Iter kompl Troliga Apunkter EUN v45 2009
Bilaga
2009-11-06 | ||
Fusionsforskningsanläggningen ITER
Frågan hanteras inom rådskonstellation: Konkurrenskraftsrådet, KKR
Kortfattad beskrivning av frågan:
Forskning om fusion har varit en del av gemenskapens forskningsprogram sedan Euratom-gemenskapen inrättades 1957. Medlemsstaternas långsiktiga mål med forskning om fusion är att skapa kraftverksprototyper som uppvisar operationell säkerhet, miljöhänsyn och ekonomisk hållbarhet för elproduktion baserad på fusion.
Euratom-gemenskapen undertecknade tillsammans med USA, Japan, Sydkorea, Kina, Ryssland och Indien i november 2006 ett avtal om att bygga världens största fusionsforskningsanläggning, ITER, i Cadarache i södra Frankrike, det s.k. ITER-avtalet. Förhandlingarna utgick från kostnadsberäkningar från 2001. Byggnadsarbetet beräknades vara klart 2017.
Som den största enskilda bidragsgivaren och den part som mest framgångsrikt bedrivit fusionsforskning har EU givits den ledande rollen i projektet. Det innebär att EU tagit på sig ett globalt ansvar att föra fusionsforskningen framåt.
Kostnaden för att konstruera ITER baserad på en mycket preliminär design beräknades 2001 till 4570 mn Euro, varav den europeiska delen skulle kosta 2078 mn Euro (2472 mn Euro i 2008 års prisnivå). Nuvarande instrument för europeisk finansiering av ITER är Euratoms sjunde ramprogram (2007-2011).
Den globala ITER-organisationen (IO) bildades formellt 2007 på basis av ITER-avtalet. ITER Council är högsta beslutande organ i IO och består av representanter för avtalets parter – EU och övriga sex deltagande länder. EU representeras av kommissionen, KOM.
Ministerrådet beslutade i mars 2007 om etablerandet av ett gemensamt företag (European Joint Undertaking) med säte i Barcelona för EU:s deltagande i ITER-projektet. Företagets namn är Fusion for Energy (F4E). F4E utgör EU:s inhemska myndighet (domestic agency – DA) i ITER-samarbetet och handhar därmed EU:s del i projektet.
En uppdaterad designrapport 2007 för ITER i sin helhet introducerade ytterligare funktioner som krävdes för projektets fullständighet och för att minimera tekniska risker i projektet. Arbete återstår också för att slutföra designen av ett antal ITER-komponenter till den nivå att de kan utgöra utgångspunkt för industriella offerter.
En expertpanel (Briscoe-gruppen) har på uppdrag av ITER Council beräknat hela projektets kostnader mot bakgrund av den uppdaterade designrapporten. En annan oberoende expertpanel (Toschi-gruppen) har gjort en kostnadsuppskattning för F4E, dvs. EU:s del. Båda expertpanelerna har kommit till liknande resultat som indikerar att projektet innebär avsevärt högre kostnader än vad som tidigare var beräknat, dvs. att hittillsvarande budget inte räcker för att projektet ska kunna genomföras. Den europeiska delen till konstruktionen av ITER visar sig bli mer än dubbelt så dyr som de ursprungliga uppskattningen – närmare 6 miljarder Euro i stället för 2,4 miljarder Euro (2008 års prisnivå), dvs. en fördyring på drygt 3,5 miljarder Euro. EU:s del av kostnaderna uppkommer också i ett tidigt skede av projektet eftersom EU ansvarar för mycket av byggnationerna.
Enligt den ursprungliga tidplanen för projektet – Scenario 1 – skulle en preliminär start (första plasmat) av anläggningen ske 2018. Vissa av de deltagande globala parterna är angelägna att detta datum hålls. Det är KOM:s uppfattning att en start 2018 inte är möjlig utan orimliga merkostnader och ökade risker för projektet, bl.a. till följd av forcerad tillverkning och byggnadsarbete.
Vid KKR:s möte 1-2 dec 2008 uppmanade rådet KOM att undersöka alla möjligheter till att begränsa eller helst reducera extra kostnader. Vid KOM:s muntliga presentation vid rådsarbetsgruppens möte den 14 september 2008 och senare vid ett särskilt attachémöte 30 september framkom att tidigare uppskattning på fördyringar på ca 3,5 miljarder Euro kvarstår. För att ITER-projektet ska kunna drivas vidare har KOM också formulerat ett antal villkor som måste kunna uppfyllas:
trovärdig kostnadsöversyn, acceptabel kostnad och kostnadskontroll
realistisk tidplan
väl fungerande ledarskap av projektet på alla nivåer
ITER Councils femte möte (IC5) hålls 18-19 november. Vid IC5 kommer man att försöka lägga fast ITER ”Project Baseline”, dvs. omfattning, tidsplan och kostnad för ITER kommer att presenteras vid det mötet. KOM:s bedömning är att de sex övriga länderna är beredda att gå till beslut om överenskommelse i enlighet med ”Project Baseline”. KOM vill vid mötet driva ett realistiskt tidsscenario, dvs. att starten för anläggningen senareläggs till 2020. Därför behöver KOM ”politisk vägledning” för att de ska kunna försvara EU:s intresse vid mötet och driva denna linje.
Under informella KKR i Umeå den 16 okt och därpå följande rådsarbetsgruppsmöte den 21 okt kom MS överens om dels en politisk vägledning för KOM vid IC5, dels en inbjudan till KOM att undersöka finansieringsmöjligheter gällande Euratoms bidrag till ITER.
SE har under förhandlingarna som ledde fram till beslutet att bygga ITER givit sitt stöd. Även bland övriga medlemsländer har det rått enighet om ITER:s genomförande.
I ett bredare perspektiv är regeringen är också positiv till gemensam finansiering av forskningsinfrastruktur på europeisk nivå vilket ITER är ett exempel på. Regeringens satsning på ESS är ett uttryck för detta.
- En av flera vägledande principer under ordförandeskapet är budgetrestriktivitet.
- Huvudregeln är att ökningar av den svenska EU-avgiften ska finansieras.
Eventuella budgetära konsekvenser på nationell eller europeisk nivå
Kostnaderna för EU:s del av projektet förväntas öka – för 2010 beräknas i Scenario 1 kostnaden bli 800-900 miljoner Euro samtidigt som 800 miljoner Euro är tillgängligt för 2010-2011 tillsammans. En substantiell ökning förväntas för 2012-2013 i Scenario 1.
KOM föreslår nu istället att starten senareläggs till 2020. För att kunna nå detta startdatum måste kontrakt skrivas och beställningar läggas under 2012 och 2013. Huvudsakliga utbetalningar som omfattar fördyringen inleds under 2014 och 2015.
EURATOM har bilaterala avtal om fusionsforskningen med varje MS som innebär att man medfinansierar nationella program på fusionsområdet. En konsekvens av om ITER nu ianspråktar mer resurser är att medlen för de nationella programmen blir mindre. Detta kommer sannolikt att leda till tveksamhet från vissa MS.
EURATOM-programmet finansierar också fissionsforskning, bl.a. avfallslagring och strålningsfrågor. Om en större del av EURATOM-budget måste tas i anspråk för ITER kommer sannolikt denna del också att minska.
Således är en omfördelning av EURATOMs budget komplicerad eftersom flera medlemsländer har stora intressen i att nuvarande budgetfördelning bevaras.
En omfördelning under budgetpost 1A, där EU:s ramprogram för forskning liksom programmet för konkurrenskraft och innovation (CIP) utgör huvuddelar, är i formell mening möjlig men kommer också att innebära en komplicerad förhandling som, mot bakgrund av erfarenheter från tidigare liknande förhandlingar, kan bli mycket tidsödande.
Ett utnyttjande av marginalen för budgetposten 1A är en annan möjlighet men får konsekvenser för EU-avgiften och därmed den svenska statsbudgetens EU-avgift. Detta bör undvikas. MS har också enats om att inga nya kollektiva bidrag är möjliga under gällande finansiellt perspektiv.
Möjligheten nå en lösning genom att prioritera om inom gällande EU-budget som helhet bedöms som svår.
En möjlig lösning är att kostnadsökningen tills vidare finansieras genom lån i EIB. Det är legalt möjligt för Euratom att ta lån för att finansiera sin verksamhet.
Utrymmet att finansiera ökade kostnader för ITER är tydligt begränsat och försvåras i närtid därutöver av att delar av den s.k. återhämtningsplanen fortfarande saknar finansiering.
Förslag till ordförandeskapets målsättning:
Det är angeläget att en ”politisk vägledning” tas fram inför ITER Councils möte 18-19 november för att KOM ska kunna driva EU:s linje vilken bl.a. innebär att tidplanen senareläggs för att minska kostnader och risk för projektet. Ett sådant mandat bör bygga på att ITER-projektet genomförs och innehålla en vägledning om hur en acceptabel finansiell lösning kan tas fram. Beslut om projektets fortsatta hantering sker under kommande ordförandeskap.
Givet den tidspress som föreligger i projektet och som, om ytterligare förseningar uppstår, kommer att leda till ytterligare fördyringar, bör ordförandeskapet verka för en förhandlingslösning som kan omsättas relativt snabbt.
Förhandlingsutrymme:
I förhandlingarna ska SE ORDF verka för en finansieringslösning som inte ökar EU-budgetens omfattning. SE motsätter sig en finansieringslösning som leder till att den svenska EU-avgiften påverkas. SE stödjer ITER under förutsättning att KOM:s villkor är uppfyllda. Lån som metod för att finansiera kostnadsökningar är inte oproblematisk. SE ORDF ska verka för att för- och nackdelar med en lånefinansiering belyses och SE ska inte under SE ORDF motsätta sig en sådan finansieringslösning om den visar sig ha stöd i rådet. Om det finns risk för att EU:s utgifter ökar måste frågan tas upp igen.