Fredagen den 10 mars 2000

EU-nämndens uppteckningar 1999/2000:18

1 §  Ekofin
Finansminister Bosse Ringholm
Rapport från ministerrådsmöte den 28 februari 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 13 mars 2000

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat. Samtidigt hälsar jag finansminister Bosse Ringholm med medarbetare hjärtligt välkomna hit för samråd inför nästa veckas Ekofinmöte. Men först ska du ge en återrapport från det förra Ekofinmötet.

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag ska vara väldigt kort och hänvisa till den mötesrapport som ni har fått. Jag svarar självfallet på frågor om det finns sådana.

Anf.  3  LARS TOBISSON (m):

Jag tänkte inte ta upp själva mötesrapporten utan jag tänkte ta upp det som ligger före det inslaget i vår dokumentation, nämligen den redovisning som vi har fått om Regeringskansliets euroinformation.

Jag tackar för informationen, men jag har lite svårt att relatera siffrorna som ges, att det rör sig om 5 miljoner per år plus matchande 5 miljoner från EU. Jag skulle vilja höra hur det förhåller sig till det totala beloppet som är anslaget inom EU för ändamålet och hur mycket som andra länder satsar. Den som har genomfört en informationskampanj vet trots allt att 10 miljoner inte räcker till så värst många annonser och broschyrer.

Jag vet att finansministern inte är så pigg på att svara på frågor, men det finns kanske någon i den stora delegationen som kan tillhandahålla den här upplysningen.

Anf.  4  MATS ODELL (kd):

Jag har en fråga om Ekofinmötet den 28 februari. Genom mötesrapporten vet vi att EU genomför en aktivitet gentemot den nya österrikiska regeringen. Min nyfikenhet växer med formuleringen. Det står att den nye österrikiske finansministern Grasser från Frihetspartiet fick ett frostigt mottagande.

Det skulle vara intressant om finansministern ville beskriva hur man hanterade Österrike. Hur aktivt deltog man?

Anf.  5  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

På den sista frågan kan jag svara att mottagandet var ungefär som det svenska vintervädret, dvs. han hälsades inte särskilt välkommen. Den portugisiske ordföranden berättade om vår syn på demokrati, frihet och humanitet, och det fick gälla som inriktning. I övrigt var det ingen särskild välkomstceremoni på något sätt.

När det gäller Lars Tobissons fråga om euroinformationen överlåter jag den på den av mina medarbetare som kan berätta mer i detalj.

Anf.  6  Departementsrådet PETER SANDWALL:

När det gäller finansieringen av det praktiska i samband med euroinformationen har regeringen avsatt 15 miljoner kronor under perioden 1999–2001. Utgångsläget är att de 15 miljonerna ska spridas ut jämnt över de tre åren.

Under 1999 ingick, som nämnden vet, regeringen ett samarbetsavtal med Europaparlamentet och Europeiska kommissionen. Inom ramen för det samarbetet samfinansierar EU-kommissionen den svenska euroinformationen till ungefär 50 %.

De medel som skjuts till av EU-kommissionen är 5 miljoner till Sverige. Liknande avtal finns med tolv andra medlemsländer i EU. Om man ser hur kommissionens medel fördelas över dessa 13 avtal varierar det väldigt mycket. Det beror dels på storleken på respektive medlemsland, dels på omständigheterna i medlemsländerna.

För svensk del – vi deltar ju inte i valutaunionen – är EU:s finansiering av den svenska euroinformationen förhållandevis liten jämfört med de andra länderna.

Anf.  7  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag skulle bara vilja höra vilka länder det är som inte ingår i detta. Det nämndes tolv EU-länder. Vilka är de andra två? Är det England och Danmark?

Anf.  8  Departementsrådet PETER SANDWALL:

Det stämmer. De länder som inte har sådana avtal är Storbritannien och Danmark.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi gå över till nästkommande dagordning.

Anf.  10  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Inför Ekofinmötet nu på måndag har ni fått en kommenterad dagordning med en del bilagor.

Jag vill också nämna att vi från svensk sida för närvarande undersöker om vi på något sätt under övriga ärenden eller på annat sätt kan få upp frågan om införseldiskussionen på dagordningen.

Under punkten Övriga frågor tillkommer det också en annan punkt. Det är en presentation av EU:s Balkansamordnare Hombach. Han ska presentera en kommande givarkonferens för regionen.

Det första ärendet gäller frågan om ansvarsfrihet för kommissionen när det gäller 1998 års budget. Ekofinrådet ska alltså besluta om kommissionen ska få ansvarsfrihet för 1998 års budget. Grunden för ansvarsfrihetsbeslutet är ju Revisionsrättens årsrapport. Den nya kommissionen har markerat allvaret i redovisningen genom att man har tagit fram ett reformprogram under Neil Kinnocks ledning. Det innehåller en åtgärdsplan och en tidtabell där man diskuterar de oegentligheter och brister som har funnits och som man försöker att få ned till ett minimum. Detta var ett stort inslag vid den nya kommissionens start.

Det finns en hel del material som nämnden har fått ta del av tidigare och som också ligger till underlag för det här. Det är alltså årsrapporten, promemorian med beskrivning av Revisionsrättens rapporter om själva beredningsprocessen, den åtgärdsplan som kommissionen har. Det förslag som finns till rekommendation är att Europaparlamentet bör bevilja ansvarsfrihet för kommissionen för genomförandet av budgeten för 1998. Det är en rekommendation som åtföljs av förslag till slutsatser för varje utgiftskategori med anledning av Revisionsrättens iakttagelser.

Om man ska försöka svara på frågan om vad skälen är till att ansvarsfrihet rekommenderas är det – som jag ser det från svensk sida – tre olika saker.

Till att börja med avser ansvarsfrihetsprövningen det sista året som den gamla kommissionen var ansvarig för genomförandet. Det är naturligtvis svårt att utkräva av den nuvarande kommissionen att ta ansvar för vad den gamla kommissionen åstadkom.

Den nya kommissionen har också visat sin resoluta avsikt att ta itu med de brister som Revisionsrätten har pekat på, dels genom det reformprogram som jag nämnde, dels genom det handlingsprogram som kommissionen redovisat för att få ned antalet utbetalningar som är behäftade med fel till ett minimum. Vi från svensk sida har uttalat ett starkt stöd för detta arbete och för innehållet i reformprogrammet.

Revisionsrättens iakttagelser i sig kanske inte räcker till för att rekommendera ansvarsfrihet, men detta har alltså den speciella bakgrund som jag tidigare nämnde.

Det som jag tänker ta upp i mitt inlägg på måndag är att understryka vikten av att Sverige anser att EU:s medel ska användas korrekt och effektivt och att Revisionsrätten och dess rapporter har en väldigt viktig roll att spela för att säkerställa dessa uppdrag.

Jag vill också klargöra att vi fortfarande är oroade över att Revisionsrätten inte har kunnat se några avgörande förbättringar i den finansiella styrningen och kontrollen i förhållande till föregående år.

Jag tänkte också ta upp frågan att vi är beredda att stödja rekommendationen om ansvarsfrihet, inte minst mot bakgrund av att den nya kommissionen nu har haft en uttalad avsikt att reformera kommissionens arbete. En majoritet av de konkreta förslagen finns med i den vitbok som presenterades för några dagar sedan som tar sikte på att undanröja de brister som Revisionsrätten har pekat på.

Vi utgår från att man inte tappar tempo i det arbetet utan att man nu med full fart kommer att försöka att genomföra de förslag som finns.

Det är också en fråga om att lyfta fram Revisionsrättens rapporter så att det står utom allt tvivel att man utnyttjar Revisionsrättens iakttagelser fullt ut. Där pågår ett arbete på tjänstemannanivå i rådet som jag hoppas slutligen kan konfirmeras via beslut på Ekofinrådets möte i maj.

Det är i huvudsak dessa synpunkter som jag kommer att föra fram i anslutning till ansvarsfrågan.

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen begärt ordet tolkar jag det som att det finns en majoritet i nämnden bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  12  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nästa punkt handlar om stabilitetsprogrammen från Frankrike, Luxemburg och Portugal. Då återstår bara Österrikes stabilitetsprogram. Österrike fick respit med att komma in med sitt uppdaterade program till följd av regeringsskiftet.

Nämnden har ju sett dessa program. Det förväntas inte någon mer omfattande behandling vid själva mötet med tanke på att programmen i huvudsak ser bra ut.

Jag vill bara påpeka att det finns utrymme för en mer ambitiös finanspolitik när det gäller både Portugal och Frankrike. Det är viktigt att använda den gynnsamma ekonomiska utvecklingen i dessa länder till att förstärka statsfinanserna ytterligare.

Anf.  13  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Det gäller den sista punkten som finansministern nämnde. Det står i texten att man gör den bedömningen att det finns utrymme för en högre ambitionsnivå med tanke på den starka BNP-tillväxten i Frankrike. Det är ett intresse också för Sverige att Frankrike har tillräckliga ambitioner. Min fråga är: Kommer finansministern att ta upp denna fråga på Ekofin eller betraktas detta som en angelägenhet enbart inom Euro 11-gruppen?

Anf.  14  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Svaret är att det är en angelägenhet för hela Ekofin, självfallet, och vi har redan fört fram den synpunkten i den förberedande behandlingen. Vi vill gärna understryka det, och det framgår ju också av yttrandet att det är en önskan från alla länder, inte bara från Euro 11-gruppen.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar då att det finns majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  16  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nästa fråga gäller toppmötet om sysselsättningen om ett par veckor i Lissabon. Björn Rosengren och Leif Pagrotsky, som är berörda i andra delar, kommer att ge information om förberedelserna.

Det som gäller Ekofin är framför allt en rapport från Ekofinrådet till toppmötet som bygger på en rapport från ekonomisk-politiska kommittén. Denna rapport har tyvärr kommit in väldigt sent.

Jag börjar med Ekofinrådets bidrag till Lissabon, som inte heller har kommit in, men som förväntas att behandlas. Det handlar om vikten av att integrera finansiella marknader och effektivare riskkapitalmarknader. Man tar också upp kvalitet och uthållighet i de offentliga finanserna för att man ska nå större tillväxt och ökad sysselsättning.

Om man ska översätta det mer konkret innebär det att toppmötet bör sända en signal till Ekofin om klara tidsfrister och prioriteringar för det fortsatta arbetet inom det här området. Det gäller t.ex. att snabbt gå vidare med de prioriterade åtgärderna i kommissionens handlingsplan för finansiella tjänster och att skyndsamt genomföra handlingsplanen för riskkapital.

Den ekonomisk-politiska kommittén kommer också att presentera en årlig rapport om strukturella reformer. Jag vet att ni har fått den rapporten väldigt sent och jag vet inte om alla har haft tillfälle att ta del av den. Men i så fall kan jag återkomma och redovisa mera i detalj vad den innehåller.

När det gäller kommissionens bidrag till toppmötet i Lissabon finns det skäl att säga att utifrån svensk utgångspunkt är det ett väldigt bra bidrag. Det är en framgång att man nu gör ett försök att konkretisera sig i sysselsättningsfrågorna på en rad områden.

Frågan om sysselsättningsgraden som vi länge har drivit från svensk sida har nu tagits upp i dokumentet. Vi kommer att välkomna de inslag som finns i rapporten och understryka hur viktigt det är att vi får konkreta uppdrag när det gäller sysselsättningspolitik i fortsättningen.

Anf.  17  LARS TOBISSON (m):

Jag tänkte först fråga finansministern på vilket sätt han tänker vara oartig mot Österrikes finansminister vid det här tillfället. Men det gäller mera inledningen av mötet.

Sedan har vi frågan om förberedelserna för toppmötet i Lissabon. Med utgångspunkt från de dokument som vi fick från ordförandelandet har jag tidigare sagt att det är ganska ordrikt, men inte särskilt operativt. Det är många vackra formuleringar om innovation och kunskap. Det är svårt att se hur man konkretiserar detta.

Sedan har det stegvis förts mot en ökad konklusion som bl.a. sker i dokumentet från kommissionen. Vad som står i det som lades på vårt bord nu på morgonen kan jag inte bedöma, eftersom jag såg det först för fem minuter sedan.

Men ändå kan man konstatera att det som är viktigt här utifrån ekonomisk synpunkt är att man får en utveckling i enlighet med Cardiffprocessen. Av de processer som nämns här – Köln, Luxemburg och Cardiff – tycker jag att det verkar mest framgångsrikt att arbeta med frågorna utifrån Cardiffprocessen.

De tre områden som har pekats ut – att man ska stärka de offentliga finanserna, att man ska finna bättre möjligheter att få riskkapitalmarknaden att fungera och att man ska få den finansiella marknaden att fungera – är viktiga områden att satsa på.

Ändå måste jag säga att jag känner att det är någonting som saknas och som inte heller finns i det non-paper som vi senare kommer att få se från den svenska regeringen. Det är vad man kan göra för att få marknaden att fungera på hemmaplan, dvs. det som vi efterlyst i form av strukturella reformer, sänkta skatter på produktionen och avregleringar av olika delmarknader.

Man kan ju säga att skattepolitik inte hör till EU:s beslutsområde. Men det är inget som hindrar att man även på det här området sätter upp den sorts benchmark och målsättningar som man i övrigt talar om beträffande t.ex. sysselsättningens utveckling. Jag skulle vilja höra om detta är någonting som alls diskuteras i ministerrådet.

Anf.  18  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag har förståelse för om Lars Tobisson inte har hunnit att ta del av ekonomisk-politiska kommitténs rapport, eftersom den kom väldigt sent, men jag vill knyta an till det som Lars Tobisson sade om Cardiffprocessen, eftersom den är en grund för denna rapport.

Det som kommittén tar upp är frågan om reformer inom gas, post, vatten och transportsektorn. Man anser att statsstöden bör reduceras och omdirigeras till horisontella stöd. Man pekar på behovet av att göra den offentliga upphandlingen mer effektiv och mer transparent. Man har förslag om att öka integrationen på finansmarknaden och utveckla en likvid värdepappersmarknad. Man har också synpunkter på att det bör göras mer i arbetsmarknadspolitiken, framför allt för att öka anställbarheten. Man efterlyser att medlemsstaterna utvecklar strategier för att möta demografiska utmaningar. Så det är en rad sådana strukturfrågor som tas upp i rapporten.

Anf.  19  MATS ODELL (kd):

Det finns ganska mycket i de tankegångar som förs fram i dokumenten som handlar om att ta vara på den nya IT-sektorns möjligheter. Det är ett genomgående tema, och vi återkommer kanske till det när näringsministern dyker upp här.

Finansutskottet har haft en hearing om den nya ekonomin och IT-sektorn och vad som skulle behövas för att lägga till rätta och fullt ut kunna utnyttja den potential som finns, och där Sverige ligger långt framme.

Ett genomgående tema hos dem som vi hade kallat till finansutskottet var bl.a. beskattningen av personaloptioner, att den hade en oerhört stor betydelse för att man skulle kunna behålla medarbetarna i dessa företag, för att man skulle undvika löneinflation osv.

Känner den svenska regeringen att det skulle vara angeläget att fånga upp vad sektorn själv säger och driva det som ett ledande IT-land inom EU i den här processen?

Anf.  20  REYNOLDH FURUSTRAND (s):

Det är kanske arbetsmarknadsministern som egentligen ska ha min fråga, men jag ställer den nu i alla fall.

Det handlar om de enorma satsningar som man, enligt kommissionen, ska göra på Internetområdet. Alla skolor bör ha tillgång till Internet år 2001. Sedan sägs det att allmänheten bör garanteras tillgång till Internetkunskapsresurscenter på alla orter samt gratis utbildning på platsen till 2002.

Då frågar man sig: Vilka kostnader ligger i detta? Det är ju en gigantisk satsning. Det är bra att man gör det här, men det är ju enorma kostnader förenade med det.

Anf.  21  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är riktigt som Reynoldh Furustrand säger, att det är ett mycket ambitiöst program som finns på IT-området. Några av de förslag som refererades här är naturligtvis omfattande. Sedan har ju länderna hunnit olika långt. En del av debatten kommer att handla om att helt enkelt hitta en gemensam ribba. Just på IT-området kommer säkerligen Björn Rosengren att kunna kommentera mer i detalj, men jag tycker att det som föreslås där är spännande.

På arbetsmarknadsområdet ligger Sverige så väldigt långt framme att vi tycker att ribborna i en del av de förslag som finns inte är tillräckligt höga. Vi har ju jobbat för att man skulle ha särskilda mål för varje enskilt land, anpassade till varje lands egna förutsättningar.

Mats Odell tog upp frågan om personaloptioner. Det är ju en diskussion som förs också här hemma. Det finns många faktorer som kan påverka rekryteringen av IT-personal, och skattefrågan är naturligtvis en av dessa. Samtidigt kan skattefrågan aldrig isoleras för en enstaka grupp eller en enstaka rekryteringssituation, utan den får vägas in i alla övriga skattekrav och önskemål som finns.

Vi har alltså inga planer för dagen när det gäller personaloptioner. Däremot tycker vi att det är oerhört viktigt – och det knyter an till den IT-diskussion som förs i kommissionens rapport – att man satsar mycket på utbildning, eftersom det är en avgörande fråga för att det ska finnas tillgång till personal.

Anf.  22  KARIN PILSÄTER (fp):

Det står mycket i rapporten från kommissionen som är intressant och bra, men jag har naturligtvis inte heller hunnit att titta på den.

Samtidigt måste man hela tiden fråga sig vad som är en uppgift för ministerrådet och EU och vad som är nationella uppgifter. En sak är att föra diskussioner, men en annan sak är att försöka att ange mål. Det gäller t.ex. detta med skolor. Vår bestämda uppfattning är att det inte är en fråga för Europapolitiken.

Det är klart att om man har som konkret målsättning att alla skolor ska ha tillgång till Internet säger man samtidigt någonting om vad skolorna i övrigt inte ska arbeta med och hur man ska fördela resurser i skolpolitiken. Och det tycker vi definitivt inte är en Europafråga.

Det finns också en rad andra exempel. Men det finns mycket som är bra, och man kan ju ha ett idéutbyte utan att för den sakens skull sätta upp bindande målsättningar.

Det är bra med mål, men Sveriges regering driver, såvitt jag förstår, ganska hårt att andra ska sätta upp mål. Samtidigt är det viktigt att man inte låser sig vid målformuleringar och mått på ett sådant sätt att de blir styrande på ett snedvridande sätt. Vi anser t.ex. att målet om 4 % öppen arbetslöshet i Sverige har lett till att man har fokuserat på fel frågeställningar, och sådant är inte riktigt lyckat att exportera.

Men målet om en höjd sysselsättningsgrad är ju bra. Man behöver ju inte försöka att övertyga de andra precis hur de ska formulera de exakta måtten.

Anf.  23  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det som är skälet till att Sverige sedan länge har drivit frågor om särskilda mål i sysselsättningspolitiken är att vi tycker att de har varit en sporre för att hela tiden höja ambitionsnivån.

Jag är medveten om att när man på europeisk nivå ska sätta upp sådana ribbor kan det ibland bli som när det gäller sysselsättningspolitiken, att för Sveriges del har vi för länge sedan klarat av alla uppdrag. Därför har vi tyckt att man skulle sätta upp ribbor på nationell nivå i fortsättningen. Men det viktigaste är att länderna gemensamt kan komma fram till att de ska höja ambitionsnivån, och i det sammanhanget kan målen ha en stor betydelse.

Sedan är det alltid ytterst en fråga om resurser. Det får väl ingå i övervägandena inför toppmötet att man ser hur många av de förslag som finns som kan bindas till resurser. Jag tycker själv att det dokument som kommissionen har presenterat är spännande och intressant därför att det är så konkret. Man har ofta sagt i EU-sammanhang att man har varit för allmängiltig och inte tillräckligt konkret.

När det sedan äntligen kommer någonting konkret är det lätt att slå ned på det och säga att det inte är realistiskt, och det är det kanske inte i vissa avseenden. Men jag tycker att det är bra som en utgångspunkt för en spännande diskussion på toppmötet att det nu finns ett oerhört genomarbetat material. Jag tycker att kommissionen ska ha uppmärksamhet för att man har försökt att tillmötesgå önskemålen om konkretiseringar, inte minst i sysselsättningspolitiken.

Anf.  24  MATS ODELL (kd):

Nu tar finansministern själv upp den fråga som jag hade tänkt ställa till näringsministern. Det framgår av ett annat dokument som finns på nämndens bord att Sverige kommer att verka för att full sysselsättning blir ett mål för EU samt för att medlemsstaterna upprättar mål för en ökad sysselsättningsgrad.

Hur definierar då finansministern full sysselsättning – om nu Sverige ska driva detta som ett mål, vilket framgår av ett dokument som är sprunget ur Regeringskansliet?

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är inte så svårt. Det är ju en klassisk svensk diskussion. Alla som vill och kan ta ett arbete ska också få den möjligheten. Det är en diskussion som vi har fört i årtionden i vårt land. Och vi ser med tillfredsställelse att denna svenska idé håller på att få ett europeiskt genomslag.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Vi hade den här frågan inför toppmötet uppe vid det förra samrådet med finansministern. Vi kommer att ta upp frågan också nästa vecka då statsministern kommer hit. Regeringen har nu presenterat sin ståndpunkt när det gäller Ekofinrådets bidrag till toppmötet. Jag konstaterar då att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt.

Anf.  27  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Den sista punkten på den formella dagordningen handlar om skatt på flygbränsle. Inom EU i dag beskattas inte flygfotogen som används i kommersiell flygtrafik. Även globalt är det normalt att flygbränslen inte beskattas.

Frågan om ifall flygbränsle borde beskattas är ständigt aktuell. I en rapport från 1996 rekommenderar EG-kommissionen att punktskatt ska tas ut på flygfotogen ”så snart internationell rätt tillåter att Gemenskapen tar ut en sådan skatt från alla flygbolag inklusive det från tredje land”.

Året därpå uppmanade rådet kommissionen att utreda frågan vidare. Nu har utredningen slutförts, men resultatet av utredningen är ännu inte känt. Kommissionens meddelande kommer att presenteras på mötet med Ekofinrådet. När det väl finns ett sådant meddelande kommer det självfallet att skickas över till nämnden.

Anf.  28  MATS ODELL (kd):

Detta har ju varit en fråga för svensk politik. Vi har varit tvungna att avskaffa denna beskattning. Finns det över huvud taget någonting i skyn som tyder på att Chicagokonventionen håller på att luckras upp eller att det är någon förändring som är på gång när det gäller de 1 100 avtal som EU-länderna har slutit? Är tanken att detta ska bli en del av EU:s egna medel, att det är EU som ska ta ut denna skatt?

Det är så osannolikt att den här frågan över huvud taget kommer upp och att den ska kunna leda till framgång.

Anf.  29  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är kanske för tidigt att svara på frågan, eftersom det inte finns något material. Någon av mina medarbetare kan säkert lämna mer information om vad vi vet underhand.

Anf.  30  Finansrådet PEDER ANDRÉ:

Faktum är att vi inte vet särskilt mycket. Men jag kan lämna faktauppgiften att den skatt som man tidigare har diskuterat är alltså en vanlig punktskatt som ska tillfalla den nation som tar ut den.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Det är fråga om en informationspunkt i dagsläget, så det är inget beslutsärende.

Anf.  32  CARL ERIK HEDLUND (m):

Herr ordförande! Med anledning av att finansministern berättade att Sverige under punkten Övriga frågor skulle aktualisera införselreglerna vill jag ställa några frågor till finansministern. För det första undrar jag om det fanns några öppningar i samtalen med kommissionären Bolkestein inför de här förhandlingarna. För det andra undrar jag vad regeringen då tänker föreslå i samband med Ekofinmötet. Finns det någon handlingsplan? För det tredje undrar jag vilka underhandskontakter Sverige redan nu har tagit för att se om det här är en framkomlig väg. Jag stannar där så länge.

Anf.  33  MATS ODELL (kd):

Jag har samma intresse som Carl Erik Hedlund av att höra vad den svenska strategin ska vara när det gäller den här punkten under Övriga frågor.

Anf.  34  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag nämnde att jag antingen under Övriga frågor eller på annat sätt kommer att se om det är möjligt att ta upp den här diskussionen. Jag har inte något definitivt svar ännu av det skälet att vi just nu håller på att ta kontakt med alla EU-länder. Det är efter de kontakterna som vi sedan får bedöma om det är det rätta och lämpliga tillfället att ta upp diskussionen på måndag. Men om det finns förutsättningar för det så vill jag gärna ta upp diskussionen. Det hänger, som svar på Carl Erik Hedlunds fråga, ihop med att vi, efter samtal med kommissionären Bolkestein i måndags, ser att nästa steg är att vi måste aktualisera frågan tillsammans med medlemsländerna. Om det inte kan ske vid det här Ekofinmötet så får det ske vid nästkommande Ekofinmöte.

Om vi ska ta upp frågan vill vi också vara säkra på att vi, och det är i så fall min hemställan till mina kolleger, kan få en reaktion som innebär att kommissionen får i uppdrag att återkomma med ett förslag i frågan, alltså att vi kan få en positiv respons om att kommissionen är beredd att återkomma med ett förslag. Det är det vi undersöker för närvarande: Om det med tanke på den korta tid som står till buds fram till på måndag är möjligt att lyfta frågan med den utgången att vår begäran om att frågan ska få återkomma på ett kommande Ekofinmöte kan tillmötesgås.

Anf.  35  CARL ERIK HEDLUND (m):

Vi har ju diskuterat den här frågan många gånger både här och i andra sammanhang. Nu är det precis som finansministern säger väldigt lite tid kvar innan någon form av beslut eller aktion kommer att ske. Det är mindre än tre och en halv månad kvar. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  36  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Målsättningen behöver vi inte diskutera. Det har vi gjort tidigare. Där har vi en bred politisk majoritet. Det är ju procedurfrågan som är intressant nu. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  37  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<

Nu svarade aldrig finansministern på min fråga om hur han tänkte mobba den österrikiske finansministern den här gången. Men kan finansministern svara på frågan hur han föreställer sig att man ska sitta i bilaterala överläggningar med det vinproducerande landet Österrike och komma överens om hur de ska hjälpa till för att Sverige ska kunna få förlängt undantag. Det förstår jag inte alls hur det ska gå till. Det skulle vara intressant om finansministern ville kommentera detta.

Anf.  38  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag har en något annan vinkling på det hela. Det var intressant information som kom i nyheterna i morse som handlade om den första rapporten från de län som haft prov med ökat öppethållande på Systembolaget. Man har kunnat konstatera att det är en markant ökning av antalet fall av våld och kvinnomisshandel i dessa län. Det kan vara intressant att studera denna rapport och ha med den i bakfickan som ett argument.

Anf.  39  KARIN PILSÄTER (fp):

Herr ordförande! >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  40  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Den fråga jag ställde till Bolkestein handlade om att han är ålagd att lämna en rapport till Ekofin om Danmarks och Finlands situation senast den sista juni. Jag ställde frågan till Bolkestein om han var beredd att ta in Sverige i sin rapport i detta sammanhang. Det var han beredd att göra. Han lämnade ett positivt besked.

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Jag ska inte polemisera för mycket med Lars Tobisson i den här debatten, det leder ingenstans. Lars Tobisson har ju sådana bekymmer med Österrike. Jag vet att Lars Tobisson har närmare kontakter med den österrikiska regeringen än vad jag har, eftersom hans systerparti ingår i den halvsvarta regering som finns i Österrike i dagsläget, men jag avser inte att uppträda på något annat sätt än vad mina kolleger gör i Ekofin.

Anf.  41  LARS TOBISSON (m):

Jag får ju ändå fråga finansministern om han kan bekräfta att det är så att det krävs enhällighet för att göra en framställan från rådet till kommissionen om att få fram ett förslag.

Anf.  42  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  43  LARS TOBISSON (m):

Jag undrar om finansministern egentligen svarar på min fråga. Jag undrar hur det är i EU-traktaten, huruvida det krävs enhällighet för att rådet ska kunna begära att få fram ett förslag från kommissionen som kommissionen själv inte avser att lämna.

Anf.  44  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Vi har fått en redovisning från finansministern om det tilltänkta upplägget. Vi har ju också tidigare behandlat frågan. Regeringen har redovisat sin ståndpunkt, och det har varit en klar majoritet i nämnden för denna. Jag konstaterar nu att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Det finns inget mer på din dagordning? Då ska jag bara passa på att uppmärksamma att de handlingar vi får från Finansdepartementet börjar bli riktigt bra – när det gäller omfånget.

Därmed är samrådet slut för den här gången. Vi tackar finansministern och hans medarbetare för deras medverkan i dag.

2 §  Arbetsmarknads- och sociala frågor
Näringsminister Björn Rosengren
Rapport från ministerrådsmöte den 29 november 1999
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 13 mars 2000

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar. Jag hälsar näringsminister Björn Rosengren och hans medarbetare välkomna hit. För det första ska vi ha en återrapportering från det tidigare ministerrådsmötet, som ägde rum den 29 november. Vi har fått ett utskickat papper om det, men jag lämnar över ordet till dig om du särskilt vill kommentera det tidigare mötet. Varsågod!

Anf.  47  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Tack, herr ordförande. Jag tänkte mig bara en väldigt kort rapportering från rådsmötet den 29 november och sedan också en kort information om det informella ministerrådsmöte som var i Lissabon den 11 februari. Det kan ha en viss betydelse. Om man börjar med rådsmötet den 29 november så deltog både jag och statsrådet Thalén i det rådsmötet. Såsom sades här har det delgivits en skriftlig rapport. Jag tänker ta upp några frågor inom mitt ansvarsområde.

I avvaktan på en slutlig politisk överenskommelse och ett beslut om det s.k. sysselsättningspaketet vid det gemensamma mötet mellan rådet och Ekofin, alltså detta jumbomöte, träffade rådet en preliminär politisk överenskommelse. Överenskommelsen träffades utan debatt, och sysselsättningspaketet antogs senare samma dag vid jumbomötet. Paketet består av riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik för år 2000 och den gemensamma sysselsättningsrapporten för år 1999 samt rådsrekommendationer med länderspecifika rekommendationer om sysselsättning. Det har sedan, som ni känner till, behandlats vid toppmötet i Helsingfors. Där beslutade man om riktlinjerna. De andra två delarna beslutades det om i och med jumbomötet.

Vidare nåddes politisk överenskommelse om att inrätta en ny sysselsättningskommitté i enlighet med Amsterdamfördraget, och rådet fattade beslut om en resolution om informationssamhällets sociala och arbetsmarknadspolitiska dimension. I denna fråga gjorde jag ett inlägg där jag poängterade att EU måste sträva efter ett konkurrenskraftigt Europa inom IT-området, något som ger möjlighet till ökad sysselsättning inom högkvalitativa arbeten. Samtidigt tog jag upp frågan om att IT-samhället måste bygga på trygghet för den enskilde individen. Jag framförde också förhoppningen att unionen ska skapa en EU-myndighet för frågor om IT-samhället.

Vad gäller den långdragna frågan om Europabolag – den har nu hållit på i 27 eller 28 år tror jag – lämnades bara en rapport om vissa bilaterala kontakter som hade förevarit. Frågan hade vid dessa överläggningar inte lösts. Jag är lite orolig, kan jag väl säga inom parentes, att den frågan kommer att hamna hos oss.

Vad gäller direktivförslaget om fysikaliska agenser redovisade ordföranden läget i förhandlingarna och konstaterade att frågan, som är tekniskt mycket komplicerad, skulle gå vidare till nästa ordförandeskap Vid mötet presenterade kommissionen också det antidiskrimineringspaket som finns kommenterat i dagordningen för nästa veckas rådsmöte. Jag tänkte senare be att få komma med en lägesrapport.

Sedan, herr ordförande, vill jag mycket snabbt gå till det informella möte som var i Lissabon den 11 februari i år. Då höll det portugisiska ordförandeskapet ett informellt ministermöte med arbetsmarknads- och socialministrar. Också biträdande socialminister Ingela Thalén deltog. Huvudsyftet med mötet var att diskutera förberedelserna inför det extra toppmötet i Lissabon den 23 och 24 mars om sysselsättning. På förmiddagen behandlades ordförandeskapets papper inför toppmötet och på eftermiddagen handlade det om social inclusion, eller social sammanhållning.

Ordförandepapperet betonade att ambitionen var att höja Europa till världsnivå när det gäller innovationer, kunskap och konkurrens. För att nå full sysselsättning krävs en ökad dynamik för tillväxt. Social sammanhållning handlar om att skapa förutsättningar för alla medborgare till delaktighet i samhällslivet. Ordföranden framhåll vidare frågor som livslångt lärande, informationssamhällets betydelse och framväxten av tjänstesektorn, vikten av lokala initiativ och utveckling samt parternas ansvar. Ordförandeskapet fick ett brett stöd för sin ansats från Sverige och övriga medlemsländer. Jag betonade i mitt inlägg bl.a. vikten av att ta till vara informationsteknikens tillväxt- och sysselsättningspotential. Jag gav vidare stöd för initiativet till e-Europe och framförde även här tanken på en europeisk IT-myndighet. Statsrådet Ingela Thalén betonade i sitt inlägg vikten av att utveckla samarbetet om social utslagning och social trygghet ur ett sysselsättnings- och tillväxtperspektiv.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Tack för den muntliga återrapporten från de här två råden. Då är det vice ordföranden som har ordet.

Anf.  49  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Det informella mötet den 11 februari var väl det första mötet där en minister från den nybildade österrikiska regeringen uppträdde. Det var vid det tillfället som man ansträngde sig för att komma för sent till mötet och för att undvika att ta i hand. Det förekom t.o.m. utmarscher från vissa som inte ville lyssna till vad den österrikiska ministern sade.

När vi sedan någon vecka senare från EU-nämnden gjorde ett besök i Portugal fick vi höra om ett informellt ministermöte som var planerat att hållas bara några dagar senare om jämställdhet, ett område som ligger nära det som arbetsmarknads- och socialministrarna sysslar med. Där hade man först försökt förmå den österrikiske ministern att inte delta. När ministern sade att hon hade rätt att delta som alla andra, inställdes mötet.

Nu är det som förestår ett ordinarie, reguljärt, ministerrådsmöte. Det går väl inte att inställa det. Men jag tänkte höra hur näringsministern tänker förhålla sig till den österrikiska kollegan den här gången. Planeras det över huvud taget någon aktion av detta slag från medlemsländerna som skulle innebära att hon kanske t.o.m. uteblir från mötet?

Anf.  50  GUSTAF VON ESSEN (m):

Herr ordförande! Jag konstaterar att det var två delar i detta. Det var arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor. Vi har fått en rapportering av arbetsmarknadsdelen, men det finns rätt mycket att återrapportera när det gäller samtalen kring socialpolitiken. Det är ju en mer exklusiv intern angelägenhet i varje land vilka sociala trygghetssystem man har och hur man vill utforma dem. De finns inte med i EU-samarbetet. Ändå finns det här förslag om en samarbetsprocess på europeisk nivå för att modernisera dessa system. Man har tillsatt en högnivågrupp osv. Man vill aktivera socialpolitiken för att öka den aktiva sysselsättningspolitikens effektivitet.

Allt detta är säkerligen vällovligt och intressant ur många synpunkter, men det glider så att säga in i ett område som egentligen inte omfattas av samarbetsavtalen mellan EU-länderna. Det är en inre nationell angelägenhet. Jag skulle vilja höra lite grann hur tongångarna är. Vi hade en diskussion om detta i går i socialförsäkringsutskottet, och jag tror att vi var tämligen eniga om analysen, att vi sakta men säkert glider in i ännu en samarbetsprocess som vi kanske inte riktigt i dag förstår att den är på gång, utan det är de små stegens tyranni som präglar arbetet.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Vi kanske ska upplysa om att också social- och socialförsäkringsministern så småningom kommer att göra den här återrapporteringen. Det är ju samma råd de rapporterar från.

Anf.  52  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Jag börjar med Lars Tobissons fråga om den österrikiska representanten, som heter Elizabeth Sickel. Hon är från Haiders parti, FPÖ. Jag kan beskriva själva bilden. Jag kom i tid, och det gjorde de andra ministrarna också. Elizabeth Sickel lyssnade och höll ett längre inlägg. Mer var det inte med detta. Det argumenterades fram och tillbaka. Däremot är det klart att vi har tagit den ställningen från regeringens sida, som andra regeringar inom EU har gjort, att ha en väldigt återhållsam hållning till Österrike. Det är inget nytt. Jag kan också säga att både den belgiska ministern och den franska ministern reste sig och gick ut när Elizabeth Sickel fick ordet. Men jag satt kvar och lyssnade, och det gjorde de övriga ministrarna också.

Vad som kommer att ske framdeles är att vi kommer att hålla den här kärva tonen. Det har vi deklarerat. Sedan, för att ge en bild, åkte vi till något slott och åt. Det hör ju till. Vid bussresan sedan kastades det blod på den buss som jag satt i. Bakom mig satt också Elizabeth Sickel. Det var faktiskt en riktigt otäck demonstration med blod och hakkors. Frågan om den österrikiska regeringens sammansättning går inte obemärkt förbi ute i Europa, varken om man ser till de folkliga demonstrationerna eller det sätt som vi hanterar detta på. Vi hanterar detta så som man kan göra. Det är vad jag kan säga där.

När det sedan gäller den här sociala frågan har vi Christer Eriksson från Socialdepartementet här. Jag kan väl allmänt säga att det som kanske oroar mig lite grann med den förändring som har skett är den linje som man märker att den nya kommissionären och hennes kabinett driver. Arbetsmarknadspolitiken och arbetsmarknaden har ju alltid så att säga stått vid ett vägskäl mellan att väga över mot socialpolitiska medel eller arbetsmarknadspolitiska medel. Den svenska traditionen är att vi bygger på arbetsmarknadspolitiska medel där vi har den s.k. aktiva arbetsmarknadspolitiken. Här finns det alltså en tendens mot att det lutar mer åt att lösa en del på socialpolitisk väg.

Då får vi inte glömma att Europa ser väldigt olika ut och att man i vissa av de sydliga länderna har andra problem än vad vi har. Vi från den svenska regeringens sida driver ändå att det ska vara arbetsmarknadspolitiken som är medlet för att människor får jobb och att det ska vara en aktiv arbetsmarknadspolitik. Jag ska överlämna ordet till Christer Eriksson.

Anf.  53  Kanslirådet CHRISTER ERIKSSON:

Arbetet med att förstärka det sociala samarbetet på EU-nivå är ju inget nytt som har dykt upp som gubben i lådan under det portugisiska ordförandeskapet. Det är frukten av en ganska lång diskussion som har pågått om en förnyelse av den europeiska sociala modellen. Här har kommissionen och medlemsländerna under ganska lång tid diskuterat på vilket sätt man ska möta de gemensamma utmaningarna i Europa, som det ju handlar om. Det är den demografiska explosionen, ökande sociala klyftor och liknande saker. Det är flera grupperingar i samhället som ställs utanför arbetsmarknaden. Man ska försöka få in en ökad mångfald på arbetsmarknaden.

Nu råkar det vara så att vi dels naturligtvis har den fördragsmässiga bakgrunden i Amsterdamfördraget, som möjliggör för gemenskapen att fatta beslut om åtgärder vad gäller social integrering, dels har också kommissionen under en lång rad år aviserat ett arbete vad gäller främjande av social integrering. Som ni också känner till, som rapporterats här tidigare, har det antagits rådsslutsatser vid förra mötet med social- och arbetsmarknadsministrarna under det finska ordförandeskapet avseende att förstärka det sociala samarbetet. Allt det här är alltså en rad olika samverkande faktorer som nu gör att arbetet plötsligt löses upp.

Det måste sägas att det aldrig från kommissionens sida varit tal om att gå längre än erfarenhetsutbyte, best practice och samarbete som naturligtvis inte går längre än vad fördraget medger. Det ska man ha i beaktande. Vad som nu händer är att man har tillsatt en interimistisk högnivågrupp för social trygghet som ska precisera samarbetsformerna närmare. Det har hela tiden varit tal om att se de sociala frågorna ur tillväxtperspektiv. Det finns naturligtvis, kan man väl också tillägga, krafter som vill driva det längre än så.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Det är ingen ytterligare som begär ordet. Vi tackar då för återrapporterna och går över till dagordningen för nästa vecka. Varsågod, näringsministern!

Anf.  55  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! På dagordningen för nästa veckas sammanträde hade jag tänkt ta upp dels punkt 3 om kampen mot diskriminering, dels punkt 4 som handlar om förberedelser inför Europeiska rådets extra möte i Lissabon den 23 och 24 mars.

Jag börjar med punkt 3. Jag tar upp frågan och konstaterar att diskriminering är ett nationellt problem men också en fråga som överskrider nationsgränserna. Det är därför viktigt att EU:s medlemsstater gemensamt tar krafttag mot diskriminering. Därför är diskrimineringspaketet ett angeläget initiativ från kommissionen. Det engagemang som ordförandelandet Portugal och flera medlemsstater nu visar är också mycket välkommet.

Det behövs en gemensam lagstiftning, t.ex. EG-direktiv, på detta område. Men bara nya lagar räcker inte. Det är mycket positivt att de två förslagen till lagstiftning i EU:s diskrimineringspaket har kompletterats med ett förslag till handlingsprogram. På detta vis kan ett praktiskt samarbete mellan länderna utvecklas för att man ska kunna bekämpa diskriminering.

En principiell fråga är att regeringen anser att det är olämpligt att använda ordet ras om människor. Det riskerar faktiskt att underblåsa fördomar. Detta har också uttalats av Sveriges riksdag i officiella sammanhang. Detta som ett exempel.

Anf.  56  MIKAEL ODENBERG (m):

Herr ordförande! Jag har två synpunkter och två frågor.

Det finns inga skiljaktiga meningar om de syften som man vill nå med det här direktivarbetet. Däremot menar jag att man starkt kan ifrågasätta om det föreligger behov av att på unionsnivå ta fram direktiv. Jag tycker att det finns ett visst fog för ståndpunkten att detta väl kan hanteras av medlemsstaterna själva.

Den andra synpunkten är att jag menar att man också starkt kan ifrågasätta klokskapen av den utvidgning i förhållande till svensk lagstiftning som ligger i det här arbetslivsdirektivet, nämligen att man nu ska föra in åldersdiskriminering.

Sedan har jag två frågor till näringsministern. Den första frågan gäller arbetslivsdirektivet. Frågan är om det direktivet innefattar oavsiktlig, indirekt diskriminering. Den andra frågan är om direktivet kan användas till stöd för att ingripa mot könskvotering och/eller positiv särbehandling.

Anf.  57  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag har också en fundering. Det här är ju två direktiv. Det etniska direktivet är mera begränsat när det gäller vilka diskrimineringsgrunder man tar med. Det omfattar bara ras – jag delar regeringens uppfattning att man ska utmönstra det ordet – eller etniskt ursprung.

Jag tycker att det finns ett problem när arbetslivsdirektivet omfattar hela skalan men det etniska bara omfattar två grunder. Man skulle kunna tolka det som att man när det gäller andra områden än arbetslivet kan acceptera andra typer av diskrimineringar. Jag tycker att det är viktigt att man har en enhetlighet i det här. Jag skulle vilja ha en kommentar till detta.

Anf.  58  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Låt mig bara ta upp frågan om åldersdiskriminering. Sedan ska jag överlämna ordet till Örjan Härneskog till höger om mig.

Om ni tittar på direktivet så finner ni att det handlar både om att unga och gamla människor inte ska kunna diskrimineras. Det är en fråga som har varit uppe många gånger också i Sverige. Jag har själv varit djupt engagerad i den frågan som ordförande i 50-plus en gång i tiden. Det finns sådan här lagstiftning i USA som anses vara väldigt kontraproduktiv. Man kringgår den osv. Men om man tittar på de här direktiven kan man konstatera att det mer är en markering. Man tar upp massor av undantag osv. Man kan vara orolig för att de här direktiven blir väldigt kravställande på det här området. Men så är det inte. Jag ska inte säga att de är till intet förpliktande, eftersom de självklart är det. Men det är ändå inte så att det finns regler om vad man måste göra om man är si eller så gammal eller ung.

Med detta skulle jag vilja lämna över ordet till Örjan Härneskog.

Anf.  59  Hovrättsassessor ÖRJAN HÄRNESKOG:

Innefattar direktivet oavsiktlig, indirekt diskriminering? Ja, rakt av. Sedan gällde det könskvotering och positiv särbehandling. Det man ska veta först är att diskrimineringsgrunden kön inte är med i det här paketet. Men det var kanske inte det som Mikael Odenberg menade med frågan. När det gäller positiv särbehandling innebär kommissionens förslag att de enskilda medlemsstaterna får behålla de regler som de har i dag. Låt oss kalla det att bollen bollas tillbaka till medlemsstaterna.

Maggi Mikaelsson tog upp en fråga. Tanken är inte ny när vissa diskrimineringsgrunder särskilt pekas ut. Vad gör man med de andra? Det är ingen ny fråga, och svaret är inte heller nytt. Så här har man i alla fall resonerat tidigare: Låt oss åtgärda det som vi kan nu, dvs. låt oss ta de steg som vi ser att vi kan ta! Därmed är det inte sagt att andra grupper inte skulle vara lika skyddsvärda.

Anf.  60  MIKAEL ODENBERG (m):

Jag tackar för svaret på frågorna. Det är väl bra att bollen rullas tillbaka till medlemsstaterna. Jag är väsentligen av den uppfattningen att det är där bollen hör hemma. Det styrks möjligen också av Björn Rosengrens kommentar till åldersdiskrimineringen.

Det har ju inte gått mer än ett år sedan den svenska regeringen lade fram flera propositioner med förslag till lagar om diskriminering i arbetslivet. Det innebar ju ett ställningstagande att inte framlägga förslag om en lag mot åldersdiskriminering i arbetslivet. I stället medverkar man till att få till stånd ett direktiv på unionsnivå som omfattar just den frågan. Näringsministern försvarar sig med att direktivet inte kommer att betyda något. Han insåg sedan att det inte ser så bra ut i de stenografiska uppteckningarna att det står ”till intet förpliktande”, så det togs tillbaka. Men det svävar liksom i alla fall över de stenografiska uppteckningarna.

Det är trots allt lite dubiöst att vi medverkar till direktivframtagande på unionsnivå på områden där vi känner en tveksamhet och där vi inte i vår nationella lagstiftning har velat föreslå några verkningsfulla regler. Det understryker möjligen det som jag sade om att man kan ifrågasätta klokskapen av att ta fram direktiv på unionsnivå på det här området.

Anf.  61  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag har full förståelse för att man tar en sak i taget, men jag tycker att det vore värdefullt om det under den här diskussionen tydligt framgick att det, när Sverige accepterar att man väljer två diskrimineringsgrunder i det här fallet, inte betyder att de andra är bortglömda. Det kan ju vara lämpligt att lyfta fram att det är dags för de andra att komma sedan.

Anf.  62  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag har ingen kommentar till detta. Men jag vill än en gång markera att dessa direktiv självklart är förpliktande för Sverige.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Vad jag förstår är det här inte heller något beslutstillfälle, utan det handlar om en lägesrapport och en debatt. Men det går väl ändå att konstatera att det finns en majoritet för att man ska fortsätta arbetet med den inriktning som näringsministern har angett.

Vi går över till punkt 4 om sysselsättning. Jag vill bara meddela att vi har haft en lång diskussion med finansministern om Ekofins del i detta. Vi hade även ett samråd för någon vecka sedan, så det är ingen ny fråga för oss. Det innebär, vad jag kan förstå, att du kan vara ganska komprimerad i din redovisning. Varsågod!

Anf.  64  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Tack så mycket! Jag vet inte hur kortfattad jag ska vara, men låt mig säga att förberedelserna pågår i en rad olika forum. Jag vill hänvisa till de diskussioner som nämnden har haft tidigare i dag med finansministern i samma fråga.

Diskussionerna i rådet för arbetsmarknadsministrarna väntas främst utgå från ordförandeskapets bidrag till det här toppmötet. Från svensk sida ser vi mycket positivt på portugisernas initiativ till ett extra toppmöte om sysselsättning, ekonomiska reformer och social delaktighet. Jag ser toppmötet som ett viktigt steg i EU:s gemensamma arbete för ökad tillväxt och sysselsättning.

Jag vill också understryka betydelsen av mötet för det svenska ordförandeskapet. Det kan mycket väl ankomma på Sverige att följa upp resultaten från Lissabon. Därför är vi angelägna om att bidra till att resultaten från toppmötet blir så konkreta som möjligt. Det innebär bl.a. att vi inte förespråkar upprättande av nya processer. I stället bör resultatet från toppmötet inriktas på att stärka EU:s viktigaste instrument på området, dvs. sysselsättningsriktlinjerna och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

När det gäller innehållet ligger ordförandeskapets bidrag mycket nära de frågor som vi från svensk sida verkar för. Det gäller bl.a. att man ska enas om ett nytt strategiskt mål för EU där förmågan till innovation och kunskap är central för att göra EU mer dynamiskt och för att nå målet om full sysselsättning. Sverige kommer att vara pådrivande i frågan om att man ska enas kring målet om full sysselsättning i Europa. I detta sammanhang är det viktigt att vi inte ser full sysselsättning som lika med låg arbetslöshet. Full sysselsättning innebär i stället att alla som vill och kan arbeta erbjuds ett arbete. Från svensk sida ser vi gärna att man i EU också enas om att upprätta mål för en ökad sysselsättningsgrad på nationell nivå på det sätt som vi här i Sverige har formulerat.

För att man ska nå målet om full sysselsättning måste frågan om social delaktighet ses ur ett tillväxt- och sysselsättningsperspektiv. Möjlighet till arbete måste utgöra den främsta vägen till social delaktighet. Från svensk sida ser jag detta som ett viktigt budskap. Därutöver krävs insatser på en rad olika politikområden. Det gäller bl.a. att ta till vara möjligheterna i informationssamhället och att främja mångfald i arbetslivet.

Personligen vill jag även understryka vikten av att främja det goda arbetet. En avgörande fråga för Europa är förmågan att säkerställa ett stort deltagande i arbetskraften. Och för att man ska göra det möjligt även för bl.a. äldre människor att arbeta måste medlemsstaterna erkänna betydelsen av en integrerad ansats. Åtgärder för livslångt lärande måste gå hand i hand med en förbättrad arbetsmiljö och en moderniserad arbetsorganisation.

Anf.  65  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Från Kristdemokraternas sida tycker vi naturligtvis att det här är ett mycket angeläget område. Vi har sett det så från början. Men vi är kanske lite bekymrade, eftersom det är mycket välformulerat, men det är svårt att få ett grepp om hur det här ska bli konkret. Jag noterar också att det finns med i regeringens skrivningar att det är viktigt att det blir konkret.

En delegation från EU-nämnden var i Lissabon för någon vecka sedan och försökte då få ett grepp om vad det här kunde tänkas innehålla lite mer konkret från portugisernas sida. Det var väldigt svårt att få något ordentligt intryck av vad man egentligen ville ha ut av det här. Öppenheten var nästan total. Nu är mötet på gång, i slutet av månaden.

Vi kan ställa upp på en stor del av formuleringarna, men min fråga är egentligen: Vad händer efter det här mötet? Kommer det att tillsättas arbetsgrupper som får klara direktiv när det gäller att åtgärda de saker som behöver göras, och kommer det att avsättas pengar i budgeten, så att man åstadkommer någonting? Eller kommer det här att bli ett sätt att flagga i Portugal, och sedan blir det inte så mycket mer? Det vore ju synd, men frågan är: Hur når man konkretionen, den som regeringen också efterfrågar?

Anf.  66  MIKAEL ODENBERG (m):

Herr ordförande! Jag kan bekräfta Holger Gustafssons bild från Lissabon Det portugisiska ordförandeskapets ambitioner på sysselsättningsområdet och inför sysselsättningstoppmötet gav vid denna tidpunkt ett minst sagt flummigt intryck. Det var tunt. Det var inte särskilt konkret. Man betonade redan då att man inte hade någon ambition att sätta i gång någon ny process, precis som näringsministern konstaterade. Det handlade snarare om att försöka sammansmälta Luxemburg-, Cardiff- och Kölnprocesserna.

Jag tycker inte, herr ordförande, att det svenska positionspapperet förändrar den här bilden. Det innebär inte att det som står där eller i ordförandeskapets dokument skulle vara fel. Däremot är konkretionen inte alltför hög. Det saknas naturligtvis också saker, t.ex. det som vi brukar tjata om från den här delen av bordet, nämligen strukturella reformer och skattesänkningar.

Jag tycker inte att det är så konstigt att de här dokumenten blir lite lösliga i konturen, av det enkla skälet att de verksamma insatserna mot arbetslösheten i huvudsak är nationella, även om sysselsättningen har fått sitt eget traktatskapitel i Amsterdam. Det som ligger på unionsnivå är framför allt det som har med den inre marknaden och den inre marknadens funktionssätt att göra. Jag har noterat att en fråga som har en direkt bäring på den inre marknaden tas upp. Den gäller den nya e-handel som växer fram. Jag tycker att det är bra att man har uppmärksammat det i dokumenten, både i ordförandeskapets dokument och i det svenska positionspapperet.

Anf.  67  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag ska inte upprepa det som redan är sagt angående den förra punkten. Jag vill bara återigen betona just vikten av att man koncentrerar sig och fokuserar på de frågor som faktiskt är gränsöverskridande och Europagemensamma. I det papper som kom från Lissabon är det en sådan otrolig blandning av allt mellan himmel och jord. Det kan ju vara bra att ha ett utbyte med varandra, men om man inte sorterar begreppen är det risk att det som verkligen måste lösas gemensamt faller igenom för att man i stället talar om det som är nationella och t.o.m. lokala frågor.

Det som skrivs om utbildning är t.ex. i många fall t.o.m. kommunala frågor i stället för Europafrågor. Men när det gäller utbildning finns det en punkt, B, om att främja rörligheten. Det – men inte hur man ska koppla ihop skolor med kommuner och annat – är verkligen en uppgift för detta forum. Det är det första som jag tycker är otroligt viktigt, nämligen att vi ser till att verkligen jobba med de frågor som är gemensamma och inte alltid blandar in de som är nationella och lokala och t.o.m. skulle kunna vara enskilda i mycket högre utsträckning än vad fallet är i Sverige i dag.

Det andra som jag skulle vilja nämna är det här med målen. Det är väldigt bra att sätta upp mål, men det är också viktigt att man inte låter måtten för målen bli för styrande i förhållande till vad som är meningen med målen. Det nämns också att man ska sätta upp indikatorer för utvärdering, benchmarking, som det heter så modernt. Vi har redan sett hur det har blivit i Sverige. När man sätter upp mått för verksamheter blir de styrande mot fel mål i stället för att styra mot de mål som man verkligen är ute efter. Det gäller t.ex. det här med öppen arbetslöshet. Jag tror att vi är helt överens om att det som man ska sträva efter är att fler får jobb inte att färre står till arbetsmarknadens förfogande. Då finns det också väldigt många frågor som handlar om det lokala.

Jag vill betona detta med den inre marknadens funktionssätt. Det handlar ju om sådant som är gränsöverskridande och som man ibland tappar bort att ta upp till diskussion, e-handel, beskattning och momsfrågor som inte alls finns med. Det här kanske inte är rätt forum, men i stället för att jobba med det som inte behöver lösas gemensamt borde man lägga lite mer vikt vid det.

Anf.  68  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag vill från Centerpartiets sida säga att jag tycker att det är ett bra material. Oberoende av om det inte är detaljerat måste man fånga upp processen och viljeinriktningen. Det här är ett angeläget material sett från vår synpunkt.

Men jag har trots allt samma följdfråga som flera andra har: I vilken form tror näringsministern att det kan bli Sveriges uppgift att ta tag i det här under det svenska ordförandeskapet? Just sysselsättningsfrågan är ju en av de frågor som Centerpartiet har ansett vara viktiga för ordförandeskapet.

Anf.  69  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag vill börja med Holger Gustafssons frågor. Det här dokumentet handlar mycket om att vi ska ta fram många goda exempel. Som nämndes här handlar det om benchmarking för att man ska kunna göra jämförelser. Det handlar också om att man sätter upp riktiga mål.

Vi hävdar – och det är också vad portugiserna hävdar i sitt ordförandeskap – att vi nu inte ska behöva göra om de olika riktlinjer, guidelines, som vi har. Vi har byggt upp en process och skjutit in oss väldigt starkt på att öka sysselsättningen, förändra arbetsmarknaden, öka konkurrensen etc. Då är själva tanken att vi inte ska börja stöpa om det här utan bygga vidare.

Jag ska sedan överlämna ordet till Anna Odhner, men innan jag gör det vill jag ta upp det som Åsa Torstensson talade om. Nu kommer Frankrike emellan, men när det gäller det område som jag är ansvarig för inom regeringen handlar det ju från svensk sida om sysselsättning och IT. Vi kommer alltså att skjuta in oss på informationsteknologins betydelse för sysselsättningen och allt vad som handlar därom. Det handlar alltså om avregleringar och förändringar. Då handlar det inte om det här ministerrådet, utan om Liikanens område. Det är då kopplat till e-Europe som drivs väldigt hårt. Vi kopplar det till det här med ett IT-institut etc. Det här ska också kopplas till sysselsättningsfrågorna. Det tycker jag bygger väldigt mycket på och lätt kan anknyta till det som portugiserna tar upp.

Nu har jag delvis tagit upp den fråga som Mikael Odenberg talade om.

Det som Karin Pilsäter tog upp tycker jag inte heller kan landa i ett ifrågasättande av det här dokumentet. Jag delar uppfattningen att det är en blandning, men huvudspåret är ändå att man ska hitta gemensamma åtgärder, att man ska bygga vidare på hela den här politiken med riktlinjer för hur vi gemensamt ska gå fram. Det gäller då detta med benchmarking, att man tar fram goda exempel och också finner realistiska och riktiga mål.

Med det vill jag överlämna ordet till Anna Odhner. Varsågod!

Anf.  70  Departementsrådet ANNA ODHNER:

Tack så mycket! Jag har inte så mycket mer att tillägga. Men man kan ju säga att hela tanken med EU:s sysselsättningsstrategi och med att man jobbar för att öka tillväxt och sysselsättning i Europa är att det är viktigt för hela Europa. Ökad sysselsättning i de enskilda medlemsländerna är en angelägenhet för hela Europa. Eftersom kompetensen på de olika politikområdena ligger hos medlemsstaterna bygger det snarast på ett mellanstatligt samarbete på de olika politikområdena.

Vad händer efter Lissabonmötet? Som Björn Rosengren just nämnde handlar det inte om att bygga upp nya processer, nya procedurer, utan man ska utveckla de processer som finns. Vi har det som kallas för Luxemburgprocessen, dvs. en sysselsättningsstrategi, riktlinjerna för sysselsättningspolitiken. Vi har gemensamma riktlinjer för den ekonomiska politiken och den s.k. Cardiffprocessen, dvs. strukturella reformer. Mycket av det här dokumentet handlar om att de olika områdena måste knytas ihop till en gemensam politik för tillväxt och sysselsättning.

Eftersom det är ett mellanstatligt samarbete är de medel som står till förfogande att man utbyter goda exempel och erfarenheter och sätter upp övergripande gemensamma mål, nationella mål, indikatorer och utför benchmarking. Det är väl detta arbete som man i ökad utsträckning kommer att få se framöver mellan medlemsstaterna.

Anf.  71  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Många har efterlyst konkretion. Näringsministern säger att ett av de viktigaste instrumenten är att vi kan samla på oss goda exempel. Jag tror att det är alldeles riktigt.

Jag har en konkret fråga. I ordförandeskapets papper finns på s. 14 rubriken ”Förnyelse av den europeiska sociala modellen: ökad sysselsättning och större social sammanhållning”. Under den står det att det, för att man ska klara den här strategiska målsättningen, krävs att sysselsättning skapas inom tjänstesektorn, där Europa har ett betydande underskott och betydande tillväxtmöjligheter.

Vi vet att debatten om hushållsnära tjänster böljar fram och tillbaka. Det handlar om detta med att skapa vita och lagliga tjänster. Det senaste exemplet gällde ju byggnadsarbeten i Regeringskansliet. När ekopolisen kom flydde, tror jag, 30 byggnadsarbetare iväg hals över huvud för att det inte skulle avslöjas att de jobbade svart t.o.m. i Regeringskansliet.

Min fråga är: Kommer Sverige inför vårt ordförandeskap att kunna utgöra ett gott exempel på att vi tar initiativ när det gäller tjänstesektorn, för att nu tala om något konkret?

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Jag vet inte om det var en fråga eller ett debattinlägg.

Anf.  73  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Först vill jag konstatera att det finns få länder i Europa som har en så snabb utveckling på tjänstesektorn som Sverige har. Den är unik. Den handlar mer om företagsnära tjänster. Det handlar om hela IT-sektorn, och den utvecklas oerhört snabbt i dag. Jag vill lova att Sverige kommer att föra det här vidare.

Detta med hushållsnära tjänster vill jag lägga lite åt sidan i det här sammanhanget. Den stora potentialen finns när det gäller det som jag talar om, nämligen företagsnära tjänster. Det är det som man menar när man talar om att öka tjänstesektorn. Det handlar om IT-sektorn, som nu exploderar. Mycket av den stora sysselsättningsökning som vi har i Sverige är kopplad till denna.

Svaret på frågan är: Det här kommer Sverige att driva hårt.

Anf.  74  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Det är bara det att jag inte förstår hur detta ska kunna öka den sociala sammanhållningen. Det är faktiskt det som den här punkten handlar om.

Jag tror att åtgärderna handlar mer om att få en mer konkurrensinriktad beskattning av personaloptioner inom den sektor som näringsministern tar upp. Men det som ordförandeskapet talar om är alltså den tjänstesektor som även mindre attraktiv arbetskraft, som i dag utgör den stora kadern av arbetslösa, skulle kunna få del av. Min fråga kvarstår: Kommer Sverige när det gäller att öka sysselsättningen och få en större social sammanhållning att kunna utgöra ett gott exempel inför vårt ordförandeskap?

Anf.  75  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag vill bara kort säga att det handlar om nya tjänster där man använder IT som instrument. Man kan tänka sig det inom hemvården. Man kan tänka sig det inom sjukvården. Man kan tänka sig att öka de sociala tjänsterna med hjälp och stöd av IT. Det är det som det handlar om.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi nu har kommit fram till en slutsummering. Rådet för arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor ska ju också leverera någon form av slutsatser till Europeiska rådet. Vi har hört näringsministerns redovisning av regeringens ståndpunkt när det gäller den delen. Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom den ståndpunkten. Sedan får vi återkomma nästa vecka när statsministern kommer och redovisar vad det blir av det hela.

Med detta tror jag att vi är klara för i dag. Vi tackar näringsministern och hans medarbetare för deras medverkan i dag.

3 §  Inremarknadsfrågor
Statsrådet Leif Pagrotsky
Rapport från ministerrådsmöte den 7 december 1999
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 16 mars 2000 samt informellt ministermöte (handelsfrågor) den 17 och 18 mars 2000

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar. Jag hälsar statsrådet Leif Pagrotsky och även hans medarbetare välkomna hit.

Du ska först ge en kort muntlig återrapport från det tidigare inremarknadsrådet, och sedan ska vi gå in på det marknadsråd som kommer nästa vecka.

Varsågod! Ordet är ditt.

Anf.  78  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Tack, herr ordförande! Förra mötet med inremarknadsrådet var den 7 december. Eftersom nämnden har bett att vi muntligt, inte bara skriftligt, löpande ska återrapportera våra möten tänkte jag börja med det, även om det tar några minuter.

Vid det här mötet diskuterade vi den slutliga versionen av kommissionens nya strategi för den inre marknaden. Den fick ett positivt mottagande av medlemsländerna. Strategin har senare, efter vårt möte, också välkomnats av Europeiska rådet i Helsingfors, alltså toppmötet.

Som brukligt vid det andra rådsmötet varje halvår presenterade dåvarande trojkan Finland, Portugal och Frankrike ett nytt arbetsprogram, och en femte version av resultattavlan redovisades. Sverige välkomnade särskilt att vårt förslag att inkludera prisjämförelser i resultattavlan hade hörsammats och nu ingick i resultattavlan för första gången. Det kommer nu alltid, vid varje tillfälle, att ingå. Det är vi mycket glada för.

Mycket viktigt var också att en gemensam ståndpunkt kunde uppnås om direktivförslaget om elektronisk handel. Så blev det också för direktivförslagen om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer samt det som brukar kallas de vertikala livsmedelsdirektiven om mjölk, socker och juice, som vi diskuterade i nämnden inför det mötet.

Inte heller den gången, i december, kunde vi dock enas i rådet vare sig i fråga om följerätten eller om införandet av budplikt vid offentliga uppköpserbjudanden. Nytt försök att nå en överenskommelse i de här två segslitna frågorna kommer att göras vid nästa veckas möte. Det kommer vi till om en stund.

Vad gäller parallellimportfrågan, som vi också hade på dagordningen, uttryckte vi vår besvikelse över att kommissionens dokument, som vanligt höll jag på att säga, hade delats ut så sent inför mötet att den avsedda diskussionen uteblev. Det hade kommit bara någon dag innan och ingen hade hunnit läsa det. Det fanns inte möjlighet för någon riktig diskussion.

Därefter har dokumentet dock behandlats i en rådsarbetsgrupp, och frågan verkar röra sig framåt lite grann med ökat stöd för Sveriges linje. Det var alltså fler länder än tidigare som i den här arbetsgruppen uttryckte samma position som Sverige.

Inför nästa rådsmöte tänkte jag informera nämnden om sex stycken dagordningspunkter. Jag tänkte gå igenom dagordningspunkterna 3, 4 och 5 i ett sammanhang, 6, 9, 11 och 12. Har ni frågor om de andra är det välkommet. Är det någon av de punkter jag tänker ta upp som ni inte vill höra om så slå larm i förväg!

Först gäller det dagordningspunkt 3, vitboken om säkra livsmedel. Jordbruksminister Margareta Winberg har tidigare varit här och presenterat vitboken om livsmedelssäkerhet för nämnden. Vid nästa veckas rådsmöte är avsikten att vi ska ha en öppen debatt om vitboken. En öppen debatt är en sådan som förs inför TV-kameror, och det sitter journalister i angränsande rum och kan rapportera om det vi säger.

Eftersom vitboken är mycket omfattande har ordförandeskapet bestämt att debatten ska koncentreras till förslaget om upprättande av en europeisk livsmedelsmyndighet. Som stöd för debatten har ordförandeskapet tagit fram tre frågor. Den första handlar om riskanalys och vilket ansvar myndigheten bör ha i de olika delar som ingår i en sådan analys.

Vi för vår del anser att myndigheten bör ha störst ansvar och lägga tyngdpunkten av sitt arbete på den del som handlar om riskvärdering, alltså den vetenskapliga delen av analysen.

Riskhantering, som också ingår i en riskanalys, handlar om en avvägning mellan olika aspekter och är i mångt och mycket en politisk fråga som vi tycker bör hanteras av rådet, parlamentet och kommissionen i första hand, inte av myndigheten.

Riskkommunikation, som är ytterligare en del av en sådan här risk-analys, måste naturligtvis också ingå som en naturlig del av myndighetens arbete, t.ex. att informera om vad man kommit fram till vid en sådan här vetenskaplig utvärdering.

Den andra frågan som ordförandeskapet ställer handlar om samarbetet mellan myndigheten och medlemsstaternas myndigheter. Regeringen delar helt kommissionens uppfattning att den nya myndigheten måste utgöra ett komplement till de nationella myndigheterna. Vissa frågor hanteras bäst gemensamt, vissa frågor bäst nationellt. Kan den nya myndigheten hjälpa till att utveckla nätverken mellan de olika medlemsländernas myndigheter tycker vi att det är mycket positivt.

Den tredje frågan gäller vem som kan kontakta myndigheten och om myndigheten själv kan initiera arbete.

Här anser vi att myndigheten för att kunna reagera på kriser bör ha något slags spaningsfunktion så att den hela tiden kan ligga steget före och vidta åtgärder innan problem fått för stor omfattning. Det innebär alltså att myndigheten måste kunna ta egna initiativ och inte bara agera på uppdrag av t.ex. kommissionen.

Vikten av öppenhet är en betydelsefull fråga som jag tänker nämna vid rådsmötet. Just öppenheten i arbetet med att genomföra förslagen i vitboken kommer att vara avgörande för om EU:s medborgare kommer att återfå fullt förtroende för livsmedel producerade i EU.

Öppenheten gäller inte bara arbetet med att bilda myndigheten. Den måste också vara kännetecknet för myndighetens arbete. De senaste årens händelser har ju visat att just bristen på öppenhet och insyn för medborgarna har skapat oro. Det är dessutom en mycket stor anledning till att konsumenternas förtroende för europeiska livsmedel och för den inre marknaden har minskat.

Anf.  79  DAN ERICSSON (kd):

Herr ordförande! Från vår sida har vi tidigare sagt att vi delar regeringens uppfattning att det är ett hyggligt upplägg på vitboken. Nu har det blivit lite ytterligare debatt och det finns kanske lite nyanser i de olika partiernas syn på detta.

Jag vill informera om att vi i miljö- och jordbruksutskottet försöker arbeta mer konkret och handfast med denna fråga. Vi funderar på att skicka ett yttrande till EU-nämnden, där vi faktiskt går igenom vitboken och avger någon sorts synpunkt i den här processen. Sedan får väl EU-nämnden bedöma hur man ska hantera detta och kanske skicka någon synpunkt vidare till regeringen.

Jag vill markera att regeringen vid det kommande mötet, som skulle präglas av öppenhet inför medierna, kanske inte ska låsa sig i någon absolut position, utan att vi kan ha en fortsatt dialog i den här delen. Om det kommer några ytterligare synpunkter från parlamentet kanske man kan fundera på dem framöver. Den här frågan ska upp igen i maj, om jag inte minns fel.

Sedan undrar jag också en sak. Spaningsfunktion är ett uttryck som förekommer. Det är klart att det gränsar till vad en del kallar Mat-FBI, över gränserna. Jag vet inte hur långt den här spaningsfunktionen skulle sträcka sig. Det skulle vara intressant att höra ministern lägga ut texten om det.

Anf.  80  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag skulle också från Centerpartiets sida vilja säga att det är en bra inriktning. Men jag skulle ändå vilja ställa frågor med anledning av ministerns beskrivning av att kunna ligga steget före och vidta åtgärder.

Det jag kan utläsa av detta är att mycket ligger på analys, riskvärdering, osv. Men vari består i så fall nästa steg, att kunna vidta åtgärder? Vad finns det för makt? Jag skulle vilja ha en kommentar till uppdraget i den här formen. Är det egentligen inte ganska tandlöst?

Jag tycker att det Dan Ericsson tog upp var bra. Jag hade också tänkt ställa en följdfråga till EU-nämndens ordförande just med anledning av vitboken och riksdagens delaktighet i detta.

Anf.  81  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Jag ville bara göra en kommentar med anledning av att vi naturligtvis tycker att det är bra att myndigheten ska byggas upp på vetenskaplig basis och att den inte är överstatlig.

Jag tror att det finns ett behov, men det gäller att det blir preciserade uppgifter. Det är lite grann i frågans riktning att myndigheten kan växa väldigt mycket med oprecisa uppgifter och därmed komma att ställa ganska betydande budgetkrav. Jag tror att man behöver ha en betydande precision av arbetsuppgifterna och att det är vetenskaplig grund man ska stå på.

Anf.  82  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Först och främst är det självklart att vi med lyhördhet kommer att delta i en fortsatt dialog om hur vi ska agera i den fortsatta processen i denna viktiga fråga. Vi kommer naturligtvis som alltid att vara uppmärksamma på riksdagens partiers ståndpunkter och synpunkter, särskilt så kloka synpunkter.

Vad gäller spaningsfunktionen, hur långt den kan sträcka sig och vilka åtgärder den kan vidta, har jag experthjälp med mig från Jordbruksdepartementet som kan upplysa oss alla lite mer.

Anf.  83  Departementssekreterare CAJSA ELFVERSON:

Jag heter Cajsa Elfverson och jag är handläggare på livsmedelsenheten på Jordbruksdepartementet.

Spaningsfunktionen har vi sett som en viktig beståndsdel när man vill utnyttja all den information som EU i dag samlar in, t.ex. genom Rapid alert system for food. Det är ett varningssystem. Om man hittar listeria i t.ex. ost skickar man ut en varning till de andra medlemsstaterna.

Den här informationen genereras ständigt, men vi menar att man skulle kunna utnyttja den mycket effektivare. Som det är i dag är det liksom ett ögonblicks reaktion och sedan gör man inte mer med den. Sammantaget skulle den kunna utnyttjas för att ge en total bild av vad som kan och behöver göras.

Det finns också annan information som man kunde fundera på. De nationella myndigheterna gör ju många kontroller. Vid de vanliga kontrollerna handlar det inte om varningssignaler utan allmänt om hur läget är i länderna. Med hjälp av de kontrollerna skulle man också kunna effektivisera Steget före.

Anf.  84  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Per Westerberg hade också en kommentar om att det skulle vara precisa uppgifter och att man ska ha koll på vad det kommer att kosta. Det lyssnar vi naturligtvis på. Om Per Westerberg tycker så får vi väl se till att det inte blir för dyrt. Det ska vi ombesörja.

Anf.  85  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag kanske var ouppmärksam, men jag vill ändå upprepa frågan: Vilka åtgärder kan vidtas om formuleringen är sådan som i den svenska kommentaren?

Anf.  86  Departementssekreterare CAJSA ELFVERSON:

Myndigheten ska bara lämna underlag. Den har inte, som det är tänkt, någon beslutsfunktion, kan inte stifta lagar osv. Det kommer man att få hantera på sedvanligt sätt. Beroende på hur bråttom det är finns det olika vägar för det.

Anf.  87  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Att slå larm är en viktig åtgärd. Men man kanske inte ska införa förbud.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Jag fick en fråga föranledd av det Dan Ericsson sade.

Den referensgrupp som arbetar med Europafrågor i riksdagen har bl.a. diskuterat att ha ett fördjupat samarbete så att riksdagens olika organ får ett fördjupat inflytande. Ett led i det är att utskotten ska kunna bearbeta vitböcker och reagera på dem i tidigt skede.

Nu har bl.a. miljö- och jordbruksutskottet velat följa upp dessa intentioner med att ta sig an den här vitboken och komma med ett yttrande till EU-nämnden. Sedan är det meningen att vi ska kunna diskutera det och lämna över det till regeringen. Men det är preliminära ståndpunkter. Det innebär att man alltid har möjligheten kvar till förnyade synpunkter när man kommer in i det senare skedet.

Utifrån vitboken ska så småningom kommissionen lägga fram ett konkret förslag till ministerrådet och Europaparlamentet som sedan blir föremål för det sedvanliga samrådet här.

Jag tycker personligen att det är ett mycket bra initiativ som miljö- och jordbruksutskottet har tagit.

Inför deltagandet i den öppna debatten har statsrådet redovisat en ståndpunkt, och jag konstaterar att det finns en majoritet för den inriktning som handelsministern har angett.

Anf.  89  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tackar för det stödet och förtroendet och går vidare till dagordningspunkterna 4 och 5. Jag tänkte ta dem i ett sammanhang.

De handlar om en för nämnden kär fråga, som redan har behandlats två gånger i dag och jag blir nu nummer tre i raden som ska berätta om förberedelserna inför det extra toppmötet i Lissabon och frågan om Cardiffprocessens behandling under detta toppmöte.

Precis som i rådet för arbetsmarknadsministrarna väntas diskussionen i inremarknadsrådet i första hand utgå från det portugisiska ordförandeskapets underlagsdokument inför toppmötet. Utöver det som har sagts av mina kolleger i regeringen skulle jag vilja betona den fråga som också betonas i ordförandeskapets dokument, dvs. hur vi omdefinierar Europas roll i den globala ekonomin genom att driva på arbetet med globala reformer i EU.

Europa måste nu skynda på moderniseringen av unionen för att inte hamna för långt efter i övergångsprocessen till en ekonomi grundad på innovation och kunskap. Jag anser att vi måste modernisera unionen genom att öppna marknader, öka konkurrensen och undanröja eventuella hinder för handel, såväl inbördes mellan EU:s medlemsstater som mellan EU och omvärlden.

Vi tycker också att vi måste reducera stödet till sådana sektorer som inte längre är konkurrenskraftiga för att i stället bereda vägen för nya dynamiska tillväxtanordningar.

Inremarknadsministrarnas bidrag till detta särskilda toppmöte består av ett antal rådsslutsatser på sju områden som alla är viktiga för produkt- och kapitalmarknadernas funktion. Det rör sig om allt från regelförenklingar, konkurrens- och statsstödspolitik, offentlig upphandling och tekniska handelshinder till den mer tillväxtskapande tjänstesektorn med e-handeln och innovationssektorerna.

I det här sammanhanget gavs Sverige och Frankrike särskilt i uppdrag att tillsammans ta fram förslag till slutsatser gällande ekonomiska reformers nära koppling till stärkandet av konsumentintressena. Vi anser bl.a. att informationen till konsumenterna måste förbättras för att bygga upp ett förtroende för den inre marknadens möjligheter.

Vid mötet tänker jag understryka ekonomiska reformers viktiga betydelse för lägre priser, bättre kvalitet och större urval av tjänster och produkter. I detta hänseende blir toppmötet i Lissabon en viktig station för att visa på vikten av ökad konkurrens och öppna marknader för ökat välstånd för medborgarna. De här rådsslutsatserna kommer också att utgöra inremarknadsrådets bidrag till arbetet i Ekofinrådet med att utforma de allmänna ekonomiska riktlinjerna.

Jag tycker att det är mycket värdefullt och viktigt att en sådan här tydlig koppling nu har etablerats mellan inremarknadsrådets arbete och de allmänna ekonomiska riktlinjerna.

Anf.  90  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Den s.k. Volvo–Scania-fusionen för ju upp ett antal frågor om den inre marknaden. Fusionsdiskussionerna visar ju egentligen på brister i funktionen. En av bristerna har ju varit att man definierat Sverige som en relevant konkurrensmarknad huvudsakligen baserat på svårigheter och stora barriärer för att ta sig in på lastbilsmarknaderna i respektive länder. Det har ju varit den vertikala integrationen, där det är väldigt viktigt att få tillgång till märkesverkstäder på lastbilsmarknaden respektive fordonsmarknaden för att kunna ge service. Har man inte det kommer man inte in med ny potentiell konkurrens.

En av eftergifterna som Volvo har gjort har ju varit att man skulle öppna dem för andra märken också. Då skulle man alltså inte bara ha den vertikala integrationen och konkurrensen utan även den horisontella. Därmed skulle man minska barriärerna.

Jag skulle vilja ha en kommentar om det är så att vi från svensk sida tänker ta något initiativ här för att skärpa konkurrenstrycket. Det borde ju inte bara ske i Volvo–Scania-fallet utan även över hela Europa genom att man minskar etableringsbarriärerna.

Den andra frågan gäller den rättsprocess som detta är. Kommissionen är i första hand beslutande efter sex månaders betänketid och förhandlingstid. Sedan finns det möjlighet att överklaga, men då tar det tolv månader för att få ett avgörande. Jag tror att alla som vet något om de här affärerna vet att det är för lång tid. Rättssäkerheten äventyras och rätten att överklaga omöjliggörs genom detta. Avser man från svensk sida att ta något initiativ här eller ta upp en diskussion för att korta handläggningstiderna och därmed få en bättre funktion i den inre marknaden?

Den tredje frågan är mer principiell. Det upplevs i de här fallen som om det har blivit en ny rättstillämpning mellan kommissionerna. Den förra kommissionen hade en något annan rättstillämpning i EU:s konkurrensrätt än den nuvarande. Man kan naturligtvis diskutera om det är bra för rättssäkerheten att ha sådana förändringar i samband med kommissionsskiften.

Jag skulle vilja ha några kommentarer och reaktioner på detta.

Anf.  91  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag har en något annan fundering. Den handlar om definitionen av varor. Själva meningen med medlemskapet i EU är ju ökad handel och ökad frihandel med varor. Men det har ju också lett till en väldig ökning av handeln med levande djur. Bl.a. exporterar Sverige spädkalvar till Holland och Belgien. Den exporten har fördubblats under det senaste året. Det var 10 000 förra året. Det är tvåveckorskalvar som inte är avvanda.

Man kan fundera på om man kan jämställa handeln med levande djur med handeln med varor. Jag hittar egentligen inte stöd för det när jag tittar i fördraget. Det står jordbrukets produkter. Det är kanske en definitionsfråga, men jag tycker att den är lite relevant när man diskuterar fri handel och ökad handel. Sverige håller ju djurskyddsfrågorna högt. Det finns problem med att handeln med levande djur ökar.

Anf.  92  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag är ju handelsminister och förbereder nu ett möte med inremarknadsrådet. Den här dagordningspunkten handlar om vårt bidrag till toppmötet i Lissabon. Den här sista frågan om hur kraven på djurskydd och annat ska vara tror jag nog hör hemma på jordbruksministerns bord. Det är inget som kommer upp på vår dagordning. Jag har inte förberett några initiativ vad gäller djurskyddsfrågorna inför den här dagordningspunkten vid vårt möte på torsdag.

Det är min uppfattning att konkurrenstrycket på lastbilsmarknaden är viktigt just för de aspekter som vi tar upp när jag säger att Europa behöver moderniseras. Vi behöver en snabbare teknisk förnyelse av Europa och en snabbare teknisk utveckling. Jag tror att konkurrensen driver fram detta.

Men det är inte vi i inremarknadsrådet som sköter konkurrensfrågorna, och det är inte min roll i regeringen. Vilka initiativ som bör tas osv. begränsar jag till det som gäller inremarknadsrådets arbetsområde. Där vill jag berätta att jag redan har framfört min uppfattning till inremarknadskommissionären Bolkestein. Det är inte rimligt att på den här varumarknaden betrakta Sverige som en isolerad ö som inte kommunicerar med övriga Europa. Här liksom på andra områden har vi rörlighet. Just lastbilsmarknaden är per definition ännu rörligare. Den är så att säga på hjul. Barriärerna mellan marknaderna är inte av den arten att de motiverar en särbehandling av Sverige på det viset. Jag har uppmanat kommissionären Bolkestein att i kommissionens behandling av detta säkerställa att konkurrensdirektoratet och konkurrenskommissionärens behandling av den här frågan speglar att vi faktiskt har en gemensam marknad för lastbilar i Europa. Den del av den här marknaden som Sverige utgör – det lär vara en tjugondel – ska inte få avskärmas på ett sådant sätt att det försvårar uppbyggnaden av slagkraftiga konkurrerande enheter till de i dag i det närmaste monopolliknande förhållanden som råder i de allra största länderna. Nu lutar det åt att kommissionen kommer att sätta ett regelverk på plats som de facto cementerar dessa i det närmaste monopol på våra största marknader genom att det förhindrar uppkomsten av nya strukturer som möjliggör en effektiv konkurrens.

Jag tycker att det är svårt att förstå argumentationen för detta, särskilt från personer, kommissionärer och en kommission som samtidigt med stor kraft driver frågor om att vi har ett enda område, ett enda territorium och en enda marknad i hela Europa när det gäller alkohol. Där får det inte finnas några som helst begränsningar och gränser. Där ska det minsann vara en fri rörlighet. De måste överväga konsistensen i sitt perspektiv, och det tycker jag inte att de har gjort som det är nu.

Men märk väl att vi inte har något beslut från kommissionen. Det finns ingen anledning att argumentera alltför precist och nu överväga exakt vad man ska säga och göra förrän vi vet vad de faktiskt bestämmer sig för och inte minst hur de väljer att motivera det de senare kommer att bestämma. Jag har redovisat mina principiella utgångspunkter i den frågan.

Samtidigt vill jag säga att konkurrenssituationen för lastbilar i Sverige inte har varit tillfredsställande. Den kommer inte heller att vara tillfredsställande efter en eventuell fusion. Det krävs att man vidtar åtgärder. Det borde kanske göras även om det inte blir någon fusion av.

Anf.  93  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag ville ställa den här frågan om levande djur till handelsministern eftersom det är en definitionsfråga. Den har inte primärt med djurskyddet att göra. Det är mer en definitionsfråga. Den inre marknaden är viktig, och den här dagordningspunkten handlar om inre marknaden. Fri handel eller ökad rörlighet av varor är primärt för unionen och den inre marknaden. Frågan är då om man ska jämställa levande djur med alla andra varor, t.ex. Scanialastbilar.

Anf.  94  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

För mig är det självklart att de inte är som varor vilka som helst. Detta är en fråga som i regeringen hanteras av jordbruksministern och i EU-samarbetet av jordbruksministrarna. Under den dagordningspunkt som handlar om Cardiffprocessen om ekonomiska reformer har jag inte förberett några initiativ om gränsöverskridande handel med levande djur.

Detta är en fråga som jordbruksministern följer med starkt engagemang och hög kompetens. Jag tänker inte lägga min näsa i blöt genom att försöka konkurrera med henne om denna fråga.

Anf.  95  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Jag är medveten om att konkurrensrätten inte ligger under inre marknaden, men det kommer ju att spegla sig i ofullkomligheter i inre marknaden. Därmed blir det konstiga relevanta marknader som man åberopar.

Jag delar uppfattningen att om man säger att Sverige är en relevant marknad kan man lika gärna hävda det om BMW och Bayern eller rentav bara München om man gör en jämförelse av marknadsandelarna. Detta är inte ett bra sätt att hantera det.

Egentligen handlar det om ofullkomligheter på den inre marknaden. Då finns den principiella delen att det går att ha exklusiva verkstäder för t.ex. lastbilar och personbilar. Knyter man upp dem stänger man i stor utsträckning ute konkurrenter. Att få en öppning där, inte bara för ett märke utan för alla märken, skulle öka konkurrenstrycket och ligga i linje med en del av det som sker på teleområdet, elområdet och ett antal andra områden.

Jag vill också påpeka att vi själva delvis har ställt till det i Sverige med specifika krocktestkrav på lastbilshytter. Det är i och för sig bra med säkerhet, men det har också gjort att man delvis tenderar att stänga ute andra. Det gäller att försöka få en europeisk standard för att få en väl fungerande inre marknad när det gäller konkurrenstrycket. Det gäller även att få upp ännu fler tillräckligt stora europeiska aktörer som blir konkurrenskraftiga på den internationella marknaden. Jag efterlyser vissa saker när det gäller den inre marknadens funktion som indirekt har bäring på konkurrensrätten.

Anf.  96  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det finns mycket vi kan göra för att öka konkurrensen på det här området. En sak är ju faktiskt att köparna, konsumenterna, blir mer aktiva att köpa där det är billigast och att de ser till att det inte går att utöva monopolmissbruk. Det finns mycket skarpa regler som gör att en köpare av en personbil eller en lastbil kan köpa sin bil någon annanstans i Europa och ta med sig den till Sverige. Man kan t.o.m. beställa en lastbil med svenska specifikationer från en fransk eller italiensk återförsäljare om det skulle vara billigare. Jag uppmuntrar detta i alla sammanhang där det kan vara nödvändigt. Det är kanske bekant för en del i nämnden att jag har engagerat mig i detta s.k. parallellimportsbeteende. Det gäller också lastbilar, och inte bara golfklubbor och herrbyxor.

Anf.  97  PER WESTERBERG (m):

Jag delar gärna synpunkterna på parallellimporten. Men lastbilar är ohyggligt mycket mer underhållskrävande än en personbil. De kräver ett verkstadsnät med funktion. Det är detta som gör det svårt för många att ta sig in på andra delmarknader i Europa, precis som det har varit svårigheter för ett antal konkurrenter att ta sig in i Sverige. Det och krocktesterna på hytterna är två konkreta saker. Det finns kanske fler. Jag och Moderaterna tycker att vi borde försöka undanröja de här hindren. Därmed skulle vi skärpa konkurrenstrycket.

Det är ju de små länderna som blir lidande om vi inte kan ha expansion i de små länderna eftersom det skulle innebära att man får för stora marknadsandelar. Om man hade tagit Nordeuropa med 80 miljoner invånare, hade det motsvarat Tyskland ungefär. Då hade marknadsandelen blivit en helt annan. Det är de små länderna som tar stryk om vi inte klarar ut att få en bättre funktion på marknaden.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Vi har kommit till slutet av den här diskussionen om dagordningspunkterna 4 och 5. Rådets slutsatser över Cardiffprocessen ska ju levereras över till Europeiska rådet.

Handelsministern har redovisat regeringens ståndpunkt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för den ståndpunkten.

Då går vi vidare på dagordningen.

Anf.  99  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag ska nu resolut gå till punkt 6. Den handlar om regelförenkling SLIM som vi kallar den i vår bransch.

På mötet på torsdag väntas kommissionen presentera den översynsrapport om regelförenklingsarbetet som medlemsländerna har väntat på ända sedan i höstas. Regeringen är mycket positiv till en översyn av det här SLIM-initiativet. Översynsarbetet ligger väl i linje med vår ambition om ett moderniserat EU. Vi anser att det är viktigt att SLIM-arbetet leder till konkreta resultat och att det inriktas på ekonomiskt viktiga områden med t.ex. betydande konkurrensaspekter. Det kräver en bättre och mer transparent urvalsprocess när det gäller vilka områden som ska ingå i SLIM, vilket också kommissionen föreslår. Kommissionen pekar också på behovet av en starkare koppling till nationellt regelförenklingsarbete, och det håller vi med om.

Vi ser också positivt på att en översynsrapport nu presenteras och hoppas att man snart ska komma i gång med arbetet att genomföra de förbättringar av regelförenklingsarbetet som föreslås.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Det här en orienterande diskussion, och vi behöver inte fatta något beslut om det i dag.

Anf.  101  ÅSA TORSTENSSON (c):

Med anledning av att ministern rusar i väg vill jag ställa en fråga om punkt nr 8. Kommer den att över huvud taget hanteras? Det står att det är en eventuell punkt här.

Anf.  102  Departementsrådet ULF PEHRSSON:

Dagordningspunkt 8 är en lägesrapport om hur långt man har kommit i förhandlingarna på det här området. Här fanns ambitionen att ha kommit mycket längre till det här inremarknadsrådet, men frågan kommer säkert att återkomma till mötet den 25 maj. Det förväntas ingen diskussion i inremarknadsrådet kring detta. Det är bara en redovisning av sakläget.

Anf.  103  ÅSA TORSTENSSON (c):

Då är det inte meningen att vi ska ta den diskussionen nu, utan återkomma till den?

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Ja, precis så är det.

Anf.  105  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Då går jag vidare till punkt 9 om följerätten, droit de suite. Nämnden är väl bekant med denna fråga eftersom den har varit uppe flera gångar tidigare. Det är nu femte gången som förslaget är upp i inremarknadsrådet, och det är minst femte gången som jag är här och pratar om den för nämnden.

Avsikten har hela tiden varit att nå en gemensam ståndpunkt, men beslutet har skjutits upp på initiativ av framför allt Storbritannien. Sedan inremarknadsrådet i december har det varit ytterligare förhandlingar om förslaget, och möjligheterna att nu få igenom det ser ut att ha ökat. Den svenska ståndpunkten är oförändrad, dvs. vi är för direktivet. Olika kompromissförslag diskuteras fortfarande, och det är tänkbart att nya kompromissförslag kommer att läggas på ett sent stadium.

Vi tycker att det är angeläget att rådet nu kan komma fram till en politisk överenskommelse om direktivet. Vi är därför beredda att delta konstruktivt i arbetet med att komma fram till en lösning. Det innebär givetvis inte att vi äventyrar de svenska målen om ersättningsnivån, om brukskonsten och en del annat som vi tidigare har uppnått under förhandlingarna.

Anf.  106  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Med anledning av detta vill jag bara markera att vi är fortsatt motståndare till förslaget. Vi känner mer sympati med den socialdemokratiska regeringen i Storbritannien och deras åsikt i den här frågan och hoppas att de inte kommer att acceptera det här förslaget.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar helt kort att det föreligger en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  108  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Sedan har vi dagordningspunkt nr 11 om tullkodexen. Jag kan glädja nämnden med att vi nu har en överenskommelse när det gäller en förenkling av EU:s tullag. Vi har ju arbetat mycket aktivt under de två år som det här arbetet har pågått för att få till stånd en förenkling av reglerna på tullområdet så att handeln över unionens yttre gränser kan underlättas och moderniseras.

Den viktigaste delen i detta har varit att man ska kunna ha ett rent elektroniskt förfarande när det gäller import- och exportdeklarationer och inte kräva att företagen parallellt ska skicka papper också. Det är ingen mening med ett elektroniskt förfarande om man måste ha det andra förfarande också, precis som förut. Man ska kunna ha ett elektroniskt förfarande som ersätter pappersförfarandet.

För Sverige innebär detta egentligen ingen förändring – vi har redan ett fungerande system – förutom att det undanröjer en del osäkerhet kring de svenska reglerna. Det är faktiskt så att det inte är säkert att vår elektroniska hantering rymdes inom den tidigare förordningen. Den rena elektroniska hantering som vi hade var kanske olaglig enligt EU-reglerna. Nu skapas det klarhet om detta, och det är bra. Det införs också i övriga EU.

Vi införde den här elektroniska hanteringen redan 1991. I dag har vi drygt fyra miljoner deklarationer om året för export och import att hantera. 80 % av dem är redan i dag elektroniska. Bara i porto sparar man minst 50 miljoner kronor om året. Till detta kommer minskade ledtider, mindre administration och arbete hos såväl företag som Tullverket. Dessutom ökar det säkerheten hos dem som deklarerar att deklarationen kommer in i tid osv. Ändå räknar vi med att just dessa tullprocedurer fortfarande kostar företagen omkring 2 ½ miljarder kronor om året – detta enligt en beräkning som tullen och Industriförbundet har gjort tillsammans.

Det svenska tänkesättet är nu helt godtaget och kommer att finnas i bestämmelserna. För mig är det en mycket viktig fråga att vi kan gå vidare i det här arbetet. Situationen är helt absurd i dag när det faktiskt kostar mer att ta in tullen än vad de intäkter som man får in på de här tullarna ger.

Den fråga som har fördröjt förslaget nu senast är den gamla frågan om god tro som vi har diskuterat tidigare, dvs. skydd för importören i det fall ett intyg underkänns av tullen i efterhand och ingen indikation funnits om att fel existerade. Den kompromisstext som man nu har kommit överens om överensstämmer nära med den från december. Enighet finns bland medlemsstaterna att godta det här förslaget. Inget tyder på att kommissionen den här gången inte kan godta kompromisstexten. Det var ju kommissionen som stjälpte detta förra gången.

Vi anser att texterna har en balans mellan myndigheternas krav och skydd för företagen och att det är en lämplig kompromiss.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet i nämnden bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Innan vi går vidare vill jag bara kommentera en sak. Du tog aldrig upp ärende 10. Det har vi visserligen haft uppe tidigare och fattat beslut om, men det blev ju inget beslut i rådet sedan. Detta är ju ett solklart beslutsärende. Det kan kanske vara angeläget för regeringen att få nämndens uppfattning i denna fråga. Jag tänkte fråga handelsministern om det.

Anf.  110  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Vi har väldigt många punkter. Vi kan ta upp alla. Jag har tagit upp detta förut, och jag räknar med att vi har beredskap att svara om det kommer frågor på det.

Anf.  111  LARS TOBISSON (m):

Detta är ett2 väl känt ärende. Vi har inga problem med att gå vidare till beslut i det. De som har problem är ju tydligen Storbritannien och Spanien. Det har förundrat mig hela tiden varför Gibraltarfrågan kommer upp just i det här sammanhanget när det gäller uppköpsbestämmelser för bolag. Den kan ju komma upp i vilket ärende som helst, vad jag förstår. Vilken är orsaken till att Gibraltar spökar just i det här ärendet om uppköpserbjudanden?

Anf.  112  Departementsrådet ULF PEHRSSON:

Jag kan inte ärendet i detalj, men som jag uppfattat det beror problemet på att det handlar om myndighetsutövning i Gibraltar. Samtliga direktivförslag som berör just den frågan blir då känsliga. Min bild är att de överläggningar som fortfarande pågår mellan Storbritannien och Spanien sannolikt kommer att leda till att frågan inte avgörs vid inremarknadsrådet den 16 mars utan enbart diskuteras i samband med lunchen. Dessa överläggningar syftar till att hitta en bredare överenskommelse som ska undvika att man i varje fall där det gäller t.ex. myndighetsutövning hamnar i en sådan här blockerande situation och inte behöver söka en speciallösning för varje direktiv. Man försöker alltså hitta en bredare lösning. Jag har uppfattat att det är målsättningen från de inblandade regeringarna.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Jag tog upp frågan eftersom jag vet att lagutskottet nyligen har fått information om detta. Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i denna fråga.

Då går vi snabbt vidare till punkt 12 om sylt och gelé.

Anf.  114  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Direktivet om sylt är ett av de s.k. vertikala livsmedelsdirektiv som man tänker förenkla i enlighet med Europeiska rådets rekommendation 1992 om att vissa överdrivet detaljerade lagtexter borde ses över. Denna förenkling har man arbetat med nu i åtta år. Förenklingen avser sju direktiv. Nämnden har tidigare informerats om arbetet när det gäller vissa av de övriga, t.ex. kakao- och chokladdirektivet.

Efter flera års svåra förhandlingar som har hållit på sedan december 1996 där det har rått oenighet mellan medlemsstaterna har man nu äntligen kommit fram till en politisk överenskommelse om sylt.

Tvistefrågan för vår del har gällt sockerhalten. Huvudregeln är att sylt enligt det här förslaget ska innehålla 60 % socker. Det speglar vad som är vanligt i en del länder i Europa. Dessa länder har begärt att det ska bli EU-regel att för att få heta sylt ska det vara 60 % socker. Några av oss som inte har de vanorna har begärt att också våra sylter av högre kvalitet ska få heta sylt. Som det ser ut nu medges lägre sockerhalt om det anges på etiketten, även om normalfallet kommer att vara att det ska vara över 60 %. Det är inget problem för oss. Vi kommer att stödja det här förslaget och hoppas att det går igenom så att vi kan få fortsätta med en sylt med mer bär och mindre socker, vilket inte hade gått om det andra synsättet hade fått slå igenom.

Anf.  115  MAGGI MIKAELSSON (v):

Med tanke på att utgångspunkten var att man skulle förenkla hanteringen hade det varit allra enklast att ta bort hela direktivet så att folk hade fått ha vilken sockermängd som helst i sylten. Egentligen tycker jag att den här typen av förenkling är mycket måttlig jämfört med den tid det har tagit. Det gissar jag att vi är överens om. Jag ville bara kommentera det.

Anf.  116  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag håller naturligtvis med om detta. Jag tror att jag sade det när det gällde chokladdirektivet. Det som stod att vinna i att underlätta för konsumenter att veta vad man äter och att underlätta för chokladfabrikörer att sälja över gränserna stod inte i proportion till det arbete som hade lagts ned på chokladdirektivet. Det kanske också gäller sylten.

Problemet är att man inte vet när man börjar om det kommer att bli så här jobbigt. Men min åsikt hade nog varit att lyckas vi inte komma överens nu borde vi lägga ned det här projektet. Att sitta i årtionden med sådant här drar ett löjets skimmer över hela EU-samarbetet. Det ska vi värna EU mot.

Jag tycker ändå att det är en poäng att vi har regler som är någorlunda lika, så att man som konsument vet vad man köper och så att man som producent kan hitta kunder i andra länder utan att de länderna skyddar sig mot import.

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  118  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag hade inget ytterligare att anföra vad gäller inremarknadsrådets möte. Men vi har ett informellt möte i handelsministrarnas krets i Porto på fredag–lördag som jag hade tänkt ta upp i detta sammanhang.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Det måste göras kort. Vi brukar normalt inte ha samråd inför informella möten.

Anf.  120  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag är angelägen att vara till nämndens hjälp och lämna all den service nämnden behöver. Eftersom det har varit tvetydigt om de informella mötena skulle bli föremål för behandling ville jag tolka det brett och erbjuder därför information. Men om nämnden har annat för sig kan jag avstå. Det kommer skriftlig information inför mötet. Om ni är nöjda med det är det okej för mig.

Anf.  121  LARS TOBISSON (m):

Om handelsministern har förberett sig för att redovisa någonting vill jag gärna höra det, i synnerhet som jag tror att det är ett ämne som annars kommer att tas upp utanför föredragningslistan. Är det fråga om arbetet med WTO? Den föredragningen skulle jag gärna vilja höra.

Anf.  122  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det informella handelsministermötet i Porto kommer att handla enbart om den fråga som Lars Tobisson nämner. Våra åsikter i sakfrågorna är väl kända. Vi har diskuterat dem flera gånger här. Vi tycker att det var ett trist misslyckande i Seattle. Vi vill gärna ha i gång processen så fort som möjligt. Hur detta ska kunna ske är ämnet för vår tvådagarsöverläggning.

Det har varit en kortare andhämtningspaus i WTO-arbetet efter smällen i Seattle, men arbetet tycks nu ha kommit i gång igen. Vid årets första möte i WTO:s allmänna råd i Genève rådde stor enighet om vikten av att få WTO-processen upp på spåret på nytt.

Vid mötet enades man om att förhandlingar om jordbruk och tjänster, inom ramen för det som kallas den inbyggda dagordningen, skulle inledas som planerat.

Vidare gav man WTO-chefen Mike Moore i uppdrag att utreda förutsättningarna för att på kort sikt nå enighet i WTO om ett paket till förmån för u-länderna. Det gäller bl.a. tullfrihet till förmån för de minst utvecklade länderna; en fråga som vi har diskuterat här många gånger. Det är ett gammalt svenskt initiativ. Det gäller hänsyn till u-ländernas problem med tillämpningen av existerande avtal och frågan om ökat tekniskt bistånd i WTO.

Parallellt med detta fortsätter WTO-chefen att konsultera om förutsättningarna för att få till stånd ett beslut om en runda. Det är mitt intryck efter de samtal som jag har fört att stödet för en runda har ökat bland WTO-länderna under de senaste månaderna. Jag deltog själv vid UNCTAD-mötet i Bangkok i februari och hörde då många u-landskolleger uttrycka besvikelse över att det inte blev något beslut om en runda i WTO.

Men det är svårt att i dagsläget bedöma om och när en runda kan komma i gång. Här har USA en nyckelroll. De signaler som vi hittills har fått från amerikansk sida är tvetydiga. Det är osäkert när och om USA kommer att vara berett att ge sitt klartecken till de inslag i en runda som behövs för att den av alla WTO-länder ska uppfattas som balanserad. Det kan dröja till efter det amerikanska presidentvalet, och det i sin tur skulle kunna betyda att det svenska ordförandeskapet i EU infaller just när det fortsatta WTO-arbetet går in i en avgörande tidsperiod.

Men det finns också signaler från amerikanarna om att de vill gå i gång mycket snabbare, även om få utanför administrationen tror att det kommer att vara möjligt för dem.

Vid mötet i Porto kommer vi att diskutera taktiken för EU:s fortsatta agerande. Utgångspunkten för våra diskussioner kommer att vara den breda samsyn i EU-kretsen som vi hade inför Seattle och att detta fortsatt bör vara grunden för EU:s ställningstaganden. Men vi måste naturligtvis fundera på vilka slutsatser vi bör dra av debaclet i Seattle. Det är särskilt fyra slutsatser som jag tänker föra fram i Porto.

Den första är att vi behöver skapa en bredare förståelse och ett bredare stöd för de olika elementen i den förhandlingsdagordning som vi vill se för en ny runda i WTO. Här krävs, tycker vi, ökad tydlighet och ökad aktivitet från EU:s sida.

Den andra är att vi måste vara beredda att överväga ökad flexibilitet i EU:s positioner, i synnerhet med hänsyn till u-ländernas intressen i de enskilda sakfrågorna. Behovet av förtroendeskapande åtgärder och behovet av alliansbyggande måste också fortsättningsvis styra vårt agerande. Jag vill att EU ska stödja WTO-chefen i hans ansträngningar att snabbt sy ihop ett paket till förmån för u-länderna.

Den tredje jag tänker säga är att jag vill att vi ska analysera vad som på kort sikt och på lång sikt kan göras för att komma till rätta med brister i WTO:s arbetsformer. Det gäller både vad som internt behöver göras i WTO och externt vad gäller omvärldens insyn och delaktighet i WTO-arbetet.

Den fjärde är att jag kommer att driva att EU i det arbete som just nu pågår i WTO ska agera aktivt och konstruktivt. Det bidrar till att bereda vägen för ett beslut om en ny runda.

Jag vill nämna att vi håller på och färdigställer ett papper som sammanfattar läget efter Seattle och den närmaste framtiden lite mer utförligt än vad som getts tid för här i dag. Vi kommer att se till att nämnden får en kopia av det papperet när det är färdigt. Jag hoppas att det bli i mitten av veckan innan vi åker till Porto.

Slutligen vill jag säga att jag hoppas att Portomötet också ska ge oss möjlighet att sätta in handelspolitiken i ett bredare perspektiv. Den portugisiske premiärministern och rådsordföranden Guterres förklarade när Portugal tog över ordförandeskapet att hans ambition var att EU år 2010 ska vara den mest konkurrenskraftiga ekonomin i världen, baserad på kunskap och innovationer. Jag delar den önskan som Guterres har, och jag vill med mina kolleger i Porto diskutera hur den gemensamma handelspolitiken ska kunna bidra till det mål som portugiserna har fört fram.

Anf.  123  LARS TOBISSON (m):

Jag har, utöver den föredragning som vi har fått, det papper som har sänts till 133-kommittén. Det tycker jag verkar bra. De initiativ som är på gång inom EU för att få i gång en WTO-runda tycker jag är ändamålsenliga. Jag noterar med särskilt intresse att en tanke som jag har haft sedan jag var med om misslyckandet i Seattle, nämligen att man ska eftersträva en ökad parlamentarisk förankring, finns med i detta papper. Jag tycker att man även från svensk sida ska arbeta för att det ska utgöra ett inslag i den här verksamheten.

Var det regeringen som skulle ta fram ett papper och översända i nästa vecka? Det ser jag med intresse fram emot. Jag ska inte förlänga diskussionen, för jag förstår att det är något som är bråttom. Men jag tycker att det här verkar riktigt. Det är viktigt att EU driver på i den här riktningen.

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Med detta är vi klara med samrådet med handelsministern för den här gången. Vi tackar honom och hans medarbetare och hälsar på återseende så småningom.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin Finansminister Bosse Ringholm Rapport från ministerrådsmöte den 28 februari 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 13 mars 2000 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  3  LARS TOBISSON (m) 1

Anf.  4  MATS ODELL (kd) 1

Anf.  5  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  6  Departementsrådet PETER SANDWALL 2

Anf.  7  MAGGI MIKAELSSON (v) 2

Anf.  8  Departementsrådet PETER SANDWALL 2

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  10  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  11  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  12  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 4

Anf.  13  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 4

Anf.  14  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 4

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  16  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 4

Anf.  17  LARS TOBISSON (m) 5

Anf.  18  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 6

Anf.  19  MATS ODELL (kd) 6

Anf.  20  REYNOLDH FURUSTRAND (s) 6

Anf.  21  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf.  22  KARIN PILSÄTER (fp) 7

Anf.  23  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 8

Anf.  24  MATS ODELL (kd) 8

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 8

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  27  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf.  28  MATS ODELL (kd) 9

Anf.  29  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf.  30  Finansrådet PEDER ANDRÉ 9

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  32  CARL ERIK HEDLUND (m) 9

Anf.  33  MATS ODELL (kd) 10

Anf.  34  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 10

Anf.  35  CARL ERIK HEDLUND (m) 10

Anf.  36  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 10

Anf.  37  LARS TOBISSON (m) 10

Anf.  38  MAGGI MIKAELSSON (v) 11

Anf.  39  KARIN PILSÄTER (fp) 11

Anf.  40  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 11

Anf.  41  LARS TOBISSON (m) 11

Anf.  42  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 11

Anf.  43  LARS TOBISSON (m) 11

Anf.  44  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 12

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 12

2 §  Arbetsmarknads- och sociala frågor Näringsminister Björn Rosengren Rapport från ministerrådsmöte den 29 november 1999 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 13 mars 2000 13

Anf.  46  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  47  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 13

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  49  LARS TOBISSON (m) 14

Anf.  50  GUSTAF VON ESSEN (m) 15

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  52  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 15

Anf.  53  Kanslirådet CHRISTER ERIKSSON 16

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  55  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 16

Anf.  56  MIKAEL ODENBERG (m) 17

Anf.  57  MAGGI MIKAELSSON (v) 17

Anf.  58  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 17

Anf.  59  Hovrättsassessor ÖRJAN HÄRNESKOG 18

Anf.  60  MIKAEL ODENBERG (m) 18

Anf.  61  MAGGI MIKAELSSON (v) 19

Anf.  62  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 19

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  64  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 19

Anf.  65  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 20

Anf.  66  MIKAEL ODENBERG (m) 20

Anf.  67  KARIN PILSÄTER (fp) 21

Anf.  68  ÅSA TORSTENSSON (c) 22

Anf.  69  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 22

Anf.  70  Departementsrådet ANNA ODHNER 22

Anf.  71  MATS ODELL (kd) 23

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  73  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 23

Anf.  74  MATS ODELL (kd) 24

Anf.  75  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 24

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 24

3 §  Inremarknadsfrågor Statsrådet Leif Pagrotsky Rapport från ministerrådsmöte den 7 december 1999 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 16 mars 2000 samt informellt ministermöte (handelsfrågor) den 17 och 18 mars 2000 25

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  78  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 25

Anf.  79  DAN ERICSSON (kd) 27

Anf.  80  ÅSA TORSTENSSON (c) 27

Anf.  81  PER WESTERBERG (m) 27

Anf.  82  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 28

Anf.  83  Departementssekreterare CAJSA ELFVERSON 28

Anf.  84  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 28

Anf.  85  ÅSA TORSTENSSON (c) 28

Anf.  86  Departementssekreterare CAJSA ELFVERSON 28

Anf.  87  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 28

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  89  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 29

Anf.  90  PER WESTERBERG (m) 30

Anf.  91  MAGGI MIKAELSSON (v) 31

Anf.  92  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 31

Anf.  93  MAGGI MIKAELSSON (v) 32

Anf.  94  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 32

Anf.  95  PER WESTERBERG (m) 32

Anf.  96  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 33

Anf.  97  PER WESTERBERG (m) 33

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  99  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 34

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  101  ÅSA TORSTENSSON (c) 34

Anf.  102  Departementsrådet ULF PEHRSSON 34

Anf.  103  ÅSA TORSTENSSON (c) 34

Anf.  104  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  105  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 34

Anf.  106  PER WESTERBERG (m) 35

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  108  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 35

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  110  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 36

Anf.  111  LARS TOBISSON (m) 36

Anf.  112  Departementsrådet ULF PEHRSSON 36

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  114  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 37

Anf.  115  MAGGI MIKAELSSON (v) 37

Anf.  116  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 37

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  118  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 38

Anf.  119  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  120  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 38

Anf.  121  LARS TOBISSON (m) 38

Anf.  122  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 38

Anf.  123  LARS TOBISSON (m) 40

Anf.  124  ORDFÖRANDEN 40