Fredagen den 1 november 2002

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:4

1 §  Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från ministerrådsmöte den 8 oktober 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 5 november 2002

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Då förklarar jag EU-nämndens sammanträde öppnat.

Innan vi släpper in finansministern och medarbetare vill jag hälsa Pia Törsleff Hertzberg välkommen. Hon är ny föredragande i nämnden. Välkommen!

Då går vi till dagens föredragningslista. Jag vill hälsa finansministern med medarbetare välkomna till EU-nämnden dels för rapportering, dels för information. Sedan ska det tydligen vara en genomgång av Cardiffmaterialet. Varsågod, finansministern.

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har fått en skriftlig återrapport från mötet den 8 oktober. Om det finns frågor är jag beredd att svara på dem.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt om det är någon som har några frågor kring den rapporten. Det är det inte. Då kan vi gå vidare på dagordningen.

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har fått en kommenterad dagordning och en del mötesunderlag. Det har skett en förändring i dagordningen. Slutsatserna efter Ekofinrådet om uppföljning av Johannesburgsmötet blir en s.k. A-punkt.

När det gäller finansmarknadsfrågor kommer det upp tre ärenden om finansiella tjänster. Det är prospektdirektivet, handlingsplanen för riskkapital och företagsstyrning. Kommissionen lämnade i maj 2001 ett förslag till ett nytt direktiv om prospekt, dvs. den information som måste lämnas när någon erbjuder värdepapper till allmänheten eller ansöker om att värdepapper ska tas upp till handel på exempelvis en börs.

Sedan förslaget behandlats inom en rådsarbetsgrupp och av Europaparlamentet lade kommissionen i augusti i år fram ett ändrat direktivförslag. Det ändrade förslaget har sedan legat till grund för ett kompromissförslag som har upprättats av ordförandeskapet och som nu läggs fram för Ekofinrådet i syfte att nå en politisk överenskommelse.

Jag anser att kompromissförslaget är i en sådan form att det bör kunna antas.

I de tre nyckelfrågor som nämns i underlaget till EU-nämnden innebär kompromissen följande: Möjligheten att välja i vilken medlemsstat ett prospekt ska granskas och godkännas blir något större än enligt tidigare förslag. Gränsen för det nominella värdet hos exempelvis en obligation som måste överskridas för att valmöjligheten ska uppkomma sänks nu till 30 000 euro. Möjligheten för myndigheter att delegera uppgifter till t.ex. privata aktörer behålls, men reglerna för myndighetens kontroll över och ansvar för hur uppgifterna utförs skärps i förhållande till tidigare förslag.

Slutligen, som nämns i den promemoria EU-nämnden har fått, kan vi acceptera de föreslagna språkreglerna, som inte har ändrats i slutskedet av behandlingen. Bland de förbättringar som har införts under förhandlingen i förhållande till det ursprungliga förslaget kan jag nämna de ändringar som har gjorts i reglerna om sanktioner om sekretess. Vidare har det krav på årlig uppdatering av prospektet som tidigare föreslogs för bolag vars värdepapper handlas på en reglerad marknad begränsats till godtagbar nivå. Detta är av särskild vikt för små och medelstora företag.

Jag vill också nämna att vi genom kompromissen har fått en viss möjlighet att beakta behoven hos den svenska marknaden för bostadsobligationer.

Handlingsplanen för riskkapital ska vara genomförd senast under loppet av nästa år. Kommissionens årliga lägesrapport som nu läggs fram till Ekofinrådet blir därför den näst sista i raden. Den här gången har kommissionen utökat utvärderingen genom att granska förutom åtgärder på EU-nivån även handlingsplanens genomförande på medlemsstaternas nivå. Där står sig Sverige väl i jämförelse med andra länder.

Kommissionen tecknar på det hela taget en positiv bild av utvecklingen på EU-nivå sedan 1998 när handlingsplanen för riskkapital först beslutades. På nationell nivå bedömer kommissionen att snabbare framsteg är nödvändiga på de flesta områden för att handlingsplanens målsättningar ska uppnås på utsatt tid. I det här läget när endast ett år av tidsfristen återstår bör särskild kraft ägnas på EU-nivån åt att undanröja kvarvarande risker för riskkapitalmarknaden. Ett viktigt exempel är frågan om gemenskapspatentet, som ännu inte har fått en tillfredsställande lösning. Ett enkelt kostnadseffektivt och rättsligt säkert patentsystem är särskilt betydelsefullt för de små och medelstora tillväxtföretagen.

I september förra året tillsatte kommissionen en bolagsrättslig expertgrupp med uppgift att initiera en diskussion om behovet av att modernisera den europeiska bolagsrätten. Den här gruppen har presenterat en delrapport med vissa frågor om det s.k. takeover-direktivet. I gruppens uppdrag ingick också frågan om företagsstyrning eller s.k. corporate governance. I april i år utvidgades gruppens mandat på initiativ av Ekofin till att också omfatta en del frågeställningar som aktualiseras av den s.k. Enronaffären.

Gruppen kommer att lämna en slutrapport den 4 november, och sedan kommer rapporten att i enlighet med slutsatstexten från toppmötet i Sevilla att behandlas både i Ekofin och i konkurrenskraftsrådet. Just på konkurrenskraftsrådets möte i slutet av september presenterade professor Jaap Winter, gruppens ordförande, huvuddragen i den kommande rapporten. Rådet uppdrog då åt kommissionen att i samråd med medlemsstaterna utarbeta en handlingsplan på området. Det kommer naturligtvis att bli en presentation av den färdiga rapporten på Ekofinrådets möte på tisdag.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Då tackar jag för det. Jag föreslår att vi tar punkterna var för sig. Vi börjar med direktivet. De andra punkterna är informationspunkter. Jag lämnar ordet fritt.

Då finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Den här frågan har behandlats tidigare av EU-nämnden den 31 maj. Nämnden har ställt sig bakom det fortsatta arbetet.

Då går vi vidare till punkten 3 b.

Anf.  6  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har en fråga till finansministern med anledning av det som står i kommissionens rapport på s. 2. Man kan tro att arbetet går ut på att skapa allt bättre marknadsplatser för riskkapital så att riskkapitalförsörjningen till dem som vill använda sig av denna finansieringskälla ska bli enklare och billigare. Det är en sak. Ska då stater och Europeiska unionen delta i själva riskkapitalförsörjningen? Det gäller frågan om att vara med och skapa en spelplan och att vara med och spela i spelet.

Längst ned står följande: ”EIF (Europeiska investeringsfonden) har inlett en snabb expansion och har under svåra marknadsvillkor kunnat locka investerare till fonder som specialiserat sig på tillväxtföretag.” Ja, det låter positivt. Men det här har lockat investerare som har förlorat mycket pengar. Det vet var och en. Det framgår med all önskvärd tydlighet några sidor längre fram att nivåerna nu har gått ned med 90 % på den tyska börsen, 91 % på den franska börsen, 83 % på den spanska börsen. Stöder finansministern och Sverige ambitionen att Europeiska unionens fond ska stimulera investerare att satsa pengar?

Anf.  7  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är ytterst en avvägningsfråga, men själva syftet bakom unionens engagemang på området är att underlätta för företagens kapitalförsörjning. Det är klart att det finns risker på ett sådant område. Det måste avvägas i varje enskilt fall. De regler som finns för fondens engagemang är sådana att det löpande måste kunna utvärderas om resultaten är hyggliga. Man kan aldrig undvika risker. Jag tycker inte att det är fråga om några överdrivna stimulansinsatser som har gjort att man har ökat riskbenägenheten i förhållande till tidigare. Det är mer en funktion av marknadens villkor under senare tid.

Anf.  8  CARL B HAMILTON (fp):

Det är en viktig principfråga om det är fondens uppgift att stimulera andra att satsa sina pengar och eventuellt även EU-pengar i riskkapitalbildning. Jag är för riskkapitalmarknader och att företag ska kunna finna enkel och billig finansiering, men frågan är om EU:s pengar och EU:s administration ska användas för att styra pengar till denna typ av verksamhet, att inte bara lägga ut en spelplan utan även bli en spelare. Det är det som är en viktig principiell fråga. Jag tycker inte att svaret var särskilt tydligt på den punkten. Vad är regeringens principiella hållning i denna fråga?

Anf.  9  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är ett ganska enkelt svar. Den vanliga riskkapitalmarknaden är naturligtvis den som i första hand ska vara tillgänglig. När den inte fungerar eller kan användas fullt ut kan den typen av investeringar vara aktuella. Det är överdrivet att tolka på det sätt som Carl B Hamilton gör, nämligen att det drivs någon kampanj från EU:s sida att locka till sig investerare. Det är snarare så att man försöker där den vanliga kapitalmarknaden inte fungerar att gå in med EU-pengar och med andra pengar för att få någon form av samfinansiering för att sprida riskerna.

Anf.  10  CARL B HAMILTON (fp):

Finansministern tänker inte ta upp denna fråga utan tycker att den typen av skrivningar där man berömmer sig själv av att ha inlett en snabb expansion under svåra marknadsvillkor, dvs. drivit andra människor till att förlora pengar, är en svensk ståndpunkt. Finansministern tycker att det är en bra ambition från fondens sida. Det är så jag uppfattar svaret.

Anf.  11  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag skulle inte uttrycka mig på det något vulgära sätt som Carl B Hamilton gör just nu. Jag skulle i stället säga att även om det är svåra marknadsförhållanden – vilket det har varit sedan en tid tillbaka med en internationell konjunkturnedgång – har EU ett ansvar för att se till att företag och företagsprojekt kan försörjas med kapital. Att straffa sig ut ur marknaden genom att säga att det är svårt och inte göra någonting alls är passivt.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen och går vidare till punkten 3c och företagsstyrning. Jag lämnar ordet fritt.

Anf.  13  KARIN GRANBOM (fp):

Jag har en fråga till finansministern angående kommissionens förslag. Jag har läst i Financial Times i veckan att reglerna kanske kommer att leda till ett rejält omskakande av flera länder i EU. Hur kommer de reglerna att påverka Sverige?

Jag har också läst att det finns planer på världsomspännande revisionsstandarder mellan USA och Europa. Jag skulle vilja att finansministern kommenterar detta.

Anf.  14  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är ett viktigt område där det med tanke på vad som har hänt internationellt och inte minst i USA finns anledning till stor uppmärksamhet. Vår bedömning är att med den tradition, de regler och den praxis som finns för svensk del har vi inte drabbats på samma sätt som i framför allt USA. Vi har skäl att följa utvecklingen mycket noga. Vi gör inte någon bedömning att just den typen av insatser radikalt skulle förändra våra förutsättningar. Vi följer naturligtvis vad som händer i USA och i andra länder, t.ex. om det är oroväckande tecken. Vi har anledning att se till att våra egna institutioner som har ett ansvar på området har en hög beredskap.

Anf.  15  MATS ODELL (kd):

Ordförande! Jag tycker inte att finansministern svarade på frågan på vilket sätt detta kommer att påverka den svenska bolagsrätten.

Anf.  16  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Min allmänna bedömning är att Sverige inte har någon lagstiftning som är av sådan karaktär att vi skulle riskera stora bekymmer på området. Vi har inte fått något definitivt förslag ännu, och vi kan inte veta om det är några ändringar som kan påverka oss mer konkret utöver det mer allmänna.

Anf.  17  CARL B HAMILTON (fp):

Men här går finansministern för Sveriges räkning in i en förhandling om nya regler och har då som svar bara en allmän bedömning. Han säger att det finns ingen konkretion i de förslag som finns. Men om man går in i en förhandling måste man veta vad förhandlingens mål är för den egna regeringen. Vad är målet för finansministern? Är det att det ska vara sådana regler som har någon inverkan på situationen i Sverige eller är finansministern nöjd med den situation som är i Sverige och har inte ambitionen att de nya reglerna över huvud taget ska påverka den svenska situationen? Det duger inte att gå omkring med en allmän bedömning i en förhandling.

Anf.  18  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Fru ordförande! Jag tror att Carl B Hamilton har fått rätt mycket om bakfoten. Det är ingen förhandling. Det är en information. Det finns ingen färdig rapport ännu. Man kan inte förhandla om någonting som inte finns. I det här läget har jag gjort en bedömning av den svenska situationen som jag tycker är rimlig och acceptabel. Det föreligger inte någon förhandlingssituation.

Anf.  19  CARL B HAMILTON (fp):

Det är riktigt som finansministern säger. Jag vill ge honom rätt på den punkten att det inte är någon formell förhandling.

Men om man nu läser, som Karin Granbom nyss sade, Financial Times, The Economist, The Wall Street Journal och andra tidningar och tidskrifter, diskuteras denna fråga som om det är på gång förändringar som kommer att påverka Europas och Amerikas finansiella marknader och inte minst finansinspektionernas uppgifter. Även om det inte är en formell förhandling just i dag eller i nästa vecka är det ändå viktigt att finansministern har en uppfattning om vad som är ambitionen och vad som är problemen. Det är det vi efterlyser.

Anf.  20  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Fru ordförande! Problemen har alla sett. De har verkligen redovisats offentligen under en längre period. Jag har dragit slutsatsen att vi inte ser liknande problemsituationer för svensk finansmarknad. Vi har utifrån ett antal andra utgångspunkter gett en särskild utredare i uppdrag att se över hur vi kan stärka exempelvis Finansinspektionens möjligheter, om det behövs lagstiftningsförändringar och annat. Ett sådant arbete ska redovisas i början av nästa år. Vi har inget skäl att göra något ställningstagande så länge det inte föreligger konkreta förslag eller någon konkret rapport att ta ställning till.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi finansministern för den här informationen eftersom det här var en informationspunkt.

Vi går vidare till punkt 4 på dagordningen som handlar om skatter och skattepaket.

Anf.  22  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är tre skatteärenden. För det första förhandlingar med tredjeland. För det andra energibeskattning, och för det tredje administrativt samarbete på momsområdet. Jag tar alla tre i ett sammanhang.

Skattepaketet kommer naturligtvis att på nytt diskuteras. Då är det en avrapportering om läget i förhandlingarna med tredjeland om åtgärder som är likvärdiga med dem som finns i det s.k. sparandedirektivet. Kommissionen har vid strängt taget alla Ekofinmöten under året regelbundet rapporterat om sitt arbete med förhandlingarna. Det har handlat mycket om situationen i förhandlingarna med Schweiz. Jag har tidigare noterat att vi inte har kommit så långt som vi hade önskat oss i förhandlingarna med Schweiz. Det beror på att hela våren gick åt till att Schweiz ville positionera sig för ett stort antal andra frågor utöver sparandeområdet.

Nu har det hållits ett antal möten under senare tid mellan företrädare för ordförandeskapet, kommissionen och Schweiz efter det att den första vändan har klarats ut. Det står på ett tidigt stadium klart att det är ganska låsta förhandlingspositioner. Kommissionen utgår å ena sidan från ett system med informationsutbyte som är själva grunden för sparandedirektivet. Schweiz har å andra sidan sett som utgångspunkt en källskatt med s.k. intäktsdelning, revenue sharing. Schweiz har hittills inte gått med på informationsutbyte i andra fall än när det är fråga om skattebrottsliga förfaranden.

Nu återstår att ta ställning till möjligheterna att mötas i en lösning som verkar tillfredsställande för båda parter så att det mål som ställdes upp i Europeiska rådets slutsatser från toppmötet i Feira för ett par år sedan kan uppnås.

Nu är inte Schweiz det enda land som är med i förhandlingen. Det väntas också en rapportering om läget i förhandlingarna med övriga aktuella länder. Det har avrapporterats från bl.a. Storbritannien om de territorier som Storbritannien har kontakt med.

Vi har från svensk sida stött arbetet med att få till stånd gemensamma bestämmelser om energiskatt. Det är meningen att vi nu ska diskutera vissa politiskt känsliga frågor. Det är viktigt för Sverige att säkerställa att den elintensiva svenska industrins internationella konkurrenskraft kan få bibehållas och att vi kan få stöd för en hög grad av förutsägbarhet när det gäller statsstödsreglernas tillämpning.

Tillämpningen av gemenskapens statsstödsregler skapar en stor osäkerhet om möjligheterna till undantag i energiskattedirektivet i praktiken kan tillämpas fullt ut. Det tycker vi inte är acceptabelt. Vi verkar därför för att få till stånd en hög grad av säkerhet i förhållande till statsstödsreglerna. Ordförandeskapet har föreslagit att rådet och kommissionen gemensamt ska göra ett uttalande i frågan. Vi tycker att det är en bra idé från svensk sida, och vi önskar att uttalandet ska bli så kraftfullt och tydligt som möjligt.

Frågan om dieselbeskattningen har varit svår att lösa inom ramen för förslaget till energiskattedirektiv. Det har tidigare nåtts en kompromiss om en minimiskattenivå som är högre än nuvarande men som ändå markant avviker från de högre nivåer som en del medlemsländer önskar.

Nu föreslog ordförandeskapet återigen att det ska vara möjligt att differentiera dieselskatten mellan yrkesmässig och privat trafik så att de medlemsstater som önskar kan höja skatteuttaget på diesel och samtidigt undanta den internationellt konkurrensutsatta trafiken. Ordförandeskapets förslag till dieselbeskattning är en bra utgångspunkt för att nå en framgång i den svåra frågan.

När det gäller det skatteadministrativa samarbetet på momsområdet är syftet att nå en politisk överenskommelse om en förordning som ska ersätta den nuvarande förordningen från 1992 om administrativt samarbete på mervärdesskattens område. Den ska för mervärdesskattens del också ersätta bestämmelserna i ett direktiv från 1977 om informationsutbyte. Förslaget till en ny förordning innebär att vi får en enda samlad reglering för samarbetet när det gäller mervärdesskatt. Möjligheter införs till decentraliserat samarbete, exempelvis direkt mellan regionala myndigheter i olika medlemsstater. Vidare förkortas tidsfristerna på vissa punkter, och kraven på återrapportering skärps.

Under behandlingen av förslaget har Sverige fått gehör för de viktigaste av våra synpunkter, bl.a. en tydligare gränsdragning mot straffrättsligt samarbete och respekt för dataskyddsdirektivets grundläggande principer. Däremot har vi från svensk sida önskat oss hårdare krav på att snabbt överlämna uppgifter som det redan finns tillgång till. Sverige fäster också stor vikt vid ett effektivt administrativt samarbete och välkomnar nu den enighet som verkar finnas kring förordningstexten.

En bifråga som har kommit upp är om direktiven från 1977 nu ska utvidgas till att omfatta skatt på försäkringspremier. Den har inte så stor praktisk betydelse för svensk del, och därför tycker vi att vi kan acceptera ett sådant tillägg nu och sedan avvakta.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Då tackar jag för det. Vi gör precis likadant som vid förra punkten, nämligen att vi tar frågorna var för sig. Punkten 4a gäller skatt på sparande. Jag lämnar ordet fritt.

Anf.  24  MATS ODELL (kd):

Dessa punkter kan verka knastertorra, administrativa rutinfrågor, men i själva verket rör detta fundamentet för Sveriges välfärd.

Vi har skatt på sparande. I vårt land har vi de högsta skattesatserna på de bredaste skattebaserna i en alltmer globaliserad ekonomi. Vi har följt ärendet ett antal år i nämnden. Vi har berömt regeringen för det som har åstadkommits på området när det gäller den begränsade del av kapitalflykten som handlar om banksparande. Som ledamöterna säkert drar sig till minnes är de stora placeringarna gjorda i andra typer av placeringar som inte alls berörs av detta.

Som vi har misstänkt länge är ingenting klart förrän allt är klart. Det är ett land som håller sig undan längst, och det blir den stora vinnaren om alla andra gör upp. Men om något stort eller litet land inte gör det kommer en stor del av kapitalet att söka sig dit.

Nu säger finansministern att Schweiz är ett problem men att det ska komma rapporter om övriga aktuella länder. Det ska bli intressant att få höra om det finns tecken på att dessa länder rör sig i riktning mot en tänkbar överenskommelse. Vi har länge trott att det har varit på väg att bli ett något så när fungerande paket. Har finansministern något att säga om de övriga länderna?

Anf.  25  LENNART HEDQUIST (m):

Tack, ordförande! Jag har inte varit med i nämnden tidigare, därför kan det möjligtvis ha givits information om den fråga jag ska ställa.

Jag skulle vilja veta i fråga om skatt på sparande och den flykt som sker till vissa länder om det finns några uppgifter eller indikationer på vilket land i EU som är mest berört i meningen den beräknade största skatteflykten per invånare. Vilket land är mest berört relativt sett?

Anf.  26  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Fru ordförande! Den sista frågan är nästan omöjlig att besvara. Det finns många sätt att definiera skatteflykt. Framför allt finns det, av naturliga skäl, inga säkra uppgifter på omfattningen av skatteflykten. Om jag skulle ge mig på att peka ut ett enskilt land skulle det kunna vara både rätt och fel. Jag tror tyvärr inte att det går att lämna ett invändningsfritt svar utan det blir mer en spekulation.

Jag kan tyvärr inte lämna något svar till Mats Odell. Det är ju den rapport om förhandlingar med övriga länder vi ska få på mötet på tisdag. Jag har ingen siarkula som kan avgöra vad som kommer att sägas på tisdag. Jag får lyssna på de rapporter vi får på tisdag och får återkomma till nämnden och rapportera. Det är mycket begärt att på förhand berätta om detta.

Anf.  27  CARL B HAMILTON (fp):

Det är lite obehagligt att man ska sätta väldiga tumskruvar på Schweiz bara för att det är ett litet land. I många avseenden beror det, eftersom det ligger där det ligger på kartan, på EU:s allmänna politik på olika områden – alltifrån transporter till skatter. Det är det som man gör, medan man däremot inte har någon riktig uppfattning om vad som ska göras visavi USA. Det är naturligtvis inte lika lätt att sätta tummen i ögat på USA som på Schweiz.

Jag vill instämma med Mats Odells första inlägg att det här är oerhört centrala frågor för den svenska skattebasen och skattepolitiken. Frågan är vad Sverige gör om man inte kommer till en överenskommelse med USA. Det vore intressant, trots allt, även om finansministern inte går omkring med en kristallkula i fickan, att få höra om han har någon uppfattning om vad Förenta staternas hållning i frågan är i dag.

Anf.  28  MATS ODELL (kd):

Riksskatteverket kom med en rapport för ett par år sedan som vittnade om vad som kan hända om Sverige håller fast vid de höga skattesatser vi har med en omvärld som har avvecklat både förmögenhetsskatt och också ganska mycket av beskattning av sparande på bank och i aktier och andra värdepapper.

Jag vill knyta an lite grann till vad Lennart Hedquist var inne på. Luxemburg är ännu mindre än Schweiz, har ännu lägre skatter och har EU:s absolut högsta levnadsstandard. Det är vi som lever farligt med våra höga skatter. Det är därför frågan är så oerhört viktig.

Anf.  29  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Fru ordförande! Jag delar självfallet uppfattningen att det här är en oerhört vital fråga för den svenska skattebasen. Jag drar kanske inte riktigt samma slutsats som Mats Odell att vi i första hand ska minska den svenska skattebasen, men det är viktigt att vi kan säkerställa utrymmet för vår skattebas i fortsättningen.

Eftersom många ledamöter i nämnden är nya för den här perioden ska jag säga något om USA och Schweiz. Vi har avhandlat frågan under strängt taget varje möte under föregående mandatperiod, men jag kan gärna göra en historisk exposé över detta.

Under den förra amerikanske presidenten drev USA, inte minst via OECD, ett framgångsrikt arbete för att komma åt skatteflyktsländerna. OECD har en svart lista på ett 40-tal länder som man hela tiden försöker få till stånd ett samarbete med för att de ska acceptera internationella regler. Man har lyckats undan för undan med det samarbetet.

Tyvärr skedde det ett kraftigt omslag i den amerikanska politiken då den nuvarande presidenten tog över för snart två år sedan. Det blev inte alls samma stöd från USA. Det märktes naturligtvis i de förhandlingar som EU också hade: Det fanns ett ointresse eller snarare en fientlig attityd från den nya amerikanska administrationen. Nu ändrades allt den 11 september förra hösten, och amerikanarna bytte fot igen till den gamla positionen efter vad som hände och med risken för terroristfinansiering och annat. Det har ju varit en fråga som har varit uppe på varje Ekofinrådsmöte att försöka använda det förhållandet att det finns ett större intresse från amerikansk sida nu för att också knäcka hemliga bankkonton och annat som kan finnas i de här länderna som undanhåller ganska mycket skatt.

Det har, tycker jag, fungerat bra i diskussionen med USA, men vi har tyvärr inte under de senaste månaderna, när man har kommit in i mer konkreta diskussioner, mötts av det stora stöd som vi hade hoppats på. Om det enbart beror på USA eller om det beror på att EU inte heller har kunnat utöva tillräckligt tryck på USA kan man ju fundera över.

Vi är oerhört angelägna från Sverige och ett antal andra länder vid varje tillfälle när det här diskuteras i Ekofin att sätta tryck på USA via kommissionen i första hand, eftersom vi anser att USA är ingången till en överenskommelse också med Schweiz – och för all del Luxemburg och Österrike, som ju tillhör de länder i EU-kretsen som har slirat en hel del och inte heller varit så intresserade av större öppenhet. Därför är fortfarande strategin att försöka hitta en bättre samstämmighet med den amerikanska administrationen och på så vis kunna medverka till att vi får bort fler av de här länderna från OECD:s svarta lista. Det underlättar naturligtvis i sin tur den överenskommelse som vi i Feira för ett par år sedan lade grunden till och som jag hoppas ska kunna slutföras under det danska ordförandeskapet före årsskiftet.

Men det är en svår uppgift, och jag är medveten om det som Mats Odell sade förut och som vi ett stort antal gånger har diskuterat också i EU-nämnden: Det här omfattar ju bara en liten del av kapitalbeskattningen. Det är mycket som är utelämnat. Icke desto mindre är det en väldigt svår uppgift. Hade det varit en ännu bredare omfattning på uppdraget hade det varit kanske ännu omöjligare att åstadkomma.

Vi har ju haft förhoppningar hela tiden från Sverige och andra länder att det här ska kunna krönas med framgång. Nu har vi två månader kvar och nu är det slutförhandlingarna, >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<och det har varit svårt också i EU-kretsen att få alla länder att sluta upp kring de här förhandlingarna.

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Precis som finansministern sade har ju den här frågan varit uppe inför ett antal samrådsmöten tidigare. Senast var den här frågan uppe vid EU-nämnden den 27 september. Vi tackar för den här informationen och går över till energibeskattningen.

Anf.  31  MATS ODELL (kd):

På tal om välfärd är det ju så att svensk välfärd i ganska stor utsträckning bygger på att förädla råvaror med ganska hög energikomponent, och beskattningen av den svenska elintensiva industrin är oerhört central för att vi ska kunna upprätthålla det förädlingsvärde, de exportinkomster och den levnadsstandard som vi kan kosta på oss med anledning av detta.

Nu säger finansministern att vi eftersträvar en hög grad av säkerhet i de här frågorna. Hur ser det ut här: Finns det förutsättningar för Sverige att behålla de här undantagen samtidigt som vi trendmässigt ökar den generella energibeskattningen hela tiden?

Anf.  32  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Man kan inte med säkerhet svara ja på den frågan. Vi gör den bedömningen att det inte bara är Sverige, utan det finns ett antal andra länder som har samma intressen som Sverige, och vi har försökt bygga allianser med de andra länderna i EU-kretsen för att just skapa största möjliga säkerhet för våra undantag. Vi vet ju att vi skulle komma i en svår situation för den elintensiva industrin om vi inte kunde få behålla de här undantagen, och därför hoppas vi att vi kan nå framgång eftersom Tyskland och andra befinner sig i samma situation som vi.

Anf.  33  CARL B HAMILTON (fp):

I rapporten från det föregående mötet refererar författaren, Finansdepartementet, till ett yttrande av kommissionären Bolkestein. Han säger så här: Det är otillräckligt med enbart miniminivåer för att begränsa konkurrenssnedvridningar på den inre marknaden. Vad menar han med det, och vad är finansministerns kommentar? Instämmer finansministern med detta?

Anf.  34  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag skulle vilja ha ett litet förtydligande av beskattning av diesel för yrkesmässigt användande. Det är inte så konstigt, men vad innebär övergångsperioder för vissa medlemsstater?

Anf.  35  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ja, ordförande, som svar på den sista frågan är det ett önskemål från några medlemsstater att få övergångsbestämmelser. Om det kan underlätta att vi blir överens när det gäller uppgörelsen om energidirektiven är det sådant man får ta med i de interna förhandlingarna i Ekofin i fortsättningen.

Jag vet inte exakt vad Bolkestein avser med sitt uttalande, men det har varit en lång process där det har funnits vissa länder som inte har velat göra någon bred överenskommelse utan har velat skydda sin egen hemmamarknad och sina egna hemmaförhållanden rätt ordentligt. Det har varit en stor svårighet. På det här området har något land blockerat en uppgörelse sedan mycket lång tid tillbaka. Det är möjligt att det är något sådant som ligger bakom kommissionärens uttalande. Jag kan inte tolka honom mer exakt. Han måste nog själv förklara vad han avser.

Anf.  36  CARL B HAMILTON (fp):

Men är inte det han säger ganska centralt för frågan om nedsättningar: i vilken utsträckning man ska ha det, i vilken utsträckning detta blir statsstöd och just den fråga som finansministern själv tog upp, nämligen den om säkerheten? Han säger enligt referatet att det är otillräckligt med enbart miniminivåer. Då måste han ju mena någonting mer, och eftersom Finansdepartementet har refererat detta måste ju Finansdepartementet ha lagt märke till detta såsom en ganska viktig del av det kommissionären sade. Menar han att det också behövs maximinivåer till exempel? Det är ju den mest raka tolkningen av hans uttalande. Det måste ni väl ändå ha funderat på eftersom ni refererat det?

Anf.  37  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vad kommissionären menar får han stå för själv. Vad vi har tolkat in i det hela är att det naturligtvis är mer komplicerat än bara en fråga om en minimibeskattningsnivå. Det är ett antal andra saker som ska vägas in i det här också. Det som är huvudsyftet är att försöka undanröja konkurrensfördelar som vissa länder kan skaffa sig genom den typ av bestämmelser och skatter som de har. Där vet vi av erfarenhet att den som har fördelar via sin skattelagstiftning aldrig vill lämna dem frivilligt. Det är det som är den svåra samordningsuppgiften. Det kan kanske också ligga bakom konklusionen att det inte räcker med bara minimiregler.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Även den här frågan har ju varit uppe i nämnden vid ett flertal tillfällen under det senaste året, senast den 27 september. Sammanfattningsvis finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 4 c som handlar om administrativt samarbete på momsområdet.

Anf.  39  LENNART HEDQUIST (m):

Det är naturligtvis viktigt att man får ett effektivt administrativt samarbete inom momsområdet, så det kan man hälsa med tillfredsställelse.

Däremot skulle jag vilja ställa en fråga om det finansministern angav som en bifråga, nämligen frågan om direktivet ska utvidgas till att omfatta skatt på försäkringspremier. Det står i promemorian att Sverige bör kunna acceptera vilkendera som helst av de föreslagna lösningarna. Det står inte angivet vilka lösningar som är aktuella, så min första fråga gäller vilka de är.

Med utgångspunkt från vilken lösning som förefaller kunna komma att användas om man nu inför moms på försäkringspremier skulle jag vilja veta vilken bedömning man gör av vad detta kommer att innebära dels för försäkringstagarna, dels för försäkringsbolagen och vilken statsfinansiell effekt det har.

Anf.  40  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag ber att få överlämna ordet till Frank Walterson på Finansdepartementet som har deltagit i det här arbetet och som kan ge svar på de här frågorna.

Anf.  41  Ämnesrådet FRANK WALTERSON:

Jag skulle vilja börja bakifrån och göra det förtydligandet att det inte handlar om att lägga moms på försäkringspremier. Det handlar om frågan om eventuella skatter på försäkringspremier i medlemsstaterna, som kan finnas redan i dag, ska ingå i tillämpningsområdet för 1977 års direktiv om informationsutbyte. Det är alltså inte fråga om någon ny skatt, utan möjligen en utvidgning av möjligheterna att utbyta information mellan medlemsstaterna.

När det sedan gäller det första ledet i frågan, nämligen vilka alternativ som diskuteras här, är det alltså så att det är en medlemsstat som mycket gärna vill att man redan nu i detta sammanhang gör den här utvidgningen av tillämpningsområdet för 1977 års direktiv, medan några andra medlemsstater, av skäl som jag inte har någon närmare inblick i, mycket bestämt motsätter sig att man gör det i det här sammanhanget och i stället vill rulla denna fråga till en mera allmän översyn av 1977 års direktiv. Det har också diskuterats en mellanvariant som skulle bestå i att man når en politisk överenskommelse om förordningen nu och förbinder sig att återkomma till den här direktivfrågan till våren.

Det är de tre alternativ som finns i luften. Men eftersom frågan saknar praktisk betydelse för svensk del finns det skäl att säga att vi kan leva med vilken som av de här lösningarna.

Anf.  42  LENNART HEDQUIST (m):

Jag tackar för svaret. Då var det bra att jag ställde frågan. Av texten kunde åtminstone jag få intrycket att man bedömde att det skulle kunna bli moms på försäkringspremierna. I och för sig skulle väl en sådan leda till att försäkringsbolagen då skulle kunna lyfta av ingående moms så att det möjligen inte skulle få så dramatiska effekter. Men jag förstår av svaret att det inte är aktuellt med någon moms på försäkringspremierna.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag även på den här punkten sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi kan gå vidare till punkt 5 som handlar om förberedelserna inför dialogmöte med kandidatländerna.

Anf.  44  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det här är en process som påbörjades under det svenska EU-ordförandeskapet och som är väldigt viktig, det vill säga en ekonomisk dialog med kandidatländerna. Vi kommer som tidigare år att diskutera horisontella frågor som aktualiserats efter diskussionen av kandidatländernas ekonomiska så kallade förmedlemskapsprogram.

Programmet är ett hjälpmedel för kandidatländerna att utveckla deras analytiska och institutionella kapacitet för att delta i EU:s ekonomiska övervakning. Med anledning av att utvidgningen nu är nära förestående ska vi också besluta i Ekofinrådet om fortsättningen av den ekonomiska dialogen och hur de nya medlemmarna fullt ut ska kunna delta i EU:s reguljära ekonomiska övervakning.

Min uppfattning är att det är väldigt viktigt att kandidatländerna så snart som möjligt kan delta fullt ut i övervakningen och att huvudprincipen ska vara att det ska vara samma regler för de nya som för de gamla medlemmarna. Det är också viktigt att den ekonomiska dialogen kan fortsätta med de kandidatländer som nu inte blir medlemmar i den första omgången.

Anf.  45  KARIN GRANBOM (fp):

Jag undrar om finansministern tycker att kandidatländerna borde gå med i EMU eller inte. Jag undrar också hur finansministern ser på problemet med att de har hög inflation. Vad skulle kunna göras åt det?

Anf.  46  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vad gäller den första frågan är det så att alla kandidatländer har uttryckt en önskan att när det blir läge också delta i EMU-processen. Detta ligger ju en bra bit framåt i tiden naturligtvis.

När man deltar i hela den här processen med de övervakningssystem som finns så är inflationen en av de viktiga delar som ska prövas i fortsättningen. Vi vet att några av ansökarländerna har haft och har problem med inflation, så det kommer vara ett viktigt hinder att försöka passera. Inte minst när det gäller en framtida EMU-anpassning är inflationsdelen väldigt avgörande.

Anf.  47  KARIN GRANBOM (fp):

Jag har en följdfråga. Om det är så att kandidatländerna går med i EMU krävs det en reformering av den europeiska centralbanken. Hur ser finansministern på det faktum att Sverige inte är med i EMU och kan vara med och hävda sina intressen?

Anf.  48  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi har hittills i processen kunnat delta i de diskussioner som har varit i Ekofinrådet i alla sammanhang, och jag tycker att vi har haft både bra insyn och möjligheter att föra fram våra synpunkter.

Anf.  49  CARL B HAMILTON (fp):

Om jag förstod det rätt tycker finansministern att det egentligen inte har varit någon nackdel att stå utanför EMU från inflytandesynpunkt. Det har naturligtvis en intressant implikation om det kommer att vara finansministerns ståndpunkt även framdeles.

Anf.  50  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nu riskerar vi att hamna på den inrikespolitiska banan, och det kanske inte är riktigt avsikten. Jag har förut för nämnden redovisat att under vårt ordförandeskap hade vi inga som helst svårigheter att hantera den här typen av frågor. Vi fick full information och fullständiga möjligheter att vara med i diskussionen. Jag har inget skäl att tro att vi har några andra förutsättningar i fortsättningen.

Sveriges framtida deltagande i EMU är en saga för sig som handlar om folkomröstning och annat. Det tänkte jag inte starta något samtal om just nu i varje fall.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den informationen. Den här diskussionen kommer säkert att föras i andra forum fortsättningsvis.

Då går vi vidare med punkt 6 som handlar om effektivisering av den ekonomisk-politiska samordningsprocessen.

Anf.  52  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

De ekonomisk-politiska processerna ska effektiviseras, förenklas och fokuseras mer på ett genomförande av redan fattade beslut. Det handlar framför allt om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, det så kallade Cardiffarbetet om ekonomiska reformer på produkt- och kapitalmarknader och sysselsättningsstrategin. Vid vårt möte nästa vecka kommer vi att ha en fortsatt diskussion om hur just strömlinjeformningen av de här processerna ska kunna genomföras.

Den här dagordningspunkten är ju en uppföljning av det mandat som Europeiska rådet gav rådet och kommissionen vid vårens toppmöte i Barcelona. Diskussionen äger också rum mot bakgrund av ett meddelande från kommissionen och ett utkast till en interimsrapport som Ekofins kommitté har tagit fram.

I det här utkastet föreslås en tydligare tidsmässig uppdelning mellan politisk vägledning och utarbetandet av riktlinjer under våren och ett genomförande och uppföljning under hösten. Detta är naturligtvis för att underlätta så att det inte blir dubbla processer. Man vill också göra processerna mer medelfristiga och att uppföljning ska få en större roll i samarbetet i fortsättningen.

Från svensk sida tycker vi att det är viktigt att vi också diskuterar sådana här förslag som kan förenkla och effektivisera processen. Vi har ju inte minst skjutit fram Lissabonprocessen, Lissabonmålen och utvidgningen, och att vi i fortsättningen får en fokusering på just genomförande och uppföljning. Därför kommer vi att stödja de förslag som finns om ökad långsiktighet och tydligare tidsmässig uppdelning i hur samarbetscykeln kommer att se ut. Det finns skäl att återkomma till nämnden om de här frågorna.

Anf.  53  LARS OHLY (v):

Jag vill först komma med ett klargörande som jag antar att vi är överens om, och det är att strömlinjeformning, som är ett ord som skulle kunna tolkas olika, egentligen handlar om just tidsmässig koordinering. Det handlar inte om att självständigheten i processerna ska upphöra eller något sådant.

Jag vill också komma med en uppmaning: EU-parlamentet har ju diskuterat det här och också antagit en rapport där man framhåller att vad kommissionen har missat är att framhålla processen för social integrering och att man också där bör ha en samordning. Det nämns också i Lissabondokumentet. Därför har EU-parlamentet antagit en uppmaning där man säger att det behövs en samordnings- och synkroniseringsprocess för både å ena sidan de allmänna ekonomiska riktlinjerna och sysselsättningsriktlinjerna och å andra sidan den sociala tryggheten. Jag tror att det skulle vara viktigt att Sverige faktiskt betonade att man inte ska glömma bort den sociala integreringsprocessen när man diskuterar sysselsättning och ekonomiska riktlinjer.

Anf.  54  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag delar Lars Ohlys uppfattning: Det handlar naturligtvis om tidsmässig samordning. Många av de här processerna har tillkommit vid olika tidpunkter med lite olika bakgrund, och det har till en del varit ett bekymmer att det har varit många processer som inte alltid varit ordentligt samordnade. Det är det som diskussionen berör: att försöka skapa lite rationell struktur i de här processerna.

Det är alldeles riktigt som Lars Ohly säger: I Lissabonprocessen lades väldigt stor tonvikt vid att detta inte bara skulle handla om ekonomisk effektivisering utan också om social integration. Det var en av huvudpunkterna i Lissabondokumentet. Sedan har själva uppföljningsarbetet naturligtvis kommit att koncentreras på det som går lättare att mäta i siffror. Den sociala integrationen är ju långsiktigt väldigt viktig, men den är svårare att mäta av kvartal för kvartal eller varje år. Det fordras ett lite längre perspektiv. Det är viktigt att den balans som finns i Lissabondokumentet också finns i uppföljningen i fortsättningen.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Då vill jag bara säga att den här frågan var uppe i EU-nämnden senast den 27 september, och till det mötet fanns det en särskild PM, om det är någon av de nya ledamöterna som vill läsa särskilt om detta.

Då går vi vidare till punkt 7 som handlar om underskottsförfarandet rörande Portugal.

Anf.  56  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är alltså första gången som vi nu ska ta beslut om den här typen av insatser efter att den gemensamma valutan infördes. Egentligen är själva sakfrågan inte särskild komplicerad eftersom Portugal hade ett underskott som översteg det överenskomna referensvärdet för underskott på 3 % av BNP. Man kan inte säga att det finns några speciellt förmildrande omständigheter. Sverige anser därför liksom övriga medlemsstater att det helt enkelt finns ett för stort underskott i Portugal. Portugiserna har själva gjort samma bedömning, så där finns det ingen oenighet.

Det viktiga är naturligtvis att nu stödja Portugal i dess strävan att så snabbt som möjligt korrigera det alltför stora underskottet. Portugal har för egen del ett mål att försöka reducera budgetunderskottet till 2,8 % av BNP i år, och därmed kommer man alltså under 3-procentsgränsen. Sedan vill man gå vidare under kommande år med att pressa tillbaka underskottet. Självfallet ska vi på samma sätt som under vår dialog med Portugal och Tyskland i början av året understödja en sådan utveckling.

Jag har sagt tidigare, och jag vill gärna upprepa det eftersom många ledamöter nu är nya i nämnden, att bakgrunden till den här diskussionen är egentligen misstag och den överambition som fanns i några medlemsstater kring 1999–2000, när vi hade en hög tillväxttakt och många drog iväg med sina offentliga utgifter rätt ordentligt. Man sänkte skatterna i en omfattning som man tyckte då var väldigt motiverat, men det visade sig att man inte hade en långsiktig bas för så stora skattesänkningar och utgiftsökningar som man drog på sig. Det är då en nyttig lektion och en påminnelse om att man faktiskt måste samla i ladorna under goda tider för att kunna klara sig under lite sämre tider.

Sverige har ju varit ett av de länder som i motsats till dessa har gjort det som jag alldeles nyss förespråkade, nämligen varit lite återhållsam för att kunna ha resurser när det behövs i en sämre internationell konjunktursituation. Jag hoppas att denna lärdom nu kan sprida sig till alla de länder som nu ligger och kämpar kring 3-procentsgränsen. Vi kommer att ha en fortsatt diskussion om just detta ett stort antal gånger framöver, inte minst i början av nästa år när den vanliga prövningen ska ske igen. Det kan finnas risk att det är fler länder som kommer att komma upp på den här listan.

Anf.  57  CARL B HAMILTON (fp):

I den här diskussionen, som ju är väldigt intressant på många sätt, är det ju en väldigt central fråga om likabehandling av Portugal med stora länder som Frankrike och Tyskland. Man har tidigare haft det i Irland. Detta är ju en av de centrala frågorna här, nämligen huruvida man gör undantag eller ändrar regelsystemet under pågående match så att säga därför att Frankrike och Tyskland inte klarar uppgiften medan man kan tvinga de små länderna. Jag skulle vilja att finansministern kommenterar detta problem.

Finansministern säger att det är en nyttig lektion. Men här finns ju ändå ett dilemma som finansministerns kollega, statsrådet Lund, har pekat på. Man kan ju också driva det här i en procyklisk riktning så att man med en rigid tillämpning driver ned efterfrågan och upp arbetslösheten. Då är det inte regeringarna utan de arbetslösa som får den nyttiga lektion som finansministern tycker att man ska få. Det är också så att det kan skada legitimiteten i EU-projektet, Europeiska unionen. Det är ju saker och ting som ändå är problem.

Sedan kan jag hålla med finansministern om att länder bör ha ett mera långsiktigt budgetperspektiv än vad en del av de här länderna har haft. Men vad jag saknar i finansministerns analys är ju också att en anledning till att de här länderna, Tyskland och Frankrike framför allt, har en väldigt låg tillväxt och har råkat in i budgetproblem är att de inte har liberaliserat sina ekonomier och gjort en lång rad strukturella reformer som skulle ha behövt göras och som inte minst Sverige har gjort. Jag tror att en mera problematiserande diskussion av stabilitetspakten vore välkommen.

Som avslutning ska jag bara ställa frågan om finansministern och Gunnar Lund har samma uppfattning i den här frågan, och i så fall hur den gemensamma uppfattningen ser ut.

Anf.  58  LARS OHLY (v):

Jag har en mycket kort fråga. Den handlar om att finansministerrådet ju tidigare faktiskt har välkomnat de skattesänkningar som har gjorts i Portugal. Det är ju till och med så att man i de årliga kommentarerna till ländernas olika ekonomiska förehavanden har skrivit att man tycker att det är en bra väg som Portugal har tagit när man har sänkt skatten. Då är det väl lite förmätet att komma i efterhand och säga att man nu lär sig en nyttig läxa. Det är ju så att man faktiskt, till viss del åtminstone, har fullföljt den ekonomiska politik som Ekofin har stått för.

Anf.  59  ULF HOLM (mp):

Det här är ju väldigt svårt. Man ska inte stirra sig blind på själva siffran här. Man måste se på innehållet också. Det kan ju finnas tillfällen då det kanske är bra med ett stort underskott. Det kan finnas skäl till ett stort budgetunderskott. Situationen i Tyskland kanske till exempel delvis beror på översvämningarna.

Men i fallet Portugal är det väl framför allt skattesänkningar som är orsaken, och jag håller med Lars Ohly: Man har tidigare uppmuntrat till det, och nu har den här situationen uppkommit.

Problemet är väl att man gör skillnad på stora och små länder. Det är det som jag tycker är allvarligast i den här situationen. Nu har ju Portugal sagt att man ska försöka vidta åtgärder, så varför ska kommissionen denna gång göra ett uttalande, när man inte gjorde det mot Tyskland, som är ett större land? Vad jag minns gjorde aldrig ministerrådet något uttalande mot Tyskland, men jag kan minnas fel.

Anf.  60  MATS ODELL (kd):

Problemet med det här är ju att trovärdigheten i själva processen har undergrävts av de politiska turer som var i våras runt de två varningar som var på gång mot både Tyskland och Portugal, där den då stora socialdemokratiska majoriteten i rådet agerade för de tyska partivännerna i stor utsträckning. Nu kanske inte finansministern håller med om den synpunkten, men redan där fick hela denna process ett avbräck i dess trovärdighet. Min ena fråga gäller följande: Vad har hänt i Tyskland? Varningen avvisades, men är problemen borta?

När det gäller Portugal tycker jag att det är en alldeles felaktig historieskrivning som här ges, nämligen att det är enbart skattesänkningar som har lett till detta. Den förra socialdemokratiska regeringen i Portugal fick ju avgå på grund av en allmänt misslyckad ekonomisk politik, där visserligen skattesänkningar på ett sent stadium var ett inslag, men det var ju mycket annat som var kontraproduktivt.

Min fråga är alltså: Vad händer i Tyskland? Har man klarat av detta, eller är det nya varningssignaler på gång?

Anf.  61  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag tror att jag ska reda ut ett antal missuppfattningar som jag hör på frågorna finns kring bordet här.

Det första är att det bara finns ett land som har överskridit 3-procentsgränsen 2001. År 2002 finns det ju inget facit för ännu. År 2001 finns det ett land som har överskridit 3-procentsgränsen: Det är Portugal, med 4,1 %. Alla andra länder höll sig under gränsen. Därför är det naturligtvis rimligt att Ekofinrådet behandlar Portugal eftersom det är det enda land som har överskridit gränsen för ett år, det vill säga 2001.

Jag upplever inte att det finns något problem med stora och små länder. Alla länder har behandlats lika. Alla länder ska behandlas lika i Ekofin. Vi behandlade i vintras, i januari, Tyskland och Portugal, ett stort och ett litet land, på samma sätt. Kommissionen hade samma hantering av båda länderna. Ekofinrådet – enhälligt – drog slutsatser. Det fanns ingen politisk uppdelning i den ena eller andra formationen, Mats Odell, utan det var faktiskt ett enhälligt beslut från Ekofinrådets alla regeringsrepresentanter och ministrar om att hantera länderna likvärdigt, stora eller små, det vill säga Portugal och Tyskland skulle hanteras på samma sätt. Det är det första alltså: Det är bara 2001 som vi har ett facit för.

För 2002, som ännu inte är avslutat, är det prognoser som vi lever med än så länge. Där har Ekofinrådets uppfattning varit mycket bestämd: Det viktigaste är att se på avsikterna bakom ländernas ekonomiska politik, det vill säga vad vill de åstadkomma för resultat, och vad har de för intentioner?

Ekofinrådet utfärdade inte någon varning till Tyskland eller Portugal i början på året, vilket kommissionen hade förespråkat. Detta berodde på att både Tyskland och Portugal, ett stort och ett litet land, sade att de var beredda att försöka göra ändringar i sin ekonomiska politik och sin kostnadsutveckling för att klara 3-procentsmålet för 2002. Det var det som Ekofinrådet tog fasta på.

Tyskland gjorde exempelvis en stor och omfattande överenskommelse med sina delstater, de så kallade länderna, eftersom en stor del av den offentliga ekonomin ligger i länderna, och fick dem att skära ned sina kostnader. Som alla minns gjorde Tyskland under valrörelsen en ordentlig backning när det gäller skatterna. De hade utlovat skattesänkningar som togs tillbaka bland annat för att man såg EU-perspektivet och 3-procentsgränsen, men också därför att man fick översvämningskostnader som medförde ytterligare problem för Tysklands del.

Portugal har också för sin del försökt att hantera kostnaderna.

Jag vill påminna om att vi hade en diskussion om det här. Jag har nämnt detta ett stort antal gånger inför den gamla nämnden. Inte minst jag själv har varit drivande i Ekofin under 1999 och 2000. Jag försökte tala om för mina kolleger att det inte går att använda alla pengar omedelbart som man har pengarna till hands. Man måste ha någonting för framtiden också. Men på samma sätt som vi har haft en IT-eufori fanns det också en tillväxteufori 1999–2000. Det gick bra, och då gällde att spendera allting, skriva ut stora skattesänkningar och öka de offentliga utgifterna. Man tänkte inte på morgondagen. Man trodde att tillväxten skulle ligga på samma nivå, 3–4 %, för lång tid framöver. Så blev det inte. Vi höll igen. Vi och Storbritannien och några få länder till höll igen. Vi har klarat oss från den här typen av stora underskottsproblem, medan andra länder lade ut ganska stora ofinansierade budgetar.

I det här läget vill jag komma tillbaka till den rapportering jag har lämnat förut till nämnden. Vi hade till exempel en diskussion efter vårtoppmötet i Barcelona i våras. Där var det alldeles uppenbart att Frankrike, ett annat stort land, också var på väg att få problem med 3-procentsgränsen. På vårtoppmötet sade den franske presidenten att han för sin del inte kunde lova att man skulle klara gränsen på 3 % med balans. Fransmännen gjorde en ensidig deklaration att det skulle dröja till 2006 innan Frankrike kunde åstadkomma balans. Alla de andra 14 länderna var kritiska till detta och betraktade det som en ensidig fransk deklaration.

Det som jag tycker har varit bristen därefter är att kommissionen har svajat och inte varit lika entydig i sitt försvar av tillväxt- och stabilitetspakten. Det finns skäl att kritisera kommissionen för detta. Det finns skäl att ställa krav på kommissionen att de ska vara tillväxt- och stabilitetspaktens första väktare och beskyddare i ett sådant läge. Sverige och några andra länder har ständigt försökt att agera för detta. Det finns inga delade meningar om detta i fortsättningen heller.

Sedan kan jag hålla med om det som någon vid bordet sade, nämligen att det finns skäl att möta en sämre konjunktur genom att kanske till och med använda sig av ett underskott. Men det ska man göra från en position där man har haft ett överskott. Man ska inte rasa från minus 3 % till minus 4–5 %, utan man ska ha byggt upp reserver och resurser som man kan utnyttja. Det är inte minst detta som den svenska EMU-debatten kommer att handla om. Man måste ha ordentliga resurser om man har höga ambitioner på till exempel sysselsättningsområdet.

Några av de här länderna, utom Portugal som behandlas nu, kommer man säkert att återkomma till i januari. Jag vet inte om det kan gälla Tyskland, Frankrike eller något annat land. Det får vi se då. Då ska vi naturligtvis framför allt granska avsikterna från de här ländernas sida. Jag tyckte att det var anmärkningsvärt med det uttalande som den franske presidenten gjorde ensidigt i Barcelona i mars där han inte respekterade möjligheterna till balans. Under valrörelsen i Frankrike och efter valet har man klart deklarerat att det är viktigare med skattesänkningar än att hålla tillväxt- och stabilitetspakten. Det är inte bra för trovärdigheten till den europeiska ekonomin och det europeiska ekonomiska samarbetet att göra sådana deklarationer som den nuvarande franska regeringen gör.

Anf.  62  MATS ODELL (kd):

Fru ordförande! Jag kan nog hålla med om det mesta som finansministern sade. I detta låg ju indirekt också kommissionens nya, något förvånansvärda syn på detta, i alla fall som den har kommit till uttryck genom kommissionens ordförande Romano Prodi. Han talar om att det är regler som det är stupid, jag använder det engelska uttrycket, att hålla på.

En fråga till finansministern är: Kommer ni att ta upp detta i Ekofin och gå till rätta med Prodi för hans sätt att urlaka de här reglerna?

Anf.  63  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan inte lova att vi ska utfärda någon formell varning, men vi har ständigt på alla våra möten pläderat för tillväxt- och stabilitetspakten. Vi är naturligtvis alltid öppna för en diskussion, men det ska ju inte vara en diskussion för att komma undan de förpliktelser som vi gemensamt har åtagit oss. Det handlar inte om att springa ifrån ansvaret, utan det ska ju ske utifrån ett läge där man principiellt kan diskutera förändringar utan att fly från dagens situation. Det är kanske inte läge just nu att göra förändringar. Just nu finns det anledning att slå vakt om pakten i stället.

Anf.  64  CARL B HAMILTON (fp):

Man kan naturligtvis säga som Romano Prodi, att den är stupid. Det har gett upphov till en diskussion som även har haft en avstickare i Sverige, nämligen den biträdande finansministerns argumentation för en mer flexibel syn på stabilitetspakten. Jag efterlyser än en gång Finansdepartementets gemensamma hållning.

I den här diskussion har det kommit upp fullständigt rumsrena och rimliga alternativ på längre sikt. Det finns exempel från den brittiska regeringen. Man kan också tänka sig att den svenska typen av överskottsmål eller balansmål skulle kunna finnas i en reformerad stabilitetspakt. Låt mig återknyta till Mats Odells tidigare inlägg här att ministrarna ska frikopplas från det här early warning-systemet och att det bara ska skötas av kommissionen så att man inte får den här typen av partipolitiska överväganden inför val.

Det vore intressant att höra finansministern inte bara dundra mot alla avsteg från det nuvarande regelsystemet utan även diskutera uttalanden om flexibilitet och eventuella förändringar i pakten på sikt.

Anf.  65  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det finns naturligtvis alltid skäl att diskutera tillväxt- och stabilitetspakten. En av de synpunkter som förts fram sedan en lång tid tillbaka har ju kommit från den brittiske finansministern som har gjort ett påpekande som jag egentligen tycker är ganska självklart, nämligen att man måste kunna skilja på länder med stora statsskulder och länder med mindre statsskulder, länder med stora balansproblem och länder med små balansproblem, när man diskuterar hur flexibel man kan vara när det gäller att utnyttja tillväxt- och stabilitetspakten.

Den synpunkten har Gordon Brown fört fram ett stort antal gånger. Jag har på samma sätt som Gunnar Lund, om det är det som Carl B Hamilton åsyftar, sagt att det kanske är en rimlig utgångspunkt från brittisk horisont, men det får ju inte vara en förevändning för att växla ned ansvarskänslan och ambitionerna att hålla på tillväxt- och stabilitetspakten. Det var mer en fråga om vilken teknik man använder och att man skiljer på om länder har statsskulder som är 50 % av BNP eller 100 % av BNP och hur man kan utnyttja flexibiliteten i de fallen. Men en vanlig intellektuell diskussion som man alltid ska föra är ju om man kan göra justeringar inom tillväxt- och stabilitetspakten. Den är inte skriven i sten för att aldrig kunna ändras någon gång i framtiden.

Det vi har reagerat mot är att man försöker gå in och ändra i regelverket därför att man inte har skött sin ekonomi för att därmed undanröja den kritik som man i annat fall råkar ut för. Jag tror inte ett dugg på – och jag vill gärna vara tydlig på den punkten – att man ska överlåta den här processen till något slags tjänstemannaprocess. Detta är i sista hand ett politiskt ansvarstagande. Regeringar som inte kan leva upp till detta ska också ställas till svars för det. Det kan inga tjänstemän ställas till svars för. Tjänstemän röstas varken bort eller till i några allmänna val. Det måste i sista hand vara de olika ländernas regeringar som tar ansvar för ekonomin.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Det är ingen mer som har begärt ordet. Den svenska linjen har ju också debatterats livligt tidigare i EU-nämnden. Vi har haft en klar ståndpunkt.

Sammanfattningsvis finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 8.

Anf.  67  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ekofinrådet kommer att diskutera olika aspekter av de nya EU-medlemmarnas inträde som medlemmar i Europeiska investeringsbanken. Därmed fortsätter vi en diskussion som inte kunde slutföras när Nicefördraget framförhandlades. Även den här gången finns det åsiktsskillnader mellan olika länder, framför allt mellan stora och små länder.

Det finns emellertid områden där länderna förefaller mer eller mindre överens. Det gäller exempelvis guvernörsstyrelsen, bankens högsta styrelseorgan, som nu utökas med en plats per ny medlem. Även i direktörsstyrelsen kommer varje land att besätta en plats. Det innebär att de fyra stora länderna måste avsäga sig två av de tre platser som de har i dag.

Vidare kommer bankens direktion, som består av chefen och de åtta vicepresidenterna, att utökas med en medlem för de nya medlemmarnas räkning.

Sammantaget innebär detta att de nya medlemmarna tas om hand på ett helt rimligt sätt. I förhållande till sina kapitalandelar får de i praktiken till och med ett mycket stort inflytande.

För svensk del är det förstås viktigt att detta inte sker på bekostnad av vårt inflytande som ju är relativt ringa med tanke på vår storlek. Därför har vi tillsammans med bland annat Nederländerna engagerat oss i frågan om röstregler för direktörsstyrelsen. Det finns två grundförslag med olika varianter. Det ena utgår från de röstregler som tillämpas i guvenörsstyrelsen i dag. Det andra förslaget innebär ett system som har basröster i IMF som förlaga. Man ska också hålla i minnet att de mest övergripande policybesluten fattas i guvenörsstyrelsen där ju röstreglerna är oförändrade. Det handlar exempelvis om att vid varje form av kapitalökning måste guvernörerna besluta om det enhälligt. Där har alltså varje land vetorätt.

Syftet med förändringarna av EIB:s styrformer är givetvis att förbereda för nya medlemmar. Dessutom kan det alltså bli ett tillfälle för gamla medlemmar att föra fram sina egna anspråk.

Spanien vill exempelvis ha ett ökat inflytande i banken genom att öka sin kapitalandel. Det är inte uteslutet att någon form av justering kommer att krävas, eftersom Spanien har haft en kapitalandel som märkbart understiger Spaniens andel av unionens BNP. Därför kommer det säkert att bli en hel del kompromisser. Vi ska naturligtvis bevaka de svenska intressena i det sammanhanget.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt. Det är ingen som har begärt ordet. Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna i den här frågan.

Då var vi klara med punkt 8. Om jag uppfattade det rätt tidigare har punkt 9 flyttats över till A-listan. Var det så?

Anf.  69  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det stämmer. Det är en A-punkt.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Då är vi färdiga. Jag lämnar ordet fritt om det finns någon som har någon fråga.

Anf.  71  LARS OHLY (v):

Det gäller just den här punkten om rådsslutsatser efter toppmötet i Johannesburg som flyttats över till A-punktslistan. Jag tycker att de slutsatser som vi fick ut var väldigt knapphändiga, men det kan ju finnas en förklaring till det, nämligen att man inte är överens om mer än det som står där. Det är naturligtvis ett svaghetstecken.

Men jag tycker att det är lite värre att man inte har berört en fråga som faktiskt finns med handlingsprogrammet från Johannesburg och som jag tycker borde ligga på Ekofin. Det handlar om företagens ansvar. Länderna har i handlingsprogrammet från Johannesburg enats om behovet av att reglera företags ansvar. Det är en ganska luddig skrivning som inte har tolkats särskilt mycket. Jag menar att den borde kunna leda till att företag ska kunna hållas ansvariga för brott mot mänskliga rättigheter, fackliga rättigheter eller miljöregler. I så fall är det på finansministerrådet som man bör diskutera hur man följer upp den skrivningen i handlingsprogrammet från Johannesburg.

Man har ju ändå startat en process där. Sverige borde ha möjlighet att ta ledningen i det arbetet i enlighet med till exempel den skrivelse som riksdagen antog inför WTO-förhandlingarna i Seattle. Att företag kan hållas ansvariga för brott var de än begås i världen är möjligtvis svåruppnåeligt, men det kan åtminstone påbörjas både genom internationella avtal och nationell lagstiftning.

Anf.  72  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har två mer allmänna frågor. Den första gäller detta att det har seglat upp en minikris mellan Ryssland och EU och Ryssland och Danmark som leder till att toppmötet EU-Ryssland flyttas från Köpenhamn till Bryssel. Det skulle ju handla om en hel del ekonomiska aspekter. Jag undrar om finansministern vill kommentera vad konsekvenserna kan bli och hur han ser på detta?

Den andra frågan som jag har är en mer öppen fråga. Förutser finansministern någon eller några andra frågor som kan komma upp utanför den här dagordningen? Har finansministern och Finansdepartementet förberett sig på något sätt för sådana frågor som kan komma upp utanför dagordningen? Om så är fallet, vilka frågor är det och vilka är förberedelserna?

Anf.  73  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Till Lars Ohly vill jag säga att det naturligtvis är viktigt att vi följer upp Johannesburgsdeklarationen när det gäller det ansvar som företagen har. Men det sker inte i Ekofinrådet i första hand, utan det är andra ministerråd, bland annat i inremarknadsrådet, som följer upp det. Det får naturligtvis bevakas i de sammanhangen.

Till Carl B Hamilton vill jag säga att bytet av mötesplats nog inte ändrar dagordningen. De ekonomiska frågorna kommer naturligtvis att vara lika centrala i samband med utvidgningsdiskussionen på det europeiska toppmötet i december.

Sedan har jag självfallet ingen annan dagordning än den jag har redovisat för nämnden.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Det är ingen mer som har begärt ordet. Jag tackar finansministern med medarbetare så mycket.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 1

Anf.  5  ORDFÖRANDEN: 3

Anf.  6  CARL B HAMILTON (fp): 3

Anf.  7  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 3

Anf.  8  CARL B HAMILTON (fp): 3

Anf.  9  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 4

Anf.  10  CARL B HAMILTON (fp): 4

Anf.  11  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 4

Anf.  12  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  13  KARIN GRANBOM (fp): 4

Anf.  14  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 4

Anf.  15  MATS ODELL (kd): 5

Anf.  16  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 5

Anf.  17  CARL B HAMILTON (fp): 5

Anf.  18  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 5

Anf.  19  CARL B HAMILTON (fp): 5

Anf.  20  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 6

Anf.  21  ORDFÖRANDEN: 6

Anf.  22  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 6

Anf.  23  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  24  MATS ODELL (kd): 7

Anf.  25  LENNART HEDQUIST (m): 8

Anf.  26  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 8

Anf.  27  CARL B HAMILTON (fp): 8

Anf.  28  MATS ODELL (kd): 9

Anf.  29  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 9

Anf.  30  ORDFÖRANDEN: 10

Anf.  31  MATS ODELL (kd): 10

Anf.  32  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 10

Anf.  33  CARL B HAMILTON (fp): 10

Anf.  34  MARGARETA ANDERSSON (c): 11

Anf.  35  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 11

Anf.  36  CARL B HAMILTON (fp): 11

Anf.  37  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 11

Anf.  38  ORDFÖRANDEN: 12

Anf.  39  LENNART HEDQUIST (m): 12

Anf.  40  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 12

Anf.  41  Ämnesrådet FRANK WALTERSON: 12

Anf.  42  LENNART HEDQUIST (m): 13

Anf.  43  ORDFÖRANDEN: 13

Anf.  44  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 13

Anf.  45  KARIN GRANBOM (fp): 13

Anf.  46  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 13

Anf.  47  KARIN GRANBOM (fp): 14

Anf.  48  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 14

Anf.  49  CARL B HAMILTON (fp): 14

Anf.  50  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 14

Anf.  51  ORDFÖRANDEN: 14

Anf.  52  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 14

Anf.  53  LARS OHLY (v): 15

Anf.  54  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 15

Anf.  55  ORDFÖRANDEN: 15

Anf.  56  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 16

Anf.  57  CARL B HAMILTON (fp): 16

Anf.  58  LARS OHLY (v): 17

Anf.  59  ULF HOLM (mp): 17

Anf.  60  MATS ODELL (kd): 17

Anf.  61  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 18

Anf.  62  MATS ODELL (kd): 20

Anf.  63  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 20

Anf.  64  CARL B HAMILTON (fp): 20

Anf.  65  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 20

Anf.  66  ORDFÖRANDEN: 21

Anf.  67  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 21

Anf.  68  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  69  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 22

Anf.  70  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  71  LARS OHLY (v): 22

Anf.  72  CARL B HAMILTON (fp): 23

Anf.  73  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 23

Anf.  74  ORDFÖRANDEN: 23