Fredagen den 1 oktober 1999

EU-nämndens uppteckningar 1999/2000:3

1 §  Information och samråd med regeringen (näringsminister Björn Rosengren) inför ministerrådsmöte (transport) den 6 oktober 1999

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat och hälsar näringsminister Björn Rosengren med medarbetare välkomna hit för samråd inför ett ministerrådsmöte som handlar om transportfrågor och som går av stapeln den 6 oktober.

Du får gå igenom dagordningen och välja ut de punkter som du tycker är viktiga. Sedan tar vi en diskussion punkt för punkt. Varsågod!

Anf.  2  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Tack herr ordförande! Jag hade tänkt redovisa särskilt dagordningspunkterna 4 och 6 eftersom de två punkterna är förberedda för omröstning. Sedan hade jag tänkt gå igenom dagordningspunkterna 3, 5 och 7 som jag bedömer som särskilt intressanta.

Som framgår av dagordningen har Finland valt att lägga upp detta som lite av ett upptaktsmöte inför transportrådet i december.

Dagordningspunkten 4 handlar om Galileo – om satellitnavigeringssystem och om godkännande av förhandlingsmandat. Jag har tidigare varit här och föredragit frågan. Texten i mandatet ger ett ramverk för förhandlingar med USA och Ryssland och för upprättandet av en styrkommitté för Galileo. Syftet är att skapa förutsättningar för EU att utveckla ett samarbete med de parter som har kommit längst inom satellitnavigeringsområdet. Förhandlingarna avser främst tekniska frågor men det gäller även organisatoriska och legala frågor. Frågan är uppe för omröstning. Jag ser inga problem med texten som den nu ligger.

Sverige har i ett tidigare skede i beredningen av mandatet med, vill jag påstå, framgång hävdat att säkerhetsaspekten i fråga om Galileo inte ska överbetonas. Motivet har varit att vi ska bibehålla betoningen på att Galileo ska vara ett civilt system.

Det avtal med förhandlingsparterna som eftersträvas kommer sedan att ställas inför politisk prövning. I mandatet ingår också att utarbeta procedurer för att eventuellt kunna dra sig ur ett samarbete. Sverige – vilket det är viktigt att säga – binder inte upp sig för några ekonomiska åtaganden genom detta mandat. Detta var vad jag hade att säga om dagordningspunkten 4.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Därmed kan vi gå vidare på dagordningen.

Anf.  4  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Jag tänkte sedan helt kort uppehålla mig vid dagordningspunkten 6 som handlar om arbetstidens förläggning. Också denna fråga har varit uppe till behandling vid ett flertal tillfällen. Det kompromissförslag som nu föreligger har en utestående fråga, nämligen frågan om egenföretagare ska undantas från regleringen.

Sverige ingår i den blockerande minoritet som motsätter sig att egenföretagare undantas. Konkurrensneutraliteten mellan egenföretagare och större åkerier är en viktig princip som vi vill vidhålla. Vi menar att det inte är möjligt att undanta egenföretagare, delvis därför att man kan tala om rena och orena egenföretagare. Jag kan dra en parallell till något som ligger långt från detta men som ändå är beskrivande, nämligen en frisörsalong där var och en äger sin stol. Var och en är egenföretagare men man har ett system. Vi är lite rädda för att detta uppkommer vid ett särskiljande här. Därför menar vi att man inte kan göra det.

Anf.  5  BIRGITTA WISTRAND (m):

Frågan har ju diskuterats tidigare. Vi stöder majoritetens ståndpunkt och tycker att egenföretagarna ska undantas även fortsättningsvis. Vi tycker inte att de behöver jämföras med hårfrisörskorna.

Anf.  6  LARS OHLY (v):

Den 17 juni var frågan uppe. Redan då sade vi att vi stödde regeringens linje. Det ställningstagandet vill vi i dag upprepa.

Anf.  7  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Avsikten med gjorda parallell var ett försök att beskriva hur det ser ut på arbetsmarknaden. Avsikten var alltså inte att jämföra olika yrken.

Anf.  8  BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag förstod det.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare på dagordningen.

Anf.  10  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag har nu behandlat de två punkter som ställs inför omröstning. Sedan gäller det dagordningspunkten 3 om integrering av miljöhänsyn i transportpolitiken samt rådets strategi. Det gäller en strategi för ett ökat miljöansvar inom transportsektorn. Till stor del råder det enighet om förslaget. Vissa frågor har varit känsliga och löses helst på nationell nivå, t.ex. när det gäller ekonomiska styrmedel eller uppdelning i sektorsmål.

Trafikvolymen inom Europa kommer att fortsätta att öka, bl.a. till följd av utvidgningen och ökad tillväxt. Det är därför viktigt att enas kring en strategi som förenar transporttillväxt med uthållighet. Från svensk sida stöder vi förslaget till strategi. Vi kommer att arbeta för att de få frågetecken som kvarstår ska få en lösning vid mötet. Från vår synpunkt vore det positivt om strategin kunde tas upp på toppmötet i Helsingfors så att arbetet med de operativa faserna kan fortgå.

Anf.  11  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag skulle vilja fråga hur ministern ser på detta. Hur är arbetsklimatet i det här sammanhanget? Är det framkomligt med skärpta miljökrav på området? Jag frågar mot bakgrund av de årslånga diskussionerna om koldioxidutsläppen. Där är det ju svårt att få en lösning. Det har manglats fram och tillbaka. Inte ens de allra minsta krav har vi lyckats få till. Ser det ut att vara framkomligt med andra miljöåtgärder, på ett annat sätt? Är det just avgifterna som är det svåra, eller går det att hitta fram till andra väsentliga framsteg? Har det skett någon förändring i arbetsklimatet – om jag får uttrycka det så?

Anf.  12  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Min fråga gäller i stort sett samma sak. Jag undrar på vilket sätt man kommer att driva de här frågorna. Handlar det om att försöka få fram en gemensam koldioxidskatt, något som jag tycker att det vore positivt att få?

Anf.  13  KIA ANDREASSON (mp):

Det är glädjande att vi har samma frågor. Det betyder ju att frågorna är viktiga. Också jag skulle vilja veta mer om den strategi som Sverige kommer att trycka på. Vad är det Sverige driver? Är det detta med koldioxidskatten?

Dieselskatten är också ett angeläget ämne där det gäller att försöka få en viss likriktning, mot bakgrund av de gränsöverskridande transporterna.

Vidare är jag väldigt intresserad av skatten på flygbränsle. Har också den saken tagits upp och diskuterats? Vilken kraft och vilken inställning har Sverige i den frågan?

Anf.  14  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Det finns väldigt olika värderingar av vilka typer av miljöeffekter som är allvarligast. Vi har tidigare här i nämnden haft uppe frågan om Sveriges vitt skilda syn på detta i förhållande till Tysklands. Tyskarna ser bullret som ett av de allvarligaste miljöproblemen i trafiken. I synnerhet gäller det järnvägen. Sverige har mera gått in för avgaserna. Detta kan ge mycket olika styreffekter. Tyskland har närmast styrt mot landsvägstransporter och Sverige mot järnvägstransporter. Finns det någon vilja till harmoniseringsarbete i synen på detta?

Anf.  15  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Förslaget till strategi innehåller i huvudsak en analys av dagsläget. Bl.a. gäller det en redovisning av statistik där man konstaterar kommande trafikökning och utsläppens relation till uthålligheten. Vidare handlar det om en sammanställning av hittills beslutade åtgärder inom området. Dessutom anges områden som har de mest akuta behoven och där man alltså måste gå in med åtgärder. Det gäller minskade koldioxidutsläpp. Som jag sagt är det fortfarande fråga om en ökning från väg- och flygtransporter. Det gäller minskade skadliga utsläpp från alla transportslag. Det gäller konsekvenserna av ökande transporter bl.a. till följd av utvidgningen, som jag nämnde. Det gäller val av färdmedel och färdmedelsutveckling. Det gäller buller från vägar samt godstransporter på järnväg och flyg.

I fråga om koldioxidskatten kan vi konstatera att där råder ingen enighet, utan där är det en ganska tuff diskussion.

När det sedan gäller frågan om skatt på flygbränsle kan jag säga att kommissionen har satt i gång en utredning så det ligger så att säga inte på bordet nu.

Anf.  16  PER WESTERBERG (m):

Alla gränsöverskridande transporter blir dyrare om man har olika förslag till styrmedel i respektive land. Ett land går mera in för att straffa buller. Andra går in för att straffa avgaser. Men ju fler gränser som ska passeras, desto svårare blir det att optimera transporterna. Det gäller inte minst för en hel del av den svenska exportindustrin. Vad gör den svenska regeringen för att försöka harmonisera styrmedlen så att man åtminstone styr mot ungefär samma mål och straffar ungefär samma saker?

Anf.  17  BIRGITTA WISTRAND (m):

Det finns ju en vitbok där man tar upp frågan om rättvisa trafikavgifter. Jag skulle gärna vilja höra hur regeringen kommer att hantera den i fortsättningen och hur den kommer in i den här diskussionen.

Anf.  18  CHRISTINA AXELSSON (s):

I onsdags hade vi uppe detta i trafikutskottet. Då tog vi just upp vitboken och hur den kommer in i det här arbetet. Jag undrar hur det blir inför den uppföljning som det talas om och som ska ske före 2001. Kommer man då att ta med uppgifter och frågor som det står om i vitboken?

Anf.  19  KIA ANDREASSON (mp):

Jag fick inget svar när det gäller dieselskatten. Det har kommit en rapport som visar hur farliga dieselavgaserna är för människors hälsa. Glädjande nog har vi nyligen höjt dieselskatten i Sverige, men övriga länder måste också diskutera frågan. Det är ju fortfarande olika i det avseendet. Transportföretagen säger att man kör omvägar för att få tag i billig diesel. Därför är det av stor vikt att diskutera denna fråga.

Anf.  20  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

När det gäller dieselskatten tror jag att vi nu ser en utveckling. I Sverige utgör de personbilar som har dieselmotorer ungefär 3 %. I fråga om nyförsäljningen är motsvarande siffra 10 %. I Europa går alla biltillverkare över från bensin till diesel. Samtidigt sker en snabb teknisk utveckling. Man försöker rena avgaserna – lite okvalificerat uttryckt. Jag tror att vi framför oss kan se en väldigt snabb utveckling när det gäller dieselmotorer.

Samtidigt är det klart att vi har en gemensam hantering när det gäller att få en teknisk lösning när det gäller dieselavgaser. Även i Sverige bedrivs en omfattande forskning på området. Dessutom gäller det användningen av diesel som bränsle. De två sakerna är viktiga. Nu har vi höjt skatten i Sverige så nu ligger vi närmare dieselskattenivån i Europa. Jag tror att vi ligger ungefär i mitten. Exempelvis Storbritannien har mycket högre dieselskatt än Sverige. Det här är alltså något som är på väg.

Hur detta hanterades tidigare då inte jag fanns med i de här sammanhangen är en fråga som varken jag eller mina medarbetare nu kan ge ett svar på. Jag kan dock säga att utvecklingen går oerhört snabbt när det gäller dieselmotorer. Det innebär att alltfler nya bilar som tillverkas kommer att ha dieselmotorer.

Slutligen, vilket jag redan nämnt: Vi har i dag ungefär lika hög dieselskatt som andra länder. De flesta länder har hög dieselskatt. Vi ligger ungefär i mitten. Dessutom har vi, till skillnad från hur det är i många andra länder, miljövänlig diesel.

Per Westerberg hade en fråga. Ambitionen är, som jag redogjorde för, att både buller och föroreningar ska omfattas. Det handlar alltså om hela spektrumet. Vi försöker hitta gemensamma regler; det är själva poängen.

Också frågan om bullret på järnväg har kommissionen tagit tag i. Där finns det en utredning som senare kommer att dyka upp. Men det är klart att det är olika belastning på miljön i de olika länderna; länderna är ju väldigt olika. Vissa länder har mer transporter av ett visst slag. Dessutom har det att göra med hur tättbefolkat ett land är. Samhällsstrukturerna är alltså olika men ambitionen är att få fram gemensamma krav. Detta är mitt svar i det avseendet.

Anf.  21  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Det procenttal som näringsministern nämnde här gäller, såvitt jag förstår, enbart personbilar – 2–3 % av volymen. Däremot är det väl i det närmaste till 100 % fråga om diesel när det gäller godstransporter. Det är naturligtvis dem vi tänker på i det här sammanhanget.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen höjd skatt på diesel. Därmed utsätts våra godstransportörer och annan tung trafik för en konkurrensnackdel, vilket bekymrar många av oss. Det är väl därför som vi tycker att det är viktigt att man driver detta på Europanivå, egentligen innan man driver det på svensk nivå, och i varje fall inte ligger lågt i efterhand för att också rätta till det här med konkurrensnackdelen tillsammans med miljöeffekterna.

Anf.  22  KIA ANDREASSON (mp):

Björn Rosengren sade att miljödiesel skulle lösa problemet, men så är det inte enligt undersökningar och rapporter som finns. Även med miljödiesel är de stora utsläppen av partiklar mycket skadliga när det gäller framkallandet av cancer och allergier.

Anf.  23  BIRGITTA WISTRAND (m):

Herr ordförande! Vi är två som har frågat om vitboken och om detta med rättvisa trafikavgifter. Var ligger vitboken i de här diskussionerna? I ministerns inledning hörde jag att det var fråga om det nationella men det går inte. Det måste ju vara fråga om internationella regler för att vi ska kunna ha en gemensam transportmarknad, en gemensam inre marknad.

Sedan instämmer jag gärna med Holger Gustafsson när det gäller åkerinäringens problem med konkurrensen.

Anf.  24  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag vill påpeka att jag sade personbilar. Jag hoppas att ni har uppfattat det.

Jag sade att vi i Sverige i ett europeiskt perspektiv har låg dieselskatt och jämförde bl.a. med Storbritannien. I dag ligger vi ungefär i mitten. Hälften av de europeiska länderna i EU ligger under och hälften ovanför vår nivå.

Jag kommer att ta ett initiativ och titta på möjligheterna att ta fram ett åtgärdsprogram just för åkerinäringen i Sverige. Den är hårt utsatt och har tuff konkurrens, men det handlar inte bara om dieseloljan utan också om mycket annat.

Tanken är att vi ska ta upp vitboken under vårt ordförandeskap. Det finns någon reservation från, tror jag, Tyskland. Här ska jag be om lite hjälp.

Anf.  25  Departementssekreterare GUNNAR ERIKSSON:

Vitboken satte ut en övergripande långsiktig strategi som ligger väldigt nära det svenska kostnadsansvaret. Vitboken är således en god grund för oss när vi argumenterar för marginalkostnadsprissättning i samband med järnvägspaketet, som ju kommer upp senare på dagordningen här.

Vitboken pekar också ut att det behövs en stegvis implementeringsstrategi. Alla förändringar kan inte göras på en gång.

Som jag uppfattar frågan handlar det särskilt om vad vi från svensk sida gör för att hantera detta. Flera saker är på gång. Järnvägspaketet har jag redan nämnt. Sedan har vi eurovinjetten. Ett nytt eurovinjettdirektiv ska implementeras som ger möjlighet att miljödifferentiera avgiften. Det är en bit i detta.

Vidare deltar vi i harmoniseringsarbetet vad gäller teknik för eventuella vägavgiftssystem som är en viktig gemensam sak på europeisk nivå. På nordisk nivå jobbar vi med att försöka analysera vilka möjligheter till samsyn som finns. Vi ska ordna ett seminarium i februari för att diskutera just sådant här. Hur kan vi i Norden gemensamt jobba vidare med de här principerna, och vilka gemensamma nordiska intressen har vi?

Sedan har vi den utredning som ni känner till och som gäller miljöstyrande vägavgifter. Den har nu gått ut på remiss och är ett kort i leken.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Av handlingarna framgår att denna strategi ska behandlas på Europeiska rådets möte i Helsingfors och att det krävs enhällighet för beslut. Det kommer att bli fortsatta förhandlingar. Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går nu vidare på dagordningen.

Anf.  27  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Det gäller nu dagordningspunkten 5, det s.k. järnvägspaketet. Det finska ordförandeskapet arbetar med att ta fram ett kompromissförslag. Man hoppas att tiden nu är mogen för en överenskommelse i form av rådsslutsatser.

Av det utkast som ordförandeskapet presenterar vet vi att man eftersträvar en bred paketlösning som omfattar banavgifter och fördelning av bankapacitet, marknadsöppnande, separation av banhållare och operatörer samt en analys av s.k. godkända sökande.

Från svensk synpunkt framstår den finska ansatsen som mer tilltalande än den som det tyska ordförandeskapet presenterat. Den kanske viktigaste skillnaden är att man nu tydligt lyfter fram banavgifterna. Diskussionen om godkända sökande har också åter lagts in. Glädjande nog vet vi nu att tio medlemsstater delar den svenska synen på banavgifterna. Dessvärre har två stora stater – Storbritannien och Tyskland – än så länge en annan inställning till denna för oss så viktiga fråga.

En annan framgång är att Frankrike börjar visa en öppnare attityd till en liberalisering. Frankrike har ju tidigare bestämt varit mot något sådant.

Det är naturligtvis svårt att göra en prognos över möjligheterna att nå en överenskommelse men jag bedömer att förutsättningarna nu är avsevärt bättre än de var i juni när vi förde denna diskussion.

Anf.  28  BIRGITTA WISTRAND (m):

Herr ordförande! Jag vill ta fasta på vad ministern sist sade, nämligen att han bedömer att möjligheterna nu är bättre än de var i juni. Vad är det som har inträffat sedan juni som gör att möjligheterna nu är bättre? Här har det ju verkligen varit fråga om långbänk. Ju närmare Öresundsbron vi kommer, desto viktigare är det att vi löser de här frågorna, för annars har vi inte stor glädje av ”vår lilla bro”.

Anf.  29  LARS OHLY (v):

Vi hade alltså en diskussion i juni om detta och jag försökte då markera att jag inte är helt överens med den svenska positionen. Jag är också lite oroad över de diskussioner som förs. De sätts inte riktigt in, tycker jag, i det perspektiv som 1988 års trafikpolitiska beslut byggde på, nämligen en samhällsekonomisk helhetssyn, konkurrensneutralitet mellan transportslagen och detta med att varje transportslag ska bära sina egna kostnader.

Var finns den samhällsekonomiska helhetssynen? Hur sätter man järnvägstrafiken i förhållande till andra transportslag i den här diskussionen? Är det inte så att man separerar diskussionen om just järnvägsblocket från konsekvenser för trafikmängden totalt sett? Var finns konkurrensneutraliteten i diskussionerna?

Vidare skulle jag vilja fråga vilka konsekvensanalyser man bygger på när man förespråkar en strategi för marknadslösningar och liberaliseringar som t.o.m. skulle kunna innebära att andra än järnvägsföretag fick tillträde till bantider.

Vad innebär avreglering, separering, fördelning och tillträde för i princip alla – för regionalpolitiken, miljöpolitiken och de olika staternas finanser? I Sverige har vi ju ett system där staten har tagit ett ansvar för icke lönsam järnvägstrafik. Med en liberalisering som innebär att man kan köpa sig tillträde till olika tåglägen kan det bli en utveckling där de dyra tåglägena rätt snabbt försvinner därför att det finns en lönsamhet kring dem, medan andra tåglägen blir svårsålda. Om ett företag inte är berett att ta de mindre lönsamma tiderna och betala för dem genom vinsterna från de mer lönsamma finns risken att resultatet blir en minskad järnvägstrafik. Är staten beredd att ta ökade kostnader för att kunna behålla en total järnvägstrafik i nivå med dagsläget eller, och helst, på en högre nivå?

Anf.  30  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Den förändring som skett är att länderna börjar ändra ståndpunkt. Inte minst gäller det Frankrike. Frankrike har en mycket hårt reglerad järnvägstrafik men har nu öppnat för en liberalisering – om jag ska använda det ordet.

Sverige har mycket god erfarenhet av den avreglering av järnvägstrafiken som vi har gjort, inte minst sett till våra möjligheter att nu upphandla icke lönsam järnvägstrafik. Det har alltså varit oerhört framgångsrikt detta.

Det har inte heller påverkat kvaliteten på det som vi köpt upp – Västkustbanan och nattrafiken upp till Norrland. Men hittills har staten tjänat 135 miljoner kronor per år på detta – nu har vi bara upphandlat i ett år, men vi får se hur det blir framdeles. Vi har fått – påstår alla, även vi – en bättre trafik.

Men huvudfrågan från svensk synpunkt är denna: Om vi inte får en liberalisering som gör att vi kan köra våra tågsätt och transportera i andra länder än Sverige innebär det att vi inte kan använda tågtransporter, som är så fördelaktiga miljömässigt. Då stannar de på Centralstationen i Köpenhamn, och sedan kommer vi inte längre.

Det Tyskland har gjort är att man har sagt: Ni får gärna åka här, men det är så dyrt att det inte är lönsamt.

Därför menar jag: Vill man värna om miljön och se till att vi kör mer tåg, framför allt när det gäller transporter, måste vi få en liberalisering, om nu det är rätt uttryck, där man öppnar marknaderna. I annat fall kommer man inte att lyckas med detta. Det här är reglerat med utgångspunkt i politiska beslut och i historien. Det finns självklart också en reglering i tekniken, i och med att det finns tekniska problem. Det är ju det detta ska leda till: att vi får en järnväg för hela Europa, inte bara för Sverige.

Anf.  31  LARS OHLY (v):

Jag tycker inte riktigt att jag fick svar på de frågor som jag ställde, t.ex. om vilka konsekvensanalyser man bygger den här politiken på när det gäller regionalpolitiken, miljöpolitiken och statens finanser. Jag tycker inte heller att jag riktigt har fått klart för mig var samhällsekonomiska konsekvenser, konkurrensneutralitet och järnvägstrafikens förhållande till andra trafikslag kommer in i diskussionen enligt 1988 års trafikpolitiska beslut.

Sedan är väl inte erfarenheterna av avregleringen så entydigt positiva om man för det första beräknar effekten för SJ och SJ:s finanser, vilka nu kommer att försämras ytterligare, och som också innebär både en prissättning och en tidtabellspolitik som minskar tillträdet för vanligt folk till järnvägstrafiken som enligt många, däribland mig, är det mest effektiva och miljövänliga transportmedel vi kan använda, och för det andra effekterna för det totala trafikutbudet. Jag vet inte om näringsministern har något bra exempel på att avregleringen har inneburit att det totala trafikutbudet har ökat.

Slutligen har det definitivt inte haft några positiva effekter för personalen i järnvägsföretagen. Konkurrensen mellan järnvägsföretagen bygger nämligen ofta på försämring av personalens avtalsenliga villkor. T.ex. finns det i dag inte en lokförare som vill jobba på Västkustbanan, just av det skälet att man vill minska semesterdagarna från 33 till 25, öka arbetstiden till 40 timmar från 38, minska pensionsvillkoren osv. Det är den konkurrensen som den här avregleringen har lett till, och det är personalen som betalar med sina villkor.

Anf.  32  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag har ingen kommentar till detta. Kanske Gunnar Eriksson vill säga något om konsekvensanalyser.

Anf.  33  Departementssekreterare GUNNAR ERIKSSON:

När det gäller konsekvensanalys för miljöns del ska man alltså utveckla ett system som främjar järnvägstrafiken, och då är grundtanken att mer järnvägstrafik normalt sett inte är illa för miljön.

När det gäller konsekvensanalys för ekonomin har man i de övergripande analyser och beräkningar som gjordes då man tog fram vitboken visat på oerhörda samhällsekonomiska besparingar genom en riktig prissättning där man tar betalt för miljöeffekter och slitage men undviker monopolprissättning.

Jag tror alltså att de analyser som finns på det ekonomiska och miljömässiga området nog är ganska tillfredsställande.

Anf.  34  LARS OHLY (v):

Jag vill då bara konstatera att jag inte tycker att jag fått tillräckligt utvecklande svar på frågorna om 1988 års trafikpolitiska beslut i förhållande till den diskussion som förs inom EU. Inte heller tycker jag att man har lagt fram någon ordentlig konsekvensanalys som tar upp både regionalpolitiska, miljöpolitiska och statsfinansiella hänsyn, och det var det jag efterlyste.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Jag tror inte att vi kommer längre. Det börjar mer likna en frågedebatt. Vi har ju haft uppe den här frågan i nämnden förut, och det är väl bara att upprepat konstatera att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna när det gäller järnvägspaketet.

Då kan vi gå vidare.

Anf.  36  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Då ska jag slutligen ta upp dagordningspunkt 7, som handlar om harmoniserade regler för helgförbud på vissa vägar. Bristen på harmonisering av regler för trafikbegränsning för den tunga trafiken skapar påtagliga problem för åkerinäringen liksom för dess kunder. Mot den bakgrunden har kommissionen tagit fram ett förslag till harmonisering av reglerna inom området. Förslaget innebär i korthet att man endast vill tillåta s.k. helgförbud under söndagar och allmänna helgdagar mellan kl. 07.00 och kl. 22.00.

Från svensk sida menar vi att vi har anledning att vara positiva till kommissionens förslag och ge vårt stöd.

Anf.  37  BIRGITTA WISTRAND (m):

Jag har bara en fråga: Betyder det att vi får ett helgförbud i Sverige, något som vi inte har nu?

Anf.  38  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Nej, det betyder det inte.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Det är första gången vi har det här ärendet, och vad jag förstår blir det en lång förhandling om detta. Jag vet inte om vi behöver fatta något beslut i dag; det här återkommer så småningom. Jag tror att vi avstår i dag, och sedan får vi följa frågan vidare.

Vad jag förstår har du inga ytterligare ärenden. Om det inte är någon annan som vill ta upp någonting på den här dagordningen tackar vi näringsministern för deltagandet i dag. På återseende så småningom!

2 §  Information och samråd med regeringen (finansminister Bosse Ringholm) inför ministerrådsmöte (Ekofin) den 8 oktober 1999

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Då fortsätter vi våra förhandlingar och hälsar finansminister Bosse Ringholm med medarbetare välkomna. Du ska redovisa ärendena inför Ekofinmötet nästkommande vecka. Vi gör som vanligt: Jag lämnar över ordet direkt till dig, du får börja med att välja ut de punkter som du anser vara viktiga att särskilt föredra och sedan tar vi frågor och diskussion på punkt efter punkt. Varsågod!

Anf.  41  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Tack för det! Ni har fått en högst preliminär dagordning med en del kommentarer. Först vill jag göra er uppmärksamma på att en punkt kommer att utgå. Det är den sista punkten, nr 12, om ändringar i budgetförordningen. Den kommer troligen att tas i enhällighet som en s.k. I-punkt i Coreper nästa vecka. Det är alltså en fråga som rör den gemensamma administrationen för Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. De här kommittéerna kommer alltså att få egna sekretariat i fortsättningen.

Innan jag går in på den formella dagordningen vill jag säga någonting om det informella möte som vi hade i Åbo för tre veckor sedan och som jag kort orienterade om senast jag var här. Vi hade en lång diskussion i Åbo om skattefrågor, vilket jag också nämnde senast. Sedan tog ordföranden upp en fråga om en lista över de tjänstekategorier som ska omfattas av försöket med lägre moms på arbetsintensiva tjänster. Det blev en ganska intensiv diskussion, men vi kom överens om en lista med fem kategorier. Jag ska återkomma till detta längre fram.

Slutsatserna från diskussionen om skattepaketet var att alla krafter måste samverka för att få till stånd en ny uppgörelse inför toppmötet i Helsingfors. En del av tiden gick också åt till att diskutera sparandedirektivet. Bl.a. presenterade den engelske finansministern Gordon Brown ett dokument om hur internationella obligationer bör behandlas om man vill undvika att konkurrenssituationen för de finansiella marknaderna i Europa allvarligt försämras. Detta dokument kommer nu att analyseras närmare i rådsarbetsgruppen.

Vi hade också en längre diskussion om den ekonomisk-politiska samordningen. Det mesta som sades kan ses som ett stöd för den linje som vi har drivit från svensk sida, dvs. att de allmänekonomiska riktlinjerna ska vara det centrala instrumentet. Det finska ordförandeskapet fick också ett starkt stöd för att strömlinjeforma de nuvarande processerna.

Finns det inga speciella frågor om det senaste Åbomötet kan jag gå över till den nya dagordningen.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Jag kan göra en allmän kommentar. Vi tycker att det är värdefullt att vi får en sådan här återrapport. Vi kommer senare på vår egen dagordning att ta upp frågan om att få det som regel när det gäller alla övriga ministerrådsmöten. Det är alltså bra att finansministern har varit ett föredöme här.

Anf.  43  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Då går jag först över till presentationen av den nya kommissionens prioriteringar. Man räknar alltså med att både den nye ordföranden Romano Prodi och den för ekonomiska frågor ansvarige kommissionären Pedro Solbes Mira kommer att närvara på mötet. Det ska bli spännande att höra deras prioriteringar, både när det gäller de allmänna termerna och Ekofinrådets sakområde. Vi har inte fått något skriftligt underlag ännu, men det kan ju bero på att det är en vecka kvar till själva mötet.

Sedan kommer det en fråga på dagordningen om ett nytt utlåningsmandat för Europeiska investeringsbankens verksamhet i tredje land. Där kan jag i stort sett hänvisa till den information och diskussion som vi hade inför mötet den 12 juli.

Vi kommer också att få en diskussion om kommissionens s.k. sysselsättningspaket. De dokument som kommer att vara föremål för behandling, och som ni också har tagit del av, är utkast till gemensam rapport om sysselsättning, förslag till sysselsättningsriktlinjer för år 2000 samt kommissionens rekommendationer till medlemsstaterna. Det här är en fråga som det finns anledning att återkomma till flera gånger under hösten.

Den gemensamma rapporten visar tydligt på de framsteg som medlemsstaterna gjort mot bakgrund av sysselsättningsriktlinjerna. När det gäller riktlinjerna för nästa år kan vi konstatera att kommissionen inte föreslår några större förändringar i förhållande till föregående års riktlinjer. Regeringens syn på sysselsättningspolitiken ligger också väl i linje med kommissionens riktlinjer.

Ett nytt inslag i EU:s sysselsättningssamarbete är att kommissionen i år för första gången lämnat förslag till rådsrekommendationer. Detta är alltså kommissionens rekommendationer till enskilda medlemsstater, som under hösten kommer att bli föremål för behandling i just ministerrådet. Vad gäller de rekommendationer som riktas till Sverige delar jag kommissionens uppfattning att vi bör sänka inkomstskatten, främst för låg- och medelinkomsttagare. Jag ser det också som angeläget att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden.

Punkten om ekonomiska reformer handlar om ett förslag om att effektivisera arbetet med dessa, bl.a. inom ramen för de allmänekonomiska riktlinjerna. Det är tre saker som framhålls: att förstärka uppföljningen av hur rekommendationerna genomförs, att utveckla förfaranden med goda exempel på ekonomiska reformer i medlemsländerna samt att nästa år göra vissa tematiska studier. Jag tycker att förslagen är bra, och de ligger i linje med vad vi tidigare har framfört från svenskt håll.

Frågan om ett finansiellt stöd till Turkiet med anledning av jordbävningen är en uppföljning av de informella utrikes- och finansministermötena tidigare i höst. Kommissionen kommer den 20 oktober att lägga fram ett förslag om ett separat utlåningsmandat för den europeiska investeringsbanken till Turkiet. Det kommer sannolikt att röra sig om ett belopp i storleksordningen 500–600 miljoner euro. Sverige kommer att verka för att EIB ska kunna börja låna ut till Turkiet så fort som möjligt för att bidra till finansieringen av återuppbyggnaden av landets infrastruktur.

Vid Europeiska rådets möte i Wien i december förra året gav EU:s stats- och regeringschefer rådet i uppdrag att ta fram ett förslag till en gemensam EU-strategi för Medelhavsregionen. Ekofinrådet har ansvaret för de ekonomiska och finansiella aspekterna av strategin. Vid detta möte kommer nu medlemsländerna att ges tillfälle att ge politiska signaler till den här processen. Från svensk sida är vi angelägna om att försäkra oss om att Ekofinrådet kommer in i processen på ett tidigt stadium.

De förslag som kommissionen lade fram i februari om sänkt moms på vissa arbetsintensiva tjänster har presenterats för nämnden vid tre tidigare tillfällen under våren och sommaren, och jag ska inte gå in på dem i detalj. Nu finns det utskickat ett kompromissförslag som har ändrats något sedan senast. Den största förändringen är att en förteckning med tjänstekategorier har fogats till förslaget. Den upptar fem kategorier: vissa småreparationer, renovering och reparation av privata bostäder, fönsterputsning och städning i privata hushåll, hemtjänster samt frisörtjänster. De medlemsländer som vill delta i försöket kan från förteckningen välja två kategorier av tjänster på vilka de kan genomföra reduceringen. I särskilda fall kan ges möjlighet att utöka reduceringen till tre kategorier. Tidpunkten för när länderna ska inkomma med sina ansökningar har flyttats fram till den 1 november i höst. I övrigt gäller de tidsramar som kommissionen har föreslagit. Det innebär att försöket ska börja vid årsskiftet och pågå under tre år.

Enligt tidigare inställning från svensk sida har vi möjlighet att godta det kompromissförslag som ordförandeskapet nu har lagt fram. Detta kommer sannolikt inte att tas upp som ett beslutsärende, en s.k. B-punkt, på Ekofinmötet utan som en diskussion. Skälet till detta är att det fortfarande finns en del länder som anför vissa reservationer mot förslaget. Trots detta verkar det som om frågan äntligen ska kunna komma fram till ett beslut. Förberedelser kan därför påbörjas för att få till stånd det beslut om försökets slutliga utformning som rådet måste fatta före årsskiftet, dvs. vilka länder som ska få delta och på vilka tjänster de ska få reducera momsen.

Vi har redan tidigare deklarerat att Sverige inte avser att delta i det här försöket.

Anf.  44  MATS ODELL (kd):

Det är intressant att det nu på sysselsättningsområdet, som Sverige har gjort till ett prioriterat område för sitt deltagande i EU-samarbetet, har utarbetats ett kompromissförslag som uppenbarligen kan godkännas av Sverige. Men samtidigt säger då finansministern mycket överraskande att här tänker Sverige inte delta och ens genomföra ett försök på det här området. Det skulle vara intressant att få närmare utvecklat vad det beror på.

Här har man nu ett förslag där vi kan få möjligheten att pröva detta inom ramen för ett organiserat projekt. Vilka skäl har regeringen att fortfarande säga nej till detta? Är det inte genant, i denna krets av finansministrar, att komma med ett sådant besked?

Anf.  45  CARL ERIK HEDLUND (m):

Jag kan ansluta mig till Mats Odells fråga, som ligger i samma linje som min. Vi har i Sveriges riksdag avvisat det förslag som ett antal borgerliga partier har lagt fram om ett skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Det här är en annan konstruktion, med momsreduktion osv. Vi har alltså två olika metoder att kunna prioritera det här tjänsteområdet. Har man då lyssnat till ett antal kolleger till finansministern som har yttrat sig om detta i debatten ställer man sig frågan: Finns det något intresse över huvud taget från regeringens eller finansministerns sida av att uppmärksamma den här sektorn? Vi har ju haft ROT-avdrag tidigare, och ROT-avdrag finns också föreslagna här, om än med annan teknik.

Anf.  46  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Mats Odell sade att det var något överraskande att Sverige inte ska delta i försöket. Jag har faktiskt ett par gånger tidigare när jag varit här sagt att vi inte avser att delta i försöket, så det är inte överraskande från den synpunkten.

I fråga om det försök som nu föreslås på några begränsade områden har vår bedömning hela tiden varit densamma: Med tanke på vår arbetsmarknadssituation med den kraftiga arbetskraftsefterfrågan som finns på många håll i landet i dag, och med tanke på att det här är ett så begränsat område, tror vi inte att detta tillför någonting. Vi har lagt fram andra förslag till riksdagen om arbetsmarknadspolitiska insatser som vi tror har betydligt större effekt och verkan här.

Anf.  47  MATS ODELL (kd):

Det som är överraskande är naturligtvis detta: När det utarbetats ett kompromissförslag som även Sverige kan godta trodde man att det hade inneburit någon form av korrigering i sådana delar som hittills varit oacceptabla.

Nu säger finansministern att Sverige har en väldigt kraftig efterfrågan på arbetskraft. Ja, det är rätt. Över 90 % av datakonsultföretagen får enligt Konjunkturinstitutets senaste mätning inte tag på personal med rätt kompetens. Men när det gäller den här typen av tjänster skulle det vara intressant att veta vilken statistisk plattform finansministern har när han uttalar att det är så stark efterfrågan på hemtjänster osv. att detta skulle störa marknaden och driva fram oönskade flaskhalseffekter m.m. på den svenska arbetsmarknaden.

Anf.  48  KARIN PILSÄTER (fp):

Det är kanske inte överraskande just nu. Men mot bakgrund av vad den förra skatteministern sade, nämligen att man inte skulle sänka arbetsgivaravgifter eller införa skattereduktioner men gärna sänka momsen, är det lite överraskande att regeringen sedan har slagit in på linjen att när det blir möjligt att sänka momsen vill man inte göra det heller.

Vi vet ju att vi tycker olika. Det är uppenbart. Men jag tänkte ändå koppla till det som står i de här rekommendationerna, som regeringen har fått och alltså uppskattar, nämligen att man ska bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Här är ju ändå analysen från de allra flesta att om man ska kunna bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden och få fler kvinnor i ledande positioner räcker det inte med kvotering och andra sådana åtgärder. Vad man måste göra är att göra det möjligt för fler kvinnor att faktiskt åta sig en större arbetsbörda. Mot bakgrund av detta är det lite märkligt att man inte ens vill resonera i de här termerna, eftersom man ändå vill prioritera att bryta upp den här situationen på arbetsmarknaden.

Likaså skulle det vara intressant att höra om ni har gjort någon reflexion kring detta med svartjobb och företagande. Just genom tekniken att reducera momsen underlättar man ju för ett genuint företagande inom de här branscherna. En städtjänst i ett företag blir ju momsbelagd medan en som man köper direkt inte är det, och det är ju en konkurrensnackdel med att bedriva verksamhet i företagsform jämfört med att göra det som anställd direkt. Även med tanke på hur er argumentation har varit här, dvs. att man inte ska jobba direkt åt folk utan vara anställd i ett företag, är det lite konstigt att denna diskussion inte alls finns med i det här sammanhanget.

Jag skulle alltså vilja höra: Hur ser ni på svartjobb, hur ser ni på att uppmuntra företagande och hur ser ni på att kunna bryta upp den könsuppdelade arbetsmarknaden?

Anf.  49  LARS TOBISSON (m):

Det här förslaget syftar ju till att få fram fler jobb i den privata tjänstesektorn, hushållssektorn. Jag tycker att det är intressant att man nu har kommit fram till, i EU:s medlemsländer, att man kan alltså genom att sänka skatten få fram fler jobb.

Det intressanta är ju verkligen att Sverige intar denna ståndpunkt och stöder förslaget. Finansministern visade t.o.m. en viss otålighet över att detta ännu inte har blivit klart. I alla fall uppfattade jag det så; det var någonting om att det här har pågått väldigt länge och att vi nu hoppas att det äntligen ska bli färdigt. Tydligen tror finansministern och regeringen att det här skulle hjälpa att få fram fler jobb. Men så säger han: Sverige kommer inte att utnyttja den här möjligheten. Vill alltså regeringen inte ha fram fler jobb i tjänstesektorn, trots att man deltar i det beslut som kommer att fattas i Helsingfors om att bereda möjlighet att skapa fler sådana jobb?

Anf.  50  LARS OHLY (v):

Jag tolkar det här kompromissförslaget helt annorlunda. Vad det innebär är väl, om jag förstått det rätt, att man ger länderna en frivillig möjlighet att delta i en försöksverksamhet. Det finns inget som helst tvång i det här. Länderna får själva bestämma om de vill delta i denna försöksverksamhet eller inte. Ett sådant förslag är faktiskt snarast att återföra beslutskompetens till den nationella nivån från EU-nivån, vilket är alldeles utmärkt. Det tycker jag att vi ska stödja.

Däremot finns det ingen som helst automatik som säger att vi i Sverige ska delta i försöket. Det avgör vi själva, och där tycker jag att finansministern har en bra ståndpunkt. Vi stöder alltså helt och hållet Sveriges linje.

Anf.  51  MIKAEL ODENBERG (m):

Jag skulle vilja ta upp två saker. Det ena är mest att jag är nyfiken på hur Ekofindiskussionen går. Du antydde att frågan inte var mogen för beslut på det här Ekofinmötet, att det fortfarande fanns invändningar på sina håll även mot det här kompromissförslaget. Det skulle vara intressant om finansministern kort kunde kommentera hur tongångarna har varit.

En reflexion man kan göra i förbifarten är att detta ju rör momssänkningar på marknader som är inhemska, där det väsentligen inte finns någon internationell konkurrens och där det alltså inte borde vara så svårt för de olika medlemsländerna att acceptera det här kompromissförslaget.

Sedan skulle jag vilja vidga frågan och koppla ihop det här ärendet med den föreslagna rådsrekommendationen om hur sysselsättningsriktlinjerna ska implementeras. Finansministern har ju klargjort att regeringen inte är intresserad av att tillmötesgå de borgerliga partiernas förslag till avdragsrätt för hemnära tjänster, och vi har nu fått reda på att inte heller det här förslaget inom EU är intressant för regeringen. Samtidigt finns det en punkt i rådsrekommendationen som handlar om att skapa nya arbetstillfällen i tjänstenäringen, där det konstateras att ingen medlemsstat har tagit upp den frågan på ett bra sätt. Därför skulle det vara intressant att höra inte bara vad regeringen inte vill göra för att skapa nya arbetstillfällen i tjänstenäringen utan också om finansministern kunde antyda om det finns något man vill göra.

Anf.  52  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Det framgår också av den här rapporten att Sverige har de högsta arbetskraftsskatterna. Här finns en möjlighet som skulle kunna bidra till en sänkning av den totala nivån. Min fråga är: Gör regeringen en helt annan bedömning, dvs. att detta inte skulle vara något som helst problem, än vad kommissionen säger och vad de här diskussionerna har lett fram till, dvs. att redovisa detta som ett problem?

Anf.  53  AGNE HANSSON (c):

Jag vill först deklarera att vi från Centerpartiet tycker att Sverige ska vara med i den här försöksverksamheten, om det möjligen inte har deklarerats här tidigare när jag inte har varit här.

Jag skulle kanske i första hand vilja fokusera, såsom konjunktur- och annan utveckling ser ut just nu, på ett område där det skulle vara särskilt värdefullt att medverka, nämligen boende- och byggsidan. Om jag har fattat det rätt är regeringens linje att försöka sänka boende- och byggkostnaderna i ett läge där de riskerar att öka, vilket i sin tur skulle kunna driva på en överhettningstendens. Då skulle det vara utomordentligt intressant att vi vore med i en sådan här försöksverksamhet.

Jag vill avsluta med att fråga finansministern hur han ser på möjligheterna till det som även regeringen har som mål – att sänka kostnaderna för boendet – om man inte tar en sådan här möjlighet att reglera en av de svåraste kostnaderna för byggandet och boendet, nämligen momsen på denna typ av tjänster.

Anf.  54  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

De flesta frågor berör egentligen mer den allmänekonomiska politiken och vad vi gör när det gäller sysselsättningen som sådan. Jag ska inte upprepa, utan jag bara hänvisar till den nyligen lämnade budgetpropositionen där det presenterades ett rejält program som handlar om skattesänkningar på arbete, på inkomster och på företag samt en rad åtgärder inom sysselsättningspolitiken. Jag ska inte gå in på detta i detalj, men det är det sätt som vi har föreslagit för att man ska få till stånd fler jobb i den privata tjänstesektorn, som är den sektor som växer snabbast av alla sektorer i dag på arbetsmarknaden. Merparten av de nya jobben kommer just inom den privata tjänstesektorn.

Vi från svensk sida har varit otåliga av det skälet att frågan har diskuterats så länge. Vi väntar otåligt på att få ett beslut i frågan. Därför vore det bra om man nu kan få en avslutning på den här diskussionen. Det är rimligt att de länder – som Lars Ohly sade tidigare – som önskar ska få göra det här. Det förutsätter att det inte är något obligatorium utan ett frivilligt åtagande så att de länder som vill kan vara med på olika områden.

Skälet till att det kanske inte går att få fram ett beslut så snabbt hänger ihop med att några länder – bl.a. Tyskland och Österrike – har haft en del invändningar för att de vill åstadkomma en del fördelar på andra områden. Det är den vanliga byteshandeln som pågår med olika saker och ting. Men vi tycker att det vore bra om man kom till ett avslut i frågan så att de länder som så önskar kan komma i gång med sitt arbete.

Vår generella bedömning för att inte gå med i försöket är att vi tror att det finns andra och mer effektiva sätt för att få fram fler jobb. När det gäller en del av de kategorier som finns med här rör det sig om t.ex. fönsterputsning och städning i privata hushåll, men vi är oerhört angelägna om att satsa på mer kvalificerade uppgifter på arbetsmarknaden.

Vi vill gärna satsa på yrkesutbildningar och sådant för att det ska bli möjligt att fylla en del av de hål som måhända uppkommer efterhand på arbetsmarknaden när det blir en stor efterfrågan. Därför har arbetsmarknadspolitiken varit inriktad på att intressera personer som saknar yrkesutbildning att skaffa sig en sådan för att utföra de mer kvalificerade uppgifter där vi vet att det kommer att finnas en stor efterfrågan. Därför vill vi inte undandra arbetsmarknaden de möjligheter som finns för att fylla på med yrkesutbildat folk i fortsättningen.

Det finns naturligtvis en del fördelar med den här typen av försök som de länder som vill delta i försöket också kommer att påvisa och försöka utvärdera. Vi har gjort bedömningen att man kan göra mer effektiva insatser såsom t.ex. bearbeta detta med svartjobb och den könsuppdelade arbetsmarknaden. Detta är ett sätt att ändra i marknadsförutsättningarna, att gå in och göra justeringar i den marknad som inte fungerar så väl som det står i läroböckerna. Men vi tror inte att det är precis det här sättet som vi ska utnyttja för att få fler människor i arbete i fortsättningen.

Om man gör en värdering har vi bedömt det så att priset för att delta i ett sådant här försök är mycket högre än det utbyte som vi tror oss kunna få. Därför vill vi hellre satsa resurserna på andra områden, vilket också framgår av budgetpropositionen.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara påminna om att det som vi behandlar som beslutsärende och som vi ska samråda om är ett möjliggörande av försöksverksamheten. Den andra delen som upptar den stora diskussionen här är ju en inhemsk fråga.

Anf.  56  KARIN PILSÄTER (fp):

Även om frågan i dag inte handlar om ifall Sverige ska delta eller inte tycker jag att det är en ganska viktig del i det hela eftersom vi trots allt representerar Sverige. De svar som Ringholm gav här om andra insatser mot svartjobb, skattekilar och den könsuppdelade arbetsmarknaden är inte tillfredsställande för fem öre. Men det får vi diskutera i ett annat sammanhang.

Att det skulle vara lågkvalificerat eller inte kräva något kunnande att utföra dessa uppgifter är också en synpunkt som jag inte på något sätt kan dela. Jag tror inte heller att människor som har detta som yrke delar den uppfattningen.

Jag tycker att det är riktigt att man delar upp sakfrågan i två delar. Den ena är om det ska vara en försöksverksamhet och det andra är om vi ska delta i den. Man borde gå hem och tänka igenom en gång till ifall man ska delta i den.

Anf.  57  KIA ANDREASSON (mp):

Även om det inte är en beslutspunkt vill jag här klargöra att jag för Miljöpartiets del instämmer i regeringens bedömning. Också vi föredrar andra åtgärder på detta område. Jag tycker att det är bra att vi inte deltar i någon försöksverksamhet.

Anf.  58  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag vill göra en kort kommentar så att inte detta står oemotsagt i protokollet. Jag har inte påstått att det inte behövs något kunnande för att klara en del av dessa tjänster. Men det fordras relativt kort utbildning för att bli fönsterputsare.

Däremot finns det andra jobb som fordrar längre utbildning. Vi vet att det kan uppstå brister i dessa yrken, och därför är vi angelägna om att genom yrkesutbildning och arbetsmarknadsutbildning se till att vi kan motverka dessa brister. Vi tycker att det är viktigare att få arbetskraften på rätt ställe helt enkelt.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis: Vi har haft den här frågan uppe tidigare. Det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende med en försöksverksamhet med reducerad moms på arbetskraftsintensiva tjänster.

Anf.  60  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nästa fråga gäller det s.k. sparandedirektivet. De medlemsstater som har beroende eller associerade territorier kommer vid mötet att lämna skriftliga eller muntliga rapporter om de åtgärder som har vidtagits för att i dessa territorier säkerställa tillämpningen av bestämmelser om beskattning av ränteutbetalningar till bosatta inom gemenskapen som är likvärdiga med bestämmelserna i direktivet.

Det är ett antal länder som har sådana territorier. En del ligger i Europas närhet såsom Grönland, Färöarna och de brittiska kanalöarna. Andra ligger runtom i andra delar av världen och de har ofta anknytning till de tidigare kolonialmakterna, dvs. Frankrike, Storbritannien, Nederländerna och Portugal.

Anf.  61  LARS TOBISSON (m):

Vi diskuterade ju detta vid det förra tillfället som finansministern var här, och det rapporterades om att frågan hade varit uppe på det informella finansministermötet.

Jag var inne på det här ämnet redan då. Nu kommer man tillbaka med en punkt som gäller beroende och associerade områden. Detta är ju trots allt lite ”finlir”. Det rör sig bl.a. om Jersey, Guernsey, Gibraltar och Andorra i Europas område.

Jag tror att det kommer att bli väldigt svårt att t.ex. få kanalöarna att ställa upp på detta. De är ju mycket envisa med sitt oberoende i förhållande till Storbritannien. Att de då skulle acceptera att de skulle vara beroende av EU är nog inte så lätt att få fram. Men det är trots allt finlir, eftersom de stora operatörerna som skulle kunna ta hand om sparande från EU-länderna vid införandet av ett obligatoriskt källskattedirektiv är ju Schweiz och Liechtenstein. Men utanför Europa finns det åtskilliga länder som har ett väl utvecklat finansväsende och som skulle kunna ta hand om den här uppgiften.

Därför återkommer jag till det som jag sade förra gången. Vad gör man nu för att på ett brett internationellt plan åstadkomma en överenskommelse som gör att man kan införa ett källskattedirektiv som sträcker sig långt utöver EU:s gränser? Gör man inte det, är det enda som man åstadkommer rimligen att man driver sparandet ur EU-länderna över till andra länder.

Om man inte tar tag i detta och lyckas att ge ett vettigt svar på frågan får jag mer och mer känslan av att frågan om källskatt på kapitalinkomster drivs mest för att man ska kunna skjuta på framtiden åtgärder i de enskilda nationerna där det måste till sänkningar av uttaget av skatt.

Det går ju att säga att man inte ska göra någonting åt den svenska beskattningen av kapitalinkomster med motiveringen att det förbereds ett direktiv inom EU som vi inte ska föregripa. Men mitt intryck är att detta aldrig kommer att bli av om man inte kan lösa frågan på ett mycket brett internationellt plan.

Därför undrar jag återigen: Vad gör man? Finns det någon rapport som tar upp reaktioner från andra områden ute i världen än sådana som kan definieras som beroende och associerade? Kommer finansministern att efterlysa hur det ligger till med de kontakter som har sagts att man skulle ta med länder utanför EU och dess associerade områden?

Anf.  62  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan svara kort att det redan vid förra Ekofinmötet togs upp den här typen av diskussioner. Det finns ett intresse från de länder som har sådana kontakter att också fullfölja dem. En del av rapporteringen kommer ju att visa hur långt man har kommit i dessa kontakter.

Anf.  63  LARS TOBISSON (m):

Det svaret innehöll väl ingenting. ”Ett intresse från de länder som har kontakter...” – vad betyder det? Är det några speciella länder som har kontakter med Schweiz, Liechtenstein eller med Bahamas? På vilket sätt utkristalliseras detta intresse i faktiska beslut om att tillämpa samma regler som man planerar att göra inom EU?

Anf.  64  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Frågan kan ju inte besvaras förrän jag har fått del av de rapporter som ska lämnas på kommande möte. Vi ska få en redovisning från de berörda medlemsländer som har åtagit sig att ta kontakt med Schweiz och andra länder, och sedan får vi se hur långt den redovisningen räcker.

Jag är mycket medveten om att det här är ett stort problem och att det inte löses via en kontakt. Det handlar om långvariga diskussioner och samtal, men det finns en beredvillighet hos många av de EU-länder som har sådana kontakter att ställa upp och diskutera. Sedan kan jag inte utlova vilket resultat som dessa rapporter kommer att ge, eftersom jag ännu inte har tagit del av dem.

Anf.  65  LARS TOBISSON (m):

Jag blir lite förvirrad. Här talar finansministern om att han väntar på rapporter. Men det som står här är att man ska få rapporter om beroende och associerade områden. Anser man att Schweiz är ett beroende område? Och vem är Schweiz beroende av?

Anf.  66  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det kan naturligtvis handla om både–och. Frågan om kontakter med Schweiz berördes redan vid det informella Ekofinmötet. Det finns medlemsstater som kommer att ha sådana kontakter.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare.

Anf.  68  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Den sista frågan handlar om OLAF, dvs. den nya organisationen för bedrägeribekämpning inom EU.

OLAF kommer att ta över alla uppgifter från den gamla organisationen, men OLAF kommer också att ha en mer självständig roll gentemot kommissionen.

OLAF har som uppgift att också utföra utredningar i samtliga EU-institutioner och organ, ett mandat som den gamla organisationen inte hade.

En oberoende övervakningskommitté har också inrättats för att säkra OLAF:s oberoende och att åtgärder vidtas för att uppdaga oegentligheter. Ingenting har dock förändrats när det gäller samarbetet med medlemsstaterna.

I samband med att Ekofin i maj beslutade att inrätta OLAF begärde man att en uppföljning skulle ske vid mötet i oktober. Det är skälet till att den nu tas upp på nytt vid Ekofin. Uppföljningen ska behandla vilka åtgärder som EU-institutionerna och organen har vidtagit för att säkra att OLAF kan genomföra utredningar hos dem.

De åtgärder som krävs handlar om ifall de aktuella institutionerna och organen ska ansluta sig till ett avtal för att genomföra ändringar av interna regler.

Ekofin kommer än en gång att betona vikten av att alla EU-institutioner och organ gör det möjligt för OLAF att genomföra utredningar hos dem. De institutioner som ännu inte har vidtagit nödvändiga åtgärder är Europaparlamentet, Regionkommittén, Europeiska centralbanken och Europeiska investeringsbanken. När det gäller de två första institutionerna – Europaparlamentet och Regionkommittén – handlar det sannolikt enbart om förseningar medan de två senare är förknippade med deras oberoende ställning. Arbetet med att ta fram en gemensam ståndpunkt för rådet pågår för närvarande.

Det finska ordförandeskapet har föreslagit att Ekofin uttalar sin tillfredsställelse med de institutioner och organ som vidtagit nödvändiga åtgärder för att OLAF ska kunna genomföra utredningar hos dem.

Vidare föreslår det finska ordförandeskapet att rådet upprepar sin begäran om att även ECB och EIB ger OLAF tillträde. Rådet uttrycker också förhoppningar om att Europaparlamentet och Regionkommittén snarast ska göra detsamma.

Frågan väntas inte föranleda någon egentlig diskussion på Ekofin då det arbete som nu pågår inom rådet troligen leder till de slutsatser som alla medlemsstater kan ställa sig bakom.

Sverige anser det vara viktigt att OLAF kan genomföra utredningar i alla EU-institutioner och organ, och vi har stött det finska ordförandeskapets ambition att Ekofin ska ge en tydlig signal om att det är hög tid att de återstående institutionerna och organen ska vidta åtgärder för att OLAF ska kunna fullfölja sitt arbete.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för det. Det här var ju en lägesrapport över pågående diskussioner, så vi behöver inte underställa den något särskilt beslut här och nu.

Vi tackar finansministern för din medverkan här hos oss i dag. Som vanligt hälsar vi dig på återseende så småningom.

3 §  Information och samråd med regeringen (justitieminister Laila Freivalds och statsrådet Maj-Inger Klingvall) inför ministerrådsmöte (rättsliga och inrikes frågor) den 4 oktober 1999

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar justitieminister Laila Freivalds och statsrådet Maj-Inger Klingvall välkomna hit med sina medarbetare.

Den första punkt vi ska gå igenom är inför ministerrådsmötet om rättsliga och inrikes frågor den 4 oktober, och senare kommer vi in på förberedelserna för Europeiska rådet i Tammerfors.

Vi börjar med rättsliga och inrikes frågor den 4 oktober. Ordningen är sådan, som ni känner till, att vi först ger er möjlighet att ta upp de punkter som ni anser viktiga, och att vi sedan för en diskussion punkt för punkt. Därmed lämnar jag över ordet till er.

Anf.  71  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag tänkte starta med att tala om att vi har fått en ny A-punktslista för en kvart sedan ‑ jag vet inte för vilken gång i ordningen. I förhållande till den lista som ni fick senast är det bara en punkt kvar på mitt område. En punkt är tillbaka som var struken på den förra listan men fanns med på den tidigare. Det är fem nya punkter, som har att göra med framför allt utrikeshandel. Jag föreslår att vi skickar över den listan med skriftligt material under eftermiddagen. Vi har inte ens hunnit gå igenom de nya punkterna.

I övrigt ska Maj-Inger Klingvall inleda med punkterna 3, 4 och 6 på dagordningen, och jag tar sedan över de övriga punkterna.

Anf.  72  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Punkten 3, som är en rapport från högnivågruppen för asyl- och migrationsfrågor, kommer bara att vara en informationspunkt nu på måndag. Däremot tilldrar den sig större intresse inför nästa omgång, därför att det kommer att fattas beslut på nästa allmänna råd. Det innebär att på nästa EU-nämnd kommer utrikesministern att gå igenom resultatet av det här arbetet just för ställningstagandet inför allmänna rådet.

Jag tänkte inte säga så mycket mer än att vi från svensk sida naturligtvis välkomnar det arbete som är gjort.

Anf.  73  GUSTAF VON ESSEN (m):

Det finns en förhistoria, som jag tror att statsrådet känner till, och det gäller Irakpaketet för ett par år sedan. Vi har de senaste ett och ett halvt åren blivit utlovade något slags återrapportering eller utvärdering, och det kanske kommer i det här sammanhanget. Det var ju ett första test på hela detta synsätt som nu håller på att etableras, nämligen att man ska titta på länderna i deras helhet när det gäller migrationsfrågor. Det kan ändå vara intressant att se hur det har utfallit för Irak. Det var ett fyrtiotal olika handlingspunkter, om jag minns rätt, och en del av dem var s.k. mjuka och en del lite hårda. Risken är alltid att helheten går förlorad om bara de hårda frågorna drivs och de mjuka faller bort. Därför kan det vara bra att få en återrapportering och utvärdering av det exempelvis vid nästa tillfälle.

Anf.  74  WILLY SÖDERDAHL (v):

Om jag förstod det rätt skulle beslut inte fattas. Jag vet inte om det är rätt tillfälle. Jag har tittat på det som står under ”Svensk ståndpunkt”, och det är att ”goda resultat skall nås”. Man kan undra för vem. Är det goda resultat för mottagarländerna eller för flyktingarna?

I de här sammanhangen har det tidigare diskuterats särskilda informationskampanjer för presumtiva flyktingar till EU-länderna. Är den frågan helt avförd nu, eller finns den fortfarande med? Vad tycker Sverige om det?

Anf.  75  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Det blir alltså en särskild handlingsplan. Det är en av de sex som ligger i det här arbetet när det gäller Irak. I fråga om vad som är mjukt och hårt är det, enligt vad jag har erfarit, ett mer balanserat arbete som har utförts i det här sammanhanget än vad vi har mött tidigare. Jag tror därför att vi kan känna oss tillgodosedda på den punkten.

Informationskampanjen ligger kvar.

På den konkreta frågan om goda resultat vill jag svara att det måste vara ett intresse att det handlar om goda resultat åt bägge hållen.

Anf.  76  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag frågade också om Sveriges inställning till informationskampanjen.

Anf.  77  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Den här informationskampanjen har ju pågått, och den finns fortfarande med. Vi har bedömt att den har gett goda resultat.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Vi återkommer till ärendet nästa vecka.

Då kan vi gå vidare.

Anf.  79  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Dagordningspunkt 4 handlar om Kosovo och den situation som rör återvändande av fördrivna personer. Det här kommer att behandlas som ett informationsutbyte på rådsmötet. Tanken är att medlemsstaterna ska rapportera hur läget är för de människor som har fördrivits från Kosovo och vilka som har tagits emot. För oss från svensk sida handlar det om att redovisa situationen för de här människorna.

Punkten 6 handlar om Dublinkonventionen. Vad som kommer att hända på rådsmötet är helt enkelt att kommissionen ska presentera sitt förslag till mandat. Det förväntas inte att vi från svensk sida ska ge några synpunkter på detta möte, utan det blir en presentation av förhandlingsmandatet, och sedan får vi analysera och ta ställning till det. Allmänt har vi naturligtvis en mycket positiv inställning till frågan. Det har vi tidigare redovisat i olika sammanhang.

Anf.  80  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Punkten 7 gäller en EU-strategi i narkotikafrågor. Här är ansvaret i Sverige delat mellan Socialdepartementet och Justitiedepartementet. Vi har båda medverkat vid framtagandet av den här handlingsplanen. Den kommer att behandlas den 18 november på hälsoministerrådsmötet och i RIF-rådet den 4 oktober.

Dokumentet är ett förslag från kommissionen om en global och sektorsövergripande EU-strategi för narkotikabekämpningen under de närmaste fyra åren. Den bygger på den tidigare handlingsplanen, som är gällande t.o.m. utgången av det här året. Den bygger på fyra huvudlinjer: minskad efterfrågan, minskad tillgång, internationellt samarbete samt samordning på nationell nivå och på EU-nivå. Man har identifierat vissa särskilda problem som man vill fokusera. Det ena är cannabis, som är den mest använda drogen i Europa och i Sverige. Det sker en stor import från och transit via Marocko och Spanien. I fråga om amfetamin och ecstasy är Europa både en stor konsument och en stor producent. Det är ett ökande problem, inte minst bland ungdomar.

Ett annat problem som noteras är brottsligheten i städerna. Ungdomar som prövar narkotika kommer i kontakt med kriminella grupper. Här finns ett stort behov av sociala insatser för att förhindra uppkomsten av missbruk, avbryta ett pågående missbruk och lindra effekterna av det.

Det finns andra hälsomässiga aspekter som måste uppmärksammas, menar man i handlingsplanen, och det är blandmissbruk, hepatit, social utslagning, missbruk i fängelser och en del annat.

Sedan är det också fråga om förberedelserna för utvidgningen. Kandidatländerna och Turkiet ska ges möjlighet att delta i EU:s arbete med att bekämpa narkotikamissbruk, bl.a. genom att medverka i det europeiska narkotikaobservatoriet i Lissabon och i olika samarbetsprogram som finns på det här området.

Frågan är vad det är för skillnad mellan den handlingsplan som nu föreslås och den som vi har i dag. Den förra innehöll 68 åtgärdspunkter, men det som man kunde kritisera den för var att den saknade tydliga och mätbara mål. Ingen utvärdering har skett av vad åtgärder har lett till. Koordinationen av åtgärderna inom EU är svag.

Det nya förslag som har tagits fram tar hand om de här bristerna. Man kan säga att det innehåller ett visst mått av självkritik från ländernas sida. Man betonar starkare hur viktigt det är att ha mätbara mål och att det görs utvärderingar. Man betonar starkare att man måste inrikta sig på att minska efterfrågan av narkotika. Kommissionen föreslår att man ska utvärdera efter halva tiden och presentera en utvärdering för rådet.

Det här är en plan som har tillkommit med mycket aktivt deltagande från Sveriges sida, så vi välkomnar den och är beredda att ge vårt stöd till den. Särskilt tycker vi om att man fokuserar på prevention, efterfrågeminskning, syntetiska droger och problem som har samband med ungdomar.

Vi har understrukit vikten av att ställa upp tydliga mål och mätbara mål. Vi har sagt att det behövs en tidsplan och att det praktiska operativa samarbetet mellan nationella och internationella polis- och tullmyndigheter är viktigt i det här sammanhanget.

Det kommer att bli en muntlig rapport från kommissionens sida vid RIF-rådet på måndag, och sedan går arbetet vidare i arbetsgrupperna. Vi återkommer när det har fortskridit längre.

Anf.  81  GUN HELLSVIK (m):

Först vill jag säga att jag tycker att den här strategin i stort sett ser bra ut. Jag har en invändning på en punkt, men i övrigt är det mer formuleringar som gör att jag undrar lite vad som ligger bakom.

När man tittar på s. 3 i promemorian, vår s. 52, talas det om handlingsplanens huvudsakliga målsättningar. Den andra streckpunkten är att man ska upprätthålla en integrerad och balanserad strategi, och där sägs i andra meningen: ”För att minska efterfrågan bör högsta prioritet ges åt åtgärder som rör folkhälsa ‑ ‑ ‑ samt åt bekämpning av social utslagning.” Det här är viktiga frågor, och det är viktigt att man vidtar åtgärder. Men samtidigt känner jag igen de här formuleringarna. När man exempelvis ser på bakgrunden till de schweiziska heroinprojekten finner man att de som försvar för sina projekt använder just de här formuleringarna. Det är viktigt att man tydligt och klart säger vad man är ute efter när man talar om ”högsta prioritet”.

Även om jag kan se varför det står ”högsta prioritet” just här, tycker jag att det är viktigt att man samtidigt påpekar att en framgångsrik narkotikabekämpning och en framgångsrik narkotikapolitik förutsätter att man ger lika hög prioritet åt de tre ben som vi talar om, nämligen prevention, repression och rehabilitering. Alla dessa tre ben måste vara lika starka. Risken är att man leder tankarna fel och hamnar i ett annat mål än vad man kanske har tänkt sig.

Det är alltså viktigt att man i diskussionen för fram att även om formuleringen kan vara korrekt här måste den sättas in i en helhet med de andra delarna.

Om jag går vidare, talas det på s. 15, vår s. 74, om folkhälsa och aspekter som måste behandlas. När man tittar på de punkter som rör aspekter som måste behandlas, talas det bara om behandlingsprogram i en punkt. Där sägs att man ska höja kvaliteten på behandlingsprogram med oralt metadon och utforska alternativa preparat som inte är lika beroendeframkallande. Jag tycker att det borde vara självklart att sätta punkt efter ”behandlingsprogram”. Ett av våra stora problem är att vi på de flesta håll inte har särskilt bra behandlingsprogram och att man måste lägga kraft på behandlingsprogram som skapar frihet från beroende av droger. Här skall man syssla med behandlingsprogram där den ena drogen ersätts med någonting annat.

Vidare talas det på vår s. 76 om behoven inom utbildning och upplysning i Europa: En allomfattande preventionsstrategi behövs för skolorna i samverkan med hela skolväsendet. Mot slutet hänger man på: Denna allomfattande strategi bör också innefatta familjerna.

Enligt min uppfattning borde man vända på detta. Om vi lyssnar på personer som sysslar med narkotikaproblem hör vi att de under senare år pekar på att de som i första hand måste ha tillräckliga kunskaper för att vi ska kunna fånga upp de unga när de glider in i eller riskerar att glida in i ett narkotikaberoende är familjerna. Sedan är det viktigt att skolan och den övriga vuxenvärlden kan fungera som ett stöd. Ett av våra problem i dag är att föräldrar har väldigt liten, om ens någon, kunskap om hur de moderna drogerna fungerar. De har därmed inte heller möjlighet att se signalerna. De flesta vuxna tror att narkotika visar sig i nedgångenhet och ett direkt asocialt beteende, men vi vet att den typ av droger som många unga börjar med har precis motsatt effekt; man får plötsligt den ljuvligaste unge man kan få.

Jag tycker att det är viktigt att poängtera, att ska vi ha framgång måste vi satsa på ett helt annat sätt på föräldrainformation än vad vi har gjort hittills.

Jag vill påpeka en sak till, som också påminner mig om hur man resonerar i både Schweiz och Holland. Om vi ser på utvecklingen som den har varit när det gäller narkotikaberoendet, hur starten för de flesta oftast har varit, finner vi att det varit en koppling till bruk av alkohol. Vi vet också att vissa typer av narkotika är lätta att ta till sig om man är rökare.

Det sägs också på något ställe här att man vill lyfta upp just kopplingen mellan alkohol, tobak och illegala droger. Här gäller det också enligt min uppfattning att se upp, därför att det är ofta den här argumentationen som vi hör, bl.a. hos de unga, som har en mera liberal syn på narkotikan. De säger att alkohol och tobak är mycket farligare än vad narkotika är. Det är viktigt att vi är medvetna om detta, så att vi inte gör den här kopplingen. Då tror inte de unga på oss, därför att de tänker på ett annat sätt. Även här gäller det att vara observant. Det är inte bara de unga; lyssna på legaliseringsivrarna, så hör ni just de här kommentarerna. De pekar på eländet med alkoholen och tobaken ‑ jag vill inte förneka det eländet – och man försvarar narkotika med de utgångspunkterna.

Anf.  82  INGVAR SVENSSON (kd):

Det var just den sista delen av Gun Hellsviks inlägg som jag också skulle vilja ta upp. Vad är substansen bakom att utveckla kopplingen mellan alkohol, tobak och illegala droger? Vad är det som ligger bakom det tänkandet?

Anf.  83  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

När det gäller den första frågan som Gun Hellsvik tog upp, om vikten av att de olika sätten att angripa problematiken är väl balanserade, har det varit en klar målsättning från vår sida. Jag tycker att det är det som präglar dokumentet. Sedan kan man diskutera formuleringarna under varje ben, men jag uppfattade det inte så att Gun Hellsvik tyckte att just de formuleringarna leder till någon obalans. Jag tycker också att man ganska bra har lyckats se till att de här olika benen har fått lika hög prioritet.

Alla de andra frågorna gäller hälsosidan. Jag skulle vilja föreslå att de frågorna tas upp och diskuteras när de ska behandlas inför hälsoministrarnas möte den 18 november, då rätt minister är här. I dag är Annika Mansnerus från Socialdepartementet här, mest för att höra era synpunkter. Hon har säkert noterat dem och kommer att föra in dem i det fortsatta arbetet i arbetsgrupperna.

Diskussionen kring de här frågorna föreslår jag alltså att man tar i samband med att hälsoministerrådet ska behandla frågorna den 18 november.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Det är första gången vi ser det här förslaget till plan i nämnden, och jag tänkte inte att vi skulle fatta något beslut här i dag. Vi fick den här redovisningen, och det har noterats synpunkter. Vi har ett nämndsammanträde den 12 november inför hälsoministermötet, och då får vi se hur vi ställer oss till regeringens position vid det tillfället.

Anf.  85  GUN HELLSVIK (m):

Justitieministern uppfattade det jag sade helt korrekt. Samtidigt menar jag att det vid den debatt som nu ska äga rum, där justitieministern deltar, vore positivt om justitieministern pekar på helheten ‑ det är annars lätt att glida vidare och kanske bort från det som är den svenska narkotikapolitiken, som vi ju är överens om ‑ och sätter in det i sitt sammanhang redan här.

Anf.  86  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Så fort möjlighet ges till en debatt kring detta kommer de svenska synpunkterna att hävdas. Vid RIF-rådet nu är det mer fråga om att kommissionen lämnar en muntlig rapport om sitt förslag, och sedan går arbetet vidare i arbetsgrupperna. Något utrymme för en diskussion förutser jag inte på RIF-rådet, utan det blir nog senare.

Anf.  87  GUN HELLSVIK (m):

Jag har bara en fråga, kanske i första hand till oss själva: Innebär det att det inte är korrekt som står på vår föredragningslista, nämligen "Strategi- och policydebatt”?

Anf.  88  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Om det ges utrymme för en diskussion kommer vi att fortsätta att hävda de svenska ståndpunkterna.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Vi kan därmed lämna den frågan för dagen. Den 12 november kommer vi själva att behandla frågan, och då kommer vi att bestämma oss för vilken position vi ska stödja.

Anf.  90  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Punkten 9 känns mycket aktuell, inte minst i dag, när man får en ny dagordning en halvtimme innan man ska möta representanter för det nationella parlamentet. Det är Nederländerna som har framfört formella klagomål om att dagordning och dokument kommer ut alldeles för sent för att man ska ha det utrymme som behövs för att ha samråd med sina nationella parlament. Dessvärre fick vi Nederländernas dokument först i går, men vi har det med oss nu och kan dela ut det till er så att ni kan se vad de skriver där.

Man har i det nederländska parlamentet motionerat och uppmanat sin regering att ta upp den här frågan och diskutera den i rådet. Det här överensstämmer helt med den kritik som vi vid flera tillfällen har haft anledning att framföra till rådet, att det har varit svårt att genomföra ett bra förberedelsearbete och ett bra förankringsarbete på grund av att dokumenten kommer så sent.

Det finns en arbetsordning för rådet som säger att dagordning och dokument ska skickas ut 14 dagar före mötet. Vi tycker att det här borde följas. Det är naturligtvis genomtänkt, och man inser att det är det som behövs för att det här ska kunna fungera på ett acceptabelt sätt. Det ska bli mycket intressant att se vad sekretariatet har att anföra i frågan. Jag återkommer och berättar om det sedan.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Det här är en punkt som vi själva känner väl till. Den behandlas bl.a. i det samarbetsorgan som vi har mellan EU-nämnderna i medlemsstaterna. Vi har från svensk sida fokuserat på att det måste gå längre tid mellan Coreper och rådsmötet. Coreper kan ibland ligga på torsdag, och vi har samrådet på fredag, så det är ganska korta ledtider.

Det är bra om justitieministern vid detta tillfälle understryker de här synpunkterna. Det måste ju finnas tid för att rådfråga och samråda. I annat fall kan det leda till en utveckling där man bara måste ange parlamentariska reservationer i rådet, och det är inte heller något bra läge.

Anf.  92  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag tänkte inte ta upp något mer på den dagordningen, utan jag föreslår att vi går över till Tammerforsmötet.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi stanna till och höra om det är någon ledamot som har någon fråga på det rättsliga området och inrikesområdet. Om inte går vi vidare och går in på själva Europeiska rådet i Tammerfors.

4 §  Information och samråd med regeringen (justitieminister Laila Freivalds och statsrådet Maj-Inger Klingvall) inför möte med Europeiska rådet i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999

Anf.  94  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Det här är ett viktigt möte. Det är första gången som Europeiska rådet diskuterar rättsliga och inrikes frågor. Resultatet kan komma att spela en betydelsefull roll för framtiden för hur man ska gå vidare inom områdena asyl och invandring, gränsöverskridande brottslighet, medborgarnas tillgång till rättvisa och också samarbetet mellan länderna utanför EU.

Det har pågått ett förberedelsearbete under en ganska lång tid. Men det är först alldeles nyligen som vi har fått ett brev från ordförandeskapet där man anger vissa områden som man föreslår ska diskuteras. Det är tre huvudområden. Det första är asyl- och migrationspolitik. Det andra är upprättande av ett europeiskt område med rättvisa. Det tredje är gränsöverskridande brottslighet. Vi har skickat ut brevet så att ni ser vad det finska ordförandeskapet har föreslagit.

Det här diskuterades mellan statsminister Göran Persson och statsminister Lipponen i onsdags, som ni kanske känner till. Vi fick chans att säga att vi tycker att det är en bra inriktning som man här föreslår på mötet. Den mer allmänna invändningen eller synpunkten vi hade var närmast att vi tycker att man förutsåg en alltför detaljerad anvisning från allmänna rådets sida. Man bör nog inskränka sig till att ge prioriteringar, inriktningar och sätta upp mål men inte i detalj gå in på vad man bör uppnå i olika avseenden.

Vi har, som nämnden känner till, varit aktiva i förberedelsearbetet och har föreslagit olika ämnen som vi tycker att man borde ta upp på rådet. Vi tycker att vi nu kan se i ordförandeskapets papper och vid mötet som var i onsdags att vi har fått ett stort gehör för de synpunkter som vi har haft. Både jag och Anna Lindh har tidigare informerat om Sveriges prioriteringar inför mötet. Jag skulle nu vilja koncentrera mig på vad som har hänt sedan senast vi lämnade information här i nämnden.

Det måste komma fram att EU har en betydelsefull roll att spela på det här området. Det måste vara ett viktigt budskap från stats- och regeringschefer. Man ska inrikta sig på sådant där EU faktiskt ger länderna och människorna i våra länder ett mervärde, en förbättring, som man inte kan åstadkomma nationellt.

Vi tycker också att det är viktigt att uttalanden som kommer ut av mötet inte befäster den bild som man ibland får av ”Fästning Europa”, inte en traditionell repressiv politik, utan tvärtom att Europa är något som bygger på solidaritet och humanism när det gäller asyl och invandring och att det handlar om krafttag mot brottsligheten men också mot brottslighetens orsaker.

En annan principiell ståndpunkt som har väglett oss är att de uttalanden man gör och de ambitioner man har ska utgå från Amsterdamfördraget. Det är inom de ramarna man ska hålla sig. Där finns fortfarande mycket kvar att göra. Skulle man gå utanför Amsterdamfördraget riskerar rådet att kritiseras för brister vad gäller demokratisk insyn och förankring.

Dessutom tycker vi att det är viktigt att man bygger vidare på det som har gjorts hittills. Det finns en handlingsplan som antogs av Europeiska rådet i Wien. Det är den man bör utgå ifrån och bygga vidare på. Man ska inte göra en ny handlingsplan i Tammerfors. Däremot är det naturligtvis viktigt att stats- och regeringscheferna tydligt talar om att de vill ha leverans från ministerråden på deras olika områden.

En övergripande princip som vi tycker ska vara vägledande är att diskussionen ska vara på ett övergripande och principiellt plan och att man gärna ska tala i pelarövergripande termer. Det ger ett extra värde av att de här frågorna diskuteras av stats- och regeringscheferna.

Som ni vet av tidigare presentationer har Sverige prioriterat fyra frågor som vi tycker ska behandlas. Den första är asyl- och migrationspolitiken. Det kommer Maj-Inger Klingvall att berätta mer om. Det är vidare de brottsförebyggande frågorna, problemet med safe havens och EU:s externa relationer.

Om jag tar mina områden är det först den gränsöverskridande brottsligheten. Det är tre förslag som vi har kommit med som skulle passa bra in i ett ämne som handlar om att bekämpa gränsöverskridande brottslighet. Det första är att utveckla det brottsförebyggande arbetet. Det diskuterade vi här i nämnden i maj. Det förslag som vi har arbetat vidare med utgår från den presentation som vi gjorde i maj och som ni tidigare har fått ett positionspapper om.

Vi har försökt att mobilisera andra länder att dela vår ståndpunkt om betydelsen av att man höjer profilen när det gäller det brottsförebyggande arbetet, och vi tycker att vi har lyckats ganska väl. Vi har lyckats så väl att två länder, Storbritannien och Danmark, ville vara med och utarbeta ett gemensamt initiativ för att presentera det på det informella ministerrådet där man diskuterade uppläggningen av Tammerforsmötet.

Det tycker vi är utmärkt bra. Det ger naturligtvis en extra styrka åt förslagen. Det mottogs, som jag kan se det, mycket väl vid det informella ministerrådet. Inget land hade något att anföra emot, och många uttryckte sitt stöd.

Jag vet inte om jag ska gå in närmare på innehållet i initiativet. Ni har sett vad det innehåller. Det är några punkter. Det handlar om finansieringsprogrammet, EU-centrum för studier i brottsprevention, ett nätverk för experter finansierat av EU, övergripande strategi för EU på området och några principer som bör vara vägledande för EU-arbetet.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Det finns med i utskicket. Gun Hellsvik har begärt ordet.

Anf.  96  GUN HELLSVIK (m):

Det är mest en undran. När vi talar om den gränsöverskridande brottsligheten är naturligtvis gemensamt arbete och kunskapsuppbyggnad när det gäller brottsförebyggande åtgärder positivt. Samtidigt sägs i det material som vi har fått oss till dels att särskilt ungdomsbrottsligheten betonas i initiativet.

Det jag frågar mig är: Riskerar man inte här att komma in och tafsa lite grann på närhetsprincipen, även om naturligtvis de flesta som sysslar med gränsöverskridande kriminalitet också har gjort sig skyldiga till brott som unga? Det har ofta börjat där. Jag är lite undrande över det. Vad menas med att ”särskilt ungdomsbrottsligheten betonas i initiativet”?

Anf.  97  KIA ANDREASSON (mp):

Det är ett viktigt möte för att föra upp frågor och också för att sedan arbeta med dem över tiden. Justitieministern sade här att det är viktigt att också kunna mobilisera andra länder.

Min fråga gäller miljöbrott. Jag vet att Danmark har försökt att föra upp denna fråga på dagordningen. Miljöbrott passar väldigt bra när det gäller gränsöverskridande brottslighet. Bl.a. handeln med föroreningar är gränsöverskridande. Vad har Sverige för strategi för att hjälpa Danmark att föra upp frågan? Har vi släppt den frågan helt, eller vad kommer att hända mer i framtiden med detta?

Anf.  98  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Först frågan om ungdomsbrottsligheten. Att bekämpa ungdomsbrottsligheten är en lokal uppgift. Den är inte bara nationell, utan t.o.m. lokal i allra högsta grad. Att vi lyfter fram den beror mycket på det lokala arbetet och utvecklingen av metoder för brottsförebyggande arbete när det gäller ungdomar. Det är där vi vill ha kunskapsutbyte, utbyteserfarenheten och att EU ska vara en pådrivande faktor när det gäller att utveckla metoder. Det är inte för att göra åtgärder på EU-nivå utan för att utveckla arbetet nationellt och på lokal nivå. Vi vet av erfarenhet att det pågår väldigt mycket i många länder när det gäller just att förebygga ungdomskriminalitet. Vi vill att EU aktivt ska se till att den kunskapen utnyttjas av alla EU-länder.

Den mer principiella bakgrunden till det hela är: Ska EU bekämpa grov gränsöverskridande brottslighet måste vi stämma i bäcken. Även den har en gång startat som ett lokalt problem med bl.a. ungdomsbrottslighet. Det är att se helheten. EU:s roll är att trycka på och ge stöd för utveckling av lokalt brottsförebyggande arbete i medlemsländerna genom kunskapsuppbyggande, expertmedverkan och alla de instrument som vi nu anvisar.

Jag förstår frågan, eftersom man onekligen ställer sig den. Men det är inte på något vis så. Sverige har verkligen inte någon anledning att föreslå saker där man skulle flytta ansvaret för åtgärder från den nationella nivån till unionsnivån. I det här fallet är det dessutom frågan om lokal nivå.

Miljöbrotten är en fråga där vi har inte bara stött Danmark i deras tidigare arbete när danskarna har tagit upp frågan om miljöbrottsligheten. Vi har också varit pådrivande. Den frågan är redan föremål för åtgärder inom EU. Där är det inte fråga om att försöka att få EU att inse att man nu måste ägna sig åt miljöbrottslighet och framför allt gränsöverskridande sådan. Det är redan på gång. Vi har ingenting emot att Danmark på något sätt vill åstadkomma något slags stöd från toppmötet för den här frågan. Men den finns redan på EU:s agenda.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Då kanske vi kan gå vidare med dina övriga punkter.

Anf.  100  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Sedan har vi safe havens, skyddade områden, om man ska uttrycka sig på svenska. Bakgrunden till det är att vi tycker att det är helt oacceptabelt att man fortfarande i EU kan gömma undan pengar och undgå lagföring genom att det är svårigheter att få till stånd ett effektivt samarbete mellan myndigheterna även i EU-länder.

Vi har en egen erfarenhet, för att ta ett aktuellt exempel, från Trustorärendet. Vi har i flera länder i EU haft svårigheter med att få den hjälp och den information som vi behöver. Svenska åklagare har fått vänta över ett år för att få hjälp från annat EU-land. Det tycker vi inte är acceptabelt. Dessutom finns fortfarande lagstiftning på bolagsrättens område och banklagstiftningen som underlättar undanhållande av pengar som har åtkommits genom brottslig verksamhet.

Ytterligare en orsak till att vi tycker att den här frågan är av en sådan dignitet att den bör behandlas på ett toppmöte av det här slaget är att EU också måste ha en strategi för att agera i förhållande till resten av världen. Om vi får bort safe havens, skyddade hamnar, i Europa innebär det att vi exporterar problematiken utanför EU. Då måste EU agera på ett mycket tydligt och kraftfullt sätt i första hand i förhållande till kandidatländer och vår närmaste omgivning men även till resten av världen.

En fråga som vi också tycker är viktig har anknytning till det som jag nyss talade om. Det gäller de externa relationerna. Ska vi bekämpa organiserad brottslighet måste vi utveckla samarbetet med vår närmaste omvärld. Vi kan inte vänta på att de länderna blir fullvärdiga medlemmar i EU innan vi har ett utvecklat samarbete när det gäller att bekämpa brottsligheten. Vi måste åstadkomma en stegvis utveckling av det samarbetet. Här handlar det inte bara om kandidatländer utan i allra högsta grad om t.ex. Ryssland.

Sedan finns det andra frågor som har föreslagits från andra håll som vi också aktivt har stött under samma frågeställning, nämligen att bekämpa gränsöverskridande brottslighet. Det finns ett förslag om Eurojust, ett samarbete mellan åklagare. Det tycker vi är bra. Även en europeisk polisakademi tycker vi är en god idé som man har all anledning att stödja. Jag tror att även våra poliser behöver ha möjlighet att vidareutbilda sig i att arbeta över gränserna och att samarbeta över gränserna för att komma åt den organiserade brottsligheten.

Brottsofferfrågor har förts fram. Sverige har varit aktivt i en arbetsgrupp som har tagit fram förslag till hur EU ska förbättra situationen för brottsoffer. Vi stöder att även en sådan fråga kan komma upp på toppmötet.

Vi tycker att frågan om tillgång till rättvisa, access to justice, som är en övergripande fråga som det finska ordförandeskapet har föreslagit, är en viktig fråga. Den kan vara svår att diskutera på ett möte av det här slaget. Jag kan föreställa mig att ett sätt att hantera det är att stats- och regeringscheferna helt enkelt gör som man har gjort i tidigare sammanhang, att man utser en högnivågrupp och uppdrar åt den att ta fram en plan för hur vi ska arbeta vidare för att säkerställa att medborgarna i unionen får praktiska möjligheter att, som man säger, inte bara ha rätt utan också få rätt, att kunna agera i de rättsliga sammanhangen.

Det här handlar om väldigt många olika typer av frågor. Det lämpligaste sättet att hantera det på ett toppmöte av det här slaget är att lyfta frågan, tala om att man vill göra det lättare för medborgarna att agera rättsligt, och uppdra åt en högnivågrupp att ta hand om den frågan.

Det var i korthet hur planerna för närvarande ser ut. Men exakt vet vi ingenting. Finland som ordförandeland reser nu runt i andra länder och för diskussioner med dem. Förhoppningsvis får vi veta hur dagordningen ska se ut innan toppmötet äger rum.

Anf.  101  KIA ANDREASSON (mp):

Jag vill bara deklarera när det gäller nya inrättningar att vi redan har byggt upp Europol, som tarvar mycket pengar. Vi har redan byggt upp ett Schengensamarbete som också kräver pengar utöver dem vi betalar till EU. Nu är det på gång polisakademi och kanske andra planer. Jag vill deklarera att vi inte tycker att man ska inrätta fler fasta inrättningar. De har en tendens att svälla ut när man väl har inrättat dem. Det går mycket pengar dit som vi behöver inom det svenska rättsväsendet. Jag vill inte att den utvidgningen ska ske på det viset som jag känner är på gång.

Anf.  102  GUN HELLSVIK (m):

Även om vi i Sverige har hög kvalitet på våra poliser är det helt klart att det inte räcker till för att klara den nya situation vi har. Det är positivt om vi kan samverka så att vi i Sverige tillsammans med de övriga EU-länderna kan höja kvaliteten. Annars kommer vi aldrig att klara den grova kriminaliteten.

Anf.  103  KIA ANDREASSON (mp):

Det var inte samverkan jag ville slå ned på. Det har funnits, det finns och det ska fortsätta. Det är just fasta inrättningar som jag ifrågasätter och inte tycker att vi ska utveckla.

Anf.  104  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Jag vill bara markera att vi stöder regeringen i den här frågan när det gäller att utvidga arbetet över gränserna.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Jag tänkte tillägga en sak. Det som kommer upp på dagordningen rör också stadgan för grundläggande rättigheter. Det är någonting som vi har diskuterat flera gånger här i nämnden. Jag tror att det finns en ganska klar uppfattning i varje fall i riksdagen. Här får man akta sig väldigt noga så att man inte sammanblandar med andra konventioner.

Jag kan upplysa justitieministern om att när det gäller Europarådets parlamentariska församling har vi på svenskt initiativ väckt en motion i förra veckan där det finns ett brett stöd bakom. Samtliga partier som ingår i den svenska delegationen har tagit upp frågan och varnar nu för de eventuella konsekvenser som kan bli i fall man blandar ihop detta. Det har även fått stöd från andra länder, bl.a. från Finland, Tyskland och Storbritannien. Det finns alltså ett starkt stöd för den svenska positionen att man ska hålla sig till Europarådets konvention och inte blanda ihop de här två domstolarna.

Det är också en annan sak. Den finska dagordningen är tydligen inte riktigt klar. Vi kommer att ha EU-nämnd nästa vecka. Utrikesministern kommer hit. Jag vet att justitieministern på uppdrag av statsministern har gått in och representerat statsministern i det förberedande arbetet. Jag tror att det vore väldigt bra att vi har en beredskap om det dyker upp ärenden så att justitieministern kunde vara tillgänglig även på fredagen i nästa vecka då vi har nämnd.

Anf.  106  LARS TOBISSON (m):

Jag har också en fråga i anslutning till organisationen av toppmötet. Det är normalt så att det är statsministern och utrikesministern som deltar. Nu har man en klar inriktning på de juridiska frågorna, och jag vet inte om justitieministern kommer att delta.

Jag läste ett TT-telegram i går enligt vilket det förekommer bred kritik mot det finska ordförandeskapet för att man har en alltför bred ansats och tar upp alla möjliga frågor utan att sortera och prioritera. Det är en kritik som Prodi skulle ha framfört. Enligt TT-meddelandet hade när Lipponen besökte Stockholm i onsdags statsminister Göran Persson anslutit sig till kritikerna.

Jag har inte hört så mycket av den kritiska hållningen från justitieministern. Är det en uppfattning man delar inom Justitiedepartementet, dvs. att uppläggningen är lite präglad av att man ska göra alla till lags och därför inte får någon ordentlig styrning på arbetet?

Anf.  107  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Från Sveriges sida har vi under förberedelsearbetet över lag framfört såsom en synpunkt att man bör koncentrera sig på ett fåtal frågor på ett principiellt plan där EU:s uppgift ger ett mervärde. Det har varit våra utgångspunkter. Den uppfattning som Prodi ger uttryck för i sitt brev överensstämmer helt med den ståndpunkt som Sverige hela tiden har haft i upplägget. Det var en fråga som också togs upp i mötet mellan Göran Persson och Lipponen i onsdags.

När det gäller stadgefrågan kan jag bara konstatera att den frågan inte alls togs upp av Lipponen vid de överläggningar som vi hade nu. Vad man ska dra för slutsatser av det vågar jag ännu inte säga något om. Anna Lindh, som ju kommer hit nästa fredag för att informera kommer säkerligen att ta upp den frågan. Då får vi se om vi vet någonting mer i den. Det är svårt att sätta ned någon fot och ha någon uppfattning om någonting i förberedelsearbetet så länge inte Finland tydligare talar om hur man tänker agera.

När det gäller frågan om representation vid mötet var det en fråga som statsminister Persson tog upp med Lipponen. Han vädjade om att ordförandeskapet skulle ha en flexibel inställning till hur representationen skulle vara utformad. I vårt fall handlar det både om att vi har en särskild minister som ägnar sig åt asyl- och immigrationsfrågor och justitieministern för de rättsliga frågorna medan utrikesministern inte alls har ansvar för någon del av det som är aktuellt. Utifrån saklig synpunkt är det önskvärt, anser vi, att det är rätt minister som medverkar.

Vi har inte fått någon slutlig reaktion från ordförandeskapet. En allmän synpunkt kunde vara att varje land kan väl benämna sina ministrar hur man vill. Det kan knappast styras någon annanstans ifrån. I värsta fall får vi väl bli utrikesministrar för en dag om det är nödvändigt!

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då kanske vi kan gå vidare på dagordningen med den andra delen.

Anf.  109  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Det handlar om den del i Tammerfors som rör migrations- och asylpolitiken. Jag tror mig förstå att ni har fått en information tidigare om de svenska positionerna.

Det har pågått ett rätt intensivt arbete för att göra våra ställningstaganden klara för det finska ordförandeskapet. Den agenda som vi hade möjlighet att diskutera med statsminister Lipponen i onsdags på det här området handlar om fyra saker, dels om en gemensam migrations- och asylpolitik, dels om ett enhetligt asylsystem, dels om gränskontroll och dels om illegal invandring. Det är fyra punkter. Där har vi också uttryckt från svensk sida att vi framför allt vill koncentrera oss på de två första.

För att något ge er en bild av hur vi från svensk sida ser på ett önskvärt resultat av Tammerforsmötet skulle det för det första handla om ett åtagande att utveckla en solidarisk migrationspolitik inom unionen på asylrättens och humanitetens grund. Det är en oerhört viktig utgångspunkt för att vi ska kunna komma vidare i arbetet.

För det andra vill vi se ett förlängt och utökat mandat för högnivågruppen för asyl och migration och också en bekräftelse av det sätt på vilket den arbetat.

För det tredje vill vi se ett åtagande att förstärka informations- och statistikutbytet och också en analys som stöd för harmoniseringsarbetet och samarbetet kring konkreta flyktingsituationer. Där har vi också föreslagit ett inrättande av ett gemensamt europeiskt idé- och analyscentrum just för att få en bättre kunskap att utgå från.

För det fjärde vill vi se ett stärkande av kommissionens kapacitet.

För det femte vill vi se en ökad inriktning på prevention när vi ska bekämpa illegal invandring.

Det sista resultatet vi vill se är att ett klart mål sätts för att tredjelandsmedborgares möjligheter till fri rörlighet inom unionen ska stärkas under den närmaste perioden.

Det är vad vi kommer att arbeta efter, och det är det resultat som vi vill se efter Tammerforsmötet.

Anf.  110  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag har några kommentarer. Det är oerhört viktigt att man koncentrerar sig på att utveckla den solidariska migrationspolitiken som första punkt så att man verkligen så långt som möjligt får enighet i ett system. Det är jobbigt nog. Det kommer att kräva massor med kraft och tålamod. Det är inget tvivel om den saken. Det måste man fokusera på. Det är basen för allt det övriga. Sedan kan man hänga på lite grann i övrigt.

Frågan om tredjelandsmedborgare finns med i Amsterdamfördraget, men det är inte inkluderat i femårsperioden.

Det gör att det antagligen inte kommer att få någon större prioritet från en del länder. De kommer kanske att tycka att det här är någonting som vi får ta sedan.

Det sades i förhandlingarna att det skulle inrymmas i femårsperioden ända till slutet. Jag minns att jag när vi satt här blev oerhört besviken när det föll bort att man skulle arbeta med detta under denna femårsperiod. Ut åkte det, och in åker det inte hur lätt som helst. Spill inte just nu för mycket kraft på det, även om det är mycket önskvärt. Det viktigaste är nog att göra det första grundläggande jobbet och att lägga stor kraft på detta. Jag antar att vi är tämligen överens om det.

Jag tycker att inriktningen är utmärkt och stöder den fullt ut, men jag vill ändå lämna kommentaren att man inte ska spreta med för mycket saker utan koncentrera sig på basarbetet.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Det här är också en fråga som vi får återkomma till nästa vecka, då vi har sett hur det har gått på det förberedande mötet. Då får vi sätta ned fötterna vad gäller positionerna från nämndens sida.

Anf.  112  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag tycker att det känns bra att Gustaf von Essen uttalar ett så kraftfullt stöd för den svenska linjen, nämligen att det viktigaste är att utforma en solidarisk migrationspolitik.

Jag vill också nämna när det gäller tredjelandsmedborgare att vid det senaste RIF-mötet uttalade sig nästan alla länder för en snabbare hantering av frågan. Vi har också inhämtat att Tyskland och Frankrike uppenbarligen förbereder någon form av gemensamt initiativ i Tammerfors. Så det kan hända någonting på den här punkten.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar justitieministern och statsrådet Maj-Inger Klingvall för er medverkan i dag. Jag säger, som jag tidigare har sagt i dag, på återseende så småningom.

Innehållsförteckning

1 §  Information och samråd med regeringen (näringsminister Björn Rosengren) inför ministerrådsmöte (transport) den 6 oktober 1999 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 2

Anf.  5  BIRGITTA WISTRAND (m) 2

Anf.  6  LARS OHLY (v) 2

Anf.  7  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 2

Anf.  8  BIRGITTA WISTRAND (m) 2

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  10  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 2

Anf.  11  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 3

Anf.  12  HELENA BARGHOLTZ (fp) 3

Anf.  13  KIA ANDREASSON (mp) 3

Anf.  14  PER WESTERBERG (m) 3

Anf.  15  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 4

Anf.  16  PER WESTERBERG (m) 4

Anf.  17  BIRGITTA WISTRAND (m) 4

Anf.  18  CHRISTINA AXELSSON (s) 4

Anf.  19  KIA ANDREASSON (mp) 4

Anf.  20  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 5

Anf.  21  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 5

Anf.  22  KIA ANDREASSON (mp) 6

Anf.  23  BIRGITTA WISTRAND (m) 6

Anf.  24  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 6

Anf.  25  Departementssekreterare GUNNAR ERIKSSON 6

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  27  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 7

Anf.  28  BIRGITTA WISTRAND (m) 7

Anf.  29  LARS OHLY (v) 7

Anf.  30  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 8

Anf.  31  LARS OHLY (v) 9

Anf.  32  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 9

Anf.  33  Departementssekreterare GUNNAR ERIKSSON 9

Anf.  34  LARS OHLY (v) 10

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  36  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 10

Anf.  37  BIRGITTA WISTRAND (m) 10

Anf.  38  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 10

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 10

2 §  Information och samråd med regeringen (finansminister Bosse Ringholm) inför ministerrådsmöte (Ekofin) den 8 oktober 1999 11

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  41  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 11

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  43  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 12

Anf.  44  MATS ODELL (kd) 13

Anf.  45  CARL ERIK HEDLUND (m) 13

Anf.  46  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 14

Anf.  47  MATS ODELL (kd) 14

Anf.  48  KARIN PILSÄTER (fp) 14

Anf.  49  LARS TOBISSON (m) 15

Anf.  50  LARS OHLY (v) 15

Anf.  51  MIKAEL ODENBERG (m) 15

Anf.  52  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 16

Anf.  53  AGNE HANSSON (c) 16

Anf.  54  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 16

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  56  KARIN PILSÄTER (fp) 18

Anf.  57  KIA ANDREASSON (mp) 18

Anf.  58  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 18

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  60  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 18

Anf.  61  LARS TOBISSON (m) 19

Anf.  62  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 19

Anf.  63  LARS TOBISSON (m) 20

Anf.  64  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 20

Anf.  65  LARS TOBISSON (m) 20

Anf.  66  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 20

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  68  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 20

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 21

3 §  Information och samråd med regeringen (justitieminister Laila Freivalds och statsrådet Maj-Inger Klingvall) inför ministerrådsmöte (rättsliga och inrikes frågor) den 4 oktober 1999 22

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  71  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 22

Anf.  72  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 22

Anf.  73  GUSTAF VON ESSEN (m) 22

Anf.  74  WILLY SÖDERDAHL (v) 23

Anf.  75  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 23

Anf.  76  WILLY SÖDERDAHL (v) 23

Anf.  77  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 23

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  79  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 23

Anf.  80  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 23

Anf.  81  GUN HELLSVIK (m) 25

Anf.  82  INGVAR SVENSSON (kd) 26

Anf.  83  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 26

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  85  GUN HELLSVIK (m) 27

Anf.  86  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 27

Anf.  87  GUN HELLSVIK (m) 27

Anf.  88  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 27

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  90  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 27

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  92  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 28

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 28

4 §  Information och samråd med regeringen (justitieminister Laila Freivalds och statsrådet Maj-Inger Klingvall) inför möte med Europeiska rådet i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 29

Anf.  94  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 29

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  96  GUN HELLSVIK (m) 30

Anf.  97  KIA ANDREASSON (mp) 31

Anf.  98  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 31

Anf.  99  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  100  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 32

Anf.  101  KIA ANDREASSON (mp) 33

Anf.  102  GUN HELLSVIK (m) 33

Anf.  103  KIA ANDREASSON (mp) 33

Anf.  104  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 33

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  106  LARS TOBISSON (m) 34

Anf.  107  Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) 34

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  109  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 35

Anf.  110  GUSTAF VON ESSEN (m) 35

Anf.  111  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  112  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 36

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 36