TTE, Rådspromemoria grävförordningen dp.5
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2013/14:2C3A74
Rådspromemoria | ||
2013-11-20 | ||
Näringsdepartementet |
IT-politik |
Rådets möte TTE-telekom den 5 december 2013
Dagordningspunkt 5
Rubrik: Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation (Första behandlingen).
Lägesrapport.
Dokument: Lagstiftningsförslag: COM(2013) 147 final
Tidigare dokument: Fakta-PM N-dep 2012/13:FPM92
Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: 31 maj 2013 inför TTE-rådet den 6 juni 2013.
Bakgrund
Kommissionen publicerade den 26 mars 2013 ett förslag till förordning om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation.Förslaget syftar till att sänka kostnaderna för utbyggnaden av höghastighetsinfrastruktur för elektronisk kommunikation och göra den effektivare. Detta ska enligt kommissionen åstadkommas genom att i högre utsträckning tillämpa bästa praxis i EU, vilket kommer att skapa gynnsammare förutsättningar för att genomföra en väl fungerande inre marknad på ett område som är viktigt för i princip alla ekonomiska sektorer.
Den digitala agendan för Europa är ett flaggskeppsinitiativ inom Europa 2020-strategin som syftar till att ge varaktiga ekonomiska och sociala vinster från en digital inre marknad baserad på snabbt och ultrasnabbt internet och interoperabla tillämpningar. Europeiska rådet efterlyste vid sitt möte den 1 - 2 mars 2012 åtgärder på unionsnivå för att tillhandahålla bättre bredbandstäckning, bland annat genom att sänka kostnaden för bredbandsinfrastruktur med höghastighetsanslutning.
I meddelandet Inremarknadsakt II: Tillsammans för ny tillväxt identifierades initiativet som en av tolv nyckelåtgärder för att främja tillväxt och sysselsättning på den inre marknaden.
Förslaget har gåtts igenom en första gång vid rådsarbetsgruppsmöten under hösten och medlemsstaterna har kunnat lämna kommentarer på förslaget till ordförandeskapet, vilket Sverige har gjort.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Kommissionen anger att förslaget grundar sig på artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Detta motiveras av förslagets syfte, som är att förbättra villkoren för den inre marknadens genomförande och funktion.
Beslut kommer att fattas enligt ordinarie lagstiftningsförfarande.
Svensk ståndpunkt
Regeringen delar kommissionens målsättning att sänka kostnaderna för och effektivisera utbyggnaden av höghastighetsinfrastruktur för elektronisk kommunikation ochska verka aktivt vid förhandlingarna för att rättsakten ska få en så ändamålsenligt text som möjligt utan att stå i strid med svensk lag och EU:s regelverk. Regeringen ska också verka för att markägarnas rättigheter och skyddet för äganderätten tillgodoses och för att förslaget ska utformas samhällsekonomiskt effektivt och kostnadseffektivt.
Regeringen ser att delar av förslaget kan påverka egendomsskyddet enligt 2 kap. 15 § regeringsformen och eventuellt även i förhållande till artikel 17 i Europeiska Unionens stadga om grundläggande rättigheter. Regeringen anser vidare att ett direktiv är ett mer proportionerligt och lämpligt instrument då det ger medlemsstaterna större flexibilitet och möjlighet att anpassa nationell lagstiftning och existerande system som berörs av förslaget.
Regeringen stödjer förslaget till ökade möjligheter för leverantörer av elektronisk kommunikation att begära tillträde till fysisk infrastruktur för samförläggning av bredband, men anser att förslaget behöver justeras så att mark- och fastighetsägares rättigheter och skyddet för äganderätten tillgodoses. Regeringen stödjer förslaget att nya byggnader och byggnader som genomgår omfattande renovering ska utrustas med höghastighetsfärdig infrastruktur, men anser att det bör begränsas till genomgripande strukturella renoveringar samt att möjligheterna till undantag behöver förtydligas.
Regeringen menar att utformningen av förslaget kring en central informationspunkt med tillgång till information om i princip all infrastruktur är problematiskt ur säkerhetshänseende och anser även att införandet av en central informationspunkt för elektroniska tillståndsansökningar kommer att bli en alltför komplex och kostsam lösning i förhållande till den nytta det skulle generera.
Europaparlamentets inställning
Inte känd i nuläget.
Förslaget
Förslaget syftar till att underlätta och skapa incitament för utbyggnaden av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation genom att främja gemensam användning av befintlig infrastruktur och möjliggöra en effektivare utbyggnad av ny fysisk infrastruktur så att sådana nät kan byggas till lägre kostnad. Förordningen omfattar därför nätoperatörer inom ett flertal områden (gas, el, uppvärmning, vatten, transporttjänster), alla bygg- och anläggningsprojekt och all fysisk infrastruktur, (t.ex. master, ledningar, byggnader, antenninstallationer). Förslaget rör åtgärder inom nedanstående områden:
Tillträde till befintlig fysisk infrastruktur (artikel 3) – det införs en allmän rättighet för nätoperatörer att erbjuda tillträde till sin fysiska infrastruktur för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation. Det införs även en skyldighet för nätoperatörer att tillmötesgå varje rimlig begäran om tillträde till den egna fysiska infrastrukturen för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation. Det ska ske enligt rättvisa villkor, vilket inkluderar prisvillkor. Det finns möjlighet att avslå begäran enligt vissa objektiva kriterier, men när tillträde vägras eller en överenskommelse inte kan nås kan ärendet hänskjutas till ett särskilt nyinrättat nationellt tvistlösningsorgan.
Öppenhet och insyn vad gäller fysisk infrastruktur (artikel 4) – varje företag som har tillstånd att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät har rätt att på begäran, via en central informationspunkt, få tillgång till information om befintlig fysisk infrastruktur och planerade bygg- och anläggningsarbeten. Nätoperatörerna ska även efterkomma varje rimlig begäran om undersökning på plats av deras fysiska infrastruktur. Tvistlösningar gällande undersökningar på plats eller tillgång till information hänvisas till ett inrättat nationellt tvistlösningsorgan som automatiskt är den nationella regleringsmyndigheten om inget annat fastställs av medlemsstaten.
Samordning av bygg- och anläggningsprojekt(artikel 5) – det införs en rättighet att förhandla om samordning av bygg- och anläggningsprojekt. Det införs även en skyldighet för företag som genomför bygg- och anläggningsprojekt som finansieras med offentliga medel. De ska tillgodose varje rimlig begäran om samordningsavtal gällande bygg- och anläggningsprojekt enligt icke-diskriminerande villkor och om överenskommelse inte kan nås finns möjlighet att hänskjuta frågan till det nationella tvistlösningsorganet.
Tillståndsförfarande (artikel 6) – omfattar rätten att i elektronisk form få tillgång till alla uppgifter om relevanta villkor och förfaranden och kunna lämna in tillståndsansökningar i elektronisk form via en central informationspunkt. Informationspunkten ska även samordna tillståndsförfarandet och övervaka att tidsfrister hålls. Det fastställs även en allmän maximal tidsfrist för att få tillstånd om ingen tidsfrist fastställs i nationell eller EU-lagstiftning, liksom rätten att få ett snabbt beslut.
Utrustning och tillträde till utrustning i byggnader (artikel 7 och 8) – det fastställs en skyldighet att utrusta nya byggnader och byggnader som genomgår omfattande renovering med höghastighetsfärdig fysisk infrastruktur. När det gäller flerfamiljshus tillkommer i motsvarande situationer även en skyldighet att inrätta en koncentrationspunkt i eller utanför byggnaden.
Leverantörer av elektroniska nät får rätt att ansluta sin nätinfrastruktur till koncentrationspunkten för att koppla in sig på fastighetsnätet, ansluta sig till fastighetsnätet om det inte är rimligt att dra eget fastighetsnät och om höghastighetsnät inte finns i fastigheten, ha rätt att ansluta enskilda kunder i fastigheten.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Förslaget i sin nuvarande form påverkar ett stort antal författningar, bland annat jordabalken (1970:994), lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, ledningsrättslagen (1973:1144), anläggningslagen(1973:1149), expropriationslagen (1972:719) och plan- och bygglagen (2010:900). Delar av förslaget kan även påverka egendomsskyddet enligt 2 kap. 15 § regeringsformen och eventuellt även i förhållande till artikel 17 i Europeiska Unionens stadga om grundläggande rättigheter.
Ekonomiska konsekvenser
Enligt kommissionen kommer förslaget inte att påverka unionens budget. I kommissionens konsekvensutredning anges att förslaget skulle ge stora nettovinster för alla EU-företag som önskar bygga ut bredband. För ägare till passiv infrastruktur skulle förslaget medföra vissa kostnader på grund av skyldigheten att tillhandahålla information och bevilja tillträde till deras infrastruktur. Vinsterna skulle dock vara högre än kostnaderna i och med att tillträde beviljas efter affärsmässiga förhandlingar.
Enligt konsekvensutredningar utförda av Lantmäteriet och Post- och telestyrelsen bedömer man att framförallt förslaget med en central informationspunkt genom vilken alla relevanta tillstånd ska kunna sökas innebär ökade kostnader som sannolikt inte motsvarar de positiva effekterna.Lantmäteriet och Post- och telestyrelsen anger även i sin konsekvensutredning att implementeringen av förslaget om det får formen av ett direktiv sannolikt leder till mindre direkta och indirekta kostnader eftersom regelverket bättre kan anpassas till rådande nationella förhållanden.
Övrigt
Lantmäteriet menar i sin konsekvensutredning att vissa av förslagen i sin nuvarande form får konsekvenser för egendomsskyddet, bland annat förslaget om tillträde till existerande infrastruktur för samförläggning.