Fredagen den 1 mars 2002

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:22

1 §  Miljö

Statsrådet Lena Sommestad

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 4 mars 2002

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde för öppnat. Innan vi går in på dagordningen skulle jag bara vilja påminna om att vi har ett besök här nästa vecka av Litauens talman. Det är ganska få som är på plats eftersom halva nämnden är på resa. Det skulle vara tacknämligt om några fler än Gustaf von Essen kunde vara med. Den litauiska talmannen har särskilt begärt att bli informerad om just EU-nämndens arbete. Sonia Karlsson har tydligen också möjlighet att vara med. Men det vore väldigt bra om någon mer kunde vara med vid den här tidpunkten.

Med det lämnar vi den praktiska upplysningen och går över till dagens sammanträde. Jag hälsar statsrådet Lena Sommestad med medarbetare välkomna hit. Det är ditt första besök i EU-nämnden. Därför ska vi inte ta någon muntlig återrapport från det tidigare mötet eftersom du själv inte var med där. Vi har ju fått en skriftlig återrapport. Vi går direkt på rådsmötet nästa vecka. Jag gör som vanligt så att jag lämnar ordet till dig så får du börja med att gå igenom dagordningspunkterna. Varsågod!

Anf.  2  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Tack så mycket! Det är roligt att vara här.

Den första frågan gäller klimatförändringar. Det är dagordningspunkt 3. Jag tänkte börja med den. Den är ju huvudfrågan för det här ministermötet. Vi vill se ett beslut om ratificering på det här rådsmötet. Där råder det enighet. Det här beslutet innebär att Europeiska gemenskapen som part ratificerar Kyotoprotokollet. Det handlar om en överenskommelse om ett rättsligt bindande beslut om bördefördelningen. Hittills har detta fastslagits i rådsslutsatser som är politiskt bindande, men nu ska det bli rättsligt bindande också. Medlemsstaterna åtar sig att sträva efter att ta de nödvändiga steg som behövs för att Europeiska gemenskapen ska kunna ratificera före den 1 juni. Det betyder att vi lovar att göra vad som behövs för en ratifikation i tid.

Det innebär att vi i EU ska göra vad som ankommer på oss för att Kyotoprotokollet ska kunna träda i kraft i samband med toppmötet i Johannesburg. Det är därför det ska vara klart före den 1 juni.

Sverige stöder det nuvarande förslaget i dess helhet.

Sedan hör det till själva beslutet ett par gemensamma deklarationer av kommissionen och rådet som rör det fortsatta arbetet. Det handlar om att fastställa det vi brukar kalla för assigned amount, dvs. utsläppen i ton, och att operationalisera vad den här bördefördelningen innebär. Här finns det en hel del metodproblem, så det är ett arbete som fortsätter. Där vill jag peka på att det klargörs att medlemsstater som Sverige, som gör mer än sitt åtagande, ska kunna dra nytta av detta.

Det finns två olösta frågor inför detta där det har varit svårigheter. Det gäller den rättsliga grunden för beslutet och framför allt det danska kravet att få justera sina utsläppssiffror för basåret 1990.

Låt mig börja med det danska problemet. Sverige har, i likhet med andra länder, sagt nej till det danska kravet eftersom det kan hota den bördefördelning som vi har kommit överens om. Alla har kommit överens om 1990. Det är fler än Danmark som har problem med det här utsläppsåret.

Nu pågår förhandlingar, och det ligger ett förslag. Lösningen består i att man gör en deklaration vid sidan där man förklarar att man i den slutliga beräkningen av utsläppssiffrorna för basåret 1990 tar hänsyn till Danmarks uttalande i samband med rådsslutsatserna 1998, då Danmark uttalade att man hade problem med basåret 1990 och ville ange en annan basårssiffra.

Den danska regeringen har sagt ja till detta. Det gjorde den i går. I dag ska det upp i Folketinget. Man har en parlamentarisk reservation därför att Folketinget har satt som villkor för Danmarks ratifikation att man skulle få den här justeringen av basårssiffran. Men nu har Danmark alltså gått så långt att man nöjer sig med en deklaration där det sägs att man ska ta hänsyn till detta. Det är ett stort framsteg, och vi hoppas att det ska lösa sig nu före måndag när vi ses. Den danska EU-nämnden sammanträder i dag och får det här på sitt bord.

När det gäller den rättsliga grunden råder det stor uppslutning kring att beslutet om bördefördelningen måste fattas i samförstånd med alla medlemsstater. Sedan har det varit en diskussion om vilken paragraf som ska ligga till grund. Ska det vara 175.1, som är kvalificerad majoritet, eller 175.2, som är enhällighet? Sverige förespråkar nu att det ska vara 175.1, dvs. kvalificerad majoritet som inom miljöpolitiken i övrigt, för att undvika att det ska bli något prejudicerande i det här. Det är viktigt att hålla fast vid detta.

Däremot säger vi att det behövs en politisk deklaration som understryker att det ska råda samförstånd i beslut om bördefördelning även framöver. Den bedömning vi har gjort är att en sådan deklaration kan skapa större tydlighet kring just bördefördelningsfrågan.

Som det ser ut nu kan det svenska förslaget om en deklaration fungera som ett slags kompromiss. Tyskland och Portugal vill ha kvalificerad majoritet, och det spanska ordförandeskapet tar nu upp det här deklarationsförslaget inför måndagen.

Ytterligare en punkt när det gäller klimatfrågan är ju president Bush klimatpolitiska utspel. Sverige och många andra medlemsländer tycker att det är lämpligt att även rådet gör ett uttalande, även om det nu har skett ett uttalande från ordförandeskapet när det gäller detta. I samband med att vi fattar beslut om att ratificera protokollet bör vi uppmana andra att göra detsamma och understryka vikten av att USA kommer tillbaka till förhandlingsbordet och samarbetet kring klimatet. Det handlar helt enkelt om behovet av ett framtida samarbete.

Anf.  3  GÖRAN LENNMARKER (m):

Från moderat håll har vi varit skarpt kritiska till detta genom åren. Vi tycker att det är närmast genant att Sverige har så stor kvot. Vi borde ha en betydligt lägre. Det gör att vi motsätter oss det svenska taket här i konsekvens med hur vi har argumenterat hela tiden. Vi tycker att EU skulle ha motsvarande lägre än det svenska.

Vi är inte heller förtjusta i idén att vi ska låta Danmark få fortsätta med sin kolkraft mer än vad som tillåts i Kyotoprotokollet. Därför är vi inte med på att man ska ge Danmark en särskild möjlighet att smita undan från detta.

Det är vår ståndpunkt i korthet.

Anf.  4  HARALD NORDLUND (fp):

När det gäller frågan om kvalificerad majoritet och bördefördelningen har jag inga invändningar. Däremot tycker jag att den första delen av det senaste inlägget är oerhört oroande. Det är också oroande med den danska inställningen. Med en sådan här överenskommelse vet vi ju inte var det landar. Enligt protokollet skulle kravet handla om neddragningar på 20 % för Danmark, om jag har förstått det rätt. Att man nu ska ta hänsyn kan ju komma att innebära att vi hamnar på väldigt mycket lägre tal för Danmark. Jag tycker att den här formuleringen är för oprecis. Jag tycker inte att Sverige ska gå med på den.

Jag instämmer alltså inte i föregående talares inlägg. Det är viktigt att Sverige håller fast vid sina höga åtaganden när det gäller minskningar.

Anf.  5  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Den svenska strategin på elmarknaden går nu mer och mer mot att vi ska bli en ganska stor nettoimportör av el. Det för ånyo upp diskussionen med danskarna. Danskarna hävdar att eftersom elen exporteras till Sverige ska kolkondensen beskattas miljömässigt i Sverige och inte i Danmark. Och i och med att de har konsumtionsbeskattning och vi produktionsbeskattning blir resultatet att den typen av miljöstörande elproduktionen blir helt fri och obelastad. Därmed kommer den att konkurrera ut mer miljövänlig produktion i Sverige. Jag vill ånyo trycka på ett svenskt agerande för att lösa den frågan. Den är mycket besvärande.

Sedan skulle jag vilja ställa en fråga om Danmark. De vill ha en annan siffra för 1990. Har det någonting med deras elexport att göra? Vi hamnar ju i en något underlig situation i Sverige eftersom vi importerar mer och mer el.

Anf.  6  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Vi är också kritiska till den danska begäran. Det vill jag gärna framföra. Jag har en fråga i det sammanhanget. Vad innebär det egentligen att man ska ta hänsyn? Innebär det att man går med på danskarnas önskemål fullt ut?

Sedan tyckte jag att det framgick av föredragningen att det finns fler länder som har problem. Vilka är det? Det är nog viktigt för oss att få veta det också.

Anf.  7  GUNILLA WAHLÉN (v):

Det är bra att man har kommit så långt att man är redo att ratificera Kyotoprotokollet och att man i det sammanhanget vill välkomna Bush till världssamarbetet kring de här frågorna.

Jag skulle vilja ställa en fråga om Danmarks förslag till något slags uttalande. Hur kommer det att formuleras? Var går våra gränser för hur mycket man kan gå med på? Det kan ju bli som det vanligtvis blir, dvs. att ett land får något slags protokollsundantag som i praktiken inte kommer att gälla. Eller också kan man få ett protokollsundantag som kommer att slå undan benen på andra länder eftersom det inte blir konkurrensneutralt på det här området.

Anf.  8  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Låt mig först gå in på den danska frågan. Vi håller helt och hållet med om att det är ett bekymmer med Danmark här. Det är oerhört allvarligt. Alla länder, och inte minst Sverige, har drivit oerhört hårt att vi inte tänker backa för Danmarks krav. Samtidigt sitter Danmark i en mycket svår sits eftersom man har fattat beslut i Folketinget om att man inte går fram med en ratifikation om man inte tar hänsyn till basåret 1990. Den danska regeringen har ända in i denna vecka inte lyckats komma till förhandlingsbordet. Det har inte hänt någonting. Man har varit helt låst här. Det är en oerhört svår fråga.

Vi anser att den här skrivningen ”att ta hänsyn till” är till fördel för oss som vill sätta press på Danmark. Vi lovar i princip ingenting. Vi skjuter upp den här pressen på Danmark. Den skjuts egentligen upp till själva förhandlingen om utsläppen i ton. Det innebär att den kan skjutas ganska långt på framtiden och vi kan hoppas att Danmark justerar sina positioner och kan lätta lite på detta.

Danmark har ett tufft åtagande. Det är minus 21 %. Jag har inte den justering de vill göra i procent, men det rör sig om 6–7 miljoner ton. Anders Turesson kanske kan klargöra vad de har för 1990 enligt åtagandena och vad de vill räkna med. De har nu 67 miljoner ton, och de vill ha 80. Är det så?

Anf.  9  Ämnesrådet ANDERS TURESSON:

Det är riktigt. Det danska kravet motsvarar ungefär 6–7 miljoner ton. Kanske t.o.m. något mindre. Det ska då ställas i relation till EU:s totala åtagande som uppgår till ungefär 340 miljoner ton. I det stora hela är det inte någon stor summa.

Man ska också ha klart för sig att Danmark klargjorde redan när man ingick den här överenskommelsen att man visserligen accepterade minus 21 % men att man skulle ha problem just med basåret 1990 som var ett mycket speciellt år för Danmark.

Anf.  10  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Då kan vi återkomma till att det alltså är fler som har haft problem med 1990 som basår. Det som skiljer Danmark från dem är att de är de enda som så tidigt som 1998 sade någonting om detta. Vilka övriga länder har då problem? Oron har varit att det här skulle sätta i gång ett totalt ras. De som ligger närmast är Luxemburg, som har stora utsläpp. Men enligt det senaste vi har hört har även Luxemburg accepterat att tillmötesgå en skrivning om att ta hänsyn till Danmark utan att de för upp sina krav på agendan. Det är det allra viktigaste. Då verkar det som om det finns en enighet från den sidan som trycker på Danmark om att man kan tänka sig den här skrivningen, och Danmark har accepterat den.

Jag tycker också att vi ska se att det är ett ganska långt steg för Danmark. ”Att ta hänsyn till” är mycket svagt. De ville naturligtvis ha andra skrivningar. De ville att det skulle sägas tydligare att man verkligen skulle utgå från ett annat basår, och det har man inte gjort. Man har sagt ”ta hänsyn till”. Det är vår bedömning att i det låsta läge som nu finns är detta en lösning som ändå är framkomlig och rimlig. Det finns också förhoppningar om att Danmark så småningom, när man får möjlighet till utsläppshandel, ska se att detta ändå ska vara möjligt att klara.

Det var en fråga om det var aktuellt med elexport. Det var elimporten till Danmark som gjorde att de hade så låga utsläpp 1990. Handeln har ju med detta att göra, men det är en annan stor och viktig fråga. Den ligger utanför just de punkter som vi tar upp nu.

Göran Lennmarker gjorde en markering hur ni alltid har sett på den här kvoten. Här har vi olika uppfattningar. Vi är inte heller förtjusta i att man fortsätter med kolkraft i Danmark. Men vi menar att det är väldigt viktigt att nu få med Danmark på en ratifikation även om det skulle innebära någon eller ett par procent mindre än åtagandet på minus 21 %. Det är ett otroligt betydelsefullt steg när det gäller kolkraften i Danmark.

Sedan fick jag en fråga på slutet som gäller det danska undantaget och vad det egentligen innebär. Vi tolkar det så som jag sade, nämligen att det innebär att vi försöker skjuta det på framtiden och hoppas på en lösning. Vi har egentligen inte åtagit oss någonting. Detta får nu förhandlas fram i själva kvotförhandlingarna. Vi anser att vi har en stark ställning gentemot Danmark.

Anf.  11  GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag har en fråga i direkt anslutning till det sista. När man säger i en skrivning att man ska ta hänsyn till, vad menar man då? Är det Danmark som ska tala om vad de tycker att vi ska ta hänsyn till eller är det vi som ska tala om vilka hänsyn man ska ta? Kan man t.ex. tänka sig att de har samma krav kvar fast de får längre tid på sig att genomföra det? Eller kan man tänka sig att de inom samma tid inte behöver sänka 21 % eller 6–7 miljoner ton? Vilka hänsyn kan man rent konkret tänka sig att ta?

Anf.  12  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill bara göra tydligt, så att det är helt klart, att vår kritik har varit att Sverige har så höga utsläpp – 104 %. Vi har ju tyckt att det har varit lite genant att Sverige har drivit upp utsläppen i stället för att minska dem. Så var det redan när vi förhandlade en gång i tiden om fördelningen inom EU. Då var vi mycket skarpt kritiska till detta.

De danska problemen är ju självförvållade. Om man väljer att ha ett spel mellan en regering och ett parlament för att på det sättet försöka pressa fram en eftergift från övriga länder är ju inte en svårighet. Det är mer ett sätt att hantera spelet. Det finns väl ingen anledning för Sverige att ha någon respekt för den typen av spel. Vi bör stå för den överenskommelse som gäller för Danmarks del.

Anf.  13  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Om jag fattar statsrådet rätt finns det dansk acceptans för att elproduktion gjord i Danmark ger kvotbelastning i Danmark. Där gäller även 1990 års siffror. Det innebär att Sverige kommer väldigt lätt undan genom att räkna med en kraftig ökning av elimporten. Koldioxidbelastningen kommer alltså att hamna på andra konton eller i andra länder om de är beredda att fortsätta exporten till Sverige. Jag tycker att man bör vara väl medveten om detta. Det gör egentligen det svenska åtagandet ännu svagare i miljöhänseende.

Dessutom gör man en direkt inoptimering när man inte klarar ut detta med konsumtions- och produktionsskatt. Med andra ord fortsätter vi att bejaka en skitigare elproduktion än vad som borde vara nödvändigt med riktiga bevekelsegrunder och beskattningar.

Anf.  14  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Först gäller det frågan om vilka hänsyn som ska tas konkret och vem som ska ta hänsyn. I den här deklarationen sägs tydligt att det som övriga länder ska ta hänsyn till är att Danmark 1998 uttalade de här problemen. Det är det som ska tas hänsyn till. Jag tror att det ligger i förhandlingarnas natur att man inte kan säga konkret vad man ska göra. Nu går vi in i ganska tekniska förhandlingar om hur det här ska omförhandlas till ton. En möjlighet är ju att man i en sådan process tillmötesgår de danska önskemålen på vissa mindre punkter. Men i huvudsak är detta helt enkelt ett sätt att försöka gå förbi den här frågan och låta Danmark komma undan med ansiktet i behåll. Det skulle jag säga.

Jag håller helt med om att detta är en självförvållat problem i Danmark. Man behöver inte be Folketinget om stöd. Men det är inte bara ett danskt problem om Danmark inte ratificerar Kyotoprotokollet och om EU:s gemensamma ratifikation och bördefördelning inte går i hamn så att vi inte kan göra detta nu. Det är vår bedömning att det här är ett väldigt viktigt åtagande som vi har inför mötet i Johannesburg. Vi vill klara av detta. Det är den påtryckning som Danmark har haft, men de har samtidigt haft ett mycket tufft motstånd som har gjort att de har fått backa mycket långt i den här frågan. Jag hoppas att även danska Folketinget inser att man, speciellt när man ska vara ordförandeland i EU och sitta som ansvariga under Johannesburgsprocessen, att man faktiskt måste gå till mötes här.

Sedan var vi återigen inne på vad som hände för flera år sedan. Det är ingenting som vi tar upp här och nu. Jag lyssnar på argumenten. När det gäller Sveriges svaga åtaganden tror jag att det är en diskussion som vi får återkomma till när klimatpropositionen kommer upp. Vår uppfattning är att Sverige har väldigt tydliga egna åtaganden. Det har varit väldigt viktigt. Här finns viktiga skattefrågor, men det är ingenting som kommer upp på det här EU-mötet. Jag föreslår att vi tar den diskussionen mer utförligt senare.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Vi har fått regeringens ståndpunkt i det här ärendet redovisad för oss. Jag konstaterar att det finns en majoritet för den.

Då går vi vidare till ärende 4 om en strategi för en hållbar utveckling. Det finns två delpunkter där. Först har vi den inre dimensionen. Det är bidraget till Barcelonamötet. Varsågod!

Anf.  16  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

EU:s strategi för en hållbar utveckling antogs ju som bekant under Sveriges ordförandeskap på toppmötet i Göteborg. Då lades en miljödimension till Lissabonstrategin för ekonomisk och social utveckling. Det beslutades också att Europeiska rådet vid sina årliga vårtoppmöten skulle följa upp hur arbetet med den här strategin går framåt. Det här var ett viktigt beslut som drevs igenom i Göteborg.

Under hösten har miljörådet följt upp den här strategin. Man har antagit slutsatser om indikatorer för kommissionens bedömning av hur utvecklingen går. Den här frågan redovisades här i oktober. Vid mötet i december antogs en rad åtgärder och styrmedel på EU-nivån för de fyra prioriterade områdena inom den här strategin.

Nu har vi mötet i Barcelona framför oss. Det spanska ordförandeskapet har föreslagit att miljöministrarna ska anta slutsatser om ett inspel till Europeiska rådets mötet i Barcelona den 15–16 mars.

Huvudpunkterna i det här förslaget är att man ska fortsätta arbetet med strategierna för integration av miljöhänsyn i andra av EU:s politikområden, att man ska fortsätta arbetet med att integrera miljödimensionen i Lissabonprocessen och hur man bör gå vidare med arbetet med indikatorer för utvecklingen av miljön. Sedan lyfter vi fram åtgärder för att genomföra hållbarhetsstrategin på vissa områden, t.ex. biologisk mångfald och transporter.

Sverige har drivit frågan om att främja renare och miljövänligare teknologi. Vi har också fått igenom – och här kommer vi till den kanske viktigaste punkten – att miljörådet är tydligt i sin kritik av den rapport som kommissionen lade fram om utvecklingen, syntesrapporten, inför det toppmöte i Barcelona som vi nu har. Här vill jag uppehålla mig ett litet ögonblick.

Det har alltså lämnats en syntesrapport inför mötet i Barcelona. Det finns en mycket stor besvikelse från miljörådets sida och från många andra med miljöintressen, t.ex. Miljöbyrån i Köpenhamn, de europeiska miljöorganisationerna och den svenska regeringen, över att man inte har integrerat miljödimensionen på det sätt som förutsattes i Göteborg. Den är i stort sett frånvarande i den här syntesrapporten. Vi har nu fått igenom att miljörådet på måndag ska vara tydligt i sin kritik av den här rapporten och visa betydelsen av att få in miljödimensionen. Det finns en bred enighet i EU-länderna om de slutsatser som har formulerats.

Det finns några frågor där det råder viss oenighet. En sådan fråga är hur tydliga miljöministrarna ska vara för att få in miljödimensionen i Lissabonstrategin. Ska vi lägga ett tydligt miljömål till det strategiska målet i Lissabon? Ska det formuleras ett tydligt miljömål? Ska vi driva det nu? Sverige vill att vi ska driva detta och att EU till 2010 ska bli den mest konkurrenskraftiga och kunskapsrika ekonomin i världen som skapar fler och bättre jobb. Social sammanhållning är grunden, men man ska också försäkra sina medborgare om en bra miljö.

Det finns lite olika förslag på skrivningar om eco-efficiency och andra formuleringar. Det kommer inte att vara klart, utan här är det mer en fråga om ifall vi ska driva att målet ska skrivas in. Det är inte alla länder som vill gå så långt nu.

Det är också ett problem att det bland de statsministrar som ska hantera detta i Barcelona finns många som inte prioriterar miljödimensionen. Vi är glada över att vi från den svenska Statsrådsberedningen har ett positionspapper inför Barcelona som tydligt lyfter fram miljödimensionen. Detta kan ni också fråga Göran Persson om när han kommer den 8 mars och ska presentera det hela. Jag tror att det är det rätta tillfället.

Förslaget från oss är att miljörådet är tydligt på den här punkten.

Anf.  17  HARALD NORDLUND (fp):

Jag skulle vilja ställa en fråga. Är det riktigt att av detta utläsa att intresset från det nya ordförandeskapet av att fullfölja den svenska linjen inte är så stort? Är det en felaktig slutsats?

Anf.  18  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Jag vill inte uttala mig för kategoriskt innan jag har varit nere på mötet, men det är väl en bedömning. Man driver inte detta tillräckligt starkt. Bedömningen är att även om indikatorerna plockades fram i höstas och detta är ett väldigt tidigt skede av arbetet så är det förvånansvärt att man inte har tagit till sig detta och att det faktiskt skulle vara med. Därför är det viktigt att vi trycker på.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi sammanfatta med att säga att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller rådsslutsatserna.

Nu går vi över till delpunkt b – den globala dimensionen.

Anf.  20  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Göteborg sägs bl.a. att hållbar utveckling kräver globala lösningar, att unionen ska verka för en hållbar utveckling i sin externa politik och att EU:s strategi för en hållbar utveckling ska kompletteras med en global dimension. Detta utgör också en viktig del av förberedelserna inför toppmötet i Johannesburg.

Europeiska rådet gav också vid Göteborgsmötet kommissionen i uppdrag att utarbeta ett meddelande om hur unionen bidrar och fortsatt ska bidra till hållbar utveckling i det globala perspektivet.

Detta meddelande har kommit mycket sent från kommissionen; det kom här i mitten av februari och det har inte hunnit bearbetas och analyseras på det sätt som vi skulle ha önskat. Vår bedömning är ändå att det innehåller flera grundelement som är bra och som man kan arbeta vidare med.

Mot den bakgrunden har det spanska ordförandeskapet presenterat ett utkast till rådsslutsatser om den globala dimensionen som miljörådet ska behandla den 4 mars. Det finns vissa viktiga konkreta åtaganden här. Man upprepar slutsatserna från Göteborg om att EU:s medlemsstater ska nå biståndsmålet om 0,7 %. Det är bra att vi är tydliga här.

Man säger också i slutsatserna att EU-länderna inför Johannesburg ska vidta åtgärder som främjar u-ländernas deltagande i världsekonomin och genomförande av utvecklingsagendan från Doha. Man ska främja exportkrediter som är förenliga med hållbar utveckling, lansera konkreta EU-initiativ på områdena vatten och energi och utveckla ett samarbete med Afrika. Man ska också ratificera relevanta konklusioner – och där har Sverige tryckt på – utöver Kyotoprotokollet. Det gäller protokollet om biosäkerhet, handel med miljöfarliga substanser, PIC, och icke nedbrytbara kemikalier, POP. Detta gäller Stockholmskonventionen.

Detta förhandlas som bäst nu, och det har varit ganska mycket motsättningar om detta. Som det nu ser ut så har Sverige misslyckats med någonting som vi har drivit väldigt hårt, nämligen att detta ska upp i Barcelona. Huvuddelen av länderna anser nu att man kan vänta till Sevillamötet. Det innebär att vi kommer med ett mycket sent inspel från EU-sidan, men det tycks som om det blir så. Vi kommer att tydligt markera vår uppfattning om detta på måndag. Vi kommer också att agera för att man även om man inte tar in den externa dimensionen nu vid Barcelonamötet ändå gör uttalanden inför PrepCom, dvs. den förberedande diskussionen i New York som kommer i gång nu igen i mars, april inför Johannesburg. På så sätt uttalar EU ändå något inspel till Johannesburgprocessen. Men det blir alltså inte i form av den externa dimensionen, som vi hade önskat skulle vara klar redan nu i Barcelona.

Vi vill också ha en tydlig hänvisning till jordbruks- och fiskepolitiken. Det finns en paragraf om ett behov av ökad koherens mellan interna och externa politikområden. Där har vi haft med en skrivning om jordbruks- och fiskepolitiken som nu är bortplockad i den sista vändan. Vi har inte lyckats bibehålla den, men vi kommer naturligtvis också här att tydligt markera vår syn på måndag.

Men vi har lyckats när det gäller undertecknande och ratificering av konventioner. Vi kommer att föreslå att även om man inte hinner ratificera t.ex. POP före Johannesburg så ska man göra det under år 2002, så att man stärker det åtagandet.

Anf.  21  GÖRAN LENNMARKER (m):

Detta är en viktig punkt. Ska det vara någon mening med vårt engagemang för att hjälpa länder i tredje världen så måste ju EU ha en sammanhållen politik – eller koherens, som det nu heter med modeordet. Vi har från svensk sida här i nämnden varit ganska ense om vikten av att t.ex. jordbrukspolitik, fiskeripolitik och sådana saker drivs konsekvent och inte står i motsatsställning till det som vi driver på andra områden när det gäller relationerna med tredje världen.

På ett område driver Sverige, Tyskland och åtskilliga andra länder en total kollisionskurs gentemot tredje världen. Det gäller just energipolitiken. Man beräknar att ungefär två miljarder människor saknar el i sitt hem. El är ju en nödvändig förutsättning för en rimlig levnadsstandard. Detta kommer att innebära att man får ett ännu större tryck än det man redan har på fossila bränslen. För fattiga u-länder är ju det ofta det första som man kan ta till. Samtidigt sitter vi i Sverige, Tyskland och andra länder och ökar pressen på detta genom att avveckla kärnkraft.

Vi måste ta detta på allvar. Vi kan inte ha en situation där vi bedriver en nationell politik i åtskilliga EU-länder som går precis på tvärsen mot ett globalt miljöansvar och ett globalt utvecklingsansvar. Detta fuskas bort i nästan alla sammanhang, och man försöker gömma undan det. Jag tycker att detta är en av de stora frågorna när det gäller koherensen som vi har anledning att ta upp från svensk sida.

Anf.  22  GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag kan inte avhålla mig från att säga att jag tycker att Sveriges arbete i denna fråga är bra och att jag inte alls förespråkar mer kärnkraft i u-länderna.

Anf.  23  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Vi ska som sagt göra vad vi kan för att fortsätta att driva jordbruks- och fiskepolitiken på det sätt som vi kan. Vi kommer att ta upp detta på måndag igen.

När det gäller energifrågorna vill jag peka på att bland de initiativ som jag nämnde och som vi vill stötta från EU:s sida finns väldigt konkreta EU-initiativ för energi- och utvecklingssamarbete med Afrika.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller de här slutsatserna.

Då kommer vi till ärende 5, som ser ut att vara en offentlig debatt. Vi får väl höra om det ska bli mer än en offentlig debatt – kanske några ställningstaganden. Varsågod!

Anf.  25  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Låt mig först presentera vad detta handlar om. Det blir en presentation av det direktiv om ansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador som kommissionen har lagt fram. Syftet med detta direktiv, som presenterades ganska nyligen av kommissionen, är att miljöskador ska förhindras och avhjälpas. Principen är att den som orsakar miljöskada eller överhängande hot om sådan skada också bär kostnaden för att avhjälpa och förebygga skadan – polluter pays principle. Målet med en sådan ordning är att verksamhetsutövaren ska uppträda mer ansvarsfullt och att det ska få en förebyggande effekt.

Detta direktivförslag omfattar miljöskador, dvs. skador på den biologiska mångfald som skyddas inom vissa förutbestämda områden – jag ska återkomma till de här begränsningarna – enligt EG-direktiv och nationell rätt. Det omfattar också skador på vatten som täcks av vattendirektivet samt markskador som utgör ett överhängande hot mot människors hälsa. Så här är det formulerat. Det ska gälla biologisk mångfald, i vissa förutbestämda områden, enligt vattendirektivet och markskador som utgör ett överhängande hot mot människors hälsa.

Direktivet innehåller även en bestämmelse som säger att medlemsstaterna ska uppmuntra verksamhetsutövare att försäkra sig eller utnyttja annan form av finansiell säkerhet. Förslaget ger vissa regler för vilka mål som ska uppnås vid avhjälpande av en miljöskada och hur lämpliga åtgärder ska väljas. Förslaget lämnar öppet för medlemsstaterna att själva bestämma ifall åtgärderna ska vidtas av verksamhetsutövaren själv, av en statlig myndighet eller av någon annan.

Vid rådsmötet handlar debatten om ett antal principiella frågor som förorsakas av att det finns en ganska stor oenighet om eller kritik mot – så kan man också säga – förslaget när det gäller hur långt det går och hur starkt det faktiskt blir. Här delar Sverige de kritiska synpunkterna, som vi gärna vill föra in tidigt i processen.

Vi stöder naturligtvis förslaget i dess allmänna inriktning. Vi måste dock reservera oss, och jag ska ta upp några punkter som vi ser som problematiska och som vi kommer att markera på måndag.

Den första gäller räckvidden. Rådet föreslår att detta ska handla om miljöskador och inte om sak- och personskador. Där är vi eniga om att detta är en lämplig avgränsning av en rad olika skäl. Det är lättare att få igenom detta nu om vi tar miljöskador och inte går in på det övriga. Däremot har vi nu varit med och drivit fram det hela. Från början var det bara sådant som skyddades av EG-direktiv när det gäller biologisk mångfald, men vi har fått igenom att det också gäller sådant som skyddas av nationell rätt. Men även detta är begränsat. Det är alltså väldigt mycket som faller utanför. Det blir enbart områden som har särskilt skydd, t.ex. enligt fågel- eller habitatdirektiv osv. Här finns mycket hård kritik, inte minst från miljöorganisationerna.

För svensk del tycker vi att det är viktigt att jobba vidare och se om vi inte kan få en större räckvidd för detta. Det finns nämligen åtskilliga arter och livsmiljöer utanför de här områdena som är skyddsvärda. Det är speciellt tydligt i Sverige. Vi har diskuterat detta en hel del. Det handlar om att kunna formulera det hela på ett lämpligt sätt och att hitta vägar.

När det gäller GMO omfattar direktivförslaget miljöskador orsakade av sådan verksamhet. Här pågår för närvarande arbetet med ansvarsbestämmelser i internationella konventioner. Vi anser att det är angeläget att detta regleras. Även här är det viktigt att detta inte bara gäller vissa avgränsade områden utan att det har en bredare räckvidd.

Ett annat problem som vi ser är att det finns stora undantag när det gäller vilka verksamhetsutövare som omfattas. Vi tycker inte att det är rimligt att verksamheter som bedrivs enligt givna tillstånd inte ska omfattas. Vi vill också diskutera hänvisningen till att om man vid den rådande vetenskapliga och tekniska kunskapsnivån när det hela inträffade inte visste om detta ska kunna gå fri. Det är stora undantag, som det finns anledning att titta närmare på.

När det gäller den ekonomiska säkerheten ställer vi oss positiva till att diskutera försäkringslösningar. Det är viktigt. Då kommer man in på frågan om övre gräns osv. Vi tycker att det hela ska vara enligt svensk lagstiftning, dvs. att man har ett övergripande ansvar från verksamhetsutövaren som inte begränsas.

Jag stannar där, så får ni gå in på de punkter som ni tycker verkar vara intressantast.

Anf.  26  HARALD NORDLUND (fp):

Jag skulle vilja knyta an till det som miljöministern talar om när det gäller att skydda sig mot eventuella skador och det som handlar om försäkringssystem. Kommer man att komma in på den typen av diskussioner, dvs. att skydda sig mot skador som orsakas av exempelvis kärnkraftshaverier och liknande olyckor?

Anf.  27  GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag funderar lite grann omkring det här med finansiella garantier eller försäkringssystem. Hur kan man tänka sig att sådant ska fungera? Det fungerar ju inte i dag när det gäller vem som ska betala. Är det staten, kommunen, något försäkringsbolag eller företaget? Har man något uttänkt system för att fördela bördorna mer rättvist, dvs. att den som orsakar skadan ska vara beredd att betala mer antingen i försäkringsavgifter eller på något annat sätt?

Anf.  28  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Kärnkraftsverksamhet undantas från direktivet – det får jag ett meddelande om här. Vi har inte diskuterat det så mycket. Detta belyser lite grann den oerhörda begränsningen i direktivet. Det har väl att göra med tillståndsfrågorna, inte sant?

Anf.  29  Rättssakkunnige SUSANNE ALLGÅRDH CALDERÓN:

Jag ska också tillägga att det finns konventioner på området som reglerar kärnkraftsverksamhet. Det är ett av skälen till att det är undantaget från direktivets tillämpning.

Anf.  30  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Det fanns ytterligare en fråga till mig. När det gäller försäkringslösningarna så är det för tidigt att säga något. Man har bara kommit en kort bit på väg, och detta är bara en inledande diskussion om försäkringslösningar. Det är alltså egentligen för tidigt att komma in på hur de skulle kunna se ut. Det finns därför anledning att följa och uppmärksamma detta och att också komma med förslag och erfarenheter när det gäller hur vi ser på hur detta ska lösas. Det hela är alltså i ett väldigt tidigt skede, och man har egentligen bara uttalat att man är öppen för detta och att det är någonting bra. Vi säger också att det är bra, men längre har man inte kommit.

Anf.  31  GUNILLA WAHLÉN (v):

När man tittar på det här med skador på grund av kärnkraft kan man konstatera att det finns gamla regler som fortfarande gäller och som vi nu har i lasten.

Men när det gäller området GMO och skador både i kontrollerade former, dvs. i vetenskapliga projekt, och när det blir mer allmänt så tycker jag att man redan nu bör framhålla vikten av att detta ska regleras redan från början på det här området, som är så väldigt nytt. Man kanske kan få prejudicerande regler här. Detta kan ju spridas på olika sätt, t.ex. med vinden, och det kan få olika effekter framöver. Man bör verkligen gå igenom detta och försöka hitta en modell via GMO.

Anf.  32  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Jag kan bara instämma i detta, men också betona betydelsen av att detta gäller överallt. GMO har en central roll här, men vi understryker att detta inte bara kan gälla på vissa avgränsade områden.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då tror jag att vi kan börja sammanfatta det hela. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Nu går vi över till ärende 6, som handlar om rådsslutsatser. Varsågod!

Anf.  34  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Även här har det tagits fram slutsatser som ska antas. Här finns inga utestående frågor eller konfliktämnen mellan medlemsstaterna, så vi tror inte att det ska bli någon längre diskussion om detta.

I förslaget till rådsslutsatser när det gäller detta sjätte partsmöte i konventionen om biologisk mångfald tar vi framför allt upp konventionens strategiska plan som är kopplad till världstoppmötet i Johannesburg, tillträde till genetiska resurser och rättvis fördelning av vinster av dessa. Det gäller också riktlinjerna för hantering av främmande arter, skog och biodiversitet samt samarbete mellan konventioner.

Det är de frågor som kommer upp, och jag går gärna in på dem om ni har frågor kring någon av punkterna.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Det verkar inte vara någon som har någon fråga just nu. Vi har ju också läst om regeringens ståndpunkt, och jag konstaterar att det finns en majoritet för den.

Därmed har vi ett antal ärenden kvar på listan som jag har identifierat som lägesrapporter och information. Vad jag förstår finns det inga beslutsärenden kvar på listan.

Är det någon särskild punkt som statsrådet vill nämna någonting om? Annars lämnar jag ordet fritt kring det som är kvar på dagordningen.

Anf.  36  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Det kan finnas anledning att nämna att vi från Sveriges sida har drivit fram den sista lägesrapporten. Det är en skriftlig rapport från kommissionen om uppföljningen av kemikaliestrategin, arbetet med tungmetallhaltiga batterier och integrerad eller miljöanpassad produktpolitik. Vi tycker att det är viktigt att pressa på så att kommissionens arbete med detta fortsätter. Vi är alltså rätt nöjda med att vi har fått med det här.

Anf.  37  GÖRAN LENNMARKER (m):

Vi skulle bara vilja nämna något under punkt 3 b, handel med utsläppsrätter för växthusgas. Där står det i föredragningspromemorian, i slutet på första stycket, att tilldelningen av utsläppsrätter i dessa sektorer enligt förslaget ska ske gratis.

Man kan förstå i det mycket korta perspektivet att den som redan i dag har en verksamhet och släpper ut på det sättet får chansen att fortsätta släppa ut. Men det kan inte vara en rimlig hållning sett i något längre perspektiv att man ska sitta och äga en utsläppsrätt till följd av att man historiskt har skitat ned mycket – om man nu ska använda det uttrycket. Det måste ske en avtrappning som gör att man efter en viss period inte längre har någon utsläppsrätt gratis utan i så fall får köpa den. Annars blir man ju sittande på en tillgång till följd av att man har misskött sig tidigare. Det kan inte vara en rimlig hållning.

Detta är inte en beslutspunkt nu, utan det gäller det fortsatta arbetet. Men jag tycker att det är viktigt för Sverige att vi ser till att få en ordentlig ordning på detta.

Anf.  38  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Sverige har som du säkert vet drivit hårt att vi vill ha ett auktioneringssystem. Vi vill inte ha detta gratis. Men vi kommer inte att lyckas med det – vi har för många emot oss i det här läget. Möjligtvis kan vi lyckas få in det på ett mindre område.

Men det är naturligtvis som du säger; systemet måste fungera på längre sikt. Bedömningen är att hela systemet med utsläppsrätter är ganska komplicerat att konstruera. Det fanns en förhoppning om att det skulle vara klart i vår, men det tror inte vi att man kommer att lyckas med. Det blir nog det danska ordförandeskapet som får ta över detta. Det gäller att se till att det fungerar väl på lång sikt och leder till de mål som vi vill uppnå, naturligtvis.

Vi är helt eniga när det gäller att detta är gratis – det är inte lyckligt.

Anf.  39  PER WESTERBERG (m):

Jag ska göra ett mycket kort förtydligande. Det som Göran Lennmarker försöker framställa kravet på handlar om dem som har tilldelats en utsläppsrättighet beroende på stora utsläpp historiskt sett och att detta närmast kan bli konserverande för situationen. Det gäller att detta ska ge dynamik, så att man får bort de smutsigaste källorna över åren. Därför måste också konstruktionen bli sådan. Det är väldigt viktigt. Annars stoppar man snarast utvecklingen i riktning mot miljörenare industriella och andra processer som kan generera utsläpp.

Anf.  40  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):

Jag kan bara instämma i det.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Då är alla nöjda. Därmed tror jag att vi är klara med samrådet för i dag. Tack för det!

Vi ska gå vidare på vår dagordning med nästa rådsmöte.

2 §  Sysselsättning och socialpolitik

Statsrådet Mona Sahlin

Rapport från dels ministerrådsmöte

den 3 december 2001, dels informellt ministermöte den 18–20 januari 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 7 mars 2002

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar och hälsar statsrådet Mona Sahlin med medarbetare välkomna hit.

Vi gör som vanligt; vi ska börja med muntliga återrapporter. Det gäller dels ett rådsmöte den 3 december, dels det informella ministerrådsmötet den 18–20 januari. Varsågod!

Anf.  43  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Herr ordförande! Jag kan göra rapporterna ganska korta. Själva ministerrådsmötet den 3 december var i sig väldigt kort – det var över på ungefär tre timmar.

Jag kan nämna något när det gäller samordningen av de sociala trygghetssystemen. De parametrar eller grundprinciper som ligger till grund för moderniseringen av 1408, som har varit uppe till diskussion många gånger här, antogs. Man antog också slutsatser om rättslig grund för att utvidga denna förordning till att omfatta medborgare i tredjeland. Vidare antogs en politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt när det handlar om arbetstagarnas skydd vid insolvens i företagen. Det innebär definitioner av och bestämmelser om under vilken tid lönegaranti ska utgå bl.a. Sysselsättningspaketet antogs utan någon ordentlig diskussion, och likaså slutsatserna om indikatorer för kvalitet i arbetet. I övrigt på mötet antogs också rådsslutsatser om social medling och företagarnas sociala ansvar.

Vid det informella ministermötet i Burgos diskuterades den framtida sysselsättningsstrategin och samarbetet på pensionsområdet. Detta återkommer vi till på dagordningen inför mötet nu den 7 mars.

Jag vill också bara nämna att jag efter mötet med EU-nämnden förra gången hade ett särskilt möte med ordföranden, Laurette Onkelinx, om just social medling eftersom både jag, regeringen och ni uttryckte stor tveksamhet i de frågeställningar som har kommit upp om detta. Det är alltså framfört på ett mycket tydligt sätt till ordförandeskapet.

I övrigt har jag inga kommentarer.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Om ingen begär ordet med anledning av denna återrapport går vi vidare och kommer in på dagordningen för nästkommande rådsmöte. Varsågod!

Anf.  45  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Det är inga egentliga beslutspunkter, så jag skulle bara vilja kommentera punkterna 3, 3 e, 6, 7 och 8. Jag kan också nämna att punkt 10 på dagordningen, om bemanningsföretag, är struken. Den kommer inte upp på mötet.

Den kanske viktigaste frågeställningen på dagordningen, punkt 3 gäller förberedelserna inför Barcelonatoppmötet. Diskussionen ska utgå ifrån de frågor som ordförandeskapet har och fyra delrapporter. Det är dels syntesrapporter från kommissionen, dels den presenterade handlingsplanen om kompetens och rörlighet. Det är också utkastet till en gemensam rapport om hur arbetskraftutbudet kan ökas och resultattavlan om uppföljningen av den sociala agendan.

I stort kan man säga att vi i Sverige är nöjda med hur man har arbetat fram de här frågeställningarna. Vi tycker dock att det är mycket viktigt att betona att de olika förslagen i rapporterna ska tas om hand av de befintliga processer som redan finns för de här områdena. Det är något som Sverige ofta påpekar och för fram. Diskussionen kommer nu också att ha betydelse för den nya perioden av sysselsättningsstrategin, som ju ska gälla fr.o.m. nästa år och fram till 2010.

Vi hoppas att Barcelonamötet i det här sammanhanget både ska kunna ge vägledning för hur processen ska kunna förenklas och mycket tydligare kopplas samman med Lissabonstrategin.

Sedan kommer vårtoppmötenas roll för sysselsättningsstrategin och deras koordinering med andra processer att bli centrala frågor nu i Barcelona. Vi hoppas som vanligt att riktlinjerna ska fokuseras mycket tydligt på resultat, innehålla tydliga mål och vara uppföljningsbara. Det är det som Sverige alltid för fram som viktiga utgångspunkter.

Rapporten om arbetskraftsutbudet och aktivt åldrande beställdes på svenskt initiativ på Europeiska rådets möte i Stockholm. Det var mot bakgrund av de demografiska förändringarna, som i sig var en stor frågeställning i Stockholm. Sverige kan stödja kommissionens målsättningar för detta fortsatta arbete. Det handlar framför allt om att främja ett längre deltagande på arbetsmarknaden för oss som finns i dag och för framtida generationer. Det handlar om att aktivera de grupper som i dag är undersysselsatta och få in dem på arbetsmarknaden samt, inte minst viktigt, att få dagens äldre att stanna längre i arbetslivet.

Kommissionens handlingsplan för kompetens och rörlighet välkomnar vi i stort. När man pratar om rörlighet handlar det framför allt både om yrkesmässig och geografisk rörlighet. Det gäller båda dessa delar. Därför anser Sverige att utbildnings- och kompetensfrågor – speciellt det livslånga lärandet – bör betonas.

Det var de kommentarer som jag vill göra till den dagordningspunkten.

Anf.  46  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Kommissionen säger i sin rapport att regeringarna inte har varit tillräckligt duktiga på att leverera strukturella reformer, hållbara statsbudgetar och skattesänkningar.

Min fråga är: Vilka slutsatser drar regeringen när det gäller dessa frågor beträffande strukturella reformer och skattesänkningar? Berör det Sverige?

Anf.  47  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Herr ordförande! Den frågeställningen är ofta uppe här. Jag kan bara upprepa att jag verkligen inte tycker att Sverige bör ta åt sig av någon kritik för att inte ha genomfört strukturella reformer eller ha sänkt skatterna på den del av arbetsmarknaden som behövs för att kunna öka arbetskraftsutbudet. Jag kan alltså bara hänvisa till de kommentarer och slutsatser som Sverige har gjort och dragit tidigare.

Anf.  48  MIKAEL ODENBERG (m):

Vi har ju all anledning att ta åt oss. På viktiga samhällsområden har vi inte genomfört strukturella reformer, exempelvis inte på arbetsmarknadsområdet. När det gäller skattefrågan finns det väl kända åsiktsdifferenser mellan regeringen och oppositionen här i Sverige, men faktum är att det ingår i den officiella tillrättavisningen som en av de tre punkter som man från ministerrådet och kommissionen tar upp. Det gäller just behovet av sänkta skatter och i synnerhet sänkt skatt på arbete. Eftersom det är en av tre officiella kritikpunkter som återkommer har vi väl all anledning att ta åt oss.

Men det här är känd materia. Jag vill bara göra en reflexion kring uppmarschen inför mötet i Barcelona. Varje europeiskt toppmöte tenderar att efterlämna en ny process eller en ny strategi. Nu får man inte starta nya processer, så då kallar man det i stället för strategi och säger att den ska tas om hand av befintliga processer. Samtidigt finns det en tendens till att det hela sväller ut, i all synnerhet som mycket av det som ingår i strategierna är frågor som inte direkt ligger inom unionens kompetensområde.

Mot den bakgrunden vill jag bara understryka vikten av det som statsrådet Sahlin sade och som också finns angivet som en svensk ståndpunkt, nämligen att det är viktigt att driva frågan om att göra riktlinjerna mera fokuserade, att man är väldigt tydlig när det gäller fastställande av mål och att – i den mån det nu går – man fattar beslut som går att följa upp.

Jag vill bara understryka det stöd som regeringen har från oss på den punkten.

Anf.  49  KARIN PILSÄTER (fp):

Det finns väldigt många frågeställningar här. Det är väl känt att vi liberaler inte tycker att man ska hålla på så mycket med de s.k. mjuka frågorna som det inte fattas beslut om. Det redogörs ju här för väldigt många frågeställningar som bara kan lösas på unionens arena. Jag förutsätter att ministern lägger ned mycket energi och kraft på att se till att det blir dessa frågor som förs i hamn.

Man ska nu öka arbetskraftsdeltagandet. Det står särskilt nämnt att skatte- och bidragssystemet samt kvinnors och mäns deltagande ska ses över. Det är sådant som man känner väldigt varmt för, men de länder som har sambeskattning har rätt att ha det, även om vi tycker att det är vansinne.

Jag tänkte höra om det finns några punkter som man avser att försöka förändra när det gäller de gränsöverskridande frågorna inom t.ex. socialförsäkringsområdet som kan hindra kvinnor från att delta i arbetslivet – män blir ju aldrig hindrade att delta. Har man identifierat några gränsöverskridande problem som gör att kvinnors möjlighet till arbete försvåras?

Sedan är det väl känt att Sverige har fått specifik kritik, inte när det gäller kvinnors allmänna deltagande men väl när det gäller kvinnors möjlighet att avancera i lönegrader och ansvar. Har regeringen i det här sammanhanget tänkt att lyfta fram några stukturreformer på hemmaplan?

Till sist: I vilken mån kommer invandrares deltagande på arbetsmarknaden att beröras i det här arbetet?

Anf.  50  GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag kan till viss del hålla med föregående talare om att detta är ett område där man i princip bör gå in på allting för att åstadkomma det man vill med denna målsättning. Jag tycker att de flesta av dessa frågor ska behandlas inom de områden där de hör hemma, t.ex. utbildningsfrågor inom utbildningsområdet, och där kan man träffa nationella överenskommelser.

När man ska kompromissa i frågor som gäller sjukvården och de sociala systemet finns det en risk för att ingen blir nöjd. I en sådan här målsättning bör man ange konkret vad man vill uppnå, hur man ska uppnå det och hur det ska utvärderas. Men detta är ju otroligt vitt och brett.

Vad blir konsekvenserna av ett gemensamt sjukvårdskort och av att man ska kunna välja vård inom hela Europa? Hur ser Sverige på det? Är inte det någonting som vi i första hand ska syssla med i vårt land, att ta hand om våra medborgare?

Nu ska man behålla människor på arbetsmarknaden längre tid och förhindra förtidspensioneringar. Vad har Sverige för konkreta förslag för att människor över huvud taget ska orka arbeta fram tills de är 65 år?

Anf.  51  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Jag vill först understryka det som Mikael Odenberg var inne på, nämligen detta med risken för utsvällning. Det är ett riktigt påpekande som jag verkligen vill instämma i. Vi fortsätter att mycket starkt betona att inga nya processer, oavsett om man kan kallar dem för andra saker, inleds och att man verkligen kan sätter upp konkreta mål som är uppföljningsbara. Jag vill bara återigen betona hur viktigt detta är.

Det som ofta har nämnts här och som säkert kommer att nämnas av flera ministrar är våra strukturförändringar på arbetsmarknaden i form av maxtaxa, Kunskapslyftet och sänkt skatt på arbete i flera omgångar under de senaste åren. Det visar väl att det inte är så att vi inte förändrar strukturen på arbetsmarknaden, tvärtom. Sedan kan vi ha olika åsikter om hur och vilket sätt detta ska göras.

Karin Pilsäter var inne på detta som är en liten dubbelhet. Man vill inte att EU inte ska ägna sig åt det som man inte ska göra. Men om EU kan göra saker för att underlätta för t.ex. kvinnor att förflytta sig och röra sig vill man gärna att EU ska göra det. Det är denna balansgång som är så svår och viktig att försöka att upprätthålla.

Jag kan nämna den diskussion som vi har haft här tidigare om målsättningarna för barnomsorgen som ett exempel på något som är avgörande för att också kvinnorna ska kunna röra sig på arbetsmarknaden.

Invandrarna är en av de grupper som är väsentliga när man pratar om undersysselsatta grupper. Det är inte bara i Sverige utan också i många av EU:s medlemsländer som invandrarna är en undersysselsatt grupp som man skulle kunna använda på arbetsmarknaden i större utsträckning.

Gunilla Wahlén tog upp sjukvården, men den hör egentligen hemma under punkt 3 e som handlar om en rapport om hälso- och sjukvården som fanns med i Göteborgsslutsatserna. Här tycker jag att man förvisso ska vara mycket försiktig. Här är det bara fråga om en rapport, och det kommer att jobbas vidare så att man kan presentera en rapport inför Europeiska rådet under våren nästa år.

Vi har bara sagt att detta är en utgångspunkt för det fortsatta arbetet med informations- och erfarenhetsutbyte kring hälso- och sjukvården. Men – och det vill jag verkligen understryka – det är viktigt att subsidiaritetsprincipen respekteras på hälsoområdet. Det är också en diskussion som återkommer många gånger både i EU-nämnden och inför rådsmöten. Det kan vara viktigt att utbyta erfarenheter kring dessa frågeställningar, men det är inte europeisk politik, utan det är nationell politik som vi talar om.

Anf.  52  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag är medveten om att vi alla mer eller mindre drabbas av frestelsen att driva att det som man själv tycker är viktigt ska behandlas där man själv är verksam. I det här fallet, som gäller jämställdhet och kvinnors deltagande, föll jag dock inte i den fällan eftersom jag försökte att behärska mig. Det gällde om man har lyckats att identifiera några gränsöverskridande – och då menade jag inte gränser mellan länder – problem.

Det är fortfarande ett problem för invandrare att t.ex. få sina betyg översatta. Då tycker jag att det är viktigare att man stenhårt fokuserar på den frågan i stället föra en allmän diskussion om saker som man göra på nationell nivå. Min fråga var om man hade identifierat några socialförsäkringsregler eller skatteregler som hindrar kvinnor att ha en gränsöverskridande rörlighet på arbetsmarknaden i och med att det finns sambeskattning i en del länder och olika system för föräldraförsäkring och barnbidrag, vilket kan utgöra hinder för kvinnor.

Annars tycker jag att vi ska återkomma till dessa frågor i riksdagsarbetet och föra den debatten här.

Anf.  53  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Vi ber att få återkomma. Det är inte lika tydligt som det är på andra områden. Det finns säkert anledning att titta närmare på detta.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Nästa vecka ska vi behandla frågorna inför Europeiska rådet, men det här ministerrådsmötet är ju så att säga förspelet till det. Vi har fått regeringens ståndpunkt redovisad när det gäller bidraget till Barcelonamötet. Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkten 6.

Anf.  55  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Denna punkt handlar om temat våld mot kvinnor som är ett tema som det spanska ordförandeskapet lägger ned väldigt mycket arbete på, vilket Sverige uppskattar.

Man hade ett informellt ministerrådsmöte den 18–19 februari i Santiago de Compostela. Det ska nu följas upp på rådsmötet den 7 mars.

Vi välkomnar initiativet att man har valt en offentlig debatt för att fortsätta diskussionerna om våld mot kvinnor.

Det som Sverige särskilt vill betona och föra fram är att också prostitution och handel med kvinnor för sexuella ändamål är en form av våld mot kvinnor. Det är viktigt att föra in denna aspekt, eftersom också trafficking är en stor och viktig fråga i debatten i Europa.

Vi välkomnar det spanska initiativet, men vill för vår del föra in frågan om handel med kvinnor som en våldsfråga.

Anf.  56  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag tycker att det är väldigt bra – och det vill jag understödja – att ministern tänker försöka att lyfta fram just dessa frågor. Ibland tenderar man att ha en känsla av folk ser detta som en allmän vara på den inre marknaden, men det är det ju inte.

Men man får inte hemfalla åt att hitta på nya detaljer i lagparagraferna som en lösning. I grunden är våld och försäljning av människor redan förbjudet. Den här diskussionen måste föras öppet, så jag tycker att detta är mycket bra.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Det är alltså en ståndpunkt som regeringen har intagit inför denna offentliga debatt. Jag vet inte om vi behöver fatta något särskilt beslut om detta. Jag tror att de flesta här instämmer, och det är ju inte direkt något normalt beslutsärende utan en debatt som ska hållas.

Anf.  58  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Punkt 7 är en gammal klassiker om Europakooperativen. Den kommer bara att tas upp som en lägesrapport på mötet. Direktivet är ännu inte moget för beslut. Förhandlingarna kommer att fortsätta i rådsarbetsgruppen.

Jag vill bara informera om att det framför allt är två frågor som fortfarande är utestående. Den ena handlar om huruvida man ska föra in någon form av tröskel för tillämpligheten av direktivet och i så fall hur den ska utformas. Den andra frågan handlar om arbetstagarinflytande även vid Europakooperativens föreningsstämmor som ett av länderna, nämligen Danmark, har väckt.

Sverige har inget att erinra mot att den här frågan dras ännu en tid så att man kan komma fram till en lösning i arbetsgruppen. Det var bara den rapporten som jag ville lämna.

Anf.  59  MIKAEL ODENBERG (m):

Med tanke på hur lång tid det tog med Europabolagen bör man väl kunna dra på detta ytterligare några decennier.

Jag skulle vilja fråga om den rättsliga grunden. Man har angett artikel 308. Om jag läser promemorian rätt är detta den rättsliga grund som användes när man fattade beslutet om arbetstagarinflytandet i Europabolag. Så det finns onekligen en parallellitet.

Samtidigt framstår det som lite underligt att man måste använda denna utfyllnadsparagraf i fördragen för att motivera förslagen.

Sedan vill jag ställa en annan fråga som gör att jag möjligen avslöjar min okunnighet. När det gäller Europabolagen kan man möjligen se behovet av att det inrättas en europeisk associationsform. Det känns inte lika uppenbart när det gäller kooperativen. Varifrån kommer detta krav på en europeisk kooperativ associationsrättslig form?

Anf.  60  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

För att inte avslöja min okunnighet i vissa av dessa frågor undrar jag om Helle Ellehöj har någon kommentar till att börja med om den rättsliga grunden.

Anf.  61  Departementssekreterare HELLE ELLEHÖJ:

Jag har suttit med i rådsarbetsgruppen. När det gäller artikel 308 och Europabolagen har vi konstaterat att det var den korrekta rättsliga grunden. Vi kan inte se att det finns någon skillnad. Det är inte för att artikel 308 är något slags slasktratt utan för att den är mest lämplig rent juridiskt. Det finns ett antal olika rättsliga grunder att välja på, och i samband med Europabolagen gjordes det en ganska ingående utredning. Detta har ännu inte diskuterats så mycket i rådsarbetsgruppen. Det är mest parlamentet som har kommit med olika synpunkter vad gäller Europabolagen.

Anf.  62  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Rent allmänt sett – och det tror jag också att Mikael Odenberg är medveten om – har frågan om den sociala ekonomin och kooperativen en helt annan betydelse i många av de andra medlemsländerna, inte minst i de södra delarna av Europa. Kooperativen spelar där en större roll, både i arbetsmarknadspolitiken och i debatten om hur man ska få undersysselsatta grupper i arbete. I debatten om den sociala ekonomin spelar kooperativen en annan roll.

Men jag kan inte svara på hur stor denna frågeställning är eller hur många som skulle omfattas av direktiven. Det är framför allt de större konsument- och jordbrukskooperativen som har uttryckt ett direkt intresse av detta, men det är väl känt för alla.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Jag tror inte att vi behöver fatta något formellt beslut i dag eftersom den här frågan ska dras ytterligare ett par varv i rådsarbetsgruppen. Vi återkommer väl med den så småningom.

Anf.  64  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill bara lägga till en sak, och det gäller detta med rättslig grund. Jag tror att det vore klokt att man från Regeringskansliet, vid användningen av just artikel 308 som är en reservutgång, är noggrannare när man redovisar varför artikel 308 kan användas. Det är ett mer generellt påpekande som gäller allmänt sett.

Anf.  65  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Efter ett förtjänstfullt arbete av ordförandeskapet, kommissionen och många medlemsstater är avsikten att förslaget om asbestdirektivet ska behandlas som en allmän riktlinje på rådsmötet.

Den svenska inställningen är som bekant att vi är mycket positiva till förslaget. Sverige anser förstås att det är mycket viktigt att få dessa nödvändiga förändringar till stånd när det gäller den mycket farliga hanteringen av asbest.

Sverige stöder också ett förslag om att införa ett principiellt förbud mot användning av asbest vid t.ex. byggnadsarbete Det är ett flertal länder som har motsatt sig ett sådant förbud, framför allt med motiveringen att det saknas en rättslig grund för ett totalt förbud mot hantering av asbest. Det är >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<som i nuläget gärna vill se ett totalt förbud mot asbest, och det betyder att vi utgör en blockerande minoritet.

Vi får se vad som händer med frågeställningen inför rådsmötet. Men det ligger väl i linje med Sveriges ståndpunkt när det gäller asbest, >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det är så läget är inför rådsmötet.

Anf.  66  Departementssekreterare LARS VON EHRENHEIM:

Vi håller på att göra en grundlig undersökning för att ta reda på om vi står på en fast grund för vår ståndpunkt.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  68  GUNILLA WAHLÉN (v):

Den andra världskonferensen om åldrande där man ska revidera det som skrevs 1982 i Wien, vad är avsikten med den? Vad ska EU göra åt det här? Är det en allmän konferens om dessa frågor som hålls i EU:s regi? Är det meningen att EU ska upprätta en gemensam handlingsplan om äldrefrågor? Eller ska varje nation upprätta sin egen handlingsplan? Vad är det man vill åstadkomma? Är det en FN-konferens eller en EU-konferens?

Anf.  69  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Om jag har förstått det rätt är det en FN-konferens som vi får information om på rådsmötet den 7 mars.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Därmed är vi klara. Då tackar jag för samrådet i dag.

4 §  Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från ministerrådsmöte den 12 februari 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 5 mars 2002

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar finansminister Bosse Ringholm med medarbetare välkomna hit för information och samråd. Vi börjar som vanligt med återrapporten. Det blir då från Ekofinrådet den 12 februari. Varsågod!

Anf.  72  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Tack för det! Den mest uppmärksammade frågan var ju om rådet skulle utfärda en tidig varning till Tyskland och Portugal för att deras offentliga finanser närmar sig referensvärdet av ett underskott på högst 3 % av BNP. För att undgå en varning var de båda länderna beredda att göra utfästelser om att hålla sig inom referensvärdets ramar.

Därmed hade rådet uppnått det sakliga målet att värna stabilitets- och tillväxtpakten och kunde avstå från att utfärda en formell varning. Som jag nämnde vid det förra samrådet har det hela tiden varit min mening att se till att det sakliga innehållet i pakten, att de berörda länderna gör utfästelser om att hålla sina budgetsaldon inom ramarna och att nå balans inom den stipulerade tidsfristen, alltså 2004, är det mest centrala. Det var också det som uppnåddes.

Anf.  73  GUNNAR HÖKMARK (m):

Ordförande! Det är väl helt uppenbart att trovärdigheten i pakten har påverkats av att man nu såg mellan fingrarna eftersom det också är så uppenbart att man gjorde det av politiska skäl. När det gäller utfästelser ligger det i själva pakten som sådan att länderna har utfäst sig att hålla de olika kriterier som finns. Jag skulle först vilja ställa frågan: Vad gör man nu om det blir så att utvecklingen i t.ex. Tyskland går mot ett växande budgetunderskott? Hur ser man då på hur de olika mekanismerna ska användas när man redan nu har börjat se mellan fingrarna? Det är det ena. Det andra är att jag gärna skulle vilja ha ett tydligare klarläggande av hur Sverige agerade i denna fråga.

Anf.  74  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Min bedömning är den rakt motsatta, nämligen att pakten snarast har ökat sin trovärdighet genom det här agerandet. Sverige har agerat på det sätt som jag nämnde tidigare. Vi tyckte att det var korrekt av kommissionen att utfärda varningen och att processen efteråt kunde leda till en samsyn mellan kommissionen, Tyskland, Portugal och övriga medlemsstater. Det var ju den ultimata slutsatsen. Det var bra ur paktens synvinkel.

Därmed tycker jag också att vi har fått ännu kraftigare förbindelser från Tysklands och Portugals sida om att också uppnå de mål som ställts upp. Man kan naturligtvis ställa hur många frågor som helst om vad som händer om inte det eller det inträffar, men nu är alla inriktade på att Tyskland, liksom Portugal, ska hålla de löften som är utställda. Det kommer på vanligt sätt att följas mycket noga av medlemsstaterna och kommissionen och hanteras i den fortsatta processen.

Anf.  75  GUNNAR HÖKMARK (m):

I den senare delen, herr ordförande, skulle det ändå vara bra att ta upp en sak. Om utvecklingen går i fel riktning, kommer man då att använda sig av de regler och krav som finns i stabilitetspakten eller kommer man, t.ex. från den svenska regeringens sida, att vara beredd att av något skäl se genom fingrarna när det sker?

Anf.  76  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Jag skulle vilja skicka med frågan hur mycket konjunkturläget kan spela in i en sådan här bedömning. Det är klart att med den konjunkturavmattning som Europa har för närvarande är man påverkad av om den största ekonomin så att säga börjar dra in i sin budget. Då är min fråga: Hur mycket väger detta i sammanhanget? Hade man kunnat komma till en annan slutsats om konjunkturläget hade varit ett annat?

Anf.  77  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Till Gunnar Hökmark kan jag säga att vi inte har sett mellan fingrarna och inte kommer att se mellan fingrarna i den här frågan eftersom vi tycker att det är viktigt för stabilitets- och tillväxtpaktens trovärdighet att den också fullföljs på det sätt som ska ske.

När det gäller den sista frågan, om vad konjunkturen betyder, kan man naturligtvis säga att det ingår i vår bedömning att det finns möjlighet till en återhämtning och att det är möjligt att hålla nere kostnadsutvecklingen både i Tyskland och Portugal. För Tysklands del var det också ett åtagande att se till att delstaterna, dvs. länderna, var mer återhållsamma i sina utgiftsanspråk.

Det jag har sett av den tyska finansministerns offentliga agerande efter Ekofinmötet har hela tiden understrukit att han har fullföljt de här åtagandena gentemot sina länder i Förbundsrepubliken och i olika andra sammanhang. Jag har stort hopp om att det också kommer att kunna fullföljas.

Beträffande den sista frågan, om konjunkturutvecklingen, är det också intressant att se att det här möjligen kan underlättas av de konjunkturrapporter som vi har fått inför det här Ekofinmötet, bl.a. nu senast från USA. Det visade sig att tillväxten var betydligt bättre det fjärde kvartalet än vad man tidigare hade förutspått och gjort prognoser om. Likaså finns det rätt många konjunkturtecken i Tyskland som visar att vändpunkten är mer tydligt framträdande än vad vi har trott tidigare. Om det kan underlätta processen är det naturligtvis bättre, men vi har inte utgått från det i Ekofins beslut. I Ekofins beslut ligger att tyskarna ska fullfölja alla de åtaganden de har om en stark utgiftsdisciplin.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då lämnar vi återrapporten och går in på Ekofinrådets möte nästa vecka. Varsågod!

Anf.  79  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Tack! Ni har fått en kommenterad dagordning, och det finns en del underlagsmaterial. Det sker två ändringar i dagordningen. Frågan om finansieringen av Galileo utgår, eftersom det finns en kvalificerad majoritet för att gå vidare med det här satellitnavigeringsprojektet trots att finansieringen ännu inte är säkrad. Det kan jag bara beklaga, eftersom vi, tillsammans med andra, likasinnade länder, försöker arbeta med att finna andra hållbara finansiella lösningar som inte får orimliga konsekvenser för våra avgifter till EU-budgeten.

Sedan har en ny punkt lagts till dagordningen. Det gäller en muntlig orientering av ordföranden i den arbetsgrupp som hanterar uppförandekoden för företagsbeskattning. Det blir alltså en ren informationspunkt.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Då går vi in på dagordningen.

Anf.  81  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Då har vi förberedelserna inför vårtoppmötet i Barcelona. Det är naturligtvis det andra toppmötet, efter Stockholm i mars förra våren, som ska följa upp Lissabonstrategin från mars 2000. Från svensk sida fäster vi stor vikt vid Lissabonstrategin och dess förverkligande. Vi har inom Finansdepartementet nu tagit fram ett material som vi hoppas kunna ge offentlighet åt under de närmaste veckorna som beskriver hela Lissabonprocessen och de olika steg som finns arbetet.

Vi prioriterar från svensk sida för det första fortsatta ekonomiska reformer och marknadsöppningar, i synnerhet på energimarknaderna. För det andra prioriterar vi åtgärder för att öka sysselsättningen, exempelvis genom förbättrad tillgång till barnomsorg. För det tredje har vi ytterligare konkreta åtgärder och målsättningar på miljöområdet. Det sista var ju något som vi hade stor framgång med på vårt toppmöte i Stockholm förra året.

Ekofinrådets bidrag till toppmötet i Barcelona består av flera olika rapporter som berör olika relevanta delar av Lissabonstrategin.

För det första ska rådet anta ett s.k. key issues paper. Det ska utgöra stommen i 2002 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken. I diskussioner med Ekofinrådets beredningskommitté har Sverige främst verkat för att ett ordentligt utrymme ska ges till miljömässigt hållbar utveckling i det här papperet.

Som underlag för diskussionen ligger också kommissionens genomföranderapport gällande 2001 års allmänna riktlinjer, som offentliggjordes den 21 februari och som nämnden har tagit del av. Som ni säkert har sett har Sverige generellt sett fått ett gott betyg när det gäller genomförandet av 2001 års allmänna riktlinjer.

För det andra kommer vi att ta del av en årlig rapport från kommittén för ekonomisk politik om strukturreformer på produkt-, kapital- och arbetsmarknaderna. I årets rapport behandlas särskilt tre ämnesområden. Det är reform inom nätverksindustrierna, reform inom pensionssystemet och ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Rapporten baseras på den multilaterala ländergranskning som har genomförts i kommittén. Det är en gedigen genomgång av framsteg och brister i reformarbetet.

Vi välkomnar rapporten från svensk sida, och jag kommer att framhålla att den bör skickas till Barcelona. Det är viktigt att medlemsstaterna på det här sättet kan lära av varandra i det nationella reformarbetet. Även här kan vi konstatera att Sverige får ett gott betyg för sitt arbete.

För det tredje ska en delrapport om riktlinjer i fråga om hälsovård, sjukvård och äldreomsorg antas. Den har nämnden tidigare i dag, inför samrådet rörande sysselsättning och socialpolitik, fått en kort information om.

För det fjärde ska rådet också anta en rapport om arbetskraftsutbud och aktivt åldrande. Den har det också skett ett samråd kring. Det handlar om ett led i arbetet för att möta den demografiska utmaningen. Det är ett svenskt initiativ, och det är viktigt att det sker gemensamt mellan rådet och kommissionen.

För det femte ska Ekofinrådet anta en utvecklad sektorsstrategi för integrering av miljö och hållbar utveckling. Det följer av ett mandat från toppmötet i Göteborg.

Från svensk sida stöder vi förslagen i rapporten, framför allt den övergripande målsättningen att förena förbättrad miljökvalitet med ökad tillväxt.

Till sist kommer vi att ta del av en halvtidsöversyn av handlingsplanen för finansiella tjänster. Det är också en mycket viktig del i arbetet med att nå Lissabonmålsättningarna. I handlingsplanen anges 42 åtgärder som ska uppnås för att vi ska kunna ha en integrerad värdepappersmarknad år 2003 och en inre marknad för finansiella tjänster allra senast år 2005. Eftersom tiden i handlingsplanen börjar bli knapp sammankallar kommissionen den 22 februari ett möte i Bryssel där man diskuterar vilka åtgärder som krävs för att snabba på den här processen. Jag stannar där.

Anf.  82  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Det är glädjande, och jag unnar finansministern att kunna läsa om det som är positivt i den svenska ekonomin. Men samtidigt får man väl ändå säga att finansministern bara läser ena sidan av rapporten. Kommissionen pekar på bekymmer, och det är inga små bekymmer. Man pekar på regelsystem, högt skattetryck och generösa bidragssystem. Framför allt pekar man på att Sverige har en genomsnittlig prisnivå som ligger 25 % över EU-genomsnittet. Där pekar man särskilt ut transporter, mediciner, byggbranschen och matvaror. Hur ser finansministern på detta? Är inte det områden där man borde vidta åtgärder för att också läsa in den sidan av den här rapporten? Min fråga gäller vilka åtgärder detta kommer att leda till. Ska man blunda för detta eller ska man vidta åtgärder – och i så fall vilka?

Anf.  83  GUNNAR HÖKMARK (m):

Ordförande! Först vill jag precis som Holger Gustafsson pekade på konstatera att det inte bara är ett gott betyg som kommissionen delar ut. Holger Gustafsson pekade på en del av det som står där. Men det finns också andra delar. Det gäller t.ex. den del som politiken allra mest kan påverka, nämligen beskattningen av arbete. Där är det mycket tydligt i kommissionens bedömning att det är en fara och en nackdel för Sverige med det unikt höga skattetryck som vi har på arbete. Det man däremot får beröm för är framför allt det som är konjunkturberoende.

Jag tycker att man ska ta till sig detta, för det som står i kommissionens rapport är egentligen en lista på ett antal olika viktiga reformåtgärder. Det gäller ännu mer när man tittar på de olika underlag som finns inför Europeiska rådet i Barcelona. Det gäller bl.a. marknadsöppningen. Sverige är ju en av de ekonomier som har minst andel konkurrensutsatt ekonomi i Europa. En viktig förklaring till det är självfallet en del av de områden som regeringen pekar på här. Men det är också så att vi har för lite konkurrens på välfärdstjänsternas område. Det gäller t.ex. sjukvården.

Jag skulle vilja fråga finansministern angående de fördelar med konkurrens och marknadsöppningar som han ser inom andra områden. Gäller inte de också inom de här områdena, som därmed skulle kunna bidra till att göra den svenska ekonomin i sin helhet mer vital och dynamisk?

När det gäller frågan om arbetsmarknaden finns det ju skrivningar om sysselsättningsläget i bedömningen som kommissionen gör. Men där tycker jag att man bör vara medveten om att sysselsättningsläget inte har utvecklats så väl jämfört med andra länder som man kan tro när man läser de nominella siffrorna. Jag såg att finansministern själv talade om detta i går, att sysselsättningen till betydande del äts upp av en snabbt växande sjukfrånvaro.

Jag skulle vilja fråga om finansministern har någon bedömning i fråga om detta. Om man tar hänsyn till att sysselsättningsökningen de senaste tre fyra åren till tre fjärdedelar har ätits upp av sjukfrånvaron, hur har då den svenska, faktiska, sysselsättningen utvecklats om vi jämför med de andra europeiska länderna? Jag ställer denna fråga eftersom det här understryker vikten och behovet av reformer.

Till sist gäller det frågan om ökat arbetskraftsutbud. Innebär detta att regeringen drar några konsekvenser när det gäller diskussionen om arbetstidsförkortning? Det som står här verkar ju snarare i den omvända riktningen, att man ska se till att folk under den arbetsföra tid då man vill och kan ska kunna arbeta så mycket som de önskar i stället för att man möter det här genom en förkortning av arbetstiden. Vad som också står är att man ska minska incitamenten för förtidspensionering. Nu är det så att regeringen räknar med en snabbt växande förtidspensionering. Inom de här områdena skulle det vara bra för oss att veta om regeringen drar några konsekvenser av politiken på hemmaplan med anledning av det man tänkt skriva under i Bryssel.

Anf.  84  KARIN PILSÄTER (fp):

Ibland känner jag mig väldigt tjatig, men det här är ett typexempel just på sådana frågeställningar där Europasamarbetet upptas av att man lägger ned tid och energi på sådant som man inte fattar beslut om och som sedan heller inte är bindande på hemmaplan. Merparten av den här diskussionen är det bättre att vi för på andra arenor, i andra sammanhang. Jag tycker inte att EU ska fatta beslut om vare sig inkomstskatter eller barnomsorgsutbyggnad, och därför tänker jag inte heller ta upp de frågeställningarna här.

Jag tänkte nöja mig med några frågor. Det var otroligt mycket papper jag fick via datorn så jag hittade inte riktigt, tror jag, den här utvärderingen av ämnesområdena reformer inom nätverksindustrier, pensionssystem och ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Jag kunde inte hitta något om hur de var gjorda, om de var gjorda för respektive land eller hur det var. Jag hittade bara några övergripande kommentarer. Det tycker jag hade varit intressant.

Då är man ju tillbaka, just när det gäller ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, till vår ständiga trätofråga, nämligen om den gränsöverskridande miljöförstöringen. Här vore det väl verkligen ett bra tillfälle om Sverige ville föra in miljöarbetet i de gemensamma ekonomiska riktlinjerna. Då bör man också driva på just för att få verksamma ekonomiska styrmedel mot gränsöverskridande miljöförstöring.

I fråga om den mer detaljerade utvärderingen fanns det några punkter som egentligen har väldigt mycket med gränsöverskridande handel att göra där man får kritik. Det är kanske lätt, när man själv är ansvarig, att fastna i att det står att man är på rätt väg på en massa områden. Det finns fortfarande mycket kvar att göra, men man är i alla fall i gång.

Men på några punkter är det så att kommissionen, vad jag förstår, inte har hittat några speciella aktiviteter. Det gäller sådant som flygtransporter, läkemedel, byggmarknad, livsmedel och ett antal andra frågor där just Europasamarbetet och den gränsöverskridande handeln i inre marknaden skulle kunna fungera mycket bättre om vi gjorde förändringar på nationell nivå.

Jag tänkte höra om finansministern har någon kommentar rörande om man i det här sammanhanget tänker lyfta fram något nytt åtagande från svensk sida.

Anf.  85  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Tack! Hela Lissabonprocessen är ju oerhört omfattande. Vi tycker att det inte bara är ambitiöst, utan vi tycker också att det är spännande att få delta i detta arbete. När jag konstaterar att vi på olika områden får ett gott betyg i de granskningar som görs tycker jag är det är viktigt att säga att det både handlar om konjunkturpolitiken och om det som sker strukturellt. Vi har från svensk sida varit tidigt ute när det gäller avregleringen av el-, tele- och energimarknader och annat. Det är också en del av de framgångar som vi har haft i ekonomin under senare år.

Om man ändå gör helhetsbedömningen att vi har gjort stora framsteg, och vi får också det betyget i den här utvärderingen, är det inte detsamma som att vi inte har saker som vi ska jobba med i fortsättningen. Tvärtom är vi oerhört intresserade av att få olika uppslag, synpunkter, bedömningar och värderingar som vi kan använda i vårt arbete i fortsättningen. Vi kan ta del av vad andra gör.

Att Sverige nu har kunnat driva den kanske mest expansiva finanspolitiken i EU-kretsen under senare tid tycker jag är en signal till alla andra länder om att vara lika återhållsamma som vi har varit de två tre senaste åren med offentliga utgifter för att på sikt kunna skapa en buffert. Denna buffert kan vi nu använda i det här läget, när det är en konjunkturnedgång. Man kan tänka sig hur det varit om alla andra länder i EU hade haft den buffert som vi har, vi hade ju ändå ett överskott som var runt 5 % förra året, t.o.m. något mer än vad vi trodde t.ex. i budgetpropositionen. Hade alla andra länder i EU-kretsen haft det hade vi naturligtvis haft mycket större muskler för att möta konjunkturnedgången och följderna av den strukturomvandling som vi är mitt inne i.

Till det som vi tycker att det är viktigt att ta vara på i kommissionens och andras värderingar hör att vi är medvetna om det som Holger Gustafsson sade, att vi har för hög prisnivå i Sverige i förhållande till EU-genomsnittet. Vi har ett för litet konkurrenstryck på många områden. Min bedömning är inte att det i första hand är konkurrensen inom sjukvården som kommer att förbättra vår tillväxt, utan jag tror att om vi kunde få upp konkurrensen i asfaltindustrin, byggnadsindustrin, byggmaterialindustrin och en rad andra branscher inom näringslivet är det framför allt detta som skulle kunna främja vår tillväxt i fortsättningen.

Regeringen har redovisat detta i ett mycket utförligt material i budgetpropositionen i höstas, i finansplanen. Där har vi gått igenom hur vi jobbar med konkurrensfrågor på olika områden. Inte minst är Näringsdepartementet och statsrådet Ulrica Messing engagerade i detta. Det har också lagts fram ett förslag till riksdagen om att motverka karteller.

I det arbetet tar vi alltså i allra högsta grad till oss synpunkter från kommissionen om att vi behöver skärpa konkurrenspolitiken, konkurrensinslagen och konkurrensaktiviteterna i svenskt näringsliv. Naturligtvis är vi också intresserade av att de avregleringar som gjorts under senare tid kan fullföljas.

Vi oroas ibland av rapporter som vi möter inom transportbranschen, bussbranschen etc. Man ser att på kort sikt har en del av avregleringarna gett ekonomiska vinster för kommuner och landsting men att det sedan har blivit oligopol- eller monopolliknande situationer när det gäller framtida upphandlingar. Det är även en svår hantering att se till att man får en uthållig konkurrenssituation på den här delmarknaden. Det är således också något som vi ägnar uppmärksamhet åt.

Sedan vill jag ta upp den diskussion som flera här förde om sjukfrånvaron, vilken vi är allvarligt oroade över. Vi har ju i flera år utförligt redovisat detta i budgetpropositioner och vårpropositioner. Senast hade vi ett elvapunktsprogram mot ohälsa i arbetslivet. Jag skulle gärna önska ännu mer uppmärksamhet och ett ännu större tryck i den allmänna debatten, både här hemma och på annat sätt, för att få stöd för en diskussion om vad vi kan göra för att begränsa sjukfrånvaron och för att begränsa sjuk- och förtidspensioneringar i framtiden, som annars kommer att ta för stort utrymme från annat som skulle kunna användas för välfärds- och välståndsutveckling i Sverige. Jag tror därför att det är viktigt att vi sätter tryck inte minst på arbetsmarknadens parter och på arbetsgivarna som har ett ansvar för att rehabilitera arbetskraft som slås ut från arbetsmarknaden. Naturligtvis gäller det också försäkringskassan och andra samhällsmyndigheter som måste intensifiera sitt arbete där.

Efter Jan Rydhs utredningar har vi nu under våren förhoppningsvis inte bara ett omfattande utredningsmaterial utan också remissynpunkter som gör att vi, framför allt i höst i budgetpropositionen, kan återkomma med ett antal skarpa förslag. Riksdagen har ju velat ha det så att de skarpa förslagen kommer på hösten. Därför får det bli i budgetpropositionen i höst som vi får försöka motverka sjukfrånvaron i fortsättningen.

Anf.  86  GUNNAR HÖKMARK (m):

Ordförande! Det sistnämnda uppfattar jag så att finansministern håller med om att det faktiska sysselsättningsläget är mindre bra än som beskrivs i de nominella siffrorna. Det borde, tycker jag, leda till mer av konkreta politiska åtgärder inom området sjukskrivningar liksom när det gäller själva arbetsmarknaden.

Egentligen begärde jag ordet med anledning av diskussionen om konkurrensen. Vi diskuterar här en fråga som väldigt mycket handlar om hur den europeiska ekonomin ska kunna vitaliseras och bli mer öppen. Det ställer krav på våra egna åtgärder och på den anda och den attityd som vi har när vi driver de här frågorna på den europeiska nivån.

Om man från början utesluter vissa områden från konkurrens och bara inriktar sig på ett eller två utpekade områden hamnar man i situationen att den svenska ekonomin, och för den delen också den europeiska ekonomin, inte kommer att ha en konkurrensutsatthet som leder till dynamik och till en bättre tillväxt.

Det är intressant att notera att de två områden som finansministern särskilt pekade ut som de som bidragit till vitalitet och tillväxt i den svenska ekonomin är just två områden som tidigare uteslöts som omöjliga för konkurrens och som öppnades upp av en borgerlig regering.

Jag tror att det skulle vara bra om regeringen både i förberedelserna inför Barcelonamötet och i övrigt var mer öppen för att genomföra marknadsöppningar i stället för att bara tala om sådana.

Anf.  87  KARIN PILSÄTER (fp):

Det vore bra om finansministern åtminstone kunde kommentera detta med ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och de ekonomiska riktlinjerna och även kommentera konkurrensen. Det kan ju hända att det primära syftet med att öppna upp de i dag reglerade verksamheterna inom vård och skola inte är att sänka priserna eller öppna för internationell konkurrens. Med tanke på att viktiga punkter i de här olika processerna också är att skapa en bra arbetsmarknad för både kvinnor och män blir det hela lite konstigt.

Förra ministern i dag här i EU-nämnden hade i samband med sysselsättningsarbetet uppe den viktiga frågeställningen kring kvinnors villkor på arbetsmarknaden. Men sedan här i samband med den ekonomiska politiken, som ändå är grunden för alltihop, är de frågorna helt utraderade. Jag tror att det vore bra om man försökte inte bara integrera en ekologiskt hållbar utveckling i den ekonomiska politiken utan också ta på sig rollen att integrera jämställdhetsambitionerna i den ekonomiska politiken.

Jag tycker inte att vare sig utbyggnad eller taxor inom barnomsorgen ska vara en EU-fråga. Men att helt och hållet så att säga lämna hela skillnaden mellan mycket stora kvinnogruppers arbetsmarknader därhän genom att säga att man är mot privat sjukvård är, tycker jag, att göra frågan om kvinnors arbetsmarknad en mycket stor otjänst. Det visar väl också att den socialistiska dogmatismen i det här fallet helt klart är överordnad viljan att ordna en jämställd arbetsmarknad och rättvisa löner.

Anf.  88  SIV HOLMA (v):

I och för sig finns det en del frågeställningar här vid bordet som inte skulle behöva vara med i de här sammanhangen. T.ex. måste detta med om vård, skola och omsorg ska bedrivas i offentlig regi vara en nationell angelägenhet. Vidare delar jag inte uppfattningen att konkurrensutsättning av de här områdena skulle skapa ökad jämställdhet när det gäller kvinnors möjligheter att höja sina löner. Jag tror att det i det avseendet handlar om andra saker, bl.a. om vilka resurser man kan skapa för att kunna ha en långsiktigt hållbar finansiering av den gemensamma välfärden.

I och för sig är det förhållningssätt som finansministern har beskrivit mycket bättre än vad den borgerliga sidan har kunnat åstadkomma.

Anf.  89  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Gunnar Hökmarks påstående att regeringen koncentrerar sig bara på ett eller två områden där det är viktigt att främja konkurrensen stämmer inte med verkligheten. I budgetpropositionen i höstas pekade vi ut ett tiotal områden som vi tycker är högprioriterade när det gäller att öka konkurrenstrycket, men det är inte de enda områdena som vi arbetar med. Vi arbetar alltså brett över hela näringslivssektorn, naturligtvis också på den offentliga sidan.

Jag vill gärna återkomma till Karin Pilsäter och diskussionen om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken som vi tycker är viktig och som också finns med i rapporten från Kommittén för ekonomisk politik. Anneli Josefsson, en av mina medarbetare, kan berätta mer om det arbetet.

När det gäller Karin Pilsäters första fråga, om ländergenomgången, kan t.ex. Peter Holmgren berätta mer i detalj.

Anf.  90  Departementssekreterare ANNELI JOSEFSSON:

När det gäller ekonomiska styrmedel i ekonomisk politik har vi under det senaste året vid ländergranskningen tagit fram en rapport. Varje land har tagit fram en rapport om vad man gör och om hur läget ser ut. Det har kommissionen sedan sammanfattat i EPC-rapporten.

I de ekonomiska allmänna riktlinjerna finns det skrivningar och ett brett stöd för att just använda ekonomiska styrmedel för att komma till rätta med miljöproblem. Man tycker att det är ett effektivt sätt att hantera externa effekter.

När det gäller gränsöverskridande miljöproblem har vi nu på gång ratificeringen av Kyotoprotokollet. Ett arbete med handelsdirektiv för utsläppsrätter är också på gång inom kommissionen – alltså ett sådant styrmedel som lyfts fram i de här allmänna riktlinjerna.

Anf.  91  Departementssekreterare ANDERS WAHLBERG:

Jag tänkte nämna något i frågan om ländergranskningen och huruvida man har redogjort för vad som har gjorts i de olika länderna på de här särskilda ämnesområdena. Det gäller reformer inom nätverksindustrier, ekonomiska styrmedel – som Anneli Josefsson var inne på – och pensionssystemen.

Alla de ämnesområdena ingick i den nationella rapport som vi lämnade in i slutet av förra året. Därefter har man i den sammanfattande rapporten från Kommittén för ekonomisk politik dels gjort en horisontell bedömning, de första kapitlen, dels sagt lite grann om varje land – vilken inriktning man har i politiken osv., hur omfattande pensionsreformer som genomförts och sådant. Det finns alltså ett sådant material i den här rapporten.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Därmed är vi mogna för en sammanfattning. Det är alltså flera rapporter som ska lämnas över till Europeiska rådet och som är genomgångna här.

Nämnden kan härmed ställa sig bakom att rapporterna överlämnas. Avseende delpunkten 3 a, som är den stora frågan när det gäller den ekonomiska politiken, konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Därmed går vi vidare till frågan om stabilitets- och tillväxtpakten.

Anf.  93  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det danska konvergensprogrammet, som är sist i raden av 2001 års stabilitets- och konvergensprogram och som rådet ska ta ställning till, är oproblematiskt. Jag ser framför mig att rådet kommer att kunna enas kring ett yttrande utan någon längre diskussion.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går nu över till gemenskapsbudgeten.

Anf.  95  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Först gäller det den ansvarsfrihetsprövning som Ekofinrådet ska ta ställning till – om rådet bör rekommendera Europaparlamentet att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för budgeten för år 2000. Underlaget till förslag till beslut är Revisionsrättens årsrapport, som ju presenteras för EU-nämnden i november. Min slutsats är att Sverige ska stödja förslaget till rekommendation, med de bifogade slutsatserna för respektive utgiftsområde.

Anf.  96  GUNNAR HÖKMARK (m):

Ordförande! När det gäller det utkast till rådsbeslut som nu föreligger undrar jag om regeringen har fått fram, eller själv har sett, några delar av revisionsberättelsen som särskilt allvarliga och som något att ta fasta på eller som man har velat göra markeringar kring.

Anf.  97  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi har naturligtvis granskat helheten. Det finns en del brister inom vissa utgiftsområden, men det är inga som vi haft anledning att särskilt peka ut.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går nu över till rådets prioriteringar för år 2003.

Anf.  99  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag ser det som mycket värdefullt att vi i rådet även i år har en diskussion om vilka prioriteringar som vi vill göra inom EU-budgeten på ett tidigt stadium – det är ju ett svenskt initiativ från förra året att vi ska ha den här diskussionen.

Vad vi från vårt håll vill lyfta fram i budgeten för nästa år är respekten för det finansiella perspektivet, i synnerhet de belastade utgiftstaken för de administrativa kostnaderna och den externa politiken.

För att klara de ökade kraven på budgeten vid utvidgningen måste bl.a. befintlig administration göra effektiviseringar och besparingar.

Anf.  100  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är väl bra, men förra gången diskuterade vi lite grann om det finansiella paketet vad gäller utvidgningen och de nya medlemsländerna. Kommer finansministern tillbaka till detta? Vi hade ju mer en preliminär diskussion, utan slutsatser, förra gången. Kommer alltså det här tillbaka inför ett kommande Ekofinmöte?

Anf.  101  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ja, det gör det säkert eftersom det är en stor fråga och en fråga som kommer att finnas med på slutvarvet av förhandlingarna.

Anf.  102  GÖRAN LENNMARKER (m):

Indirekt står det väl också här att den stora frågan nu ändå måste vara just det finansiella paketet för utvidgningen. När man ska göra prioriteringar inför år 2003 är detta det viktiga på utgiftssidan. Jag återkommer nästa gång vi har den diskussionen.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningen också här är tydligen att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare på dagordningslistan. Först kommer ett antal informationsärenden.

Anf.  104  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ärendet om grönboken tillhör justitieministerns ansvarsområde. Nämnden har redan fått en presentation av statsrådet Bodström. Att detta nu kommer upp i Ekofinrådet beror på att kommissionens förslag syftar till att stärka skyddet av gemenskapsmedlen. Därmed är detta finansministrarnas ansvar. I Regeringskansliet har vi nu påbörjat en beredning av grönboken. Vi har alltså inte ännu någon färdig svensk ståndpunkt. Sannolikt är det samma diskussion i andra länder. Just nu blir det nog inte någon omfattande diskussion efter kommissionärens presentation, utan den får anstå.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Därmed lämnar vi nu punkten om grönboken – något som väl justitieutskottets ledamöter också kan fördjupa sig i.

Vi går vidare till punkten 7, Lägesrapport.

Anf.  106  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Övergången av sedlar och mynt till euro går fortsatt bra i samtliga euroländer. På många håll har valutabytet gått snabbare än beräknat. Fr.o.m. i dag gäller enbart euron som legalt betalningsmedel i euroområdet. Vad som rapporterats är att det möjligen finns en del flaskhalsar när det gäller indragning, sortering och räkning av nationella sedlar och mynt, men i huvudsak har processen helt följt planen.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Vi går till punkten om eventuell ny bank.

Anf.  108  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det spanska ordförandeskapet har arbetat hårt på att få till stånd beslut om en ny utvecklingsbank för Medelhavsområdet. Den spanske premiärministern introducerade denna nygamla idé i ett brev till sina kolleger i november förra året. Sedan dess har man väldigt snabbt – alltför snabbt, tycker en del – hamnat i detaljdiskussioner om olika lösningar.

I kommissionens meddelande, som offentliggjordes i onsdags, förespråkar man att en ny bank skapas inom ramen för EIB-gruppen. Sverige, liksom några andra länder, anser att det i själva verket inte finns något underlag för beslut om en ny institution. Ingen behovsanalys har genomförts, och mottagarländerna själva har inte uttryckt önskemål om en ny bank. Därför har vi ansett att man i rådsrapporten bör hålla dörren öppen för en mindre kostsam lösning bestående av riktade insatser som var och en tillför ett värde och är efterfrågad av länderna själva. Vi har jämfört med den nordliga dimensionens miljöpartnerskap som en möjlig modell och tycker att detta skulle kunna tjäna som utgångspunkt för ett liknande partnerskapsarrangemang i Medelhavsområdet.

Anf.  109  GÖRAN LENNMARKER (m):

Här vill jag kraftigt understödja regeringens negativa hållning. Det finns verkligen inte något behov av en ny bank. Det gäller ju ett område som tillhör världens största mottagare av finansiella tillskott – Mellanöstern och Nordafrika – dels till följd av stora oljeintäkter, dels till följd av de kanske största biståndsflödena till somliga av länderna. Det är inte en ny bank som behövs, utan det är helt andra saker som är bekymret i regionen i fråga. Att lösa det hela med en ny facilitet tror jag vore helt orimligt. EIB lånar för övrigt redan nu ut i detta område och utnyttjar dessutom inte alla medel.

Anf.  110  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan hålla med om det. Sven Hegelund deltog i EFK:s sammanträde tidigare i veckan. Dessbättre finns det många länder som delar vår uppfattning.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Sedan går vi över till punkten om globaliseringen.

Anf.  112  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ekofinrådet ska anta ett uttalande om kommissionens rapport om globaliseringen och utvecklingen. I rapporten görs en saklig genomgång av olika initiativ som diskuterats för att stärka det finansiella systemet, dock utan att ställning tas.

Vidare handlar det om behovet av ökat bistånd, ökad effektivitet vad gäller biståndet, utländska direktinvesteringar och alternativa finansieringskällor. Rapporten är alltså en gedigen genomgång av de frågor som är av betydelse i globaliseringsdebatten.

Ett rådsuttalande förbereds för att välkomna rapporten och dess analys. Man kommer att peka på fördelarna med globaliseringen och samtidigt konstatera att inte alla länder har kunnat dra nytta av globaliseringens frukter.

Utvecklingsländerna själva har naturligtvis ett ansvar för att åstadkomma en miljö som gör det möjligt att föra en sund ekonomisk politik. Samtidigt är det viktigt att industriländerna, liksom olika internationella institutioner och även den privata sektorn, tar ett ansvar för att se till att man kan öppna marknaderna för utvecklingsländernas produkter och öka biståndets effektivitet.

Anf.  113  GUNNAR HÖKMARK (m):

Ordförande! En kommentar som kan göras i frågan är att här har vi ett område där Sverige och Europeiska unionen kan göra mycket dels vad gäller åtgärder som vidtas, dels vad gäller det föredöme som man kan vara. Det är också viktigt att prioritera politiska krav och reformer som man faktiskt kan få genomslag för. Det handlar t.ex. om att så snabbt som möjligt driva fram att vi får en bättre finansiell internationell övervakning av olika finansiella tjänster. Det handlar om att snabbare få tillträde till fri handel för de fattigaste länderna. Där skulle Sverige kunna göra mer redan i dag. När det gäller den försening som blev under det svenska ordförandeskapet borde det egentligen ske en återhämtning för att på det viset bereda de allra fattigaste länderna större möjligheter under detta decennium. Det handlar också om skuldavskrivning.

Alla de här frågorna är sådant som EU kan genomföra och även bidra till i det internationella samarbetet. Nu är det viktigt att driva de här frågorna i stället för att driva symbolkrav som, minst sagt, har rätt tvetydiga konsekvenser – t.ex. Tobinskatten. Risken är ju att man genom symbolpolitik driver en fråga där det inte finns vare sig möjligheter till genomförande eller någon vettig effekt genom att man låser systemet och missar kraft för att genomföra de ändringar som faktiskt kan genomföras och som otvetydigt är bra.

Anf.  114  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag har inte hunnit läsa själva rapporten utan bara sammanfattningen av den, men jag tycker att den verkar vara bra. Syftet är ju att det här ska vara en sorts underlag inför finansieringsmötet i Monterrey i mars. Det viktiga är om man utifrån detta kommer att dra några slutsatser beträffande EU:s agerande på det mötet och EU:s eget, interna, agerande.

Jag ska inte hålla torgmötesanföranden här om t.ex. jordbruksavreglering. Även om det här kanske kommer i gång utifrån att en del ville skaffa sig poäng, t.ex. inför presidentval i Frankrike, skulle utflödet kunna bli att man lite tydligare satte ned foten när det gäller det egna agerandet i fråga om jordbruket, skuldavskrivningar och annat. Kanske gäller det också sådant som byråkrati, bistånd, fungerande finansmarknader, banksystem etc. i de fattiga länderna – parallellt med ett ökat bistånd. Ur detta skulle något som är otroligt bra kunna komma ut, förutom en förmodligen rätt så läsvärd rapport.

I sak råder det i stort sett inte några delade meningar i den här frågan mellan Folkpartiet och regeringen, utan det gäller mer hur detta används för att gå vidare i agerandet. Speciellt gäller det då EU:s egen hållning till jordbruksprotektionism och till handelsfrågorna.

Anf.  115  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Här pågår hela tiden en process. Man kan säga att rapporten naturligtvis också är ett försök att bidra till ökad samstämmighet i Ekofinkretsen inför Monterrey och andra aktiviteter. Johannesburgskonferensen i Sydafrika i höst är ytterligare ett sådant inslag. Det är viktigt att vi från EU-ländernas sida kan hålla en gemensam linje inte bara på biståndsområdet utan också på handelsområdet. Det går säkert att göra mycket mer på de områdena. Från svensk sida har vi varit mycket aktiva när det gäller frihandelsaktiviteter av olika slag och kommer naturligtvis att fortsatt bevaka detta. Dessutom försöker vi föra en dialog med berörda länder, även utanför Ekofinkretsen. Det finns ju också många utvecklingsländer som har mycket att bidra med. Jag ser detta som ett av många inslag i processen, som trots allt syftar till att skapa en mer rättvis värld där globaliseringens effekter ska kunna spridas till alla länder och, i sista hand, kunna minska klyftorna och världsfattigdomen – något som ju är det stora målet.

Anf.  116  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag har en kompletterande fråga som inte har med själva rapporten att göra, utan som väl mer är en sakfråga. Det handlar om bekämpandet av otillbörlig skattekonkurrens. I fråga om OECD-arbetet med ”skatteparadis” var ju den sista februari ett slutdatum för anslutning. Såvitt jag förstår är EU en aktiv part i de överenskommelserna. Sanktioner skulle ju sättas in mot en del länder som inte till den 1 mars ”hade krupit in”. Känner ni till det aktuella läget i den delen? Det här är väl ett av de viktigaste samarbetena i sak som pågår i frågan. Det som är inom EU är väl inte fullt lika viktigt som det som sker i den här kretsen.

Anf.  117  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag har inget aktuellt material eftersom det är just den 1 mars i dag, men vi kommer under kommissionens ledning att ha en genomgång av vårt interna arbete. Säkerligen blir det då information och möjligheter att ställa frågor om vad som händer med det här arbetet också utanför EU-kretsen. För dagen har jag alltså, av förklarliga skäl, inget material.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det när det gäller globaliseringen och de slutsatser som ska dras avseende den rapporten finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare på dagordningen.

Anf.  119  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det finns också en punkt som handlar om administrativt samarbete på skatteområdet. Ordförandeskapets rapport kom i går och finns, tyvärr, hittills bara på spanska – vi har dock folk som kan spanska. Rapporten är en sammanfattande beskrivning i huvudsak av det arbete som pågår inom EU när det gäller administrativt samarbete. Vidare finns det en del förslag om hur man kan gå vidare. Rapporten bygger på de rekommendationer som lämnats under år 2000 av den tillfälliga högnivågruppen för bekämpning av skattebedrägerier. Frågorna ska diskuteras på ett senare möte.

Vi tycker att det är bra med ett informationsutbyte på skatteområdet och har länge förespråkat ett utökat och effektivt informationsutbyte. Därför tycker vi att det är bra att det spanska ordförandeskapet nu ger en samlad bild av det här arbetet. När materialet väl är översatt ska vi studera det också på andra språk.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Det är svårt att ta ställning till något som vi inte har läst. Därför kan vi väl i dag betrakta det här som en informationspunkt, så får vi senare återkomma till detta.

Punkten om Galileo har strukits på dagordningen.

Under ”Övriga frågor” har en fråga anhängiggjorts enbart som information.

Eftersom ingen tycks ha något mer att fråga finansministern om får vi tacka för samrådet i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Miljö 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s): 1

Anf.  3  GÖRAN LENNMARKER (m): 3

Anf.  4  HARALD NORDLUND (fp): 3

Anf.  5  PER WESTERBERG (m): 3

Anf.  6  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 3

Anf.  7  GUNILLA WAHLÉN (v): 4

Anf.  8  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s): 4

Anf.  9  Ämnesrådet ANDERS TURESSON: 4

Anf.  10  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s): 5

Anf.  11  GUNILLA WAHLÉN (v): 5

Anf.  12  GÖRAN LENNMARKER (m): 5

Anf.  13  PER WESTERBERG (m): 6

Anf.  14  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s): 6

Anf.  15  ORDFÖRANDEN: 7

Anf.  16  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s): 7

Anf.  17  HARALD NORDLUND (fp): 8

Anf.  18  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s): 8

Anf.  19  ORDFÖRANDEN: 8

Anf.  20  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s): 8

Anf.  21  GÖRAN LENNMARKER (m): 9

Anf.  22  GUNILLA WAHLÉN (v): 10

Anf.  23  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s): 10

Anf.  24  ORDFÖRANDEN: 10

Anf.  25  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s): 10

Anf.  26  HARALD NORDLUND (fp): 12

Anf.  27  GUNILLA WAHLÉN (v): 12

Anf.  28  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s): 12

Anf.  29  Rättssakkunniga SUSANNE ALLGÅRDH CALDERÓN: 12

Anf.  30  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s): 12

Anf.  31  GUNILLA WAHLÉN (v): 12

Anf.  32  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s): 13

Anf.  33  ORDFÖRANDEN: 13

Anf.  34  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s): 13

Anf.  35  ORDFÖRANDEN: 13

Anf.  36  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s): 13

Anf.  37  GÖRAN LENNMARKER (m): 14

Anf.  38  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s): 14

Anf.  39  PER WESTERBERG (m): 14

Anf.  40  Statsrådet LENA SOMMESTAD (s): 14

Anf.  41  ORDFÖRANDEN: 14

2 §  Sysselsättning och socialpolitik 15

Anf.  42  ORDFÖRANDEN: 15

Anf.  43  Statsrådet MONA SAHLIN (s): 15

Anf.  44  ORDFÖRANDEN: 15

Anf.  45  Statsrådet MONA SAHLIN (s): 15

Anf.  46  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 16

Anf.  47  Statsrådet MONA SAHLIN (s): 16

Anf.  48  MIKAEL ODENBERG (m): 17

Anf.  49  KARIN PILSÄTER (fp): 17

Anf.  50  GUNILLA WAHLÉN (v): 18

Anf.  51  Statsrådet MONA SAHLIN (s): 18

Anf.  52  KARIN PILSÄTER (fp): 19

Anf.  53  Statsrådet MONA SAHLIN (s): 19

Anf.  54  ORDFÖRANDEN: 19

Anf.  55  Statsrådet MONA SAHLIN (s): 19

Anf.  56  KARIN PILSÄTER (fp): 20

Anf.  57  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  58  Statsrådet MONA SAHLIN (s): 20

Anf.  59  MIKAEL ODENBERG (m): 20

Anf.  60  Statsrådet MONA SAHLIN (s): 21

Anf.  61  Departementssekreterare HELLE ELLEHÖJ: 21

Anf.  62  Statsrådet MONA SAHLIN (s): 21

Anf.  63  ORDFÖRANDEN: 21

Anf.  64  GÖRAN LENNMARKER (m): 21

Anf.  65  Statsrådet MONA SAHLIN (s): 22

Anf.  66  Departementssekreterare LARS VON EHRENHEIM: 22

Anf.  67  ORDFÖRANDEN: 22

Anf.  68  GUNILLA WAHLÉN (v): 22

Anf.  69  Statsrådet MONA SAHLIN (s): 22

Anf.  70  ORDFÖRANDEN: 22

4 §  Ekofin 23

Anf.  71  ORDFÖRANDEN: 23

Anf.  72  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 23

Anf.  73  GUNNAR HÖKMARK (m): 23

Anf.  74  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 23

Anf.  75  GUNNAR HÖKMARK (m): 24

Anf.  76  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 24

Anf.  77  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 24

Anf.  78  ORDFÖRANDEN: 24

Anf.  79  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 25

Anf.  80  ORDFÖRANDEN: 25

Anf.  81  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 25

Anf.  82  HOLGER GUSTAFSSON (kd): 26

Anf.  83  GUNNAR HÖKMARK (m): 26

Anf.  84  KARIN PILSÄTER (fp): 27

Anf.  85  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 28

Anf.  86  GUNNAR HÖKMARK (m): 30

Anf.  87  KARIN PILSÄTER (fp): 30

Anf.  88  SIV HOLMA (v): 31

Anf.  89  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 31

Anf.  90  Departementssekreterare ANNELI JOSEFSSON: 31

Anf.  91  Departementssekreterare ANDERS WAHLBERG: 31

Anf.  92  ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  93  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 32

Anf.  94  ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  95  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 32

Anf.  96  GUNNAR HÖKMARK (m): 32

Anf.  97  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 32

Anf.  98  ORDFÖRANDEN: 33

Anf.  99  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 33

Anf.  100  GÖRAN LENNMARKER (m): 33

Anf.  101  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 33

Anf.  102  GÖRAN LENNMARKER (m): 33

Anf.  103  ORDFÖRANDEN: 33

Anf.  104  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 33

Anf.  105  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  106  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 34

Anf.  107  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  108  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 34

Anf.  109  GÖRAN LENNMARKER (m): 34

Anf.  110  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 34

Anf.  111  ORDFÖRANDEN: 35

Anf.  112  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 35

Anf.  113  GUNNAR HÖKMARK (m): 35

Anf.  114  KARIN PILSÄTER (fp): 35

Anf.  115  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 36

Anf.  116  KARIN PILSÄTER (fp): 36

Anf.  117  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 36

Anf.  118  ORDFÖRANDEN: 37

Anf.  119  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): 37

Anf.  120  ORDFÖRANDEN: 37