TTE, RådsPM, Investeringar i energiifrastruktur, dp 9
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2009/10:23A216
PM Till riksdagen | ||
2010-02-25 | ||
Näringsdepartementet |
Energienheten |
9 Förslag till förordning om investeringar i energiinfrastruktur inom Europeiska gemenskapen
Dokumentbeteckning
- 6502/10 ENER 38 (Coreper-notat)
Sammanfattning
I den andra strategiska energiöversynen, som antogs av kommissionen 2008, sägs att investeringar i energiinfrastruktur måste kunna tillgodose den framtida efterfrågan på energi för att främja övergången till energikällor med låga koldioxidutsläpp, skapa större försörjningstrygghet vid en kris och bidra till att den inre marknaden fungerar väl. Uppgiftsrapportering (lämnande av information) och övervakning (analys) av investeringsprojekt samt utvecklingen av EU:s energisystem anses viktiga. EU:s institutioner bedöms av kommissionen inte ha tillgång till de relevanta/enhetliga uppgifter om utvecklingen av energiinfrastruktur i EU som erfordras för att kunna utvärdera den strategiska balansen mellan utbud och efterfrågan.
Förslaget
Kommissionen har mot denna bakgrund lagt fram ett förslag till en ny förordning som är tänkt att ersätta nu gällande rådsförordning 736/96 om anmälan till kommissionen av investeringsprojekt i el, gas och oljesektorn. Den nya förordningen syftar till att uppdatera bestämmelserna om rapportering till dagens behov samt möjliggöra bevakning av investeringsutvecklingen och jämföra denna mot beräknad efterfrågan, förbättra EU institutionernas beredskap och främja transparens och acceptens för investeringsprojekt. En målsättning är att motverka underinvesteringar eller felriktade investeringar.
Regeringen ser generellt sett liten nytta av instrument eller uppgiftskrav som innebär administrativ börda för berörda parter. Regeringen stödjer kommissionens övergripande målsättning med förslaget om ökad transparens på energimarknaden men anser att den eftersträvande målsättningen med förslaget och förväntan om vad denna ska kunna leda till är väl långtgående och till dels orealistiska.
Behandlingen så här långt
Förhandlingarna har kännetecknats av relativt stort motstånd till förslaget från flertalet länder som i likhet med Sverige ser generellt sett liten nytta av ett dylikt instrument eller uppgiftskrav som innebär administrativ börda för berörda parter. De mest centrala frågorna har rört omfånget av och formerna för rapporteringen och ev undantag om liknande rapportering redan görs samt avsaknaden av rapporteringsformulär i förslaget. I övrigt har synpunkterna som framförts främst rört frågor som förordningens målsättning och proportionalitet, rapporteringens omfattning och frekvens, behovet av skydd av företagsinformation, risken för dubbelrapportering och ökad administrativ börda för alla berörda. Därtill har även frågor väckts om hur kommissionen kommer att hantera all insamlad information och med vilken metod man avser att nyttja.
Efter förhandlingar i rådsarbetsgruppen har ordföranden presenterat ett slutligt kompromissförslag. Detta förslag innehåller flera förändringar jämfört med kommissionens förslag och balanserar väl mellan de olika ståndpunkter som framförts under förhandlingens gång. Sveriges synpunkter och önskemål har till stor del hörsammats och texterna har förbättrats betydligt. Kommissionen har dock reserverat sig för den minskade omfattningen av förordningen som ordförandeskapets kompromissförslag innebär. Inom ramen för ordförandes kompromisstext ligger också att kommissionen ska ta fram en politisk deklaration som anger att KOM ska presentera ett förslag till rapporteringsformulär som så långt som möjligt utgår från nu gällande formulär och som ska delges för synpunkter till de organ som nämns i förordningen samt också till medlemsländernas experter.
Sverige föreslås mot denna bakgrund acceptera ordförandes kompromissförslag.
Det spanska ordförandeskapet avser att nå en politisk överenskommelse vid TTE-rådet den 12 mars 2010.
I Förslaget
1. Innehåll
Den föreslagna förordningen anger gemensamma ramar för anmälan till kommissionen av uppgifter och information om projekt för investeringar i energiinfrastruktur inom olje-, gas-, el- och biobränslesektorerna och beträffande koldioxid som produceras i dessa sektorer.
Medlemsstaterna eller de enheter de delegerar denna uppgift till skulle vartannat år behöva samla in och vidarebefordra uppgifter och information om investeringsprojekt som rör produktion, transport och lagring. För att minska den administrativa bördan införs två bestämmelser som ska bidra till flexibilitet och förenkling:
Om inte medlemsstaterna beslutar något annat är företagen skyldiga att förse dem eller den behöriga enheten med uppgifter om sina investeringsprojekt, inbegripet projekt för avveckling.
Medlemsstater kan undantas från rapportering om de redan ger jämförbar information till kommissionen inom ramen för energisektorsspecifik EU-lagstiftning. Samma sak gäller om de organ som ansvarar för utvecklingsplaner för gas- och elnäten samlar in de berörda uppgifterna. I så fall ska de delge kommissionen dessa uppgifter, i förekommande fall med medlemsstaternas kommentarer.
De uppgifter och den information som samlats in (investeringstyp, planerad kapacitet och största etableringshinder) förväntas ge en bild av de viktigaste utvecklingstendenserna i EU:s energiinfrastruktur. Det ska dessutom garanteras att uppgifterna och informationen tas emot, lagras och behandlas med lämpliga IT-hjälpmedel och i överensstämmelse med de rättsliga ramarna för skydd av personuppgifter, och att uppgifter och information offentliggörs utom om de är kommersiellt känsliga.
Med utgångspunkt från de uppgifter och den information som erhållits kommer kommissionen regelbundet att tillhandahålla en sektorsövergripande analys av den strukturella utvecklingen och framtidsutsikterna för EU:s energisystem och andra specifika analyser som kan komma att behövas. Detta ska möjliggöra en identifiering av potentiella framtida luckor i försörjning och efterfrågan, och av investeringshinder. Med dessa analyser bedömer kommissionen att de lättare ska kunna främja bästa praxis och införa större öppenhet och insyn för marknadsaktörerna. I syfte att utveckla gemensamt synsätt i dessa frågor skulle resultaten av sådana analyser diskuteras med berörda parter och offentliggöras.
2. Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa
Förutom nu gällande förordning 736/96 finns ett antal bestämmelser avseende rapporteringskrav rörande investeringar av infrastruktur inom energiområdet. Dessa bedöms av kommissionen emellertid inte vara tillräckliga för att ge samstämmig, framåtblickande information om investeringsprojekt och deras utveckling.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG.
Rådets direktiv 2004/67/EG om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning.
Europaparlamentets och rådets beslut nr 1364/2006/EG om en serie riktlinjer för transeuropeiska energinät.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/89/EG om åtgärder för att trygga elförsörjning och infrastrukturinvesteringar.
Rådets förordning (Euratom) nr 2587/1999/EG om vilka investeringsprojekt som ska meddelas kommissionen i enlighet med artikel 41 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG om geologisk lagring av koldioxid och ändring av rådets direktiv 85/337/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, 2001/80/EG, 2004/35/EG, 2006/12/EG och 2008/1/EG samt förordning (EG) nr 1013/2006.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG.
Förslaget bedöms inte innebära några behov av förändringar i svenskt regelverk. Däremot bedöms den kunna innefatta en viss utökning av befintliga rapporteringskrav.
3. Budgetära konsekvenser
Förslaget bedöms få begränsade budgetära konsekvenser för EU budgeten omfattande kostnader för databehandling och analys, möten och konsultation med berörda organ och nationella experter. Dessa kostnader torde endast marginellt påverka den svenska avgiften till EU. Förslaget kan medföra viss kostnadsökning jämfört med vad dagens system för insamlande av information redan kräver. Främst bedöms marknadsaktörerna beröras men även myndigheterna Statens energimyndighet, Energimarknadsinspektionen och Affärsverket svenska kraftnät.
Mot bakgrund av Sveriges budgetrestriktiva hållning ska Sverige dels agera för att direktivets ekonomiska konsekvenser begränsas både på statsbudgeten och EU-budgeten, dels agera för att uppgifter i största möjliga mån ska finansieras över nationell budget framför EU-budgeten. Vidare ska Sverige verka för samarbete med andra medlemsstater som kan bidra till en budgetrestriktiv inriktning av förslaget. De ökade kostnader som uppstår till följd av förslaget ska finansieras i linje med de principer om neutralitet för statsbudgeten som slås fast i proposition (1994/95:40) om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m. Ökade kostnader ska i detta fall finansieras inom utgiftsområde 21.
II Ståndpunkter
1. Svensk ståndpunkt
Regeringen kan stödja KOM:s övergripande målsättning med förslaget om ökad transparens på energimarknaden. Regeringen finner dock att den eftersträvande målsättningen med förslaget och förväntan om vad denna ska kunna leda till är väl långtgående och även till dels orealistiska.
De tidigare oklarheterna kring hur och vilken information som ska anmälas till KOM och därmed några de grundläggande svårigheterna med förslaget samt avsaknad av formulär i bilagan och en tydlig innebörd av förordningen har tagits omhand i det nu föreliggande kompromissförslaget. Regeringens synpunkter och önskemål har till stor del hörsammats. Även om den svenska grundsynen är negativ inför ökade rapporteringskrav som inte bedöms ge något påtagligt mervärde bedöms de nu liggande kompromissförslaget vara i allt väsentligt till det bättre och bör därför inte innebära några egentliga problem för Sverige.
Förhandlingsläget i övrigt får bedömas som att förslaget kommer att accepteras av övriga MS.
Regeringen anser därför att Sverige mot denna bakgrund och i kompromissens tecken bör kunna ingå en politisk överenskommelse om förslaget. Detta förutsätter dock att de nu kvarstående frågorna inte går i fel riktning under det arbete som ännu kvarstår innan TTE-rådet. Sverige bör därför alltjämt agera för att den administrativa bördan begränsas och för att ytterligare nödvändiga tydliggöranden införs i texten.
Vidare bör ett ingående av en politisk överenskommelse vara betingat av en deklaration från KOM som kungör att ett rapporteringsformulär ska tas fram. Sverige bör verka för att ett formellt antagande av förordningen och rapporteringsformulär inte bör ske förrän detta har presenteras och godkänts av MS.
2. Remissinstansernas ståndpunkter
Remissinstanserna är i huvudsak negativa till kommissionens förslag och pekar på vikten av att sträva efter att minimera den administrativa bördan.
Flera remmissinstanser kan dock stödja KOM:s övergripande målsättning med förslaget om ökad transparens på energimarknaden. De anser dock att KOM:s angivna målsättning med förslaget och förväntan om vad denna ska kunna leda till är väl långtgående och även till dels orealistiska.
III Övrigt
1. Fortsatt behandling av ärendet
Europaparlamentet röstar den 25 februari 2010. Inför Coreper-mötet den 26 februari har ordförandeskapet tagit fram ett slutligt kompromissförslag kring vilket de avser att nå en politisk överenskommelse om under TTE-rådet den 12 mars 2010.
2. Rättslig grund och beslutsförfarande
Den rättsliga grunden för förslaget har efter förslag från kommissionen och som en konsekvens av ikraftträdande av Lissabonfördraget ändrats från artikel 284 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen till artikel 337 i fördraget om Europeiska unionen. Ändringen innebär ingen ändring i sak. Fortsatt gäller att beslut fattas med enkel majoritet efter yttrande av Europaparlamentet. Beslut fattas således av rådet utan medbeslutandeförfarande.
EP har ifrågasatt den rättsliga grunden som endast kräver yttrande av EP och att det endast skulle röra sig om informationsinhämtning. De efterfrågar istället att man knyter an till energiartikeln 194 i EU-fördraget vilket då skulle kräva ett medbeslutandeförfarande.
Ytterligare rättslig grund är artikel 187 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.
3. Fackuttryck/termer
-