Fredagen den 1 oktober 2004

EU-nämndens uppteckningar 2004/05:2

1 §  Transport, telekommunikation och energi (transport)

Statsrådet Ulrica Messing

Rapport från ministerrådsmöte den 10 och 11 juni 2004 samt från informellt ministermöte den 9 och 10 juli 2004

Information och samråd inför den 7 oktober 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Välkomna! Mötet är härmed öppnat. Jan Andersson hälsas välkommen som ny ledamot. Beatrice Ask är inte här i dag, men hon går in som ordinarie ledamot. Carl B Hamilton är tillbaka efter ett kortare uppehåll. Ni är alla hjärtligt välkomna.

Dessutom närvarar i dag Marianne Gustafsson från EU-upplysningen och Hélène Tegnér från trafikutskottet.

I dag har vi en diger dagordning, så jag hoppas att vi är effektiva.

Ulrica Messing med medarbetare hälsas välkomna. Vi gör som vanligt och börjar med en rapport från tidigare ministerrådsmöte. Varsågod!

Anf.  2  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Tack, ordförande! Jag tänkte helt kort informera om två ministermöten, ett formellt och ett informellt och börjar med att säga några ord om det informella transportministermöte som ägde rum i Amsterdam i början av juli, den 9 och 10 juli. Det var framför allt två frågor som vi diskuterade där: dels situationen på luftfartsmarknaden, dels utvecklingen av närsjöfarten.

Jag kan säga att hela första dagen i Amsterdam ägnades åt representanter för luftfartsnäringen som hade bjudits in för att ge sin syn på luftfartsutvecklingen runtom i världen och också på det viktiga arbete som vi alla står inför när det handlar om att å ena sidan göra allt vi kan för att minska riskerna för de hot och attacker – från alltifrån enskilda personer till organiserad terrorism – som vi ser runtom i världen och å andra sidan bejaka och stötta en positiv utveckling generellt beträffande luftfarten.

Det var en intressant diskussion med representanterna från flygsektorn där alla bejakar olika former av skyddsåtgärder mot terrorism men där man också naturligtvis ser att det vid olika enskilda tillfällen ibland kan vara problem med att införliva detta. Det finns dock en bred uppslutning från aktörerna på luftfartsmarknaden i hela Europa kring att vi måste samverka för att minska riskerna för de hot som vi ändå ser framför oss.

När det gäller sjöfarten diskuterade vi hur vi kan fortsätta med att ha en gemensam policy för att avlasta vägarna i Europa och bättre utnyttja våra vattenvägar. Vi hade en del idéer om hur vi kan förenkla administrationen kring sjöfarten och om hur vi kan bli bättre på att utveckla vad vi kallar för sjömotorvägar.

Det var det informella ministermötet.

På det ordinarie rådsmötet den 10–11 juni behandlades i stort sett TTE-rådets alla olika ansvarsområden – telekom, energi och transporter. Det blev inte så många beslut, men många frågor berördes. Också vid det tillfället var sjöfartsfrågorna uppe. Man hade en allmän inriktning som man antog ett direktiv om och som handlar om ett ökat hamnskydd. Det kunde antas med kvalificerad majoritet. Direktivet handlar väldigt mycket om vilka påföljder vi ska ha vid föroreningar till havs.

Galileo fanns som vanligt med på dagordningen. Alla de punkter som rörde satellitnavigeringsprojektet kring Galileo kunde antas.

Vidare kunde vi nå politiska överenskommelser om de två förslag som rör harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet. En fråga som också var uppe på det rådsmötet och som jag kommer tillbaka till under dagordningen vid rådsmötet nästa vecka var Eurovinjettdirektivet, som man hade en diskussion om men där man inte kunde enas på något sätt. Man kunde inte heller enas om direktivet om harmonisering av regler om förbud om tunga vägtransporter på helger. Dessutom togs inga beslut om luftfartsområdet på förra mötet, utan man hade uppe punkterna om harmonisering av tekniska krav och administration och luftfarten med USA men inga frågor där det beslutades.

Det här var en kort information om de två föregående mötena.

Anf.  3  ANDERS G HÖGMARK (m):

Ordförande! Inför det informella mötet hade vi för ett antal månader sedan en kort genomgång här i nämnden. Jag efterlyste då lite grann svenska positioner inför det upplägg som redovisades. Det var ganska magert, men under hand fick jag lite information från departementet.

När man nu läser referatet därifrån – i och för sig bara ett referat – framstår det fortfarande som att Sverige har en ganska låg profil i de här frågorna, förutom säkerhetsfrågorna.

En poäng, en fråga, gällde inte bara hot och problem utan också – där är vi svenskar väldigt dåliga – möjligheter, alltså vilka möjligheter det finns för luftfarten och annat i det sammanhanget. Jag säger detta också med bäring på att vi faktiskt har en världsledande flygindustri – bland annat, herr ordförande, belägen i Trollhättan. Där saknas det väl inte ett visst intresse för närvarande.

Frågan är vilken position – vilka möjligheter – regeringen betonade. Jag är väl medveten om att alla inte fick tillfälle att yttra sig eftersom upplägget var som det var. Det var den ena frågan.

Jag efterlyser alltså en mer markerad profil. Det kan väl inte vara så att samarbetspartierna försvårar för regeringen att markera luftfartens intresse framför allt när det gäller flygindustrin.

Vad sedan gäller den andra punkten, den kustnära sjöfarten, så var det Finlands roll att så att säga vara Nordens talesman. Bland annat nämns insatser som har gjorts i fråga om Medelhavet mellan Italien och Frankrike.

Fanns det ingenting positivt för Finlands och Nordens företrädare att rapportera vad gäller Östersjön? Tycker inte regeringen att det finns något skäl att briefa vederbörande? Även Finland borde väl vara intresserat. Fanns det ingen substans, eller var det ett rent förbiseende att inte nämna vad som gjorts eller inte gjorts?

Anf.  4  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag vill också fråga lite om sjöfarten och det här med ökat hamnskydd utifrån terroristhotet. Göteborg är norra Europas största hamn, så jag undrar hur man tänker när det gäller terrorismen och våra möjligheter att se till att ha kvar vår klassificering som vi fått från USA om att det är en bra hamn och att den är terroristskyddad, säkerhetsskyddad – eller vad man nu ska kalla det för.

Hur agerar de andra länderna utifrån de här frågorna? Och hur agerar regeringen just för att se till att Göteborgs hamn fortsatt har den dignitet som den nu har?

Anf.  5  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Jag börjar med Anders G Högmarks fråga som är oerhört viktig. Jag skulle ha kunnat vara ännu tydligare när jag refererade till de frågor som var uppe på det informella ministermötet men tycker ändå att jag betonade att vi diskuterade inte bara vilket gemensamt ansvar vi har för att göra allt vi kan för att minska riskerna för attacker och hot från terrorism utan också vilka möjligheter vi ser framför oss. Det är en oerhört angelägen fråga.

Det är bara att titta på flygutvecklingen i Sverige där vi kan se att många av de nya aktörerna på marknaden har genererat helt nya resenärer. Vi vill vara med och bejaka den utvecklingen.

Luftfartsfrågorna kommer att vara aktuella också framöver eftersom vi diskuterar gemensamma direktiv om villkoren när det gäller utbildning och personal och även tekniska saker på flygplanen. Vi är väldigt aktiva i den diskussionen. Det finns all anledning för oss med vårt geografiska läge långt uppe i norr att fortsätta med att slå an en positiv ton kring utvecklingen av flyget i framtiden. Är det någonting som kortar avståndet mellan Sverige och resten av världen så är det flygtrafiken. Vi ska stötta denna på olika sätt.

Ett tecken på att vi också står på oss och på att vi inte alltid gillas på grund av den svenska positionen är de konflikter som vi tagit med kommissionen när det handlat om vårt avtal med USA. Jag tycker att vi ska fortsätta med att stå fast vid det därför att det gynnar svenska intressen. Vi måste alltså vara måna om att bejaka möjligheterna beträffande flygets utveckling för Sverige. Jag tar gärna med mig mer av stöd i den argumentationen i framtiden.

När det sedan gäller sjöfarten skulle jag, om ordföranden tillåter, vilja säga någonting allmänt om upplägget kring att hjälpas åt från de nordiska länderna och Östersjöländerna.

Vid det senaste nordiska ministermötet för några veckor sedan på Island diskuterade vi nämligen principiellt hur vi kan bli bättre på att hjälpas åt med att driva de frågor som vi ser är gemensamma i Norden eller bland länderna runt Östersjön. Jag har vid tidigare tillfällen här i EU-nämnden sagt att jag ibland upplever att det finns en Medelhavsdimension inom sjöfartspolitiken och att vi måste bli bättre på att slå an också en Östersjödimension. Nu är en tredjedel av EU:s alla medlemsländer Östersjöländer, och Östersjön har fått en helt annan roll för sjöfarten. Då måste vi samverka på ett annat sätt. Det får vi göra mera inför mötena med regelbundna kontakter.

Vi är nu 25 medlemsländer på mötena. Därutöver finns två observatörer med. Det betyder att 27 personer ska ha ordet på varje punkt. Om dagordningen är lång får vi – det är vi nu överens om – i stället för att varje minister får en eller två minuter på sig för att föra sitt lands talan ibland gå ihop så att en av oss för talan för flera. Det var ett försök att göra det när Finland förra gången skulle föra talan om sjöfarten. Vi är beredda att fortsätta med att arbeta på det sättet vid de tillfällen då vi från Norden eller länderna runt Östersjön har en gemensam position.

När det gäller sjöfarten pratade jag med den finska ministern efteråt. Jag hade önskat att hon skulle ha sagt lite mer om det arbete som vi nu driver beträffande isbrytning och isklassningsfrågorna i Erika III-paketet. Vi skulle också ha kunnat skryta lite över det stöd som vi faktiskt har fått med PSSA-ansökan runt Östersjön. Det är kanske sådana erfarenheter som vi får ta med oss i det fortsatta arbetet.

På Annelie Enochsons fråga om ökat hamnskydd och terrorism skulle jag vilja säga att jag är imponerad över det arbete som våra svenska hamnar har gjort. Alla hamnar har till den 1 juli införlivat det hamnskydd för vilket kommissionen väldigt sent blev klar med direktiven. Där har både Sjöfartsverket och hamnarna arbetat väldigt aktivt.

När det gäller Göteborgs hamn finns det ett nationellt intresse för att gemensamt fortsätta med att arbeta med den utvecklingen eftersom Göteborgs hamn är norra Europas största hamn. Om bara några veckor ska vi göra den invigning i investeringar där Sjöfartsverket gått in med en halv miljard kronor i hamnen och där det bland annat har handlat om ett ökat skydd.

Jag ser inga konflikter mellan det arbete som vi redan har gjort och det arbete som fortsatt ska göras. Göteborgs hamn är viktig också för alla andra svenska hamnar.

Anf.  6  ANDERS G HÖGMARK (m):

Ordförande! För det första välkomnar jag ambitionen att höja profilen när det gäller luftfarten och flygindustrifrågor, inte minst med tanke på den koppling som det har till industriutvecklingen och, just nu, till Trollhättan. Detta är mycket viktigt. Det finns all anledning att på alla sätt skicka de här signalerna.

För det andra tror jag att det är bra att dra några slutsatser av det här gemensamma uppträdandet därför att vi har ett behov av att markera just Östersjödimensionen, och ibland också Nordsjödimensionen som inte är helt oviktig med tanke på våra allianspartner på den kanten. Det är viktigt med de här praktiska exemplen.

Jag förstår mycket väl att inte alla kan sitta med och prata en lång tid, så det som där sagts är bra. Men då gäller det att, som statsrådet antydde, prata sig samman.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Rapporterna godkänns härmed.

Sedan går vi in på ministerrådsmötet. Det finns inga A-punkter, eller hur?

Anf.  8  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Nej, det finns inga anmälda A-punkter.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Den första punkten gäller avgifter på tunga godsfordon.

Anf.  10  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Tack, herr ordförande! Eurovinjettdirektivet är den punkt på dagordningen som jag räknar med kommer att ta mest tid och som kanske också är den viktigaste. Vi har arbetat med Eurovinjettfrågan under en lång tid. Jag nämnde kort om detta i rapporten från förra ministermötet, så ni känner igen frågan. Den har också varit uppe många gånger i EU-nämnden. Vi ministrar upplever nu att trycket ökar och att det finns en press och förväntningar här – vi måste komma till ett beslut. Det har understrukits på toppmötet, och det har understrukits av EU-parlamentet. Det har också påpekats av riksdagen här, och statsministern underströk det själv i regeringsförklaringen.

Vi har varit pådrivande när det gäller möjligheten att få ta ut skatter och avgifter på tunga lastbilar – lastbilar över tolv ton. Vi tycker att en revidering av Eurovinjettdirektivet är viktig, inte minst för att göra det möjligt för oss i Sverige att också införa ett kilometerskattesystem och att då göra det så att trafiken gynnas på bästa sätt – alltså att vi också kan ta ut avgifter på mindre vägar så att vi inte vrider trafiken mot vägar som inte är gjorda för att ta tunga fordon. Detta har således varit ett prioriterat arbete för oss.

Fortfarande är vi lite osäkra på om det blir något beslut på kommande möte nästa vecka eftersom en del frågetecken finns kvar. Under resans gång har vi också sett en del tecken på att det holländska ordförandeskapet velat föreslå en del begränsningar när det gäller att kunna differentiera eventuella kilometerskatter, till exempel beträffande miljöpåverkan och vägslitage, något som vi varit måna om att hålla borta. Det går nu väldigt fort i arbetet inför nästa veckas ministermöte. Jag tror att inte bara jag utan också de andra ministrarna känner ett tryck på och förväntningar om att vi kommer till ett slut.

Jag tycker att vi i Sverige ska göra vad vi kan för att bidra till detta. Vi samarbetar ju mycket i frågan med Danmark eftersom båda våra länder är måna om att kunna ha kvar ett avgiftssystem på Öresundsbron som medger mängdrabatter. Därutöver har danskarna en annan oro för Eurovinjettsystemet – en oro som har att göra med att Danmark har investerat mycket mer i landförbindelser kopplat till Öresundsbron än vad Sverige har gjort. Den frågan driver Danmark ensamt. Men frågan om mängdrabatter avseende Öresundsbron driver vi gemensamt, och vi är väldigt optimistiska om att kunna lyckas där.

Flera av er hörde säkert i morse Ekoinslaget på radion. Det finns anledning till fortsatt bevakning för oss av detta och att verkligen driva frågan om att kunna ha rabattsystem. Men jag känner inte samma stora oro som man försökte påannonsera på Ekot utan är mer optimistisk utifrån de diskussioner och samtal som vi nu sitter i.

Jag skulle ändå vilja säga att tidpunkten nu närmar sig då det är viktigare för oss att komma till beslut i Eurovinjettfrågan än att kanske stå kvar vid öronmärkningsfrågan, som Sverige väldigt hårt har drivit. Jag skulle alltså önska att vi, om det är möjligt att komma fram till ett beslut, även om Sverige lyft kravet på att inte godkänna den typ av öronmärkning som föreslagits, nu ändå är beredda att göra det. Vi har nämligen tittat ordentligt på de skrivningar och de villkor som i dag finns om öronmärkningen. De har vattnats ur väldigt mycket under resans gång och har i dag ingen rättslig effekt utan är skrivna på det sättet att man ska använda avgifterna till att effektivisera transportsystemet i dess helhet. Vi menar att vi då inte har så stora bekymmer med att acceptera den skrivningen och hoppas att det, om vi kan göra det, kan vara en viktig pusselbit när det gäller att komma till beslut om Eurovinjettpaketet. Det är min förhoppning inför nästa vecka.

Anf.  11  KARIN THORBORG (v):

Först skulle jag vilja kommentera detta med Öresundsbron. Jag måste säga att rädslan för eventuella konsekvenser för Öresundsbron är ett lätt och till och med dåligt argument för att man inte ska acceptera det förslaget. Det ska väl inte få förhindra den här utomordentligt angelägna förändringen av möjligheterna till att ta ut kilometeravgifter.

Naturligtvis är det olyckligt att man i våras misslyckades med att få igenom det här med eurovinjetten. Man var ju så nära ett beslut. Det känns som att man nu börjar om från början igen med länder som kanske inte är så attraherade av den här idén nu när det är 25 länder i stället för 15.

Jag skulle vilja fråga om det nya holländska kompromissförslaget. Vad har blivit bättre respektive sämre från svensk synvinkel? Ger det alltså möjligheter till fler typer av differentieringar – det gäller då både avgaser och slitage – mellan tyngre och lättare fordon och så vidare?

Vidare gäller det öronmärkningen, som ju har varit ett hinder för acceptans av förslaget. Finns det något som begränsar vad Sverige gör med de här kilometerskatteintäkterna?

Slutligen skulle jag vilja fråga om regeringens syn på de fortsatta förhandlingarna och processen. I vilket läge ska man acceptera kompromissen? Det har ju att göra med hur EU-parlamentet ställer sig och så vidare. Ska man acceptera en kanske halvdålig lösning för att veta att det hela går igenom, eller ska man vänta och börja om från början? Vad kan en nystart innebära för det här förslaget?

Anf.  12  BJÖRN HAMILTON (m):

I och för sig ställer vi helhjärtat upp på det här. Det är bara det att vi har en lite annorlunda uppfattning om vart pengarna ska gå så att säga. Det gläder mig att nu höra att statsrådet eventuellt vill ge upp kravet på öronmärkning. Ska man nu ta ut en avgift av bilister och från lastbilar för slitage på våra vägar ska pengarna naturligtvis också i möjligaste mån gå tillbaka till sektorn och användas just till underhåll av våra vägar. Är man nu beredd att släppa på det tidigare kravet från regeringen så är det, tycker vi, väldigt positivt.

Anf.  13  BÖRJE VESTLUND (s):

Ordförande! Naturligtvis stöder också vi regeringens förslag här. Vi tycker att det är viktigt att komma till skott i frågan som länge legat. Vi har också annan lagstiftning i Sverige där vi skulle kunna komma till skott enklare om vi kunde få det här Eurovinjettdirektivet.

När man har kommit fram till att man ska ta bort öronmärkningen – detta är inte helt okontroversiellt med tanke på de diskussioner som vi haft om avgiftsfrågor och vägar – undrar jag på vilket sätt man resonerat i de sammanhangen. I varje fall för oss är detta en helt ny fråga. Man har ju varit ganska hårdnackat mot. Hur har man kommit fram till detta?

Anf.  14  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill bara notera att den skriftliga svenska ståndpunkt som finns här om öronmärkningen inte riktigt gäller längre. Det står så här:

”Regeringen motsätter sig av princip öronmärkning av skatteintäkter. Hur skatteintäkter används bör vara upp till var enskild medlemsstat att avgöra.”

Nu har statsrådet så att säga modifierat den positionen. Mot bakgrund av det som statsrådet säger, att man i praktiken kan krypa ur öronmärkningen, är det väl så att säga en acceptabel hjärtefråga att ge upp.

Men då återkommer frågan om hur man sedan tänker sig att i statsbudgeten redovisa de här avgifterna. Om man nu ska krypa ur detta med öronmärkning, hur kommer det då rent praktiskt att avspegla sig i budgetarbetet?

Anf.  15  LARS LINDBLAD (m):

Egentligen inte som en reaktion mot det som statsrådet sade utan som en reaktion mot det som Vänsterpartiet sade om Öresundsbron skulle jag vilja säga att vi från Moderaternas sida nog vill säga precis tvärtom. Det är extremt viktigt att regeringen bevakar prisfrågorna när det gäller Öresundsbron. Redan dagens prisnivå är ett hot mot den integration som sker mellan Skåne och Danmark. Jag vill säga att det är en av huvudpunkterna beträffande den svenska ståndpunkten. Där har alltså statsrådet vårt stöd.

Anf.  16  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Ordförande! Karin Thorborg ställde ett antal frågor till mig. Den första till exempel handlade om ordförandeskapets förslag till olika miljöavgifter och om det blir bättre eller sämre. De förslag som hittills varit ute har, kan man säga, varit både bränsle- och miljödifferentierade därför att man har sett olika på de här typerna av avgifter. Vi har i dag inga andra tecken än att man inte skulle fortsätta med att göra det, så man får nog titta på område efter område och se vad som i så fall skulle kunna uppfattas som bättre och som sämre. Vi får vara väldigt observanta så att vi inte gör en vridning i positionen som vi tycker blir till det sämre.

Alla kompromisser har naturligtvis ett pris. Vad jag i dag har redogjort för är den senaste informationen och det som var uppe så sent som i går i Coreper. Vi gör där bedömningen att om de förslagen nu håller i sig är kompromissen i sig så viktig att vi tycker att vi kan släppa på de krav vi tidigare haft om öronmärkningen därför att skrivningarna nu inte har den rättsliga effekt som de tidigare hade. Det som jag ordagrant återgav, att pengarna skulle användas till att effektivisera transportsystemet i dess helhet, bedömer vi är något som vi kan leva upp till. Därför tycker vi att det är ett mycket stort värde i att komma fram till ett beslut om eurovinjetten och i att de här skrivningarna inte binder oss på ett sätt som vi inte tycker också kan gynna det svenska transportsystemet i dess helhet och Sverige utan att vi också kan vara beredda att vara en del av den kompromissen.

Det är alltså en helhetsbedömning som vi har gjort. Den bygger på det underlag som vi just nu har. Jag hoppas att detta håller i sig och att vi kan vara pådrivande så att vi kommer fram till en kompromiss nästa vecka. Jag kan inte lova det, men vi ska göra vårt yttersta. Om detta stämmer med de debatter som varit så här långt är det min bedömning att vi kan vara med på den här kompromissen.

Jag tolkar vad både Björn Hamilton och Lars Lindblad sade som ett stöd för det jag nyss sagt.

Carl B Hamilton frågade hur vi ska redovisa pengarna i budgetarbetet. De intäkter som i sådana fall kommer från eurovinjetten ska redovisas som alla andra skatter i budgeten.

Anf.  17  CARL B HAMILTON (fp):

Det gällde egentligen inte intäktssidan, utan öronmärkningen innebär väl, om man nu inte kryper ur den, att det på något sätt ska redovisas på utgiftssidan också. Som du ser det nu blir det väl inte en särskild del av väganslaget eller så. Det är ju så det konkret materialiseras.

Anf.  18  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

I de skrivningar som nu föreligger ser vi att det inte behövs, men jag återkommer i så fall gärna till en fortsatt diskussion i riksdagen om hur vi gemensamt kan tolka det – alltså inte enligt de skrivningar som nu föreligger.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går till nästa punkt som handlar om flodtrafik.

Anf.  20  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Här tänkte jag bara helt kort säga att denna punkt handlar om att harmonisera informationstjänster på gemenskapens inre vattenvägar. Det handlar nämligen om flodtrafikinformationstjänster. Här hade jag tänkt inta en väldigt passiv roll på mötet eftersom vi inte berörs av de förslag som föreligger – vi har inga flodvägar enligt den definition som det här är fråga om.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt gäller behörighetsprövning av tågpersonal.

Anf.  22  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Det är en information om läget som ordförandeskapet ska komma att lämna. Vi har inte fått någon utförligare beskrivning av vad ordförandeskapet tänker informera om. Det är en del av det arbete som kommissionen presenterade i mars och som rör det tredje järnvägspaketet. Det pågår just nu ett arbete i rådet som avser förslag för behörighetsbevis för lokförare. Det är ett arbete som vi har eftersträvat på olika sätt, men vad ordförandeskapet exakt kommer att informera om nästa vecka vet vi inte mer än så om.

Anf.  23  BJÖRN HAMILTON (m):

Det är positivt om man åstadkommer regler så att den internationella tågtrafiken kan effektiviseras och få gemensamma regler. Men det får inte innebära att man skapar en byråkrati kring detta så att mindre järnvägsföretag får svårare att konkurrera. Risken är att det blir dyrt och jobbigt så att bara de stora etablerade statliga järnvägsföretagen orkar med detta. Jag vill skicka med att det inte ska bli så kostsamt så att vi slår ut mindre järnvägsföretag på marknaden.

Anf.  24  BÖRJE VESTLUND (s):

Det är väl så att de mindre järnvägsföretagen inte finns i dag heller. Det är ett problem generellt sett i branschen. Det är kanske det stora dilemmat på järnvägsmarknaden.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Vill statsrådet kommentera?

Anf.  26  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Jag tar med mig de synpunkterna. Jag delar dem. Jag tycker att vi i alla förslag och alla gemensamma åtaganden vi gör ständigt måste ha en förenklingsprincip framför ögonen.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen. Vi tar nästa som handlar om körkort.

Anf.  28  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Det är en gammal kär fråga. Körkortsdirektivet började EU arbeta med 1980. Vi har ännu inte riktigt kommit fram, men i nästa vecka ska vi diskutera det förslag som kommissionen har lagt fram på bordet och som innehåller en rad tillägg och omarbetningar av det senaste direktivet. Det är framför allt tre saker som jag vill lyfta upp.

Syftet är i första hand att förbättra förfalskningsskyddet genom att inte längre ha papperskörkort utan att ha plastkort i kontokortsformat som man också kan lägga in mikrochips i. Det är en förfalskningsaspekt på arbetet.

Det andra är en ambition att underlätta den fria rörligheten för medborgare och att ha en gemensam syn på körkortets giltighetstid inom Europa, också till exempel kunna kräva kontroller av yrkeschaufförer och ha en gemensam syn på dem.

Det tredje är en tanke om att förbättra trafiksäkerhetsarbetet. Runtomkring arbetet med körkort finns också diskussioner om körkort på mopeder. Det har diskuterats minimiåldrar för att få framföra vissa motorfordon, och så vidare.

Det här är en viktig fråga. Det är önskvärt att vi får en gemensam princip och en gemensam policy runtomkring körkorten. Vi har ju redan mycket av det som kommissionen har föreslagit, nämligen att man då och då får förnya sitt körkort och att körkortet kan återkallas om man till exempel får en sjukdom eller på grund av andra omständigheter. Därför är vi också stora bejakare av att det här ska äga rum och ser fördelarna med det.

Det är svårare för en del andra länder som till exempel Tyskland som är ett stort land med många invånare och där man också har papperskörkort som dessutom gäller livet ut. De återkallas inte eller förnyas inte på det sätt som vi gör. Vi inser att om Tyskland ska gå över till det nya förslaget innebär det stora utgifter för dem när de ska införliva det. Men det är ett viktigt arbete. Jag tycker att de tre punkter som kommissionen har tryckt på i allra högsta grad är giltiga.

Anf.  29  KARIN THORBORG (v):

Jag tycker att det är väldigt bra att vi får en gemensam policy runt körkort. Jag har ingenting att säga om åldergränser, förnyelser och omprövningar av körkort. Men det handlar inte bara om hur körkortet ska se ut och när det ska bytas ut. Vi tog upp det här på trafikutskottet senast. Varför finns det ingenting om innehållet i körkortet? Det tycker jag är lika viktigt, om inte ännu viktigare. Här i Sverige diskuterar vi bland annat krav på olika riskutbildningar. Jag skulle tro att vi när det gäller alkohol har en del att tillföra andra länder medan vi kanske kan lära oss av andra länders utbildningar inför körkortet, bilskollärarnas utbildningar och så vidare. Jag undrar om inte det också på något vis kunde diskuteras.

Anf.  30  BJÖRN HAMILTON (m):

Jag vill bara kontrollera om jag har förstått det rätt, att det är en körkortsklass för moped och inte uppdelat på flera klasser. När det gäller frågan om motorcyklarna och 24-årsgränsen undrar jag hur statsrådet ställer sig till det. Jag tycker det kan diskuteras. Att ha två olika körkortsklasser för att få köra motorcykel låter komplicerat.

Anf.  31  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag tänkte ta upp något som kanske är en fråga lite i periferin, men jag kan inte låta bli att ställa den. Om man nu ska ha ett mikrochip på körkoret kommer det att innehålla en viss information. Vore det då inte lämpligt att där också lägga in exempelvis om jag är beredd att donera mina organ? Den gång som man skulle behöva göra något snabbt har man i regel körkortet med sig. Då skulle det vara bra om de sjukvårdande myndigheterna, var man än befinner sig, snabbt kunde ta rätt på det som är värt att ta rätt på efter en olycka.

Anf.  32  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag har en fråga. Jag kanske inte har läst på så väl. Men var står det om lika lägsta ålder för körkort när det gäller bilar? Förekommer det sådan diskussion? Jag vill samtidigt stödja det Karin säger om innehållet, inte minst när det gäller alkohol i trafiken. Jag tror att vi kan tillföra ganska mycket där.

Anf.  33  ULF HOLM (mp):

Som siste talare är de flesta frågorna redan ställda. Jag skulle bara vilja tillföra en fråga om övervakning som det verkar bli av det här också. Om man ska ha gemensamma regler och mikrochip kommer det att lagras information. Vem har tillgång till den och hur utformas det?

Min huvudfråga är dock om det diskuteras övergångsregler för till exempel Tyskland. Det här börjar ta väldigt lång tid. Har man för att nå en överenskommelse diskuterat sådana möjligheter för de länderna? För Sveriges del uppfattar jag att det inte betyder så mycket så att vi måste ändra lagar här. Men har man gjort en ordentlig konsekvensanalys av det?

Anf.  34  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Karin Thorborg frågade om vi också diskuterar innehållet i körkortet med ett exempel om riskutbildning. I hela det paket som omfattas av arbetet kring ett nytt och mer gemensamt körkortsinnehåll finns det en rad olika frågor, bland annat just synen på vad det ska krävas för att få ett körkort. Vi har också diskuterat innehållet i körkortsutbildningen väldigt mycket. Det är dock inte med på de punkter som vi ska ha upp nästa vecka på ministermötet. Men det betyder inte att de inte är viktiga. Vi rycker loss punkterna eftersom. Nästa vecka är det de tre som jag nämnde inledningsvis som vi ska ta med oss.

Björn Hamilton frågade om körkortsklass på mopeder. Där är svaret ja. Det är en körkortsklass för mopeder. Förslaget från kommissionen är att det ska vara en 24-årsgräns för motorcyklar. Sverige har drivit 21 år som vi har i dag. Här finns möjligheter att ha nationella avvikelser. Jag kan säga generellt apropå en fråga som Annelie Enochson ställde att det finns diskussioner för alla kategorier av körkort när det gäller åldersgränser, men det finns också möjligheter för nationella avvikelser på vart och ett av områdena. Där kommer det, ser jag framför mig, att se olika ut också i framtiden precis som det gör i dag.

Christina Axelsson frågade om man kan lägga in andra saker, annan information, i kortet. Det kommer man att kunna göra, men det är väldigt mycket upp till varje nation. Man kan tänka sig ett scenario där till exempel Sverige bestämmer sig för att om man önskar man också får lägga in synpunkter på om man är beredd att donera organ. Den möjligheten finns. Det får vi avgöra själva.

På Ulf Holms fråga om övergångsregler ser jag framför mig att kompromissen måste sluta i att det blir övergångsregler. Jag gissar att det är en fråga som många av länderna kommer att driva. Vi har ännu inte hamnat där. Men jag ser det nästan som omöjligt att inte ha övergångsregler med tanke på att här omfattas väldigt stora länder som har helt andra system i dag. Vi får vara öppna för att det kommer att ta några år att införliva det gemensamma körkortet.

Anf.  35  BÖRJE VESTLUND (s):

Vi instämmer också huvudsakligen i vad regeringen säger. Ändå måste man ställa kontrollfrågan om just motorcyklarna. Det är bra att regeringen i sin ståndpunkt har justerat det i förhållande till det skriftliga utskickade materialet. Det låter utmärkt. Men om man nu får olika åldersgränser genom att man får ha nationella avvikelser har ju poängen med att ha gemensamma körkortsregler egentligen fallit lite grann. Det är väldigt viktigt att vi har gemensamma regler. Det skulle annars innebära att man när man är 21 år får sitt motorkörkort i Sverige, och sedan när man vill åka ut i Europa så får man inte det. Det måste bli komplicerat att kunna kontrollera i så fall.

Anf.  36  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Jag vet att det här var en stor fråga i trafikutskottet tidigare i veckan. Om EU-nämnden ursäktar skulle jag vilja be Per Björklund att gå in mer i detalj i de förslag som har diskuterats runtomkring motorcyklarna. Jag lämnar ordet till Per.

Anf.  37  Ämnessakkunnige PER BJÖRKLUND:

Det är alldeles riktigt som Börje Vestlund säger. Det kan bli vissa problem om man väljer en lägre åldersgräns. De länder som har den ordinarie åldersgränsen, så att säga, 24 år, har rätt att också säga att de inte tillåter förare som är under 24 år att komma in och köra. Där finns det ett problem. Det är det som kommissionen har försökt att jobba med, en harmonisering så att det ska vara lätt att vara gränsöverskridande. Men där har vi alltså inte kommit riktigt ända fram som läget är just nu.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi tar nr 7, Galileo.

Anf.  39  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Den här veckan, när det gäller Galileo, ska vi dels få en lägesredovisning om hur det står till i projektet, dels kommer kommissionen eventuellt också att vilja ha ett beslut om samarbete med Ukraina runtomkring Galileo. Men det är framför allt en orientering om hur läget ser ut just nu.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Anf.  41  ULF HOLM (mp):

Det står i underlaget att förslaget till svensk ståndpunkt är att vi ska acceptera förslaget. Men du påstår att det bara kommer att bli en diskussion. Jag är fortfarande kritisk till hela det här projektet. Men det kan ändå vara bra att veta om ni ska besluta eller om det bara är en diskussion.

Anf.  42  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Vi ska få en redovisning om läget i projektet och eventuellt också ett beslut om samarbete med Ukraina. Det handlar om beslut om att ge kommissionen ett mandat att förhandla med Ukraina. Det är det beslutet rör. Det andra är en information om läget.

Anf.  43  BJÖRN HAMILTON (m):

Varför är Ukraina så speciellt i det här fallet?

Anf.  44  Departementsrådet JAN R OLSSON:

Det är med flera olika tredjeländer som man diskuterar samarbete om Galileoprojektet. Jag kan inte exakt svara på varför Ukraina är så intressant, men det är ett av de länder som är intressanta att samarbeta med.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporten vad gäller punkt a. På punkt b finns det en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går in på yttre förbindelser avseende luftfartssektorn.

Anf.  46  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Punkt 8 är indelad i a, b och c. Punkten a handlar om externa relationer på luftfartsområdet, en generell nulägesbeskrivning där kommissionen kommer att berätta om arbetet med luftfartsavtalet med tredjeländer i generell mening. Det är det enda som rör punkt 8 a.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den informationen.

Anf.  48  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Under punkt 8 b kommer kommissionen att informera om de förhandlingar som pågår med USA. Det är nu drygt ett år sedan kommissionen fick mandat att förhandla med USA om ett luftfartsavtal. Man har haft sex olika förhandlingsomgångar. Som jag nämnde inledningsvis vid dagens möte finns det en kritik mot Sverige att vi inte har sagt upp vårt avtal. Det kommer vi inte att göra. Det är oerhört viktigt för oss. Men kommissionen har en rad olika frågor, bland annat som rör marknadstillträdet, som de kommer att redovisa kring, hur förhandlingarna har gått med USA sedan förra mötet.

Anf.  49  KARIN THORBORG (v):

Jag vill i det här sammanhanget ställa en fråga. USA har agerat i ICAO, vilket innebär att de i praktiken vill förbjuda att man sätter miljöavgifter på flyget. Jag vet att Sverige och EU har stretat emot, men USA har ju fått med sig en del länder på sin politik. Diskuteras det över huvud taget och påverkar det diskussionerna?

Anf.  50  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Det har redogjorts från kommissionen att det har varit en fråga som man har lyft upp men det har inte påverkat kommissionens mandat från oss ministrar när det gäller att fortsätta samtalen. Nu gör nog både kommissionen och vi andra bedömningen att samtalen med USA kommer att ligga på is under några månader med anledning av presidentvalet. Det är de tydliga politiska signalerna vi har fått därifrån. Nu är nog bedömningen att de kommer att återupptas igen i början av nästa år. Då får vi se hur de väljer att profilera just den typen av frågor i de fortsatta förhandlingarna.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen. Vi går till punkt c.

Anf.  52  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Punkt c handlar om att kommissionen avser att inleda förhandlingar om upprättande av luftfartsavtal med en del nya grannländer, nämligen Marocko och några länder på västra Balkan. Kommissionen vill få vårt mandat att gå in i den typ av diskussioner och förhandlingar med de länderna som man har infört med en del andra.

Anf.  53  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag har en fråga mer av det nyfikna slaget. Det står att kommissionen anser att man bör skynda långsamt när det gäller Medelhavsområdet. Det är kanske en tvådelad fråga. Den ena är: Varför inleder man då förhandlingar med Marocko och inte med alla Medelhavsländerna samtidigt, med tanke på den Medelhavsdimension som man har lagt på mycket av transportpolitiken i övrigt?

Anf.  54  ULF HOLM (mp):

Jag visste inte om jag skulle ta upp frågan under a-, b- eller c-punkten. Min fråga gäller fortfarande miljöavgifterna och när de kommer till stånd. Den berör egentligen alla tre punkterna. Jag samlar ihop dem nu på slutet i stället. Drivs frågan att vi får en internationell koldioxidavgift på flygbränsle? Det talades om det innan, när vi hade återrapporten, men jag valde att inte begära ordet. Du pratade om hur viktigt det var, och så vidare, men ingen enda person nämnde miljöpåverkan från flyget som man också måste väga in i det här eftersom flyget står för 6 % av alla koldioxidutsläpp som finns. Om vi har koldioxidavgift på vissa produkter måste vi ha det även på flyget. Det är något som man bör ta upp i diskussion vid alla sådana här avtal och förhandlingar.

Anf.  55  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Jag kan börja med att svara på Börje Vestlunds fråga. Inget av medlemsländerna har något emot kommissionens förslag att gå in i förhandlingar med nya länder. Däremot kan man fråga sig om vi har tid och resurser för att orka genomföra alla de här förhandlingarna. Det är därför vi också har sagt att man kan skynda långsamt med ett antal länder. Vi har ett behov av att visa att vi också kommer fram med ett avtal med några av de länder som vi har inlett diskussionen med i stället för att ha pågående diskussioner och förhandlingar med alla länder utan att lyckas komma till slut med något land. Det är mer för att försöka samla erfarenheter och därmed också kunna visa goda exempel på att vi har lyckats komma fram med ett avtal som vi har sagt att man kan skynda långsamt på några områden.

Frågan om miljöavgifter internationellt är en viktig fråga för oss. Till exempel här i Sverige har Luftfartsverket ett uppdrag att titta på energiskatter på olika områden. Det har också andra luftfartsmyndigheter i andra länder. Vi eftersträvar en gemensam syn på miljöavgifter också internationellt. Det är en viktig del i de samtal som förs nu.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Så har vi punkten Övriga frågor. Finns det något att säga där?

Anf.  57  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Det finns ingenting att säga.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen. Vi är klara. Tack för i dag och trevlig helg!

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Utrikesminister Laila Freivalds

Information och samråd inför rådsbeslut angående Libyen

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar Laila Freivalds med medarbetare välkomna. Det rör en punkt. Vi går väl in på den direkt.

Anf.  60  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det handlar om ett beslut som vi förväntar oss att ministerrådet i GAERC kommer att fatta den 11 oktober. Så jag är ute i god tid. Men regeringen ska enligt planen fatta beslut i frågan den 7 oktober. Det är därför jag kommer hit nu för att förankra det i EU-nämnden.

Det handlar om det vapenembargo som EU har i förhållande till Libyen. Det var ett vapenembargo som infördes 1986 till följd av vissa terrorhandlingar som Libyen begick i Europa. Särskilt gällde det sprängningen av diskoteket La Belle i Berlin. När det hände införde FN sanktioner i början på 90-talet. De suspenderades 1999 sedan Libyen hade överlämnat två av de terrorister som var anklagade för Lockerbiesprängningen till internationella domstolen. FN-sanktionerna hävdes i september 2003. EU följde FN:s beslut om suspendering och hävde 1999 alla sanktioner utom just vapenembargot. Det är det som är kvar eftersom alla frågor inte var lösta vid den tidpunkten. Men i år, så sent som nu i september, uppnådde Tyskland en överenskommelse med Libyen när det gällde ersättningsfrågan efter La Belle-affären. Även den fråga som var utestående mellan Frankrike och Libyen har reglerats i början av året. Därigenom har Libyen nu uppfyllt alla de krav som var kopplade till vapenembargot och som gäller EU-stater.

Sveriges principiella inställning är ju att sanktioner ska släppas när det skäl varför de en gång infördes inte längre finns utan de villkor som har ställts i samband med en sanktions utfärdande har uppfyllts. Så är det alltså i detta fall.

Det innebär inte, när EU släpper vapenembargot, att det är fritt fram att exportera vapen till Libyen. Man återgår då till den vanliga ordningen. Den nationella lagstiftningen är naturligtvis utgångspunkten och också EU:s gemensamma regler för vapenexport. Vi kan notera att i modern tid har Sverige inte exporterat några vapen till Libyen.

Samtidigt som det här beslutet ska tas är det viktigt, anser vi, att EU också gör ett uttalande eftersom vi har många andra utestående frågor med Libyen. Det handlar om den mer övergripande relation som EU har med Libyen. Libyen är det enda land söder om Medelhavet som inte deltar i EU:s Medelhavssamarbete i Barcelonaprocessen. De har inbjudits att delta, men de måste ju acceptera EU:s villkor. Det finns problem i Libyen, framför allt när det gäller mänskliga rättigheter. Där är situationen på många sätt mycket problematisk. Även migrationsfrågorna är svåra med Libyen. Vi vill i sammanhanget också lyfta fram det problem vi har med de dödsdömda bulgariska sjuksköterskorna. Det handlar också om en palestinsk läkare. Det är väldigt angeläget att det uttalande som EU gör samtidigt som vapenembargot lyfts tydligt visar att vi ställer krav på Libyen att uppfylla de krav som i och för sig hela tiden har framställts till dem när det gäller MR-situationen i allmänhet, migrationsfrågorna och också dessa mycket konkreta ärenden som handlar om sjuksköterskorna och läkaren.

Anf.  61  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag vill bara framföra att jag från Moderaternas sida tycker att det är en bra föredragning och att det skulle ligga väl i linje med hur EU nu försöker spela en roll genom att söka dialog. Det är också viktigt det som utrikesministern slutade med, att hela tiden vara mycket klar med villkoren för fortsatt EU-samarbete. När man nu tar det tillfälle som ges när det är en annan stämning från Libyen är det viktigt att man mycket klart framhåller frågor om demokrati och mänskliga rättigheter som ett av villkoren, vad jag förstår, att komma in i Barcelonaprocessen. Det är en väldigt spännande och viktig tid. Jag tycker att det är rimligt att man nu häver vapenembargot. Samtidigt finns det ju, som utrikesministern säger, annan lagstiftning som antagligen omöjliggör att vi från svensk sida skulle exportera.

Jag har ingenting att invända mot den föredragning som vi har fått. Jag vill också passa på att säga att jag tycker att det är en mycket bra ordning att även om utrikesministern är stressad att hinna hit före regeringssammanträdet och förankra ståndpunkten.

Anf.  62  KARIN THORBORG (v):

Det är viktigt hur det här kan uppfattas i Libyen eller i omvärlden. Det måste väldigt tydligt framgå att code of conduct fortfarande gäller och att det som upphör att gälla är de tillfälliga sanktionerna efter terrordåden eftersom villkoren har uppfyllts. Det är oerhört viktigt att det blir det uttalande som utrikesministern talar om samtidigt som man upphäver dem så att man gör klart för omvärlden att det nu absolut inte är fritt fram att börja sälja vapen till Libyen.

Anf.  63  ULF HOLM (mp):

Jag instämmer i tidigare inlägg om att det är rimligt att man upphäver det här nu eftersom det finns andra, till exempel svenska, regler för vapenexport. Det är viktigt.

Jag har en fråga om EU-uttalandet om Medelhavssamarbetet. Det borde vi kanske ta upp på ett annat möte längre fram med den svenska positionen. Det finns ju flera utredningar som visar på att det förslag som har arbetats fram kommer att innebära att det i princip är EU som tjänar storkovan på att liberalisera marknaden eftersom man öppnar upp för vissa Medelhavsländer. Jag tycker att det borde vara ömsesidigt, att båda marknaderna öppnas upp.

Jag undrar också om migrationsfrågor. Vad innebär det mera konkret? Är det återtagandefrågan eller någonting annat? Det är ju inget som jag kan stödja att de som har sökt politisk asyl i EU-länderna kommer tillbaka till Libyen. Det får gärna utvecklas lite.

Anf.  64  AGNE HANSSON (c):

Jag kan också instämma. Som jag ser det finns inte skälen kvar längre. Då är det riktigt att man vidtar de här åtgärderna. Jag instämmer också i vad Gunilla Carlsson sade om att det är en föredömlig handläggning i god tid innan det ska hända.

Vi är väl alla lite oroliga för att detta uppfattas som att trycket på Libyen när det gäller mänskliga rättigheter och migrationsfrågor lindras. Jag hoppas att Muammar Khadaffi inte gjorde en så stor charmoffensiv när han besökte EU senast så att han har fått den uppfattningen. Jag vill också framhålla att det är viktigt att uttalandet får en sådan utformning så att det inte råder något tvivel på den punkten.

Min fråga är: Kan utrikesministern säga någonting om vad uttalandet ska innehålla? Föreligger det någon diskussion eller skiss på vad det ska innehålla i det här läget?

Anf.  65  CARL B HAMILTON (fp):

Om man nu lyfter vapenembargot som det står här i texten träder ju annan lagstiftning i kraft, nämligen nationell lagstiftning om vapenexport och EU:s gemensamma regler för vapenexport. Min fråga är: Tillåter EU:s gemensamma regler för vapenexport export till Libyen fortsättningsvis?

Anf.  66  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

När det gäller Barcelonaprocessen och det samarbete som EU har med Medelhavsländerna syftar det samarbetet naturligtvis till att det ska tjäna både EU och dessa länder. I samarbetet är ett starkt inslag att EU vill främja en utveckling i de här länderna, både i ekonomiskt avseende och vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Det handlar om att utnyttja möjligheten till samarbete för att få ett bättre sakernas tillstånd. Det är båda parter som ska tjäna på det. Samarbetet syftar inte till att EU ska få en bättre handelssituation med de här länderna. Barcelonaprocessen är ett betydligt bredare politiskt projekt.

Det uttalande som kommer att göras kommer att vara väldigt övergripande och peka just på den pågående diskussion som vi har med Libyen när det gäller att få till stånd ett samarbetsavtal med dem. Där pekar vi på de villkor som EU ställer på en samarbetspartner, och där nämns mänskliga rättigheter och migrationsfrågor. Men det uttalandet kommer inte att gå närmare in på detaljerna kring det hela.

När det gäller migrationsfrågorna finns det en rad olika problem, inte minst det faktum att många flyktingar från Libyen dör på vägen till Europa. Det är oacceptabelt och måste hanteras på något vis, men i det här uttalandet kommer det inte att finnas några mer konkreta lösningar. De återkommer längre fram i samband med att särskilda avtal träffas. Det blir en annan minister än jag som kommer att föredra de frågorna.

Det är egentligen den nationella lagstiftningen i varje EU-land som reglerar hävandet av embargot. Den här code of conduct är mer allmänt övergripande. Jag kan inte påstå att den i sig är tillräcklig för att säga att inga vapen kan säljas från något land. Det kräver att varje land också har följt upp detta med en lagstiftning. Jag kan tala för Sverige, men jag kan inte uttala mig om alla EU:s länder och hur deras lagstiftning ser ut i relation till code of conduct.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  68  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Herr ordförande! Jag undrar om vi har möjlighet att under några korta minuter få lite information inför utrikesministerns förestående resa till Turkiet. Det råder ju nu en tveksamhet med anledning av ministermötet mellan Islamiska konferensen och EU. Jag tycker att det vore bra eftersom utrikesministern och Sverige har ett så starkt engagemang när det gäller Turkiets relationer till EU och eftersom avin kommer på onsdag. Jag undrar om vi kunde få höra något kort om de kontroverser som jag uppfattar har tillkommit mellan EU:s ordförandeskap och Turkiet. Utrikesministern ska ju åka dit, och jag tror att det är en väldigt bra signal att Sverige är engagerat och vill ha en konstruktiv roll. Eftersom detta är på gång tycker jag att det vore bra om nämnden fick en kort information. Det är ingenting som behöver förankras. Jag undrar om det är möjligt.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Det var en chansning. Det här är egentligen en fråga för utrikesutskottet. Vi har ett ganska pressat tidsschema. Jag vet inte om utrikesministern vill säga någonting.

Anf.  70  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Låt mig säga några ord. Det har seglat upp ett problem som har att göra med Cypern. Den här konferensen blir inte av. Jag vill ha med mig riksdagsmän på den här resan. Jag tycker att det är en så angelägen fråga hur Sverige utvecklar sin bilaterala relation till Turkiet. Jag ser gärna att vi samverkar parlamentariskt kring detta.

Vi hade tänkt att vi först skulle vara med på den här konferensen för att sedan övergå till det bilaterala. Nu blir det inte på det viset. Min ambition är att vi ändå ska utnyttja tillfället och om möjligt träffa människor även i Istanbul. Vi får se. Det är oklart hur resan ska läggas upp i den här delen, men min ambition är att vi börjar med Istanbul och har möten som vi ur svensk synvinkel finner värdefulla för att utnyttja det här tillfället. I övrigt genomför vi resan så som det var planerat.

Det här är ju en konsekvens av hur folkomröstningen på Cypern utföll. Det är lite problematiskt att detta inte löstes. Där hänger det med konsekvenser, och det får fortsättas att hanteras.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Det lär ju återkomma i andra organ i riksdagen.

Då tackar vi utrikesministern och hennes medarbetare.

3 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsument (sysselsättning)

Statsrådet Hans Karlsson

Rapport från ministerrådsmöte den 1 och 2 juni 2004 samt från informellt arbetsmarknads- och socialministermöte den 9 juli 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 4 oktober 2004

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar statsrådet Hans Karlsson med medarbetare välkomna.

Vi gör väl som vanligt att vi börjar med en rapport från tidigare ministerrådsmöte, och sedan går vi in på kommande möte.

Varsågod!

Anf.  73  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Tack så mycket! Jag ska börja med att lämna en rapport från rådsmötet den 1 juni och påminna om att vi som vanligt har skickat in en skriftlig återrapport från mötet till nämnden. Sedan ska jag också nämna några korta ord om det informella ministermöte som vi hade i Maastricht den 9–11 juli.

Den 3 juni kunde EPSCO-rådet nå en politisk överenskommelse om sysselsättningspaketet 2004.

Sysselsättningsriktlinjerna är numera långsiktiga, och inga förändringar föreslås jämfört med 2003. Rekommendationen till sysselsättningsrekommendationer har också ändrats med hänsyn till såväl den reviderade strategin som rapporten från högnivågruppen som leddes av Wim Kok och som levererades i november 2003.

Vid det informella mötet i Maastricht var det övergripande temat den nya socialpolitiska agenda som ska gälla från 2006 till 2010. I det sammanhanget diskuterades även de utmaningar som den ökade globaliseringen ställer inför framtiden. Kommissionär Dimas framhöll under diskussionen vikten av att öka arbetstagarnas kapacitet att stanna kvar på arbetsmarknaden, varvid jag påtalade att det inte minst för dessa ändamål är viktigt med starka arbetstidsdirektiv och bemanningsföretagsdirektiv. Jag påtalade även att det är viktigt att det i EU finns en grundläggande norm för att åstadkomma konkurrensneutralitet.

Under mötets senare del diskuterades prioriteringar inom den framtida sociala agendan. Där lyfte vi i Sverige fram kvaliteten i arbetet som en viktig åtgärd för att möta den demografiska utmaningen.

Till samrådet i dag inför EPSCO-rådet den 4 oktober vill jag tala om att på dagordningen för mötet står beslutspunkter gällande Bilbao- och Dublinbyråerna samt diskussion om arbetstids- och bemanningsföretagsdirektiven. Jag ska också säga att ordförandeskapet har strukit punkt b under övriga frågor på dagordningen.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen begär ordet godkänner vi rapporterna och går in på ministerrådsmötet. Den första punkten är punkt 6 om upprättande av en europeisk arbetsmiljöbyrå.

Anf.  75  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Syftet med den punkten och det som ska behandlas där är ju att anpassa verksamheten till att vi nu har 25 ledamöter. Det är skälet till att detta har gjorts.

Den europeiska arbetsmiljöbyrån med säte i Bilbao påbörjade sin verksamhet hösten 1996. Kommissionen har den 23 april 2004 antagit ett meddelande i vilket man presenterat utvärderingen av byråns verksamhet och förslag till ändringar i förordningen om inrättande av byrån. Utvärderingen och förslagen baserar sig på en extern utvärdering och synpunkter från intressegrupperna, det vill säga regeringarna och arbetsmarknadens parter i den rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor. I förslagen har beaktats konsekvenser av utvidgningen med nya medlemsländer samt den antagna arbetsmiljöstrategin för åren 2002–2006. Strävandena har varit att åstadkomma liknande regler för de tre partssammansatta EU-organen.

När det gäller den organisatoriska strukturen har även den nyligen genomförda reformeringen av rådsbeslutet om den rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor beaktats.

Sverige välkomnar en allmän riktlinje om en reviderad rådsförordning om den europeiska arbetsmiljöbyrån i Bilbao.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då har vi bildandet av en europeisk fond för förbättring av levnads- och arbetsvillkor.

Anf.  77  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Herr ordförande! När det gäller Dublinfonden är det samma skäl som i föregående punkt, men innehållet är naturligtvis inte exakt detsamma. För att spara tid skulle man kunna säga att vi också stöder kommissionens förslag när det gäller den förändringen. Jag skulle kunna avstå ifrån att redovisa detaljförändringar i den om det också kan vara nämndens mening.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Frågan har ju också varit uppe i EU-nämnden tidigare i år inför rådets mötet den 1 och 2 juni. Då fanns det inga synpunkter.

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt 8 handlar om arbetstidens förläggning.

Anf.  79  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Här blir det genast lite tricksigare. Vid mötet i oktober ger det nederländska ordförandeskapet medlemsstaterna möjlighet att framföra synpunkter på det förslag till direktiv som kommissionen nyligen presenterat. Direktivförslaget är en paketlösning i enlighet med behovet av att finna en godtagbar balans mellan flexibilitet för verksamheter och arbetstagarens skydd för hälsa och säkerhet.

Kommissionens förslag innehåller fyra huvudpunkter. Den första är att den tillåtna längsta perioden över vilken genomsnittsberäkning av veckoarbetstid kan tillåtas genom lagstiftning förlängs från i dag maximala sex månader till tolv månader.

Den andra delen i paketet är att i bestämmelsen som reglerar begreppet arbetstid införs en definition av inaktiv jourtid som inte betraktas som arbetstid.

Den tredje punkten innebär att kompensationsledighet ska få läggas ut inom 72 timmar efter avslutat arbetspass i stället för omedelbart, vilket var i enlighet med EG-domstolens hittillsvarande praxis.

Den fjärde punkten innebär att avseende så kallade opt out införs ett krav på att avvikelse från regel om maximal veckoarbetstid måste ske genom kollektivavtal. Det är det ena som är nytt. Där det inte finns kollektivavtal eller facklig representation ska en individuell opt out vara möjlig utan stöd i kollektivavtal men med vissa hårdare krav för tillämpningen jämfört med i dag.

Den svenska ståndpunkten som jag, efter samrådet i dag, avser att framföra på måndag är att det här förslaget till paketlösning som kommissionen lämnar utgör en god utgångspunkt för att lösa de problem som finns med arbetstidsdirektivet. Definitionen av begreppet arbetstid, särskilt vad avser jour, ligger exempelvis i linje med vad den svenska regeringen tidigare uttryckt. Dock anser jag, i motsats till vad kommissionen har föreslagit, att opt out-möjligheten bör avskaffas helt. Det skulle, om det skulle behövas i en uppgörelse, kunna ske på sikt, alltså under en övergångstid, men den ska fasas ut.

Det här är den svenska positionen. Skälet är att opt out-möjligheten utgör ett hot mot arbetstagarnas arbetsmiljöskydd, och det finns en risk att den kommer att användas i större utsträckning, inte minst i de nya medlemsstaterna. Det riskerar att försvaga skyddet för arbetstagarna på hela den europeiska nivån och snedvrida konkurrensen mellan medlemsstaterna.

Avsteg från regeln om maximal genomsnittlig veckoarbetstid kan enligt min mening endast ske genom att man har kollektivavtal. Det handlar fortfarande om opt out. Det ska bara kunna ske genom kollektivavtal. Det är den svenska ståndpunkten.

För att regeringen ska kunna stödja ett förslag som innehåller möjlighet till avsteg från regeln om veckoarbetstid måste det innebära en väsentlig skärpning av villkoren för tillämpning av opt out som innebär ett fullgott skydd för arbetstagarna.

Vad avser den föreslagna lösning som går ut på att individuella avtal tillåts på arbetsplatser där det inte finns kollektivavtal och där det heller inte finns någon facklig organisation som kan sluta kollektivavtal är det uppenbart att en sådan lösning kan få skadliga konsekvenser.

Det finns en uppenbar risk för att en sådan ordning skulle kunna utgöra ett incitament för arbetsgivare att inte teckna kollektivavtal och att motverka bildandet av fackliga organisationer om man får ett sådant motiv genom den opt out-regel som är föreslagen.

Anf.  80  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Herr ordförande! Det är viktigt att vi gör en samordning när EU kommer med sina direktiv och att det hänger ihop med propositionerna till riksdagen. Nu ska man titta igenom direktivet. Samtidigt har vi till riksdagen fått en proposition i precis samma ärenden där man tar upp just den omdiskuterade jourtiden.

Ministern sade att det nu förs diskussioner på kommissionsnivå att man ska börja definiera om ordet jourtid. Samtidigt ska vi fatta ett beslut här i riksdagen. Regeringen har framfört att det är bra som det är. Varför lägger man fram en proposition så nära i tiden när man samtidigt har ett översynsarbete? Motionstiden gick ut onsdags.

Jag skulle gärna vilja ha lite mer belysning av vad som egentligen menas med inaktiv tid. Jag vill höra vad ministern säger om detta och höra hans definition av inaktiv jourtid.

Det står: Kommissionen belyser kortfattat frågan om behovet av att förena arbets- och familjeliv och menar att aspekten bör tas med i arbetet med översyn av direktivet. Jag skulle vilja säga att man måste göra det. Det är oerhört viktigt att man får det att fungera väldigt väl.

Anf.  81  BO KÖNBERG (fp):

Jag har en fråga om hur det påverkar behovet av läkare i vårt land. Frågor som rör opt out med mera kommer Carl B Hamilton in på lite senare.

Frågan har diskuterats flera gånger. Vi har drygt 25 000 läkare i landet. Det är någorlunda hyggligt. Det har i debatten talats om att det skulle behövas 3 000–4 000 till om man genomförde EG-domstolens uttolkningar. Är dessa risker undanröjda enligt statsrådet?

Anf.  82  ANDERS G HÖGMARK (m):

Herr ordförande! Man kan konstatera att det befintliga direktivet, som vi inte har implementerat i Sverige, är dåligt. Det är förmodligen skälet till att vi inte har implementerat det. Vi har dessutom anmält det som ett exempel på ett regelsystem som är försvårande ur konkurrenssynpunkt. Det var ett av de 32 som togs upp och pekades på i nämnden.

Det finns förbättringar i det som nu presenteras, men det är långtifrån bra. Det finns fortfarande stora farhågor för att det är kostnadsuppdrivande. Framför allt avspeglar allt detta, herr ordförande, konflikten mellan å ena sidan det legalistiska synsätt som man ofta har ute på kontinenten där man reglerar med lag och å andra sidan vår tradition här uppe att via kollektivavtal reglera detta.

Det här är ett exempel på – och det finns många andra exempel – att det är rackarns svårt att kombinera detta. Det blir inte bara dubbelt dåligt att kombinera, utan det blir kolossalt mycket sämre. Jag är i likhet med Bo Könberg väldigt intresserad att få reda på just kostnadsaspekten. Det har nämnts siffror som är avskräckande kostnadsuppdrivande.

I grunden tycker jag att det finns skäl att starkt ifrågasätta om förbättringarna av det förslag som ligger är så bra att är acceptabelt att anta det och att vi skulle implementera det därefter. Det är bättre, och det har jag sagt.

Anf.  83  KARIN THORBORG (v):

Jag har en allmän synpunkt som gäller både denna fråga och nästa fråga, punkt 9. Det finns ett behov av att reglera för anställda. Det jag tycker är viktigast övergripande är att regeringen bör arbeta för att hävda och föra fram att de svenska kollektivavtalen godkänns som reglerande instrument. Jag har en liten fråga. Hur mycket kan vi hävda dem i EU-arbetet? Jag är lite osäker på hur mycket vi kan hävda dem.

Anf.  84  CARL B HAMILTON (fp):

Det gäller frågan om opt out. Det är en betydligt större fråga än vad som står här. Det är en fråga som aktualiserades redan på 1840-talet. Man vill från de importerande ländernas sida, och de konkurrerande ländernas sida, höja tillverkningskostnaderna hos konkurrenterna genom olika typer av lagstiftning och krav. Det är en fråga som ständigt återkommer internationellt.

Det är som ministern sade här. Udden är riktad mot de nya medlemsländerna för att höja deras tillverkningskostnader så att de ska bli mindre konkurrenskraftiga i Västeuropa. Vi är på kommissionens linje i detta hänseende. Låt mig verkligen understryka att dessa länder är betydligt fattigare än Sverige. De har många brister jämfört med Sverige. Då är frågan hur de ska komma till rätta med det. De måste få konkurrera.

Det som ministern kallar snedvridning av konkurrensen kallar de möjlighet att konkurrera och vara konkurrenskraftiga. Skulle vi rycka undan detta skulle vi under en längre tid hålla dem i en sämre levnadsstandard för hela deras befolkning för både dem som arbetar och dem som inte arbetar. De långsiktiga möjligheterna till en god arbetsmiljö och bättre arbetsvillkor i dessa länder motarbetas om vi genom regler i vår del av Europa skulle diskriminera och motverka deras konkurrensförmåga.

Det är en väldigt viktig principiell fråga huruvida man är för eller emot frihandel, och i detta fallet inom Europa. Att ett land är fattigt är i varje fall inte för oss liberaler en anledning att diskriminera det. Det kan aldrig vara en grund att diskriminera ett land och ett lands befolkning att de i utgångsläget är fattiga och har sämre villkor än vad vi har, inklusive arbetsmiljö.

Det är en beskrivning här i texten som jag tycker är felaktig. Det står så här: Redan i dag kan en tendens noteras där europeiska företag försöker stärka sin konkurrenskraft genom förlängd arbetstid för arbetstagarna. Det syftar naturligtvis på Tyskland och Frankrike. Jag vill då påminna om att detta naturligtvis sker under starkt fackligt motstånd men ändå genom överenskommelser på arbetsmarknaden i de två länderna. Det är inte ett övergrepp som begås här. Det är en anpassning som är oerhört smärtsam men som dock sker genom en förhandling med de fackliga organisationerna.

Anf.  85  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag tänkte bara säga till Anders G Högmark att det är roligt att Moderaterna åtminstone här i EU-nämnden är så positiva till kollektivavtalets värden. Det ska vi naturligtvis hoppas att ni fortsätter att vara. Det är viktigt att vi betonar det.

Jag tänkte ställa en fråga. Det handlar om vad det är som ska beslutas den här gången. Vad jag förstår av de underlag vi fått ska det vara en diskussion. Hur ser tidsaspekten ut? När kommer man att sätta ned foten? När är det skarpt läge?

Anf.  86  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Den första frågan gällde behandlingen av och ett försök till förändring av direktivet kontra propositionen vi har lämnat. Rättsläget för jourtid är att det gäller redan i dag i Sverige liksom i alla andra länder. Vi kommer inte runt det. Det är en del av EG-rätten, och det har vi att leva med.

Vi har fått kritik från kommissionen som stämmer oss för att vi inte har implementerat direktivet. Vi lyckas inte imponera på kommissionen genom att säga att vi skulle vilja avvakta förändringen innan vi implementerar hela arbetstidsdirektivet i svensk lag. Det duger inte. Den fällan kommer vi inte ur.

Det vi nu kan göra är att med ett nytt direktiv försöka vrida rättsläget till någonting som är bättre och gynnsammare. I avvaktan på det gäller direktivet och svensk lag. Gick det att förstå? Det gjorde det nog. Det var i varje fall avsikten.

Frågan var: Vad är inaktiv jourtid? Vi har John Pettersson här som är arbetstidsexpert och jurist. Han kanske kan hjälpa mig att definiera det mera precist. Jag skulle med en amatörformulering kunna säga följande. När man arbetar under jour är det arbetstid. När man inte arbetar under jour, även om man är på arbetsplatsen, är det inte jour. Tidigare var jour allting så fort man var på arbetsplatsen. Kan John Pettersson komplettera mig?

Anf.  87  Departementssekreterare JOHN PETTERSSON:

Jag tror inte att det behövs så mycket komplettering. Det var en mycket bra beskrivning. Det är när man befinner sig på arbetsplatsen och står till arbetsgivarens förfogande för att vid behov utföra arbete men inte gör det. Typfallet är väl den sovande läkaren i rummet bredvid mottagningsrummet, skulle man kunna säga.

Anf.  88  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Jag hoppar över frågan om familjelivet. Den ska John Pettersson få förbereda sig lite grann på, så hinner jag tänka medan han pratar nästa gång.

Sedan hade jag en fråga till. Löser detta läkarproblematiken i Sverige? Ja, det gör det, skulle jag vilja säga. Detta är väl den optimala lösning som går att få till.

Det är också svaret på en senare fråga. Är det meningsfullt att nu laborera med direktivet och försöka krångla med det och i förhållande till propositionen? Hur blir det med allting? För oss är det väldigt angeläget att vi får en ändring i direktivet. Det är enda chansen för att vi ska kunna angripa rättsläget vi har i dag med jourbestämmelserna. Det skapar verkligen påfrestningar på framför allt läkarna. Den lösningen har vi inom räckhåll. Den råder det hygglig enighet om. Det råder till och med total enighet om jourtiden.

Det som flera med oss lagt in som olika villkor i detta är opt out-regeln. Ska man ändra på det ena ska man också ändra på det andra, resonerar flera av oss. Sedan vill man ha en paketlösning för att lösa upp alltihop.

Du tog upp frågan om kostnadsdrivande avtal och lag, Anders G Högmark. Din fråga var också: Blir det här bättre? Ja, det blir bättre med jouren. Det har jag redan svarat på. Vi får se om du nöjer dig med det eller om du kommer tillbaka.

Det frågades om de svenska avtalens ställning. Om det finns något slutligt svar på den frågan skulle det svaret möjligen börja formuleras när vi ska behandla tjänstedirektivet. Där kommer det att bli nödvändigt med skarpa diskussioner. Vi får också en test på hur avtalssystemet ska förhålla sig till den fria rörligheten av varor och tjänster.

Så här långt är min erfarenhet att vi får stöd för att kunna behålla och använda kollektivavtalen i Sverige för att lösa frågor på arbetsmarknaden. Det är en väldig omgång som måste tas varje gång eftersom kunskapen är så dålig. Men när vi gör det visar det sig att vi kan skydda det svenska partssystemet och de svenska kollektivavtalen.

Det ser ni inte minst på nästa punkt. Också när det gäller detta finns det inga hot därvidlag. Men det blir heller inte det slutliga svaret. Det kan däremot komma i anslutning till tjänstedirektivet.

Carl B Hamilton tar upp en stor fråga. Man kan från en utgångspunkt säga att få konkurrera med sämre löner och anställningsvillkor är en möjlighet för vissa länder, personer eller företag, vilket man nu vill. En annan utgångspunkt, som är min, är att det är en osund och orationell konkurrens.

Det är rimligt att man konkurrerar med samma löner eller med samma lönekostnader. Man konkurrerar med kunskap, effektivitet, förmåga att rationalisera och organisera jobbet medan villkoren för människor är lika. Det är olika synsätt. De finns i spänningsfältet inom politiken.

Ska vi bygga ett Europa och nu också med de nya medlemsländerna duger det inte att bara försöka stärka förutsättningarna för marknaden att agera. Det gäller också att ta med den sociala dimensionen. Ska vi få legitimitet för hela EU-projektet måste också människor se att det handlar om både marknad och sociala villkor. Jag tror att det är en förutsättning, och det går hand i hand.

De nya medlemsländerna får nu chans att växa. Det gör det också möjligt för dem att växa med löne- och anställningsvillkor. Det är väl det som är kraften. Men det är klart att det blir väldigt stora påfrestningar om det under en tid ska innebära att man får konkurrensfördelar av att ha lägre löner. Det blir oerhörda spänningar.

Den sista frågan var: Vad är det som ska besvaras den här gången? Det kommer inte att bli något skarpt läge den här gången. Nu undersöks förutsättningarna för att gå vidare med ett slutligt förslag om en kompromiss om dessa frågor. Det kan väl Gustav Lindgren, John Pettersson eller någon hjälpa till med. Det finns väl förutsättningar. Alla vill att det ska gå snabbt.

Nästa rådsmöte skulle kunna vara en sådan tidpunkt då man behandlar ett slutligt förslag. Men jag har i huvudet inte riktig koll på hur parlamentet kommer in i den processen. Det kan Gustav Lindgren komplettera med. Kan du kort säga någonting om familjefrågan, John Pettersson?

Anf.  89  Departementssekreterare JOHN PETTERSSON:

Det nämndes tidigare att möjligheten att kombinera arbetsliv och familjeliv var en viktig fråga när man tittar på arbetstidsregler. Det är också en uppfattning som regeringen har uttryckt tidigare i processen när regeringen har lämnat synpunkter på det meddelande som kommissionen presenterade i januari i år. Då uttryckte regeringen att det är frågor som man måste beakta när man bestämmer hur arbetstidsregler ska se ut.

Den fråga som det egentligen handlade om här från kommissionens sida var att införa nya regler i direktivet. Man var inte riktigt klar på exakt vad man hade tänkt sig. Men det antyddes lite försiktigt att det kunde röra sig om till exempel regler om flextid och liknande saker.

Den svenska regeringens inställning till det var och är att de frågorna löses bäst på nationell nivå och då i första hand av arbetsmarknadens parter. Det är det system vi har i Sverige. Det var flera andra länder som också delade den uppfattningen. Kommissionen delar också den numera och har därför inte fört fram något förslag i direktivet om detta annat än att det i en preambel finns ett uttalande om att medlemsstaterna ska stödja arbetsmarknadens parter i att ta fram regler som främjar möjligheten att förena arbetsliv och familjeliv. Det är någonting som den svenska regeringen helt klart kan stödja.

Anf.  90  CARL B HAMILTON (fp):

Jag blev väldigt förvånad över uttalandet att man skulle ha samma lönekostnader i de europeiska länderna och att om man inte har det är det en osund och orationell konkurrens.

I Estland, Lettland och Litauen, för att ta några närliggande länder, har de ett löneläge som kanske är en femtedel av vad det är i Sverige, och de har en produktivitet som i motsvarande mån är lägre. Ministern säger att de ska konkurrera med kunskap och inte med lägre löner. De har mycket lägre kunskapsnivå. Det har inte haft folkskola, gymnasier, universitetsutbildning och teknikutveckling som vi har haft på denna sidan av Östersjön. Om man driver det kravet kommer man att säga till de länderna: Ni kan i stort sett se att större delen av er arbetsföra befolkning ska leva i arbetslöshet. Det är konsekvensen av det.

Det är också märkligt. Sedan växlar Hans Karlsson argument och säger dessa länder ska växa i fråga om lönevillkor och arbetsvillkor. Precis. Men det kan de inte göra om de från början ska ha en strypsnara om halsen där de ska ha samma villkor och tillverkningskostnader som vi har. Om Hans Karlsson skulle turnera i Östeuropa med det skulle det uppfattas som en ekonomisk krigsförklaring från svensk sida mot dessa länder. Det är inte första gången det händer i svensk historia.

Nu skakas det på huvudet här på andra sidan bordet. Men man ska veta att på 1870-talet och 1880-talet drev Frankrike mycket hårt denna linje bland annat mot Sverige. Svenskarna var de stora bovarna i Europa som hade så låga och usla löne- och arbetsvillkor. Men hade vi då utestängts från export till Storbritannien, Frankrike och andra länder vid den tiden hade vår ekonomiska utveckling varit i motsvarande mån betydligt sämre under de senaste hundra åren.

Det här är en väldigt fundamental skillnad om det är så att den socialdemokratiska regeringen driver en linje inom Europeiska unionen som är helt annan än den som man driver till exempel i WTO, där man säger att u-länderna måste få ökat tillträde och ökade konkurrensmöjligheter på våra marknader, medan man driver en principiellt motsatt linje inom Europeiska unionen. Vad ska ett land som Turkiet hamna? Det är ett mellanfall.

Det här blir en väldigt intressant diskussion och politiskt spännande fråga i svensk politik framöver om den linje som Hans Karlsson driver skulle segra över den linje som Leif Pagrotsky försöker driva globalt.

Anf.  91  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag har tre noteringar. Jag har lyssnat på vad statsrådet säger om jourtiden. Detta bedöms som vara rimligt tillgodosett. Jag kan helt och fullt instämma i det Carl B Hamilton säger, inte minst med tanke på hänvisningen till u-länderna. Det är bisarrt att kombinera resonemangen med att u-länderna ska få ökad tillträde till marknader och kritiken mot till exempel jordbruksstödet i CAP.

När det sedan gäller kollektivavtalet har jag alltid haft den uppfattningen att fria avtal är fundamentet i rättsstaten och väl förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Anf.  92  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Carl B Hamilton drar ut resonemangen fullständigt in absurdum. Vi diskuterar inom EU vilka lägsta standarder vi ska ha inom vissa frågor. Min och regeringens uppfattning är inte att vi ska missionera för att alla ska ha samma löneavtal i hela Europa. Det tycker vi att parterna ska göra. Det flesta andra länder tycker att det är regeringar och riksdagar som ska bestämma vilka löner det ska vara. Vi tycker inte det. Vi tycker att det ska göras upp i fria förhandlingar. Det blir bäst. Det gör att det också blir möjligt att bedriva verksamhet i länderna, och det blir legitimitet i lönesättning. Vi tycker så. Vi ska inte reglera löner.

Sedan uppstår frågor. Finns det andra områden där vi ska ha en socialt lika standard? Så svarar vi gemensamt inom EU: Ja, vi prövar om det ska finnas när det gäller arbetstider. Vi prövar om det ska finnas när det gäller bemanningsföretag och några andra delar. När vi nu ska försöka oss på att skapa en gemensam standard företräder vi linjen att när vi gör det ska den också vara lika. Annars kan vi lika gärna avstå från att göra en standard.

Det finns ingen anledning att försöka att göra olika standard. Det är det redan i dag. Vi behöver inga direktiv för att ha olika standard. Vi behöver direktiv för att ha lika standard. Det är vad det handlar om när det gäller opt out. Den fråga som vi nu diskuterar handlar egentligen bara om huruvida ett land ska få göra undantag från ett direktiv eller inte.

Det land som främst förfäktar möjligheten till undantag är inte det fattigaste landet i Europa, utan det är ett av de rikaste. Det är nämligen England. Det är det som är förespråkare för att man fritt ska få göra upp om vilka arbetstider som ska gälla mellan enskild löntagare och arbetsgivare. Det tycker vi är en dålig och en för löntagarna väldigt försvagande position. Det är i synnerhet konstigt när England är förespråkare för den linjen.

Vi tycker att det ska vara lika tillämpning. Det finns ingen anledning att först fatta beslut om ett direktiv som innehåller en bestämmelse om att länderna inte behöver följa direktivet. Jag tycker att det är korkat rent ut sagt. Det är den svenska positionen.

Sedan är frågan om det går att göra i en uppgörelse. Det är vad vi förfäktar i andra sammanhang. När vi har bestämmelser redan i tillämpning kan det behövas en tid för att fasa in. Parter behöver kunna diskutera, och man behöver ställa om i produktion och annat.

Vi är öppna för att diskutera övergångslösningar eller att möjliggöra avvikelser. Men det ska ske i kollektivavtal där parterna själva får göra upp om huruvida man vill avvika från direktivet eller inte. Det skulle då partnerna i England kunna göra till exempel med stöd av direktivet.

Detta är inte en svensk socialiseringspolitik för hela EU. Det är att skapa lika regler på vitala sociala områden.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Punkt nr 9 handlar om bemanningsföretag.

Anf.  94  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Det nederländska ordförandeskapet har nu på dagordningen till den 4 oktober satt upp direktivet om arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag för en riktlinjedebatt. Syftet är att utröna om det finns möjlighet att komma fram till en kompromisslösning i ärendet. Frågan står angiven för politisk överenskommelse vid decembermötet.

Det här ärendet har inte behandlats sedan jag var hos nämnden inför rådsmötet den 3 juni 2003. Vid det mötet framkom att medlemsstaternas olika ståndpunkter stod alltför långt ifrån varandra för att en kompromiss skulle kunna nås. Det dåvarande grekiska ordförandeskapet lämnade frågan olöst. Inte vare sig det italienska eller det irländska ordförandeskapet har aktualiserat frågan om bemanningsdirektiv.

EU-nämnden har inför tidigare ministerrådsmöten fått föredragning om bakgrunden till direktivförslagets innehåll. Därför tänkte jag inte upprepa det i dag. Som jag sade tidigare ställer sig regeringen positiv till ett direktivförslag. Vi arbetar för att direktivet ska tillåta avvikelser genom kollektivavtal. Denna undantagsmöjlighet ska utformas på ett sådant sätt att arbetsmarknadsparternas autonomi inte begränsas.

Detta har varit viktiga frågor under förhandlingarna. Vi har haft framgång med den linje som jag tidigare har rapporterat om som en del i en överenskommelse. Därför vill jag understryka att den överenskommelsen förutsätter att Sverige stöder direktivet i övrigt. Genom det stöd som vi har fått har vi kunnat delta konstruktivt i förhandlingarna. I gengäld har vi fått gehör för lösningar som är anpassade till svenska förhållanden.

Ordförandeskapet har nu valt att fokusera på frågan om karensperiod för att fastställa om möjligheter finns att nå fram till en kompromiss. Vi har från svensk sida inte något problem i sig med att som ett första steg diskutera frågeställningen om övergångsperioden för att nå en kompromisslösning. Men vi anser att det är viktigt att övriga utestående frågor inte förbises i en kommande kompromiss.

De frågor som lagts på bordet inför rådsmötet nu gäller aspekter som kan diskuteras för att komma till en lösning. Det som berörs är hur man i kompromissen ska ta hänsyn till de olika nationella förutsättningarna att använda sig av undantagsmöjligheten samt en eventuell begränsning av användningen av undantagen. Det är alltså snarare möjliga utgångspunkter för diskussionen än frågor som ska besvaras.

Det tidigare ståndpunkten som jag presenterat vad gäller en karensperiod gäller fortfarande för regeringens vidkommande. Det viktiga är att en kompromiss inte innehåller en permanent karensperiod. Utgångspunkten bör vara att direktivets grundläggande princip om likabehandling i varje fall på sikt ska gälla från dag ett.

Anf.  95  ULF HOLM (mp):

Det skulle vara en politisk diskussion, det här, men jag noterar att frågan om att EU ska kunna reglera minimilöner fortfarande är med. De svenska remissinstanserna, bland annat den svenska fackföreningsrörelsen, har varit starka motståndare till det. Man tycker inte att politiker ska besluta om löner utan att det ska regleras i kollektivavtal. Det har ni alltså inte lyckats med att få bort?

Sedan står det ju när det gäller kollektivavtalen, punkt 2, att undantag kan göras inom kollektivavtalen så länge dessa kan garantera en adekvat skyddsnivå. Det betyder väl samma sak som att kollektivavtalen ska vara bättre? Eller vad betyder ”adekvat skyddsnivå”?

Anf.  96  ANDERS G HÖGMARK (m):

Herr ordförande! Den här frågan har ju delvis också bäring på de diskussioner som vi hade på den förra punkten. Det är väl alldeles uppenbart att man kan utforma regelsystemet på ett sätt som gör att den fria rörlighet som flertalet i alla fall påstår sig vilja se i Europa, frihandel och möjligheten att kunna dra nytta av varandras relativa konkurrensfördelar, kan försvåras. Från moderat sida är vi utomordentligt skeptiska till varje sådant försök att försvåra den här rörligheten och möjligheten att dra nytta av varandras konkurrenskraft.

Sedan finns det en massa teknik i det här som jag inte tänker gå in på, men den markeringen vill jag göra.

Anf.  97  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Det här förslaget till direktiv är nog det som går längst om man bortser från diskrimineringsregelverk. Som ett allmänt direktiv för villkor på arbetsmarknaden går det här längst när det gäller att reglera i ett direktiv. Det är inget tvivel om det. Det där känner vi till. Många av oss känner att det säkert verkligen kan diskuteras huruvida det är klokt eller inte att göra detta.

Nu är ju hela direktivet uppbyggt på en likabehandlingsprincip. Det är det som är konstruktionen av direktivet. Där har vi tidigare tagit ställning för att vara med på tillkomsten av ett sådant direktiv. Men gör man ett sådant direktiv är det också rimligt och nödvändigt att den likabehandling som avses gäller från dag ett. Annars blir det på samma sätt som när vi resonerade om arbetstidsdirektivet. Man skapar ett direktiv till skydd för löntagarintressen som innehåller en paragraf om att man inte behöver följa direktivet. Det är inte meningsfullt att ha sådana direktiv. Det är inget skydd för löntagarna. Det är bara en bottentapp som man kan dra ut hela tiden och så har ingenting hänt. Det har vi alltså naturligtvis inte lagt krut på, att försöka få bort likabehandlingsprincipen. Det är själva fundamentet i direktivet.

Sedan var det en fråga om adekvat skyddsnivå. Jag förstod det så att du menade det som skulle vara överenskommelsen i den svenska delen. ”Adekvat skyddsnivå” får bestämmas av parterna utifrån vad man tycker. Det är inte så att det blir någon minimiregel med den här överenskommelsen. Den är ju tillkommen med hänsyn till den verklighet vi har i Sverige. Vi har ett avtal på det privata LO-området, som innehåller en sådan här likabehandlingsprincip kan man säga, medan vi har avtal på tjänstemannaområdet som ger alla anställda i ett bemanningsföretag samma lön, men det blir olika i förhållande till de inhyrande arbetsplatserna.

Det måste också vara tillåtet, men vårt synsätt är att parter själva förmår att avgöra vad som är bra för löntagarna i respektive företag. Det ska inte staten lägga nivåer på. Det klarar de själva. I och med att den intressebrytningen sker kommer det också att tillgodose ett adekvat skydd för löntagarna, blotta tillkomsten, genom förhandlingar mellan självständiga parter.

Anf.  98  ULF HOLM (mp):

Den svenska regeringen anser att EU kan fatta beslut om löner som ska gälla i samtliga medlemsstater. Det är rätt uppfattat, då?

Anf.  99  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

I just det här fallet är det så. Detta är ett direktiv som bestämmer vilka löner som ska gälla i ett bemanningsföretag när man är inhyrd på en annan arbetsplats. Så svaret är ja. Men den svenska regeringen anser inte att EU ska bestämma vilka löner som ska gälla på alla arbetsplatser. Jag vet inte om man kan hitta något exempel som är likt just bemanningsbranschen. Vi har precis samma problem i Sverige. Det hade vi identifierat långt innan EU kom på det. Det här innebär en lönedumpningssituation som vi i Sverige hanterar med kollektivavtal. På EU-nivå har man upptäckt att det är samma problem som i Sverige, men där har man inte instrumentet med kollektivavtal på samma sätt, och därför vill man med direktiv försöka skapa en rimlig ordning.

Det är inte ett principiellt ställningstagande som Sverige gör i hela frågan om löner eller inte i direktiv, utan det är ett ställningstagande för bemanningsbranschen.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Då har vi klarat av alla punkter. Tack så mycket! Då har vi några punkter kvar, och vi kastar om. Vi tar Mona Sahlin. Hon och Mikael Sjöberg är överens om det. Vi ber Mona Sahlin komma in.

4 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsument (jämställdhet)

Statsrådet Mona Sahlin

Rapport från ministerrådsmöte den 1 och 2 juni 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 4 oktober 2004

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Då hälsar vi Mona Sahlin och hennes medarbetare välkomna. Det är två punkter. Först är det punkt 3 om likabehandling mellan kvinnor och män. Fast före det ska vi ha en rapport. Varsågod!

Anf.  102  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Tack, herr ordförande! Jag har en kort återrapport från rådsmötet den 1 juni. Det var framför allt förslaget om det europeiska jämställdhetsinstitutet som vi diskuterade, och det bollades vidare till Europeiska rådets möte senare i juni. Där ställde man sig bakom att lämna ett uppdrag till kommissionen om att ta fram ett förslag om ett institut. Det ska komma före årets slut, har kommissionen sagt, vilket vi hälsar med tillfredsställelse.

Den andra stora frågan var just direktivet, som kommer som nästa punkt.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Kan vi godkänna rapporten? Ja. Då tar vi punkt nummer tre.

Anf.  104  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Ja, det är alltså direktivet om likabehandling. Den här frågan diskuterade vi ganska mycket när jag var på EU-nämnden inför mötet i juni. Diskussionen som vi hade på rådsmötet visar, vilket inte var någon överraskning, att det finns väldigt olika synsätt på detta. Framför allt har det handlat om möjligheterna att ha kön som beräkningsfaktor inom försäkringsbranschen. Det diskuterade vi också här förra gången.

Förslaget, som det har jobbats vidare med i rådsarbetsgruppen, har nu kommit så långt att förhoppningen är att man ska kunna nå en politisk överenskommelse på rådsmötet nu på måndag. Den bärande principen i förslaget har ju varit att förbjuda diskriminering på grund av kön när man tillhandahåller varor, tjänster och bostäder. Som ni vet finns ett sådant diskrimineringsförbud i svensk rätt för alla övriga diskrimineringsgrunder, alltså etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning och funktionshinder.

Nu har det handlat om möjligheten att använda kön som beräkningsfaktor för försäkringspremier och utbetalade förmåner. Tanken har varit ett förbud. Kompromissförslaget som nu ligger innebär att man skulle ha en huvudregel som förbjuder könsdiskriminering på detta område men samtidigt ger en opt out-möjlighet, alltså en möjlighet för medlemsländerna att välja att inte tillämpa denna huvudregel.

Villkoren för en sådan opt out är tre: att länderna anmäler det till kommissionen, att de säkerställer att det är vederhäftig statistik som ligger till grund och att de omprövar sitt beslut fem år efter det att direktivet har trätt i kraft. Kommissionen kommer också att tillsätta en arbetsgrupp som ska följa och undersöka hur kvaliteten på statistiken ser ut inom försäkringsbranschen. Om det är lämpligt ska de också kunna komma vidare med förslag till ändringar av direktivet för att försöka få gemensamma regler på detta område så småningom.

Nackdelen med opt out-möjligheten, som ju Sverige har försökt agera mot, är att det blir svårare för enskilda länder att införa ett förbud när så många länder har möjligheten att välja opt out. Därför är detta en kompromiss som vi bedömer som den enda möjliga för att över huvud taget ändå ha med ett förbud i direktivet. Vi får lägga ned mycket jobb tillsammans med kommissionen och andra medlemsländer för att följa praxis och följa vilken utveckling den här frågan kommer att få för att försöka komma tillbaka och stärka detta diskrimineringsförbud så småningom.

Anf.  105  BO KÖNBERG (fp):

Vi är ju alla överens om hur oerhört viktigt det är med likabehandling. Frågan diskuterades som stadsrådet nämnde här i nämnden i slutet av maj. Den problematik som vi har uppe i samband med försäkringarna är det faktum att kvinnor lever längre än män. I Sveriges fall handlar det om så där fyra och ett halvt år längre. Det leder till att pensionsförsäkringar blir billigare för män om man tar det per kön. Livförsäkringar blir dyrare för män om man tar det per kön.

Om det här nu genomförs snuddar man, som vi diskuterade i maj, vid ett par problem. Det ena är om det här också gäller för kollektiv. Om man tecknar en pensionsförsäkring för officerare, av vilka än så länge flertalet är män, är det då tillåtet att försäkringsbolagen räknar ut vad det blir och de facto kan erbjuda det kollektivet en billigare pensionsförsäkring än exempelvis dem som är anställda vid våra förskolor, om man tar det exemplet?

Det där tyckte jag inte riktigt klarlades. Det kanske var jag som var ouppmärksam, men jag ställer i alla fall frågan igen. På vilket sätt kommer det här direktivet, om det nu antas i nästa vecka, att påverka detta?

Det andra är förstås frågan om konkurrensen mellan länder. Den riktigt ekonomiske mannen skulle väl i så fall försöka se till att teckna sina pensionsförsäkringar i ett land som inte har det här direktivet och sin livförsäkring i Sverige. En kvinna skulle göra tvärtom mellan exempelvis Sverige och Norge. Frågan ställdes ungefär så från Karin Pilsäter när vi träffades förra gången. Statsrådets svar var att man skulle titta igenom det hela. Jag undrar vad den genomtittningen har lett till.

Anf.  106  ANDERS G HÖGMARK (m):

Herr ordförande! Jag har först ett påpekande och sedan en fråga. I den PM som vi har fått från Näringsdepartementet framgår det att könsdiskriminering förbjuds. Så står det att undantag från detta förbud får göras om syftet är legitimt. Det måste jag undra över. Det finns ju anledning att säga att sådana här PM från departementet ändå andas en avvisande hållning till diskriminering. Men man får lätt intrycket att det kan finnas legitima undantag från förbudet mot diskriminering. Jag skulle vilja ha en liten förklaring från statsrådet.

Sedan kan vi ta en annan försäkringsfråga. I dag vet vi klart och tydligt att kvinnor kör bil på ett mycket bättre sätt än män, mycket närmare nollvisionens visioner. Ska ett sådant här förbud mot diskriminering innebära att försäkringsbolagen inte får ha premier som relaterar den lägre risknivån? Det är frågan över huvud taget. Hela försäkringsväsendet bygger ju på riskrelatering, premiesättning utifrån risk. Är detta någonting som nu får ge vika? Det gäller i hela det västerländska samhället, och säkert globalt. Är denna princip nu satt på undantag i förhållande till den här antidiskrimineringsprincipen?

Anf.  107  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag tänkte hänga på frågan som Bo Könberg tog upp rörande konkurrensen mellan olika länder om det är så att vissa länder väljer opt out-möjligheten och andra inte. Hur många länder är det för det första som kommer att välja opt out-möjligheten? Och hur kommer man att ställa sig till konkurrensen? Kommer man att se det här som en konkurrensfördel respektive en konkurrensnackdel i något annat ministerråd, som behandlar konkurrensfrågor?

Sedan tänkte jag fråga om en annan sak. Det här direktivet innehåller ju inte bara försäkringar utan också varor och tjänster. Det har ju varit en artikelserie i Aftonbladet som bland annat har tagit upp sjukvårdens tjänster relaterat till att kvinnor inte får samma sjukvård som män. Jag antar att det problem som Aftonbladet har visat finns i Sverige också finns i hela Europa. Har man diskuterat något kring de frågorna? Och hur ska man i så fall komma till rätta med det?

Anf.  108  KARIN THORBORG (v):

Jag hade också tänkt fråga om vad som menas med att syftet är legitimt. Det verkar väldigt konstigt för mig. Sedan har jag en annan sak. Det blir väl en liten utvikning, men det är i alla fall en fundering. Det står ju att könsdiskriminering förbjuds vid handel av varor och tjänster. Då funderar jag så här: Om själva varan eller tjänsten i sig själv är diskriminerande – vad skulle det bli för resultat då? Jag tänker exempelvis på porr och prostitution. Det är enligt min åsikt mycket diskriminerande. Om man kunde komma överens om att det är diskriminerande, skulle det då innebära att man kunde förbjuda porr och prostitution?

Anf.  109  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Bo Könberg, du uttryckte i inledningen att problemet är att kvinnor lever längre än män. I vad mån det är ett problem kan man väl diskutera, men det är i alla fall en olikhet. Men det är också så, som vi diskuterade förra gången, att det finns flera faktorer som skiljer åt som inte enbart är beroende av kön. Det skiljer till exempel i livslängd om man är gift, om man är sammanboende eller om man är skild. Det skiljer uppenbarligen om man röker eller inte röker. Utbildningsnivån påverkar också uppenbarligen livslängden, liksom vilket arbete man har haft.

Det är det här, tycker jag, som har varit den viktiga och intressanta diskussionen: att man bara sätter kön som en faktor som automatiskt ska bidra till ett plus eller ett minus men inte anstränger sig så mycket att man tittar igenom alla olika faktorer. Det är det som gör att diskussionen om behovet av det här direktivet handlar om att det är diskriminerande att bara sätta upp kön. Det är det som är bakgrunden.

Beträffande vilka försäkringar som omfattas så är det bara de individuella försäkringarna. Det gäller, alltså inte kollektivförsäkringar, inte det som är relaterat till arbetet. Det gäller individuella, frivilliga försäkringar. Det hoppas jag att jag var tydlig med förra gången, och jag är tydlig nu med.

När direktivet är klart, efter överenskommelsen på måndag, är det mycket som också vi behöver analysera. Det har vi inte hunnit göra färdigt än. Detta apropå den sista delen av din fråga. Vi får se när vi vet hur många länder som till exempel utnyttjar opt out-möjligheten, som Christina Axelsson också frågade efter. Hur Sverige då ska ta ställning är ju en fråga som vi får anledning att återkomma till.

Anders G Högmark frågade om det här undantaget om det finns legitima skäl. Det är ett uttryck som finns i direktivet, vill jag betona. Det har till exempel handlat om skyddat boende för kvinnor och att det självklart finns ett legitimt skäl att inte se det som diskriminerande. Man kan nämna flera sådana faktorer. Det gäller bland annat möjligheten att ha föreningar och klubbar som bara är öppna för män respektive kvinnor och möjligheten att ordna idrottstävlingar för män respektive kvinnor. Det är exempel på fullt legitima skäl att gå ifrån principen om likabehandling. Det är det som nämns.

Kristna Axelsson frågade hur många länder som kommer att utnyttja den här eventuella opt out-möjligheten. Det vet vi ju inte än. Det har inte varit tillräckligt många länder som har velat säga nej till den i alla fall. Men hur många och exakt vilka är svårt att säga. Det får ju respektive land ta ställning till när direktivförslaget är klart. Då får vi också närmare analysera vilka konsekvenser det här får för oss och hur vi då ska bedöma det i Sverige.

Sedan var det Karin Thorborgs fråga om prostitution. Jag förstår i och för sig retoriken och tanken med det, men det är ju upp till varje land hur man ser på sexköp. Som bekant är Sverige det enda land i EU som kriminaliserar köp av prostituerade. Jag tror trots allt att det är viktigt att det är upp till varje land hur man för och diskuterar den frågan. Så jag har svårt att se hur man ska kunna koppla diskrimineringen på det sätt som du frågade om.

Anf.  110  BO KÖNBERG (fp):

Fru statsråd! När jag använde ordet ”problem” i samband med de olika livslängderna var det förstås med tanke på det ärende vi diskuterar och det faktum att nästan alla världens försäkringsbolag, om de tillåts, väljer att ta ut olika premier för livförsäkringar för män och kvinnor och olika premier för pensionsförsäkringar för män och kvinnor. Det finns förstås också andra grupper där man kan hitta skillnader i livslängd, precis som påpekades.

Jag uppfattade förra svaret som att kollektiven stod utanför. Det stämmer alltså att statsrådet kommenterade det den gången. Det jag var nyfiken på var närmast om det kvarstod. Det är ju en icke obetydlig komplikation i sammanhanget om man nu vill genomföra det här.

Sedan blir jag lite extra bekymrad om det är så att det på en rad olika punkter som är fundamentala för den här diskussionen, som borde ha funnits med första eftermiddagen då man tog upp frågan på departementet eller beställde biljett till Bryssel – det var någon arbetsgrupp eller vad det var i början – inte har analyserat det här. Inte ens denna fredag, inför den måndag då man ska rösta om förslaget, har man någon speciellt klar bild av hur det kommer att hanteras eller av om det finns en risk för att det blir väldigt många kollektivavtal på de områden där det finns rätt enkönade arbetsgrupper. Det kan också bli som i det exempel som jag snuddade vid gällande Norge eller vilket land man nu vill välja, alltså att det är väldigt rationellt för individer tillhörande ett visst kön att välja att ta sina liv- och pensionsförsäkringar i olika länder. Detta har väl då betydelse för det man har uppnått.

Att blåsa i trumpeten för en stor framgång när man inte ens har börjat analysera grundfrågorna tycker jag inte medför så där väldigt mycket beröm åt regeringen.

Anf.  111  ANDERS G HÖGMARK (m):

Herr ordförande! Jag fick, tycker jag, inte något speciellt bra svar. Jag fick nog inget svar alls på min fråga om det generellt är så att risknivån, relaterad i olika premier, sätts åt sidan. Innebär det här i princip ett förbud för ett försäkringsbolag som vill teckna en försäkring för motorcykel för en 22-årig flicka, eller kvinna, och som vill ge en lägre premie än för motsvarande grabb? Tar man bort alla andra faktorer, och det finns förstås mängder av faktorer, och bara renodlar det förhållandet att hon kanske har 40–50 % lägre skaderisk – varför ska hon inte få dra nytta av ett bättre och mer förnuftigt beteende? Det kan ju faktiskt vara så att kvinnor är förnuftigare och har bättre omdöme. I den åldern är det definitivt så. Det är bevisat enligt all statistik. Då är frågan: Varför får man inte dra nytta av detta? Strider det mot det här diskrimineringsförbudet?

Anf.  112  LARS LINDBLAD (m):

Jag har också några kontrollfrågor. Det är klart att försäkringsbranschen kanske är den som drabbas värst sett i mängd pengar. Men det finns också ett antal mer vardagsnära branscher och situationer som berör ganska många människor. Det är intressant att ställa kontrollfrågor om detta just när det gäller vad som kan anses vara diskriminerande. Vi kan ta ett exempel som tjejtaxa för taxiresor. Det är en viktig trygghetsfråga för många kvinnor, framför allt sådana som lever i stadsmiljö. Det gäller också differentierade priser för till exempel herr- och damklippning bland frisörer beroende på tidsåtgång och sådana saker. Det gäller den typen av frågor. Ska de branscherna anses vara legitima undantag? Det kan låta lite skojigt, men för många tror jag faktiskt att det här spelar rätt stor roll. Många undrar nog också vad detta kommer att innebära framöver i de här situationerna.

Anf.  113  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag ställde en fråga till, förutom det där med om man ska se det som en konkurrensfördel eller inte. Det handlade om hälso- och sjukvården. Det står i det underlag som vi har fått att förslaget omfattar hälso- och sjukvård i den mån detta faller under begreppet ”tjänst”. Nu har man ju visat att i Sverige får kvinnor sämre sjukvård, allt annat lika, för att de är kvinnor än vad män får. Då tror jag, utan att veta, att det är så i övriga Europa också, i övriga EU-länder. Hur har man ställt sig till det här när man har diskuterat direktivet?

Anf.  114  ULF HOLM (mp):

Jag blev lite bekymrad över vad Mona Sahlin sade när vi tog upp det här med opt out-funktionen, att det kanske är många länder som skulle införa det. Du avslutade med att säga att då får vi ta upp hur Sverige ska ställa sig. Är du inne på att vi också ska ha ett undantag i så fall eller varför kommer frågan upp? Det är ju ganska intressant att veta.

Sedan är det väl också så att det här ska antas enhälligt. Kommer det att göra det med 25 stater?

Sedan hade jag också velat repetera Christina Axelssons fråga, fast det har hon också gjort själv, om sjukvården. Det är faktiskt väldigt oklart hur mycket som ingår där.

Anf.  115  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Herr ordförande! Då får jag igen betona för Bo Könberg att kollektivavtal, som du frågade om, inte berörs. Det är individuella, frivilliga försäkringar det gäller. I den mån vi kan analysera saken har vi verkligen försökt göra det, men den frågan är inte aktuell. De försäkringarna berörs icke av detta direktiv.

Apropå Anders G Högmarks fråga vill jag säga att hela direktivet bygger på att inte automatiskt, generellt, lägga kön som en diskriminerande grund. Man kan inte säga att alla flickor kör bättre än alla pojkar eller att alla kvinnor lever längre än alla män. Det som krävs är ett helt annat statistiskt förfarande i försäkringsbolagen där man tar ut kollektiva risker på kollektiva grupper men inte generellt bygger in kön som en diskriminerande grund. Det är det som är utgångspunkten för hela direktivet.

När det gäller taxi och frisörer är det upp till varje land att definiera det som står om legitima undantag. Tjejtaxiresor som är till för att man inte ska drabbas illa på gator och torg sena kvällar kan mycket väl vara legitimt. Men det är tveksamt om du automatiskt säger att tjejer alltid ska betala mer när de klipper sig än killar i stället för att säga att om det går åt mindre tid när du klipper någon för att denna någon har kort hår, som du och jag, är det billigare än för dem som har komplicerade frisyrer och ska slinga. Men det har inte att göra med kön. Sätter man en taxa som bara beror på att killar alltid får billigare än tjejer, då tycker jag att det är diskriminerande. Säger man att korthåriga, killar eller tjejer, har billigare än den som har komplicerat, då är det inte diskriminerande.

Det är den typen av överväganden som måste göras i alla de fall där man har olika grunder för prissättning av tjänster beroende på kön. Därav kommer komplikationen med försäkringsbolagen eftersom det finns så oerhört många faktorer som påverkar livsvillkor – inte bara kön.

Hälso- och sjukvården skulle jag behöva hjälp med. Det är ju precis den formuleringen som Christina Axelsson frågade om, hälso- och sjukvård i den mån detta faller under begreppet ”tjänst”. Det måste ju definieras också vad som menas med tjänst. Jag vet inte om någon kan hjälpa mig och förtydliga det. Nej, men det måste vi göra. Alla de här frågorna om taxi, frisörer och annat måste också definieras av varje land. Jag kan inte i dag svara på vilken del av hälso- och sjukvården som kommer att ses som tjänst. Förstår du?

Jag och Sverige är för detta direktiv och kommer inte att begära något undantag. Däremot kommer vi att kräva analyser av vad det kommer att betyda om ett antal länder använder opt out-möjligheten. Men vi är alltså för detta direktiv. Enhällighet krävs, och därför hoppas vi kunna uppnå en politisk överenskommelse på måndag.

Anf.  116  ORDFÖRANDEN:

Jag har inte uppfattat ifall ni i nämnden är emot direktivet. Själva definitionen och annat återkommer vi ju till när vi ska implementera detta.

Anf.  117  BO KÖNBERG (fp):

Det var mer som ett klargörande av positionen jag tog upp frågan om kollektiven. Jag har förstått vad statsrådet säger. Jag vågar påstå det.

Det jag ville peka på var den problematik som kan finnas. Låt oss säga att detta genomförs och ett antal enkönade församlingar – ta officerarna igen som exempel – låter bli att teckna individuella försäkringar som det ska vara lika premier på. Enligt förslaget är det dock fullt tillåtet att de gemensamt, som kollektiv, tecknar en sådan försäkring och får en låg premie. Det var den problematiken jag ville peka på.

Anf.  118  ULF HOLM (mp):

När det gäller definitionen undrar jag: Betyder det alltså att definitionen kommer att vara olika i de 25 länderna. Är det rätt uppfattat? Okej.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Finns något att säga på punkten Övriga frågor som gäller kommissionens grönbok?

Anf.  120  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Nej, egentligen inte. Man ska alltså ha en genomgång av de framsteg som gjorts i de nya medlemsländerna, vilket kommer att rapporteras på ordförandeskapskonferensen i Nederländerna den 22 och 23 november. Det är väl allt som behöver sägas i dag om det.

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen. Därmed har vi klarat av samtliga punkter och tackar Mona Sahlin med medarbetare. Trevlig helg!

5 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsument (socialpolitik)

Statssekreterare Mikael Sjöberg

Rapport från ministerrådsmöte den 1 och 2 juni 2004 samt från informellt hälsoministerråd den 9 och 10 september 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 4 oktober 2004

Anf.  122  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar Mikael Sjöberg med medarbetare välkomna och börjar som vanligt med en rapport från tidigare ministerrådsmöte. Finns där något speciellt att säga?

Anf.  123  Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG:

Ordförande! Jag ska försöka fatta mig kort.

Den första rapporten är från rådet den 2 juni där frågan om patienters rörlighet gav upphov till den största uppmärksamheten. Diskussionen mynnade ut i att de föreslagna rådsslutsatserna kunde antas i oförändrad form. Det innebär att medlemsstaterna nu avser att inrätta en permanent grupp på hög nivå under rådet för att arbeta vidare med hälso- och sjukvårdsfrågorna. Flera medlemsstater underströk vikten av att ge medlemsstaterna en ledande roll i det arbetet. Gruppen kommer dock, i varje fall tills vidare, att arbeta vid sidan av den redan inrättade högnivågruppen under kommissionen.

Belgien insisterade på att även få med skrivningar om att hälso- och sjukvården borde undantas från tjänstedirektivet men fick till slut ge sig eftersom frågan ansågs vara för tidigt väckt samt inte höra hemma i det här sammanhanget. Ordföranden lovade att i stället skicka ett brev till ordföranden i konkurrenskraftsrådet och informera om att medlemsstaterna känner stor oro beträffande direktivets påverkan på hälso- och sjukvården.

Vidare antogs rådsslutsatserna om alkohol och unga, och kommissionen bekräftade att arbetet nu pågår med att ta fram en övergripande strategi för att begränsa alkoholens skadeverkningar.

Slutligen antogs rådsslutsatser om hjärthälsa, e-hälsa, barnastma och pandemiberedskap, liksom ett beslut om att revidera kommissionens förhandlingsmandat för förhandlingarna om det internationella hälsoreglementena.

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi rapporten och går in på kommande ministerrådsmöte.

Anf.  125  Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG:

Jag hade tänkt säga något om det informella ministerrådsmötet också.

Vi hade ett informellt ministerråd den 9 och 10 september och då var återigen sjukvården och socialtjänsterna uppe för diskussion. Det handlade framför allt om de utmaningar som medlemsstaterna står inför på grund av den åldrande befolkningen. Där konstateras att en åldrande befolkning i grunden är något positivt.

Ett stort antal reformer pågår i de olika medlemsstaterna och flera ministrar redogjorde för detta. En mer patientinriktad hälso- och sjukvård, aktivt deltagande bland den äldre befolkningen, finansiella incitament och evidensbaserad politik beträffande kroniska sjukdomar framhölls särskilt.

Inför mötet hade Sverige tillsammans med Storbritannien, Slovenien, Tyskland och Spanien distribuerat ett non-paper om inrättandet av den redan beslutade rådsmekanismen om hälso- och sjukvårdsfrågor. Det papperet fick ett mycket positivt mottagande och mynnade ut i att ordförandeskapets ambition nu är att arbeta fram ett förslag om inrättandet av denna arbetsgrupp under rådet för att fortsätta diskussionerna om EU:s påverkan på hälso- och sjukvårdssystemen i linje med slutsatserna från mötet den 2 juni.

Under punkten Övrigt uppmanade kommissionen medlemsstaterna att göra sig klara för ratificering av WHO:s ramkonvention så snart som möjligt samt påminde om den reflexionsprocess om en framtida hälsostrategi som pågår och som medlemsstaterna har möjlighet att lämna synpunkter på.

Anf.  126  BO KÖNBERG (fp):

Frågorna om den sociala dimensionen och hur den står i relation till subsidiaritetsprincipen är fullständigt centrala för varje diskussion på det här området. Från liberalt håll har vi naturligtvis varje gång det handlat om närhetsprincipen velat ha goda argument för att så att säga lägga saker på nästa nivå.

Jag ska inte förlänga fredagseftermiddagen men jag undrar dock: Vilka resultat förutser statssekreteraren att det kan bli av den öppna samordningen på äldreomsorgsområdet mellan de 25 länderna i Europa? Vad ska vi gemensamt göra förutom att förstås utbyta erfarenheter och lära av varandra i största allmänhet? Vad tillför den öppna samordningsmetoden utöver ett vanligt erfarenhetsutbyte på det precisa området?

Anf.  127  Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG:

Det är precis de frågeställningar som Könberg tar upp som också är uppe på agendan vid de olika mötena. Regeringen har slagit fast att man vill jobba under det vi kallar en försiktig användning av den öppna samordningsmetoden. Den nytta som vi ser med den öppna samordningsmetoden är i första hand att kunna jämföra olika erfarenheter, utbyta best practice. Det kan också på sikt handla om att utbyta information och kunskap om kvalitetssystem och om olika mätetal så att medborgarna kan jämföra systemen med varandra.

Man ska dock inte underskatta det faktum att om den öppna samordningsmetoden används alltför kraftfullt kan det få stor betydelse för utvecklingen på ett sätt som vi kanske inte har avsett inom de här områdena. Regeringens linje är alltså en försiktig användning för utbyte av information, erfarenhet och kunskap.

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner rapporten och går in på kommande ministerrådsmöte.

Anf.  129  Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG:

De sociala frågorna, inklusive folkhälso- samt hälso- och sjukvårdsfrågorna, tar ju en allt större plats på EU-agendan. Vi upplever detta väldigt tydligt just nu. En rad olika processer pågår parallellt vilka alla kan ha konsekvenser för den svenska välfärdsmodellen.

Den centrala frågan handlar om hur man ska jämka samman kravet på en fungerande inre marknad med de förväntningar som medborgarna har i frågor om vård och social service. Frågan är av grundläggande betydelse för välfärdspolitiken och därför ett gott exempel på att EU-dimensionen har en ökande betydelse. Den ställer krav på oss alla att ta ett större ansvar för EU-politiken för att kunna styra utvecklingen i en riktning som säkerställer en allmän och lika tillgång till vård av hög kvalitet.

I mars presenterade kommissionen en vitbok om tjänster av allmänt intresse, där kommissionen bland annat utvecklar sin syn på den sociala sektorn och på vården. Kommissionen konstaterar där att den sociala dimensionen är en viktig del av den europeiska samhällsmodellen. Den bygger på solidaritet och fokuserar på den individuella människan.

Kommissionen säger också att den sociala sektorn och vårdens uppdrag visserligen ligger under medlemsstaternas behörighet men att gemenskapslagstiftning kan vara tillämplig i fråga om det sätt på vilket tjänsterna levereras och finansieras. En modernisering av sektorn bör underlättas av att dessa båda sidor förtydligas. Det är ett arbete som måste beakta både moderniseringens syfte och tjänsternas särdrag.

Avslutningsvis förklarar kommissionen att man under nästa år avser att återkomma med ett meddelande om tjänster av allmänt intresse inom den sociala sektorn och vården.

På ministerrådet den 4 oktober ges medlemsstaterna tillfälle att i ett tidigt skede dra upp riktlinjerna för detta meddelande genom en debatt. Sverige är ett av de länder som ombetts inleda debatten och diskussionen. Regeringen anser att det är angeläget att de sociala trygghetssystemen utvecklas i takt med samhällsutvecklingen.

EU innebär en möjlighet till att inhämta inspiration om hur olika länder hanterar gemensamma problem, men den innebär också en möjlighet till samarbete över gränserna. Idén om den inre marknaden är alltjämt dominerande i EU:s politik, och regeringen anser därför att det finns ett behov av att förstärka och förtydliga EU:s sociala dimension. Regeringen anser att det är angeläget att finna en balans mellan den inre marknaden och behovet av väl fungerande sociala trygghetssystem.

Det aktuella arbetet med sociala tjänster av allmänt intresse kan vara en alternativ väg för att finna en lösning som slår vakt om de grundläggande sociala värdena i den sociala sektorn och inom vården och samtidigt drar nytta av de fördelar som den inre marknaden har att erbjuda.

Det nya fördraget bidrar till att förtydliga medlemsstaternas ansvar för att tillhandahålla och organisera hälso- och sjukvård. Detta skapar viss ökad rättssäkerhet och stärker också medlemsstaternas möjlighet att styra utvecklingen. Det ger oss en viss trygghet när vi nu går in i denna process. Regeringen avser att aktivt bidra till kommissionens fortsatta arbete på det här området.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det var en föredragning gällande båda punkterna.

Anf.  131  ANDERS G HÖGMARK (m):

Ordförande! Jag vill bara kort nämna en iakttagelse. Det är bra att regeringen deltar aktivt och framför allt att den inte bara fokuserar på problem utan också, kanske lite osvenskt, tittar på de möjligheter som samarbetet på det här verksamhetsområdet ger. Det kanske inte enbart ger år till liv utan även liv till åren.

Anf.  132  ULF HOLM (mp):

Jag har en delvis annan åsikt i denna fråga.

Det sades mycket fint om hur EU mår och att vi ska främja en gemensam ram. Men fakta är att hälso- och sjukvård inte är en EU-kompetens eftersom man inte kommit överens om att EU ska ha kompetens på det området.

Det som nu sker genom den öppna samordningsmetoden är att man ska främja en gemensam ram, vilket är en omskrivning för att man vill ha en total totalharmonisering på det området. Den får dock ta lite längre tid att genomföra eftersom man inte kommer överens om att det ska stå i EU:s lagstiftning, varken i den gamla eller den nya. Där finns detta inte med.

Sedan går man genast in på subsidiaritetsprincipen. Den så kallade light approach är nog jättefin, men jag skulle vilja veta vad den betyder i praktiken eftersom regeringen verkar så stolt över att få inleda debatten. Ja, det där är lite svårt.

Jag tycker att man ska vara mycket uppmärksam eftersom det sätt på vilket vi i Sverige utformat dessa punkter skiljer sig väldigt från andra. Jag är rädd för att det, på grund av de uttryck som andra länder använder, blir fråga om en nedmonteringspolitik av det hela. Vi känner bland annat till de stora pensionsdiskussionerna i vissa länder. Det finns även andra diskussioner i EU-länder som, om de genom den öppna samordningsmetoden får gehör på EU-nivå, kan användas som ett tryck för att förändra den riktning vi vill ha i Sverige.

Jag har egentligen väldigt mycket att säga om detta, men jag förstår att jag ska avrunda nu och ta den diskussionen vid ett annat tillfälle.

Anf.  133  BO KÖNBERG (fp):

Herr ordförande! Vad gäller Ulf Holms inledning vill jag säga att det inte är varje dag som han och jag har likartad uppfattning om EU. Men tankegången är att vi ska försöka se till att sociala frågor som sjukvård, äldreomsorg etcetera är en nationell fråga inom EU, och därför står vi väl i denna fråga inte så långt ifrån varandra som i en del andra EU-frågor.

Jag har genom åren många gånger i den här församlingen sagt att det är svårt att få någon riktig substans i de här diskussionerna. När man ställer frågor till de statsråd och statssekreterare som är närvarande sägs det oftast vänliga ord, såsom det inlägg vi nyss hörde. Vi kommer väl inte mycket längre denna dag, men när vi nu talar om social trygghet och inre marknad, som statssekreteraren gör, har ju EU skapat regler – dels innan vi kom med, dels sedan vi själva blev medlemmar – för att rörligheten ska vara hygglig och allt det där som har med 1408 att göra. Det handlar om att svenskar och greker kan röra sig fritt i Europa.

Om man med en sorts light approach vill komma längre än så vore det bra om vi någon gång hade en diskussion om substansen, alltså vad i den sociala tryggheten eller i hur vi ordnar och finansierar hemtjänsten eller ålderdomshemmen i Sverige som behöver förändras med hjälp av uttryck som light approach, öppen samordning med mera.

Jag vill bara inför framtiden efterlysa att vi mellan de svenska politiska partierna i denna församling, eller i någon annan, försöker resonera om vad vi menar med detta så att det inte bara blir ett sluttande plan som till slut leder till en om inte en total samordning, som Ulf Holm fruktar, dock en rätt långtgående samordning av saker som i en organisation borde vara byggda på närhetsprincipen, så att man kommer längre än man rimligen skulle göra om man funderade på det i förväg. Slut för i dag.

Anf.  134  KARIN THORBORG (v):

Jag fortsätter där Ulf Holm slutade.

Vi är inte heller så förtjusta i den öppna samordningsmetoden eftersom den leder till ett slags informellt tryck på olika länder att införa vissa saker i stället för regelverk. Det bli en genväg, anser vi, till att införa överstatliga förändringar. I detta fall måste regeringen därför betona att det är en nationell angelägenhet och stå fast vid det.

När det gäller uttrycket light approach vet jag inte riktigt vilken mening regeringen lägger in i det. Det kan tydligen tolkas olika och jag skulle därför vilja ha ett svar på det.

Min nästa fråga gäller de sociala tjänsterna i den debatt som ska äga rum. Vad kommer Sverige att hävda i den diskussionen? Hur ser regeringens balans ut där? Det finns nog en hel del att ta upp, och jag skulle vilja ha lite förhandsinformation om vad regeringen tänker ta upp kring balansfrågorna.

Anf.  135  ORDFÖRANDEN:

Vad gäller själva frågan kräver den enhällighet, och vi har ju nyligen i EU-nämnden jobbat med fördraget som på den här punkten blir ännu tydligare. Det gäller bara att se till att det hela blir verklighet. Då tror jag att alla blir nöjda.

Anf.  136  Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG:

Vi väntar givetvis med stor spänning på det nya fördraget som skulle underlätta en del av de processer vi befinner oss i.

När det gäller den öppna samordningsmetoden ska man, som jag sade i inledningsanförandet, vara medveten om att detta ju är en process mellan medlemsstaterna. Rätt hanterat kan den bidra till medborgarnas möjligheter att få bättre socialvård samt hälso- och sjukvård i form av kunskapsutbyte och erfarenhetsutbyte. Men man ska heller inte negligera risken för att en alltför djup samordning i den öppna samordningsmetoden kan leda till stor påverkan på de nationella hälso- och sjukvårdssystemen och de sociala välfärdssystemen i allmänhet.

Regeringens linje är, i enighet med ganska många medlemsstater, att man på just hälso- och sjukvårdens område ska vara försiktig. Man ska fokusera på erfarenhetsutbyte, informationsutbyte, och i viss mån också på de system som kan sägas ligga patienterna närmast, såsom kvalitetssystem och liknande delar.

Vi får heller inte glömma bort att EU-domstolen redan satt en hel del prejudicerande verkan på den här sektorn som inte går att bortse från.

Vad gäller balanspunkten mellan inre marknad och de sociala värdena är det givetvis omöjligt att i en enkel mening beskriva den. Från regeringens sida framförs ofta just det som jag här försöker ge uttryck för, nämligen att det är mycket viktigt att den sociala dimensionen stärks, att man ser satsningar på välfärdssektorerna som en investering för medborgarna men också för medlemsstaterna och kanske inte minst för Europa som region.

Lissabonstrategin handlar ju om att positionera Europa som en framgångsrik region, och ett kännetecken för Europa har under lång tid varit vår väl utvecklade välfärd. Därför tycker vi att det är oerhört centralt att investeringar och satsningar ses som satsningar på just individen, på medlemsstaterna, men också på Europa som region.

Vi för också ofta fram åsikter om att EU:s regelverk inte ska påverka medlemsstaternas möjligheter att organisera sina olika välfärdssystem.

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt vad gäller punkt 4 och konstaterar att det också finns ett stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna vad gäller punkt 5.

Vi tackar Mikael Sjöberg med medarbetare och önskar dem en trevlig helg.

Innehållsförteckning

1 §  Transport, telekommunikation och energi (transport) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 1

Anf.  3  ANDERS G HÖGMARK (m) 2

Anf.  4  ANNELIE ENOCHSON (kd) 3

Anf.  5  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 3

Anf.  6  ANDERS G HÖGMARK (m) 4

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  8  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 5

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  10  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 5

Anf.  11  KARIN THORBORG (v) 6

Anf.  12  BJÖRN HAMILTON (m) 6

Anf.  13  BÖRJE VESTLUND (s) 7

Anf.  14  CARL B HAMILTON (fp) 7

Anf.  15  LARS LINDBLAD (m) 7

Anf.  16  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 7

Anf.  17  CARL B HAMILTON (fp) 8

Anf.  18  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 8

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  20  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 8

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  22  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 9

Anf.  23  BJÖRN HAMILTON (m) 9

Anf.  24  BÖRJE VESTLUND (s) 9

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  26  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 9

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  28  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 9

Anf.  29  KARIN THORBORG (v) 10

Anf.  30  BJÖRN HAMILTON (m) 10

Anf.  31  CHRISTINA AXELSSON (s) 10

Anf.  32  ANNELIE ENOCHSON (kd) 11

Anf.  33  ULF HOLM (mp) 11

Anf.  34  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 11

Anf.  35  BÖRJE VESTLUND (s) 12

Anf.  36  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 12

Anf.  37  Ämnessakkunnige PER BJÖRKLUND 12

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  39  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 12

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  41  ULF HOLM (mp) 12

Anf.  42  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 13

Anf.  43  BJÖRN HAMILTON (m) 13

Anf.  44  Departementsrådet JAN R OLSSON 13

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  46  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 13

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  48  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 13

Anf.  49  KARIN THORBORG (v) 13

Anf.  50  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 14

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  52  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 14

Anf.  53  BÖRJE VESTLUND (s) 14

Anf.  54  ULF HOLM (mp) 14

Anf.  55  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 14

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  57  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 15

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 15

2 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 16

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  60  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 16

Anf.  61  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 17

Anf.  62  KARIN THORBORG (v) 17

Anf.  63  ULF HOLM (mp) 17

Anf.  64  AGNE HANSSON (c) 18

Anf.  65  CARL B HAMILTON (fp) 18

Anf.  66  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 18

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  68  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 19

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  70  Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 19

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 19

3 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsument (sysselsättning) 20

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  73  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 20

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  75  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 21

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  77  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 21

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  79  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 21

Anf.  80  ANNELIE ENOCHSON (kd) 23

Anf.  81  BO KÖNBERG (fp) 23

Anf.  82  ANDERS G HÖGMARK (m) 23

Anf.  83  KARIN THORBORG (v) 24

Anf.  84  CARL B HAMILTON (fp) 24

Anf.  85  CHRISTINA AXELSSON (s) 24

Anf.  86  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 25

Anf.  87  Departementssekreterare JOHN PETTERSSON 25

Anf.  88  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 25

Anf.  89  Departementssekreterare JOHN PETTERSSON 27

Anf.  90  CARL B HAMILTON (fp) 27

Anf.  91  ANDERS G HÖGMARK (m) 28

Anf.  92  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 28

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  94  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 29

Anf.  95  ULF HOLM (mp) 30

Anf.  96  ANDERS G HÖGMARK (m) 30

Anf.  97  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 30

Anf.  98  ULF HOLM (mp) 31

Anf.  99  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 31

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 31

4 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsument (jämställdhet) 32

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  102  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 32

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  104  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 32

Anf.  105  BO KÖNBERG (fp) 33

Anf.  106  ANDERS G HÖGMARK (m) 33

Anf.  107  CHRISTINA AXELSSON (s) 34

Anf.  108  KARIN THORBORG (v) 34

Anf.  109  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 34

Anf.  110  BO KÖNBERG (fp) 35

Anf.  111  ANDERS G HÖGMARK (m) 36

Anf.  112  LARS LINDBLAD (m) 36

Anf.  113  CHRISTINA AXELSSON (s) 36

Anf.  114  ULF HOLM (mp) 37

Anf.  115  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 37

Anf.  116  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  117  BO KÖNBERG (fp) 38

Anf.  118  ULF HOLM (mp) 38

Anf.  119  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  120  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 38

Anf.  121  ORDFÖRANDEN 38

5 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsument (socialpolitik) 39

Anf.  122  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  123  Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG 39

Anf.  124  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  125  Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG 39

Anf.  126  BO KÖNBERG (fp) 40

Anf.  127  Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG 40

Anf.  128  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  129  Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG 41

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  131  ANDERS G HÖGMARK (m) 42

Anf.  132  ULF HOLM (mp) 42

Anf.  133  BO KÖNBERG (fp) 42

Anf.  134  KARIN THORBORG (v) 43

Anf.  135  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  136  Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG 43

Anf.  137  ORDFÖRANDEN 44