Bil 2 överläggning 30 nov
Bilaga
Promemoria | ||
2010-11-25 | Ju2008/8509/L2 | |
Justitiedepartementet |
Enheten för familjerätt och allmän förmögenhetsrätt |
Jonas Bäckstrand |
Integrations- och jämställdhetsdepartementet |
Konsumentenheten |
Sophie Nordström |
Bilaga 2
Till protokoll 2010/11:8
Dnr 090-1010-2010/11
Underlag till Civilutskottet inför överläggning 30 november 2010
Förslag till direktiv om konsumenträttigheter
Direktivets innehåll
Direktivförslaget om konsumenträttigheter innebär att direktiven om distansavtal, avtal utanför fasta affärslokaler, konsumentköp och oskäliga avtalsvillkor slås samman och att viktiga delar av konsumentavtalsrätten fullharmoniseras.
Medlemsstaterna har i stor utsträckning utnyttjat den möjlighet som finns idag att behålla eller anta strängare regler. Kommissionen framhåller att det splittrade regelverket inom EU innebär höga kostnader för näringsidkare, särskilt mindre företag, som vill bedriva handel över gränserna. Med gemensamma regler skulle näringsidkarnas vilja att erbjuda sina produkter över gränserna öka, vilket skulle leda till ett högre utbud och lägre priser för konsumenterna. Konsumenternas vilja att handla över gränserna förväntas också öka med mer enhetliga regler. Kommissionen ser en särskild potential när det gäller e-handeln.
Övergripande lägesbeskrivning
Medlemsstaterna ställer sig bakom direktivförslagets syfte att uppnå ett förbättrat konsumentskyddsregelverk inom EU för att underlätta gränsöverskridande handel för konsumenter och företag. Flertalet medlemsstater har i princip ställt sig bakom fullharmonisering på detta område, men många kan inte ta slutlig ställning till harmoniseringsfrågan förrän de ser hur direktivets olika delar slutligen kommer att utformas.
Några medlemsstater har börjat föreslå minimiregler för delar av direktivet. Flera medlemsstater har också börjat acceptera lösningar som ger medlemsstaterna större utrymme.
En allmän uppfattning har varit att kommissionens förslag är otydligt. Flera medlemsstater anser också att konsumentskyddet i förslaget är för lågt. Rådsarbetsgruppens arbete har därför till stor del handlat om att göra ändringar som innebär ett ökat konsumentskydd.
Det belgiska ordförandeskapet avser att ta upp direktivförslaget på Konkurrenskraftsrådets möte den 10 december i syfte att uppnå en överenskommelse om en allmän inriktning för direktivet.
I Europarlamentet planerar det ansvariga IMCO-utskottet (utskottet för inre marknaden och konsumentskydd) och det associerade JURI-utskottet (utskottet för rättsliga frågor) att rösta i december. Frågan avses behandlas i plenum i februari. I båda utskotten har respektive rapportör lagt förslag till ändringar av texten som innebär att fullharmoniseringen till stor del överges.
Nuvarande förhandlingsläge
Nedanstående redovisning återspeglar nuvarande förhandlingsläge när det gäller rådets arbete.
Information och ångerrätt i samband med distansförsäljning och försäljning utanför fasta affärslokaler
Förslaget innebär att konsumenter ska få särskild information och ha ångerrätt i 14 dagar i samband med distansförsäljning och försäljning utanför fasta affärslokaler.
Nytt jämfört med svensk rätt idag är framför allt
– att ångerrätt och särskild information ska ges även i samband med försäljning på gatan och andra platser där allmänheten befinner sig
– att konsumenten måste utöva ångerrätten genom att lämna ett meddelande via ett varaktigt medium/skriftligt (I Sverige kan man lämna ett muntligt meddelande om att man vill ångra sig)
– att konsumenten kan ångra distansköp av en tjänst även om utförandet av tjänsten påbörjats under ångerrättsperioden, men i så fall måste konsumenten betala för den del av tjänsten som hunnit utföras
– att avtal som ingås på elektronisk väg som innebär en kostnad för konsumenten endast ska vara bindande för konsumenten om denne bekräftat att han eller hon förstått detta
– att en konsument som utövar sin ångerrätt ska stå för kostnaden att skicka tillbaka varan ifall priset för varan understiger 60 EUR. Enligt svensk rätt ska näringsidkaren stå för kostnaden för återfrakten om inköpet gjorts i samband med hemförsäljning eller oombedd telefonförsäljning, i andra fall ska konsumenten stå för den kostnaden oavsett priset på varan
Sen leverans av varor
Direktivförslaget innehåller enbart delvis regler om sen leverans av varor. En konsument har vid sen leverans under vissa omständigheter rätt att häva avtalet. Konsumenten har därutöver rätt att ta till andra påföljder enligt nationell rätt.
Fel på varan
Förslaget innebär i princip att konsumenten, om det är fel på varan, ska ha rätt att välja på att få den reparerad eller att få en ny. Om detta inte är möjligt ska konsumenten få göra avdrag på priset eller, om felet är av allvarligare slag, få häva köpet. Under vissa omständigheter får konsumenten fritt välja påföljd. Denna lösning liknar det som gäller enligt svensk rätt idag. Det finns dock medlemsstater som vill att konsumenten ska få välja påföljd fritt från början eller att konsumenten alltid ska kunna häva avtalet en viss tid efter köpet (”right to reject”.)
Enligt direktivförslaget förlorar konsumenten rätten att reklamera när två år förflutit från det att han eller hon mottagit varan, såvida inte annat följer t.ex. av en garanti. Enligt svensk rätt gäller tre år. I Sverige finns dessutom en reklamationsfrist på 10 år för arbete på fast egendom (t.ex. reparation av badrum), inklusive de varor som används. Direktivet avses omfatta även varorna i avtal som gäller tjänster. Flera medlemsstater anser att en betydligt längre reklamationsfrist ska gälla för vissa typer av varor (t.ex. byggmaterial, bilar eller ”varor med förväntad lång livslängd”) alternativt för vissa typer av fel (som är svåra att upptäcka t.ex.).
Enligt direktivförslaget respektive svensk rätt gäller en presumtion för att ett fel är ursprungligt om det visar sig inom sex månader, dvs. konsumenten behöver då inte bevisa att felet fanns från början. Ett stort antal medlemsstater verkar anse att denna tid ska utökas till ett år.
Oskäliga avtalsvillkor
Direktivförslaget innehåller en generalklausul om att avtalsvillkor som innebär att näringsidkare tilldelas orimliga fördelar inte ska vara bindande för konsumenten. Konsumenten ska inte heller vara bunden av avtalsvillkor som presenterats på ett oläsligt eller otydligt sätt.
Nytt jämfört med svensk rätt är framför allt att direktivförslaget innehåller relativt utförliga listor med villkor som alltid ska anses vara oskäliga alternativt som ska anses vara oskäliga om inte näringsidkaren kan bevisa att så inte är fallet.
Regeringens ståndpunkt
Regeringen förespråkar, som en utgångspunkt, fullharmonisering på en hög konsumentskyddsnivå. Nivån på det befintliga konsumentskyddet kan i vissa avseenden komma att ändras något i endera riktning när regelverket ska harmoniseras. Detta bör ses i ljuset av de fördelar som en mer enhetlig lagstiftning i samtliga medlemsstater medför. En likartad lagstiftning torde förbättra såväl konsumenters som näringsidkares förtroende för den gränsöverskridande handeln med ett större utbud och sänkta priser som följd. Regeringen verkar för att konsumentskyddsnivån bibehålls på en hög nivå och för att det ska råda balans mellan konsumenters och näringsidkares intressen.
Såväl för konsumenter som för näringsidkare är det av stor betydelse att reglerna inte bara blir enhetliga utan även att de är tydliga och förutsebara. Regeringen avser också att verka för att direktivets tillämpningsområde avgränsas på ett tydligt sätt.
Regeringen avser att verka för att fel ska kunna åberopas under en betydligt längre tid än två år när det gäller byggprodukter som används i samband med arbete på fast egendom.