Fredagen den 10 december 1999

EU-nämndens uppteckningar 1999/2000:13

1 §  Rapport från ministerrådsmöte (jordbruksfrågor) den 15 och 16 november 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (jordbruksfrågor) den 14 och 15 december 1999 (jordbruksminister Margareta Winberg)

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat och hälsar samtidigt jordbruksministern med medarbetare välkomna hit för samråd inför två ministerrådsmöten nästa vecka. Som vanligt börjar vi med att ge jordbruksministern tillfälle till en muntlig återrapportering från förra jordbruksrådet. Varsågod!

Anf.  2  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Tack för det! Ni har fått en skriftlig rapport. Vad vi diskuterat är bl.a. miljöhänsyn i jordbruket. Där har vissa framsteg gjorts men Sverige och Danmark gjorde en gemensam deklaration där vi hävdade att ambitionsnivån kunde ha varit högre.

En annan fråga som också återkommer i dag är frågan om märkning av nötkött. Den saken får jag anledning att senare återkomma till under de punkterna. Likaså kommer frågan om dioxinkrisen senare upp. Inga beslut fattades förra gången. Också i bananfrågan var det en rapport. Om lin och hampa fattades heller inga beslut, utan vi får återkomma under de kommande rådsmötena till de frågorna.

Detta med informations- och säljfrämjande åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken är något som vi har varit väldigt kritiska till men vi röstade inte nej. Det var i praktiken redan beslutat, så det var inte ett beslut som skulle fattas på det viset. Dessutom fick vi gehör för en rad ståndpunkter som handlar om t.ex. en begränsad prövotid och utvärdering.

Jag sade på förra mötet här att jag skulle ta upp frågan om jämställdhet och landsbygdsutveckling, dvs. mainstreaming i jordbrukspolitiken. Det gjorde jag också, och det blev en debatt om detta.

Likaså tog vi från svensk sida upp kvinnors betydelse för den lokala växtförädlingen när det handlar om växtgenetiska resurser i u-länderna.

Det här är en kort sammanfattning av det möte som varit.

Anf.  3  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag noterade när jag läste rapporten att det på första sidan i sammanfattningen finns en lustig kombination av information. Först säger man att jordbruksrådet beslutade enhälligt om en strategi för integrering av miljöhänsyn m.m. Danmark och Sverige måste alltså ha röstat för denna strategi trots att den, enligt en gemensam deklaration, inte nådde upp till den ambitionsnivå som efterfrågades vid Europeiska rådet, men det må vara.

Sedan kommer man till den tredje punkten – ett enigt jordbruksråd beslutade om dessa informations- och säljfrämjande åtgärder. Där var vi ju starkt kritiska och var överens mellan regering och opposition, åtminstone gäller det oss moderater, vid genomgången här. Ändå har man alltså röstat för. Man kan undra. Något antydde jordbruksministern, men jag skulle gärna vilja höra vad det är mer i denna kompromisstext från ordförandeskapet som kunnat föranleda att vi ställer oss bakom detta. Har verkligen så stora fördelar uppnåtts?

Anf.  4  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag ber Anders Klum att mer i detalj gå igenom den saken.

Anf.  5  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Som jordbruksministern sagt var frågan de facto beslutad genom att man hade antagit en budget som innehöll dessa pengar. Det är det som ligger i detta med att det egentligen redan var beslutat. Vi var kritiska. Det fanns några medlemsländer till som var kritiska. Genom att vi var några lyckades vi få till stånd en del ändringar av beslutet. Inte minst rörde det sig om att strama upp kriterierna för vilka sorters program som skulle kunna få stöd. Tidigare har den här verksamheten i stort sett beviljats för alla program som kommit in, dvs. first come, first served. Nu ska det vara klara kriterier för att det ska vara objektiva informationsåtgärder osv. Det gjorde att vi tyckte att förslaget var bättre än det som kom in från början.

Men, som sagt, vi och andra som var kritiska valde att inte rösta nej – inte minst därför att frågan egentligen redan var beslutad.

Anf.  6  ORDFÖRANDEN:

Därmed går vi in på dagens ärendelista. Varsågod, jordbruksministern!

Anf.  7  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi återkommer nu till punkten om märkning av nötkött. Situationen är den att vi hade hoppats och trott, och även arbetat för, en obligatorisk märkning som skulle kunna införas den 1 januari 2000. Allteftersom tiden gått och vi fortlöpande fått information har vi förstått att det inte är möjligt att genomföra detta därför att förutsättningarna i vissa länder inte finns. Förutsättningarna är alltså ett fungerande registersystem, populärt kallat kopass.

Man ska alltså kunna identifiera djuren genom de gula brickorna. Därför är det så viktigt att alla kor är märkta. Vill vi kunna se varifrån köttet kommer måste det gå att följa det hela vägen.

Alla länder har inte genomfört detta system. Det betyder att det inte är möjligt att genomföra det så att det gäller från den 1 januari. I stället kommer det när det gäller det nuvarande frivilliga systemet att bli en förlängning. Det här är nu föremål för diskussion i parlamentet. För svensk del accepterar vi detta, om än motvilligt. Jag har förstått att alla länder numera inser att det här inte går. Såvitt jag förstår kan inga länder skära pipor i vassen på att rösta emot detta, för det är omöjligt att genomföra.

För svensk del kommer vi nu att skynda på en ensidig svensk obligatorisk märkning av svenskt kött. Vi kommer alltså att byta den frivilliga märkningen mot en obligatorisk svensk märkning.

Anf.  8  CARL G NILSSON (m):

Eftersom det rör sig om en förlängning av tiden för systemet i fråga har vi inget emot den ståndpunkten. Men i och för sig har vi här pekat på exempel på att frivillig märkning faktiskt fungerar väldigt väl. Vi har som exempel anfört den svenska Kravmärkningen av ekologiskt odlade produkter som är helt frivillig och som kontrolleras i ordnade former. Därför har systemet rönt stor respekt och mötts med tilltro bland konsumenterna. Detta är ett exempel på att frivillig märkning faktiskt kan fungera bättre än obligatorisk märkning.

Anf.  9  ÅSA TORSTENSSON (c):

Frågan har tidigare varit uppe här. Jag kan bara upprepa att Centern beklagar att vi inte kan pressa fram en obligatorisk märkning. I övrigt ställer vi oss bakom regeringen när det gäller att stödja kravet på en obligatorisk ursprungsmärkning. Det var positivt att, som ministern meddelade, Sverige kommer att gå före även där.

Anf.  10  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Vi får ju reda på hur vi i Sverige ska försöka hantera det här men hur ser det ut i andra länder? Vilken kontroll finns det där, jämfört med hur vi här försöker ordna detta?

Anf.  11  GUDRUN LINDVALL (mp):

Egentligen är det inte så mycket att säga i frågan. Men om det nu är så att man egentligen inte har någon kontroll på djuren inom EU därför att det inte går att följa djuren, hur kan man då över huvud taget lita på en frivillig märkning? Hur är det möjligt att veta om man har kontroll på de djursjukdomar som det väl var tanken att kontrollera genom den här märkningen? På något vis känns det som att hela systemet gungar. Jag tycker att Sverige rejält ska påpeka att om uppföljningen av systemet är så pass dålig finns risken att sjukdomar sprids på ett sätt som inte alls var tänkt. Jag tycker alltså att vi i Sverige ska vara ganska tuffa mot de länder som inte vill införa en vettig hantering.

Anf.  12  DAN ERICSSON (kd):

Efter Gudrun Lindvalls inlägg vill jag förvissa mig om att jag inte har missuppfattat något. Poängen är väl att vi ska vara säkra på att det när vi har obligatorisk märkning också är fråga om en sådan. Det är för att verkligen få en säkerhet här som vi accepterar att det dröjer något längre innan vi får nämnda märkning. Det är väl på den grunden som man kan avvakta ytterligare. Vi är givetvis för att ha en obligatorisk märkning.

Anf.  13  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det kan väl ligga en del i synpunkten från Carl G Nilsson men det finns ändå ett väldigt starkt konsumentkrav på ett obligatorium, något som jag tror är bra. Problemet med ett obligatorium – förutom de problem som vi nu ser med en bristande registerkontroll osv. – är att det inte får göras för komplicerat. Vi vill ju att det ska vara ett ganska enkelt och därmed inte så dyrt system att tillämpa, men risken finns att man komplicerar det hela.

Åsa Torstensson, det beror inte på Sverige att vi nu inte kan genomföra detta på EU-nivå, utan det beror på andra länder.

Anders Klum kan möjligen beskriva läget i andra länder.

Anf.  14  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Sju–åtta länder har nu kommit så långt, också Sverige, att man skulle kunna gå in i ett obligatorium. Men det finns också några länder som inte har nått ända fram. Precis som har påpekats här är det inte rimligt att införa ett system som så att säga inte kan försvaras. Det är där som skon klämmer. Nu försöker man med en förlängning och fortsätter arbetet för att så småningom kunna införa det som alla en gång i tiden var eniga om skulle införas, nämligen ett obligatoriskt system.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Vi hade frågan uppe förra gången och tog då ett beslut som innebar att det fanns en majoritet för regeringens ståndpunkt, och det är väl bara att upprepa att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Därmed går vi vidare.

Anf.  16  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa punkt handlar om en förlängning när det gäller nationellt stöd till små producenter – en begäran från Österrike. Den här punkten blir en A-punkt.

Anf.  17  GUDRUN LINDVALL (mp):

Det står att man ska vara flexibel och att en liten brukare ska kunna ha arealer överstigande 25 hektar. Hur stor kan en liten brukare bli?

Anf.  18  MAGGI MIKAELSSON (v):

Det är också min fundering. Dessutom undrar jag varför det här kommer upp nu. Man har ju rätt att ha det här stödet i fyra år till. Jag förstår inte riktigt varför man tar upp detta just nu.

Anf.  19  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Anledningen till att frågan kommer upp just nu är att Österrike har begärt att få upp frågan. Varje delegation, varje land, kan begära att få ta upp i princip vilken fråga som helst inom rådets verksamhet. Detta är skälet.

Sedan har vi frågan om hur stor en liten producent är.

Anf.  20  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Det handlar inte riktigt om storleken här, utan det är ett antal företagare i Österrike som ligger på marginalen. Det rör sig om ca 2 000 företagare som ligger precis över 25 hektar, vilket är kommissionens gräns här. Kommissionen avser att göra en deklaration, ett uttalande, där man säger att detta inte är prejudicerande för framtiden, utan att det gäller just Österrike.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Frågan var ju uppe den 12 november, och då fanns det stöd för regeringens ståndpunkt. Jag utgår från att det fortfarande är så.

Detta ska bli en A-punkt. Det innebär alltså att det är en beslutspunkt men att frågan är löst. Således blir det mer en formell hantering på rådsmötet.

Därmed kan vi gå vidare på dagordningen.

Anf.  22  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

En kanske lite mer omfattande fråga är den om en schablonmässig tillfällig sänkning av bidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras som varor som inte omfattas av bilaga 1. Det gäller vissa typer av förädlade produkter som har rätt till exportstöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

Vad som föreslås är en sänkning av detta exportstöd. Skälet till sänkningen är resultatet av Berlinuppgörelsen, som ju blev dyrare än väntat. Nu måste vi försöka finansiera de kostnadsökningar som stats- och regeringscheferna förorsakade i Berlin. Detta är ett sätt att göra det. Det är väl inte det bästa sättet enligt vår mening. Det handlar om varor som förädlas i respektive land, om varor som vi förädlar också i Sverige.

Vi hade nog hellre sett att man på ett lite mer genomgripande sätt hade kommit till rätta med detta men det gick inte i Berlin, utan nu får vi liksom ta konsekvenserna av det. För den här typen av exportsubventioner finns i dag en total budget på 578 miljoner euro. Den ska nu sänkas och kommer att sänkas ytterligare. Den svenska uppfattningen är att det egentligen hade varit bättre att ta detta i råvaruledet. Vi kommer dock inte att få majoritet för det; det är helt klart. Därför får vi gå med på det här, men vi har en brasklapp om att vi vill att det görs en översyn produkt för produkt när man sedan ska gå vidare.

Detta är väl vad jag inledningsvis kan säga.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Man bör kanske säga att det var en viss statschef.

Anf.  24  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Ja, men han fick ju majoritet.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Det finns alltså en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  26  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa punkt handlar om bomull. Det gäller information från kommissionen. Förslag kommer senare.

Sedan gäller det vitboken om säkra livsmedel samt dioxinrapporten.

Det här kommer att behandlas under middagen på tisdagskvällen. Det gäller alltså kommissionens vitbok, som vi egentligen inte vet särskilt mycket om. Därför är det svårt att ha synpunkter på innehållet. Däremot kan vi ha synpunkter på vad vi tycker skulle stå där, och det tänker vi ha.

Naturligtvis är det bra med en vitbok, med tanke på vad som har hänt – skandaler av olika slag. Vad vi har föreslagit och som samme statschef tillsammans med Romani Prodi har sagt är att det borde finnas någon form av EU-organ som arbetar med de här frågorna. Från svensk sida har vi arbetat lite på det här och menar att det borde vara ett organ som inte tar över nationella organ, t.ex. vårt livsmedelsverk, och den typen av frågor och beslut. I stället ska det mer vara ett organ som arbetar med vetenskapligt material och som möjligen på det viset skulle kunna förebygga den typ av skandaler och händelser som varit och kanske också utarbeta metoder för hur man kan förebygga sådant här.

Vi tar också upp zoonoser under talepunkterna eftersom vi tycker att det kunde vara viktigt att ha med detta. Dessutom gäller det naturliga gifter som vi inte diskuterar särskilt mycket. Vidare vill vi ha upp frågan om functional foods i den här boken. Vi får se vad som kommer. Det gäller alltså bara synpunkter från svensk sida.

Anf.  27  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag har inget emot de synpunkter som ministern redovisar att ni tänker ta upp. Jag har dock en fråga som är av mer principiellt slag. Jag tycker att det är svårt att förhålla sig till detta med ett kontrollorgan och har också i andra sammanhang hört att det finns en ganska stor press på att ha en mer överstatlig kontroll. Men det är väldigt noga hur en sådan utformas. Man kan ju tänka sig att det kommer någon från Portugal för att studera svensk rennäring e.d. – eller vice versa. Det kan nog skapa väldigt mycket problem.

Hittills är väl erfarenheten att det med nya institutioner blir mycket byråkrati och en stor apparat kring det hela. Däremot finns det självklart ett behov av att hitta ett sätt att minimera de olika problem som finns, men det är svårt att uttala sig när man inte vet något om saken.

Därmed kommer jag till den principiella frågan som jag tycker är intressant. Det gäller då detta med vitböcker. Det är ändå ett sätt att vara tidigt ute och få information om kommissionens tankar. Det är också en möjlighet för oss här i Sverige att på ett tidigt stadium få en diskussion så att vi så småningom, om tre fyra år när det finns ett konkret förslag, har hängt med i processen. Vad jag funderar över är hur det går att hitta en modell som är sådan att vi tidigt blir informerade om innehållet och om det är möjligt att ha en diskussion här i EU-nämnden. Kanske skulle jag snarare fråga ordföranden om den saken.

Jag ville bara lyfta frågan och höra med ministern om ni på departementet har diskuterat möjligheten att öka informationen när vitböckerna kommer. Det gäller att få mer av en principdiskussion innan man har låst sig vid olika uppfattningar.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Det är kanske inte en uppgift för regeringen att tala om hur utskotten ska hantera de här frågorna. I går diskuterade vi detta i den referensgrupp som finns för hur EU-frågor ska hanteras i riksdagen. Vi pekar just på att utskotten ska vara aktiva på området. Det finns i dag ingenting som förbjuder utskotten att ta reda på vitböckerna, att ta till sig dem och läsa igenom dem och kanske göra någon form av aktivitet med anledning av dem. Vi välkomnade varmt i gruppen att utskotten på ett tidigt stadium tar upp sådana här frågor.

Anf.  29  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Hittills har vi varit allmänt tveksamma till ett jättelivsmedelsverk i Europa. Däremot är det viktigt med gemensamma riktlinjer som nationerna kan bevaka.

Om det blir en sådan här konstruktion, är då avsikten att detta ska omfatta enbart reglerade produkter eller ska man ha vidare ambitioner än så – dvs. att det gäller livsmedel totalt på något sätt? Hur tänker man sig en sådan här europeisk konstruktion?

Anf.  30  GUDRUN LINDVALL (mp):

Vi har tidigare i motioner tagit upp detta med vitböcker. Egentligen ligger vitböckerna ofta på en nivå som vi förr var vana att diskutera i riksdagen, alltså innan vi började diskutera om detaljer som EU anser ska upp på ministernivå.

Vi skulle nog vilja ha en diskussion om detta i riksdagen för att få en rejäl diskussion i det här sammanhanget.

Anf.  31  SINIKKA BOHLIN (s):

Tanken att ha någon typ av övermyndighet tror jag i framtiden kan vara ganska bra; detta med tanke på ansökarländerna och möjligheterna att hjälpa dem också i de här frågorna som många gånger är ganska svåra.

Jag tror att det är bra för utskotten att få diskutera vitböckerna och grönböckerna. Om man vill ha en större hearing för att få mer kunskaper – kanske från våra egna myndigheter men kanske också från EU – är det nog ett bra sätt att på ett tidigt stadium komma in i de här frågorna.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Det bör kanske klarläggas att grönböcker och vitböcker inte är färdiga förslag, utan de är mer att betrakta som våra nuvarande SOU-dokument. Så småningom ska ju kommissionen lägga ett färdigt förslag.

Anf.  33  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag hade tänkt säga ungefär samma sak. Medlemsländerna kan under kommande vecka möjligen ge viss input till vitboken. Den ska beslutas av kommissionen den 22 december, så den är inte klar. Därför är det svårt för oss att uttala oss. Formellt vet vi inte vad den kommer att innehålla.

Om vi tycker att vitboken är bra, vilket man väl får utgå från, kommer vi att flytta fram positionerna. Den kommer då att resultera i konkreta förslag till regelförändringar för att situationen ska bli bättre. När de regelförändringarna kommer upp på bordet får vi anledning att ta ställning mer i sak.

När vitboken finns i verkligheten kommer vi att göra en faktapromemoria som vi skickar till EU-nämnden. Då får ni information den vägen också. Naturligtvis kan ni även beställa vitboken.

När det gäller bekymret kring det här organet kan jag säga att det inte skulle vara en attraktiv tanke vare sig för mig eller för regeringen som helhet att skapa ett slags kontrollmyndighet som så att säga ska kontrollera Livsmedelsverket. Det handlar inte om detta. Vi har ju ett eget alldeles utmärkt kontrollorgan i Sverige i form av Livsmedelsverket.

Tanken är mer, som Sverige ser det, att det ska vara ett nätverk mellan länderna så att man kan utbyta erfarenheter; detta för att vårt livsmedelsverk ska kunna bidra med de kunskaper som finns. I vissa avseenden är de ganska unika. Det handlar om att bidra med de erfarenheterna visavi de andra länderna. Det ska inte handla om kontroll, utan det här ska vara ett stöd till de länder som inte har samma verk som vi har. Vetenskaplig expertis ska kunna bistå. Det handlar alltså inte om kontroll utan mer om förebyggande arbete. Vi får väl se vad som kommer. Vi vet ju inte hur det är tänkt. Men från svensk sida är det tänkt att organet ska ha nämnda inriktning.

Holger Gustafsson frågade om bara prisreglerade livsmedel ska omfattas. Nej, tanken är att alla livsmedel ska omfattas, inte bara de som så att säga regleras i EU.

Miljöpartiet tog upp frågan om en diskussion i riksdagen. Jag har ingenting emot en diskussion i riksdagen men jag tror att det är för tidigt att diskutera vitboken där. Då är det väl bättre att diskutera regelverket när det väl finns ett förslag. Det görs lämpligen i jordbruksutskottet och, naturligtvis, här.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! För dagen betraktar vi detta som en informationspunkt. Jordbruksutskottet kan gärna beställa vitboken när den är färdig och analysera den.

Vi går vidare på dagordningen.

Anf.  35  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Sedan gäller det dioxinfrågan. Vi har här en lägesrapport om hur långt man har kommit. Detta har vi dragit förut. Det handlar om att förändra regelverket så att det blir skarpare.

Jag har inte någonting mer att säga i den frågan i dag.
Punkt 9 är borta. Punkt 10 är en A-punkt. Finns det någon fråga om den?

Anf.  36  CARL G NILSSON (m):

Jag har stor respekt för det här med antibiotika och hälsoaspekter. Men är det verkligen så att förbudet är taget med den motivering som finns angiven här: för att inte ytterligare öka mjölköverskottet? Det är ju ett argument som har med något helt annat än hälsomässiga aspekter att göra. Jag skulle gärna vilja ha en förklaring till hur diskussionen har gått.

Anf.  37  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det har uppstått en lätt förvirring här. Ingen vill kännas vid frågan.

Anf.  38  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Man kan naturligtvis med svenska ögon tycka att det är en väldigt konstig motivering. Det har skrivits så också, men det är för vår del naturligtvis andra skäl som är de viktiga skälen till att man inte vill ha den här typen av mjölkproduktion. Men faktum är att i EU ser man det på det här sättet också. Överskott är problematiska.

Anf.  39  CARL G NILSSON (m):

Innebär det att svenska företrädare har biträtt denna formulering?

Anf.  40  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det står ju en annan motivering under förslaget: Förslaget innebär ett permanent förbud mot användning och marknadsföring av BST inom gemenskapen. Förbudet motiveras av djurhälsoskäl.

Punkt 11 är också en A-punkt.

Punkt 12 är en fråga om gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung. Det handlar om hästar.

Det pågår nu en diskussion inom Regeringskansliet. Vi kan ännu inte göra det här på EU-nivå, utan vi försöker att hitta nationella föreskrifter i Sverige. Kanske Aase Tronstad kan säga något kort om det.

Anf.  41  Departementssekreterare AASE TRONSTAD:

I korthet innebär de nya EG-regler som träder i kraft vid nyår att det blir starka begränsningar när det gäller vilka läkemedel man kan använda till hästar, av det skälet att de inom EU betraktas som livsmedelsproducerande.

De nationella föreskrifterna skulle innebära att det är möjligt att behandla hästar under förutsättning att djurägaren får underteckna en försäkran om att hästen inte kommer att slaktas.

Kommissionen har notifierats om den här bestämmelsen. Den är att betrakta som en teknisk föreskrift. Vi har diskussioner om på vilket sätt den kan träda i kraft vid nyår för att lösa de här problemen.

Det pågår diskussioner inom kommissionen och man kommer vid rådsmötet att ta upp frågan. Kommissionen kommer att informera om olika lösningar som är i sikte, men som med all sannolikhet inte kommer att kunna träda i kraft förrän i juli år 2000. Det finns alltså ett glapp här, och de svenska föreskrifterna är tänkta som övergångsregler under glappet tills man löser det här på EG-nivå.

Anf.  42  DAN ERICSSON  (kd):

Det var en rätt så bra förklaring. Men det är alltså inte klart än om vi får använda oss av detta system, att det räcker med ett intyg. Eller kommer det kanske att vara ett slags märkningskrav också? Hur ska det i sådana fall ske? Det här är ju rätt så väsentligt för många från den 1 januari.

Anf.  43  GUDRUN LINDVALL (mp):

Det här är väldigt konstigt. Man kan ha mycket att säga om hanteringen av hästkött i EU. Den är vidrig. Tyvärr är det en hel del svenska hästar som också försvinner i den här hanteringen. Närmare 5 000 om året försvinner. Man tror att de hamnar på den gräsliga hästköttsmarknaden, framför allt i Belgien.

Det står ju på medicinen. Man ger ju även hästar en viss karens för slakt, så jag förstår egentligen inte vad som är problemet. Jag skulle vilja ha det förklarat. Vad är skillnaden mellan nu och då? Så fort jag ger min häst medicin står det vilken karens det är. Vad handlar det egentligen om?

Anf.  44  Departementssekreterare AASE TRONSTAD:

Det stämmer att karenstid alltid har funnits. Det nya med den här förordningen, som avser att höja konsumentskyddet, är att man ställer specifika krav på att man kan analysera rester i kött. I princip innebär bestämmelsen att sådana läkemedel där man inte har mätmetoder och där man inte kan fastställa precis vad som är en tolerabel gräns i kött över huvud taget inte får ges till livsmedelsproducerande djur. Det är det som är nyheten. Numera har man listor över läkemedel som är godkända att ge till djur som ska bli livsmedel.

Tidigare har Livsmedelsverket i Sverige haft en generell karenstid om 60 dagar när det är substanser där man inte riktigt har kunskap om i vilken takt de utsöndras i kroppen och där man inte har analysmetoder för att hitta resterna. Då har man sagt att man har en generell karenstid om 60 dagar, och det har ansetts vara ett tillräckligt gott konsumentskydd. Den nya förordningen innebär alltså att man höjer skyddet.

Detta får över huvud taget inte ges till livsmedelsproducerande djur, och det är det som är problemet när det gäller hästar. De förslag man nu diskuterar inom kommissionen innebär att man genom ett märkningssystem och genom att införa noteringar i hästarnas pass – alltså ID-handlingar – ska kunna undanta hästar från att betraktas som livsmedelsproducerande. För vissa av läkemedlen föreslår man även en generell karenstid om sex månader.

Anf.  45  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Kan du också svara på Dan Ericssons fråga om registrering?

Anf.  46  Departementssekreterare AASE TRONSTAD:

I de förslag vi har sett från kommissionen, som man alltså ännu inte fattat beslut om, talar man om införande av notering i hästens pass tillsammans med en tillförlitlig märkning. Mer vet vi inte om vad det är för märkning man avser.

Anf.  47  GUDRUN LINDVALL (mp):

Innebär det här att om jag i framtiden ger en häst vissa typer av mediciner kommer den aldrig någonsin i hela sitt liv att kunna gå till slakt? Hur i hela friden ska man kunna kontrollera det? Den typen av hästpass existerar ju inte i dag. Jag skulle vilja veta: Hur ska man kunna hantera det?

Anf.  48  Departementssekreterare AASE TRONSTAD:

När man behandlar djur med läkemedel gäller generellt att man har ett intygsförfarande och att man litar på att djurägaren följer bestämmelserna. Det gäller även de klassiska livsmedelsproducerande djuren. Om man behandlar en ko med antibiotika utfärdas ett behandlingsbevis och bonden förbinder sig att inte skicka kon på slakt inom en viss tidsperiod.

När det gäller hela livet så är det väl just detta man måste lösa. Man måste hitta system som är tillförlitliga. Man får komma ihåg att det här är regler för att skydda konsumenterna mot skadliga rester av läkemedel i livsmedel.

Man kan tycka att det är besynnerligt att sätta i det här fallet livslånga karenstider. Men det är en följd av att man inte kan analysera rester och att man inte har kunskap om vilka nivåer som är acceptabla. Då är det väldigt svårt för toxikologer att säga att det finns en gräns när man inte vet utsöndringsmönster osv.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Tack. Därmed kanske jag kan sammanfatta diskussionen med att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  50  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Sedan är det punkt 13. Diskussionen här är hur länge frågan ska skjutas upp – i tre, sex eller tolv månader. Själva sakfrågan är ju att man inte ska få använda vissa delar av ett djur till mat eller foder.

Sverige har sagt att vi kan gå med på en kompromiss som innebär t.ex. sex eller t.o.m. tolv månader.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Jag tolkar det som att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  52  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkt 14 är bara information. Punkt 15 utgår. Punkt 16 blir en A-punkt. Det handlar om skogsodlingsmaterial. Punkt 17 är också en A-punkt.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Då har du gått igenom dagordningen. Jag lämnar ordet fritt.

Anf.  54  DAN ERICSSON (kd):

Jag kanske skulle ha tagit upp det tidigare. Grisregistret togs ju bort. Men jag har ändå en liten fråga, för det här kommer ju. Hur är förberedelsearbetet för detta här i Sverige? Det har varit lite bekymmer med nötkreatursregistret, om vi säger så, och det här kommer ju framöver. Hur går förberedelsearbetet?

Anf.  55  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Jag kan inte säga mer än att det pågår ett arbete på den punkten. Det förslag som låg, att man skulle skjuta på det, var okej för vår del. Det var för att hinna med när det gällde själva registret.

Anf.  56  CARL G NILSSON (m):

Det finns väl all anledning för Sverige att vara försiktigt och att vara kritiskt mot detta. När det infördes koregister och kopass – och ministern nämnde det under det första ärende vi hade i dag – uttrycktes det ju, som ni minns, farhågor. Hur skulle detta fungera och vad skulle det bli för byråkrati? Dessvärre blev vi sannspådda vad gäller byråkratin, och dessutom fungerar det inte. Varje vecka får vi rapporter från Jordbruksverket om att det nuvarande nötkreatursregistret icke är under kontroll. Vi har också sett brutala exempel på detta.

Omsättningen på grisar är något helt annat än omsättningen på nötkreatur. Såvitt jag kan förstå är det en fullständig orimlighet att tro att ett sådant register till närmelsevis skulle kunna fungera på ett sådant sätt att det skulle kunna vara underlag för märkning eller något sådant.

Här finns det väl anledning för oss i Sverige, med de erfarenheter vi har, att vara kritiska och att från början säga ifrån.

Anf.  57  GUDRUN LINDVALL  (mp):

När jag tittade på den här punkten skrev jag byråkrati med utropstecken i kanten. Man känner att här bygger vi upp nya fantastiska EU-byråkratistrukturer.

Det första steget att skapa ett register vid samtliga produktionsplatser är väl inga problem i Sverige. Det finns ju och vi har tillsyn över det, så det kan inte vara något större problem.

När det gäller steg 2, att skapa ett register för rörelser för alla smågrisar, börjar man väl närma sig vad som verkar möjligt utan någon förskräckligt stor byråkrati. Men vid steg 3 – samtliga rörelser av alla grisar – känner man att det börjar dra iväg på ett sätt som gör det fullkomligt ohanterligt. Jag måste säga att vi från Miljöpartiets sida är mycket kritiska till den här punkten. Jag hoppas att den försvann därför att den försvinner, men det kanske inte är så. Den kanske tyvärr återkommer.

Anf.  58  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Min fråga ligger i samma riktning. Det gäller naturligtvis smågrisarna. Betyder detta att märkningarna i praktiken kommer att bli större än grisens öra och att Jordbruksverket kommer att vara ute och fälla de smågrisar som inte har märken i öronen?

Anf.  59  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag skulle önska att vi kanske vid nästa EU-nämnd får återkomma. Vi är inte bemannade för just den här frågan i dag. Jag skulle önska att vi kunde få återkomma till en lägesrapport i både kopass-, grispass- och hästpassfrågan.

Jag måste lite grann försvara byråkratin. Jag gjorde det även i går i riksdagsdebatten. Man måste inse att har man valt det här systemet, med en gemensam jordbrukspolitik och en rörlighet över gränserna också för djuren, och vill man kunna kontrollera – och konsumentkravet på att kunna välja är ju starkt – måste man också veta att de svenska djuren är svenska och att de inte kommer från Finland, Tyskland eller något annat land. Det är det som gör det här. Man måste sätta in det i det sammanhanget. Sverige driver väldigt hårt frågan om en kedja – att man ska kunna följa maten hela vägen.

Det är klart att byråkratin aldrig ska överdrivas. Men jag får återkomma i januari med en utförligare redovisning av läget just nu.

Anf.  60  CARL G NILSSON (m):

Jag tror också att syftet från dem som har kommit med förslaget är gott. Men vi kunde med tre ord läsa i de handlingar vi fick, som nu visserligen har skjutits på, att Sverige stöder förslaget. Då måste man väl på departementet ha gjort någon analys av hur det här kan tänkas fungera, hur det över huvud taget ska utformas och vad det kommer att innebära för åtgärder för att alla dessa rörelser ska kunna registreras.

Jag har svårt att förstå att detta till närmelsevis är realistiskt.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Har jordbruksministern någon kommentar? Nej.

Jordbruksministern är beredd att vid ett senare tillfälle ge en utförligare redovisning av ärendet. Då kan vi lämna jordbruksfrågorna.

2 §  Rapport från ministerrådsmöte (fiskefrågor) den 22 november 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (fiskefrågor) den 16 och 17 december 1999 (jordbruksminister Margareta Winberg)

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Vi ska då raskt gå över till fisket. Vi börjar med den muntliga återrapporten.

Anf.  63  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi hade ett antal frågor förra gången. Den stora frågan var strukturförslaget som jag redovisade här. Vi hade fyra svenska prioriteringar. En av dem fick vi inte igenom, men de tre andra gick igenom. Det som vi inte lyckades med var att utsättning av ål skulle vara stödberättigat. Det blev inte så.

Däremot fick vi igenom vårt krav när det gäller nybyggnation och modernisering av fiskeflottan. Det ska också i fortsättningen ske genom att man för ut ur flottan det som motsvarar nytillförd kapacitet under förutsättning att medlemslandet i fråga uppfyller de årliga målen i det fleråriga utvecklingsprogrammet för flottan.

Vi fick igenom att insjöfisket – yrkesfiske på insjöar – som vi och något annat land är ensamma om att ha, ska inkluderas i förordningen. Vi fick också igenom ett svenskt krav på att båtar som är äldre än 30 år också ska kunna få stöd för modernisering. I Sverige har vi, som ni vet, äldre båtar som är väl underhållna. Det gick också bra med de kraven. Men vi missade ålen. Vi får försöka att stödja den på annat sätt.

När det gäller förslaget om marknadsordning för fiskeri- och vattenbruksprodukter antog rådet efter två kompromisser ett politiskt beslut om förordningen. Artiklarna om att producentorganisationerna ska upprätta operativa program infördes oförändrat, trots att Sverige såväl som andra medlemsländer framfört önskemål om att upprättande av operativa program borde vara frivilligt. Det gick alltså inte, utan det blev obligatoriskt.

De svenska önskemålen om återtagssystemets utformning tillgodosågs delvis eftersom procentsatserna för definitiva återtag sänktes i mindre omfattning än vad kommissionen föreslagit.

Beslut om en flerårig autonom tullkvot för beredd sill fattades. Det var till stort gagn för Sverige.

Den tredje punkten handlade om insamling och förvaltning av uppgifter om fiskeresurser. Det blev ingen diskussion om detta. Det kommer nu att lämnas till Europaparlamentet. Det kommer att antas efter det att Europaparlamentet har lämnat sina synpunkter.

Marockoavtalet som återkommer nästa vecka var bara en information. Kommissionen hade träffat representanter för Marocko, men man har ändå inte lyckats komma fram till något. Den 20 december ska man träffas igen.

Den sista punkten handlade om kontrollåtgärder i det multilaterala samarbetet om fisket i Nordostatlanten. Det är också en fråga som återkommer i dag. Det blev inte något beslut då.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Då kan vi gå in på nästa veckas råd.

Anf.  65  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Den stora frågan som alltid på decembermötet handlar om TAC och kvotfördelningarna för nästa år. Man kan väl säga att nästan alla de problem vi har haft fram till nu kan anses som lösta.

Den fråga som har hängt med och som delvis fortfarande hänger med är en fråga mellan gemenskapen, EU, och Norge. Vi har fört många olika typer av förhandlingar. Jag har varit i Norge och diskuterat det här med min norska kollega. Det har möjligen bidragit till att vi har flyttat fram positionerna lite grann. Det handlar om makrillfisket. Nu får vi fiska 1865 ton, inte i den norska Nordsjözonen, men i andra vatten. I vilka då?

Anf.  66  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ:

I Skagerrak, i Kattegatt och i hela Nordsjön, utom i den norska zonen. Vi får alltså fiska i EU:s vatten i Nordsjön. Det är ett framsteg. Det fick vi inte förut. Då var vi helt instängda i Skagerrak.

Anf.  67  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är den fråga som har legat efter oss.

När det gäller sill i Öresund och Östersjön har kommissionen i en fotnot föreslagit att fiske med släpredskap i Öresund ska stängas under hela året. Det vill vi gärna diskutera med kommissionen. Vi menar att det finns problem med att omgående införa ett sådant förbud. Vi vill att kommissionen tillsammans med berörda medlemsländer initierar en översyn i den här frågan. Vi vill alltså analysera den. Det har kommit lite hastigt.

De andra punkterna är väl så gott som klara, så det är ingenting att säga om dem.

Vad gäller den sista punkten stöder Sverige en dansk ståndpunkt om TAC för tunga i Skagerrak och Kattegatt. Vi förordar en mindre sänkning än den som föreslås av kommissionen mot bakgrund av att beståndet enligt de vetenskapliga råden anses vara inom säkra biologiska gränser. Man kan väl säga att det inte ser ut att vara några problem när det gäller den här frågan, som alltid annars har vållat stora bekymmer och diskussioner.

Anf.  68  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag har en fundering som knyter an till den återrapport vi fick. Det rapporteras att vetenskapliga rapporter har visat att resurssituationen har försämrats sedan man beslutade om FUP IV. Det tycker jag på något sätt borde få någon inverkan när man ska fastställa nya kvoter. Det måste ju finnas med i diskussionen, så det är den första frågan: Finns den konsekvensen med?

Om den finns med, hur tänker sig Sverige hantera det? Kan man tänka sig att Sverige inte fullt ut utnyttjar sina kvoter om det är så att vetenskapliga rapporter visar att det inte finns tillräckligt med fisk? Det här är ju det eviga dilemmat när det gäller ett uthålligt fiske kontra att man ska värna om sin egen del.

Anf.  69  GUDRUN LINDVALL (mp):

Jag skulle vilja höra lite grann om vilka motiv man har för att vilja förbjuda släpredskapsfiske.

Anf.  70  CARL G NILSSON (m):

När man skriver tunga, menar man då alla typer av tunga? Eller är det enbart sjötunga? Talar man med fiskare och säger tunga menar man nämligen bara sjötunga.

Anf.  71  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Svaret på den sista frågan är att vi delar fiskarnas uppfattning att tunga är sjötunga.

Frågan om förbudet mot fiske med släpredskap får Stefan de Maré ta.

Men jag vill säga något till Maggi Mikaelsson. Stefan de Maré ska också förklara konsekvenserna av den vetenskapliga rapporten. Men på Maggi Mikaelssons direkta fråga om vi ensidigt i Sverige ska dra ned på vårt fiske, är mitt svar nej. Det här är en gemensam politik, ett gemensamt bestånd, och då får vi också försöka att gemensamt dra ned. Vi kan inte ensidigt i Sverige dra ned på vår kvot som vi har fått.

Stefan de Maré kan förklara konsekvenserna av den vetenskapliga rapporten, liksom motiven.

Anf.  72  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ:

Jag har inte så mycket att tillägga till det som ministern sade om det här med att Sverige inte ensidigt ska dra ned. De TAC:er som är satta ska ju vara biologiskt försvarbara, och ska man dra ned så ska det ske från alla länder som fiskar.

Den andra frågan handlade om det här med släpredskap i Öresund. Med detta vill kommissionen komma åt den rapportering som sker mellan Kattegatt och Östersjön när det gäller sillfisket. Man har en känsla av att det kanske finns en viss diskrepans i de siffror som presenteras, att det fiskas i Kattegatt och kanske räknas på Östersjön. Det är väl det som ligger bakom. Men det finns många aspekter på det här som vi måste diskutera med kommissionen.

Anf.  73  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Till det kan jag lägga att alla som förhandlar för Sverige – Fiskeriverket, och våra egna tjänstemän – har fått en förnyad och mycket skarp instruktion om att tillämpa försiktighetsprincipen i förhandlingarna.

Anf.  74  MAGGI MIKAELSSON (v):

Det är bra, tycker jag, att man gör det.

Men jag har en fundering. Det är självklart så att TAC-kvoterna ska fastställas utifrån vetenskapliga rapporter. Men om det nu har kommit nya rapporter som visar att det är en sämre situation än när man fattade det tidigare beslutet, FUP IV, betyder det att de nya TAC-kvoterna utgår från FUP IV eller från de nya vetenskapliga rapporterna? Det är det som är min kärnpunkt. Ibland kan ju utvecklingen gå fortare än de långsiktiga program som ligger.

Anf.  75  DAN ERICSSON (kd):

Det var om det här med kvoterna. Eftersom det inte var några bekymmer utgår jag också från att det inte kommer att bli några bekymmer för svenska fiskare.

Men just när det gäller tunga var det en rätt så kraftfull neddragning, om jag inte minns fel. Men var det bara ett danskt intresse att försöka sprida ut det på två år, om jag inte är felunderrättad? Låg det inte i svenskt intresse också? Jag uppfattade ministern så att det egentligen var danskarnas förslag.

Anf.  76  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi stöder danskarna.

Anf.  77  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ:

Det är ett problem med de långsiktiga planerna för flottan som sträcker sig över fem, sex år. Den biologiska situationen kan ju ändras. Kommissionen följer mycket noga den biologiska utvecklingen. Man kan gå in under de här perioderna och även ändra om det skulle visa sig att det t.ex. blir en väldigt drastisk nedgång i kvoterna.

Det är ett litet problem man har att man gör långsiktiga planer i en föränderlig situation.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Då kanske jag kan få sammanfatta med att jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  79  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Då har vi frågan om Marocko och det avtal som vi avser att träffa. Det har ju dragits här i EU-nämnden. Jag har också här framfört att vi för svensk del har påtalat vikten av att EU lyssnar till de länder som vi nu har avtal med och som vi nu eventuellt ska förnya våra avtal med. Det vill vi göra på ett för de länder som äger fisket acceptabelt sätt, om jag uttrycker mig så. Men det här är bara en information från kommissionen.

Anf.  80  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag vill bara starkt understryka mitt stöd för regeringens ståndpunkt. Jag råkade träffa en av fiskekommissionärens rådgivare på ett av Europarådets fiskemöten förra veckan. Hans inställning både till köp av kvoter och till Marocko och andra länder som har visat intresse för att utveckla ett eget fiske var skrämmande.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Det här är en fråga som vi har haft uppe förut, och förhandlingarna fortsätter. Jag konstaterar att det finns en majoritet för att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen har redovisat.

Anf.  82  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Då kommer vi till en annan känd punkt, nämligen upprättande av vissa kontrollåtgärder som ska tillämpas i det område som avses i konventionen om framtida multilateralt samarbete om fiske.

Anf.  83  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ:

Det finns en kommission för fisket i Nordostatlanten. Det har ingåtts en överenskommelse mellan EU och andra avtalsslutande parter inom ramen för nordostatlantiska fiskerikommissionen om att man ska inspektera sina egna fartyg och även fartyg som kommer från länder utanför detta område och som fiskar under bekvämlighetsflagg på internationellt vatten.

Det har varit en fråga mellan kommissionen och medlemsländerna vem som ska betala kontrollen och vem som ska utföra den. Det står nu ganska klart att det är medlemsländerna som måste utföra kontrollen men att den ska samordnas av kommissionen. Man har inte kommit till en slutlig överenskommelse mellan medlemsländerna och kommissionen, utan man gör en ad hoc-lösning för ett år. Man är nu ganska ense om att göra en ad hoc-lösning för att se mer långsiktigt på frågan under nästa år.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  85  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa fråga handlar också om en gammal känd sak, nämligen tobisen. Förslaget i sak är att vi ska förbjuda fiske av denna fisk inom ett område som ligger öster om Storbritannien. Diskussionen kommer förmodligen att handla om storleken på området. Den svenska positionen är att vi stöder oss på ISIS, dvs. en vetenskapligt grundad rapport om hur stort det område ska vara där fiske av tobis ska förbjudas.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vad jag kan förstå har vi nu gått igenom dagordningen.

Jag har en fråga till ministern som gäller fiskemötet i januari. Vi har fått besked om att det eventuellt ska äga rum ett rådsmöte om fiskefrågor. Vi är för vår planering angelägna att få reda på om mötet blir av eller inte.

Anf.  87  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Tyvärr kan jag inte vara mer precis än så. Vi vet inte om det kommer att bli av eller inte. Jag hoppas att vi får besked om det på torsdag. I dag vet vi inte.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Därmed tackar vi jordbruksministern och hennes medarbetare för samrådet i dag.

3 §  Rapport från ministerrådsmöte (miljöfrågor) den 12 oktober 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (miljöfrågor) den 13 och 14 december 1999 (miljöminister Kjell Larsson)

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar miljöminister Kjell Larsson med medarbetare välkomna hit för samråd. Vi börjar med den muntliga återrapporten från det förra miljörådet.

Anf.  90  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Det förra miljöministermötet ägde rum i Luxemburg. Det var det första formella mötet under Finlands ordförandeskap med den nye finske miljöministern Satu Hassi som ordförande. Det var också det första mötet som kommissionären Margot Wallström deltog i. Mina intryck är att Margot Wallström har inlett ett oerhört bra samarbete med ministerrådet. Hon har haft stor framgång även på denna arena under sin första tid som kommissionär.

Den enda gemensamma position som vi utarbetade under detta möte var beslutet om förstärkt samarbete för att bekämpa utsläpp av olja och kemikalier till sjöss, ett informationssystem och ett aktionsprogram med en budget på 1 miljon euro.

En rådsslutsats som togs upp gällde arbetet med att minska bränsleförbrukningen för personbilar. Vi godtog den överenskommelse som kommissionen har träffat med de koreanska och japanska bilindustrierna. Den är i stort sett av samma innehåll som den tidigare överenskommelsen med den europeiska och också den amerikanska bilindustrin.

Vi antog ett antal rådsslutsatser om hållbar utveckling och integration av miljöhänsyn på andra politikområden som ett inspel till det nu pågående toppmötet i Helsingfors. Vi föreslog från svensk sida att en övergripande strategi för hållbar utveckling i EU ska tas fram så tidigt som möjligt under år 2001. Detta är en fråga som Sverige har drivit tidigare. Vi ser naturligtvis gärna att den blir en profilfråga under vårt ordförandeskap.

Klimatfrågan var med på dagordningen. Det är den nästan varje gång vi träffas. Här antog vi rådsslutsatser för EU:s agerande på det femte partsmötet, som ägde rum i Bonn 25 oktober–5 november. Vi hade en diskussion om de nationella utsläppstaken för försurande ämnen och om förslaget om ozon i luften. Det var en orienteringsdebatt som sändes offentligt, vilket inte är så vanligt. Jag inledde diskussionen och stödde kommissionens förslag och ambitionsnivån i förslagen. Jag uppmanade också de deltagande länderna, av vilka det är flera som inte har accepterat de tak som är målet med detta arbete, att försöka revidera ned sina siffror ytterligare, dels inför det fortsatta arbetet med takdirektivet, dels inför mötet i Förenta Nationernas ECE:s long range transboundary air pollution-samarbete som ju ledde till ett protokoll i Göteborg för två veckor sedan.

Jag påpekade också i min inledning att ytterligare åtgärder krävs när det gäller t.ex. internationell sjöfart. Jag markerade redan där att vi vill att de befintliga förbränningsanläggningarna ska omfattas av särskilda utsläppskrav. Detta är frågor som vi återkommer till, eftersom de också finns med på dagordningen inför fredagens ministerråd.

Det var två informationspunkter, nämligen gränsvärdena för bensen och koldioxid och protokollet om biosäkerhet. Också dessa frågor återkommer på den dagordning som jag då är beredd att gå igenom.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Vi går då raskt över till dagordningen för nästa veckas rådsmöte.

Anf.  92  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Punkten 2 på dagordningen är godkännande av A-punktslistan. Bland A-punkterna finns en bekant från miljörådet sedan tidigare, nämligen kommissionens förslag till direktiv om buller från utomhusmaskiner.

Tidigare har vi med partiell framgång drivit att man ska skärpa ambitionerna när det gäller buller från gräsklippningsmaskiner. Gränsvärdena för buller från gräsklippningsmaskiner ligger kvar sedan början på 80-talet. Detta direktiv sträcker sig en bra bit in på 2000-talet. Det innebär att det inte skulle ha skapats tekniska möjligheter att förbättra bullersituationen för dessa maskiner under uppemot 30 år. Vi menar att man ska försöka förbättra med ytterligare 2 decibel. Det blir nu en mellanstation där kommissionen får i uppdrag att ta fram en värdering av om det finns sådana tekniska möjligheter. Vi utgår från att det måste gå att skärpa kraven ytterligare.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Tack för den informationen. Det här är en punkt som vi har behandlat tidigare och en position som vi gett stöd för.

Anf.  94  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Punkten 3 på dagordningen är en rekommendation om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna. Det är alltså en rekommendation och inte juridiskt bindande. Det gäller sådana aktiviteter som regleras genom tillståndsgivning enligt gemenskapslagstiftningen.

Det har inte varit möjligt att åstadkomma en uppslutning bakom tanken på att göra detta till ett direktiv i stället för en rekommendation. Jag tror att det kommer att bli ett direktiv så småningom och att rekommendationen då blir ett steg på vägen. Detta kommer inte att innebära särskilt stora förändringar i praktiken för Sverige, knappast några alls, eftersom vi har en ganska väl fungerande tillsyn.

En diskussionspunkt har varit huruvida tillsyn som hänger samman med strålskydd ska finnas med i direktivet. Vi förordar, vilket förmodligen också blir resultatet, att tillsynen regleras genom Euratomsamarbetet.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet. Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  96  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Nästa punkt är också en gammal bekant för oss. Den handlar om föroreningar från stora förbränningsanläggningar. Det handlar nu om att utarbeta en gemensam ståndpunkt. Den stora utestående frågan är om befintliga anläggningar ska inkluderas i direktivet. Det är en linje som Sverige driver tillsammans med flera andra länder, t.ex. Danmark.

Skälen för att inkludera även befintliga anläggningar är att det annars kommer att dröja väldigt länge innan de strängare kraven får genomslag. Dessutom innebär avregleringen av elmarknaden att vi gärna vill ställa lite tuffare krav på de förbränningsanläggningar som så småningom kommer att förse också oss med el.

Slutligen är ett tredje argument att det kan vara viktigt inför diskussionerna om medlemskap för ytterligare länder att ha befintliga anläggningar inkluderade i direktivet.

Anf.  97  CARL G NILSSON (m):

Jag vill egentligen bara instämma i regeringens ståndpunkt och understryka behovet av skärpta krav på de befintliga förbränningsanläggningarna. Ska vi få till stånd investeringar i nya, bättre och modernare anläggningar måste vi ställa hårda krav på de befintliga anläggningarna. Vi vill gärna stötta så mycket vi kan här.

Anf.  98  GUDRUN LINDVALL (mp):

Naturligtvis hade man önskat att det även hade gällt de befintliga anläggningarna. Men det som jag tycker känns angeläget är att Sverige, som faktiskt har hårdare krav än de som föreslås här, inte tvingas sänka kraven. Det här ska väl vara ett minimidirektiv som inte ska få till följd att det blir svårt för miljödomstolen att vidhålla de strängare krav som vi har i Sverige? Jag skulle vilja höra hur det är på den punkten.

Anf.  99  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag vill också bara understryka vikten av att kraven ska gälla även befintliga anläggningar.

Jag har en fråga. Eftersom det inte gäller avfallsförbränningsanläggningar från vilka man utvinner energi i landet, undrar jag vilken typ av förbränningsanläggningar det gäller. Det är möjligt att det har stått någonstans, men jag har inte lyckats hitta det.

Anf.  100  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Svaret på den sista frågan är att det inte gäller avfallsförbränning.

Svaret på Gudrun Lindvalls fråga är att det är minimiregler. Jag ser ingen anledning till att vi ska behöva rucka på våra något hårdare krav.

Anf.  101  GUDRUN LINDVALL (mp):

Jag blev lite fundersam över Maggi Mikaelssons fråga. Vilken typ av bränsle ska man då elda för att reglerna ska gälla?

Anf.  102  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Mina experter får rätta mig om jag har fel. Det är i princip alla bränslen, dock inte avfall.

Anf.  103  GUDRUN LINDVALL (mp):

Det är väldigt konstigt, för i de anläggningar som finns i Sverige, t.ex. den som finns i min kommun, eldar man en blandning av biobränslen och det som anses som avfall. I koncessionsansökningar kallas avfallsbränsle för biobränsle. Det kommer att bli väldigt märkligt om det ska vara ett krav på utsläpp den dagen avfall eldas och ett annat krav den dagen torv eldas t.ex. Det borde naturligtvis gälla alla anläggningar som är förbränningsanläggningar, annars blir det ju ohållbart för hantering i Sverige.

Anf.  104  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Vi har ju särskilda krav på förbränning av avfall, vilket det inte är i detta direktiv. Men det innebär inte att det inte är några krav alls. Jag ska inte gå in på detaljer. Det är klart att det kan finnas problem vid blandning av olika bränslen, men jag är säker på att det är tekniskt reglerat enligt konstens alla regler.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  106  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Punkt nr 5 handlar om ett förslag till rådsdirektiv om bedömning av vissa planers och programs inverkan på miljön. Här ska vi försöka utarbeta en gemensam ståndpunkt. Det handlar alltså om att se till att det sker en miljöbedömning i samband med att man gör tidiga planer och program.

För svensk del innebär det här möjligen en viss skillnad när det gäller bedömningen av vissa kommunala planer och program. I övrigt tror vi att vi mer än väl lever upp till intentionen i det här direktivet. Vi är positiva till direktivet och ser det som ett viktigt instrument i den fortsatta strävan att främja en hållbar utveckling.

Anf.  107  CARL G NILSSON (m):

Jag åhörde häromkvällen en interpellationsdebatt med miljöministern angående miljökonsekvensbeskrivning av det Barsebäcksverk som är stängt och om behovet av att göra sådana konsekvensbeskrivningar. När jag nu läser förslaget och ser att det står att man ska åstadkomma en obligatorisk ”identifikation och bedömning av de miljömässiga konsekvenserna av vissa planer och program”, är min slutsats: Om det här nu antas är vi, såvitt jag förstår, skyldiga att göra en miljökonsekvensbeskrivning för en sådan plan som att t.ex. stänga ett kärnkraftverk.

Anf.  108  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag skulle bara vilja ställa en följdfråga om det som står i kommentarerna, den svenska ståndpunkten. Det står så här: ”Sverige anser också att det förslag som nu lagts fram till stora delar kan accepteras.” Vad i detta är man tveksam till i det underlag som finns?

Sedan skulle jag vilja att ministern utvecklar de krav som kommer att ställas på Sverige och effekterna för den kommunala verksamheten.

Anf.  109 Miljöminister KJELL LARSSON (s):

När det gäller miljökonsekvensbeskrivning av att stänga kärnkraftverk tror jag inte att det här innebär någon skillnad. Jag inser att några runt bordet inte litar på mig som statsråd eller på någon annan från regeringen i frågan, men t.o.m. Regeringsrätten har lagt fast att konsekvenserna av en nedläggning av Barsebäck är tillräckligt kartlagda. Man kan alltså säga att det redan finns en miljökonsekvensbeskrivning av den förändringen.

Det upphör aldrig att förvåna mig att moderater som kräver en miljökonsekvensbeskrivning av nedläggningen av ett kärnkraftverk aldrig någonsin kräver en miljökonsekvensbeskrivning av fortsatt drift av de kärnkraftverk som finns kvar. Det är en fråga som kanske kan avgöras i ett sammanhang där kärnkraftsfrågan är på agendan. Inte heller den här gången är den frågan nämligen på ministerrådets dagordning.

När det gäller vad vi är tveksamma till när det är formulerat så att vi är positiva till stora delar av förslaget, handlar det om att vi vill ha en tydlighet i direktivet och i de olika föreskrifter som kommer att omgärda det i fråga om vad det är som berörs, så att vi har en klar blick över vad som krävs av oss. Det finns, tycker vi, lite luddighet i det förslag som i dag ligger på bordet. Jag kommer att på måndag förklara vår inställning i det avseendet.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Det här är en fråga som vi har haft uppe tidigare i år, och då fick regeringen stöd inför de fortsatta förhandlingarna. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  111  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Också när det gäller direktivet om gränsvärden för bensen och kolmonoxid har vi diskuterat detta tidigare. Nu handlar det om en gemensam ståndpunkt. De riktvärden som det gäller är 5 mikrogram för bensen och 10 milligram för kolmonoxid. Det är inte något problem för Sverige att leva upp till det, utan vi kommer att klara det. I själva verket har vi ett förslag från Naturvårdsverket när det gäller bensen i luften om 2,5 mikrogram, dvs. halva det riktvärde på 5 som ligger här.

Det som är stridsfrågan när det gäller detta direktiv är att ett antal sydeuropeiska länder, som naturligtvis har större problem med att leva upp till det här av rent klimatmässiga skäl, vill ha möjlighet till undantag från den här regeln. Vi vill, tillsammans med många andra länder, vara så restriktiva som det någonsin är möjligt med att ge den typen av undantag. Det blir säkert en diskussion omkring detta på måndag.

Vi stöder det här direktivet, och vi vill så långt det är möjligt begränsa undantagen.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  113  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Punkt nr 7 rör rådsslutsatser inför de fortsatta förhandlingarna om protokollet om biosäkerhet. De förhandlingarna bröt samman för ungefär ett år sedan vid ett stort möte i Cartagena. Det kommer att bli ett nytt möte i Montreal i slutet på januari, och det är för att dra upp riktlinjerna för det arbetet som den här diskussionen äger rum i Bryssel på måndag.

Läget är här att ett mycket stort antal länder – jag tror att det är 134 länder – kunde enas under EU:s ledarskap i Cartagena om en kompromiss, som dock inte lyckades fånga in den s.k. Miamigruppen, dvs. gruppen med de stora producenterna av jordbruksvaror.

Det som fortfarande skiljer är att vi i vår kompromiss menar att länder som tar emot den här typen av varor ska bli informerade om det, att länderna ska ha möjlighet att säga nej till import om de bedömer att det finns miljömässiga och hälsomässiga skäl. Dessutom ska biosäkerhetsprotokollet inte underordnas WTO-reglerna. Det är alltså de tre frågorna som är de stora skiljelinjerna mellan oss och den s.k. Miamigruppen.

Vår inställning är nu att vi inte ska gå in i ytterligare en omgång med kompromisser, utan vi ska stå fast vid det resultat som uppnåddes i Cartagena och försöka övertyga Miamigruppens länder att ansluta sig. Om det inte går är vår nuvarande ståndpunkt att det är bättre att de länder som finns bakom kompromissen skriver under protokollet, och sedan får vi hoppas att producentländerna så småningom kommer att ansluta sig.

Anf.  114  DAN ERICSSON (kd):

Jag har en fråga om hur man sedan tänker gå vidare. I och med att USA står utanför kanske tyngden av detta protokoll inte är alltför omfattande. Jag undrar bara hur ni tänker hantera just den problematiken. Hur ska man kunna få Miamigruppen, eller framför allt USA, att komma närmare?

Anf.  115  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Den ståndpunkt vi har och som vi vill att EU ska formulera nu på måndag är att vi inte kan kompromissa vidare, utan att vi får sikta på att skapa ett protokoll med det här innehållet och med det här deltagandet.

Sedan är det också så att de som i så fall står utanför protokollet är producentländerna, och de länderna har naturligtvis ett väldigt intresse av att finnas med i det här protokollet. Det är de som exporterar. De länder som finns med är de som importerar. Det innebär att protokollet kan få en väldig tyngd även om t.ex. USA inte är med från början.

Vi tycker att det är bättre med ett starkt protokoll med färre deltagande nationer än ett ytterligare urvattnat protokoll, som inte lever upp till de starka krav på biosäkerhet som jag tycker att man ska ställa.

Anf.  116  GUDRUN LINDVALL (mp):

Jag blir lite fundersam. Det står här att USA inte har ratificerat konventionen om biologisk mångfald och ”kan därmed inte heller bli part till biosäkerhetsprotokollet”. Har de andra i Miamigruppen undertecknat konventionen om biologisk mångfald och skulle de kunna vara med? Är det bara USA som inte kan vara med?

Anf.  117  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Det är bara USA.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  119  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Punkt nr 8 är en föredragning och information av kommissionen om utvärdering av det femte miljöhandlingsprogrammet och sektorsvisa miljöindikatorer. Den sammanfattning som jag vill göra av den här utvärderingen är för det första att de grundprinciper som finns fortfarande är relevanta. Inte minst gäller det frågan om sektorsansvar, där det också har skett väldigt mycket under den tid som det femte miljöhandlingsprogrammet har gällt. För det andra pekar utvärderingen på att handlingsprogrammet har misslyckats såtillvida att det inte har fått fullt genomslag i den praktiska politiken. Det finns alltså en hel del uppgifter kvar från det femte handlingsprogrammet att ta itu med även i framtiden.

Det konstateras också att de miljövinster som uppnås genom olika typer av framgångsrika miljöåtgärder riskerar att ätas upp av ökad transportverksamhet, ökad varukonsumtion, ökad turism osv. Det är alltså en bekräftelse av den lite trista erfarenhet man måste göra från tid till annan att många av de goda tekniska insatser som görs och många av de goda reformer som görs på området äts upp av ökad aktivitet. Resultatet av miljöåtgärder blir alltså inte alltid bättre miljö, utan kan också bli t.ex. ökad transportverksamhet. Det var inte riktigt det som var meningen.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Jag betraktar det här som en informationspunkt i dagsläget.

Anf.  121  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Punkt nr 9 är en lägesrapport om direktivförslaget om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar och det till detta kopplade förslaget om direktiv om ozon i luften. De här frågorna hör nära ihop med varandra. Man kan säga när det gäller de mål för de olika länderna som har framräknats genom olika typer av tämligen vetenskapliga simuleringar och beräkningar att det är många länder som fortfarande ligger långt ifrån att erbjuda sig att gå ned till de målen. Det takdirektiv som vi hoppades på en gång kommer alltså med all sannolikhet att vara urvattnat.

Det är viktigt för Sverige och för andra länder som är särskilt utsatta, t.ex. för försurning, att nu försöka påverka de andra länderna att sänka sina nivåer, dvs. höja sina ambitioner ytterligare.

Icke desto mindre ligger det naturligtvis i de siffror som vi har i dag, inte minst genom LRTAP-arbetet (long range transboundary air-pullution), som jag nämnde tidigare, att det kommer att bli stora förbättringar när det gäller försurningen, inte minst i Sverige. Ungefär 80 % av försurande nedfall i Sverige kommer från utlandet. De beräkningar vi gjorde i samband med Göteborgsmötet för två veckor sedan visade att det för den del av den svenska landytan som utsatts för stora nedfall av försurande ämnen kommer att minska från i storleksordningen 17 % år 1990 till ungefär 4 % år 2010, som ett resultat av takdirektivet och naturligtvis också av direktivet om stora förbränningsanläggningar.

Anf.  122  ORDFÖRANDEN:

Vi kan då betrakta det här som en informationspunkt i dag.

Anf.  123  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Punkt 10 är också en informationspunkt, om arbetsprogrammet för år 2000. Här ligger några frågor som är väldigt viktiga för svensk del. Sjätte miljöhandlingsprogrammet ska utarbetas. Vi har infört tankarna på en ny kemikaliestrategi. Vi har också varit lite av pionjärer när det gäller att utveckla en samlad miljövarupolicy – integrated product policy, är det engelska uttrycket.

Det är självfallet viktigt för oss att nu bevaka att de här för Sveriges del viktiga frågorna kommer upp på handlingsprogrammet för nästa år och att vi också kan lägga en grund för vårt ordförandeskap på det sättet.

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Det här är en sådan punkt som jordbruksutskottet kan intressera sig för, och vara tidigt ute.

Anf.  125  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Punkt 11 är en gemenskapsstrategi för kemiska produkter. Det är också en information från kommissionen om arbetsläget. Jag tror inte att jag behöver säga något mer om just den punkten.

Anf.  126  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag vill säga något mer om den. Det har att göra med kunskaper som jag nyligen har fått som handlar just om kemikalier och det stora problemet med kemikalier på avvägar, bl.a. under båttransporter. För någon vecka sedan fick jag veta att man i Engelska kanalen årligen tappar tiotusentals fat med kemikalier. Man tappar stora containrar från båtar, när det är storm osv. Man hittar dem inte. Man vet inte vad det är. Man har ingen kontroll på det hela.

Jag tycker att det är ett viktigt område att ta upp i samband med övriga sektorer. Vi borde från svensk sida uppmärksamma det här, då det borde gå att få en bra kontroll över det. Det kan inte vara bra om bekämpningsmedel och annat ligger och skräpar eller flyter omkring. Det kan föras långa vägar med strömmarna.

Anf.  127  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Tack för de synpunkterna. Det finns i och för sig flera olika samarbetsformer kring den frågan, t.ex. OSPAR-samarbetet. Jag rapporterade att vi vid förra ministermötet lade fast ett program för övervakning av den här typen av föroreningar. Men så länge det här pågår och i den skala som Maggi Mikaelsson beskriver är det klart att det är ett viktigt område.

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Det här är också en informationspunkt.

Anf.  129  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

När det gäller övriga frågor vill jag informera särskilt om den punkt som heter Bromerade flamskyddsmedel. Det är en begäran från mig och min danske kollega Svend Auken att nu i EU ta upp de tankar som vi jobbar med i Sverige om att försöka fasa ut användningen av två grupper av bromerade flamskyddsmedel, nämligen PBB och PBDE. Det är ämnen som nästan inte tillförs produkter i Sverige men som vi får ta emot i vår import.

Det är klart att det är lättare att genomföra en sanering av de här ämnena om vi kan göra det på ett bredare, internationellt sätt. Vi vill nu försöka introducera de här tankarna i EU för att få en EU-policy på det området också. Parallellt med det fortsätter vi naturligtvis med beredningen av det förslag som finns i Sverige om att fasa ut de här ämnesgrupperna.

Anf.  130  GUDRUN LINDVALL (mp):

Jag tycker naturligtvis att det är bra att man tar upp de bromerade flamskyddsmedlen, men samtidigt hänger det här ihop med den föregående punkten. Det har ju visat sig att det är fullkomligt omöjligt att ta ämne för ämne. Att just de här ämnena kommer upp nu beror väl på att de har uppmärksammats. Jag kan nämna många andra ämnen som är precis lika angelägna att ta upp. Det viktigaste måste ändå vara att vi kan få till stånd en möjlighet, antingen att nationellt gå före, vilket vi i Miljöpartiet anser är viktigt, så att vi kan visa att man kan klara sig utan många, eller att få igenom den princip som vi försöker ha i Sverige, att om ämnena är persistenta, bioackumulerande, cancerogena eller mutagena ska de försvinna. Vi borde kunna få ett sätt att hantera kemikalierna så att man inte måste ta ämne för ämne. Det finns många ämnen som är oerhört obehagliga. Det gäller t.ex. PUR, som när det upphettas avger oerhört otäcka ämnen.

Jag skulle verkligen önska att vi kunde knyta ihop de här två punkterna och visa hur omöjligt det är i dag, med de regler som gäller för den fria rörligheten av kemikalier, att ta bort ämnen som inte hör hemma i ett samhälle som säger sig vilja gå mot någon sorts ekologisk hållbarhet. Jag tycker att det känns angeläget – annars hamnar vi i ämne-för-ämne-diskussionen, som vi börjar komma ifrån i Sverige därför att det annars inte blir hanterligt.

Anf.  131  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

De här frågorna är naturligtvis hopknutna. Vi vill fasa ut användningen av PBB och PBDE, och det är inte två ämnen utan två stora grupper av ämnen med vissa gemensamma egenskaper och med en viss gemensam kemisk sammansättning.

Den svenska kemikaliepolitik som vi arbetar med nu handlar om att kunna utmönstra kemikalier baserat på deras inneboende egenskaper, alltså en generell utmönstring, så att vi inte ska behöva gå igenom den mycket mödosamma processen att studera och riskvärdera ämne för ämne. Det är detta vi håller på att introducera nu.

Jag kom nu på morgonen från ett vetenskapligt möte i Märstatrakten med Kemikaliekommittén, som har kallat till en stor internationell forskarkonferens omkring just detta. Hur definierar vi det som är persistent? Hur definierar vi vad som är bioackumulerbart? Vi vill lägga den typen av definitioner till grund för det här generella arbetssättet.

Vi har också inom EU introducerat just de här tankarna. Jag höll ett långt anförande under det informella miljöministermötet i Weimar för att introducera just de här principerna i EU-samarbetet.

Att vi arbetar på det här generella sättet med att försöka förändra både den svenska kemikaliepolitiken och EU-kemikaliepolitiken i den här riktningen hindrar ju inte att vi måste ingripa mot vissa grupper av ämnen snabbare om de visar sig ha tydliga egenskaper som handlar om persistens och om bioackumulerbarhet. Det är därför vi arbetar speciellt med de här två grupperna av bromerade flamskyddsmedel.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens initiativ att ta upp den här frågan på ministerrådet.

Anf.  133  REYNOLDH FURUSTRAND (s):

Jag vill ta upp punkt 12 b, aktionen ”I sta’n utan bil”, dvs. information från den franska delegationen. Är det någonting som gäller för Frankrike, eller är tanken att det ska bli någonting som är gemensamt för hela Europa?

Anf.  134  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Man gör det här i Frankrike en vardag i september varje år. Min franska kollega Dominique Voynet har för något år sedan bett mig att undersöka om vi kan genomföra det här i Sverige också. Jag skickade vidare hennes brev med en förfrågan till de tre storstadskommunerna i Sverige. Jag fick inget svar från Stockholm. Jag fick ett entusiastiskt, positivt svar från Malmö. Jag minns inte riktigt hur göteborgarna reagerade. Jag bedömde då att det inte fanns underlag för att genomföra det här i Sverige förra året.

Dominique Voynets intention med att ta upp det denna gång är säkert att försöka få en europeisk uppslutning bakom det. Principiellt vore det naturligtvis trevligt att genomföra det, och jag hoppas att det ska visa sig vara praktiskt möjligt att göra det också.

Anf.  135  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar då miljöministern för medverkan i dag.

4 §  Information och samråd om reviderat svenskt förslag till mål 2-områden för EU:s strukturfonder (statssekreterare Jan Grönlund)

Anf.  136  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statssekreterare Jan Grönlund med medarbetare välkomna, som ska ge oss lite information och delvis samråda med oss angående förslaget till mål 2-områden. Varsågod.

Anf.  137  Statssekreterare JAN GRÖNLUND:

Det är lite mer än en månad sedan som jag var här senast och informerade EU-nämnden om läget när det gäller mål 2-kartan. Jag beskrev att det ursprungliga förslag som lämnats in från svensk sida inte hade accepterats av kommissionen. Det ledde då fram till ett kompromissförslag som innebar att Eskilstuna och Flen inte längre fanns med i mål 2. I stället skulle Sala, Heby och Falun komma in i mål 2.

Bakgrunden till det är kommissionens krav på att 50 % av mål 2-området – med hänsyn till de kriterier som man har satt upp vad gäller arbetslöshet, andel industrisysselsatta som är hög men i sjunkande osv. – måste finnas för svensk del inom länen Gävleborg, Dalarna och Västernorrland.

Det kompromissförslag som Sverige lämnade in innebar att 45 % skulle utses enligt gemenskapskriterierna. Från svensk sida ansågs då att resterande 5 % i de här länen som erfordrades för att uppfylla kravet på 50 % klarades av genom att ett antal mål 1-kommuner i Gävleborgs län och Dalarnas län borde betraktas som objektiva omständigheter för undantag, dvs. att hade de inte varit med i mål 1 hade de funnits med i mål 2.

Dessvärre måste vi konstatera att kommissionen nu har kommit med en negativ reaktion också på detta förslag som lämnades in från svensk sida. Man menar att det borde vara fullt möjligt att nå 50 % i de här tre länen, eftersom det ”bara” fattas 59 000 invånare för att klara det.

Från svensk sida har det i diskussioner med kommissionen invänts att det här inte på något sätt är att betrakta som marginellt, vilket hävdas från kommissionen, och att det med befintliga kommunpusselbitar inte finns någon enkel lösning. Skulle man gå helt enligt kommissionens krav skulle det innebära att t.ex. hela kommunen Gävle måste tas med samtidigt som åtta småkommuner måste tas bort för att klara 50-procentskriteriet. Då ska man hålla i minnet att några av de här kommunerna kom in i mål 2 i det kompromissförslag som lämnades. Från svensk sida har understrukits att det här naturligtvis ställer till stora inrikespolitiska problem och därför inte är möjligt.

Det som då har hänt är att man från kommissionens sida – jag vill understryka att det är från kommissionens sida som det har förts fram – har visat en öppenhet för vad som kan betraktas som kreativa statistiska lösningar, vilket då har tillämpats, om jag har förstått det rätt, i Tyskland före oss när det gäller mål 2-kartan. Det innebär i praktiken att kommunnivån överges som minsta byggsten, och i stället går man ned på bostadsområdesnivå. De områden som ändå inte skulle beröras av mål 2-stöd räknas bort, medan kommunens övriga delar med verksamheter blir kvar. Kontentan skulle då vara att berörda kommuner i praktiken är med i mål 2, precis på samma villkor som övriga kommuner.

Enligt den metoden skulle ett nytt svenskt förslag innebära att Gävle kommun föreslås bli mål 2-kommun, men kommunen måste då avgränsa bostadsområden med 34 500 invånare som undantas från mål 2. Skultuna församling i Västerås i Västmanlands län föreslås också ingå i mål 2. I stället för att fasa ut ett antal kommuner, som man skulle behöva göra om man tog in hela Gävle, gör man en reduktion för bostadsområden för att få ned invånarantalet. Tolv kommuner har avgränsat sådana områden med totalt 59 000 invånare.

Sammanfattningsvis innebär det nya förslaget rent praktiskt att Gävle kommun samt Skultuna församling tillkommer, medan övriga förändringar är att betrakta som tekniska justeringar.

Jag kan gärna medge att det här sättet att jobba kan te sig en smula märkligt och kanske inte helt i enlighet med hur man egentligen skulle vilja göra, men det här innebär ändå i slutändan att vi från svensk sida uppfyller de kriterier som är uppsatta från kommissionens sida utan att vi för den skull behöver ”straffa ut” ett antal kommuner som vi av regionalpolitiska skäl gärna vill ha med i mål 2-området.

Anf.  138  REYNOLDH FURUSTRAND (s):

Det är inte bara märkligt, utan det verkar nästan snurrigt. Vi diskuterade det här förra gången. Jag förstår att det måste finnas kriterier och matematiska beräkningar för att man ska kunna göra den här fördelningen, men det är som sagt var minst sagt snurrigt.

Hur är det med de här kommunerna? I Östergötland fanns det också ett antal kommuner, bl.a. Boxholm. Blir de föremål för några tekniska justeringar, eller ligger de kvar intakta som de var från början?

Anf.  139  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag förmodar att de här omständigheterna leder till att pengarna inte kan betalas ut i den takt som var meningen utan hålls inne tills det här blir klart. Är det så? Om det är så, hur försenade blir pengarna ut på marknaden innan de blir tillgängliga för de aktörer som väntar på dem?

Anf.  140  ÅSA TORSTENSSON (c):

Det är väl inte bara en smula märkligt. Man kan rikta mycket kritik mot hela detta ärendes hantering.

Jag har också frågor med anledning av att man skriver ”tekniska justeringar” när det gäller de övriga kommunerna. Vad innebär ”tekniska justeringar”? När man då justerar övriga kommuners invånarantal, får det konsekvenser också på deras möjlighet till stödnivåer? Är det de konsekvenserna som de mindre kommunerna får stå till svars för här?

Sedan har jag en följdfråga med anledning av inledningen, revideringen av det ursprungliga förslaget, som hanterades för ett halvår sedan. Regeringen tog ett beslut att vissa områden skulle fasas ut. Det gäller de områdenas utfasning i förhållande till att man nu lyfter in t.ex. Gävle och Falun och den typen av kommuner, utan att tidigare ha gjort analyser av de kommuner man fasar ut, vilkas program man under innevarande period inte har uppfyllt. Vad är konsekvensen av att fasa ut kommuner och plocka in nya kommuner som man tidigare inte ens har ansett skulle vara involverade i mål 2-området?

Anf.  141  WILLY SÖDERDAHL (v):

Herr ordförande! Först vill jag säga att denna konflikt med all tydlighet visar en brist i EU och EU:s regler. Varje land klarar naturligtvis bättre självt att utse de områden som ska ha regionalpolitiskt stöd.

Jag reagerar mycket starkt på detta sätt att lösa problem. Det skrivs om kreativa statistiska lösningar, innebärande att man tar bort ett antal bostadsområden. Var går gränsen mellan att klippa bort delar av kartan och att klippa kvitton? Måste vi inte ha en principiell inställning till hur vi hanterar sådana frågor?

Det är inte så länge sedan vi hade besök av revisionsrättens ordförande. Hur stämmer detta överens med hans budskap?

Jag har inte hunnit prata med så många i partiet, men jag kan absolut inte ställa upp på det presenterade sättet att hantera frågan.

Anf.  142  DAN ERICSSON (kd):

Det jag vill säga tangerar detta, även om jag inte är lika kritisk. Om vi nu ska tala om kreativa statistiska lösningar kan man kanske tänka sig att gå vidare med det. Jag ser på mitt eget hemlän, där fyra kommuner ingår. Det kan tänkas finnas anledning att avskärma ytterligare kommuner och byta ut område mot område. Det är där man frågar sig om denna kreativitet kan utökas. I så fall kan vi arbeta med detta på ett helt annat sätt.

Anf.  143  GUDRUN LINDVALL (mp):

Jag delar Vänsterpartiets uppfattning. Detta är naturligtvis fullkomligt oacceptabelt. Vi kan bara tänka oss vilken kreativitet det skulle kunna bli inom jordbrukssektorn. Där skulle man kunna räkna huvuden som både ett, två och noll.

Från Sveriges sida tycker jag att man ska gå emot detta just därför att Sverige är ett land som försöker komma till rätta med fusket inom EU. Då ska man inte bidra till ett system som tillåter något som jag bedömer som på gränsen till fusk med de egna reglerna.

Anf.  144  Statssekreterare JAN GRÖNLUND:

Jag ska ta hjälp av Erling Kristiansson när jag besvarar frågorna. Till att börja med tycker jag att det är viktigt att slå fast att det ursprungliga förslag som regeringen lämnade in vad gäller mål 2-karta naturligtvis byggde på en analys av den faktiska regionalpolitiska verkligheten. Det var de områden som man från svensk sida och från regeringens sida ansåg mest behövde det som skulle ingå i mål 2-området.

Det som är ett bekymmer i sammanhanget utifrån det regelverk som är uppsatt av kommissionen är att 50 % av befolkningen inom mål 2-området ska finnas i län som uppfyller de s.k. hårda kriterierna. Det innebär stor andel arbetslöshet, stor andel industrisysselsättning som minskar, osv. Om man ska tillämpa de regler som kommissionen har satt upp innebär det att 50 % av invånarna i mål 2-området till varje pris måste finnas i länen Gävleborg, Dalarna och Västmanland. Det är grundförutsättningen.

Jag vill också betona att det är kommissionen som har pekat på denna möjlighet att lösa problemet med mål 2-kartan. Jag vill också invända mot att det skulle vara fråga om fusk. Det är inte fallet.

Det som görs i teknisk mening är att man tar bort de områden som ändå inte skulle omfattas av mål 2-stöd. Erling Kristiansson får utveckla den frågan, men det gäller t.ex. stadskärnor, som inte omfattas av mål 2-stöd.

Som vi ser det från Näringsdepartementets sida finns endast ett alternativ kvar när det gäller att få igenom en mål 2-karta som fungerar om vi inte kan hantera frågan på det här sättet. Det är att lyfta in hela Gävle kommun och på motsvarande sätt plocka bort åtta kommuner. Då får vi ihop detta invånarantal och uppfyller kravet på att 50 % av invånarna ska finnas i dessa tre län. Det är det enda alternativ som finns.

Det är också olyckligt om detta drar ut ännu mer på tiden. Då, precis som det har pekats på här, försvåras också möjligheten att komma i gång med programarbete och sådana saker. Jag ska be att Erling Kristiansson utvecklar de punkterna ytterligare.

Anf.  145  Departementssekreterare ERLING KRISTIANSSON:

Jag kan börja med den första frågan, som gällde östgötakommunerna. De är inte berörda av bostadsområdesavgränsningen, utan de är kvar på samma sätt som när de kom in i förra omgången.

Sedan var det en fråga om hur de tekniska justeringarna av invånarantalen påverkade de kommuner som är berörda av denna avgränsning. Här har vi en totalbudget för mål 2. Den är inte kommunrelaterad. Har man bra projekt i någon kommun får man mer än grannkommunen även om man har färre antal invånare, så det finns ingen direkt koppling mellan pengarna och hur många invånare det finns i kommunen. Det är projekten som bestämmer.

Vad det gäller frågan om hur det påverkar utfasningskommunerna att Gävle och Falun har kommit med kan jag säga att det finns en särskild budgetpost för utfasningen. Det påverkar inte de utfasningskommuner som finns.

Vad gäller att hålla inne pengar och tidsplanen kan jag säga att programmen måste lämnas in till kommissionen senast den sista april om det ska bli någon retroaktivitet. För att klara det måste regionerna sätta i gång med programarbete, och de måste ha tre månader på sig. Då måste man alltså kunna dra i gång arbetet vid jul. Under förutsättning att förslaget blir godkänt är vår tanke att vi ska kunna dra i gång programarbetet och att vi därmed klarar denna tidsaspekt.

Slutligen frågade man också om detta var en bra metod och om vi kan plocka in alla kommuner som vi vill ha med genom att hyvla så där. Det är en frestande tanke att ta med alla som vi vill ta med, men det finns en del praktiska problem. Det var t.ex. inte helt enkelt att hyvla fram dessa 59 000 invånare. Det finns en begränsning för hur mycket man kan hyvla. Det skulle definitivt kullkasta alla våra möjligheter att klara oss inom tidsramarna.

Dessutom bör man notera att det är en kompromiss som kommissionen har kastat fram för att vi ska nå de sista fem procenten. Vi hamnar i ett helt annat läge om vi kommer dragandes med en helt ny karta.

Anf.  146  WILLY SÖDERDAHL (v):

Herr ordförande! Att det är kommissionens förslag tycker jag egentligen inte gör saken bättre. Accepterar vi det för att det innebär fördelar för oss har vi köpt och godkänt det, och då kan vi inte svära oss fria därför att det var kommissionen som hittade på det.

För någon timme sedan fick vi reda på att Österrikes bönder skulle kunna få ett undantag när det gällde de 25 hektaren. Det gällde några stycken. Det var inte så mycket, så därför skulle kommissionen klara av att göra ett undantag. Då borde man ha kunnat göra det nu också. Det ser jag som en i alla fall bättre lösning som är mer rättskaffens än denna.

Jag tycker att Sverige måste ha en principiell inställning i frågan om hur man hanterar sådant här.

Anf.  147  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Rent principiellt känner vi en betydande tveksamhet om huruvida detta över huvud taget ska vara en EU-fråga. Om det ska vara en EU-fråga bör bestämmelserna präglas av enkelhet och tydlighet, och pengarna bör verkligen gå till de regioner och de områden som är de bäst lämpade. Jag förstår att man nu försöker finna sig i det regelverk som finns och göra det bästa möjliga av det, men det måste också innebära en betydande principiell kritik från svensk sida mot systemet i sig.

Anf.  148  Statssekreterare JAN GRÖNLUND:

Jag skulle bara vilja lägga till att jag tycker att det är viktigt att hålla i minnet att det har lagts ned mycket stora ansträngningar på att få igenom det ursprungliga förslaget som lämnades in från svensk sida – det som avspeglar den regionalpolitiska verkligheten. Det har varit kontakter på olika nivåer och vid många tillfällen. Jag har vid ett tillfälle själv träffat den ansvarige EU-kommissionären. Jag vet också att utrikesministern i samtal med Barnier, som är regionalkommissionär, har tagit upp den frågan. Det har verkligen lagts ned mycket jobb på att få igenom det ursprungliga förslaget. Det har också från svensk sida lagts ned mycket jobb på att hitta en acceptabel kompromiss.

Som jag ser det finns det endast ett alternativ till det som nu har presenterats. Det är att man från svensk sida helt och fullt skulle acceptera kommissionens krav och plocka in hela Gävle, och samtidigt se till att åtta andra kommuner ställs helt utanför mål 2. Detta är det enda alternativet till det som har presenterats.

Anf.  149  SONIA KARLSSON (s):

Jag ville bara ta upp att jag inte är säker på att det ur regionalpolitisk synpunkt är det bästa att hela Gävle kommer in och att de åtta kommunerna inte gör det. När det gäller Östergötland var Boxholm, Ödeshög, Ydre och Kinda med inom mål 5b tidigare. Vi hade många synpunkter. Av regionalpolitiska skäl hade de behövt vara med även i det första förslaget. Nu var de inte det, men vi ser det av regionalpolitiska skäl som oerhört betydelsefullt att de finns med i det kompromissförslag som lades fram från Sveriges sida till kommissionen.

Anf.  150  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag skulle vilja fråga vilka av de tolv kommunerna det är som har fått reducera det geografiska område som ska räknas in.

Jag skulle också vilja kommentera svaret jag fick om analysen. Jag kan ifrågasätta den analysen eftersom man efter analys hade kommit fram till att just Boxholm, Ydre och Ödeshög inte skulle vara med. Någon månad efteråt skulle de vara med.

Anf.  151  Departementssekreterare ERLING KRISTIANSSON:

För att besvara frågan om de tolv kommunerna kan jag säga att det i Jönköpings län är Nässjö, Vetlanda, Eksjö och Tranås som har avgränsat bostadsområden. I Kronobergs län är det Uppvidinge och Lessebo. I Kalmar län är det Västervik, Mörbylånga och Vimmerby. I Skaraborg är det Mariestad, och i Örebro län är det Lindesberg och Nora.

Den andra punkten gällde östgötakommuner som inte var berättigade till stöd i den första svängen men som var det i den andra. Det är inte en helt korrekt slutsats. Vi ansåg att de var berättigade till stöd redan i somras, men det finns en begränsning vad det gäller befolkningstaket som gör att de inte ryms. När vi nu gjorde en rockad och fick ett utrymme kunde vi stoppa in dem där. Det var grunden.

Anf.  152  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi kanske komma till ett slut i denna fråga. Det är inget reguljärt samrådsärende eftersom denna fråga från rådet har delegerats till kommissionen. Det är kommissionen som fattar beslut, och då måste regeringen naturligtvis göra det bästa möjliga av situationen. Vi får tacka för den fylliga information vi har fått och betrakta det som en informationspunkt. Tack för det!

Innehållsförteckning

1 §  Rapport från ministerrådsmöte (jordbruksfrågor) den 15 och 16 november 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (jordbruksfrågor) den 14 och 15 december 1999 (jordbruksminister Margareta Winberg) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 1

Anf.  3  LARS TOBISSON (m) 2

Anf.  4  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 2

Anf.  5  Departementsrådet ANDERS KLUM 2

Anf.  6  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  7  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 2

Anf.  8  CARL G NILSSON (m) 3

Anf.  9  ÅSA TORSTENSSON (c) 3

Anf.  10  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 3

Anf.  11  GUDRUN LINDVALL (mp) 3

Anf.  12  DAN ERICSSON (kd) 4

Anf.  13  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 4

Anf.  14  Departementsrådet ANDERS KLUM 4

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  16  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 4

Anf.  17  GUDRUN LINDVALL (mp) 4

Anf.  18  MAGGI MIKAELSSON (v) 5

Anf.  19  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 5

Anf.  20  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 5

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  22  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 5

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  24  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 6

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  26  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 6

Anf.  27  MAGGI MIKAELSSON (v) 6

Anf.  28  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  29  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 7

Anf.  30  GUDRUN LINDVALL (mp) 7

Anf.  31  SINIKKA BOHLIN (s) 7

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  33  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 8

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  35  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 9

Anf.  36  CARL G NILSSON (m) 9

Anf.  37  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 9

Anf.  38  Departementsrådet ANDERS KLUM 9

Anf.  39  CARL G NILSSON (m) 9

Anf.  40  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 9

Anf.  41  Departementssekreterare AASE TRONSTAD 9

Anf.  42  DAN ERICSSON  (kd) 10

Anf.  43  GUDRUN LINDVALL (mp) 10

Anf.  44  Departementssekreterare AASE TRONSTAD 10

Anf.  45  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 11

Anf.  46  Departementssekreterare AASE TRONSTAD 11

Anf.  47  GUDRUN LINDVALL (mp) 11

Anf.  48  Departementssekreterare AASE TRONSTAD 11

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  50  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 11

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  52  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 12

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  54  DAN ERICSSON (kd) 12

Anf.  55  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 12

Anf.  56  CARL G NILSSON (m) 12

Anf.  57  GUDRUN LINDVALL  (mp) 12

Anf.  58  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 13

Anf.  59  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 13

Anf.  60  CARL G NILSSON (m) 13

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 13

2 §  Rapport från ministerrådsmöte (fiskefrågor) den 22 november 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (fiskefrågor) den 16 och 17 december 1999 (jordbruksminister Margareta Winberg) 14

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  63  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 14

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  65  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 15

Anf.  66  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ 15

Anf.  67  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 15

Anf.  68  MAGGI MIKAELSSON (v) 15

Anf.  69  GUDRUN LINDVALL (mp) 16

Anf.  70  CARL G NILSSON (m) 16

Anf.  71  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf.  72  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ 16

Anf.  73  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 16

Anf.  74  MAGGI MIKAELSSON (v) 16

Anf.  75  DAN ERICSSON (kd) 17

Anf.  76  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 17

Anf.  77  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ 17

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  79  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 17

Anf.  80  MAGGI MIKAELSSON (v) 17

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  82  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 18

Anf.  83  Departementsrådet STEFAN DE MARÉ 18

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  85  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 18

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  87  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 18

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 19

3 §  Rapport från ministerrådsmöte (miljöfrågor) den 12 oktober 1999 samt information och samråd inför ministerrådsmöte (miljöfrågor) den 13 och 14 december 1999 (miljöminister Kjell Larsson) 20

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  90  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 20

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  92  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 21

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  94  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 21

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  96  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 21

Anf.  97  CARL G NILSSON (m) 22

Anf.  98  GUDRUN LINDVALL (mp) 22

Anf.  99  MAGGI MIKAELSSON (v) 22

Anf.  100  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 22

Anf.  101  GUDRUN LINDVALL (mp) 22

Anf.  102  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 22

Anf.  103  GUDRUN LINDVALL (mp) 22

Anf.  104  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 23

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  106  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 23

Anf.  107  CARL G NILSSON (m) 23

Anf.  108  ÅSA TORSTENSSON (c) 23

Anf.  109 Miljöminister KJELL LARSSON (s) 23

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  111  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 24

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  113  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 24

Anf.  114  DAN ERICSSON (kd) 25

Anf.  115  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 25

Anf.  116  GUDRUN LINDVALL (mp) 25

Anf.  117  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 25

Anf.  118  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  119  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 26

Anf.  120  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  121  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 26

Anf.  122  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  123  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 27

Anf.  124  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  125  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 27

Anf.  126  MAGGI MIKAELSSON (v) 27

Anf.  127  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 27

Anf.  128  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  129  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 27

Anf.  130  GUDRUN LINDVALL (mp) 28

Anf.  131  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 28

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  133  REYNOLDH FURUSTRAND (s) 29

Anf.  134  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 29

Anf.  135  ORDFÖRANDEN 29

4 §  Information och samråd om reviderat svenskt förslag till mål 2-områden för EUs strukturfonder (statssekreterare Jan Grönlund) 30

Anf.  136  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  137  Statssekreterare JAN GRÖNLUND 30

Anf.  138  REYNOLDH FURUSTRAND (s) 31

Anf.  139  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 31

Anf.  140  ÅSA TORSTENSSON (c) 31

Anf.  141  WILLY SÖDERDAHL (v) 32

Anf.  142  DAN ERICSSON (kd) 32

Anf.  143  GUDRUN LINDVALL (mp) 32

Anf.  144  Statssekreterare JAN GRÖNLUND 32

Anf.  145  Departementssekreterare ERLING KRISTIANSSON 33

Anf.  146  WILLY SÖDERDAHL (v) 33

Anf.  147  PER WESTERBERG (m) 34

Anf.  148  Statssekreterare JAN GRÖNLUND 34

Anf.  149  SONIA KARLSSON (s) 34

Anf.  150  ÅSA TORSTENSSON (c) 34

Anf.  151  Departementssekreterare ERLING KRISTIANSSON 35

Anf.  152  ORDFÖRANDEN 35