bestämmer inom den zonen. Detta kommer säkert att bestå. En stor majoritet bland medlemsländerna kommer att stödja ett sådant beslut. Man kommer att ta ett nytt beslut om detta i rådet, och det kommer att bli sådant att kustfisket fortfarande ska vara för medlemsländerna själva.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller den här rådsslutsatsen.

Anf.  53  GÖRAN LENNMARKER (m):

Vi tycker ändå från vår sida att det är rimligt om regeringen överväger det som Carl G Nilsson talade om, nämligen att försöka ta ett EU-initiativ för att få ned de höga subventionsnivåerna för fisket. Det gäller inom EU men också t.ex. Japan och andra länder, som ju betalar ut oerhört stora subventioner till det fiske som framför allt är en del av rovfiskeproblematiken och de för stora uttagen.

Det behövs faktiskt ett internationellt initiativ. EU är ändå en så pass stor aktör att det skulle kunna vara lämpligt. Vi förstår att det kan vara svårt att svara på detta här och nu, och det begär vi inte heller. Men ett ordförandeskap kan ju utnyttjas inte bara för att avsluta frågor utan också för att initiera frågor. Naturligtvis handlar det om något som kommer att löpa över många år när man tar upp en så central och väsentlig fråga.

Jag ville bara poängtera att det kanske kan vara klokt att överväga denna sak.

Anf.  54  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag ser inte att det finns någon motstridig uppfattning här. Detta kommer ju att tas upp, eftersom det här kommer att presenteras under våren 2000. Det är ingen ny fråga för oss att vi ska ta ett initiativ till att dra ned subventionerna och påbörja en avreglering, utan det är den svenska linjen. Här ser jag inte några svårigheter.

Anf.  55  GÖRAN LENNMARKER (m):

Men poängen skulle också vara att man tog ett initiativ utöver själva EU, att man tillsammans med andra stora aktörer – jag nämnde Japan, men det finns fler – på global nivå skulle försöka få fram en gemensam neddragning. Det tror jag vore mycket väsentligt, inseende att det kommer att ta lång tid att göra en sådan sak.

Anf.  56  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Inte heller här har vi olika uppfattningar. Både inom FAO och inom OECD kommer Sverige att vara talesperson för EU, och det finns inga motsättningar – inga stora i alla fall – mellan kommissionen och rådet här. Vi kommer att kunna ta de här initiativen också i dessa globala forum.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare på dagordningen.

Anf.  58  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkt 4 handlar om utvecklingen av ramarna för fiskeflottan. Det är en riktlinjedebatt som avser förvaltning av fiskeflottan i framtiden, dvs. hur det nuvarande systemet med fleråriga utvecklingsprogram ska fortsätta eller förändras. Hur den debatten blir vet vi inte ännu. Problemet är att det är en vecka kvar till mötet, och vi brukar få reda på detta väldigt tätt inpå. Bakgrunden är den halvtidsutvärdering som kommissionen presenterade i våras, och den diskuterades också på det rådsmöte i juni som jag redovisade alldeles nyss. Då nådde man ingen enighet i frågan. Medlemsländerna har väldigt varierande synpunkter.

Vi har ställt oss negativa till förändringar av ett system som är under genomförande. Men den debatt som nu ska inledas avser framtida system. Frågan är väldigt komplicerad, och diskussionen kommer troligen att pågå under större delen av nästa år, inklusive vårt ordförandeskap.

Låt mig ge några utgångspunkter för den svenska synen.

1. Vi stöder målsättningen att balans ska råda mellan tillgängliga fiskeresurser och utnyttjandet av dessa för att främja en långsiktigt hållbar utveckling.

2. Vi instämmer i att det finns en överkapacitet inom fiskeflottan, såväl internationellt som inom gemenskapen.

3. Vi menar att systemet bör vara konstruerat så att det finns möjlighet till flexibilitet utifrån regionala och nationella särdrag. Det betyder inte att reduktionen av flottan ska vara flexibel, utan det handlar om säsong, resurstillgång och marknadssituation.

4. Vi tycker att hänsyn ska tas till det småskaliga kustnära fisket och dess betydelse för vissa regioner.

5. Vi vill ha parametrar som mäter flottans kapacitet med en bättre koppling till fångstuttaget i stället för bruttotonnage och motorstyrka.

6. Vi tycker att huvudansvaret för anpassningen av fiskeflottan bör ses över i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

Anf.  59  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag tycker att mycket av det här är bra ståndpunkter, speciellt detta med att minska kapaciteten och inte aktiviteten.

Jag har en liten fråga om det som jordbruksministern var inne på tidigare, nämligen hänsyn till det kustnära fisket. Det står så här i den svenska ståndpunkten: Vidare anser Sverige att systemet bör utformas så att det beaktar det småskaliga kustnära fisket och dess betydelse för vissa regioner. Det tycker vi är väldigt viktigt. Men vad betyder detta konkret? Är det stopp för industrifiske till förmån för fiske för humankonsumtion? Jag hade en idé om begränsning av motorstyrka, men det avfärdade ju ministern här. Det hade dock också varit sådan åtgärd.

Vad betyder detta konkret? Vilka åtgärder handlar det om?

Anf.  60  BIRGITTA CARLSSON (c):

I stort delar vi också regeringens synpunkter i den här frågan. Men det är viktigt, tycker vi, att man verkligen ser till att sätta press på länderna att leva upp till det man kommer överens om. Frågan är om man då inte skulle kunna ha andra styrinstrument. Vi vet ju att det inte fungerar när det gäller hur länderna lever upp till fattade beslut. Man kunde också lägga ett större ansvar på varje land att självt kontrollera att man inte tar ut för mycket.

Sedan tycker vi också att det regeringen skriver om småskaligt kustnära fiske och dess betydelse för vissa regioner är bra. Det är en mycket bra skrivning.

Anf.  61  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Willy Söderdahl undrar vad de här orden betyder. Jag kan inte gå in på alla detaljer, för det är ju detta som Fiskeriverkets utredning ska visa. Men från ett EU-perspektiv betyder det t.ex. att investeringar styrs mer till det kustnära fisket än till industrifisket. Det är ett sådant exempel.

Jag delar fullständigt Birgitta Carlssons uppfattning. Vi vet i dag att det finns länder som kanske inte till punkt och pricka, om jag uttrycker mig milt, följer de regler som vi sätter upp, vare sig på det ena eller det andra området. Det är klart att man måste kunna ha en sanktion mot dem. Vi jobbar för att det ska bli en god uppföljning och en sanktion.

Anf.  62  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag fick ett konkret exempel, och vi skulle tydligen få fler efterhand från Fiskeriverket. Vi ser fram emot dem.

Jag tycker att detta är viktigt, eftersom jag kommer från en trakt med mycket kustnära fiske. Detta har inte bara betydelse för fisket utan också för så mycket annat, för livet runtomkring – turismen, skärgårdsbefolkningen m.m. Det har betydelse långt utöver fisket, som vi diskuterar här. Därför är det så viktigt att det blir kraftfulla åtgärder som verkligen stöder det kustnära fisket. Det stöder så mycket annat också.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen här har redovisat. Vi går vidare.

Anf.  64  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkt 5 handlar om ekonomiskt bidrag från gemenskapen för vissa utgifter i medlemsstaternas kontroll av fisket. Det här är någonting som det eventuellt kommer att beslutas om. Vi från svensk sida skulle önska att man inte tog beslut nu utan att detta arbetades över ytterligare i arbetsgruppen.

Det handlar alltså om ett nytt bidragssystem för fiskerikontrollen för perioden 2001–2003. Till skillnad från tidigare perioder kommer inte stöd till större, tyngre investeringar att ges. Detta stöd kommer i stället att inriktas mot installering av datautrustning, datanätverk, ny teknik i övrigt, utbildning av kontrollpersonal, genomförande av inspektions- och övervakningsprogram inom ramen för regionala fiskeriorganisationer samt inköp och modernisering av kontroll- och inspektionsutrustning. Detta diskuterades första gången i rådsarbetsgruppen den 8 november. Det ledde ingenstans, och nu vill man ha upp det på rådets bord. Vi tycker att det är för tidigt, men vi vet inte om det ändå blir ett beslut.

Anf.  65  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag stöder regeringens ambitioner att det inte ska bli beslut. Det här behöver man nog fundera på ett par vändor till.

När jag läste igenom underlaget i kommissionsförslaget fastnade jag för resonemanget om att det ska finnas en observatör på båtarna som ska kontrollera detta. Jag kan inse behovet av att det finns någon som kontrollerar att man gör rätt. Lite grann är det dock som det vi var inne på under föregående punkt om medlemsstaternas nationella ansvar för att ta upp det man får ta upp. Jag har svårt att se att man ska ha en observatör på varje fiskebåt som kontrollerar att man tar upp rätt fisk i rätt mängd – om det nu är det som avses, och det har jag förstått att det är.

Jag hoppas alltså verkligen att det inte blir beslut i den här frågan.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Låt mig bara göra ett litet förtydligande här. Det har blivit ett fel i utskicket. Eftersom kansliet har försökt få fram promemorior har man felaktigt skrivit dagordningspunkt 5 på den som rör ekonomiskt bidrag för vissa uppgifter för genomförande av vissa förvaltningsåtgärder gällande långvandrande fisk. Det var nog ur den Maggi Mikaelsson citerade. Men det tillhör inte detta ärende. Vi har inte fått något underlagsmaterial utöver den kommenterade dagordningen.

Anf.  67  CARL G NILSSON (m):

Möjligen är Maggi Mikaelssons kommentar ändå relevant i sammanhanget. Om jag är rätt underrättad förekommer det redan i dag att t.ex. Kanadas stora båtar har en oberoende kontrollant som också får betalas av skepparen själv. Det är ju en sak att tänka på när vi diskuterar frågan om ekonomiskt bidrag.

Jag tycker att det ligger någonting i den svenska regeringens ståndpunkt att detta behöver tänkas igenom mera. Jag tycker att det är tveksamt om gemenskapens pengar ska användas till detta.

Anf.  68  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag får lite råd av mina medarbetare här. Detta är ingen fråga som vi har haft uppe så väldigt mycket till diskussion, vare sig i rådet eller i förberedelserna.

Det kontrollsystem som vi tidigare har diskuterat, och som det också har funnits en uppslutning bakom här, är ju satellitövervakning. Jag hör nu av Stefan de Maré att det är på de väldigt stora fartygen som det kan förekomma en sådan här kontrollant. Jag har egentligen ingen synpunkt på detta. Det kom hastigt på, så att säga. Men jag har hört vad ni har sagt, Carl G Nilsson och Maggi Mikaelsson.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Jordbruksministern sade att man från svensk sida inte gärna ville ha upp detta i rådet nu utan ville bearbeta det mer. Vad är det som hindrar Sverige från att få igenom sin vilja? Kan andra forcera det här ärendet på rådsmötet?

Anf.  70  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ:

Den här frågan kommer sannolikt inte upp. Det är så många länder som har synpunkter, både detaljsynpunkter och synpunkter av mer politisk karaktär, att det är väldigt osannolikt att frågan kommer upp på det här rådsmötet. Den kommer säkert att skjutas upp till decembermötet. Frågan diskuteras också i Coreper i dag.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende. Då går vi vidare.

Anf.  72  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkt 6 är en eventuellt-punkt. Vi vet inte om den heller kommer upp. Det handlar om kontrollåtgärder i Nordostatlanten. Enligt tidigare beslut i ministerrådet bedrivs denna kontroll av medlemsstaterna, dvs. det är medlemsstaterna som står för finansiering och genomförande av kontrollen. När vi införde detta sade vi att det skulle prövas under ett år. Sedan skulle vi göra en utvärdering, och på grundval av denna utvärdering skulle vi eventuellt ta fram en permanent lösning av liknande slag. Nu föreslår kommissionen att man ska förlänga detta i tre år i väntan på att utvärderingen ska bli klar. Vi förstår att man måste göra en förlängning eftersom utvärderingen inte är klar, men vi skulle önska en kortare period än tre år. Vi föreslår två år.

Står det ett år i era papper?

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Det är inte våra papper utan Jordbruksdepartementets.

Anf.  74  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag ber om ursäkt, men så här blir det när det är så tätt inpå och så långt till mötet. En vecka är väldigt lång tid i dessa sammanhang. Nu har man haft möte alldeles innan, och då kom man fram till att det var orimligt att förlänga det bara med ett år. Efter mötet i Bryssel är då Sveriges position två år.

Vi anser också att kommissionen så snart som möjligt ska utvärdera årets kontrollverksamhet för att vi snabbare ska kunna få till stånd en permanent lösning.

Anf.  75  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag har bara en allmän fråga. Är det så att det finns misstanke om att vissa nationella kontrollmyndigheter fuskar? Är det vad som ligger bakom detta? Eller vad är grundproblematiken så att säga? Det kunde vara intressant att höra det.

Anf.  76  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ:

Grundproblematiken är vem som ska betala för dessa kontroller, om det ska vara kommissionen – alltså EU – eller om det ska vara de enskilda medlemsländerna. Från svensk sida tycker vi att det är de enskilda medlemsländerna som ska stå för kontrollen i de områden där medlemsländerna fiskar, t.ex. i Nordostatlanten. Där har Sverige en roll att spela, vilket man inte har i t.ex. afrikanska vatten. Det är finansieringsfrågan helt enkelt och inget annat som är grundproblematiken här.

Anf.  77  GÖRAN LENNMARKER (m):

Tack för det svaret.

Men måste inte den rimliga utvecklingslinjen vara att fisket självt bär sina egna kontrollkostnader?

När bl.a. Sören Lekberg och jag besökte den nordvästatlantiska fiskeorganisationen i Ottawa framfördes klagomålen att EU betalar för kontrollåtgärderna för det europeiska fisket medan övriga länder betalar sina egna kontrollåtgärder. De får stå för kostnaden själva. Det måste väl ändå vara det riktiga, att produktionen ska bära sina egna kostnader?

Anf.  78  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det kan man naturligtvis diskutera, men återigen: Jämför med kontrollerna i jordbruket. Det är ju en myndighetsuppgift. Det är klart att man alltid kan diskutera om man ska ta ut avgifter för den tjänsten. Vi har inte diskuterat det hittills.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Då återgår vi till detta med ståndpunkten, att man från svensk sida skulle acceptera en förlängning med två år och inte med ett år. Den övergripande frågan när det gäller subventionerna av kontrollverksamheten får vi väl återkomma till.

Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt.

Anf.  80  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Då gäller det punkt 7. 1997 blev EU fördragsslutande part i den internationella konventionen för bevarande av tonfisk i Atlanten. Syftet med konventionen är att säkerställa bevarandet av tonfisk och tonfiskliknande arter i Atlanten. Man antog under 1998 rekommendationer om att införa tidsmässiga fiskeförbud och förbud mot användning av vissa anordningar för att samla in fisk.

För att säkerställa att uppgifterna efterlevs ska en observatör finnas ombord på fartygen som fiskar inom konventionens vatten – här kommer observatören in. Visst bidrag ska utgå för att underlätta införandet av systemet med observatörer ombord.

Här är ståndpunkten att fiskerikontrollen på regionala fiskeorganisationers vatten ska bekostas och utföras av de medlemsstater som utövar fiskeaktiviteter där. Det menar vi också bör gälla i den här organisationen.

Vi kan dock, under förutsättning att ekonomiskt stöd från gemenskapen enbart kommer att utgå under ett inledningsskede och att övriga medlemsstater står bakom kommissionens förslag, acceptera förslaget såsom det ser ut.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  82  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkt 8 handlar om att Frankrike och i viss utsträckning Belgien på grund av fiskarnas aktioner har planerat att vidta åtgärder för att mildra effekterna av höjda priser på dieselbrännolja. Svenska fiskefartyg kan mot försäkran köpa märkt olja utan energi- och koldioxidskatt för användning i fartyg. Yrkesfiskarna i Sverige har inte framfört några liknande synpunkter i ämnet. Därmed avser den svenska regeringen – precis som Danmark och Finland – inte att vidta åtgärder i detta syfte.

Anf.  83  BIRGITTA CARLSSON (c):

Jag tycker att det är dåligt beskrivet vilka konsekvenser det får för näringen i Sverige om detta genomförs.

Sedan funderar jag också på om man verkligen har fört en dialog med yrkesfiskarna. Det står här att de inte har framfört några synpunkter. Redan i dag betalar man 1 krona per liter för bränsle i övriga Europa medan vi i Sverige betalar 3 kr. Det är en kännbar skillnad i en redan hårt pressad bransch.

Anf.  84  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag undrar snarare varför den här frågan kommer upp i ett sådant sammanhang. Det är ju en diskussionspunkt och det handlar om en konflikt som pågår och de processer som har varit. Det är inget beslut som ska fattas, så jag har lite svårt att se varför det ska tas upp som en viktig fråga på ett ministerrådsmöte, om man tänker vidta åtgärder i Belgien och Frankrike.

Anf.  85  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en liknande frågeställning som Maggi Mikaelsson. Varför tar man upp den här frågan? Vad är avsikten med att ta upp den?

Sedan vill jag bara poängtera att Sverige inte alls har det högsta dieselpriset i Europa, snarare tvärtom. Vi har ett ganska lågt dieselpris jämfört med många andra länder.

Anf.  86  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Skälet till att frågan kommer upp är att Frankrike har begärt att den ska tas upp, och då kommer den upp. Men det blir bara en diskussion. Kommissionen är helt emot att göra någonting, och jag förstår inte vad vi skulle kunna göra. Det är ju en fråga för oljebolagen. De betalar ju ingen skatt, så vi kan inte reducera det ytterligare.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Det var en redovisning av en diskussionspunkt och även en upplysning om läget i Sverige.

Anf.  88  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Då gäller det punkt 9 som handlar om fastställande av kvoter för blåfenad tonfisk. Det handlar om att fördela 2 581 ton blåfenad tonfisk som man får föra över från 1998 års fiske till fisket 2000. Det grundar sig på medlemsstaternas respektive bidrag till gemenskapens överskott, dvs. underfiske under 1998. Vi har inga direkta intressen i detta blåfenefiske. Vi kan acceptera förslaget, men vi anser att en framflyttning av kvoter på detta sätt är en otymplig metod för att uppnå överenskommelser om kvoter.

När det gäller just den här fiskarten kommer förvaltningsmodellen att bli föremål för en revision vid ICCAT:s årsmöte i november i år. Sannolikt kommer den här typen av framflyttning inte att finnas med i den nya modellen, och det är i så fall någonting som Sverige stöder.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Jag kan då konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  90  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Då går vi över på punkt 10 som är en gammal bekant. Det handlar om Marocko. Lägesbeskrivningen som vi ska få visar att det är ett mycket svårt ärende. Fischler var i Casablanca i oktober, och nu kan de riktiga förhandlingarna inledas. Man har också träffats i Bryssel, och Marocko har presenterat sina önskemål. Kommissionen avser att informera oss vid fiskemötet.

Ni känner till den svenska hållningen som lite grann sticker ut. Vi förstår i och för sig de problem som Spaniens och Portugals fiskare har, men, som vi uttrycker det mycket diplomatiskt, vi utgår ifrån att kommissionen i sitt förhandlingsarbete även kommer att ta hänsyn till Marockos avsikter att bygga upp sin egen fiskesektor och till beståndssituationen.

Anf.  91  CARL G NILSSON (m):

Det här är ju, som sagt, en fråga som vi har haft uppe på det här bordet flera gånger. Vi från vårt håll har sagt att vi gärna skulle vilja ha en analys och en utvärdering av huruvida de pengar som satsas av gemenskapen verkligen är befogade och om det kan vara rimligt att alla medlemsländer ska vara med och betala dessa ganska stora pengar för att ett par medlemsländer ska kunna fiska i området. Vi tycker i stället att det här fisket borde få utövas av marockanerna själva.

Ministern sade att man uttrycker sig väldigt försiktigt. Men jag tycker att man kunde uttrycka sig lite mera rakt på sak och kanske föreslå i varje fall en utfasning av detta avtal. Jag tror inte att man kan räkna med att det går att stryka avtalet med en gång. Det är många som har investerat för att kunna fiska enligt detta avtal. Men man borde helt enkelt lägga upp en tidsplan för en utfasning av avtalet.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att det är fler som delar uppfattningen om utfasning av det här avtalet.

Anf.  93  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Att utvärdera vad pengarna går till är nog lite svårt. Det här är en affärsuppgörelse. EU köper kvoter av Marocko. Vi fiskar i dess vatten, och för detta betalar vi en mängd pengar.

Nu vill inte Marocko ha det på det viset längre. Marockanerna känner uppenbarligen att de själva vill fiska i sina egna vatten. Därför vill de göra om avtalet. Min grundinställning är att man måste lyssna särskilt på den typen av länder som Marocko och försöka tillmötesgå marockanerna om de vill utnyttja sin egen resurs. Det är ganska rimligt, tycker jag, i ett globalt perspektiv. Men detta måste ske etappvis, eftersom – precis som Carl G Nilsson säger – i synnerhet spanska fiskare har byggt upp sin fiskekapacitet. De ligger nu i Galicien och har stillestånd därför att det inte finns kvoter att tillgå. De behöver större kvot.

Så det är klart att det är en väldigt delikat sak för ett medlemsland att komma med ett sådant förslag. Det är där jag menar att vi sticker ut. Det finns ett oerhört stöd inom EU för Spanien och Portugal i det här fallet. Bara det lilla som Carl G Nilsson tycker skulle vara ännu värre sticker ut. Det kanske inte är så lämpligt att göra det ännu mer utstickande alldeles inför vårt ordförandeskap. Vi ska ju också ha med oss Spanien i andra frågor. Det är så det går till. Det handlar om tjänster och gentjänster, om att köpa och sälja.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Anf.  95  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkt 11 handlar om att samtliga olika tekniska bestämmelser som rör långvandrande arter ska föras samman i en enda förordning, och det har vi ingenting emot.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Vi har hört ståndpunkten. Jag konstaterar också att det finns en majoritet bakom den.

Anf.  97  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Då kommer vi till en konvention som FN har gjort om gränsöverskridande fiskbestånd. Det är ett avtal som godkändes 1995 efter en lång och svår förhandling. Avtalet har ännu inte trätt i kraft.

Sverige har bekräftat det här. Vi har fattat beslut i Sveriges riksdag. När 30 länder har bekräftat detta träder konventionen i kraft. Sverige invände mot det här 1998 och ansåg att i stället för förslaget att alla gemenskapens medlemsländer gör en samtidig deponering av ratifikationsinstrumenten, skulle förslaget ändras i riktning mot att tillåta deponering samtidigt av en majoritet av medlemsländerna och gemenskapen.

Vi fick inget stöd för detta. Det betyder att det inte har gått att genomföra. Den situation som vi förutsåg för två och ett halvt år sedan har nu inträffat. Av de 30 ratifikationer som krävs har 28 deponerats. Det är minst tre EU-länder som har avslutat sin nationella procedur, och fyra länder meddelade i början av sommaren att nationella procedurer skulle vara avslutade i början av hösten.

USA för en kampanj för att förmå berörda länder att påskynda ratificeringsprocessen. Det är klart att ur svensk synvinkel vill vi att det ska bli ett ikraftträdande av FN-avtalet. Därför förordar vi att en majoritet av medlemsländerna och gemenskapen deponerar sina instrument samtidigt innan utgången av 2000. Om en majoritet inte är uppnådd vid årsskiftet ska varje medlemsland och gemenskapen därefter ratificera så snart den nationella proceduren medger.

Det här är så känsligt att kommissionär Fischler, enligt uppgift, överväger att föra upp frågan till domstol för att få ett utlåtande huruvida det är möjligt att upphäva det gamla rådsbeslutet, som vi inte tyckte var bra, om att ratificera konventionen samlat i stället för att deponera ratifikationsdokumenten enskilt.

Det är väldigt krångligt det här. Men har ni några frågor så har jag experter med mig som kan svara på dem.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Bra, men såvitt jag har förstått är det som du nu läste upp en svensk ståndpunkt som kommer att framföras vid mötet. Jag förstår också att du är intresserad av att få stöd för det. Ingen har begärt ordet. Och jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i denna fråga.

Anf.  99  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Beträffande orienteringspriser för vissa fiskarter för 2001 ska man komma ihåg att dessa priser fastställs efter information av medlemsstaterna om genomsnittsliga marknadspriser under de tre föregående åren. På det viset fastställer man ett orienteringspris. Och den prisutveckling som man då observerar är den viktigaste enskilda faktorn när kommissionen föreslår nya orienteringspriser. Det ska alltså finnas ett samband mellan marknadspris och orienteringspris.

Andra viktiga faktorer är förändringar när det gäller produktionen, efterfrågan och nivåer på återtag. Men det är detta samband som vi från början har beslutat om.

Det handlar om lite olika fiskarter i detta sammanhang. Beträffande sill och strömming föreslår kommissionen en sänkning av orienterings-priset med 4 %. Ett svenskt önskemål är en sänkning med 2 %. När det gäller torsken föreslår kommissionen en ökning av orienteringspriset med 1,5 %. Vi anser att torskpriset ska höjas med 2 %. Beträffande kok-räka föreslår kommissionen en höjning av orienteringspriset med 2 %. Sverige föreslår en höjning med 4 %.

Den 8 november diskuterades detta vid den interna gruppens möte. Då hade många medlemsländer synpunkter på förslaget. Ordförande-skapet meddelade att man avsåg att presentera ett kompromissförslag som skulle diskuteras vid Corepermötet den 10 november. Enligt uppgift innehåller detta kompromissförslag en ytterligare höjning av orienteringspriset på torsk med 2 % och på kokräka med 2,5 % och en mindre sänkning av orienteringspriset på sill till minus 3,5 %. Det betyder alltså att det går svenska önskemål delvis till mötes.

För att ordförandeskapets kompromissförslag ska kunna antas krävs enhällighet. Om det inte blir enhällighet kommer kommissionens ursprungliga förslag att kvarstå. Det finns alltså anledning för Sverige att i slutändan stödja detta kompromissförslag.

Återigen är vår svenska ståndpunkt baserad på principen från början och inte något annat. Sedan försöker vi förändra principen. Men så länge vi har denna princip så tycker vi att man ska följa den. Det har kommissionen inte fullt ut gjort.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då är vi klara med huvudpunkterna på dagordningen. Då har vi övriga frågor kvar.

Jordbruksministern har kanske något att kommentera under övriga frågor.

Anf.  101 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nej, vi känner inte till några övriga frågor.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Det finns några, bl.a. om Galapagosavtalet.

Anf.  103  MAGGI MIKAELSSON (v):

På begäran av kommissionen kommer en fråga upp om möjliga konsekvenser av de tillåtna totalfångsterna och kvoterna för 2001 av de senaste vetenskapliga utlåtandena om viktiga fiskar. Det tycker jag är intressant, inte minst mot bakgrund av att jag under sommaren har haft möjlighet att lite grann följa utvecklingen av fiskbestånden längs Atlantkusten, alltså längs den norska kusten där man har konstaterat dels en ökad vandring söderut av kungskrabban, dels en ökad vandring norrut av kummel, alltså en fiskart som jag har lärt mig finns i Portugal men som nu finns i stora mängder längs den nordnorska kusten. Detta är viktiga saker. Jag vet inte om det kommer upp i detta sammanhang. Men jag tycker att det vore viktigt för dem som är biologiska experter att fundera över om detta är en effekt av klimatförändringarna eller uppvärmningen av haven. Men frågan är om detta är den typ av frågor som kommer upp under denna punkt.

Anf.  104  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ:

Vad vi tror kommer upp under denna punkt är att kommissionen kommer att rapportera om slutsatser från den vetenskapliga rådgivning som lades fram i förra veckan från Internationella havsforskningsrådet och som ju visar att det är ett mycket besvärligt läge för vissa arter i Nordsjön, vilket gäller inte minst torsken, där man egentligen föreslår ett totalstopp av fisket. Det är så pass allvarligt att man vill informera rådet om detta. Diskussionen om detta fortsätter alltså.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar jordbruksministern och hennes medarbetare för samrådet i dag. Vi har själva inga ytterligare frågor kvar på dagordningen. Jag förklarar därmed sammanträdet avslutat.

Innehållsförteckning

1 §  Forskning Utbildningsminister Thomas Östros Rapporter från ministerrådsmöten den 15 juni 2000 och den 9 november 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 16 november 2000 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 2

Anf.  5  PER BILL (m) 4

Anf.  6  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 6

Anf.  7  WILLY SÖDERDAHL (v) 6

Anf.  8  YVONNE RUWAIDA (mp) 6

Anf.  9  BIRGITTA CARLSSON (c) 7

Anf.  10  CHRISTINA AXELSSON (s) 8

Anf.  11  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 8

Anf.  12  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 8

Anf.  13  PER BILL (m) 12

Anf.  14  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 12

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  16  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 13

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  18  MAGGI MIKAELSSON (v) 13

Anf.  19  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 13

Anf.  20  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 13

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  22  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 14

Anf.  23  MAGGI MIKAELSSON (v) 14

Anf.  24  INGER STRÖMBOM (kd) 14

Anf.  25  YVONNE RUWAIDA (mp) 15

Anf.  26  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 15

Anf.  27  YVONNE RUWAIDA (mp) 15

Anf.  28  MAGGI MIKAELSSON (v) 15

Anf.  29  GÖRAN LENNMARKER (m) 16

Anf.  30  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 16

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  32  PER BILL (m) 16

Anf.  33  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 17

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 17

2 §  Allmänna frågor Utrikesrådet Sven-Olof Petersson Information och samråd inför extra ministerrådsmöte den 15 november 2000 18

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  36  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON 18

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  38  GÖRAN LENNMARKER (m) 19

Anf.  39  HOLGER GUSTAFSSON  (kd) 19

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  41  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON 19

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 19

3 §  Fiske Jordbruksminister Margareta Winberg Rapport från ministerrådsmöte den 16 juni 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 november 2000 20

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  44  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 20

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  46  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 20

Anf.  47  CARL G NILSSON (m) 21

Anf.  48  MAGGI MIKAELSSON (v) 21

Anf.  49  CARL G NILSSON (m) 21

Anf.  50  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 22

Anf.  51  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ 22

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  53  GÖRAN LENNMARKER (m) 22

Anf.  54  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 23

Anf.  55  GÖRAN LENNMARKER (m) 23

Anf.  56  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 23

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  58  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 23

Anf.  59  WILLY SÖDERDAHL (v) 24

Anf.  60  BIRGITTA CARLSSON (c) 24

Anf.  61  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 24

Anf.  62  WILLY SÖDERDAHL (v) 25

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  64  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 25

Anf.  65  MAGGI MIKAELSSON (v) 25

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  67  CARL G NILSSON (m) 26

Anf.  68  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 26

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  70  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ 26

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  72  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 27

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  74  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 27

Anf.  75  GÖRAN LENNMARKER (m) 27

Anf.  76  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ 27

Anf.  77  GÖRAN LENNMARKER (m) 27

Anf.  78  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 28

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  80  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 28

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  82  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 28

Anf.  83  BIRGITTA CARLSSON (c) 29

Anf.  84  MAGGI MIKAELSSON (v) 29

Anf.  85  YVONNE RUWAIDA (mp) 29

Anf.  86  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 29

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  88  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 29

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  90  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 30

Anf.  91  CARL G NILSSON (m) 30

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  93  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 30

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  95  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 31

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  97  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 31

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  99  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 32

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  101 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 33

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  103  MAGGI MIKAELSSON (v) 33

Anf.  104  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ 33

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 33