Fredagen den 10 juni 2005

EU-nämndens uppteckningar 2004/05:35

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (yttre förbindelser)

Kabinettssekreterare Hans Dahlgren

Återrapport från ministerrådsmöte den 23 och 24 maj 2005

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 13 och 14 juni 2005

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Godmorgon! Kabinettsekreteraren med medarbetare hälsas välkomna.

Som vanligt börjar vi med en återrapport. Varsågod!

Anf.  2  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Tack, herr ordförande! Jag ska alltså börja med en återrapportering från mötet den 23 maj med rådet för yttre förbindelser. EU-nämnden har tidigare fått en skriftlig rapport från det mötet.

På mötet diskuterades en rad frågor. Den första handlade om Barcelonaprocessen inför det möte som sedan hölls, den 30 och 31 maj. Det kommer inom kort dokumentation till EU-nämnden från Utrikesdepartementet.

Sedan fördes det en diskussion om läget i Uzbekistan. Utrikesministrarna var besvikna över att Kamilov inte kunde acceptera en oberoende undersökning av händelserna i landet; det framgick av slutsatserna.

Vidare behandlades Burundi. Slutsatser antogs, bland annat med hänvisning till valförberedelserna med början nu i juni.

Det antogs även slutsatser för Sudan. EU förtydligade sitt erbjudande om stöd till Afrikanska unionen.

Guinea-Bissau diskuterades också. Man enades om stöd för den pågående övergångsprocessen med sikte på val den 19 juni i år.

Det fördes en tämligen detaljerad diskussion om handlingsplanen för katastrofberedskap, bland annat om möjligheten att etablera en snabbinsatsförmåga, samarbetet mellan räddningstjänster och samarbetet på det militära och det konsulära området. Man diskuterade också en fortsatt utveckling av det konsulära samarbetet mellan EU-länderna. Arbetet med den här planen ska fortsätta i Coreper. Man enades om att rådet regelbundet ska återkomma till frågan.

Under lunchen diskuterade utrikesministrarna ett flertal ämnen. Ordföranden informerade om förberedelserna inför den konferens om Irak som ska äga rum den 22 juni och som jag återkommer till. Vi och britterna uttryckte stöd för inrättandet av en särskild representant för EU i Irak.

Det diskuterades om och uttrycktes oro för valen i Palestina och tillbakadragandet från Gaza. Kvartettens representant i Mellanöstern, James Wolfensohn, fick utrikesministrarnas stöd i sitt uppdrag.

Kommissionen informerade om en planerad resa till Libyen. Man försåg de tre EU-länderna Tyskland, Frankrike och Storbritannien med ett enigt stöd i ansträngningarna att fortsätta med förhandlingarna med Iran.

Slutligen omnämndes toppmötet med amerikanerna.

Alla de här ämnena får vi tillfälle att återkomma till inom ramen för dagens samråd.

Anf.  3  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Tack för återrapporten! Eftersom Sudan inte står på dagordningen för kommande Gaercmöte och med tanke på rådsslutsatserna skulle jag vilja veta lite mer om hur EU nu avser att reagera, inte minst då Nato tar ytterligare initiativ. Situationen är ju allt annat än god. AU:s kapacitetsbrist tycker jag ändå kan bekräftas.

Från moderat sida har vi tidigare föreslagit att man borde hjälpa till med flygövervakning och på annat sätt. Varför händer ingenting, och hur har Sverige ställt sig till bland annat franska initiativ för att börja åstadkomma en reell förbättring på marken?

Anf.  4  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det pågår en diskussion inom EU om vad vi kan göra från unionens sida i de här frågorna. Jag har inte detaljerna med mig så jag kan inte redovisa detta på det sätt som jag tror att Gunilla Carlsson skulle önska. Jag ber därför att få återkomma till henne med en mer detaljerad rapport senare under dagen.

Anf.  5  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag tackar för det. Men jag tycker, som sagt, att det finns anledning för Sverige att trycka på mer än man hitintills har gjort därför att situationen förvärras hela tiden. Nu går vi in i sommaren. När fattar EU några som helst beslut om att göra något mera reellt? Jag vore tacksam om vi finge tydligare besked. Här verkar EU hålla på att tappa initiativet och förmågan, samtidigt som vi ser att det när det gäller den här situationen går i fel riktning.

Anf.  6  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag kan tillägga att det finns ett förslag inom EU-kretsen om att använda tillfället då man kommer samman på Irakkonferensen i slutet av juni till att också ha ett särskilt så kallat informellt utrikesministermöte, Gymnichmöte, som bland annat ägnas åt just Sudanfrågan. Det skulle vara ett forum för att ta upp detta. Men i sak – när det gäller vilka olika insatser som just nu diskuteras – ber jag att senare få återkomma med en utförligare information.

Anf.  7  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Även om detta så att säga är en Gymnich och även om detta är en annan fråga tror jag att väldigt många i nämnden är engagerade i frågan om utvecklingen i Sudan. Det gäller då både södra delen och Darfurområdet. Därför vore det bra om hela nämnden kunde få information om vilka de svenska ståndpunkterna och aktiviteterna faktiskt är.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Vi ska ju ha ett samråd inför Gymnichmötet, så då blir det ett tillfälle för information.

Med detta godkänner vi återrapporten och går sedan in på kommande ministerrådsmöte. Det gäller yttre förbindelser. Först gäller det västra Balkan.

Anf.  9  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Ordförande! Vad gäller västra Balkan förväntas en substansdiskussion om Kosovo under lunchen och också att rådet antar slutsatser om Bosnien och Hercegovina, om Kosovo och om någonting som kallas för SEECP, som står för South-East European Cooperation Process.

Det är också fullt möjligt att Kroatien kommer upp, men det kan inte bekräftas i dagsläget. Om så blir fallet är det mer sannolikt att det blir i allmänna rådet i samband med att man diskuterar slutsatserna inför Europeiska rådets möte än under det korta eftermiddagspass som utrikesministrarna har för att diskutera de mer deskriptiva Gaercslutsatserna.

Jag säger i det sammanhanget att det i utkastet till slutsatser för Europeiska rådet också finns en skrivning om att Thessalonikiagendan ligger fast, det vill säga att Balkanländerna har ett EU-perspektiv och att EU:s stabiliserings- och associeringsprocess fortfarande gäller för de här länderna.

Viktigast vid just rådet för externa relationer blir sannolikt lunchdiskussionen om Kosovo där det förbereds ett svenskt inlägg. Där är avsikten att regeringen ska välkomna den rapport som Javier Solana och kommissionen har lagt fram om EU:s framtida roll i Kosovo. Det är en rapport som förespråkar en mer aktiv roll från EU:s sida och som är ett viktigt underlag i diskussionerna om vad EU kan respektive inte kan ta på sig i form av ansvar i Kosovo. Alla är dock tämligen överens om att EU på lång sikt och övergripande har det internationella ansvaret.

Det finns en tydlig tendens till att det börjar röra på sig i Kosovofrågan. Mycket talar för att statusförhandlingar kommer att inledas till hösten. Under tiden kommer Unmiks, FN-organisationens, närvaro att minska och parallellt med det EU:s roll att gradvis öka.

Kosovofrågan kommer att sätta den europeiska unionen på svåra prov. Det blir nu upp till den europeiska unionen att definiera sin roll och att finna en balans mellan å ena sidan att hela processen bygger på att den lokala regeringen får ta på sig mer och mer ansvar och å andra sidan att situationen i Kosovo kommer att kräva ett mer aktivt och mer, kan vi säga, interventionistiskt engagemang från omvärlden.

Utrikesministern har för avsikt att också lyfta fram vikten av att EU utser ett sändebud som bistår det FN-sändebud som kommer att ha det övergripande ansvaret för statusförhandlingarna. Det viktiga är att EU har ett inflytande över processen för att kunna förbereda för framtiden och se till att de europeiska intressena tas i beaktande. Såvitt vi kan bedöma ligger det både i Kosovos och i Serbiens intresse att få en lösning som tar sikte på Kosovos europeiska perspektiv. Det kommer att underlätta deras framtida, kommande, EU-närmande.

Vi menar också att EU måste börja diskutera hur vi ska hantera även Serbien sedan i ljuset av Kosovos framtida status. Det kommer att vara viktigt att påbörja förhandlingar med Serbien om ett stabiliserings- och associeringsavtal, men frågan är förstås om det är tillräckligt. Det kommer utrikesministern att ta upp i diskussionen med de andra ministrarna.

Vad gäller statusfrågans lösning anser väl vi att de principer som tagits fram av kontaktgruppen, där Sverige också har varit med och drivit på, är en bra grund inför inledandet av förhandlingar. Man har slagit fast att Kosovo inte får återgå till situationen före 1999. Kosovo får inte delas och inte heller bilda union med annat land eller del av land. En lösning måste också vara regionalt stabiliserande och ta sikte på, som jag sade, Kosovos europeiska perspektiv. De här principerna har ju också stöd av EU.

Det är också mycket viktigt att EU avdelar tillräckliga medel för sitt engagemang i Kosovo. Det kommer att krävas pengar både från den gemensamma budgeten och från de enskilda medlemsstaterna. Inom parentes kan nämnas att av medlemsstaterna är Sverige det tredje största bilaterala givarlandet i fråga om Kosovo.

Sedan ska jag säga ett par ord om Bosnien och Hercegovina. Regeringen fäster också stor vikt vid den konditionalitetsprocess som finns för alla länderna på västra Balkan och instämmer därför i kommissionens krav på fortsatta reformer för att Bosnien och Hercegovina ska få inleda förhandlingar om ett stabiliserings- och associationsavtal. Det handlar där om två huvudfrågor: dels polisreformen, dels mediestrukturen i landet.

Anf.  10  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vi har återigen fått en sammanfattning av en rapport. Den här rapporten, som vi vet har varit på gång från Solana och kommissionen, skulle det vara intressant att få läsa i dess helhet, inte bara den svenska sammanfattningen. Det är ändå bra att vi fick de här dokumenten.

På andra sidan av tre står det: På så sätt skulle EU i linje med Kosovos europeiska perspektiv gradvis få den ledande rollen i främjandet av reformer i Kosovo.

Sedan står det inom parentes: Detta är ursprungligen ett svenskt förslag.

Vad jag ibland lite grann har frågat är just vad den svenska positionen är. Hur ser skrivandet ut? Vad har vi för dokumentation och annat? Jag har inte sett just att det skulle vara uteslutande ett svenskt förslag att EU skulle ta över, utan det är väl en roll som liksom farit fram hela tiden. Det är i alla fall första gången jag ser i skrift att man nu tar åt sig äran av det rätt så kloka i att inte längre fortsätta med status quo, för det tror jag är det värsta. Det fortsatta Unmikmandatet riskerar bara att leda till att det enda som breder ut sig är organiserad brottslighet och korruption, inte ett fortsatt ansvarstagande.

Därför är jag intresserad av att få veta hur det svenska förslaget såg ut när det väl presenterades men också hur man tänker sig detta framöver – hur man tänker gå fram i FN. Det är ju i så fall fråga om två nya FN-säkerhetsrådsresolutioner som gör att mandatfrågan flyttas över från FN till någon annan, förslagsvis EU.

Därför vill jag också veta vilken arbetsfördelning EU har tänkt sig gentemot FN när man nu ska titta på det som är FN:s ansvar, titta på hur standarder har uppfyllts inför den här översynen. Vilket ansvar vill EU ta, och vad kräver man för att få vara med i utvärderingen för att sedan mera aktivt kunna ta ansvar för Kosovos framtida status?

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Rapporten finns – det är kanske lätt att missa det – länkad under kanslikommentarerna, så den har vi kunnat ta del av. Det gäller alltså kommissionens rapport som kom i en länk tillsammans med kanslikommentarerna. Ibland missar man ikonerna under kanslikommentarerna, men rapporten fanns med där. Resolutionen fanns också med.

Anf.  12  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Men det finns väl också ett Solanapapper. Eller är det här ett dokument från Solana och kommissionen tillsammans, KOM(2005)156 från den 20 april? Jag har fått för mig att det finns ett senare dokument, men det finns kanske inte.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Det får redas ut. Vi får höra vad kabinettssekreteraren säger.

Anf.  14  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Mina upplysningar säger också att det är en gemensam rapport från kommissionen och Solana. Om det sedan finns ytterligare dokument vet jag inte; det finns det ju ibland.

I sak, Gunilla Carlsson, handlar det i det här papperet, där man liksom stakar ut möjliga ytterligare åtaganden från EU:s sida, bland annat om att utnyttja de instrument som finns, till exempel de årliga översynsrapporterna. Det är en fråga som Sverige har drivit. Men jag vill inte säga att Sverige har ensamrätt på att vara uppfinningsrik i det avseendet, utan självklart är det många andra som också har tankar åt det hållet. Det är ingen önskan att ta åt sig äran just för vår del.

Sedan ska vi inte glömma kontaktgruppens betydelse i sammanhanget. Kontaktgruppen har naturligtvis en särskild roll också när det gäller att bestämma arbetsfördelningen, som Gunilla Carlsson frågade om, mellan vad vi gör inom den europeiska unionen och vad FN:s säkerhetsråd har att besluta.

Min enkla uppfattning är väl att det är upp till säkerhetsrådet att sätta de övergripande ramarna för den fortsatta utvecklingen, medan det blir upp till unionen att – med alla de medel vi har till förfogande – på marken försöka göra så att ramarna fylls med ett konkret innehåll för den utveckling för Kosovo som vi önskar se.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi tar sedan punkten om Mellanöstern.

Anf.  16  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Ordförande! Det här är nu en diskussionspunkt och inte längre en beslutspunkt, som tidigare aviserats.

Det kommer att konstateras igen här att utnämningen förra veckan av James Wolfensohn, förre världsbankschefen, till kvartettens sändebud för tillbakadragandet från Gaza är en tydlig signal från det internationella samfundets sida om vikten av att det här tillbakadragandet verkligen kopplas till färdplanen så att inte de andra delarna glöms bort.

Wolfensohn kommer inom kort att presentera en åtgärdslista som han har koordinerat med palestinierna och som samtliga givare och andra externa aktörer förhoppningsvis kan samlas kring. Sverige har en beredskap för att bidra till att genomföra den listan.

Europeiska unionen är den största givaren till palestinierna och diskuterar nu hur man konkret ska kunna bidra till genomförandet av Wolfensohns uppdrag. Inom kvartetten från EU:s sida verkar vi förstås för att situationen också på Västbanken fortsatt ska uppmärksammas trots att fokus nu mycket ligger på Gazatillbakadragandet. Där tror jag att jag kan säga att Sverige är ett av de länder som är pådrivande.

Avsikten i den här diskussionen på rådsmötet från svensk sida är att understryka vikten av att det nu görs konkreta insatser från EU:s sida till stöd för de palestinska förberedelserna för tillbakadragandet. Det är också en svensk uppfattning att EU måste fortsätta med att vara tydligt om att tillbakadragandet ska vara en del av en återupptagen fredsprocess mot bakgrund av både den israeliska inställningen till färdplanen och det stundtals begränsade amerikanska engagemanget i frågan. Det får inte leda till att Israels grepp om Västbanken stärks som ett slags kompensatorisk åtgärd.

Anf.  17  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Det är viktigt, sade statsrådet här, att man har en tydlig koppling till färdplanen när det gäller tillbakadragandet från Gazaremsan och de bosättningarna. I den första delen av the roadmap står det bland annat att man måste se till att den nya palestinska regimen ser till att våldet mot Israel stoppas och att de samtidigt tar ett kraftfullt grepp gentemot de militanta grupper som finns.

Senast i tisdags sköt man ju in mot en bosättning i södra Gaza och dödade en palestinsk och en kinesisk växthusarbetare. I går sköt man ut mot Sderot som ligger norr om Gazaremsan och skadade fem personer, av vilka två var barn. Sådant här sker mer eller mindre dagligen.

Jag tror att det är viktigt att poängtera att det i den första delen av the roadmap egentligen står att man ska frysa bosättningarna. Vad de i Israel nu gör är att de drar sig tillbaka från bosättningarna. De går alltså egentligen ett steg längre. De palestinska myndigheterna däremot har inte lyckats göra något åt de militanta grupper som finns – Hamas, Fatah och allt vad de heter.

Jag tror att det är viktigt att man nu poängterar detta och också är väldigt kraftfull gentemot de palestinska myndigheterna. Samtidigt tror jag att det är viktigt att man på mötet talar om Mellanöstern i stort – den här punkten gäller ju Mellanöstern – och uppmärksammar det positiva som händer i regionen.

Jag tänker då närmast på det som händer i Libanon. Man är just nu inne i en fas där två val har varit. För 14 dagar sedan var vi i Beirut. Vi var med när den första omgången var – det var just i Beirut – när Saad al-Hariri fick alla de 19 mandaten. Det var oerhört intressant. Samtidigt är det tråkigt att se att bara 28 % av befolkningen röstade. Delvis beror det på vallagen sedan år 2000. Jag tycker att det är viktigt att man också från svensk sida hävdar att den inte var rättvis. Väldigt många bojkottade den. Speciellt de kristna i Libanon upplever att den är väldigt orättvis.

Samtidigt gäller det att man beträffande resolution 1559 som har att göra med tillbakadragandet från Syrien är lika kraftfull som man är när det gäller bosättningarna. Som det nu är finns i Bekadalen, i nordöstra delen av Libanon, fortfarande delar av de syriska trupperna – om det nu är 3 000 man, eller 2 000 eller vad det nu är. Jag tror att det är viktigt att poängtera även den delen.

I en annan del av resolution 1559 tas det här med avväpningen av milisen upp, alltså andra än den libanesiska armén. Det är framför allt Hizbullah man riktar sig mot, men även de palestinska flyktinglägren. Jag tycker att det är märkligt att man inte mera kraftfullt tar upp att 300 000 palestinska flyktingar faktiskt får ha fullt utrustade miliser där, så den libanesiska armén vågar inte gå in. Däremot har man i Syrien 100 000 palestinska flyktingar, och där finns det inte ett enda vapen – eller i alla fall få vapen.

Jag tycker således att det är viktigt att man trycker hårt på att också resolution 1559 som antagits av det internationella samfundet också ska uppfyllas. Jag tror nämligen att den kommer att innebära ganska stora förändringar i hela den regionen.

Anf.  18  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag har ingen anledning att annat än instämma i att varje terroristhandling riktad mot oskyldiga människor ska fördömas – naturligtvis! Det är ett något bättre klimat i den delen i dag, men det är inte på långa vägar tillfredsställande när den typ av händelser som Annelie Enochson refererar till ändå inträffar.

När det gäller resolution 1559 kan jag bara instämma i att den ska implementeras fullt ut. Tidigare i veckan hade jag tillfälle att tala med generalsekreterarens särskilde representant för just den frågan – Terje Rød-Larsen, som var här i Stockholm på ett kort besök. Han bekräftar mycket av det som Annelie Enochson säger. Men inklusive den svårighet som varit att vara helt säker på att alla syrier verkligen går över gränsen är uppenbarligen ett av problemen, i alla fall enligt vad Terje Rød-Larsen sade, att det inte finns någon riktigt bra internationellt demarkerad gräns och att det därför råder en viss osäkerhet om man har genomfört tillbakadragandet fullt ut. Det där hoppas jag att han och de ministrar som han kan påverka kan bidra till att skapa större klarhet om. Att resolution 1559 ska genomföras fullt ut är inte något som vi har några delade meningar om.

Anf.  19  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag skulle önska att man förutom att man pratar om de israeliska bosättningarna även tar upp de här sakerna på frukostmötet. Jag kan tänka mig att det blir så eftersom det ligger så nära i tiden och man är mitt inne i processen med val – det är väl åtminstone en omgång kvar. Att fokus inte flyttas utan att man ser till helheten här tycker jag är oerhört viktigt.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Med detta godkänner vi informationen.

Vi går nu över till punkten om Kuba.

Anf.  21  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Ordförande! Det här är en beslutspunkt. Det handlar om utgångspunkten för EU:s och även Sveriges Kubapolitik och den gemensamma ståndpunkten. Den är fortsatt gällande. Kraven på Kuba vad gäller frigivning av politiska fångar och kraven när det gäller respekten för mänskliga rättigheter ska kvarstå, och måste kvarstå. Vi hoppas kunna framföra detta också som en del av en konsekutiv och samtidigt kritisk dialog med de kubanska myndigheterna. Det innebär att vi kommer att fortsätta att kräva samtliga politiska fångars frigivning och att vi kommer att fördöma de utvisningar och trakasserier av europeiska parlamentariker och journalister som har ägt rum under den senaste tiden.

EU har en nära kontakt med oppositionen, och den kontakten har fortsatt och intensifierats. Sedan det senaste rådsbeslutet togs, den 31 januari, har EU:s ambassadörer som grupp vid två tillfällen sammanträffat med representanter för oppositionen och det civila samhället. Det innebär att det nu har etablerats en mer formaliserad dialog mellan EU och den fredliga oppositionen. Vår egen ambassad har, som många av er vet, regelbundet kontakt med företrädare både för oppositionen och för det civila samhället på Kuba.

Vill man påverka och framföra kritik på de områden där vi anser att Kuba brister – det är en rad områden – måste man också öppna kanaler till den politiska nivån. Det är troligt att de som framöver kommer att leda Kuba finns både inom den nuvarande oppositionen och bland dem som är verksamma inom den nuvarande administrationen. Också av det skälet är det angeläget att upprätthålla kontaktytor med alla delar av det kubanska samhället.

De så kallade juniåtgärderna, som ju handlar om att inte inbjuda regeringsföreträdare men däremot dissidenter till nationaldagsmottagningar har inte gett de önskade effekterna. Regeringen bedömer att det inte skulle tjäna syftet med Kubapolitiken att återinföra just de åtgärderna nu.

Anf.  22  CARL B HAMILTON (fp):

Det är naturligtvis en delikat avvägning här mellan piska och morot vad beträffar att försöka påverka utvecklingen på Kuba i demokratisk riktning.

Utgångsläget var ju de åtgärder som det beslutades om i juni 2003. Sedan dess har – för något halvår sedan – på spanskt initiativ vissa lättnader införts när det gäller de här åtgärderna. Då var naturligtvis förhoppningen att man med moroten skulle kunna driva regimen i önskvärd riktning, få den att röra sig i önskvärd riktning. Men det har inte skett. Vi har inte sett några förbättringar över huvud taget, utan man kan väl säga att det snarare finns exempel på motsatsen – till exempel det möte som dissidenterna på Kuba i och för sig fick hålla men då utländska parlamentariker inte fick visum för att komma till Kuba. Jag tror att det i några fall skedde utvisningar.

Jag tror också att förslaget till rådsslutsatser, att man ska fortsätta med de här lättnaderna, är olyckligt. Från Folkpartiets sida gör vi bedömningen att det av Castroregimen kommer att tolkas som en tyst acceptans men också – lika illa! – av dissidenterna på Kuba som att Europeiska unionen nu lättar på trycket trots att Castroregimen inte det minsta går Europeiska unionen till mötes.

Vår information är inte heller att dissidenterna tycker att man ska fortsätta med de här lättnaderna, att det fortsatt är en framgångsrik väg. Därför är vi inte anhängare av utan anser att det som står i förslaget till rådsslutsatser är olyckligt – att de så kallade juniåtgärderna ändå förblir suspenderade. Vi menar att nu har den kubanska regimen fått en chans. Men man har inte tagit den chansen. Då är det bättre att återgå till utgångsläget.

Anf.  23  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag är lite förvånad över kabinettssekreterarens ordval att det nu inte är aktuellt att återinföra juniåtgärderna. Tidigare när vi haft information här i nämnden har det varit ett tillfälligt hävande under en prövoperiod för att se om man skulle få några resultat.

Vi är lovade i nämnden att regeringen skulle återkomma för att EU håller på med en utvärdering av hur de mänskliga fri- och rättigheterna utvecklas på Kuba. Detta skulle vara ett sätt att hjälpa oppositionen, och man skulle nu vara konstruktiv i EU:s relationer med Castro.

Jag har inte sett någon utvärdering. Jag vet att utvecklingen på människorättsområdet som har förmedlats i pressen är att utländska parlamentariker inte tillåts agera. Men vi har också sett i medierapporteringen hur ungdomar i princip fängslas i förebyggande syfte för att de inte ska understödja demokratiseringen.

I detta läge säger man att juniåtgärderna när de infördes inte har haft någon avsedd effekt. Därför ställer sig nu Sverige bakom, såvitt jag förstår, att de därmed inte längre ska vara giltiga. Det är en uppfattning som jag inte kan biträda.

EU anträder igen en väg där man hukar för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter på för mig oklara grunder. Jag vill fråga vad svenska regeringen har gjort i dessa delar för att få en tydligare MR-politik inom EU. Vad har man gjort tillsammans med till exempel tjeckerna redan när beslutet fattades om att tillfälligtvis häva juniåtgärderna?

Jag vet att bland annat tjeckerna protesterade rätt så högljutt. Vad har man gjort tillsammans med till exempel tjeckerna för att nu se till vi inte får de rådsslutssatser som både Moderaterna och Folkpartiet fruktar?

Anf.  24  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Man fattade beslutet för att på något sätt tillfälligt upphäva juniåtgärderna. Det var bland annat Spanien som var pådrivande eftersom man ville ha en bättre dialog. Det är visat sig att dialogen inte har varit bättre. Det har inte skett några förbättringar. Det hör man bland annat från dissidenterna och när man talar med människor som har kontakter med Kuba och dem som är drabbade.

Jag delar helt åsikten som både Carl B Hamilton och Gunilla Carlsson har framfört. Man bör återgå till det beslut man fattade i juni år 2003 för att just kunna vara en kraftfull aktör mot det som händer på Kuba och hjälpa dem som är dissidenter och sitter fängslade.

Anf.  25  AGNE HANSSON (c):

Det är bra att man upprätthåller kontakten med oppositionen på Kuba och att man också har dialog med regimen där. De restriktioner som man fattade beslut om i juni 2003 förutsätter också kontakter med regimen fast på lägre nivå. Vi var inte emot att man upphävde detta. Vi såg möjligheten att få till stånd en förbättring. Den har inte kommit. Då ska man igen öka trycket på Kuba.

Jag ansluter mig till dem som tycker att den svenska positionen bör vara att återgå till beslutet från juni 2003.

Anf.  26  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag vill vara alldeles tydlig om vad förslaget till slutsatser handlar om. Det är inte att upphäva juniåtgärderna från 2003. Det är att de ska vara fortsatt suspenderade, för att använda den exakta översättningen.

Det är inte heller rätt att ett sådant beslut skulle innebära en tyst acceptans av Castros Kuba. Tvärtom innebär beslutet, om det antas av rådet, ett mycket tydligt ställningstagande från utrikesministrarnas sida i frågor som gäller demokrati och mänskliga rättigheter på Kuba. Det är en tydlig kritik av det sätt på vilket man hanterat frågan om dissidenterna och även de besökare som har varit på Kuba.

Jag vet inte om nationaldagsmottagningar är det allra bästa sättet att bedriva MR-politik på Kuba. Den kontakt med oppositionen som nu i organiserad form har ägt rum mellan den europeiska unionen och företrädare för oppositionen vid ett flertal tillfällen under våren har varit en väl så god kanal och ett väl så gott sätt att demonstrera EU:s engagemang i de här frågorna.

För svenskt vidkommande har vi under flera decennier ägnat oss åt den typen av kontakter. Det vet många av er kring bordet. Jag tror inte att det är ett dåligt beslut som regeringen föreslår att vi ställer oss bakom.

Anf.  27  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Man kan ha synpunkter på hur man vill uttrycka sig på det här området. Det är naturligtvis så. Men när detta infördes var Sverige inte emot utan tyckte att det var rimligt att man hade metoden med nationaldagsmottagningar som mer eller mindre en symbol. När man då upphäver det är det också en symbol. Det är därför som vi är mycket kritiska.

Om man nu vill formulera detta som ett fortsatt suspenderande undrar jag vad man har för tidtabell och vad man ställer för motkrav, till exempel vad gäller de 75 fängslade dissidenterna.

Anf.  28  CARL B HAMILTON (fp):

När man införde det som jag kallar för lättnader var tanken att man skulle testa regimens benägenhet och vilja att gå Europeiska unionen till mötes. Det skulle, som Gunilla Carlsson påpekade här, också uttalas från början att man skulle göra en utvärdering av åtgärderna.

Man behöver inte göra någon djuplodande analys för att konstatera att regimen inte har gjort något. Det står till och med i slutsatsen att det varit ”få framsteg”. Jag skulle vilja säga att det inte har varit några framsteg över huvud taget.

Att då inte upphäva lättnaderna tror jag kommer att uppfattas såsom att Europeiska unionen ger sin tysta acceptans. Jag tror inte alls att det ska uppfattas såsom att Sverige eller Europeiska unionen frångår sina ursprungliga värderingar beträffande demokrati och mänskliga rättigheter. Det är att dra det hela i tangentens riktning.

Det som kommer att uppfattas som en tyst acceptans är: Vi bryr oss inte så mycket, trots att ni har utvisat parlamentariker eller förbjudit dem att komma dit. Det är inte det klara tydliga maktspråket gentemot Kuba som jag är helt övertygad om är det enda som hjälper.

Det tycker jag har bekräftats av att den kubanska regimen inte har gått européerna till mötes på minsta sätt. Det är min erfarenhet. Jag har varit på Kuba och träffat dessa dissidenter. Det är också deras bedömning av regimens karaktär. Nu har det dessvärre bekräftats att det är en ganska hårdför regim.

Den tjeckiske utrikesministern – jag tror att hans namn är Svoboda, som väl betyder frihet om jag inte minns fel – kom vid mötet att driva den linjen som Gunilla Carlsson, jag och de övriga borgerliga har drivit här. Det har han också uttryckt i Europaparlamentet häromdagen.

Jag och vi andra är uppenbarligen eniga om att Sverige bör stå på den tjeckiska och frihetens sida i det här fallet och inte på någon annan.

Anf.  29  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag hoppas att vi får svar på hur man ställer sig till det tjeckiska förslaget. Dessutom vill jag veta hur Sverige kommer att fortsätta att göra på sina nationaldagsmottagningar.

Anf.  30  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Sverige vill naturligtvis göra som de andra EU-länderna och föra en gemensam politik.

Jag tror att Carl B Hamilton har alldeles rätt när han säger att vi behöver tala ett klart och tydligt språk mot makthavarna på Kuba. Men det gör vi inte om vi blir förbjudna att träffa dem. Det är genom raka kontakter med företrädare för regimen där som man kan framföra detta.

Om vi hindras och sätts i något slags frysskåp till följd av att vi bjuder in företrädare för oppositionen och dissidenter till nationaldagsmottagningar tycker jag inte att det är något bra utbyte.

Kontakterna med oppositionen kan man ha på många andra sätt. Som jag sagt har de kontakterna förstärkts under det senaste halvåret. Det finns en lång tradition från svenska ambassaden och från svenska partier att han den typen av kontakter. Det ska fortsätta och fördjupas.

När det gäller hur detta ska följas upp, som Gunilla Carlsson frågade om, står det i slutsatsförslaget att rådet beslutar att hålla en konstant översyn av utvecklingen av demokratisk pluralism och respekt för mänskliga rättigheter på Kuba. Man ska åter titta på sin position i samband med att man utvärderar den gemensamma ståndpunkten i juni 2006.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  31  CARL B HAMILTON (fp):

Det är mer en suck. Det är naturligtvis alltid svårt hur hårt man ska dra tumskruvarna och det här med piska och morot. Men om det nu visar sig i efterhand att det inte fungerar som det var tänkt måste man ju reagera.

Det måste bli en reaktion från Europeiska unionens sida på att kubanerna inte har gått oss européer till mötes. Har ni något annat initiativ i rockärmen eller som ni kan tänka ut fram till detta möte för att sätta hårdare press på kubanerna än att bara fortsätta med lättnaden?

Anf.  32  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag vill fortsätta suckandet. Jag är ledsen att vi tar lång tid på oss. Vi ser på många områden att det från svensk sida är viktigt att EU uppträder konsekvent inte minst vad gäller frågor som mänskliga fri- och rättigheter.

Nämnden har tidigare, förvisso i minoritet, varit tveksam i samband med januaribeslutet. Jag har inte fått några svar på vad det skett för förbättringar mellan januari och juni. Nu är tidtabellen att vi ska sitta här och lugna oss i ett helt år i den svenska EU-nämnden. Svaret är att man ska fortsätta att titta på detta.

Vi har inte fått några svar om det finns någon rapport. Vi var utlovade vid tidigare tillfälle att det skulle göras en examinering och att vi skulle kunna få ta del av rapporten över hur åtgärderna nu har förbättrat möjligheterna.

Här får vi berättelser om att oppositionen är rätt lycklig eftersom den får träffa lite representanter lite då och då. Må så vara. Men vad händer med de 75 fängslade och en mängd andra? Har vi satt upp några som helst kriterier för vilka framsteg vi vill se? Hur sköts utvärderingen?

Skulle vi inte kunna få ta del av EU:s beslutsunderlag när man nu bestämmer sig för att igen suspendera juniåtgärderna i ytterligare ett helt år?

Anf.  33  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det är inte så att det bara beslutas om så kallade lättnader. Vad det handlar om är att det beslutas om att fortsätta med suspenderingen av det beslut som jag har refererat.

I det här beslutet är det också ett mycket tydligt ställningstagande från 25 utrikesministrar i sakfrågorna som vi diskuterar. Det är inte bara så att det i beslutet handlar om huruvida man ska ha dissidenter på nationaldagsmottagning eller inte, utan det är en mycket kraftfull markering i sakfrågan när det gäller vad Kuba gör på MR-området.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt gäller transatlantiska förbindelser.

Anf.  35  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Under den här punkten förväntas rådet mer eller mindre stämma av föreberedelserna inför det toppmöte som ska äga rum mellan den europeiska unionen och Förenta staterna i Washington den 20 juni. Det är ett årligen återkommande toppmöte med USA där EU representeras av trojkan.

Agendan för toppmötet är mycket bred. Den inkluderar pågående globala kriser och konflikter, multilateralt samarbete och förstärkt ekonomiskt samarbete. Tanken är också att toppmötet ska ta upp översynen av det nu tio år gamla ramverket för samarbete mellan EU och USA, den så kallade nya transatlantiska agendan.

Rådets diskussioner väntas också innehålla beslut om förhandlingsläget beträffande ett antal gemensamma deklarationer. De är alltså inte färdiga. Det blir väl något slags förhandlingsmandat, kan man säga. I dagsläget är det fem deklarationer som förbereds.

Den första är en om demokrati och frihet inklusive mänskliga rättigheter. Den andra är en om Mellanöstern inklusive Irak och Libanon. Den tredje är en om fred och säkerhet inklusive terrorismbekämpning, nedrustning och icke-spridning. Den fjärde är en om konfliktförebyggande åtgärder och civil krishantering. Den femte är en om förstärkt ekonomiskt samarbete.

Amerikanerna har också föreslagit en deklaration om miljö och energi och en om immaterialrätt. EU har på sin sida föreslagit en deklaration om Afrika och också en om FN-stadgan eller om FN-reformer. Det förbereds också separat ett gemensamt arbetsprogram för icke-spridning av massförstörelsevapen.

Förhandlingarna med amerikanerna väntas fortsätta ända fram till det toppmötet äger rum den 20 juni, det vill säga efter rådets möte. I dagsläget finns det därför bara preliminära utkast och preliminär information att tillgå om resonemangen.

När det gäller den svenska insatsen, eller ”inputen”, har vi i de interna diskussionerna inom EU kring deklarationsutkasten bland annat efterlyst ett större fokus på det multilaterala arbetet och behovet av FN-reform med utgångspunkt från de olika förslag som finns från generalsekreterarens sida i det här skedet. Regeringen har också betonat vikten av rättssäkerhet och mänskliga rättigheter och har fått gehör för de synpunkterna i EU-kretsen.

Vi ser toppmötet som ett viktigt tillfälle att stärka de transatlantiska relationerna och bygga vidare på det framgångsrika möte som ägde rum i samband med president Bush besökt i Bryssel i februari i år. Vi tror som tidigare att det är helt nödvändigt att den europeiska unionen och Förenta staterna arbetar tillsammans för att möta de globala utmaningar som vi står inför. Fokus för toppmötet tycker vi därför ska vara: Vad kan EU och USA göra tillsammans i världen?

Anf.  36  SERMIN ÖZÜRKÜT (v):

Från Vänsterpartiets sida har vi ett önskemål till regeringen beträffande transatlantiska förbindelser. Före mitt inlägg har vi hört talas om symbolfrågor för mänskliga rättigheter och överkänslighet för mänskliga rättigheter. Frågan har en stark och tydlig koppling just till symbolfrågor om mänskliga rättigheter.

Vi skulle vilja uppmana regeringen att ta upp nedläggning av Guantánamofängelset. Vi tycker att det är dags att driva frågan om att Guantánamofängelset läggs ned. Fängelset är en symbolfråga vad gäller rättsosäkerheten och arrestering utan motiv. Det finns ingen rättsprocess, och det förekommer tortyr i sådana fängelser.

Självklart skulle man koppla frågan till Abu Ghraib-fängelset eller fängelser i Afghanistan. Men just när det gäller Guantánamobasen och Guantánamofängelset är det ett stort, tydligt och starkt brott mot mänskliga rättigheter.

Det är därför vi har önskemålet att regeringen tar hänsyn till frågan om nedläggningen när transatlantiska förbindelser diskuteras innan toppmötet mellan EU och USA.

Anf.  37  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag tycker att det verkar rätt så hoppfullt. Åtminstone om man tittar på det utkast till rådsslutsats som finns verkar det som att det kan börja röra sig i rätt riktning.

Jag skulle vilja ställa en fråga med anledning av den strategiska dialogen mellan EU och USA vad gäller Asien och om vilka inspel som har gjorts från svensk sida för att just diskutera gemensam säkerhet och strategiska intressen i regionen.

Anf.  38  CARL B HAMILTON (fp):

Min fråga gäller EU:s förslag till en deklaration om Afrika. Kommer det i den deklarationen att stå någonting om Darfur och gemensamma ansträngningar där, för att koppla tillbaka till det som Gunilla Carlsson tog upp tidigare under nämndens sammanträde? Jag tror att det vore väldigt önskvärt. Jag antar att det är Storbritannien som är primus motor i det arbetet. Men det vore oerhört värdefullt om situationen i Sudan tas upp.

Jag tycker att det är bra att FN-stadgan och FN-reformer tas upp av Europeiska unionen.

Sedan hade jag önskat att frågorna om mänskliga rättigheter på hela Kuba och inte bara på basen hade tagits upp i ett tidigare inlägg. Det är trots allt en ö. Det bör väl vara samma mänskliga rättigheter som man kämpar för över hela ön.

Anf.  39  AGNE HANSSON (c):

Vi tycker också att det är viktigt och bra att man kommer i gång eller att man har toppmötet. Det är naturligtvis en bedömningsfråga hur många frågor man hinner med och ska ta med och diskutera.

Vi tycker att det är bra att regeringen har fått gehör för att man diskuterar FN-reformen och också mänskliga rättigheter. Om jag förstår det rätt inbegriper det också det som Sermin Özürküt tog upp här i den delen.

Min fundering och undran gäller kärnvapennedrustningen. Den nämndes av kabinettssekreteraren här. Om den frågan är möjlig att ta upp tror jag att det skulle vara en fördel om det inte finns spänningar inom EU som gör att det inte går.

Det var slående pessimistiskt hur den nuvarande regimen i USA arbetar i de här frågorna i förhållande till den tidigare Clintonadministrationen. Därför finns det en opposition, vad jag kunde förstå, i USA mot att så hårt driva att arbeta mot nedrustning, som man nu gör i USA.

Den havererade ITP-konferensen bar mycket prägel av den förändrade, hårdnande attityden från Bushadministrationen och var en orsak till varför den strandade. Det var inte det enda skälet. Det fanns också andra där.

Detta är en fråga som jag tycker är oroande. Det borde tas upp i dessa sammanhang. Det gäller inte minst för att öka trycket och stödja den opposition som finns i USA just för en nedrustning. Det gäller inte bara icke-spridning och fredlig användning som den nuvarande regimen talar om utan också att undvika en egen nedrustning.

Anf.  40  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Den första frågan gäller Guantánamofängelset. Vi har från svensk sida föreslagit formuleringar om att bekämpning av terrorism måste utföras med respekt för rättssäkerheten och grundläggande mänskliga rättigheter. Det är Guantánamobasen ett mycket bra exempel på. Vi har haft anledning att framföra detta från svensk sida till den amerikanska regeringen ett otal gånger under de senaste åren, som bekant.

Jag är däremot inte lika optimistisk när det gäller möjligheterna att få ett gemensamt EU-agerande i den frågan. Jag försökte själv i kontakter med kolleger från de andra länder inom unionen som hade medborgare fängslade på Guantánamo att få till stånd ett sådant gemensamt agerande. Det gick helt enkelt inte. Vi fick nöja oss med de bilaterala kontakter som har fått olika slags resultat.

När det gäller Gunilla Carlssons fråga om eventuella svenska inspel i den strategiska dialogen mellan EU, USA och Asien blir jag nog också där svaret skyldigt när det gäller att ge konkreta exempel. Det är möjligt att jag kan återkomma med sådana.

Vi har haft en diskussion från EU:s sida med amerikanerna under våren om Asien och inte minst om relationerna till Kina, något som är välbekant i den här kretsen.

Agne Hansson ställde en fråga om nedrustningspolitiken och icke-spridningsarbetet. Där finns det en deklaration och ett arbetsprogram som är på gång när det gäller icke-spridning av massförstörelsevapen.

Vi tycker att det är särskilt viktigt att deklarationen fokuserar just på genomförandet av ingångna avtal och gjorda åtaganden. Där beklagar vi att det blev så tunt resultat, om man kan tala om resultat över huvud taget, vid den översynskonferens som just avslutades i New York när det gäller icke-spridningsfördraget.

Det finns tydligt i artikel 6 ett klart åtagande från kärnvapenmakternas sida att de ska göra sig av med sina kärnvapen. Det står klart och tydligt uttryckt och undertecknat. Det gäller för oss att driva detta. FN:s roll är förstås central i de här sammanhangen. De här elementen, kanske inte med tillräcklig pregnans, finns i endera fall med i de liggande utkasten.

Anf.  41  SERMIN ÖZÜRKÜT (v):

Jag tackar för svaret om Guantánamofängelset. Vi är fullt medvetna om svårigheten att ta upp en sådan laddad fråga mitt i EU-medlemsländernas diskussionsplattform. Vi är fullt medvetna om att det finns en kristen fundamentalism som råder just nu i många EU-medlemsländer. Den svårigheten är vi väldigt medvetna om.

Däremot tycker vi att Sverige har en alldeles särskild ställning när det gäller sådana frågor i jämförelse med de andra EU-länderna som alltid har varit en del av problemet. De kan inte komma med ett sådant förslag när de själva har varit en del av problemet. När man är en del av problemet är det svårt att komma med en lösning. Det var vad vi ville lyfta fram före toppmötet.

Anf.  42  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag emotser att kabinettssekreteraren återkommer om den strategiska dialogen. Det är inte med EU, USA och Asien, utan det är att EU och USA har kommit fram till att man måste ha ett bättre gemensamt strategiskt säkerhetsstänkande vad gäller situationen i Asien. Det gäller inte minst Kinas aggressionspolitik, för att tala i klartext.

Därför blev jag lite förvånad över detta inte minst med tanke på de riksdagsbeslut vi i Sverige är på väg att fatta och den stora medvetenhet det finns här om hur viktigt det är att vi agerar tillsammans för att skapa säkerhet och stabilitet också i den regionen. Vi vill inte se en ökning av vapen i Kina utan snarare en ökning av demokrati.

Det är oerhört viktigt att Sverige nu som ett gott transatlantiskt land bidrar i de diskussioner som nu förs mellan EU och USA om det strategiska ansvaret i Asien och vad man kan göra och bör göra tillsammans. Precis efter det att mötet hade ägt rum i Bryssel var representanter för amerikanerna som hade suttit i Bryssel i Åre.

Det fanns goda möjligheter för regeringen att fånga upp dem och diskutera den här frågan mycket väl för att få fram de svenska ståndpunkterna. Det är synd att man inte tog det tillfället i akt. Det är viktigt att vi ser till att unionen inte agerar kontraproduktivt vad gäller säkerhetssituationen i Asien.

När jag ändå tar upp det vill jag uppmärksamma igen att i de rådsslutsatser som vi har fått utdelade står det att det möjligtvis kan komma rådsslutsatser om ett framtida antagande av code of conduct och toolbox. Det är som alla vet våra benämningar på denna evinnerliga diskussion om vapenembargot mot Kina.

Vi har till nämnden ännu inte fått något som är färdigförhandlat, om hur slutsatserna från Coreper har sett ut, om man nu är framme vid en uppdatering av code of conduct och hur det ser ut. Därför hoppas jag att kabinettssekreteraren förstår hur pass känslig den här frågan är och att rådsslutsatserna blir väl förankrade.

Vi har ett offentligt EU-nämndssammanträde nästa tisdag. Men om det finns något som nämnden borde känna till hoppas jag att regeringen agerar på framkant den här gången.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara upplysa nämnden om att det står ”PM” i rådsslutssatserna. Det är inte en promemoria utan på franska.

Anf.  44  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det är pour memoire, för att komma ihåg.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Jag trodde själv att det var en PM på gång, men så långt verkar man inte ha hunnit. Det får kabinettssekreteraren kommentera sedan.

Anf.  46  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tror att kabinettssekreteraren missade svaret på min fråga. Vi kan också lägga till om Etiopien också skulle kunna tas upp förutom Sudan.

Anf.  47  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag beklagar att jag glömde att kommentera Carl B Hamiltons fråga. Det är alldeles självklart att frågan om Sudan kommer upp i den deklaration om Afrika som förbereds. Det är helt säkert.

När det gäller hans fråga om Etiopien finns ett arbete som ordförandeskapet har inlett som vi blev informerade om i går kväll om en deklaration med anledning av det läge som råder i Etiopien. Det görs för att visa att EU är aktivt engagerat i ansträngningar för att få slut på oroligheterna som uppstått efter valen den 15 maj.

Den här deklarationen skulle innehålla ett påtalande av vår oro och en uppmaning till regeringen och säkerhetsstyrkorna att vara återhållsamma och uppmana parterna till samarbete för att utreda de rapporter om oegentligenheter som inkommit. Det kan bli en deklaration som kommer redan i början på nästa vecka.

Till Gunilla Carlsson vill jag säga att jag inte heller har glömt de här frågorna om verktygslåda och uppförandekod. Det var min avsikt att säga några ord om det i anslutning till att vi går igenom punkten inför Europeiska rådets möte under den allmänna rådsdelen som jag ska återkomma till efter genomgången externa rådet.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Det återkommer vi till. Eftersom det inte finns några fler frågor konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då tar vi FN:s högnivåmöte.

Anf.  49  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Herr ordförande! Innan vi går över till den punkten vill jag bara säga något i anslutning till den föregående punkten. Det är också ett toppmöte på gång mellan EU och Kanada. Vid det här mötet med rådet för externa relationer kommer ordförandeskapet att också informera om förberedelserna inför det mötet som äger rum i Niagara den 19 juni. Diskussionerna med kanadensarna kommer att handla om säkerhet och internationell krishantering, om effektiv multilateralism, också där om Darfur och Sudan, om klimatfrågor och förhandlingarna om ett handels- och investeringsfrämjande avtal. Vissa geografiska frågor som Afghanistan, Iran och Haiti har också nämnts.

Vi tycker att det är bra att angelägna frågor som miljö och krishantering diskuteras med kanadensarna. Vi är nöjda med det sätt på vilket ordförandeskapet har hanterat förberedelserna och valt dagordningspunkter som avses tas upp i Niagara.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den informationen.

Sedan tar vi FN:s högnivåmöte.

Anf.  51  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Herr ordförande! Här hade jag egentligen bara tänkt hänvisa till vad jag trodde att jag redan hade sagt, nämligen att i anslutning till diskussionen kring dagordningen för Europeiska rådet säga en del om FN-frågorna. Jag undrar om vi kan vänta till den punkten så kan jag vara med substantiell där.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Ja, då återkommer vi till det.

Nu tar vi Irak. Är det samma sak där?

Anf.  53  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det blir en diskussion om Irak på rådet på måndag. Det är ingen beslutspunkt utan en diskussionspunkt. Som utrikesministern väl tidigare har nämnt för nämnden har regeringen välkomnat den internationella konferens som ska äga rum om Irak den 22 juni i Bryssel. Utrikesministern själv ser fram emot att delta där för att visa Sveriges stöd till en demokratisk utveckling i Irak.

Syftet med den här konferensen är att ge den irakiska regeringen möjlighet att presentera sina prioriteringar. Samtidigt är den en möjlighet för det internationella samfundet att bekräfta det politiska stödet när det gäller det irakiska ägarskapet över den demokratiska processen.

Sverige vill att EU, gärna i nära samarbete med Förenta nationerna, ska spela en mer aktiv roll när det gäller att stödja en positiv utveckling i Irak. Utrikesministern har vid tidigare rådsmöten föreslagit att det ska inrättas en särskild EU-representant för Irak, och hon kommer att ta upp det igen. Hon kommer att redogöra för de svenska argumenten och ta upp några av de frågeställningar som vi har mött i konsultationer med andra medlemsstater i just den frågan.

Anf.  54  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Med tanke på att det skedde ett högnivåmöte i går i Irak med Javier Solana och Benita Ferrero-Waldner skulle jag vilja veta lite mer om vad som föranledde detta och vad som har blivit resultatet. Vad hade man med sig från EU när man ville diskutera den här frågan?

Anf.  55  SERMIN ÖZÜRKÜT (v):

Jag skulle vilja ge uttryck för vår gamla ståndpunkt som vi tog upp när den här konferensen började diskuteras. Det gör jag för att vara konsekvent i vår politik. Det är därför jag upprepar den här ståndpunkten. I grund och botten tycker vi att konferensen inte är någonting annat än ett försök att legitimera en ockupation i efterhand. Vi har haft den ståndpunkten och har den fortfarande. Jag skulle bara vilja upprepa den.

Anf.  56  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag kan inte dela den uppfattning som den sista talaren gav uttryck för. Avsikten är inte att legitimera någon ockupation i efterhand. Avsikten är uppriktigt, åtminstone från svensk sida och jag är säker på att det gäller alla våra partner inom Europeiska unionen, att försöka bidra till en positiv demokratisk utveckling i Irak så att det irakiska folket självt äntligen får en chans att driva utvecklingen och bestämma vad som ska hända i det landet. Det vår utgångspunkt, och det finns inte någon annan.

När det gäller den fråga som Gunilla Carlsson hade om mötet i Irak i går vill jag be utrikesrådet för politiska frågor att säga vad vi eventuellt redan vet om detta.

Anf.  57  Utrikesrådet OLOF SKOOG:

Vi har inte fått återrapporteringen från Javier Solanas besök eftersom det skedde i går. Det har förberetts väldigt diskret eftersom man inte vill dra uppmärksamhet till sig vid sådana besök i Irak. Syftet har varit att tala med den irakiska regeringen och se på plats på vilket sätt EU kan bidra till en fortsatt demokratisering också inför den här internationella konferensen den 22. Vi förväntar oss att Solana och hans medarbetare kommer att rapportera sina intryck av besöket till rådet på måndag.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den informationen.

Sedan har vi Uzbekistan.

Anf.  59  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Herr ordförande! Där är avsikten att rådet ska anta slutsatser om Uzbekistan mot bakgrund av den massaker på civila demonstranter som ägde rum i staden Andizjan i mitten av maj. Slutsatstexten är ännu inte färdigförhandlad, men såvitt vi förstår kommer den att innehålla en stark uppmaning till de uzbekiska ledarna att följa de åtaganden att respektera demokrati och mänskliga rättigheter som de gjort i andra olika sammanhang, bland annat genom det partnerskaps- och samarbetsavtal som de har med EU och genom sitt medlemskap i OSSE.

Sverige står naturligtvis fullständigt bakom kravet på att en internationell oberoende undersökningskommission måste släppas in i Andizjanområdet för att bringa klarhet i vad som egentligen inträffade där, hur många som omkom och så vidare. Det kravet kommer också att upprepas i de föreslagna rådsslutsatserna.

Anf.  60  KARIN GRANBOM (fp):

Herr ordförande! Av de länder som tidigare ingick i Sovjetunionen är det, vad vi vet, enbart i Vitryssland och Uzbekistan som det fortfarande utdöms dödsstraff. Dödsstraff är naturligtvis att fördöma i alla länder där det sker. Men eftersom punkten Uzbekistan har kommit upp nu vill jag särskilt lyfta frågan om att det just där sker synnerligen allvarliga och obehagliga avrättningar.

Personer anklagas för brott, de tvingas att erkänna under tortyr och även under hot mot anhöriga. För inte så länge sedan medgav presidenten att ungefär 60 avrättningar hade skett under förra året. På Amnesty Internationals hemsida säger de att det säkerligen har uppgått till 200 avrättningar under förra året. Därför vill jag särskilt fråga regeringen på vilket sätt som EU kommer att uttrycka någon form av tydlig påtryckning för att man ska avskaffa dödsstraffet i Uzbekistan.

Anf.  61  AGNE HANSSON (c):

Först vill jag instämma i vad Karin Granbom säger. Sedan vill jag också ansluta mig till att EU är mycket tydligt nu. Situationen i Uzbekistan är under all kritik när det gäller mänskliga rättigheter och annat. I anslutning till vad som sades i förra ärendet tycker jag att EU nu kan tala med ökad trovärdighet utifrån vad som har sagts i Irak. Den majoritet som vi tillhörde där har ju visat att det var riktigt att agera på det sättet. Nu kan man också med skärpa tala mot de oegentligheter som förekommer i de här staterna på östsidan.

Anf.  62  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vi har tidigare diskuterat Uzbekistan i nämnden. Jag instämmer verkligen i vad mina kolleger säger. De rådsslutsatser som antogs vid förra allmänna rådet blev ju skarpare än vad jag hade trott att de skulle bli, och det känns väldigt bra.

Nu har vi ett utkast till rådsslutsatser. Där nämns möjligheter att ha sanktioner för det fall att man inte tillåter en undersökningskommission. Det är i alla fall så jag skulle vilja tolka det. Vi vet hur svårt det har varit tidigare, bland annat för Sverige, att få igenom just sanktionsinstrument i rådsslutsatser på grund av att en del länder tvekar. Jag skulle vilja höra om kabinettssekreteraren bedömer att man nu verkligen kan ha kvar det utkast som finns och verkligen visar på att det finns möjligheter att genomföra sanktioner gentemot uzbekerna, eller rättare sagt mot president Karimov. Dessutom tycker jag att man ännu tydligare skulle koppla brist på en oberoende kommission till att man omedelbart är beredd att införa olika typer av sanktioner mot regimen.

Anf.  63  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det är alldeles riktigt som Gunilla Carlsson säger att det står i utkasten till konklusioner att rådet kommer att hålla mycket noggrann koll på vad som händer i landet och är beredda att titta på skäl till att delvis eller helt suspendera de olika samarbetsmekanismer som finns mellan EU och Uzbekistan. Det är naturligtvis ett kraftfullt instrument.

Annars är ju sanktioner i allmänhet ofta mer trubbiga verktyg som inte alltid når precis de resultat som man skulle önska. I en sanktionsregim som ska vara framgångsrik är det oerhört viktigt att försöka definiera vilket mål man ska ha och under vilka förutsättningar sanktionerna ska upphävas. En sådan diskussion pågår inom unionen, precis som Gunilla Carlsson säger. Jag tror inte att vi är framme vid någon samsyn där ännu. Detta är någonting som hör till samma domän, möjligheterna till en åtminstone partiell suspension av samarbetsmekanismerna, speciellt när det gäller partnerskapet och samarbetsavtalet mellan EU och Uzbekistan.

Men det finns en möjlighet till, för att också ansluta till de andra frågeställarna, och det är att inrätta en särskild representant för Centralasien. Det är ett förslag som nu kommer upp på måndag, och det borde jag förstås också ha nämnt inledningsvis. En särskild representant innebär att EU får ökade möjligheter att visa sitt ökade engagemang i den här viktiga delen av vår omvärld. Det som har hänt i Uzbekistan, men också de senaste händelserna i Kirgizistan, är betydelsefulla i det sammanhanget. Det visar hur bra det kan vara att ha en EU-representant som kan säga precis det som uzbeker och andra som fortfarande tillämpar dödsstraff behöver höra, nämligen att detta från EU:s perspektiv är ett fullkomligt oacceptabelt sätt att visa respekt för grundläggande mänskliga rättigheter.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi har några punkter i anslutning till rådets möte. Finns det något att säga om dem?

Anf.  65  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag har nämnt detta med Centralasien, och jag tror också att jag har nämnt detta om Etiopien som var på gång. Jag tror inte att det fanns något ytterligare där.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Finns det något att säga om A-punkterna?

Anf.  67  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Ingenting från min sida.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Har ledamöterna något att säga om A-punkterna?

Eftersom så inte är fallet konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt vad avser A-punkterna.

Då går vi över på allmänna rådets dagordning. Där var det först resolutioner från Europaparlamentet. Jag vet inte om det finns någonting att säga där.

Anf.  69  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Går vi nu över till allmänna rådet och lämnar utrikes förbindelser helt och hållet även om det finns utskickade utkast?

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Vi ska ju diskutera dagordningen för det europeiska rådet, och där finns yttre förbindelser med.

Anf.  71  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Dessutom ja. Tack.

Anf.  72  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Herr ordförande! På måndag är frågan som rör förberedelser inför Europeiska rådets möte den 16 och 17 juni som en diskussionspunkt. Jag ska kommentera de delar som gäller utvidgningen och externa relationer.

Först och främst vill jag säga att i dagsläget kan regeringen välkomna de utkast som finns till slutsatser avseende utvidgningen och de externa relationerna. Vi uttrycker särskild uppskattning för de, som vi ser, ambitiösa skrivningar som gäller funderingar inför FN:s högnivåmöte i september.

Låt mig börja med utvidgningen. I textutkastet bekräftas de pågående förhandlingarna och förberedelserna för förhandlingsstart med Turkiet. Undertecknandet av anslutningsfördraget med Bulgarien och Rumänien välkomnas samtidigt som båda länderna uppmanas att fortsätta arbetet med att uppfylla sina åtaganden.

Sverige är ett av de länder som har varit mest positiva till EU:s utvidgning, och vi har drivit på arbetet i denna fråga. Jag tror att det har varit en bred samstämmighet här i EU-nämnden kring den politiken.

Det allmänna läget i flera av de andra av EU:s medlemsstater uppges nu kännetecknas av en påtaglig utvidgningströtthet. Det finns en skepsis, inte minst kanske efter resultaten av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna, som kan ha fått ett ökat stöd ute i Europa. Som vi bedömer det finns det en risk att vissa medlemsstater kan komma att försöka föra in skrivningar som är ägnade att försvåra den fortsatta utvidgningen av den europeiska unionen. Detta vore olyckligt.

Regeringen anser därför att det är Sveriges uppgift i det här skedet att framför allt motverka förändringar i texterna som medför att processen riskerar att bromsas eller stanna av. Vi menar att det är angeläget att de utvidgningsprocesser som tidigare har beslutats av det europeiska rådet kan fortsätta i enlighet med riktlinjer som har lagts fast.

I avsnittet om externa relationer föreslås, som jag sade, ett omfattande paket av slutsatser om FN:s högnivåmöte i september, toppmötet med deltagande av världens stats- och regeringschefer. Det finns ett starkt stöd för det reformpaket som nu förbereds. Det finns ett konstaterande av att det är viktigt att högnivåmötet inte bara blir ett möte utan att det också resulterar i konkreta beslut och åtaganden om ett starkt engagemang från EU:s sida i förhandlingarna.

Det finns också ett konkret stöd för ett stort antal sakfrågor, om än inte alla. Däribland institutionella FN-reformer om principen skyldighet att skydda, responsibility to protect som det heter på engelska, och om upprättandet av en fredsbyggande kommission när det gäller kampen mot internationell terrorism. Här finns också ett åtagande från EU:s sida som är omnämnt i utkastet till slutsatser om höjda biståndsvolymer.

Det här är ambitiösa skrivningar, och Sverige välkomnar det, inte minst därför att vi har lagt ned en viss möda själva på att aktivt verka för att få in sådana här skrivningar i rådsslutsatserna. Vi hoppas att det kan få betydelse för de övergripande förberedelserna inför mötet i september.

När det gäller det mötet har ordföranden i generalförsamlingen, Jean Ping, från Gabon alldeles nyligen, den 3 juni, lagt fram ett första utkast till deklaration. Det bygger mycket på generalssekreterarens rapport och är fördelat på samma sätt med ett avsnitt om utvecklingsfrågor, ett avsnitt om säkerhetsfrågor, ett avsnitt om mänskliga rättigheter och ett fjärde avsnitt om institutionella frågor.

Nu pågår för fullt informella konsultationer i New York och mellan huvudstäderna om det här utkastet. Avsikten är att församlingspresidenten ska återkomma med ett nytt sådant utkast i början av juli. Därför blir de här slutsatserna från det europeiska rådet i mitten på juni ett mycket bra tillfälle i förhandlingsprocessen att visa vad EU tycker och, där det finns enighet, visa på en god enighet i EU-kretsen när det gäller det stora och viktiga frågorna.

Samtidigt vill jag erinra om att det i en av de kanske mest uppmärksammade frågorna i det här reformarbetet inte finns någon enighet i EU-kretsen. Det gäller frågan om reformering av Förenta nationernas säkerhetsråd. Det är en fråga som det är svårt att sia om utgången av. Det finns en stark förhoppning från generalsekreterarens sida att det ska fattas ett beslut i den frågan före toppmötet i september. Det finns en stark önskan från Sverige och många andra länder som menar att det nu är tillfälle att verkligen se till att säkerhetsrådet blir mer representativt för världens länder och därmed också mer legitimt i sitt agerande. Men osvuret är bäst när det gäller om det över huvud taget kan bli någonting om detta. Detta om FN-toppmötet.

Vidare inför Europeiska rådet föreslås det slutsatser om grannskapssamarbete. Där har regeringen varit angelägen om att öka betoningen både på Moldavien och på Ukraina i slutsatstexten, och det har vi fått gehör för. Vi menar därmed att den här texten har förstärkts.

Det finns också slutsatstexter om västra Balkan, Irak, Iran, fredsprocessen i Mellanöstern, det strategiska partnerskapet med Mellanöstern och Medelhavsländerna, Barcelonaprocessen, relationerna med USA, Ryssland och Japan samt förbindelserna med Afrika, Asien, inklusive Kina, och Latinamerika. I slutsatserna finns det också en lägesbild av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Och när det gäller Sudan har regeringen fått gehör för sina ansträngningar att i texterna få en tydligare referens också till fredsförhandlingarna i Darfur.

Låt mig också säga några ord om Kroatien. Det kan inte uteslutas att Kroatien kommer att bli föremål för diskussion under allmänna rådet när det gäller den här dagordningspunkten eftersom den så kallade task force ska ha ett andra möte på morgonen den 13 juni och sannolikt kan komma att rapportera till Gaerc efter detta. Regeringens position i den här frågan kvarstår. Vi öppnar gärna medlemskapsförhandlingar, men innan dess ska kravet på fullt samarbete med Icty ha uppfyllts.

I dagsläget finns det fortfarande inte något behov av någon slutsatstext om Kroatien eftersom Kroatien uppenbarligen inte uppfyller kravet på fullt samarbete med tribunalen. Men om en text blir oundviklig anser vi att innehållet i så fall bör bekräfta slutsatserna från mötet med externa rådet i mars, det vill säga att EU är berett att inleda medlemskapsförhandlingar med Kroatien så snart som de uppfyller konditionaliteten vad gäller samarbete med Jugoslavientribunalen. På det viset lägger man bevisbördan på Kroatien och inte på den europeiska unionen. Det finns en grupp av likasinnade länder, där vi också har med oss danskar, finländare, britter och holländare, som har lämnat in ett textförslag till ordförandeskapet med just den innebörden.

Under övriga frågor föreslås också slutsatser om kampen mot fattigdomssjukdomar och en notering av den rapport som generalsekreteraren, den höge representanten och kommissionen har lagt fram om den framtida utrikestjänsten och av en rapport om så kallad grön diplomati.

Till sist vill jag säga något om det jag flaggat för lite grann tidigare, nämligen frågan om uppförandekod och verktygslåda. Det har pågått ett intensivt arbete i flera rådsarbetsgrupper under de senaste veckorna för att få till stånd ett antagande av EU:s uppförandekod för vapenexport som en gemensam ståndpunkt. Man har redan kommit fram till en politisk överenskommelse om att det ska ske, men man behöver förstås också nå enighet om hur själva texten exakt ska vara upplagd.

Någon sådan enighet kommer inte att kunna uppnås före toppmötet har vi fått reda på i dag på morgonen. Efter gårdagens Corepermöte konstaterade ordförandeskapet att visserligen hade vi gjort framsteg, med det återstår fortfaranden en del arbete, och därmed får frågan föras vidare till nästa ordförandeskap. Det var slutsatsen i går.

Frågan om EU:s vapenembargo mot Kina står inte heller på dagordningen för det europeiska rådet. Rådets principbeslut från december ligger fast, det vill säga att arbetet ska fortsätta i riktning mot ett hävande av embargot, men vid det informella utrikesministermötet i april kunde det konstateras att flera länder ansåg att de rätta förutsättningarna för att häva embargot inte förelåg i dagsläget. Vi bedömer att detta fortfarande gäller och att diskussionerna alltså kommer att fortsätta under kommande ordförandeskap.

Anf.  73  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag tänkte kommentera två saker. Jag vill tacka för informationen. När det gäller utvidgningströttheten tror jag att det snarare är en del av Europas ledare som tycker att det är jobbigt med nya saker som utmanar. Det är lätt att litet slarvigt uttrycka att det finns en utvidgningströtthet. Jag tror att det bland väljarna i Europa, det såg vi inte minst i den franska folkomröstningen, främst är arbetslöshet och ekonomisk stagnation som är de stora orosmomenten.

Vi bör inte säga att det finns en utvidgningströtthet. Jag tycker ändå att regeringen har visat en ansats till ett politiskt ledarskap som visar att utvidgningen är en win-win-situation. Att avstå från att nu gå vidare skulle ju vara oerhört kostsamt, inte minst för Europas egen stabilitet men också för säkerheten och demokratin i närområdet. Där har regeringen vårt fulla stöd när det gäller rådsslutsatser och den strategi som finns.

Eftersom det finns rådsslutsatser om Afrika vill jag passa på att ställa en fråga. Mugabe och Zimbabwe är naturligtvis ett internt problem. Det sker saker i landet som är fasansfulla och oroväckande. Jag tycker att det är förvånansvärt att det inte mer kommer upp på den europeiska dagordningen. Jag tror att Mugabe och Zimbabwe alltmer riskerar att bidra till instabilitet i hela regionen. Utvecklingen i Zimbabwe nämns över huvud taget inte i rådsslutsatserna. Det är väl att önska för mycket, men jag skulle tycka att det vore skönt om Sverige kunde tänka om lite grann här och tydligare uppmärksamma Mugaberegimen, inte minst när man sedan i nästa stund ska tala om verkningsfulla insatser mot hiv/aids. Här skulle jag vilja se ett tydligare svenskt ställningstagande.

Anf.  74  AGNE HANSSON (c):

Det europeiska rådets möte kommer naturligtvis att domineras mycket av utgångarna av folkomröstningarna och konstitutionsdiskussionen. Jag ska inte föra in diskussion här på denna. Den ska vi avhandla nästa vecka.

Men indirekt hör detta med utvidgningen samman med detta. Jag vill starkt understödja och betona vikten av att man får en positiv skrivning om utvidgningen i de här sammanhangen. Med hänvisning till de argument som folkomröstningsutslaget har gett som slutsats och framför allt mot den bakgrunden att 27 medlemsländer är gränsen för vad det nuvarande Nicefördraget kan rymma är det utomordentligt viktigt att man inte tvekar i utvidgningsarbetet, för då kommer ju Turkiet och Kroatien med automatik att uteslutas. Ur psykologisk synpunkt är det utomordentligt viktigt.

När det gäller FN och högnivåmötet välkomnar jag de positioner som finns. Jag tycker att det är bra att stödja FN:s generalsekreterares förslag i huvuddragen. EU är väldigt bra när man kan enas om positioner och uppfattningar. EU är till nackdel när man inte lyckas med det.

Med anledning av att Italien och Spanien inte kan finna varandra när det gäller säkerhetsrådsfrågan, som ju är en viktig bit i detta, är min fråga: Hur kommer Sverige att agera? Kommer EU nu att stå förlamat i den frågan? Det skulle vara olyckligt för reformeringsarbetets fortsatta gång.

Anf.  75  CARL B HAMILTON (fp):

Det är mer en ordningsfråga. Hur gör man på det här toppmötet? Om vi utgår ifrån att det helt och hållet kommer att domineras av ratifikationsfrågan och budgetfrågan, hur gör man då med ett sådant här dokument? Klubbar man igenom allting som är fullständigt okontroversiellt och skjuter eventuella kontroversiella slutsatsförslag till framtiden? Hur gör man?

Anf.  76  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag har aldrig varit med på något toppmöte själv, så jag vet inte hur man brukar göra när man råkar ut för sådana situationer. Det sker ju förstås en genomgång av hela slutsatstexten. Den kommer naturligtvis att gå i ett rasande raskt tempo, gissar jag, om det är så att 95 % av tiden upptas av att diskutera det konstitutionella fördraget och det finansiella perspektivet. Då är det väl – och nu bara spekulerar jag – rimligt att om man noterar att det finns oenighet kring någon punkt får den frågan lyftas ut och hanteras vidare i en lämplig rådsformation och återkomma till nästa toppmöte. Det är min gissning.

Till Gunilla Carlsson vill jag först uttrycka uppskattning för det stöd som hon lämnade för regeringens strategi i utvidgningsfrågan, och det gjorde även Agne Hansson och andra. Jag var noga med att inte säga att det råder en utvidgningströtthet, men däremot skrivs det rätt mycket om det, och det rapporteras om detta. Jag tror, precis som Gunilla Carlsson, att det vore väldigt bra om vi som inte är trötta var lite mer på alerten för att tala om hur betydelsefullt det här är.

Det kan man göra genom att driva den här typen av ställningstaganden som jag har redovisat här. Vi kan också visa på – för att svara på Agne Hanssons fråga – att när det var aktuellt med utvidgning senast startade förhandlingarna faktiskt under det att Nicefördraget fortfarande var under utarbetande. Det kunde man alltså göra fast det i fördraget inte fanns utrymme för att lägga till. Därmed menar vi att det inte finns något hinder för att inleda förhandlingar med vare sig Turkiet eller Kroatien även om vi inte har ett nytt konstitutionellt fördrag. Men det är klart att det måste finnas när de väl ska bli medlemmar.

När det gäller Afrika och Zimbabwe, som Gunilla Carlsson frågade om, kan vi möjligen vara lite mer hoppfulla under nästa halvår. Då kommer Afrikafrågorna att tydligt sättas i fokus av det brittiska ordförandeskapet. Jag tror att det finns större förutsättningar att få gehör för den linjen när det gäller att uppmärksamma situationen i Zimbabwe. Där menar jag att det inte råder någon åsiktsskillnad mellan regeringen och Gunilla Carlsson.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Tydligen återstår inget under Övriga frågor. Vi tackar kabinettssekreteraren och hans medarbetare. Trevlig helg!

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser (yttre förbindelser) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 1

Anf.  3  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 2

Anf.  4  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 2

Anf.  5  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 2

Anf.  6  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 2

Anf.  7  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 2

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  9  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 3

Anf.  10  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 4

Anf.  11  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  12  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 5

Anf.  13  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  14  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 5

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  16  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 6

Anf.  17  ANNELIE ENOCHSON (kd) 6

Anf.  18  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 7

Anf.  19  ANNELIE ENOCHSON (kd) 7

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  21  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 8

Anf.  22  CARL B HAMILTON (fp) 8

Anf.  23  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 9

Anf.  24  ANNELIE ENOCHSON (kd) 9

Anf.  25  AGNE HANSSON (c) 10

Anf.  26  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 10

Anf.  27  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 10

Anf.  28  CARL B HAMILTON (fp) 10

Anf.  29  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 11

Anf.  30  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 11

Anf.  31  CARL B HAMILTON (fp) 12

Anf.  32  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 12

Anf.  33  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 12

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  35  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 13

Anf.  36  SERMIN ÖZÜRKÜT (v) 14

Anf.  37  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 14

Anf.  38  CARL B HAMILTON (fp) 14

Anf.  39  AGNE HANSSON (c) 14

Anf.  40  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 15

Anf.  41  SERMIN ÖZÜRKÜT (v) 16

Anf.  42  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 16

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  44  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 17

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  46  CARL B HAMILTON (fp) 17

Anf.  47  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 17

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  49  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 17

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  51  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 18

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  53  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 18

Anf.  54  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 18

Anf.  55  SERMIN ÖZÜRKÜT (v) 18

Anf.  56  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 19

Anf.  57  Utrikesrådet OLOF SKOOG 19

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  59  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 19

Anf.  60  KARIN GRANBOM (fp) 19

Anf.  61  AGNE HANSSON (c) 20

Anf.  62  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 20

Anf.  63  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 20

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  65  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 21

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  67  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 21

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  69  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 21

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  71  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 21

Anf.  72  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 22

Anf.  73  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 24

Anf.  74  AGNE HANSSON (c) 25

Anf.  75  CARL B HAMILTON (fp) 25

Anf.  76  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 25

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 26