Fredagen den 10 december 2002

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:9

1 §  Europeiska rådet

Statsminister Göran Persson

Information och samråd inför möte i Europeiska rådet den 12 och 13 december 2002

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att alla är på plats, och jag öppnar EU-nämndens sammanträde. Innan jag lämnar över ordet till statsministern vill jag meddela att föredraganden från utrikesutskottet Thomas Belius kommer att närvara under sammanträdet. Kan vi godkänna det? Ja. Jag finner att så är fallet.

Då går vi in på föredragningslisten, och vi hälsar statsminister Göran Persson med medarbetare välkomna till EU-nämnden för information och samråd.

Anf.  2  Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Jag åtföljs av Magnus Robach och statssekreterare Lars Danielsson.

EU-toppmötet i Köpenhamn den 12–13 december har en dominerande fråga, utvidgningen. Det har varit ett konstruktivt arbete under det danska ordförandeskapet. Därför tror jag att vi har reella möjligheter att avsluta förhandlingarna i Köpenhamn på ett framgångsrikt sätt.

Det politiska spelet i den slutfas som vi nu befinner oss i är intensivt. De senaste dagarna och veckorna har vi omväxlande kunnat ta del av rapporter om kris och nära sammanbrott blandat med bulletiner om framgångar och genombrott, inte minst i kandidatländerna. Där är debatten het, och stora ansträngningar görs för att övertyga de nuvarande medlemmarna om att ge ytterligare ekonomiskt utrymme i slutförhandlingarna.

Senare i dag ska jag träffa Polens premiärminister i just detta ärende. Han är på något slags mini-tour till några länder som han tycker att det är intressant att påverka. Till detta möte kommer också ett möte med Ungerns premiärminister nästa vecka och en lång rad telefonsamtal, i dag med Rumäniens premiärminister och dessutom med Tjeckiens premiärminister.

Jag tror alltså att det är möjligt att gå i mål i Köpenhamn. Det slutpaket som ordförandeskapet presenterade för knappt två veckor sedan var nog egentligen ganska välbalanserat. Det framkallade den kör av negativa kommentarer från båda sidor av förhandlingsbordet som är naturligt om man hamnat ungefär rätt med ett förslag i en svår förhandling.

Vi tyckte att de gick en lite för lång bit och kandidatländerna tyckte att de gick en lite för kort bit, och ordförandeskapets uppgift är att få ihop det här. Det är klart att det finns inslag som ligger på bordet som vi inte tycker om. Möjligheten att använda EU:s lantbruksstöd för att nationellt kunna kompensera bönder med direktstöd upp till en viss nivå är ett sådant inslag. Men i en slutförhandling handlar det ju faktiskt om att ge och ta.

Min utgångspunkt inför Köpenhamn är därför att inom rimliga gränser ge ordförandeskapet det stöd som krävs för att förhandlingarna ska kunna avslutas. Jag är övertygad om att slutpaketet inte kommer att innehålla sådant som vi från svensk sida tycker är omöjligt att acceptera. Vi tycker mindre bra om det, men det är inte omöjligt att acceptera. Jämfört med ett haveri av utvidgningsprojektet eller om direktstödet ska vara på x eller y procent är detta naturligtvis två skilda storheter, det tror jag att alla förstår.

Ett särskilt ord om Cypern. Landet har under hela förhandlingsprocessen legat bland de främsta länderna. Men ön är delad, och det förefaller inte realistiskt att några avgörande framsteg i samtalen mellan grek- och turkcyprioter kan nås före toppmötet i Köpenhamn. Detta innebär att vi kommer att ta in en delad ö i unionen – ett långt ifrån idealiskt faktum. Men att detta skulle kunna ske enades vi om redan i Helsingfors vid den här tiden för tre år sedan. Jag ser inga tecken på att någon i Köpenhamn vill riva upp det ställningstagandet. Jag tillhör ju dem som hela tiden har trott att Cypernfrågan kommer att leva ett tag till, och den ska inte få tas som gisslan i utvidgningsprocessen, även om det idealiska naturligtvis hade varit att Cypernfrågan hade varit löst.

Bulgarien, Rumänien: Den diskussionen kommer också upp på toppmötet, och den kommer att handla om att 2007 ska anges som måldatum för dessa båda länders medlemskap. Kommissionen har presenterat en s.k. färdplan för de båda ländernas fortsatta väg som vi stöder.

Frågan om Turkiets fortsatta närmande till EU blir troligen den politiskt svåraste frågan att hantera vid toppmötet. AK-partiets ledare Erdogan har ju besökt alla EU-länders huvudstäder, inklusive Stockholm, och redovisat de reformplaner som den nya regeringen har. Han pläderar naturligtvis för att Turkiet ska få ett datum i Köpenhamn när man kan påbörja medlemskapsförhandlingarna.

Regeringens hållning vad gäller Turkiet vägleds av följande principer.

För det första: Den nya turkiska regeringens ansträngningar att utveckla landet till en europeisk rätts- och välfärdsstat förtjänar naturligtvis någon form av positiv signal.

För det andra: Varje land som vi börjar att förhandla om medlemskap i unionen måste leva upp till de så kallade Köpenhamnskriterierna. En värdering av huruvida detta är ett faktum ska göras av kommissionen. Detta måste gälla även för Turkiet. Sedan levereras den värderingen i en rapport till Europeiska rådet.

För det tredje: Även om det inte är några formella villkor för att Turkiet ska kunna få en precisering av den fortsatta vägen mot medlemskap skulle naturligtvis framsteg i två frågor avsevärt förbättra klimatet för landets del.

Först och främst krävs ett mer aktivt turkiskt agerande till stöd för den fredsplan för Cypern som FN:s generalsekreterare har presenterat. För det andra krävs en accept av det förslag om hur EU och Nato kan samverka i krishanteringsoperationer, det så kallade Berlin-plus-förslaget.

En sammanvägning av dessa tre principer skulle enligt min mening kunna leda till att vi kan acceptera att ett villkorat datum anges för nästa etapp i Turkiets process mot EU-medlemskap. Troligen går det bara att nå enighet kring det som har kallats ett datum för ett datum. Detta skulle innebära att vi vid bestämt tillfälle om kanske låt oss säga två år åtar oss att fatta ett beslut om exakt när medlemskapsförhandlingar kan inledas, givet att Turkiet då lever upp till Köpenhamnskriterierna och givet att kommissionen har kommit fram till det i sin rapport och rekommenderat rådet till detta. Så det är alltså flera trösklar som man ska passera.

Turkiet blev kandidatland i Helsingfors. Nu handlar det om när förhandlingsstarten ska ske. Det styrs av Köpenhamnskriterierna. Om man lever upp till dem bedömer först kommissionen och slutligen det europeiska rådet. Därefter har vi den signal som vi tycker att vi ska sända till den nya turkiska regeringen att den är på rätt väg. Därför säger vi att om två år tar vi återigen upp en diskussion och gör en avvägning mot dessa kriterier. Så ser den rimliga avvägningen ut, tycker jag, som vi bör kunna hamna i i Köpenhamn.

Skulle vi sedan få bakslag i den turkiska processen och utvecklingen går åt ett annat håll, ja, då har vi inga åtaganden. Skulle det gå snabbare framåt än vad vi har trott, desto bättre i så fall, då har vi ju gjort rätt. Då har vi gett en signal som har stimulerat utvecklingen åt rätt håll. Samtidigt vet vi rimligen hur Cypernfrågan är löst. Jag tror att detta är en vettig politisk kompromiss.

Sedan ska man ju säga att en utvidgning av unionen med Turkiet innebär naturligtvis en kvalitativ förändring av unionen på många sätt. Den utvidgning som vi nu genomför med tio länder kommer att vara ett ekonomiskt mindre åtagande för unionen än den utvidgning som vi står inför när vi diskuterar Turkiet. Det säger någonting om kvaliteten och storleken på det steget. Det rymmer ju också vidare politiska dimensioner. Det blir ett stort land som bryggar över in mot Mellanöstern och Kaukasien, ett land med rötter i olika kulturella traditioner. Det är en väldigt spännande utveckling, fylld av politiska möjligheter, men den kommer också att kräva ett väldigt gott omdöme, och det kommer nog att ta sin tid. Det är min bedömning.

Men låt oss se var vi står om två år. Har det gått som vi hoppats, då sätter vi ut datum för en förhandlingsstart. Ungefär så kommer det att bli.

När Fogh Rasmussen besökte Stockholm i onsdags kväll var det uppenbart att han ville koncentrera toppmötesdiskussionerna kring utvidgningen, och det tycker jag är nödvändigt. Det vore konstigt om det här toppmötet kom att handla om någonting annat. Även med detta sagt finns det några andra frågor som kommer att komma upp.

I ordförandeskapets rapport redovisas höstens diskussioner om hur rådets arbete ska kunna reformeras. Av rapporten framgår tydligt att diskussionerna ännu är i ett mycket preliminärt skede. Det är inte vare sig lämpligt eller möjligt att fatta några beslut nu, och det vill heller inte ordförandeskapet. De lägger fram en rapport med olika typer av optioner utan att själva ta ställning. Debatten kommer således att fortsätta såväl i konventet som i rådsstrukturerna och förhoppningsvis även i medlemsländerna.

Vår vän Giscard d’Estaing kommer att ge sin numera traditionella redovisning av arbetet i konventet. Den danske statsministern har angivit att han fortfarande vill att toppmötet avstår från att i substans diskutera konventets arbete, och jag tycker att det är klokt.

Däremot finns det anledning att beröra frågan om tidtabellen för att revidera fördraget. Fler och fler röster hörs nu för att man ska försöka att inleda den formella regeringskonferensen mer eller mindre direkt efter det att konventets arbete avslutats. Från bland annat de nordiska ländernas sida har vi påpekat att vi behöver en tid mellan konventets avslutning och regeringskonferensens början för att kunna inhämta våra riksdagars synpunkter på det som konventet har åstadkommit.

Vidare tycker vi att det är viktigt att kandidatländerna ges bästa möjliga förutsättningar att delta i regeringskonferensen. Detta blir inte fallet om konferensen äger rum under en tid då många av de nya länderna är involverade i folkomröstningsprocesser om medlemskapet i unionen.

Det är politiskt okänsligt, svårbegripligt att man så att säga driver detta med en snabbare IGC-start. Sedan flera år tillbaka har vi ägnat oss åt den här utvidgningsprocessen, och vi ser ut att kunna gå i mål nu. Men det återstår ju att medlemsländerna ratificerar, accepterar i folkomröstningsprocesser i de flesta länder den uppgörelse som vi ska träffa i Köpenhamn. Man bör inte genera eller förvirra den med allt det som ligger i konventet och som man efter eget tycke och smak kan blåsa upp till den europeiska framtiden. Det finns ju naturligtvis federalister i konventet som kommer att hissa den typen av förslag. Jag tror inte att unionen kommer att gå i den riktningen, åtminstone inte om vi får som vi vill. Men det finns naturligtvis en del kandidatländer som har opinioner som kommer att kunna använda sådant för att skrämmas med mera, med mera. Det är lätt att se. Så jag tror att det vore oerhört oklokt att så att säga kollidera med dessa folkomröstningar med något slags start av IGC.

Vi för vår del har i regel haft ganska smidiga ratificeringsprocesser. Det beror ju på att vi lägger ned tid före regeringskonferensen på att samråda och precisera ståndpunkter som man sedan så småningom ganska lätt kan ratificera. Om man tar bort den tiden innan hamnar vi också i en besvärlig ratificeringsprocess. Man kanske vinner tid i början, men man kommer nog att likafullt landa på ungefär samma slutdatum i slutet, men till priset av politiska bekymmer, inte minst i kandidatländerna. Därför kommer vi att hålla emot här och avvisa. Vi var överens om det på det nordiska statsministermötet för någon vecka sedan i Köpenhamn.

Jag tror inte att det blir någon som redan i Köpenhamn vill försöka att ändra på den tidtabell som vi enades om för ett år sedan. Men jag tror ändå att det kan finnas anledning att riksdag och regering på ett lämpligt sätt diskuterar vilka samrådsformer som behövs under 2003 för att vi ska kunna föra en öppen diskussion om EU:s framtida utformning.

Från regeringens sida utgår vi fortsatt från att det i första hand är de parlamentariska företrädarna i konventet som svarar för dialogen med riksdagen. Men skulle det finnas ett intresse och ett behov av regelbundet informellt informationsutbyte med företrädare för Regeringskansliet i dessa frågor är vi givetvis beredda att ställa upp.

Avslutningsvis vill jag nämna att det i dagordningen för toppmötet angivits några andra ämnen som toppmötet ska få rapporter om. Till dessa hör bland annat narkotika, skatter och utbyggnaden av 3 G-nät för mobiltelefoni. Den danske statsministern har dock tydligt sagt att han inte förutser några konkreta beslut i dessa frågor, varför jag inte tar upp dem särskilt.

Det där är väl i stort sett vad toppmötet ska handla om. Men det viktigaste är utvidgningen, alltså tre saker: kandidatländerna, Bulgarien–Rumänien och Turkiet.

Anf.  3  PÄR AXEL SAHLBERG (s):

Det känns som att vi lever i en väldigt spännande tid från många synpunkter. Det här med utvidgningen är naturligtvis det som är riktigt spännande. Det känns då viktigt att vi kan kommunicera som en på något sätt en bild av Europeiska unionen i den allmänna debatten.

Jag har ju ett litet särskilt hjärta för Turkiet. Men jag inser samtidigt hur oerhört kluvet det är. Jag tror att det är väldigt viktigt att signalerna till Turkiet är så tydliga att de ändå i huvudsak mäts med samma mått som de andra länderna, till exempel när det gäller hanteringen av Köpenhamnskriterierna.

Det finns naturligtvis andra länder som har bekymmer i sina hanteringar av minoriteter och av en del annat som är på väg in i en mer traditionell demokratisk stat. Det är det första som jag skulle vilja ha en ytterligare synpunkt på.

Det andra som jag från mer konstitutionella synpunkter tycker är oerhört problematiskt just nu är i och för sig inte att konventet just nu marscherar snabbt. Tyskland skickade ju dit Fischer för att på något sätt uppgradera konventet, och det är väl bra om de kan komma fram till kraftfulla förslag. Samtidigt har vi vid riksdagens hantering av det här hävdat behovet av ett rådrum för en förankring i riksdagen men också för den folkliga debatten. Att vi sedan till råga på allt detta får frågan om utvidgningen och folkomröstningar för kandidatländerna och vår egen folkomröstning inför EMU gör att det är ännu viktigare att vi känner att det finns ett utrymme för den här debatten.

Det är klart att de konstitutionella frågorna till sist måste balansera utvidgningens utsmetning av EU och fördjupningarna som ligger i både EMU och konstitutionella förändringar. Det vore intressant att få betonat att för den folkliga och svenska debatten liksom i kandidatländerna och förmodligen i flera länder är ju rådrummet inte bara någon sorts transportsträcka utan oerhört viktigt i kommunikationerna med våra medborgare.

Anf.  4  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har några frågor och reflexioner. Jag delar statsministerns uppfattning, att lantbruksstöd som blir direktstöd inte är det som man helst önskar sig, men det får man kanske acceptera.

Men den viktiga frågan som ställs på sin spets är ju huruvida de gamla medlemsländerna är beredda att gå utöver den finansiella ram som redan är bestämd så att det inte bara är fråga om en omallokering utan om pengar inom denna ram. Då är min fråga vad Sveriges position är inför polska och andra krav på att öka den totala summan. Det var det första.

Det andra gäller Turkiet. Jag har inte så mycket att invända mot de tre punkter som statsministern tog upp, men jag skulle kanske lägga tonvikten annorlunda. Jag tror att det är väldigt att man ger ett klockrent principiellt ja till Turkiet och att man väldigt tydligt markerar mot dem i Europa som har sagt att Turkiet är så annorlunda så vi kan inte ha med Turkiet. Giscard d’Estaing är ju den senaste, men det finns ju andra ministrar i Luxemburg och på annat håll som har denna – som jag anser – olyckliga inställning. Jag tycker att man kan börja med att vara tydlig och säga att Turkiet ska behandlas som alla andra länder och att Turkiet principiellt inte är annorlunda.

Den sista punkten av de tre var det politiska smörjmedel som Turkiet skulle kunna använda sig av, det vill säga Cypernfrågan och Berlin-plus. Jag tycker att det är lite olyckligt att över huvud ta upp dessa frågor. Men automatik blir ju då Köpenhamnskriterierna något mindre betonade. Jag kan få ett intryck av att man kan komma förbi en del av Köpenhamnskriterierna genom att vara mera flexibel beträffande Cypern och Berlin-plus. Det kan uppfattas som en köpslagan, och jag tror inte att man ska ha det.

Det tredje handlade om konventet och konventsfrågorna. Jag tycker att det var väldigt bra, och jag välkomnar det som statsministern sade om ett informellt samråd. Jag tycker att vi ska ta fasta på det. Det är två saker där. Det ena är att konventet arbetar mycket fortare i vissa frågor. Man har gjort ett race för att komma fram med kraftfulla konkreta förslag så tidigt som möjligt. I stället för en lång utdragen tvåstegsraket blir det en enda raket med tyngdpunkten på första delen. Men det är möjligt att det är en bedömningsfråga. Det kanske inte blir så i slutändan. Det var ju så statsministern uttryckte det. Men det kräver i alla fall betydligt mera samråd mellan Regeringskansliet och riksdagen. Och det reser frågan om den svenska regeringens representation i konventet.

Det är klart att jag kan förstå det, men samtidigt ser det konstigt ut att en person i Sverige som har blivit minister tas bort från konventet medan man i andra länder sätter in ministrar i konventet. Jag förstår att det blir så här i det här fallet, men det hade varit mer naturligt om man hade gjort Lena Hjelm-Wallén till minister igen. Okej, jag förstår att det är statsministern som tecknar firma här, så jag lägger mig inte i det. Jag säger bara att det optiskt kanske hade sett bättre ut.

Sedan vill jag ställa denna lite mer fria fråga till statsministern: Vem anser statsministern att Lena Hjelm-Wallén representerar? Formellt är det ju statsministern själv i egen hög person. Men ska vi andra betrakta det som att hon företräder regeringen? I så fall kommer samrådsfrågorna i ett annat läge.

Anf.  5  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Tack för en fyllig föredragning. Jag konstaterar bara att det har sprattlats en hel del om direktstödet. Vi har tidigare haft diskussioner om det i EU-nämnden. Den position som vi moderater företräder blev i allt väsentligt den som man nu har utgått ifrån inför de senaste dagarnas – som statsministern antydde det – politiska spel som antagligen hör till.

Jag kan då bara hoppas och tro att sprattlandet från svensk sida tillgodoräknas oss en annan gång när man diskuterar jordbruks- och budgetpolitik. Det kommer ju sådana diskussioner också.

Jag är glad att statsministern säger att det nu först och främst handlar om utvidgningen. Jag hoppas att mandatet härifrån är klart. Det finns ju marginella kostnader som man kan komma att behöva rucka på i slutändan. Jag hoppas att man håller fast vid det förhandlingsbud som nuvarande EU har, men att utvidgningen är den absolut prioriterade frågan. Det skulle ju vara trist om det hela föll på några kronor i arealbidrag eller någonting annat.

Med anledning av detta vill jag fråga om Ungerns och Tjeckiens krav på två extra platser i Europaparlamentet kommer att tillgodoses. Vad har Sverige för ståndpunkt kring detta?

Sedan vill jag också kommentera diskussionen om Turkiet. Det är en självklarhet att Köpenhamnskriterierna ska utgöra grunden, men jag tycker att det resonemang som statsministern för fram, att det handlar om Köpenhamnskriterierna och även andra signaler om att man tillhör klubben, låter klokt. Från svensk sida tror jag att det är viktigt att vi driver på i datumdiskussionen. Vi vet sedan tidigare vilken betydelse sådant här har. Därför välkomnar jag statsministerns kommentarer kring detta.

Konventet kommer ju inte upp till diskussion. Men vi vet ju alla att det ändå förs informella resonemang. För att det inte ska råda några oklarheter om den moderata positionen i detta med det svenska ”non-paperet” som det tyvärr blev lite turbulens om och kanske också hätska ordalag kring när utrikesministern var här vill jag säga även till statsministern att jag tycker att det är bra att den svenska regeringen har positioner och ambitioner med EU:s framtida utveckling.

Jag hade synpunkter på formen vid det EU-nämndsmötet, och jag hade också stora betänkligheter inför innehållet. Men det var också lite grann av en omtanke. Någon gång kommer det här tillbaka till Sveriges riksdag, och har då Sverige haft en alltför tuff position, som uppfattas som svensk, och att vi sedan har fått krypa till korset, då är detta en olycklig utveckling. Det är därför som jag hoppas att vi framöver kan ha lite mer öppna och förutsättningslösa resonemang om de viktiga institutionella förändringar som nu kommer att ske i vårt gemensamma Europa.

Jag vill fråga om tidsplanen. Jag delar uppfattningen som redan har hörts här från bordet att efter det att konventet avslutats behövs det en viss tid för att smälta detta innan en regeringskonferens ska ta vid. Men regeringskonferenser har ju också en sällsynt förmåga att dra ut på tiden. Därför vill jag höra vilken tidsplan som man rör sig med för en start av en IGC, men också ett lämpligt måldatum för denna. Självfallet ska också kandidatländerna då fullt ut vara med och kunna påverka detta, precis som statsministern sade.

Slutligen vill jag bara säga inför Köpenhamnstoppmötet att det är ju fantastiskt roligt att Sverige sedan 1995 är med och aktivt påverkar och bidrar till samt har inte bara kunnat åse utan också har kunnat vara delaktigt i att Europa nu tar ett steg närmare mot sin egen återförening. Jag vill gratulera statsministern till att han får vara med om detta historiska tillfälle.

Anf.  6  AGNE HANSSON (c):

Jag vill också tacka för en klar redogörelse inför det här mötet. Samtidigt vill jag deklarera att det är viktigt att man nu koncentrerar sig på utvidgningen och att man kan föra utvidgningsprocessen i hamn. Jag har några frågor och synpunkter.

Det första gäller naturligtvis det slutbud som nu diskuteras. Vi utgår från att en utvidgning måste få kosta. Det är också viktigt hur man då fördelar dessa kostnader. Vi är mycket kritiska till att man valt att finansiera upptrappningen av direktstödet på det sätt som man har gjort. Det är bara att beklaga. Jag förstår att det är omöjligt att ändra på det, det vill säga att man tar det från landsbygdsstödet och miljöstödet. Det innebär ju att det här kommer att förändra konkurrensförhållandena mellan jordbruken, inte minst här i Skandinavien.

I Finland har man möjlighet att själv gå in med medel på det här området. Min fråga kanske inte direkt hör hit, men den är om regeringen nu är beredd att kompensera på det här området eftersom man har tvingats att välja denna linje. Man kunde ju i och för sig ha valt en annan finansiering av direktstödsökningen, vilket man inte gjorde. Jag avser då kompensation via svenska budgetmedel på det sätt som Finland har möjlighet att göra.

Det andra gäller Polen. Om jag har förstått rätt är alla andra medlemsländer nöjda även om de bevakar varandra. Men i Polen har man sagt att man fortfarande inte är nöjd. Vad drar statsministern för slutsatser av det? Vilken strategi tänker man ha? Min synpunkt liknar Carl B Hamiltons, att det är viktigt att man håller de ekonomiska ramarna när man hanterar den saken.

Det tredje rör Storbritanniens medlemsrabatt. Är det nu möjligt att ordna det så att utvidgningskostnaderna inte ingår i Storbritanniens rabatt? Har den frågan tagits upp? Det är orimligt att Storbritannien ska ha samma medlemsavgift och inte ta del i de utvidgningskostnader som övriga medlemsländer får ta på sig.

Det fjärde gäller Turkiet. Jag delar också där Carl B Hamiltons uppfattning att det är viktigt att man sätter press på Turkiet för att de ska upprätthålla och efterleva Köpenhamnskriterierna och att man inte ger några förutfattade meningar om att de nu är på väg in i unionen utan att ha uppfyllt de kriterierna fullt ut.

Slutligen vill jag för det femte ge stöd åt statsministerns och Sveriges regerings uppfattning och hållning att det nu är viktigt att få en tidsfrist mellan det att konventet har slutat arbeta och att detta hanteras i regeringskonferensen. Då är det också viktigt, för att ge lugn och ro för medlemsländerna att folkomrösta i frågan, att inte störa den processen med onödiga utspel om centralstyrningar av olika slag i den här beslutsprocessen.

Anf.  7  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill också tacka statsministern för en bra information inför mötet. Jag vill göra några reflexioner.

När det gäller utvidgningsförhandlingarna tycker jag naturligtvis, som tidigare talare har sagt, att det är lite genant att den svenska positionen i fråga om direktstöden hamnar så fel i förhållande till slutresultatet. Det har vi påtalat här tidigare, att vi borde ha varit lite mer generösa mot de nya länderna från början. Men där har ju skillnaden mot regeringens hållning varit väldigt stor, och jag beklagar detta. Men huvudsaken är att resultatet blir vad det nu håller på att bli, och vi är glada för det.

Jag vill också lyfta upp frågan om Storbritanniens rabatt. Den måste diskuteras. Jag vet att kandidatländerna har lyft upp den frågan. Jag har förstått att motivet hos Blair är att han inte kan komma hem med ett sämre alternativ än hans företrädare har lyckats vinna. Jag tycker i stället att Storbritannien borde skämmas över att de fattiga länderna ska vara med och betala en rabatt till dem. Den debatten måste föras inom EU.

Jag förmodar att möjligheten att förändra detta blir när de finansiella direktiven ska tas upp nästa gång. Men debatten måste komma i gång nu, och det är väldigt lämpligt att ställa detta emot de betydligt fattigare kandidatländer som nu kommer in. Jag hoppas regeringen vågar gå i bräschen för en sådan diskussion, även om vi har nära relationer med Storbritannien – eller det kanske är särskilt viktigt att vi gör det då.

Beträffande Turkiet tycker jag att det är en bra hållning som statsministern redovisar. Det kanske inte är så farligt att vara en aning generös med ett startdatum. Det viktigaste är naturligtvis att inte binda upp sig i slutändan, utan att vi kan få en process där vi sätter press på Turkiet för att de ska utvecklas i enlighet med de intentioner som vi har inom EU. Har vi dem i en förhandlingsprocess kan vi påverka dem, och vi har både ekonomiska och politiska förhandlingsmässiga möjligheter att göra det. Man ska vara väldigt tydlig om att något medlemskap inte uppstår förrän de har uppfyllt alla villkor. Det är ett viktigt anslag.

Rådrummet efter konventet är viktigt. Tanken med konventet är att parlamentariker och folk som är engagerade ska kunna gå in i den här debatten, och då måste det också finnas tid för det. Går regeringarna in för tidigt blir det regeringens fråga på direkten, och då minskar möjligheten till den folkliga förankringen. Jag tycker att vi nu ska ha den klokskapen att det ska ges möjlighet till en folklig förankring, för det finns brist på det inom EU.

Anf.  8  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag vill också passa på tillfället att tacka för en intressant föredragning av statsministern.

När man försöker följa förhandlingsspelet gentemot kandidatländerna märker man att mycket kretsar kring frågor som rör gränskontroll, rättsfrågor och jordbruksfrågor. Det är stora frågor. Men hur är det med miljöfrågorna? Kommer kandidatländerna att få ansluta sig till arbetet med utsläppsrätter och det oerhört viktiga arbetet med att reducera växthusgaser? Det är en diskussion som vi för i miljö- och jordbruksutskottet. Det gäller också med anledning av Kyotoprotokollet. Det är ett viktigt framtidsarbete. Jag tror att det är viktigt att kandidatländerna kommer med så fort som möjligt i det här arbetet.

Detsamma gäller kemikaliearbetet, som är ett komplicerat arbete. Det är oerhört viktigt för framtiden att kandidatländerna får möjlighet att snabbt komma med i det här arbetet. Det är verkliga framtidsfrågor. Det kan också leda till en bra tillväxt och en bra utveckling för hela Europeiska unionen om man satsar på miljöfrågorna.

När det gäller jordbruksfrågorna hade jag i och för sig hoppats att reformeringen av EU:s jordbrukspolitik skulle ha avgjorts före utvidgningen. Nu finns det kanske vissa kompromisser, och man kanske har kommit överens om huvuddragen, men allt är inte klart. Jordbrukspolitiken är, med sin nuvarande utformning, dels ett stort problem för jordbruket, miljön och landsbygdsutvecklingen inom EU, dels ett stort hot mot jordbruket i kandidatländerna. I till exempel Polen finns det en stor oro för att många gårdar ska få läggas ned och att det ska bli stora kostnader. Jag undrar hur ni diskuterar. Det är oerhört viktigt.

När det sedan gäller Turkiet håller jag med om mycket av det som sagts av deltagarna här i EU-nämnden. Turkiet har något som heter det nationella säkerhetsrådet, och det ska godkänna av parlamentet fattade beslut. Det vittnar om en väldigt konstig ordning, som jag inte tycker att EU bör kunna godta. Det är ett militärt organ, och det är inte demokratiskt valt. Jag tycker att man måste påminna Turkiet om att det inte bör fungera så.

Anf.  9  ULF HOLM (mp):

Jag vill tacka statsministern så mycket för föredragningen.

Mycket är sagt, men jag har ytterligare några frågor och synpunkter. Om jag börjar med utvidgningen är det ett spännande möte som kommer i Köpenhamn nu. Vi har haft våra ordväxlingar om jordbruksstöd och direktstöd, och vi ska väl inte ta upp dem just nu i detta läge. Men jag vill hänga på föregående talare och lägga till ordet kärnkraftverk, som flera av kandidatländerna har och som vi med rätta är bekymrade över. Man måste ta krafttag från båda sidor för att få bort dessa så fort som möjligt. Jag vet inte om det har varit uppe till diskussion tidigare.

Jag skulle vilja hänga på Agne Hanssons och Holger Gustafssons frågor om Storbritanniens rabatt, som jag också tycker borde tas bort en gång för alla, även om jag inser problematiken för Tony Blair. Men det är inte vårt bekymmer, utan det är hans.

När det gäller Turkiet måste man väl vara optimistisk om den nya regeringen. Jag tycker också att man ska ge tydliga signaler. De får absolut inte fortsätta att behandla de mänskliga rättigheterna på samma sätt som de gör i dag i Turkiet.

När det gäller konventet delar jag statsministerns åsikt att det behövs tid till diskussion. Det har kommit massiva federalistiska idéer på sistone som jag tycker att vi måste mota ordentligt. Jag tror att många av partierna i Sveriges riksdag kan ställa sig ganska enade om det mesta och argumentera. Jag tycker också att det är viktigt med mer informellt samråd. Vi har fått signaler om att väldigt många frågor ska diskuteras nu, och när konventet sedan är klart är det i stort sett det som ska antas. Det krävs att vi på ett mycket tydligare sätt får i gång debatten här i Sverige, både i Riksdagshuset och ute bland människor.

Till sist gäller det de berömda non-papers. Jag delar Gunilla Carlssons uppfattning om det non-paper som vi hade uppe i EU-nämnden för ett tag sedan när Anna Lindh var här, både formen och innehållet i det hela. Vi har ett nytt non-paper här som jag gärna skulle vilja att statsministern sade något om, nämligen språkfrågan, som eventuellt kan komma upp på mötet. Jag tror att det är väldigt viktigt för att få legitimitet för EU-projektet att man kan tala sitt eget språk så långt som möjligt. Jag tror att vi kan vara ganska överens om det. Frågan är hur långt det kan vara möjligt.

Anf.  10  Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Jag ska försöka svara på alla frågor. Två frågeställningar ska jag be Lars Danielsson utveckla, dels den sista frågan som Ulf Holm ställde om non-paper, om språkfrågan, dels frågan om hur tidsplanen exakt ser ut för konvent och IGC. I övrigt ska jag försöka behandla det ni har tagit upp. Många har tagit upp samma saker, så ni får ursäkta om jag inte refererar till er personligen.

Jag börjar med Per Axel Sahlbergs ingång om Turkiet, som sedan kommer tillbaka. Det är Köpenhamnskriterierna som gäller. Det är viktigt att säga det – naturligtvis är det så. Turkiet är kandidatland. Det är redan bestämt – därom finns inget att diskutera. Det finns starka krafter internationellt som trycker på unionen för att öppna upp för Turkiet, i klartext USA. Det är allmänt känt.

För min del är det viktigt att säga att jag inte är orolig för att vi kommer att ställa för hårda krav på Turkiet. Den typ av opinion som vi har sett ute i Europa, som Giscard d’Estaing och några kristdemokratiska partier har gett uttryck för, kommer inte att vara den tunga dimensionen i den här debatten. Det kommer att vara det andra, att öppna upp för Turkiet, att ge signaler så snabbt som möjligt. Om det är någonting som kommer att ligga i debatten är det detta: Följer vi verkligen Köpenhamnskriterierna i den meningen att vi inte sänker kraven vad gäller Turkiet? Det är snarast där som jag tror att debatten i sak kommer att ligga.

För mig är det oerhört viktigt att säga att exempelvis det nationella säkerhetsrådet, som Sven-Erik Sjöstrand tar upp, är en parallell struktur till den demokratiska struktur som finns, och den ryms inte inom Köpenhamnskriteriernas ram. Sådant måste naturligtvis bort. Det visar hur mediestyrd den europeiska debatten är. Erdogan gör en tour, och han är på många sätt en intressant politisk personlighet, med en mycket spännande bakgrund. Men detta ändrar egentligen ingenting i sak förrän vi ser att de beslut han talar om är tagna av parlamentet och implementerade, att det förändras i den turkiska verkligheten.

Låt oss inte ryckas med i någon allmän eufori över att nu är det Turkiets tur, nu ska det göras, det ska vara snabbt och det ska vara kraftfullt. Det är så här, kallt och nyktert: Köpenhamnskriterierna gäller.

Låt oss hålla fast vid att kommissionen gör en första värdering av detta och sedan lägger fram en rapport till rådet. Annars kan vi hamna i ett läge där vi hoppar över kommissionen och det blir något slags politisk uppgörelse bland de 15 under det kommande ordförandeskapet som säger att det är dags att ta in Turkiet. Detta är jätteviktigt att understryka. Det tryck som finns, som sagt var, på att öppna upp för Turkiet är betydande.

I de andra frågorna som jag lyfte fram, om ESDP och Cypern, har vi också ett intresse från unionens sida att utnyttja momentum. Vi ska inte heller vara dåliga förhandlare. ESDP-frågan har levt i flera år, och vi vet att det är Turkiet inom Nato som har blockerat den frågan. Det är klart att vi när vi pratar om signaler till Turkiet för vår del ska väga in den typen av frågeställningar. Är de konstruktiva, är de beredda att ta steg framåt, skickar det en signal till oss om att det rör sig åt rätt håll. Men det ersätter inte en prövning av Köpenhamnskriterierna.

Cypernfrågan är till sin karaktär av ett sådant slag att det skulle förvåna mig mycket om man löser den i närtid. Jag misstänker att de flesta av er har varit på Cypern. Det är en skrämmande upplevelse, med den demarkationslinje som finns där, fortfarande starkt befäst, rakt igenom ön där det hela tiden sker olika typer av incidenter. Det finns ju där.

Vi ska sätta press på Turkiet att vara konstruktiva i de här politiska frågorna, som är viktiga för Europa, men det ska inte förväxlas med att vi gör en annan typ av prövning omkring Köpenhamnskriterierna. De ska vara nästintill juridiska när vi prövar, för att vi på så sätt ska ha framtida måttstockar som ingen kan använda emot oss. Det vill jag säga.

Vi kommer sedan tillbaka till tidsplanen, som Pär Axel Sahlberg tog upp.

Carl B Hamilton tog upp den finansiella ramen. Ja, det ska vara inom Berlinramen. Jag ser inte någonting där som gör att vi i Köpenhamn nu kommer att få förslag som spräcker detta – det tror inte jag. Jag anser inte att det finns något mandat att gå längre.

När det gäller Lena Hjelm-Walléns position representerar hon mig formellt. Det är så det är upplagt. Att representera en statsminister, med den politiska tradition vi har i Sverige, innebär självfallet också i praktiken att representera regeringen. Men formellt representerar hon mig.

Vi har ju ersatt Lena Hallengren med Sven-Olof Petersson, och jag tror att det är en ganska klok åtgärd, med tanke på att vi nu går in i en så kallad nitty-gritty-fas. Det kommer att vara smått och klurigt, och det kommer att vara kopplat till regelverk. Det är både stora politiska linjer och den där typen av förhandlingsprosa som nu kommer att smyga sig in. Jag tror att Sven-Olof Petersson har en kompetens där som gör att vi får glädje av hans deltagande. Lena har, som ni vet, andra arbetsuppgifter just nu.

Till Holger Gustafsson men också till Gunilla Carlsson vill jag säga att vi naturligtvis har förhandlat om de här jordbruksstöden. Jag tror att det är väldigt klokt att börja restriktivt när man förhandlar. Alla som förhandlar vet ju att man inte börjar på den position som man tror blir slutpunkten, för då har man redan flyttat golvet en bit och sedan får man därifrån röra sig ytterligare en bit. Vi är inte så naiva att vi inte begriper att den här frågan inte skulle bli den slutförhandlingsfråga som låg i potten. Hade vi redan för ett halvår sedan gått in i den här positionen är jag ganska säker på, om de andra i Europa hade gjort likadant, att detta inte hade blivit slutprodukten utan att det varit ytterligare 15 eller 20 % uppåt i direktstöd. För min del tycker jag att direktstöden är ett elände.

Jag kan bara säga att jag inte tror att det här är bra för Polens jordbruk. Nu får de väldigt mycket pengar. I en ekonomi där 20 % av arbetskraften fortfarande är sysselsatt i jordbruket, i en ekonomi som kommer att gå igenom en enorm förändring, med ett starkt behov av arbetskraft i andra sektorer, kommer de här direktstöden att låsa fast arbetskraft i jordbruket under överskådlig tid. Vi gör nu det mycket gammalmodiga polska jordbruket till den kanske mest lönsamma delen av deras ekonomi. Vem tror då att man får de strukturförändringar som behövs för att lösgöra arbetskraft?

Vi ska komma ihåg att vi i Sverige har ett jordbruk som förmår producera livsmedel för vårt behov och hålla landskapet öppet på ett rimligt sätt. Det är någon procent av arbetskraften, och det blir ändå överskott. Vad Turkiet har framför sig är naturligtvis också en utveckling åt det hållet.

Till jordbruksstöden kan sedan läggas hela debatten om internationell solidaritet. Vi lägger så ohyggligt mycket mer pengar på att subventionera vår egen jordbruksproduktion än vad vi exempelvis lägger på biståndet. Det är ju bisarrt att med ena handen ge bistånd och med andra handen förvägra marknadstillträde för de produkter man kan producera.

Det här är inte hållbart. Det kommer inte att vara bestående. Men det vi nu gör med utvidgningen innebär att det blir lite svårare att rucka på det igen – tror jag. De polska politikerna ska nu åka hem efter ett anslutningsfördrag och övertyga sina väljare: Nu ska vi in i en ny regeringskonferens, och efter den ska vi in i en diskussion om nästa budget 2006, och där kommer de förmåner som vi nu har förhandlat till oss att sänkas. Det kommer de aldrig att gå med på.

Den enda utvägen där tror jag kommer att vara att man successivt gör en del av det här nationellt. Det behöver vi inte diskutera nu, men jag tror att det kommer att bli så. Sedan kan man tycka vad man vill om det principiellt också, men att låsa hela EU:s budget i jordbruksinsatser som inte är hållbara är inte försvarligt.

Jag tycker inte att det här är bra, men vi vet alla att man ibland får böja sig och ta någonting i form av en kompromiss för att uppnå någonting som är större på ett annat område. Så är det ju.

Flera har varit inne på den brittiska rabatten. Den diskuterades i Berlin 1999. Då åstadkom jag rabalder i Storbritannien genom att till BBC säga: ”It’s time for the UK to realize that Mrs Thatcher has resigned.” Det tyckte inte britterna om. Men det resulterade ändock i att Sverige inte betalar den brittiska rabatten. Det hoppas jag att ni har sett. Vi är kanske det land som betalar allra minst. Vi betalar mindre till den här rabatten än vad ansökarländerna gör. Det är så de här eländiga budgetförhandlingarna går till. De här rabatterna går inte att försvara. De är fullständigt motbjudande. Jag har gastat och gormat om det i brittisk debatt. Det gjorde att när vi i Berlin reducerade vårt nettobidrag till unionen kom det att ske via att vi slapp betala för den brittiska rabatten. Det är så det är. Det blir väl fler som står på presskonferenser nästa gång och säger att ”it’s time for the UK to realize” och så vidare. Det här är inte hållbart. Britterna har andra argument, som de kastar upp på bordet, om andra orättvisor som finns i den här unionen. Det är klart att det är ett ständigt förhandlingsspel. Men bara detta att ansökarländerna i praktiken nu betalar Storbritanniens medlemsavgift är inte hållbart.

Jag ska också säga något till dem som tar upp detta non-paper som har cirkulerat och som det tydligen fanns synpunkter på vid förra EU-nämnden. Jag har aldrig fått chans att i den här kretsen utveckla de tankar som ligger bakom. Jag kan bara säga det enkelt på en gång. Ni vet att regeringen är motståndare till en federativ utveckling av unionen. Här finns tre kroppar som kommer att mätas mot varandra i en dragkamp – säg gärna dragkramp, för det är nästan vad det är. Det är Europaparlamentet, som vi alla tycker mycket om. Det är kommissionen, som naturligtvis är oerhört mäktig om den har en stark ledning. Det är rådet, som ju representerar det mellanstatliga i unionen. Vi har haft och har den uppfattningen att rådet bör stärkas.

Att hitta en balans mellan råd, kommission och parlament är väldigt viktigt. Vid den här regeringskonferensen kommer många att tala för att kommissionens ställning ska stärkas och många tala för att Europaparlamentets roll ska ökas. Nu talas det om att parlamentet till och med ska ha beskattningsrätt. Det finns nog anledning att några som är emot en federal utveckling talar om att rådets roll också ska vara tydlig.

Vi får ju ett problem med 25 medlemsstater och ett ständigt roterande ordförandeskap. Vi kommer att få perioder i detta råd som innebär att vi har länder i ledningen för rådet som kanske inte orkar ta ledningen. Nu behöver det inte nödvändigtvis vara små länder. Vi har ofta sett att de stora länderna om inte nonchalerar så åtminstone tar mindre allvarligt på uppgiften att leda rådet än de små gör.

Min slutsats blir den att för att ge rådet kontinuitet i sitt ledarskap ska vi ha en vald ordförande. Då utses vederbörande med konsensus, alltså enhällighet, i rådet. Den ordföranden ska kompletteras – det är i det vår kompromiss ligger gentemot de stora, för de stora vill ju ha en sådan ordförande, men jag vet inte om de är med exakt på vårt sätt att välja den – med något slags trojka, som också roterar men under längre perioder och tar ansvar för några ministerråd. På så sätt stärker man det mellanstatliga och stärker Europeiska rådet. Det behöver inte gå ut över kommissionen. Det här är inget nollsummespel. Man kan hamna i ett läge där man stärker både råd och kommission. De behöver inte vara i konflikt med varandra. Men om ingen talar om idéer om att hitta kompromisser för att stärka rådet kommer de enda saker som diskuteras vid regeringskonferensen att vara hur kommissionens ställning ska förstärkas och hur Europaparlamentets positioner ska flyttas fram.

Varje förslag av det slaget som innebär att man exempelvis väljer en Europeiska kommissionens president i Europaparlamentet, som ju är en mycket populär uppfattning ute i Europa, är ett sätt att i praktiken införa någon form av parlamentarism, där man faktiskt lyfter kommissionens position högst väsentligt.

Vad har då vi som inte är federalister att luta oss emot? Ja, ett råd som inte har skärpt sin ställning under regeringskonferensen. Här bör man vara aktiv. Vi är inte låsta, men vi måste förstå den här diskussionen. Sedan kan några av oss här i rummet tycka att det är bra med en federal utveckling i Europa. Okej då – det respekterar jag. Men jag tycker inte om det. Regeringen har inte den uppfattningen, utan vi står fast vid det mellanstatliga.

Det är det som är bakgrunden. Jag vill bara säga det. Jag föredrar att tala om en utsedd ordförande för Europeiska rådet, inte en vald president. Är man inne på en vald president trasslar man in sig i den vokabulär som ofta tillhör federalisternas verktygslåda. Detta säger jag inte i polemik mot någon, utan det är bakgrunden.

Agne Hansson tog också upp Storbritanniens rabatt och Turkiet men också detta med att addera nationella medel till jordbrukspolitiken. Nu har vi ingen möjlighet att göra det. Men tyskarna har exempelvis drivit det, att förstärka de europeiska institutionerna men plocka bort pengarna från dem, att ta tillbaka och åternationalisera exempelvis jordbrukspolitiken. Det kan mycket väl komma att bli en sådan utveckling.

Vi har gjort väldigt mycket i Sverige på det här området som vi inte ska förstöra. Vi har ett jordbruk i Sverige som är rationellt. Det skär inte guld med täljkniv – det måste man säga, därför att många av våra bönder är hårt trängda. Men de producerar livsmedel, och de gör det på ett miljövänligt sätt och med höga krav på etik vad gäller djurhållning. Vi har ingenting att skämmas för. Det jag ser som den stora frågan framöver är kanske inte i första hand hur vi producerar mat utan hur vi behåller den landskapsbild och därmed det kulturarv som jordbruket mer än någonting annat representerar. Hur går det till? Den diskussionen kommer 2006. Jag tror inte att vi nu får någon förtida diskussion om nationellt inträde.

Jag är glad att vi har strukturerat om jordbruket, för det har frigjort resurser som vi behöver i andra delar av ekonomin. Jag ser naturligtvis att en sådan utveckling också kommer i Finland. De är på god väg åt det hållet.

Ulf Holm och Sven-Erik Sjöstrand tog upp miljöfrågorna. Det fina med Europeiska unionen är att man plötsligt hänger in de nya medlemsländerna i ett ramverk, som också gör dem delaktiga i internationell miljöpolitik. De kommer inte att orka leva upp till det, men de kommer att ha ett tryck i den riktningen. De kommer att bli utsatta för granskning när de ska in med redovisningar och kommer att ha en politisk diskussion i Europa om varför de inte gör det ena och det andra.

Kyoto är ett exempel. Vi kan ta det Ulf Holm tar upp: kärnkraften. Vem vid det här bordet tror att Litauen skulle ha stängt Ignalina om man inte hade gått med i EU? Det är naivt att tro det. Den största, tydligaste förändrande miljökraften som finns i Europa är naturligtvis Europeiska unionen. Sedan kunde den självklart vara bättre. Men Ignalina, nästgårds till Sverige, skulle nog tuffa och pysa i ytterligare 20 år, kanske 25, om det inte var så att vi hade några som sade till litauerna: ”Vi är beredda att vara med och betala till er för att ni gör den här avvecklingen, och det gör vi solidariskt i Europa.” Det är ju faktiskt ett uttryck för praktisk miljöpolitik som jag tycker att vi har anledning att lyfta fram.

Sedan vill vi ju inte att kärnkraften ska bli ett kompetensområde för unionen, utan vi har en tillräcklig lagstiftning och reglering av detta i dag. Det är bra som det är. Att stänga ett kärnkraftverk är dyrt, inte bara för Sverige. Det är naturligtvis ännu dyrare för ett litet, ekonomiskt illa utvecklat land som har hela sin strömproduktion förlagd till ett kärnkraftverk. Det är en mardrömssituation och ett uttryck för rester av ett gammalt sovjetiskt storskaligt tänkande. Man insåg ju inte att unionen skulle komma att brytas upp.

Jag kan säga om vårt non-paper också att det är ett sätt att försöka hitta en kompromiss mellan stora och små. Det är också en farlig utveckling i unionen om det är så att vi börjar hamna i något slags gruppering av små länder som ska ställas mot de stora. Det kommer vi aldrig att klara. Om det etableras kommer det omedelbart att brytas upp. Det blir möjligen någon avvärjningsseger vid något tillfälle, men i det långa loppet blir det förluster. Det är jag väldigt rädd för. Vi ska vara med och vara konstruktiva och bygga nätverk också med de stora länderna.

Då får Lars Danielsson svara på de två svåra frågor som jag inte kunde hantera!

Anf.  11  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Det gäller alltså tidsplanen för konvents- och regeringskonferensarbetet. Det som Europeiska rådet enades om i Laeken för ett år sedan var ju att konventet skulle pågå fram till ungefär halvårsskiftet 2003. Sedan skulle det vara en paus, och regeringskonferensen skulle sedan inkallas 2004. Det som ju nu har diskuterats – det är framför allt Italien som har föreslagit det – är att man skulle påbörja regeringskonferensen omedelbart, alltså efter att konventet är slut, kanske någon gång i september 2003, i syfte att kunna avsluta den redan i december 2003. Det är väl en händelse som ser ut som en tanke att detta då skulle ske under det italienska ordförandeskapet. Man kan väl tillåta sig att säga att det finns ett inte oväsentligt drag av italiensk fåfänga i det här förslaget. Man har visst stöd från en del andra länder, men jag tror att majoriteten av länderna fortfarande är av den uppfattningen att Laekentidtabellen bör hållas, det vill säga man behöver den här pausen.

Hur lång tid kommer sedan regeringskonferensen att ta? Ja, det är ju helt beroende på hur enigt konventet kommer att bli i den rapport som man så småningom ska komma överens om. Blir man enig om det mesta, ja, då kanske regeringskonferensen kan gå snabbare, men kommer det i rapporten från konventet att redovisas en rad optioner på viktiga punkter, ja, då är det rimligt, tror jag, att tro att regeringskonferensen kan ta ganska lång tid. Vi vet ju från erfarenheterna från Amsterdamfördraget och Nicefördraget att regeringskonferenser har en tendens att dra ut på tiden. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om vi under större delen av 2004 får ägna oss åt att diskutera olika artiklar i fördraget. Det här är ett mycket stort arbete som man har satt i gång, och jag skulle tro att det mesta talar för att det kan ta säkert större delen av 2004 innan regeringskonferensen är avslutad. Men som sagt: En blick i facit får vi när vi ser konventets rapport.

Vad gäller språkfrågan är det samma sak med den som med rapporten om rådsreformer: Inga formella beslut ska fattas vid toppmötet i Köpenhamn i den här frågan. Det är bara fråga om ett procedurbeslut, det vill säga jag tror att man kan utgå ifrån att toppmötet enas om att den här frågan får fortsätta diskuteras under det grekiska ordförandeskapet. Det är ju ingen hemlighet att det även här är mycket nationell prestige inblandad när det gäller språket.

Vår utgångspunkt har varit att den nuvarande ordningen inte är acceptabel. Vi betalar i dag stora pengar för tolkkostnader som vi sedan inte så att säga får tillbaka i form av verklig tolkning. På väldigt många tjänstemannamöten i Bryssel i dag finns helt enkelt inte svensk tolkning. Det är inte acceptabelt, menar vi. Vi menar att det är bättre att man får betala för det som man verkligen får. En självklar utgångspunkt är givetvis att när man träffas på politisk nivå måste man kunna tala sitt eget språk. Vi kan inte göra avkall på att svenska politiker, när de reser till Bryssel eller till rådsmöten av olika slag, ska kunna tala svenska – självklart inte. Men när tjänstemän träffas – den stora delen av möten är ju tjänstemannamöten – till exempel personer som Magnus Robach och jag, som ju är rekryterade – förhoppningsvis – till Regeringskansliet en gång i tiden bland annat på grund av att vi faktiskt klarar ett eller annat främmande språk, ja, då kanske det är rimligt att om vi anser att vi kan klara det här på engelska eller franska ska vi också kunna göra det. Då ska vi inte heller behöva betala för någon tolkning.

Det är den tanken som ligger bakom detta enkla förslag, som nu cirkulerar som ett diskussionsunderlag: Vi måste reducera tolkkostnaderna. Vi klarar inte kostnaderna med 20 21 språk så småningom. Vi är beredda att betala för tolkningen när vi verkligen behöver den och får den, och vi måste bevara principen om att när politiska företrädare träffas måste de kunna tala sitt eget språk. Det är dessa enkla grundsatser som ligger bakom den diskussion som kommer att fortsätta under, tror jag, större delen av våren. Det finns säkert anledning att återkomma till nämnden när vi är i beslutsläge, och det har vi en bit kvar till.

Anf.  12  Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Låt mig bara tillägga att jag också naturligtvis med tillfredsställelse noterar den positiva reaktion jag fick på detta att vi också från regeringens sida skulle ha en informell kontakt med nämndens ledamöter löpande framöver, som vice ordförande med flera uttryckte.

Anf.  13  CARL B HAMILTON (fp):

Hänga in i ramverk, sade statsministern om olika länder. Vi ska hänga in Turkiet där.

Jag tycker att det är ett bra upplägg att man erbjuder ett datum för en kontrollstation och att man är väldigt strikt, som statsministern sade: Det är reformer först och datum sedan, snarare än datum först och reformer sedan, så att saker och ting kommer i rätt ordning. I den mån man kan ha ett juridiskt till skillnad från ett politiskt synsätt är naturligtvis lite vagt, men förhållningssättet ställer jag mig helt bakom. Till skillnad från någon här tycker jag inte att man ska gå in i någon datumdiskussion nu när man ska starta förhandlingarna, utan snarare i så fall erbjuda något slags kontrollstation.

Jag noterade också att statsministern sade att i vår politiska kultur får man väl se den roll som Lena Hjelm-Wallén har såsom en företrädare för regeringen snarare än för regeringschefen personligen. Det understryker naturligtvis önskemålet om samråd med riksdagen, som då faller ut som en naturlig konsekvens, och jag välkomnar det som statsministern sade om samråd.

Jag vill också ta upp det här med åternationaliseringen av jordbruket. Jag har ju länge själv på något sätt kommit fram till slutsatsen att ska man komma till rätta med den europeiska jordbrukspolitiken så måste man nog göra någonting i den vägen. Det är ju onekligen en ganska stor fråga, men jag tror att det nog är den rätta vägen.

Jag har ju varit engagerad i frågan om kärnkraften länge, och jag vill bara påminna om att vi har fyra farliga kärnkraftverk i S:t Petersburg som tuffar och pyser och som faktiskt har skapat en mardrömssituation för oss. Den fortlever ju, och det finns ingen enkel lösning på den. Dessutom tillkommer de otäcka saker som finns i Murmansk. Det där är en väldigt obehaglig situation och egentligen den största folkhälsorisken som jag ser det för det svenska folket.

Anf.  14  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Tack för de fylliga svaren från statsministern! Jag noterade att statsministern valde att fortsätta polemiken kring direktstöden, och det var alls inte min avsikt att ta den diskussionen igen. Jag bara konstaterade utfallet av resultatet i Brysselförhandlingarna. Min position har varit att man ska ha likabehandling i unionen.

Jag ville säga det här inledningsvis för att från min sida ge ett mandat inför de förhandlingar som nu kommer att föras i Köpenhamn, där jag tycker att det är viktigt att utvidgningen sker, och sätta detta i relation till en otroligt viktig budget- och jordbrukspolitisk diskussion som kommer förr eller senare i alla fall. Jag ville säga att jag hoppas att Sveriges bensprattlande, gedigna insatser eller vad man nu väljer att kalla det för på det här området kommer att betala sig på ett gott sätt när man framöver måste gå vidare och i grunden reformera jordbrukspolitiken. Då handlar det ju inte bara om direktstöd. Men som sagt: För mig var det väldigt viktigt med likabehandlingen, och det är därför vi har fört den linjen tidigare här i EU-nämnden.

Jag tycker att det är fint när statsministern talar om det här med just Turkiet och kommissionens viktigaste roll. Vi står där vi nu står i detta arbete, vid att verkligen underteckna papper, tack vare att man har en fungerande EU-kommission som driver och gästar förhandlingarna. Det har ju varit så i både nuvarande och föregående utvidgningsomgång att den tågordning som statsministern redogjorde för är den som måste gälla. Här är det inte det politiska köpslåendet som rådsmötena kanske ibland präglas av, utan det är ordning och reda i detta samarbetsorgan, EU. Därför tycker jag att vi fick ett väldigt bra svar på hur Turkietfrågan kommer att hanteras i Köpenhamn. Jag önskar som sagt bara att Sverige hjälper till att sända positiva signaler till Turkiet och att det inte uppfattas som stängande av några som helst dörrar.

Det leder mig in på slutordet i det här med rådets ställning. Det var rabalder på EU-nämnden när utrikesministern var här. Min anledning att ta upp detta var inte att nu få en stor diskussion om detta, men jag tror att för EU-nämndens del blir det bekymmersamt när det läggs non-papers på vårt bord och man samtidigt har läst en del saker i pressen långt tidigare i rätt så centrala frågor.

Förr handlade det från statsministerns sida om att det ska utses en ordförande och inte vara någon vald president, och det tycker jag är bra. Men det är ju en viktig diskussion vi måste ha i Sveriges riksdag framöver. Det kan mycket väl vara så att den här positionen kan vinna en majoritet. För egen del har vi ett hårt arbete i vår egen europeiska partiorganisation där vi rider spärr mot parlamentarismen på EU-nivå just nu.

Men det viktiga för oss, i detta lilla svenska land, är att kunna föra ett förutsättningslöst resonemang om hur EU:s institutioner ska se ut framöver med öppenhet, legitimitet, maktdelning och kontroll. Då kan det hända att det statsministern anförde är den väg vi ska ta. Jag ville bara säga att jag ser fram emot att ha en stor och viktig diskussion om detta. Därmed hoppas jag att det inte gavs några signaler från det EU-nämndsmötet att det stängdes dörrar eller uppfattades som illa att det finns en svensk socialdemokratisk regeringsposition, för det tycker jag är bra. Det är en utgångspunkt för att vi ska kunna ha diskussioner.

Anf.  15  Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Jag kan börja med att säga till Gunilla Carlsson att jag är väldig glad för det du säger och det sätt du säger det på, av två orsaker. Den första är förhandlingsarbetet i Köpenhamn. Det känns tryggt att åka dit och veta att det finns ett säkert stöd för att hitta en lösning. Det är bra.

Den andra är – okej, vi kunde säkert ha behandlat detta non-paper på ett annat sätt, även om det kanske är formellt korrekt och allt sådant. Men det är en politisk process, och vi ser framför oss nu hur vi har ett kontinuerligt informellt samråd.

Jag är också glad för att det inte finns några låsningar i sak. Vi är många i det här rummet som har partivänner ute i Europa som har helt andra ingångar i de här diskussionerna. Det där är ett uttryck för att det nog finns någonting så pass märkligt som nationell politisk kultur också, som på något sätt går över partigränser och som man ska försöka fånga upp.

Jag kommer att arbeta och fortsätta att arbeta för att motverka en federal utveckling, och det organ som vi då måste ha vitalt är det europeiska rådet. Det innebär inte att vi ska ha en svag kommission, utan både–och. Det är väldigt viktigt att säga.

En bra kommission kan betyda oerhört mycket. Ta bara till exempel Verheugens arbete nu med utvidgningen. Det är i allra högsta grad ett uttryck för hur en kommission ska arbeta och hur en kommissionär som är framgångsrik kan arbeta. Han har vårt fulla och helhjärtade stöd. Det har varit ett oerhört nära samarbete hela vägen. Och vi hade en gång i tiden en kommissionspresident som hette Delors. Han hade inga särskilt vida ramar att röra sig inom vad gäller det konstitutionella, om man säger så, men han tog initiativ och han ledde den europeiska debatten och drev utvecklingen framåt.

Så visst är det en fråga om både personligheter och idéer, och en kommission som gärna för min del får vara starkare på de områden som kommissionen ska hantera. Men den ska inte utvecklas till en europeisk regering och inte förankras i ett europaparlament. Vi ska inte ha ett europaparlament som har beskattningsrätt och sådana saker. Då vill jag inte vara med, enkelt uttryckt!

Då har jag det här älskade rådet, som jag själv just nu råkar få sitta i. Det är inte bara därför, men det är ju faktiskt den koppling vi har till våra nationella parlament. Jag sitter ju här och pratar med er därför att jag ska åka på ett europeiskt råd. En kommissionär sitter inte här och pratar med er, och kommer inte att göra det i framtiden heller, utan det blir den som sitter i rådskonstellationen som gör det. Då ska råden vara ”potenta”, för att uttrycka sig på ett utrikiskt språk.

Jag är glad för Gunilla Carlssons inlägg, både tonen och i sak. Det vi har brustit i ska vi naturligtvis rätta till.

Carl B Hamilton är naturligtvis mer skarpsint än andra och har naturligtvis långt före alla oss andra insett vad som kommer att hända på jordbrukspolitikens område. Jag har följt Carl B Hamiltons insatser i jordbrukspolitiken sedan 60-talet, i olika partier, och kan konstatera att linjen är obruten. Kampen går vidare för liberalisering av denna sektor.

Redan nu är det nog faktiskt så att man skulle kunna beskriva det förslag som danskarna har lagt fram som ett steg mot nationell medfinansiering, om man vill tolka det så. Man tar ju en del av de pengar man skulle ha använt för annat i medlemsländerna och lägger i stället in dem i jordbrukspolitiken, men får ingen ersättning för det man rycker bort ifrån så att säga den regionala politiken. Det är alltså på sätt och vis ett steg åt det hållet.

Blir det en sådan utveckling friställer vi väldigt stora resurser på europeisk nivå, kanske för forskning, kanske för infrastruktur, kanske för annat som är helt avgörande för om unionen ska hävda sig i en tävlan med andra delar av världen om den kaka som vi både ska baka och äta. Det är inte oviktigt. Men det som nu händer är kanske ett första steg mot det som både Carl B Hamilton, jag och många andra tror är rimligt och den enda möjliga utvecklingen.

Jag tackar än en gång för som jag uppfattar det ett klart stöd och en konstruktiv diskussion.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Jag vill också tacka allihopa för en bra debatt. Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i det fortsatta arbetet. Jag vill också tacka statsministern med medarbetare för att ni kom hit.

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Utrikesminister Anna Lindh

Rapport från ministerrådsmöte den 18 och 19 november 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 9 och 10 december 2002

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Då vill jag hälsa utrikesminister Anna Lindh med medarbetare välkomna till EU-nämnden för information och samråd. Jag skulle vilja föreslå att vi tar dagordningen dag för dag och att vi efter dag 1 tar B-punkterna, och sedan tar vi alla A-punkter på slutet, om det är acceptabelt.

Eftersom vi också har fått en del föredragningar från statsministern kanske vi kan vara lite snabbare kring de frågorna.

Anf.  18  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag börjar med en återrapport från förra gången. Vi hade då en diskussion om Mellanöstern utan att det var något särskilt nytt.

Diskussionen om Vitryssland gällde, precis som jag redovisade i nämnden innan, möjligheten att få till stånd restriktioner för visum för ledningen i Vitryssland. Vi fick med oss de andra länderna på den svenska linjen: Vi ska ha restriktioner mot kretsen kring Lukasjenko, men inte en så bred lista som var föreslagen. Resultatet blev att alla länder utom Portugal säger att man ska införa visumrestriktioner för Lukasjenko och sju personer i hans närhet. Tyvärr ville dock inte Portugal göra detta.

Vi diskuterade också Kofi Annans plan för Cypern, och den togs emot väldigt positivt av alla.

Vi antog rådsslutsatser om Nordkorea, som vi förklarade innan.

Vi hade en diskussion om civil krishantering, eller ingen diskussion utan egentligen bara ett kort konstaterande att man hade klarat alla civila kapacitetsmål och att EU därmed snart kan inleda sin första insats, polismissionen i Bosnien.

Sedan hölls det ett gemensamt utrikes- och försvarsministermöte.

Det var en kort återrapport från förra gången.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för det och jag lämnar ordet fritt med anledning av rapporten. Ingen har begärt ordet, så vi får tacka för den och gå vidare på dagordningen. Vi kommer då till den första punkten 3, som handlar om Mellanöstern.

Anf.  20  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tanken är att vi inte ska anta slutsatser utan i stället förbereda en deklaration till Europeiska rådet i Köpenhamn.

Det mest avgörande, som vi ser det nu, är att man verkligen fullföljer det man har tänkt och har ett möte med den så kallade kvartetten, alltså EU, FN, USA och Ryssland, den 20 december och fastställer en färdplan. Färdplanen handlar ju om att också få datum för en palestinsk stat. Tanken är att man preliminärt ska få en sådan redan nästa år men permanent 2005.

Det har funnit vissa som har velat förskjuta detta till efter det israeliska valet, men vi och jag tror i princip samtliga EU-länder tycker att det är viktigt att man fullföljer den här tidsplanen och inte skjuter upp diskussionen om färdplan i avvaktan på det israeliska valet, utan att man verkligen håller mötet den 20 december.

Vid vår förra middagsdiskussion, liksom nu, var och kommer säkert också bosättningarna att bli en viktig fråga. Det har ju tagits fram en rapport, Settlement Watch, som visar att i strid med det som den israeliska regeringen har garanterat bland annat EU fortsätter bosättningspolitiken, och det byggs väldigt många nya bosättningar. Från februari förra året har det startat 51 nya bosättningar, och det innebär att mycket av den mark som ju faktiskt skulle tillfalla den nya palestinska staten just nu försvinner i väldigt snabb takt. Framför allt Storbritannien har tagit fram de här uppgifterna och har tagit upp hur viktigt det är att vi agerar.

Jag ska också göra en tillbakarapport från förra gången: När vi hade associeringsrådet den 21 oktober sades också att det är viktigt att vi får en väldigt strikt tillämpning när det gäller varor från bosättningarna. De ska ju enligt vår och EU:s mening inte kunna säljas med tullfrihet. Därför har tullmyndigheterna uppmanats att vara vaksamma på varor som kan tänkas ha producerats i bosättningarna. Det är ett hundratal fall som har anmälts till de olika tullmyndigheterna. Från Sverige är det hittills 21 fall där tullmyndigheterna har begärt efterhandskontroll och begärt svar från Israel därför att man misstänker att det är varor som är tillverkade på bosättningarna.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den rapporten.

Anf.  22  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag tycker att det är väldigt bra att ni diskuterar bosättningspolitiken ingående i EU och att EU tar klart avstånd från den nuvarande bosättningspolitiken. Det går ju inte att legitimera aggressioner när man ska försöka få stabilitet i ett område, och det är vad man nästan gör här.

Jag tycker att den israeliska bosättningspolitiken är en provokation mot internationell rätt. Men det handlar inte bara om israeliska bostäder på ockuperat område, utan det handlar också om kontroll över och utnyttjande av jord- och vattenresurser. Jag tror att den dimensionen är väldigt viktig. Man använder en övervägande del av de ockuperade områdenas vatten. Palestinierna är ju mångdubbelt fler och har mycket svårt att få tillgång till vatten till exempel. Jag hoppas att ni diskuterar detta, för det är ett glasklart brott mot Genèvekonventionen.

Anf.  23  PÄR AXEL SAHLBERG (s):

Kopplat till bosättningarna finns ju det här säkerhetsstängslet, staketet, muren eller vad man nu vill kalla det för. Det är ju allting på en gång. Vissa delar utgörs av åtta meter höga betongkonstruktioner. Muren som princip är naturligtvis oerhört allvarlig. Sedan finns det något positivt i det, för man skickar ju ut en signal om att det bakom detta staket finns ett annat land, det vill säga Palestina.

Men placeringen av det innebär ju att man låser fast ytterligare sådana här momentum på marken när det gäller vilket område som är vad och vilken typ av mark som nu tillfaller Israel och Palestina i uppdelningen.

Är den frågan särskilt uppflaggad? Har vi haft någon tydlig ståndpunkt i den här mycket komplicerade men naturligtvis i grunden väldigt olyckliga frågan?

Anf.  24  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi kommer ju, som jag sade, att ta upp bosättningarna som ett stort problem.

Vattenfrågorna ingår ju också i det som vi har tagit upp flera gånger, också från Sverige, men vi har ju en speciell profil just när det gäller vattenfrågor globalt. Där brukar vi också använda Mellanöstern som ett exempel på att om man inte löser vattenfrågor så leder det till konflikter. Det finns alltså all anledning att ta upp detta, och det har också funnits med i både Sveriges och EU:s arbete i regionen.

När det gäller den mur som byggs har vi framför allt fört fram de principiella invändningarna. Det viktigaste blir ju det principiella, men sedan kan man dessutom naturligtvis se att det finns en extra fara i att man sedan bygger muren där en framtida gräns inte borde gå utan på ett felaktigt ställe. Men det har också framförts, både från oss och från EU.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till punkt 4, Västra Balkan.

Anf.  26  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Först ska jag säga att det eventuellt kommer in en ny punkt under Mellanöstern om Irak. Jag tror dock inte att det blir någon substansdiskussion där. Det gäller Iraks rapport, alltså där de säger vad de har för eventuella massförstörelsevapen och vad de har för eventuella instrument som kan användas för dual use, alltså dubbelanvändning. Tanken är att Irak ska skicka den på lördag kväll, sägs det från Bagdad. Då kommer den att vara i New York på söndag kväll. Men den är förmodligen på arabiska och ska översättas, och det kommer att ta ett tag. Jag tror därför inte att det finns vare sig översättning eller analys redan på måndag kväll när vi träffas, och därför tror jag inte att det kommer att bli någon substansdiskussion om Irak.

Men blir det det så är vår inställning fortfarande att detta nu är en fråga för säkerhetsrådet, det vill säga att värdera och avgöra hur man går vidare. Det verkar ju fortfarande handla om att avvakta vapeninspektörernas rapport och inte bara rapporten från Irak.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till punkt 5, som är migration och utveckling.

Anf.  28  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag tänkte först ta punkten Västra Balkan också, om det går bra.

Där tar vi eventuellt rådsslutsatserna som en A-punkt, men det är inte säkert, och det är därför jag skulle vilja ta upp det här för nämnden också. Vi kan också få en diskussion om vi över huvud taget bör anta rådsslutsatser om Balkan vid varje sammanträde. Vi kommer nog att få en sådan formdiskussion.

Där tycker nog vi att det är viktigt att man trots allt gör det. Det blir väldigt sällan diskussion numera, men det är väldigt bra att på det här sättet skicka signaler till länderna på Balkan, för de läser de här slutsatserna väldigt noga, och de ser sig ju som framtida kandidatländer. Därför tror vi att det är viktigt förebyggande. Det är också bra att man på det sättet, åtminstone på tjänstemannanivå, på operativ nivå, får en diskussion mellan alla medlemsstater om hur man ser på utvecklingen på Balkan, om vi ska fortsätta tala med en röst.

Man kan konstatera att det framför allt är de stora länderna, det vill säga de som sitter i den så kallade kontaktgruppen, som tycker att vi inte behöver ta slutsatser vid varje EU-sammanträde. Men eftersom vi under det svenska ordförandeskapet liksom fick tillbaka Balkan från kontaktgruppen och verkligen fick det som en gemensam EU-fråga är vi måna om att det också behålls som en sådan.

Den här gången gäller det framför allt frågorna om organiserad brottslighet och om hur man ska kunna följa upp den organiserade brottsligheten efter den stora konferens som sker i London om organiserad brottslighet på Balkan. Det handlar om tre saker: brottsligheten, förhandlingarna mellan Serbien och Montenegro om en ny konstitution – Solana har varit där och hjälp till i förhandlingarna, och de verkar kunna bli klara så att de eventuellt kan ta ett beslut i parlamentet före jul – och om att vi måste kommentera och fördöma den vapenexport till Irak som man har bekräftat från både Bosnien och Jugoslavien, för den strider mot FN:s sanktioner.

Anf.  29  AGNE HANSSON (c):

Jag tycker också att det är bra att man så ofta som möjligt tar upp och diskuterar dessa förhållanden för att kunna påverka. Utöver de frågor som det här sades att man skulle ta upp skulle jag vilja lyfta fram en fråga. Det gäller trafficking, och det kan väl ingå i den punkt om organiserad brottslighet som tas upp. Eftersom det här är en allvarlig och stor fråga i det här området skulle jag vilja efterhöra regeringens hållning till att lyfta fram även detta som en viktig fråga att hitta lösningar på och åtgärder mot.

Anf.  30  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Trafficking är en väldigt viktig fråga, inte minst på Balkan. Det är också något som vi prioriterar från Sveriges sida. Det tas upp i samband med den organiserade brottsligheten – Londonkonferensen. Dessutom har vi haft specialdiskussioner med de berörda länderna om trafficking.

Vid sidan om detta kan jag säga att vi håller på att i samarbete med Lukas Moodysson, som har gjort Lilja 4-ever, ta fram filmkopior som kan visas i de länder som annars kanske inte kommer att visa filmen och inte anser sig ha råd att ta in filmen. Det gäller bland annat de länder som ligger öster om oss: Ukraina, Moldavien och Vitryssland. Det har också diskuterats att vi ska se på hur vi kan använda filmen i de länder på Balkan som kanske inte har visat den.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Ingen mer har begärt ordet.

Jag kan då konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Då går vi vidare till nästa punkt, som väl är migration och utveckling.

Anf.  32  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi fick kommissionens meddelande först i onsdags kväll. Tanken är att man inte ska fatta substansbeslut nu, däremot ska man besluta hur proceduren ska se ut i fortsättningen. Som vi har sagt både här och tidigare i EU-sammanhang är det viktigt att man försöker hitta en ökad samstämmighet mellan migration och utveckling.

En av de frågor vi från svensk sida kommer att betona är att andra EU-länder också måste öka sina bidrag till UNHCR. Det är egentligen bara Sverige och Nederländerna som är stora bidragsgivare.

Anf.  33  KARIN GRANBOM (fp):

Jag skulle vilja fråga vad koherens innebär. Jag vill också att utrikesministern kommenterar uppgifter som jag har fått om att biståndet ska kopplas till återtagandeavtal. Jag måste själv säga att det inte är bra om det blir en klockren koppling mellan återtagandeavtal och bistånd. Det vill jag att vi tar avstånd från.

Anf.  34  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Min fråga handlar också om ökad koherens mellan migrationspolitik och utvecklingspolitik. Vad innebär det konkret? Innebär det att man försöker minska flyktingströmmarna genom att skänka mer pengar?

Sedan vill jag instämma i det som utrikesministern säger om att alla länder inom EU bör öka biståndet till UNHCR. Det är mycket viktigt. Det hoppas jag att ni framför med bravur.

Anf.  35  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Också min fråga gäller den här omriktningen eller nyriktningen av biståndspengar för att hjälpa upp situationen i tredjeländer och på det sättet försöka eliminera flyktingströmmar. Det är väl tänkt. Vi fick information om detta i utrikesutskottet, och på en fråga om vilka länder detta skulle beröra – om det främst gäller länderna runt EU eller om det gäller fler länder – fick vi svaret att det i princip gäller alla tredjeländer. Då inser man att det handlar om enormt stora ekonomiska satsningar på ökat bistånd. Det är ju en jättebra målsättning, men är det en realistisk målsättning?

Är det nya biståndspengar vi talar om, eller är det en omriktning av det bistånd som Sverige redan ger? Hur ser andra länder på sina satsningar – de är ju väldigt blygsamma när det gäller bistånd i allmänhet? Är detta sådant vi normalt kallar u-landsbistånd och som går via Sida och liknande, eller talar vi om nya pengar för de här satsningarna? Det tycker jag är viktigt.

Anf.  36  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det ska fattas beslut kan väl nämnden återkomma till bistånds- och migrationsministern, som naturligtvis är den som kan dessa frågor bäst.

Jag tar frågorna i tur och ordning.

Koherens innebär att det ska vara större samstämmighet, och samstämmigheten handlar om att man ska försöka öka rättssäkerheten och förbättra villkoren i de länder som i dag har stora problem antingen med att man genomströmmas av flyktinggrupper eller med att personer lämnar just de länderna. Det handlar helt enkelt om att skapa bättre villkor.

Det här har också setts som ett sätt att både skapa bättre villkor så att man kanske inte vill lämna ett land och att också skapa bättre villkor för dem som faktiskt är flyktingar, så att det blir tydligare vad som gäller. Därmed minskar möjligheterna för lycksökare på det här området, till exempel dem som i dag ägnar sig åt att sälja biljetter på flyktingbåtar och liknande – alltså den illegala immigrationen. Där är det väldigt viktigt att komma till rätta med kriminaliteten, och detta är lättare att göra om man får ett förbättrat samarbete.

När det gäller återtagandeavtalen vill jag säga att när människor vill återvända till sina respektive länder är det viktigt att de faktiskt har möjlighet att göra det. Då är det viktigt att man får in återvändandeklausuler. I dag är det många länder som vägrar ta emot sina gamla medborgare. Ibland handlar det om människor som faktiskt vill återvända, men det kan också handla om sådana som till exempel ska utvisas och där man inte vill samarbeta och vägrar ta emot de medborgare som har begått brott. Då är det viktigt att man kan få återtagandeklausuler.

Det handlar också om att man ska kunna få de myndigheter som arbetar med bistånd och migration att samarbeta. Det gör de ju till exempel i Sverige, men på många ställen gör de det inte. De kan vara mycket långt från varandra, och detta kan ofta vara ett stort praktiskt problem.

Biståndet ser lite olika ut i olika länder. Vi driver på för att länderna ska öka sitt bistånd, och i och med att de ökar biståndet blir det mer pengar också till detta. Det går inte att svara allmänt på den frågan. Det ser olika ut på olika ställen.

Anf.  37  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag har en uppföljningsfråga. Ministern kan kanske svara på hur det kommer att bli med det svenska biståndet. Kommer det att omriktas, eller kommer pengarna till det att öka för vår del?

Anf.  38  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är bättre att du frågar Jan O Karlsson exakt hur det svenska biståndet fördelas.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Vi får återkomma med den frågan.

Nu går vi vidare till punkt 6, om uppföljning av Europeiska rådet i Sevilla.

Anf.  40  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Detta handlar delvis om samma saker – återvändande och samarbete med tredjeland. Jag har uppfattat att en del av frågorna handlar om precis det här. Jag tycker att vi egentligen redan har behandlat denna punkt.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Det är ingen som har begärt ordet. Då kan vi sammanfatta detta och godkänna informationen. Nu går vi vidare till punkt 7, om Moldavien.

Anf.  42  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Den dagordningspunkten har strukits.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till punkt 8, om förbindelserna EU–Afrika.

Anf.  44  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Diskussionen kommer att handla både om den politiska dialogen mellan EU och Afrika och om den svåra humanitära situationen.

Vi tycker att det är viktigt att man fortsätter att ha en bra diskussion mellan EU och Afrika, men detta försvåras på grund av läget i Zimbabwe och på grund av den prestige som många fäster vid att Zimbabwe ska få representeras på politisk nivå vid internationella möten. Detta är egentligen också bakgrunden till bråket inför OSSE-mötet i Porto och diskussionen om visum till Vitryssland, nämligen att Portugal vill ha möjlighet att bjuda in Mugabe till det EU–Afrika-möte som man vill ha i Lissabon senare i vår. Andra länder vill att vi redan nu bestämmer att han inte bjuds in. Från svensk sida tycker vi att det är bättre att hålla frågan öppen tills vidare och att ha en diskussion mellan EU-trojkan och de afrikanska ländernas trojka om hur vi ska hantera Zimbabwe och toppmötet mellan EU och Afrika.

Det skulle vara väldigt tråkigt om hela dialogen mellan EU och Afrika försvinner på grund av Zimbabwe. Å andra sidan är det att skicka fel signal till befolkningen i Zimbabwe att säga att Mugabe är välkommen till Portugal. Det allra bästa är förstås om grannländerna skulle kunna hantera detta själva. Detta har de redan gjort i ett avseende, nämligen genom att se till att Zimbabwe inte kom med i den trojka i SADC där de annars skulle ha suttit.

Jag hoppas att vi ska kunna ha bra diskussioner om detta i den nordiska Afrikagrupp som ska träffas i januari i Moçambique. Detta är från början ett svenskt initiativ, som jag har berättat för den tidigare EU-nämnden om. Vi bjöd in de nordiska ministrarna plus ministrar från ett knappt tiotal afrikanska demokratier till Sverige för två år sedan. Vi har haft dessa möten två år i rad på ministernivå, utan medarbetare, vilket gör att vi kan få väldigt öppna diskussioner med de afrikanska länderna om just sådana här känsliga problem, ökade spänningar och liknande. Nu ska vi för första gången ha detta i ett afrikanskt land. Vi ska vara i Moçambique i mitten av januari. Då är alla nordiska ministrar med och ett knappt tiotal afrikanska ministrar. Jag tror att det blir ett bra tillfälle att diskutera hur vi ska gå vidare.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Då tackar vi för den informationen och går vidare till punkt 9, om Grönland.

Anf.  46  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nu kommer jag återigen instickande med nya dagordningspunkter. Vi har fått en ny punkt 9, som är Afghanistan. Där räknar vi med att vi kommer att anta rådsslutsatser. Det var en konferens i Tyskland i början på veckan som handlade om att återupprepa vårt stöd till Afghanistan och diskutera läget i Afghanistan. Man kan kort säga att det råder ett väldigt allvarligt läge i Afghanistan. Vi menar att det också bör framgå av de slutsatser vi tror att vi kommer att anta på måndag. Det är viktigt att man i slutsatserna inkluderar skrivningar om mänskliga rättigheter, kvinnans ställning och narkotikaproblemen. Sedan kommer FN:s sändebud, Vendrell, och den afghanske premiärministern, Karzai, hit i veckan före jul. Då har vi chans att direkt med dem ta upp de här problemen.

Anf.  47  CARL B HAMILTON (fp):

Ett problem i sammanhanget är ju att kontrollen över och civiliseringen av landet framför allt gäller Kabul med omnejd, medan situationen i resten av landet närmast blir allvarligare för varje månad som går. Jag undrar vad utrikesministern har för funderingar om hur man ska hantera detta. Ska man utvidga det internationella samfundets engagemang till hela territoriet, och hur ska det i så fall gå till?

Anf.  48  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

När det gäller Afghanistan vet jag att det finns återtagandeavtal. Många av de flyktingar som har kommit till EU-länder kommer snart tillbaka till Afghanistan.

Det står i texten att USA har för avsikt att övergå till fas 4 i operationerna i Afghanistan. Sätter USA upp några särskilda villkor, och vad omfattar fas 4? Omfattar det också fortsatt reformering av det juridiska systemet och arbete för att förbättra de mänskliga rättigheterna? Kan utrikesministern mer konkret berätta vad fas 4 innebär?

Anf.  49  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det omfattar till exempel att man ska få en ny konstitution. Det är kanske det mest pressande arbetet, att både i det sammanhanget men också i praktiken se till att man stärker de mänskliga rättigheterna. Allt detta ingår i det arbete som nu ska ske, men det går väldigt långsamt. Ett skäl till att det går långsamt är det som Carl B Hamilton talade om, nämligen de stora problemen på marken, som gör att man liksom inte har den politiska ron att få fram långsiktiga och bra politiska lösningar för Afghanistan.

Carl B Hamilton, när det gäller frågan om att utveckla och utöka FN:s mandat tror jag att det är positivt om det skulle gå att komma överens i säkerhetsrådet om att utöka mandatet. Jag tror inte att de länder som sitter i säkerhetsrådet i dag riktigt vågar ta det steget, bland annat för att det är en så pass svår situation på marken. Säkerhetsrådet kommer därför nog att vilja se en något större ordning innan man vill ta steget att utöka mandatet och sträcka sig till större delar av Afghanistan. Detta är lite grann av en rävsax.

Det handlar också om att få en ny afghansk armé att fungera för att få en större ordning i resten av landet. Det är också ett av de mål som man slog fast vid Petersbergskonferensen i Tyskland i början på veckan. Förutom att återupprätta det humanitära stödet och att länderna upprepar sitt stöd och sitt bistånd har man bland de politiska målen också vikten av att man snabbt återskapar armén.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Ingen mer har begärt ordet.

Jag kan då konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Ska vi ta Grönland nu? Vi hoppar snabbt i världen!

Anf.  51  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Man ska inte ändra stödet, men kommissionen har alltså gett ett meddelande där man föreslår att man gör det tydligare, så att det syns vad som är bistånd och samarbete och vad som är fiskestöd. Det är väldigt bra.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av den här frågan.

Ingen har begärt ordet. Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare till punkt 10, om de europeiska ekonomiska samarbetsavtalen med Norge, Island och Liechtenstein.

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det kommer förmodligen att bli en A-punkt.

Därmed har jag väl klarat av allt det som står på dagordningen, innan vi kommer över på dag 2. Men det är middag på kvällen, och jag kan säga något om vad jag tror kommer att tas upp vid middagen första kvällen.

Jag tror att vi kommer att få en rapport och en dagordningspunkt som handlar om det europeiska säkerhetssamarbetet. Det är sådana rapporter som man regelbundet – en gång i halvåret åtminstone – lämnar för att visa hur mycket man har gjort. Här kommer det att vara en stark betoning på vad man har gjort på det civila området och på den polisinsats som ska göras i Bosnien. Man kommer också att beskriva vad som har skett när det gäller de militära målen. Det finns alltså ingenting nytt i detta, utan det är bara en redogörelse för vad som har hänt.

Vi får återigen se om det händer någonting med Berlin-plus. Som nämnden redan vet är det en favorit i repris. Det kommer upp varje gång, men det har hittills inte blivit något genombrott.

Sedan kommer läget i Turkiet och Cypern. Vi hade en diskussion om det förra gången också, och vi kommer väl den här gången att repetera hur viktigt det är. Nu har ju båda parter ändå sagt att de accepterar Kofi Annans plan som utgångspunkt för diskussioner. Det kommer att strykas under hur viktigt det är att man också försöker följa Kofi Annans tidsplan. Den är ju väldigt begränsad, men det är medvetet, och det är för att de inte ska få tid på sig att öppna upp alla frågor igen. Detta kommer vi denna gång säkert att stryka under vårt stöd till, att man har en snabb behandling under våren. Nu har de sagt ja till att börja förhandla, men sedan gäller det att få en snabb förhandling under våren.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen.

Ingen har begärt ordet. Då går vi vidare till nästa punkt.

Vi ska väl också ha ett samrådsbeslut om ESFP? Jag lämnar ordet fritt med anledning av den punkten.

Anf.  55  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Får jag tillägga en sak om ESFP? Ni har fått en första promemoria. Vi utlovade ju förra gången att ni skulle få en promemoria om det här arbetet, och det har ni fått.

Vi räknar med att i början på våren kunna lämna en lite mer utvecklad promemoria. Där tänkte vi också som en liten service ta med – även om det inte direkt har med departementet att göra – lite av de diskussioner om de här frågorna som har förts i konventet. Vi tror att det är bra om man vet lite grann om de diskussioner som har förts i konventet också. Vi tänkte ge er en mer utvecklad rapport i början av våren.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Det tackar vi för. Frågan var också uppe i EU-nämnden den 15 november. Då lämnar jag ordet fritt.

Anf.  57  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vi är alltså på dagordningspunkten ESFP.

Vi kommer kanske att återkomma till detta lite mer övergripande, men jag vill ändå med anledning av det utkast till council conclusions som har delats ut ställa några frågor. Skrivningarna andas ju förseningar, tycker jag. Jag skulle vilja fråga utrikesministern vad detta betyder för svensk del. Det behövs ytterligare insatser på en mängd områden för att man ska uppnå de headline goals som finns. Kunde vi samtidigt få en redogörelse för vad det totalt saknas och vad det har för betydelse för just Sverige som enskild nation?

Anf.  58  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi kan inkludera en del av den här beskrivningen i det som nämnden senare får. Vi har velat ha alla sådana här redogörelser helt öppna. Det har vi tyvärr inte fått andra länder att gå med på tidigare under diskussionerna. Men vi ska återkomma till nämnden med diskussion.

Man kan dock inte se några problem eller brister för svensk del. Det svenska försvaret har ju varit tidigt i sin omställning. Vi tillhör också dem som har haft stora satsningar på det civila området. De problem som vi har betonat för EU har gällt den civil-militära samverkan. Detta arbetar vi med i dag också, att man ska se till att man stärker samarbetet mellan de civila och militära delarna. Även här har vi från svensk sida varit tidigt ute, så vi ser inga problem för svensk del.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Ingen mer har begärt ordet. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare på dagordningen för den 10 december, punkt 3, om resolutioner.

Ingen har begärt ordet. Då kan vi godkänna den informationen och gå vidare till punkt 4, som handlar om arbetsläget i övriga rådskonstellationer.

Anf.  60  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Här kommer man formellt att ta ett beslut den här gången. Man tar det utanför rådet, men det kommer ändå att fattas beslut med anledning av det här. Gunnar Lund har tidigare redogjort i nämnden – i förra veckan tror jag – för att artikel 202 ska behandlas av nästa IGC. Jag går inte in mer på det.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av den här punkten.

Ingen har begärt ordet. Då kan vi godkänna den informationen och gå vidare till punkt 5 om förberedelse inför Europeiska rådet i Köpenhamn.

Anf.  62  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag har förstått att statsministern har talat om det, så det finns väl ingen anledning för mig att gå in på det.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt. Vi tar detta punkt för punkt, så att vi får beslutstäckning.

Anf.  64  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Till statsministern ställde jag frågan hur det blir med de krav som har ställts på ökad representation i Europaparlamentet för Tjeckien och Ungern. Det fick vi inget svar på. Jag skulle vilja höra hur arbetet i denna del fortskrider.

Anf.  65  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det ingår i den budgivning som pågår just nu. Där ingår att de skulle få de två tillkomna platserna.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Det är ingen mer som har begärt ordet. Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Det här ärendet har varit uppe i EU-nämnden flera gånger tidigare.

Då går vi vidare till nästa punkt, som handlar om språkanvändningen. Där har vi också fått en bra rapport. Har utrikesministern något att tillägga?

Anf.  67  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nej.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Jag kan då konstatera att det finns majoritet för regeringens upplägg i det här ärendet.

Sedan går vi vidare till den preliminära kommenterade dagordningen.

Anf.  69  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag har inget att tillägga där heller.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Vi tackar för den information vi har fått. Nu är vi på punkt 6, som handlar om det årliga operativa programmet för rådets verksamhet.

Anf.  71  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det som vi framför allt vill ta upp här är inte det som står i utkastet utan något som kommer att bli en viktig fråga inför Köpenhamn också. Det är när IGC:n ska äga rum. Här arbetar Grekland och Italien starkt för att vi inte ska ha den process som vi har varit överens om tidigare, utan man ska sätta i gång IGC:n väldigt snabbt efter konventet och avsluta det arbetet redan under nästa år. Vi vill av självklara skäl att vi ska ha IGC:n vid en sådan tidpunkt att vi kan ha en ordentlig period för diskussion i Sverige, men vi tycker också att det är viktigt att kandidatländerna ges alla möjligheter att delta. Detta har tydligen Göran Persson också talat om i nämnden.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Precis. Vi har haft en bra diskussion om detta.

Anf.  73  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Då är jag alldeles tyst om detta och säger ingenting mer.

Anf.  74  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag skulle ändå vilja höra vad den svenska ståndpunkten är. Startar IGC:n under 2004? Så tolkar jag det. Då var ungefär svaret – nu vantolkar jag det kanske – att sedan blir det som det blir. Så är det kanske ofta med regeringskonferenser. Men vad får det för konsekvenser om detta inte är färdigförhandlat den sista december 2004?

Anf.  75  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det vi hittills har sagt är att vi kan se en möjlighet att Italien öppnar regeringskonferensen i Rom som det sista man gör under det italienska ordförandeskapet, men att den sedan bör ske relativt snabbt. Jag kan inte i dag gå igenom vilka konsekvenser det skulle få om den inte är klar den sista december 2004. Det akuta hotet är snarast det motsatta, det vill säga att man försöker göra klart regeringskonferensen före den sista december 2003.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ingen mer har begärt ordet. Jag kan även här konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till punkt 7, om interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning.

Anf.  77  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är försenat och skjuts till nästa ordförande. Vi tycker att det är viktigt att man försöker komma överens, men det är bara att konstatera att det flyttas över till det grekiska ordförandeskapet.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Vi tackar för den informationen och går vidare till punkt 8, om terrorism.

Anf.  79  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är en handlingsplan med rapport över vad som är gjort. Det blir förmodligen en A-punkt.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den informationen.

Anf.  81  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Förlåt. Nu har ytterligare en ny fråga kommit in, som jag fick information om i går kväll. Jag tror inte att den alls är kontroversiell. Det är Kaliningrad. Man vill slå fast i rådsslutsatser på måndag att de nya facilitated travel documents som ingick i kompromissen med Litauen och Ryssland om Kaliningrad ska gälla inom Schengenakin och att man delvis ska kunna få stöd av EU för att finansiera detta system. Detta vill man slå fast nu för att det sedan kommer att ingå i det stora paketet som man tar med kandidatländerna att de också kan få lite hjälp när det gäller Schengen.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt. Det här är också en fråga som vi har diskuterat flera gånger tidigare.

Anf.  83  CARL B HAMILTON (fp):

Utrikesministern använde ordet ”man” – ”man” ska få stöd. Syftar det på Litauen eller på ryssarna i Kaliningrad?

Anf.  84  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Litauen.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare till A-punktslistan. Om inte utrikesministern har något speciellt att säga tänkte jag lämna ordet fritt med anledning av hela A-punktslistan.

Ingen har begärt ordet. Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i de här frågorna.

Anf.  86  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag vill bara beklaga att det var så många nya punkter som inte fanns med i nämndens information förut, men det är liksom utanför vår kontroll när sådant ramlar in de sista dagarna.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Då vill vi tacka utrikesministern med medarbetare för att de har kommit hit.

3 §  Miljö

Miljöminister Lena Sommestad

Rapport från ministerrådsmöte den 17 oktober

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 9 och 10 december 2002

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar förhandlingarna. Vi har kommit till punkt 3, som handlar om miljön. Jag vill hälsa miljöminister Lena Sommestad med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Som vanligt börjar vi med rapportering, och sedan går vi över på samrådspunkterna. Varsågod, miljöministern.

Anf.  89  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Tack så mycket. Jag ska börja med att rapportera från miljörådets möte i Luxemburg den 17 oktober som leddes av Hans Christian Schmidt från det danska ordförandeskapet. Då träffades en politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt i tre frågor. Det gäller förpackningsdirektivet, Seveso II och Cartagenaprotokollet.

Vad gäller förpackningsdirektivet kunde ordföranden efter en viss debatt få till stånd en politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt. Vad Sverige framförde var att ambitionsnivån för minimiåtervinningsnivåer borde ligga högre, och vi underströk behovet av en översyn till år 2005.

Rådet antog enhälligt förslag om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår, Seveso II. Det innebär en skärpning på området. Man ska beakta säkerheten och miljöolycksriskerna i större utsträckning än tidigare.

En politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt träffades också vad gäller en förordning om gränsöverskridande transporter av genetiskt modifierade organismer, det vill säga genomförandet av Cartagenaprotokollet. Det får vi anledning att återkomma till i dag när det gäller GMO-frågan.

Det som diskuterades var främst kopplingen till Cartagenaprotokollet och behandlingen av information om GMO i blandning och bulklaster. Det beslut som fattades om bulklaster innebar en hänvisning till reglerna i förordningen om spårbarhet och märkning av GMO som vi ska fatta beslut om på miljörådet den 9 och 10 december. Det var ett sätt att kunna fatta detta beslut trots att det var en utestående fråga.

Sedan antogs två rådsslutsatser. Den första gällde det praktiska genomförandet av EU:s strategi för hållbar utveckling. Det gäller åtagandet från Johannesburg beträffande miljödimensionerna. Slutsatserna är ett inspel till Europeiska rådets vårtoppmöte år 2003. I de betonar miljöministrarna vikten av att stärka miljödimensionen i strategin för hållbar utveckling.

Den andra slutsatsen behandlade klimatförändringar och antogs som ett led för att förbereda partskonferensen till FN:s klimatkonvention i New Delhi som var den 23 oktober–den 21 november och som vi också har på programmet i dag.

Till slut antog rådet ett förhandlingsmandat för CITES möte i Chile den 3 november–den 15 november.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Tack för den rapporten. Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet. Vi tackar för den informationen. Vi går in på dagordningen. Jag hade tänkt att vi tar A-punkterna på slutet. Vi börjar med punkt 3, som är ett system för handel med utsläppsrätter. Varsågod, miljöministern.

Anf.  91  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Detta är Näringsdepartementets fråga. Jag ska redovisa vad som väntas på rådsmötet. Den 17 oktober hölls en riktlinjedebatt. Nu vill det danska ordförandeskapet nå en överenskommelse om en gemensam ståndpunkt. Det är flera viktiga principiella frågor som fortfarande är utestående.

Övergripande kan jag säga att det är en mycket viktigt fråga, och det är viktigt att vi når en överenskommelse om utsläppsrätter. Det är mycket viktigt för hela arbetet med Kyotoprotokollet och för trovärdigheten att det ska kunna gå att genomföra. I andra delar av världen tittar man på Europa om vi ska lyckas med detta.

Samtidigt är det väldigt många frågor där det varit stor konflikt och där Sverige har haft svårt att få gehör för våra ståndpunkter. Det finns fortfarande utestående frågor. De centrala frågor som kvarstår att lösa i rådet är till att börja med systemets omfattning och bindande karaktär.

Där är Sveriges utgångspunkt, och utgångspunkten över huvud taget för kommissionen, att systemet ska vara bindande för energiintensiv industri och kraft- och värmeproducenter. Sedan finns det länder som har problem med det. Det gäller bland annat Tyskland och Finland. Därmed förs en diskussion om man ska öppna för begränsade undantag.

Här är en kompromiss nu framlagd av kommissionen om möjlighet att utesluta enligt vissa kriterier. Sverige förhåller sig kritiskt till den kompromissen. Vi anser fortfarande att det ska vara bindande. Men förhandlingar och diskussioner pågår väldigt intensivt.

Vi kan säga att vi står öppna för en kompromiss för att vi ska kunna nå en överenskommelse över huvud taget. Men vi kommer så långt möjligt driva en så bindande linje som möjligt och så få undantag som möjligt.

En speciell problematik har att göra med Tyskland. Tyskland har velat ha kollektiva branschvisa tillstånd. Man har talat om pooling, ett speciellt sätt att koppla. Här har man försökt tillmötesgå Tyskland genom ett speciellt förslag. Vi kräver fortfarande att enskilda anläggningar ska ingå i systemet och inte hela branscher. Detta har Tyskland haft svårt att acceptera. Det innebär att diskussionerna fortsätter kring detta. Det är mycket svåra diskussioner kring hur opt out-frågorna ska lösas.

En annan fråga är om ytterligare verksamheter ska få anslutas till utsläppshandeln. Här vill Sverige tillsammans med några andra medlemsstater ha möjlighet att utöka systemets omfattning om vi anser att det behövs. Ordförandeskapet har föreslagit att det ska vara möjligt från år 2008. Vi hoppas att vi ska få ett gehör för detta och ser det som en mindre problematisk fråga än de övriga opt out-frågorna.

Den svåraste frågan som kvarstår handlar om tilldelning. Ska beslut om initial tilldelning 2008–2012 fattas med medbeslutandeförfarande eller genom kommittéförfarande? Här var kommissionens förslag att det skulle vara kommittébeslut. Sverige och andra medlemsstater anser att det ska vara medbeslutandeförfarande och inte kommittébeslut. Det är ett för viktigt beslut att fattas i kommitté.

Vad som nu har hänt i går är att kommissionen har föreslagit beslut om gratis tilldelning med medbeslutande redan nu, det vill säga att man redan nu ska bestämma om gratis tilldelning ända fram till år 2012. Det kan bli så att det förslaget får stöd, eftersom många länder har vänt sig mot kommittéförfarandet. Men det finns uppfattningar precis som Sveriges. Vi tycker inte att det ska göras nu utan senare.

Vi förordar fortfarande ett inslag av auktion. Vi har en fotnot om att vi vill ha 70 % gratis tilldelning och alltså en möjlighet att lägga en viss del på auktion. Detta är någonting som nu diskuteras, det vill säga att från vår sida ha kvar möjligheten.

Helst skulle vi vilja harmonisera för alla. Men vi har som en sista möjlighet att Sverige ska kunna göra detta. Här pågår diskussionerna just nu kring positionen och hur vi ska förhålla oss. Detta uppfattar vi som den mest svårlösta frågan inför mötet på måndag. Det är svårt för Sverige därför att vi är isolerade i auktionsförfarandet.

Sedan finns det ytterligare några frågor som är klara. Vi lämnar dem. Det gäller möjlighet att spara, och så vidare, som framgår. Jag stannar där med de svåra frågorna.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Innan jag lämnar ordet fritt vill jag påminna nämnden om att frågan var uppe i nämnden i oktober. Vi hade då en ordentlig diskussion. Vi hamnade på att det fanns en majoritet för regeringens ståndpunkt i frågan. Jag skulle föreslå att vi inte drar den diskussionen en gång till. Vi börjar nu på de utestående punkterna. Jag lämnar ordet fritt.

Anf.  93  LENNART FREMLING (fp):

Fru ordförande! Det är ofta låst när frågor kommer upp här i EU-nämnden. Ofta känns det som att diskussionerna inte har så stor mening. Men i det här fallet är det uppenbart att det är ganska mycket kvar att diskutera innan man har kommit fram till slutliga resultat.

Vi har från Folkpartiets sida länge förordat att man skulle använda utsläppsrätter som ett system för vissa frågor i miljösammanhang. Nu har man föreslagit ett system som gäller en global fråga. Naturvetenskapligt sett är det inte en regional fråga, utan klimatpolitiken spelar en global roll.

Frågan är hur effektivt utsläppsrättssystemet kan bli i det sammanhanget. Men vi ska självklart nu jobba för att få in det och få erfarenheter av det. Då tycker vi att det är väldigt viktigt att marknadskrafterna får arbeta. Vi måste ge incitament till företagen att vara bra i sak på det företagen ska jobba med så att det inte blir fråga om att företagen ska vara bra på att tigga om tilldelning.

Här finns nu också en risk med år 2008. Företagen skulle kunna vilja vänta med att minska sina utsläpp till efter år 2008 års tilldelning så att de kan få så stor tilldelning som möjligt även för perioden 2008–2012. Det gäller särskilt om det blir gratis tilldelning

Vi tycker naturligtvis att systemet förutsätter att det är auktion. Det borde av konkurrensskäl gälla alla länder och i princip fullt ut för all tilldelning. Vi i Folkpartiet vill också betona att man inte ska ha undantagsreglerna. Vi stöder här regeringens position att systemet ska vara bindande.

Det grundläggande viktiga är att företagen ska vara bra på det de håller på med och att man inte har system som göra att man kan tricksa. Det finns också en gräns här om 20 megawatt i vissa sammanhang. Där är frågan om det finns risk att företag skulle kunna dela sin verksamhet så att de får två verksamheter som ligger under 20 megawatt i stället för en verksamhet som ligger över 20 megawatt och därmed slippa reglerna.

Det vore intressant att höra hur miljöministern vill utveckla detta. Det är också ett samband med Näringsdepartementet. Det finns en risk att det är vattentäta skott mellan hur man hanterar det och att det inte alltid tas tillräcklig stor hänsyn till miljöaspekterna. Jag skulle vilja höra med miljöministern hur miljöministern tror att utvecklingen kan bli inom området också på lite längre sikt.

Anf.  94  LARS LINDBLAD (m):

Först och främst vill jag säga att det är fantastiskt spännande att vi äntligen är här och på väg att gå i hamn med detta system som är så oerhört viktigt för att kunna hantera koldioxidproblematiken och som politiskt är någonting som kan bli ett paradigmskifte i utsläppshanteringen framöver. Det är oerhört bra.

Därför är det också väldigt viktigt att man når en gemensam överenskommelse i detta fall. Det är prioritet 1 A, givet att det inte i grunden förstör systemet från början. Det är lite grann därför som det är så viktigt med regeringens linje om opt out, som jag också vill markera att jag stöder.

Både opt out och det tyska förslaget om pooling bygger på att man ska undergräva systemets dynamik, det som är positivt i detta. Det handlar om undantag som i grunden eventuellt kan förstöra hela systemet. Därför är det mycket bra att regeringen för den linje den för i dessa frågor.

Jag finner att pooling kanske är den absolut värsta biten. Det är direkt centralt om man kommer till den nivå där man verkar vara, där man har en frivillighet i systemet där det är respektive företag som avgör om de ska ingå i poolingsystemet eller inte. Om man tillåter Tyskland att bara ha ett nationellt frivilligt system där de själva avgör tror jag att det är ett kraftfullt misstag. Jag tycker inte att regeringen ska backa på den punkten från det förslag som nu ligger.

När det gäller tilldelningen är det mer komplicerat än vad några andra har fört fram i olika sammanhang. Principen med historisk tilldelning skiljer väldigt mycket från till exempel radiolicenser eller något annat. Rätten att släppa ut är något man i dag får genom tillståndsförfarande. Det är i dag någonting som i praktiken inte kostar pengar.

Att ha ett auktionsförfarande på detta är i grunden att man på det viset tar ut en extra avgift på någonting som det i dag inte ligger avgift på. Jag och Moderaterna är i grunden positiva till den modell som ligger på bordet i nuläget.

Detta är några olika varianter. Men det viktigaste handlar om att verkligen få det i hamn och minimera skadorna av förslagen som kommer från andra länder. Det är oerhört positivt att vi nu är på väg att gå i hamn.

Anf. 94  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Fru ordförande! Jag tycker att det är bra att den svenska regeringen är tydlig och kräver att det ska vara bindande. Det är också viktigt att vi kan få detta i hamn. Det är ett oerhört viktigt arbete. Klimatfrågan är kanske den viktigaste miljöfrågan över huvud taget. Det är viktigt att vi kan reducera växthusgaserna.

Vi vet alla att Kyotoförhandlingarna var ganska tuffa. Jag tycker att de målsättningar som man antog i Kyotoförhandlingarna inte var så där jättebra. Vi kan titta på vår bördefördelning. Där får Sverige öka sina utsläpp med 4 %. Det får man ju diskutera. Samtidigt har vi i riksdagen fattat beslut om att vi ska reducera utsläppen med 4 % från 1990 års nivå. Det gäller perioden 2008–2012. Jag hoppas verkligen att vi kan hålla detta här i Sverige. Vi kan kanske gå en bit ytterligare också.

Detta med frivilligheten och möjligheten att inkludera andra branscher är också viktiga. Det är också en central fråga så att alla kan få vara med. I den första fasen 2005–2007 kan man kanske också försöka få med kandidatländerna. Jag frågade faktiskt Göran Persson när han var här i förmiddags om frågan om växthusgaser och utsläppsrätter finns med i förhandlingarna gentemot kandidatländerna. Det är viktigt att de kommer med. Polen släpper till exempel ut fruktansvärt mycket växthusgaser. Det är viktigt att de kommer med i ett tidigt skede. Jag hoppas att ni kan föra den diskussionen.

Anf.  95  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Fru ordförande! När det gäller handeln med utsläppsrätter i princip är vi nog rörande överens om att det är en bra modell. Vi lever nog i den övertygelsen, och det tror jag är rätt också.

När detta nu ska implementeras reses naturligtvis en rad tekniska frågor, och det är dem som vi konfronteras med här. Jag har ett par frågor och en synpunkt.

Hur är det tänkt att köp- och säljsystemet ska fungera i det här sammanhanget? I dagens system har ju myndigheterna hand om utsläppsrätter genom miljöförhandlingar och koncessioner och annat. Ska det vara någon form av börs i det här sammanhanget? Har staten sin hand med i den köp- och säljverksamheten? Eller hur är det tänkt? Är detta en börs som hålls i öronen av EU på något sätt?

Det var den första frågan.

Sedan har jag också en fråga som gäller den här poolingverksamheten. Vad jag förstår är det väl inte så att hela Tyskland vill ha en egen pool, utan det är vissa branscher som skulle kunna ha gemensam poolingverksamhet. Då är det intressant att veta om man i det tyska förslaget har för avsikt att låta branschen själv sköta om det här köp- och säljsystemet inom branschen. Är det så man tänker? Det allra viktigaste är naturligtvis att det blir effektivt.

Sedan har jag en synpunkt som gäller auktionsförfarandet. Jag tror att det är oerhört angeläget ur konkurrenssynpunkt att det kostar även för dem som går in första gången. Annars får man en konkurrenssnedvridning mellan dem som får det gratis första gången och dem som ska gå in i systemet så småningom som antingen måste köpa dyra kvoter eller göra stora miljöinvesteringar. De får väldigt svårt att ta igen den ekonomi som de första som trädde in fick gratis. Det tycker jag att den svenska regeringen ska bevaka mycket noga.

Anf.  96  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Tack för föredragningen om de här tekniskt väldigt svåra frågorna. Handeln med utsläppsrätter är naturligtvis väldigt viktig. Miljöpartiet vill egentligen gå längre. Jag vill ändå säga att i det här läget stöder vi regeringens synpunkter på att systemet ska vara bindande, att man ska tillåta auktionsförfarande och att så många sektorer som möjligt ska gå in. Jag ska inte repetera argumenten för allt detta. Det finns flera ledamöter som har ställt en del av de frågor som jag tänkte ställa.

Du sade att Sverige står ensamt i frågan om auktionsförfarandet. Är det verkligen så tragiskt att vi står helt ensamma? Jag har för mig att det är medbeslutande, och då är det kvalificerad majoritet som gäller. Då lär jag ju Sveriges åsikt gå på pumpen här. Du får gärna utveckla detta. Kan vi inte hitta några bundsförvanter bland länderna för att förhindra detta?

Anf.  97  CHRISTINA AXELSSON (s):

Fru ordförande! Detta är en tekniskt svår fråga. Vi hade en lång diskussion i vårt utskott under en ganska lång tid rörande nya anläggningar och hur man ska bygga tilldelningen på benchmarking och så vidare. Det vi kunde slå fast var att det är viktigt att man nu äntligen kommer att hitta vägar så att man kan minska utsläppen av växthusgaser. Det var någon i utskottet som sade att det är bra om man kommer fram, och det skrev jag faktiskt upp. Det är oerhört viktigt att vi försöker komma fram här. Detta är en väl början till att vi äntligen ska få upp miljöfrågorna lite för näringen också.

Anf.  98  AGNE HANSSON (c):

Det är, som sagt, viktiga frågor. Vi ger allt stöd till regeringens linje att driva på och hitta bindande avtal. Vi är inte beredda att ge mandat för att kompromissa bort bindandet och skapa undantag. Min fråga liknar Ulf Holms. Vilka allianser arbetar regeringen för att skapa för att få detta i hamn, om man nu gör det?

Anf.  99  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag är glad att vi har stöd av nämndens ledamöter på flera av huvudpunkterna när det gäller betydelsen av att klara av de här förhandlingarna. Vi har också i huvudsak stöd för den linje vi driver när det gäller bindandet och, med något undantag, auktionsförfarandet.

Detta är global fråga, och frågan är hur effektivt det blir regionalt. Det är viktigt att vi ser att detta är ett första steg som är betydelsefullt för att också få ett globalt system så småningom. Här spelar EU en väldigt viktig roll när det gäller att utforma systemet.

Lennart Fremling frågade om mindre anläggningar. Gränsdragningarna är någonting som vi får ta itu med när vi ska sjösätta detta i Sverige. Det är här som det är betydelsefullt att vi har möjlighet att utvidga systemet i de fall gränsdragningarna inte visar sig fungera praktiskt. I så fall kan vi till exempel utvidga till mindre anläggningar inom samma bransch.

Det talades också om vattentäta skott. Vi har ett mycket nära samarbete med Näringsdepartementet i den här frågan fortlöpande. Det finns också representanter för Näringsdepartementet här bland våra sakkunniga. Vi gör vårt bästa för att bedriva detta i så nära samarbete som möjligt.

Lennart Fremling frågade också om utvecklingen på sikt. Jag vill personligen säga att vi uppfattar detta som ett mycket viktigt verktyg. Det har gjorts allmänt. Det görs också inom Kyotoprotokollet. Samtidigt visar de problem som vi nu stöter på att det också finns många tekniska problem och att framgången i detta kommer att bero mycket på hur väl vi lyckas lösa dem. Vi måste också skaffa oss erfarenhet av det här systemet. Någonting som vi också tycker är väldigt viktigt är att vi ska ha möjlighet att anpassa detta på sikt så att det faktiskt får den goda miljöeffekt som vi hoppas att det ska få.

Jag kan konstatera att vi har olika uppfattning när det gäller auktionering, som Lars Lindblad nämnde i sitt inlägg. När det gäller pooling instämmer vi helt. Genom de förhandlingar som redan har bedrivits och kommissionens och övriga medlemsländers ställningstagande är det här tyska poolingförslaget inte längre aktuellt i den formen. Tyskland har fått backa på den punkten och försöka komma fram på andra vägar när det gäller opt out.

Sven-Erik Sjöstrand frågade om kandidatländerna. De ska vara med i detta. Det ingår. Jag vet inte om Agnes von Gersdorff från Näringsdepartementet vill tillägga något om hur förhandlingarna har gått till och hur snabbt kandidatländerna de kan vara med.

Anf.  100  Departementssekreterare AGNES VON GERSDORFF:

Utgångspunkten är att kandidatländerna ska ingå. Systemet ska börja gälla från 2005. Men detta beror naturligtvis på hur förhandlingarna går. Tanken är att detta ska vara ett EU-system, och då ingår alla de länder som är medlemmar i EU.

Anf.  101  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Holger Gustafsson frågade om det här poolingförfarandet. Där har man tänkt sig en pool med en företrädare som skulle handla. Som det ser ut nu verkar det inte som om det förslaget har någon möjlighet att nå framgång. Kravet från kommissionen är att man ska kunna gå ned på anläggningsnivå även i Tyskland, så de har problem med detta. Men förhandlingarna fortgår.

Jag håller helt med om att det finns konkurrensproblem för nytillkommande. Det ser vi som ett av de stora problemen med gratis tilldelning. Nu när det svenska arbetet ska fortgå får vi se vad vi kan göra framöver för att mildra eventuella effekter av detta.

Sedan var det en fråga om hur köp- och säljsystemet ska fungera. Det blir någon typ av börs, men jag kan inte detaljerna i detta närmare. Det är enskilda företag som handlar.

Anf.  102  Departementssekreterare AGNES VON GERSDORFF:

Vi har inte behandlat det som direktivet behandlar, det vill säga hur den här handeln ska gå till eller att det ska sättas upp några institutioner eller någonting. Utgångspunkten har varit att i princip vem som helst, berörda anläggningar, privatpersoner eller mäklare, ska få rätt att handla. Det gäller för övrigt även medlemsländer. Vi får se framöver i vilken institution detta ska ske. Det blir väl troligen någon typ av börs eller flera.

Anf.  103  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Ulf Holm frågade om auktionsförfarande och strategiska möjligheter. Vi har stöd från Europaparlamentet i den här frågan med ett inslag av auktioner. Det tycker vi är väldigt viktigt. Vi hade hoppats att det skulle ge oss mer råg i ryggen. Vår bedömning är att när det gäller den första perioden 2005–2007 har vi inga möjligheter. Frågan är inte avgjord ännu, men möjligheterna är ytterst små. När det gäller 2008–2012 har förslaget om gratis tilldelning med beslut nu precis lagts på bordet. Man kan fundera över vilka taktiska överväganden som ligger bakom det här förslaget. Kommissionen har alltså ställt sig bakom det. Det är kanske ett strategiskt drag också för att få acceptans för deras ursprungliga förslag om kommittéförfarande i stället. Detta är mer en öppen fråga. Kan du säga vilka övriga länder som är för auktion?

Anf.  104  Departementssekreterare AGNES VON GERSDORFF:

Vi har fått stöd bitvis från Irland och Belgien. Även Nederländerna har uttalat sig positivt. Storbritannien har också kunnat tänka sig att man åtminstone har den möjligheten öppen. När det gäller tilldelningen från 2008 vill jag säga att det ligger så pass långt fram i tiden att jag tror att många inte riktigt har hunnit fundera över hur detta ska gå till i praktiken. Men vi riskerar ju att binda upp oss för lång tid.

Anf.  105  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag vill avsluta med frågan om mandat för att kompromissa. Vi kommer att kompromissa på vissa punkter, men vi kommer att hålla oss till den här linjen om minsta möjliga opt out så långt det över huvud taget är möjligt. Men vi har naturligtvis också en smärtgräns när vi inte längre tycker att det är meningsfullt. Det är svårt att säga exakt var den går. Vi har varit mycket strikta på båda de här punkterna, och det kommer vi att fortsätta att vara. Men vi kommer också att värna om att förhandlingarna inte kollapsar i slutändan.

Anf.  106  LENNART FREMLING (fp):

Jag är glad att miljöministern framhöll att det här systemet med utsläppsrätter och det prov som ska göras är ett första steg och att man ska försöka att få erfarenhet av det här systemet. Då är det ju en grundläggande princip att man auktionerar ut för att få ett effektivt och konkurrensneutralt system på sikt. Det är väldigt viktig att man håller på detta att inte låsa sig för vad som ska hända efter 2008 i alla fall. Jag tror att det vore väldigt värdefullt om man kan se till att den frågan kan hållas öppen tills man får mer erfarenhet av systemet.

Låt mig ställa en kompletterande fråga. Nu har vi talat om detta som en global miljöfråga. Pågår det några diskussioner om att kunna tillämpa handel med utsläppsrätter även för att lösa andra frågor, till exempel försurning eller övergödning, som kan ha en mer regional omfattning? Det vore intressant om man kunde vidga detta. Det vore bra att få erfarenheter av hur ett system skulle fungera där man faktiskt kan ha en handel inom det område som rent naturvetenskapligt sett har behov av den här minskningen och inte bara inom en del av området. Här handlar det ju om ett globalt problem, och handeln pågår inom ett delområde och inte hela jordklotet. Därför vore det intressant att prova detta på andra områden. Finns det några tankar på eller diskussioner om andra prov för att få erfarenhet av systemet?

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Jag vill inte öppna någon ny debatt här eftersom frågan har diskuterats i utskottet, men följdfråga har begärts av Lars Lindblad och Ulf Holm.

Anf.  108  LARS LINDBLAD (m):

Jag håller med ordföranden om att vi ska försöka undvika debatt, men jag vill trots allt fråga departementet en sak angående Lennart Fremlings fråga. Jag tycker att det verkar finnas en missuppfattning om att det är så att auktionssystemet är det enda som klarar av en rimlig konkurrenssituation när det gäller access till utsläppsmarknaden. Visst är det så att vi även med historisk tilldelning kan hitta rimliga konkurrensvillkor, det vill säga egentligen handlar det om hur vi i Sverige utformar systemet framöver? Jag skulle vilja höra ministerns och departementets syn på detta. Det får inte finnas någon missuppfattning om att det inte skulle vara konkurrenshämmande med det system som kommissionen har.

Sedan kan man diskutera fram och tillbaka vilket system som är bäst. Egentligen är det två onda världar där man måste försöka hitta den som är minst ond. På något sätt måste vi lösa tilldelningen, men vilket sätt som är det absolut bästa kan man diskutera mycket. Men visst är det så att bara för att det blir en historisk tilldelning innebär det inte att det blir konkurrenshämmande för den här marknaden?

Anf.  109  ULF HOLM (mp):

Jag vill tacka miljöministern för föredragningen. Jag har bara en liten kommentar som du kanske inte behöver kommentera. Du nämnde nämligen att ni har ett nära samarbete med Näringsdepartementet. Jag kan inte låta bli att säga att historiskt sett har väl inte Näringsdepartementet varit känt för att vara särskilt miljöprogressivt. Det är kanske bättre om ditt eget departement sköter de här förhandlingarna.

Anf.  110  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Vi är en regering och fattar kollektiva beslut.

Jag är helt enig med Lennart Fremling när det gäller hans synpunkter. Vi kommer framför allt att se till att vi inte binder oss i den här frågan. Det tycker jag är den viktigaste ambitionen. Det är väl egentligen också på ett sätt i linje med vad Lars Lindblad är inne på. Vi måste skaffa oss erfarenheter. Det är möjligt att utforma också gratistilldelningssystem mer eller mindre bra ur konkurrenssynpunkt. Vår bedömning har dock varit att ett inslag av auktionering skulle göra systemet mindre byråkratiskt och mer lättfungerande. Det problem som jag ser har framför allt haft att göra med just nytillkommande och expanderande verksamheter och inte så mycket med att det inte skulle gå att göra konkurrensmässigt neutralt för dem som finns med. Just förändringarna och växandet ser jag som ett problem. Vi måste försöka att göra allt så bra som möjligt med de utgångspunkter vi har.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen mer har begärt ordet kan jag konstatera, precis som vid EU-nämndens sammanträde i oktober, att det finns en fortsatt majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare till punkt 4. Den frågan var också uppe i EU-nämnden i oktober. Varsågod, miljöministern.

Anf.  112  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Regeringens uppfattning är att det är viktigt att det finns ett högt säkerhetstänkande när man släpper ut genetiskt modifierade organismer och produkter på marknaden. Därför välkomnar vi förordningsförslaget om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer. Det är en viktig pusselbit i det framväxande regelverket om GMO:er. Det ska finnas en balans i texten så att reglerna säkerställer en god spårbarhet och märkning av GMO:er och produkter framställda från GMO:er. Samtidigt ska de fungera rent praktiskt. Det behövs en märkning inte minst för att konsumenterna ska ha en möjlighet att välja och få information. Det är mycket viktigt att vi får det här så bra som möjligt ur konsument- och miljösynpunkt för att detta över huvud taget ska vara trovärdigt. Den här spårbarhets- och märkningsförordningen har den funktionen i uppbyggnaden av hela det här regelverket.

Jordbruksrådet fattade i förra veckan beslut om en politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt som bland annat löser den viktiga frågan om förordningens omfattning. Man enades om kommissionens förslag, vilket innebär att förslaget omfattar GMO:er och produkter från GMO:er. Vissa medlemsstater har tidigare velat att man skulle gå längre och dessutom spåra och märka animaliska produkter från djur som har ätit GMO:er. En medlemsstat önskade tvärtom att endast GMO:er skulle omfattas och inte produkter framställda av GMO:er. Det som jordbruksrådet kunde enas om var kommissionens förslag att både rena GMO:er och produkter framställda av GMO:er ska omfattas. Sverige stödde den linjen.

Den stora fråga som nu återstår för miljörådet handlar om spårbarhet för blandningar av GMO:er i produkter som ska användas till mat, foder och bearbetning. Det kallas för bulktransporter. Det är ett mycket låst läge i den här diskussionen om bulktransporter. Bakgrunden är att vi i dag har produktions- och distributionssystem i de exporterande länderna där olika GMO:er kan blandas eller komma i beröring med varandra och konventionellt odlade grödor. Förhandlingar om att finna ett system som gör det möjligt att ge exakt information om innehållet pågår inom Cartagenaprotokollet om biosäkerhet, som vi nyss talade om.

Sveriges position har varit att det är viktigt att hitta en kompromiss i det låsta läge som vi befinner oss i. Vi tycker att det ska finnas så mycket information om som möjligt på de här bulktransporterna om vad som ingår. Men samtidigt har vi ett mycket starkt ställningstagande från kommissionen och vissa medlemsländer som beaktar handelsintressena och det arbete som pågår inom Cartagenaprotokollet.

Låt mig tala om de positioner som vi står inför just nu. Kommissionen har en mycket stark position där man vill lägga sig helt i linje med Cartagenaprotokollet och den kompromiss som förhandlades fram internationellt. Den säger att det ska finnas en lista på de GMO:er som kan finnas, may contain. Då kan det vara så att någon inte finns i just den delen som har kommit fram. Det är inte exakt. Man är oerhört principfast på denna punkt. Man stöds också av bland annat Storbritannien och Nederländerna i detta.

På den motsatta sidan står den grupp som vill ha den allra starkaste märkningen med en exakt lista vad på som are used. Det är bland annat Frankrike, Luxemburg, Spanien med flera länder som står på den sidan.

Ordförandeskapet har försökt kompromissa i detta. Vid det förra mötet hade ordförandeskapet ett förslag om att man skulle skriva are used as a minimum or may contain as a minimun för att markera att man verkligen skulle få fram dem som finns i, och sedan kunde någon som inte finns i också finns med på listan. Detta lyckades inte vid förra mötet.

Nu har ordförandeskapet lagt sig något närmare den exakta listan och vill ha have been used. Man vill alltså inte ha are used utan have been used för att på något sätt markera att vi vet att detta stoppades in från början.

Sverige har lagt fram ett eget kompromissförslag där vi vill ha kvar danskarnas as a minimum, men därtill vill vi ha en översyn inom två år som ska följa de förhandlingar som nu pågår inom Cartagenaprotokollet för att förtydliga hur den här typen av listor ska se ut och hur man ska kunna göra dem tydligare. Det är vårt kompromissförslag.

Varför vill Sverige då kompromissa? Ja, vi tycker att det är ett mycket låst läge men att vi har kommit långt i protokollet om spårbarhet och märkning med en god märkning och spårbarhet. Vi tycker att det är mycket ambitiöst. Vilka risker finns här? De risker som miljöorganisationer och de länder som vill ha en exakt lista ser är ju att om vi inte får den exakta märkning som man har önskat riskerar vi att inte få trovärdighet för det här regelverket. De som har levt på moratoriesidan kommer kanske ändå att säga att man inte har lyckats märka på ett sätt som de tycker är acceptabelt. Det är svårt att bedöma hur stor den risken är. De kanske ändå kommer att tycka att det här kan vara acceptabelt.

Den andra risken är en WTO-panel om detta från USA:s sida där man ifrågasätter det hela.

Den svenska uppfattningen att vi också ligger på kompromisslinjen beror på att våra myndigheter, Naturvårdsverket och Jordbruksverket, som har följt Cartagenaförhandlingarna mycket noga anser att det verkligen finns praktiska problem att få denna exakta lista. Det är också en saksynpunkt som har gjort att vi har lagt oss i mitten av detta. Men det är alltså en öppen fråga hur det här kommer att lösas på måndag.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var ju uppe i EU-nämnden i oktober och diskuterades länge. Regeringen fick då stöd för fortsatta förhandlingar. Sedan har den här frågan också diskuterats ordentligt i utskottet. Jag lämnar ordet fritt.

Anf.  114  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Fru ordförande! Det gäller det här senare frågan och bulklaster. Om man läser protokollet kan man se de här två olika systemen, bland annat det med högre risk där man kan manipulera med små andelar i lasten. Det blir alltså svårkontrollerat för konsumenterna eftersom man inte vet vad som ingår och inte ingår utan bara vad som kan ingå, om jag har förstått det rätt. Sedan har man det andra systemet där man anger vad innehållet är. Det ger en bättre möjlighet för konsumenterna eller andra användare att kontrollera mängden av det som finns med på listan.

Om jag har förstått det rätt är förhållandet mellan medlemsländerna 50–50 här, och Sverige har med en kompromiss närmat sig den högre risken. Det är ju egentligen inte en traditionell svensk hållning. När förhållandet är 50–50 är frågan varför Sverige går åt det håll som vi förväntar oss, nämligen att ta högre risker för att nå en kompromiss.

Anf.  115  PER BILL (m):

Fru ordförande! Mycket av detta bygger ju från början på klumpiga livsmedelsföretag som sade att kunden inte alltid har rätt utan att kunden ska äta det de producerar eftersom det inte är farligt. Här ligger grundproblemet.

Jag tycker att det bra att vi nu har kommit en bit, även om jag fortfarande tror att vi skulle haft en omvänd märkning, det vill säga att vi skulle ha haft en frivillighet, precis som när det gäller Kravmärkning och biodynamisk märkning, där man talade om att det inte innehöll detta. Nu blir det en tvångsmärkning där man till slut tvingas in i en situation där may contain gäller. Men vi är långt därifrån nu, och vi måste göra det bästa av situationen såsom den ser ut.

Här tror jag att det är bra att vi kommer så långt som möjligt med spårbarheten. Varje typ av märkning där man inte kan kontrollera huruvida produkten faktiskt innehåller eller inte innehåller det som man säger blir ju ett problem. Har vi ett förbud ska vi också kunna kontrollera huruvida förbudet följs eller inte. Här tycker jag att det har tagits flera steg åt rätt håll i kompromisser.

Nästa problem är att jag tror att detta på sikt kommer att uppfattas som handelshinder inte bara av USA utan även av u-länder, vilket oroar mig ännu mer. Vi har ju äntligen sett till att de 17 fattigaste länderna på sikt, alldeles för lång sikt, ska ha möjligheter att fritt få tillträde till EU:s inre marknad. Vi kommer mycket snabbt att få se att vissa medlemsländer på till exempel sockerproduktionsområdet kommer att göra allt för att se till att det billiga socker som kommer in till EU via u-länderna stoppas på olika sätt. De som för tillfället kanske har mest att vinna på den positiva utvecklingen på GMO-sidan är ju just u-länder där man kan hitta gener som gör att en växt tål extrem hetta eller någonting annat och som sedan inte finns med i själva sockret eller produkten i fråga.

Här tror jag att vi måste hålla ett vakande öga så att inte vissa medlemsländer, likt i schack, tänker fem steg framåt i tiden och försöker att hitta möjligheter att på sikt hålla u-länder utanför den inre marknaden. Det är det som oroar mig mest.

I den situation vi befinner oss nu när det gäller bulklaster tror jag ändå att regeringen har valt den mindre dåliga vägen. Även om jag tycker att det är väldigt märkligt att vi, på grund av att vi har den här omvända märkning, nu ska gå till may contain är det faktiskt bättre än att ha dessa preciserade listor. Det kommer aldrig att gå att kontrollera att de verkligen följs. Och vilka kostnader skulle det bli om man varje gång skulle se till att detta gjordes?

Anf.  116  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Fru ordförande! Jag har alltid känt att Sverige försöker hålla en mycket restriktiv linje när det gäller GMO. Även när vi har talat med jordbruksministern har det varit så. Man har diskuterat det och utgått från att man försöker visa att det finns GMO i väldigt små halter.

Jag känner mig därför lite förvånad. Jag tycker att vi kanske har valt den lite mildare vägen även om jag precis som Per Bill kan inse att det kan vara svårt att kontrollera, och vad gäller bulkvaror säga exakt, om det finns GMO. Det är svårt med bevisföringen.

Det är väldigt viktigt att en skrivning i förordningen är tydlig. Där vet jag att miljöorganisationer har reagerat. Till exempel Greenpeace har reagerat på de skrivningar som finns. Det tycker att Sverige har intagit en avvaktande ståndpunkt där åtta länder har en strängare skrivning när det gäller detta med exaktheten. Det tycker jag är beklagansvärt.

Det är precis som att vi inte vill flytta fram positionerna utan i stället vill försvaga dem lite grann. Vad jag känner är att spårbarheten upphör. Det blir svårt att veta vilka som har varit leverantörer. När det gäller stora laster är spridningsområdet också väldigt stort. Det kan hända saker.

Jag tror att konsumenter upplever att de måste veta om det finns GMO i produkterna. Det är oerhört viktigt att ha en tydlighet där. Jag hoppas egentligen att man vill svänga här och inte gå för långt i kompromisserna.

Anf.  117  AGNE HANSSON (c):

Från Centerpartiets sida har vi mycket starkt drivit kravet på GMO-märkning i alla sammanhang. Nu gäller det bulklaster och möjligheten att spåra och märka. Det är mycket teknikaliteter, förstår jag.

Om jag förstod föredragningen rätt finns det som jag förstår det nästan en majoritet bland medlemsländerna för en restriktivare linje. Jag har väldigt svårt att se varför regeringen har gett sig in på en kompromiss i dessa frågor. Det är snarare så, som man får uppfatta det, att regeringen har medverkat till att mildra kraven i dessa sammanhang.

För vår del kan vi inte stödja en linje där man går på en kompromissväg. Vi ska ha den exaktaste märkningsklausulen som här har diskuterats. Det bör vara den linje som Sverige driver fortsättningsvis i förhandlingarna.

Anf.  118  LENNART FREMLING (fp):

Principen måste vara att man ska skapa möjligheter för konsumenten till ett fritt val. Märkningen ska inte ha att göra med produkternas farlighet. Farliga produkter ska inte märkas. De ska ju tas bort och rimligen förbjudas.

När det gäller bulkvaror har jag lite undringar. Om man skulle gå på linjen att produkten kan innehålla GMO, eller att man använt GMO i produktionen, är det inte då risk att tillverkare för säkerhets skull sätter dit märkning så att man kommer att få väldigt mycket märkt? Det känns ändå naturligare att gå på en linje där man säger att märkningen ska finnas om det innehåller sådana produkter.

Å andra sidan är frågan: Vad ser miljöministern för utveckling på sikt? Kan det bli så att GMO-produkter kommer att slå igenom så kraftigt på marknaden om fem år att det vore bättre att vända på det och ha en GMO-fri-märkning i stället, det vill säga att man har en märkning på de produkter som inte innehåller GMO?

Anf.  119  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag ska inte repetera alla argument i den här frågan, eftersom vi hade frågan uppe på förra mötet. Från Miljöpartiets sida är det klart att vi utifrån konsumentintresset anser att all märkning ska vara omfattande och långtgående. Konsumenterna måste få veta.

Det betyder också att jag inte kan ställa upp på den kompromiss som miljöministern redogjorde för. Miljöpartiet tycker att Sveriges position borde vara självklar. Vi står för konsumentens intresse, och därför driver vi den frågan i EU.

Det är anmärkningsvärt att miljöministern och Sveriges regering i Sverige i den här frågan bara får stöd från yttersta högern, som kanske inte är känd för att skydda konsumentintressena.

Anf.  120  CHRISTINA AXELSSON (s):

När vi diskuterade detta i utskottet i förrgår talade vi om vikten av att konsumenterna måste kunna lita på vad det är de köper. Är det märkt vet de att det innehåller GMO.

Vad gäller just bulklaster har man svårt att säga att det eventuellt kan ingå någonting, såvitt jag förstod. Men det är väl ändå så att om man vet att något GMO faktiskt finns där ska det vara märkt med det. Detta skulle väl gälla om man absolut inte kunde veta.

Anf.  121  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag har själv träffat Greenpeace och diskuterat dessa frågor. Jag vet vilken inställning Greenpeace har och vilken uppfattning man har försökt att ge spridning för kring detta.

Jag håller inte med Greenpeace om att vi närmar oss en högerposition i detta. Vi försöker att hitta en konstruktiv kompromiss. Greenpeace vänder sig mot GMO över huvud taget. Vi måste komma till frågan hur vi över huvud taget ska hantera förhandlingssituationen, om vi är beredda att stjälpa förordningen på den här frågan eller om vi vill bidra till en lösning.

Sverige har velat bidra till en lösning och har också arbetat aktivt rakt mot kommissionen för att få den att backa från sin linje och gå mot en kompromiss. Vi har ett mycket låst förhandlingsläge. Om man bestämmer sig för en Frankrikelinje, den exakta, är det viktigt för mig att ha reda på sakfrågan.

Vad vi från regeringens sida ändå har stannat vid är att vi litar på och har förtroende för Naturvårdsverkets synpunkter och Jordbruksverkets synpunkter. Det gäller inte minst Naturvårdsverkets synpunkter, som har varit djupt engagerat i förhandlingarna om Cartagenaprotokollet.

Det är också viktigt för mig att få synpunkter på det som vi menar är ett mycket konstruktivt förslag mot bakgrund av att vi fortfarande har så dåligt utarbetat hur en sådan märkning ska se ut. Det innebär att diskussionerna i rådet baseras väldigt mycket på att vi tror att det blir på ett visst sätt. Det kanske blir så här, och det kanske fungerar på det här viset.

Inom ramen för Cartagenaprotokollet pågår nu djupgående diskussioner kring detta där länder från hela världen är med. Det handlar om att försöka precisera hur en sådan märkning ska gå till. Där har vi goda förhoppningar om att det ska bli ett bra resultat av detta.

Vad vi vill se är en revision inom två år där vi åter tar upp den här frågan för att se om vi kan precisera. Vi är helt eniga med Centerpartiet och Miljöpartiet. Vi vill också ha en så bra och långtgående märkning som möjligt. Men vi vill också veta att den är möjlig att genomföra.

Vi vill inte stoppa hela förordningen över huvud taget. Vi har inte samma uppfattning som Greenpeace om GMO i grunden, det vill säga att helt stoppa detta. Vi vill hitta en kompromiss som skapar säkerhet, trygghet och god information till konsumenterna. Det är viktigt att vi tar ställning och också att nämnden tar ställning till den förhandlingssituation som vi nu befinner oss i.

Slutligen vill jag säga att kommissionen har en starkare ställning än övriga här. Alla medlemsländer måste gå emot kommissionen för att få en annan lösning på detta problem. Så ser maktbalansen ut. Vi gjorde bedömningen att det var lika stora grupper som ligger på de olika linjerna när vi diskuterade efter sista Corepermötet. Det är ett oerhört låst läge som vi inte vet om vi över huvud taget kommer ur.

Sverige kan lägga sig på den hårdare linjen för att visa oss progressiva. Men vi kommer då inte att hjälpa till att få förordningen i kraft. Vi får då fundera på vad priset är för det.

Anf.  122  AGNE HANSSON (c):

Miljöministern övertygar inte mig i argumenteringen, även om jag inte har argumenterat för någon annan än Centerpartiet i det här sammanhanget.

Om det nu är så som miljöministern säger att kommissionen har denna starka ställning förstår jag än mindre varför inte regeringen driver en hårdare svensk linje i denna fråga för att markera vår progressiva inställning och vikten av att denna fråga förs framåt ytterligare i skärpt riktning.

Anf.  123  ULF HOLM (mp):

Inte heller jag blev helt övertygad. Jag blev rättare sagt inte alls övertygad av argumenteringen. Framför allt reagerade jag på det miljöministern sade om att alla måste gå emot kommissionens förslag. Det får du gärna utveckla. Det är väl ändå så att beslutet fattas med kvalificerad majoritet i rådet. Då förstår jag i så fall inte att alla måste gå emot kommissionen. Det var det jag inte riktigt hängde med på.

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Vill miljöminister svara på frågan om kommissionen. Är det så?

Anf.  125  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det förhåller sig så. Detta är ett förslag som lagts fram av kommissionen, och då ser röstningsförfarandet så ut.

Anf.  126  ORDFÖRANDEN:

Då är debatten avslutad. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 5 på dagordningen om farliga kemikalier. Varsågod, miljöministern.

Anf.  127  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Punkten om farliga kemikalier handlar om rådsförordning om export och import av farliga kemikalier, antagande av rättsakten och ratificering av Rotterdamkonventionen.

Rotterdamkonventionen om förfarande med förhandsgodkännande för vissa kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel i så kallad Prior Informed Consent antogs 1998. Samtliga EU-länder och gemenskapen har undertecknat konventionen. Nederländerna, Italien, Luxemburg, Tyskland och Österrike har också ratificerat den. Sverige ämnar ratificera så snart förordningen är antagen.

Kommissionen har lämnat förslag till godkännande av Rotterdamkoventionen samt en förordning för gemenskapens införlivande av konventionen. Det är färdigförhandlat, och ingen diskussion förutses egentligen på rådsmötet kring detta.

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då lämnar jag ordet fritt. Ingen har begärt ordet. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går vidare till punkt 6, som handlar om övervakning av skogar. Varsågod, miljöministern.

Anf.  129  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Kommissionen har föreslagit en ny ramförordningen som kraftigt utvidgar mandatet för miljöövervakning på skogsmark. Den förordning som hittills har funnits om detta har omfattat brandövervakning och övervakning av skogsskador från luftföroreningar. Brandövervakningsförordningen har inte tillämpats i Sverige.

Det utvidgade programmet föreslås på några års sikt bland annat innehålla övervakning av biologisk mångfald och klimatförändringar samt markövervakning. Det har pågått förhandlingar under hösten. Jag uttalade mig på förra rådsmötet kring detta. Europaparlamentets yttrande väntas i februari. Efter det att Europaparlamentet har antagit sitt yttrande kommer förslaget eventuellt att antas under det grekiska ordförandeskapet.

Det förväntas ingen diskussion nästa vecka, men jag vill ändå kort säga något om Sveriges position. Vi ser problem med den här förordningen, framför allt av principiella skäl. Vi vill inte utöka gemenskapspolitiken ytterligare på det här området eftersom förhållandena är så olika i olika delar i EU. Det kanske räcker att vi säger så här så länge. Men det är vår position, och vi kommer inom ramen för vad som är möjligt med tanke på beslutsordningar och annat att verka för att det här inte ska utvecklas på det sättet.

Anf.  130  LARS LINDBLAD (m):

Detta var bara en lägesrapport. Men det är väl ändå så att det pågår en diskussion i korridorerna runtomkring? Jag vill inledningsvis ge stöd för regeringens hållning i den här frågan, att man ska förhålla sig kritisk.

Det här tycker jag är ett exempel på när EU är som allra sämst. Det är så här som det alltid börjar. Man börjar med att kartlägga saker och föra statistik, och sedan bygger man på ett politikområde. Så kommer vi att sitta där med en gemensam skogspolitik.

Skälet är inte bara att det inte finns någon gemensam skogspolitik, utan skälet är väl i grunden att vi inte vill ha någon gemensam skogspolitik. Vi sköter det här ganska bra själva. Vi har ett väldigt olika förhållande till skogarna. Sverige och Finland har en helt annan relation till sina skogar än vad de flesta andra europeiska länder.

Jag vill väldigt tydligt markera att regeringen bör fortsätta med detta arbete och gärna bygga allianser. Jag antar att det är majoritetsbeslut som gäller i den här frågan när den väl kommer till beslut. Alltså: Stöd för den svenska ståndpunkten!

Anf.  131  ULF HOLM (mp):

Jag ska fatta mig mycket kort. Jag stöder Sveriges ståndpunkt i denna frågan.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag bara konstatera att det finns ett stöd för regeringens fortsatta upplägg i den här frågan. Vi går vidare till punkt 7, som har rubriken Mot en temainriktad strategi för hållbar användning av bekämpningsmedel.

Anf.  133  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Då vill jag börja med att säga att Sverige välkomnar kommissionens meddelande om den kommande bekämpningsmedelsstrategin. Det är viktigt för Sverige att EU arbetar på bekämpningsmedelsområdet, eftersom vi själva har kommit långt i det arbetet och prioriterar dessa frågor högt.

Vi ska anta slutsatser på rådsmötet med utgångspunkt i kommissionens meddelande om bekämpningsmedel. Slutsatsernas innehåll är överenskomna, och inga utestående frågor kvarstår. Därför blir det troligtvis ingen diskussion på mötet.

Jag tycker att vi har fått bra gehör för de svenska prioriteringarna och att förslaget till rådsslutsatser är en bra grund för det fortsatta arbetet.

Vad vi har drivit och vad vi har prioriterat är att man ska ha skrivningar om nationella program, vikten av information och utbildning till användare, att uppmuntra näringens initiativ och deltagande i detta, tillämpningen av substitutionsprincipen och till sist kopplingen till översynen av EU:s bekämpningsmedelsdirektiv som kanske är den större och svårare frågan i det här sammanhanget.

Anf.  134  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det här är en viktig dagordningspunkt. Inte minst kan man bli lite förvånad över att en del länder i EU fortfarande har flygbesprutning medan det förbjöds i Sverige 1986. Vi hade en lång debatt, miljörörelsen var inkopplad och vi samlade in namn och satt ute på hyggen för att demonstrera för ett införande av förbud.

Det är viktigt att detta tas upp. Samtidigt blir jag lite rädd eftersom det står på s. 4 i våra papper att det finns en risk för att Sverige som följd av den pågående genomgången av verksamma substanser tvingas godkänna ämnen som tidigare har förbjudits nationellt. Nu har detta inte skett till dags datum. Men hur stor är risken att vi blir tvungna att godkänna vissa ämnen som vi har förbjudit nationellt? Ser miljöministern någon sådan risk?

Anf.  135  LENNART FREMLING (fp):

Vi tycker att det är bra att man talar om de nationella planerna för användning av bekämpningsmedel. Vi tycker att dessa planer bör utgå ifrån övergripande mål som fastställs på EU-nivå.

Anf.  136  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Frågan om godkännande av bekämpningsmedel gäller det kommande arbetet och inte den här strategin. Det finns en uppenbar risk. Det pågår röstning om detta där Sverige försöker bibehålla den nivå som vi har. Men det är också mot bakgrund av detta som vi tycker att det är så viktigt att bekämpningsmedelsstrategin antas så att det här blir en gemensam ambition för EU.

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går vidare till punkt 8 om kemikaliepolitik.

Anf.  138  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det gäller kemikaliepolitikens slutsatser inför FN:s miljöprogram, styrelsemötet i februari. Det danska ordförandeskapet har föreslagit slutsatser om den globala kemikaliepolitiken. I dessa slutsatser anges EU:s övergripande position gällande en global kemikaliestrategi, det globalt harmoniserade systemet för klassificering och märkning av kemikalier och det globala arbetet med kvicksilver och andra tungmetaller.

Sverige välkomnar det här. Vi har arbetat mycket aktivt för att få till stånd en global kemikaliestrategi och globala åtgärder för kvicksilver och andra tungmetaller. Så vi stöder det här förslaget till slutsatser.

Vi är också väldigt glada för att man under hösten har arbetat väldigt hårt med kvicksilverfrågan och lyckats att få in skrivningar om att kommissionen 2004 bör presentera en EU-strategi för att man ska minska riskerna med kvicksilver.

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till punkt 9, som handlar om lagstiftningspaket för genomförande av vitboken.

Anf.  140  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det här är ju en fråga som det danska ordförandeskapet har prioriterat mycket högt, men där man inte har lyckats att få något förslag på bordet. Därför har man insisterat på att det ändå ska hållas en offentlig debatt kring EU:s kemikaliepolitik.

Man vill diskutera fyra frågor: omfattningen av det nya godkännandesystemet, sanktioner, den generella regeln inga data–ingen marknad, kemiska ämnen i produkter samt små- och mellanstora företag och yrkesmässig användning. Vi välkomnar att danskarna tar upp detta, och vi kommer att delta aktivt med våra ståndpunkter i diskussionen.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den diskussionen och går in på nästa punkt som är punkt 10.

Anf.  142  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det gäller kommissionens direktiv och förslag om ansvaret för att förebygga och avhjälpa miljöskador. Detta har varit uppe tidigare här i EU-nämnden. Det kommer inte att bli någon diskussion vid det här mötet, så jag lämnar ordet fritt om det finns någon fråga kring detta.

Anf.  143  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den diskussionen och går vidare till punkt 11 om den marina miljön.

Anf.  144  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Låt mig säga några ord här, inte minst mot bakgrund av den diskussion som vi har haft om marin miljö, oljeolyckor och annat under de senaste veckorna efter oljeolyckan med Prestige.

Kommissionen kommer nästa vecka att presentera ett meddelande till rådet och Europaparlamentet om en marin strategi för EU gentemot en strategi för att skydda och bevara den marina miljön, vilket är något som vi välkomnar.

Meddelandet är ett första steg i att ta fram en av de tematiska strategier som förutskickades i det sjätte miljöhandlingsprogrammet som arbetades fram under det svenska ordförandeskapet. Kommissionens ambition är här en gemensam politik för den marina miljön.

Målet är ett ekobaserat beslutsfattande som vi ser mycket positivt på, och man har på olika sätt skisserat på detta. I anslutning till oljefrågorna kommer miljörådet att ta upp också frågan om Prestigeolyckan, och vi kommer här att följa upp transportrådets slutsatser där vi har varit väldigt aktiva. Jag har tillsammans med Ulrica Messing arbetat med de rådslutsatser som antas där.

Det danska ordförandeskapet väljer att lägga grund för den debatten mot bakgrund av vad transportrådet i dag fattar för beslut, rådets slutsatser och i vilken mån vi anser att det behöver kompletteras.

Anf.  145  LENNART FREMLING (fp):

Jag vill bara uttrycka Folkpartiets åsikt. Vi vill särskilt lyfta fram några punkter i Europaparlamentets resolution med anledning av katastrofen med oljetankern Prestige. Det gäller punkterna 5, 9, 10 och 11 i resolutionen. Punkt 5 avser införande av dubbla skrov och bättre inspektion på fartygen, punkt 9 avser ett bättre försäkringssystem, punkt 10 avser principen att förorenaren ska betala och punkt 11 avser att man ska upprätta en förteckning över känsliga europeiska havs- och fiskeområden. Dessa punkter tycker vi är särdeles viktiga att betona.

Anf.  146  AGNE HANSSON (c):

Jag har en fråga, men den har kanske ett automatiskt svar. Tänker regeringen nu ta upp frågan om att klassa Östersjön som känsligt hav i det här sammanhanget?

Anf.  147  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag vill först säga till Lennart Fremling att också regeringen stöder dessa förslag, och de finns ju med i rådsslutsatserna som vi aktivt har varit med om att arbeta fram och som vi stöder på dagens möte.

När det gäller att klassa Östersjön som särskilt känsligt område har Sverige tagit initiativ till att det i dag finns med i de rådsslutsatser som ska antas av EU om att EU ska stödja medlemsländerna när de tar den här typen av initiativ, vilket är ett viktigt verktyg. Jag räknar också med att kunna ta upp denna fråga på miljörådsmötet.

Anf.  148  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i den här frågan. Vi går vidare till punkt 12, som handlar om badvattendirektivet.

Anf.  149  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Vi är glada över att badvattendirektivet har kommit upp. Det är ett litet men viktigt direktiv för Sverige.

Kommissionen kommer under rådsmötet att presentera ett förslag till direktiv om kvalitet på badvatten. Vi räknar med att förhandlingarna ska börja i vår.

Det här kommer att ersätta ett gällande direktiv. Vi har länge arbetat för en förändring av badvattendirektivet, och vi underströk flera gånger inför det danska ordförandeskapet att det var viktigt att Danmark tog tag i detta. Nu läggs det alltså fram ett förslag som kommer att innebära förbättringar – som vi bedömer det från svensk sida – och kanske skärpningar på några områden. Det innebär att vi inte behöver ta lika många prov och att man tar hänsyn till de förhållanden som råder i Sverige när det gäller provtagning.

Anf.  150  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i den här frågan. Vi går vidare till punkt 13 om kärnsäkerhet.

Anf.  151  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Den här frågan behandlades i energirådet den 25 november, och det kommer inte att bli någon diskussion på det här mötet. Men jag vill markera att Sverige ställer sig kritiskt och vill betona det nationella ansvaret när det gäller EU:s intresse för den här frågan.

Anf.  152  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill bara skicka med att när man kräver ett nationellt ansvar är det också viktigt att vi beaktar att vi ju har många kärnkraftverk i vår närhet, och vi är väldigt tacksamma för EU:s omtanke och för att EU investerar i säkerhet och sköter kontrollen. Det har vi tidigare uttalat oss för.

Det är viktigt att vi inte är rädda för kritik mot driften av Barsebäck så att vi kastar ut barnet med badvattnet. Det behövs en kontroll över nationsgränserna, inte minst i de länder som har en besvärande ekonomi när det gäller att klara säkerheten.

Anf.  153  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag vill bara betona det nationella ansvaret. Sedan är det klart att man alltid kan ge råd och hjälpa grannländer när det gäller kärnsäkerhet.

Men det borde också finnas en nationellt ansvar också när det gäller hanteringen av radioaktivt avfall. Jag vet inte hur långt ni har kommit med den diskussionen, men jag ser politiska tveksamheter. Det kan lätt bli så att länderna på kontinenten tycker att vi här i Sverige har betydligt bättre förutsättningar att ta emot radioaktivt avfall, och då får vi den diskussionen. Jag hoppas att man är lite avvaktande här.

Anf.  154  ORDFÖRANDEN:

Då får vi tacka för den informationen. Under punkt 14 om övriga frågor tänkte jag lämna ordet fritt på både de två övriga frågor som finns och A-punktslistan, om det är någon som har några synpunkter.

Eftersom ingen har begärt ordet tackar jag för informationen under övriga frågor. Det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller A-punktslistan.

Då har vi klarat av våra ärenden, och jag vill tacka miljöministern och hennes medarbetare för att ni kom hit. Tack!

4 §  Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Information och samråd inför extra Ekofinmöte den 11 eller den 12 december 2002

Anf.  155  ORDFÖRANDEN:

Jag vill hälsa finansministern välkommen till detta möte.

Jag vill börja med att uttrycka vår tacksamhet över att finansministern har kommit hit, eftersom det är EU-nämnden som har tagit detta initiativ, med väldigt kort varsel. Vi är framför allt lite undrande över vad det är som händer med skattepaketet. Även om det har varit uppe i skatteutskottet tyckte vi i EU-nämnden att det var viktigt att finansministern kom hit.

Jag lämnar över ordet till finansministern. Varsågod!

Anf.  156  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det har blivit bestämt nu på morgonen mer definitivt att det blir ett Ekofinmöte i Bryssel på onsdag nästa vecka. Det kommer att omfatta frågan om skattepaketet med de tre komponenterna som handlar om skatt på sparande, uppförandekoden för företagsbeskattning och hanteringen av räntor och royaltyer inom gränsöverskridande koncerner. Det är naturligtvis den stora frågan, men också direktiven om energibeskattning och det administrativa momssamarbetet kommer att tas upp.

Jag ska först säga någonting om energiskattefrågan och sedan uppehålla mig framför allt vid skattepaketet, som ju är den större frågan.

När det gäller energiskattefrågan är det fortfarande olösta huvudfrågor som rör möjligheterna att fastställa nationella skattesatser och under minimiskattenivåerna för energiintensiva och andra företag. Det gäller beskattning av diesel för yrkesmässigt användande och möjligheten att tillämpa skattelättnader för jordbruksnäringen.

Det är i huvudsak en motsättning mellan Frankrike och Tyskland på de här områdena. Det mest svåra är kanske just dieselskattefrågan.

Det kommer att ske en förnyad diskussion om det här på onsdag nästa vecka, och vi hoppas att vi kan få till stånd en övergripande lösning.

För svensk del är det ett oförändrat läge på så vis att vi vill säkerställa den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Därför har vi hela tiden hävdat att det ska vara möjligt för oss att låta energiintensiva företag gå under minimiskattenivåerna. Det ska kunna ske i förening med att företagen gör andra åtaganden, som långsiktiga avtal, utsläppshandel eller andra jämförbara åtgärder. Därför har vi hela tiden, vilket jag också har redovisat för nämnden förut, ansett att ordförandeskapets förslag tillgodoser svenska intressen. Där hoppas vi att det ska vara möjligt att nå en politisk överenskommelse om energiskattedirektivet på den grund som ordförandeskapet föreslår.

Anf.  157  AGNE HANSSON (c):

Jag vill ha ett förtydligande. Jag utgår från att den svenska ståndpunkten fortfarande är den att man ska lösa frågan om dieselskatterna nationellt.

Anf.  158  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ja, det är samma ståndpunkter som vi har drivit förut. Vi har inga nya ståndpunkter i frågan.

Anf.  159  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en fortsatt majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare till skattepaketet.

Anf.  160  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Skattepaketet förutsätts klaras ut före utgången av detta år. Det förutsätter i sin tur, om man ska kunna anta sparandedirektivet, att man löser frågan om likvärdiga åtgärder i förhållande till de aktuella tredjeländerna, som de kallas.

Vi fick i tisdags en redovisning från ordförandeskapet och kommissionen av de förhandlingar som har varit med Schweiz och andra tredjeländer. Kommissionen har alltså förhandlat med Schweiz utifrån en fyrapunktsplan. Det innebär att man har försökt förmå Schweiz att gå med på att ta ut en källskatt på viss nivå, att lämna information när spararen har gett sitt samtycke, att lämna ändamålsenlig information på begäran samt att komma överens om en översynsklausul.

Punkterna om frivillig information och översynsklausul är klara.

I fråga om källskatten återstår villkor när det gäller skattesatsen.

Däremot har man inte lyckats enas om något informationsutbyte på begäran. Schweiz vill bara lämna ut uppgifterna i fråga om skattebrott, men har ändå förklarat sig villigt att fortsätta diskussionerna på det här området.

Vid mötet i tisdags fick ordförandeskapet stöd för ett förslag som innebär att kommissionen nu fortsätter diskussionerna med Schweiz och att resultatet av förhandlingarna ska utvärderas på nytt vid mötet på tisdag.

Ordförandeskapet har också lämnat ett förslag till hur en acceptabel överenskommelse med Schweiz skulle kunna se ut. Det grundar sig på kommissionens fyrapunktsplan men förutsätter också att man har kommit längre än hittills i fråga om informationsutbyte på begäran.

Det förslaget innebär i sin tur också att Belgien, Österrike och Luxemburg villkorar övergången till automatiskt informationsutbyte men att en överenskommelse träffas med Schweiz som innebär att Schweiz kommer att lämna information på begäran i enlighet med OECD:s modellavtal för informationsutbyte i skattefrågor. Jag vill gärna understryka att OECD:s modellavtal går längre beträffande informationsutbyte än vad Schweiz hittills har gått med på. Det krävs exempelvis inte att ett förfarande ska utgöra ett brott i den stat som lämnar information. Så långt har Schweiz inte velat acceptera det hittills.

Vår inställning har varit att Schweiz måste acceptera ett sådant informationsutbyte. Vi hoppas att de här dagarna fram till mötet på tisdag ska medföra att Schweiz gör ytterligare eftergifter. Även om de nu har tagit ett steg i rätt riktning tycker vi inte att det är tillräckligt.

Skulle vi hamna i den situationen på mötet på onsdag nästa vecka att Schweiz inte har flyttat sina positioner kan frågan dyka upp om man ska ta mer tid på sig för att försöka pressa fram ytterligare resultat, eftersom man nu har kommit en liten bit på väg men inte tillräckligt långt. Då får vi se vilka förutsättningar som finns för att nå ytterligare resultat om man kan förlänga arbetet.

Den här frågan hänger naturligtvis också ihop med våra uppförandekoder. Där har gjorts betydligt större framsteg. Strängt taget nästan alla skadliga skatteåtgärder har avvecklats. Det som återstår bedömer man ska kunna lösas under den närmaste tiden.

Samtidigt är det här en odelbar helhet, det vill säga att man inte kommer att acceptera uppförandekoden och överenskommelsen om inte den andra delen av skattepaketet, sparandedirektivet, också är utklarat samtidigt. Nås ingen uppgörelse om sparandet riskerar alltså framgångarna när det gäller uppförandekoden att delvis gå förlorade.

Sveriges bedömning är att Ekofinrådet bör fortsätta att ge den grupp som har jobbat med uppförandekoden i uppdrag att bedöma om de avvecklingsåtgärder som har genomförts eller är på väg att genomföras är tillräckliga, så att man kan få hela uppförandekoden fullkomligt genomförd. Det bör rimligen sättas en tidsgräns för det här, att man exempelvis till Ekofinrådets möte i juni nästa år lämnar en slutrapport, så man vet att hela delen kring uppförandekoden är avklarad.

Jag vill än en gång understryka att det sannolikt inte går att nå ett resultat när det gäller uppförandekoden om man inte samtidigt löser delen med sparandedirektivet, för det hänger ihop. Det har så många länder hela tiden också poängterat.

Anf.  161  ORDFÖRANDEN:

Tack för det.

Kanslichefen vill tillägga att det ligger handlingar delade på bordet.

Anf.  162  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND:

Vi har på bordet delat ut kompromissförslaget från ordförandeskapet som är hemligstämplat och daterat den 3 december, The Tax Package.

Anf.  163  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tänkte bara fråga finansministern: Vad är det för åtgärder som man tänker sig för att övertyga schweizarna? Jag undrar bara hur man gör när man drar åt en tumskruv.

Anf.  164  LENNART HEDQUIST (m):

Det är naturligtvis intressant att höra svaret på den frågan.

Därutöver kan jag göra den kommentaren att Sverige uppenbart är det land i EU som per invånare har störst intresse av att den här överenskommelsen kommer till stånd, med hänsyn till vår egen skattestruktur. Min kommentar är närmast den att i den mån det här inte skulle gå i lås sätter det väl ytterligare press på den svenska regeringen att göra någonting åt de svenska kapitalskatterna, för att våra skattebaser inte ska fortsätta att eroderas.

Anf.  165  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer på talarlistan.

Det är väl bra om finansministern kan svara på det som gäller Europapolitiken.

Anf.  166  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vår bedömning har hela tiden varit att det är ett gemensamt intresse för inte bara alla EU-länderna utan även för ett antal andra länder att undvika att ha en finansiering och en form av inkomstströmmar som går vid sidan om de vanliga vägarna. Därför är vi naturligtvis oerhört angelägna om att få med oss USA, Schweiz och en rad andra länder, framför allt de mindre som kallas skatteparadis. Det är en helhetslösning som vi har eftersträvat. Jag tror att Sverige inte är ensamt om detta starka önskemål.

Som jag har redovisat har det skett en del framsteg när det gäller Schweiz. För att svara på Carl B Hamiltons fråga, kan jag säga att det väl är så att det som har diskuterats i Ekofin förut är att koppla ihop det med alla andra diskussioner som Schweiz har med kommissionen, vilket har varit Schweiz egen ingång. Det andra var att vi vid tillfälle har gått igenom de sanktionsmöjligheter som finns för att få Schweiz att flytta på sig. Det har inte varit uppe till diskussion.

Min bedömning är att diskussionen fortfarande är ganska ofullbordad och att det fortfarande finns flera möjligheter att försöka övertyga schweizarna om att de måste agera. Inte minst i hägnet av hela diskussionen om terroristfinansieringen borde Schweiz tänka en gång till.

Anf.  167  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag satt i Europaparlamentet när det här sattes i gång, och jag och många med mig trodde att detta skulle vara helt omöjligt att uppnå och att det är mycket nationella angelägenheter för olika länder. Det ska bli spännande att se om man kan få någon överenskommelse före utgången av året. Det ser ju rätt mörkt ut.

Jag skulle vilja ställa en fråga, när finansministern säger att det här är pengar vid sidan om systemen. Jag gissar då att vi talar om pengar med ursprung i kriminell verksamhet. Men det är ju inte hela delen i detta, utan här handlar det om kapital som söker sig dit där beskattningen är lägre än den är någon annanstans. Det handlar väl inte bara om att komma till rätta med oredovisade pengar, utan också om att Schweiz har ett helt annat system för beskattning av kapital? Detta är ett hot för EU, och EU väljer då, i stället för att göra några förändringar, att försöka tvinga upp Schweiz på sina egna nivåer.

Då följer ytterligare en fråga, med tanke på den uppblossande debatten nu i veckan om skatteharmonisering i EU. Den svenska regeringen synes ha en glasklar uppfattning om att vi inte ska harmonisera skatter på Europanivå. Men just här har vi ett väldigt stort behov, inte minst i våra relationer till Schweiz, av att få en likvärdighet. Hur får man ihop detta resonemang när man sitter och förhandlar?

Anf.  168  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det handlar både om pengar som har en kriminell bakgrund och om andra pengaströmmar, som det kanske inte finns någon insyn i, även om det inte behöver vara med kriminell bakgrund. Det enkla skälet är att det finns hemliga konton i många länder. Vi har ingen aning om hur stora de strömmarna är, och de är inte heller redovisade någonstans.

Jag tycker att det är ett framsteg att Schweiz har backat på några punkter. Schweiz har exempelvis förklarat sig berett att ta ut en hygglig källskatt på området. Men det har i sin tur medfört ett antal problem. Det finns länder på EU-sidan som inte är lika intresserade av den modellen. Därför gäller det att hitta en kompromiss mellan de olika intressena.

Jag tycker att det finns de vanliga, traditionella skälen för att försöka hitta någon form av genomskinligt system som gör att en del länder inte kan gömma undan kapital. Dessutom ska det kopplas till den diskussion som har varit under senare år om terroristfinansiering. Så länge vi inte har ett transparent system ökar ju riskerna för att pengar kan användas på ett icke tillåtet sätt.

Anf.  168  ORDFÖRANDEN:

Ingen mer har begärt ordet.

Jag kan bara konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg för de fortsatta förhandlingarna.

Jag vill än en gång bara tacka finansministern med medarbetare för att de med så kort varsel kom hit på vår begäran.

Innehållsförteckning

1 §  Europeiska rådet 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statsminister GÖRAN PERSSON (s) 1

Anf.  3  PÄR AXEL SAHLBERG (s) 5

Anf.  4  CARL B HAMILTON (fp) 5

Anf.  5  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 6

Anf.  6  AGNE HANSSON (c) 8

Anf.  7  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 8

Anf.  8  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 9

Anf.  9  ULF HOLM (mp) 10

Anf.  10  Statsminister GÖRAN PERSSON (s) 11

Anf.  11  Statssekreterare LARS DANIELSSON 15

Anf.  12  Statsminister GÖRAN PERSSON (s) 17

Anf.  13  CARL B HAMILTON (fp) 17

Anf.  14  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 17

Anf.  15  Statsminister GÖRAN PERSSON (s) 18

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 20

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 21

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  18  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 21

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  20  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 21

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  22  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 22

Anf.  23  PÄR AXEL SAHLBERG (s) 22

Anf.  24  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 23

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  26  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 23

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  28  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 23

Anf.  29  AGNE HANSSON (c) 24

Anf.  30  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 24

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  32  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 25

Anf.  33  KARIN GRANBOM (fp) 25

Anf.  34  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 25

Anf.  35  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 25

Anf.  36  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 26

Anf.  37  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 26

Anf.  38  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 26

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  40  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 27

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  42  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 27

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  44  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 27

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  46  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 28

Anf.  47  CARL B HAMILTON (fp) 28

Anf.  48  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 28

Anf.  49  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 28

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  51  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 29

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 29

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  55  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 30

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  57  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 30

Anf.  58  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 30

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  60  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 31

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  62  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 31

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  64  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 31

Anf.  65  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 31

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  67  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 32

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  69  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 32

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  71  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 32

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  73  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 32

Anf.  74  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 32

Anf.  75  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 32

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  77  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 33

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  79  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 33

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  81  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 33

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  83  CARL B HAMILTON (fp) 33

Anf.  84  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 33

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  86  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 34

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 34

3 §  Miljö 35

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  89  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 35

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  91  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 36

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  93  LENNART FREMLING (fp) 37

Anf.  94  LARS LINDBLAD (m) 38

Anf. 94  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 39

Anf.  95  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 39

Anf.  96  ULF HOLM (mp) 40

Anf.  97  CHRISTINA AXELSSON (s) 40

Anf.  98  AGNE HANSSON (c) 40

Anf.  99  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 40

Anf.  100  Departementssekreterare AGNES VON GERSDORFF 41

Anf.  101  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 41

Anf.  102  Departementssekreterare AGNES VON GERSDORFF 41

Anf.  103  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 42

Anf.  104  Departementssekreterare AGNES VON GERSDORFF 42

Anf.  105  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 42

Anf.  106  LENNART FREMLING (fp) 42

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  108  LARS LINDBLAD (m) 43

Anf.  109  ULF HOLM (mp) 43

Anf.  110  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 43

Anf.  111  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  112  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 44

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  114  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 46

Anf.  115  PER BILL (m) 46

Anf.  116  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 47

Anf.  117  AGNE HANSSON (c) 47

Anf.  118  LENNART FREMLING (fp) 47

Anf.  119  ULF HOLM (mp) 48

Anf.  120  CHRISTINA AXELSSON (s) 48

Anf.  121  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 48

Anf.  122  AGNE HANSSON (c) 49

Anf.  123  ULF HOLM (mp) 49

Anf.  124  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  125  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 50

Anf.  126  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  127  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 50

Anf.  128  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  129  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 50

Anf.  130  LARS LINDBLAD (m) 51

Anf.  131  ULF HOLM (mp) 51

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  133  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 51

Anf.  134  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 52

Anf.  135  LENNART FREMLING (fp) 52

Anf.  136  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 52

Anf.  137  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  138  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 52

Anf.  139  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  140  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 53

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  142  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 53

Anf.  143  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  144  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 53

Anf.  145  LENNART FREMLING (fp) 53

Anf.  146  AGNE HANSSON (c) 54

Anf.  147  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 54

Anf.  148  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  149  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 54

Anf.  150  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  151  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 54

Anf.  152  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 55

Anf.  153  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 55

Anf.  154  ORDFÖRANDEN 55

4 §  Ekofin 56

Anf.  155  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  156  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 56

Anf.  157  AGNE HANSSON (c) 56

Anf.  158  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 57

Anf.  159  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  160  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 57

Anf.  161  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  162  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND 58

Anf.  163  CARL B HAMILTON (fp) 58

Anf.  164  LENNART HEDQUIST (m) 58

Anf.  165  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  166  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 59

Anf.  167  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 59

Anf.  168  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 59

Anf.  168  ORDFÖRANDEN 60