TTE, RådsPM Energistrategi och infrastruktur (dp 12)
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2010/11:244B19
Rådspromemoria | ||
2010-11-17 | ||
Näringsdepartementet |
Rådets möte (TTE Energi) den 3 december 2010
Dagordningspunkt 12
Rubrik: Mot en ny energistrategi för Europa 2011-2020
Dokument:
16096/10 ENER 312 ENV 758 COMPET 346 POLGEN 181
16302/10 ENER 331
16303/10 ENER 332 ENV 772 COMPET 364 POLGEN 188
KOM (2010)639
KOM(2010)677
Tidigare dokument: -
Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: -
Bakgrund
Vid Europeiska rådets vårtoppmöte 2007 antogs förutom de s.k. 20-20-20-målen också en energipolitisk handlingsplan för åren 2007-2009. Denna plan inringade de åtgärder som behövde vidtas de närmaste åren för att uppnå 20-20-20-målen och målen för energipolitiken (förutom miljömässig hållbarhet även konkurrenskraft och försörjningstrygghet). Redan vid vårtoppmötet 2007 utpekades vårtoppmötet 2010 som nästa anhalt då en ny energipolitisk handlingsplan skulle antas.
Den nya kommissionen kom emellertid på plats för sent för att det skulle vara möjligt att ta fram en ny strategi och hinna anta en sådan före vårtoppmötet, varför man nu har skjutit på den strategiska diskussionen till 2011. Ett utkast till ny övergripande energipolitisk strategi, liksom ett meddelande om infrastrukturprioriteringar för 2020 och 2030 kommer att utgöra grunden för diskussionen. Den övergripande energistrategin presenterades den 10 november och infrastrukturmeddelandet den 17 november.
Dessa meddelanden är tänkta att utgöra underlag för diskussion vid Europeiska rådets möte den 4 februari. Vid TTE-rådet väntas energiministrarna hålla en policydebatt om dessa båda meddelanden, med syfte att spela in till Europeiska rådets diskussion. Diskussionen är tänkt att hållas utifrån vägledande frågor, där ett sent utkast anlänt från ordförandeskapet. Utkastet till frågor lägger omotiverat stor tyngd på ordförandeskapets prioritering konsumentfrågor och kan komma att bli föremål för diskussion och ändringar i Coreper.
Energiministrarna väntas anta slutsatser på strategin vid nästkommande energiministermöte i slutet av februari.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Meddelandena är endast föremål för en orienterande debatt.
Svensk ståndpunkt
Regeringen har i skrivande stund inte erhållit ordförandeskapets frågeställningar men regeringens allmänna ståndpunkt i fråga om nästkommande energistrategi för perioden 2011-2020 kan emellertid sammanfattas på följande vis:
Regeringen välkomnar att strategins fem prioriteringar speglar energipolitikens samtliga grundpelare; konkurrenskraft, försörjningstrygghet och hållbarhet. Denna breda ansats bör även gör utgångspunkt för diskussionen vid energitoppmötet i februari.
EU-diskussionen har annars på senare tid tenderat att nästan uteslutande fokusera på infrastrukturutbyggnad och mindre betonat marknadsprinciper och bekämpning av klimatförändringarna.
Regeringen menar att det inte bara är infrastrukturfrågan som är kritisk för att uppnå de energipolitiska målen. En långsiktig och framåtsyftande energistrategi måste leda till uppfyllnad av redan fastslagna klimat- och energi mål till 2020 resp. 2050.
Regeringen ställer sig frågande till många av strategins förslag till främjande av infrastrukturinvesteringar, som tycks leda till ökad centralplanering och EU-finansiering. Huvudprincipen att marknaden ansvarar för beslut om och finansiering av infrastruktur bör vidhållas även i ett nytt infrastrukturinstrument.
Regeringen välkomnar att genomförande av det tredje inremarknadspaketet betonas, som nu håller på att implementeras. De ytterligare åtgärder för att främja infrastrukturinvesteringar som föreslås bör snarare utgöra ett komplement till det tredje inremarknadspaketets verktyg, än att etablera ett parallellt planeringssystem.
Ambitionen att förenkla tillståndsprocesserna är god, men många av de konkreta åtgärdsförslagen tycks ligga utanför EU-kompetensen.
Det är oroande att kommissionen tycks förorda harmonisering av stödsystem för förnybar energi. Regeringen bedömer detta som ett orealistiskt förslag, då de naturgivna villkoren för förnybar energi varierar starkt mellan medlemsstaterna och de nyligen avslutade förhandlingarna om förnybartdirektivet visade att en harmonisering inte är möjlig på kort sikt. Om det med bara ett fåtal år kvar till målet 2020 på nytt skapas osäkerhet om stödsystemen, riskerar nödvändiga investeringar att frysas.
Regeringen välkomnar att energieffektivisering och energiteknikinnovation utgör två av huvudprioriteringarna i strategin. EU-medel bör snarare styras mot insatser som stödjer EU:s 2020 resp. 2050-mål för klimat och energi än mot kommersiella och avgiftsfinansierade infrastrukturprojekt.
Europaparlamentets inställning
Ett inspel till energistrategin har diskuterats på utskottsnivå, men någon officiell ståndpunkt har ännu inte antagits i plenum. I ansvariga ITRE-utskottet betonades energieffektivisering som en huvudprioritering för EU:s energistrategi, då detta anses vara ett kostnadseffektivt sätt att minska det externa beroendet, bekämpa klimatförändringarna, skapa jobb och motverka effekterna av ökande energipriser.
En väl fungerande inre marknad, försörjningstrygghet och övergång mot ett kolsnålt energisystem framhölls vidare som viktiga komponenter.
Bland infrastrukturprojekt lyftes den Södra korridoren och särskilt Nabucco-gasledningen fram, tillsammans med solenergi i Nordafrika och utbyggda överföringsförbindelser runt Medelhavet och Östersjön.
EP uppmanade vidare KOM att utvärdera genomförandet av befintlig lagstiftning och, om utvärderingar påvisar brister, föreslå ytterligare förslag, exempelvis bindande energieffektiviseringsmål.
Förslaget
Energistrategi
I meddelandet, ”Energi 2020”, föreslås åtgärder inom fem prioriterade områden för de kommande tio åren: Energieffektivisering, en integrerad marknad, konkurrenskraftiga priser och trygg energiförsörjning, främja tekniskt ledarskap samt effektiva förhandlingar med våra internationella partner.
På grundval av dessa prioriteringar och den handlingsplan som lagts fram avser KOM utarbeta konkreta lagstiftningsinitiativ och förslag inom de kommande 18 månaderna.
1. Energieffektivisering
Kommissionen föreslår att initiativen inriktas på de två sektorer med störst energibesparingspotential: transporter och byggnader. För att fastighetsägare och lokala myndigheter lättare ska kunna finansiera renoveringsarbeten och energibesparande åtgärder kommer kommissionen i mitten av 2011 lägga fram förslag till investeringsincitament och innovativa finansieringsinstrument. Inom den offentliga sektorn bör energieffektiviteten beaktas vid upphandling av arbeten, tjänster och varor. Energieffektivitetscertifikat skulle inom energisektorn kunna utgöra ett incitament till att slutkunder investerar i energisnål teknik.
2. En EU-övergripande integrerad energimarknad med infrastrukturer
Kommissionen har fastställt ett måldatum för genomförandet av den inre marknaden för energi. 2015 ska ingen medlemsstat vara isolerad från övriga nätet. Under de kommande tio åren krävs det EU-investeringar i energisektorn på totalt 1 biljon euro. För att snabba upp viktiga strategiska EU-projekt föreslår kommissionen att förfarandena för byggnadstillstånd förenklas och påskyndas och att det fastställs ett datum för när tillstånd och EU-finansiering ska ha beviljats. En enda instans på nationell nivå bör samordna alla ansökningar om tillstånd som krävs för genomförandet av ett projekt. Mobilisering av ytterligare finansiella resurser i nästa finansiella perspektiv aviseras.
Kommissionen har också drivit att stödsystemen för förnybar energi bör harmoniseras inom EU. Då detta kritiserats, är skrivningarna nu tvetydiga, men talar fortfarande om behov av konvergens och harmonisering.
3. Trygg och säker energiförsörjning till överkomligt pris genom aktiva konsumenter
Åtgärder föreslås av kommissionen i fråga om möjligheter till prisjämförelse, leverantörsbyte samt tydlig och öppen fakturering.
4. Europa som föregångare för energiteknik och innovation
Fyra stora projekt kommer att lanseras inom områden som är väsentliga för Europas konkurrenskraft, däribland ny teknik för intelligenta nät och lagring av el, forskning om andra generationens biobränslen och partnerskapet ”smarta städer” för att främja energibesparingar i tätbebyggda områden.
5. 27 länder med en samlad energipolitik
EU föreslås att samordna sin energipolitik gentemot tredjeländer, särskilt när det gäller de viktigaste partnerna. Kommissionen föreslår att man inom ramen för grannskapspolitiken utvidgar och fördjupar fördraget om energigemenskapen för att länder som önskar delta i EU:s energimarknad ska integreras ytterligare. Omfattande samarbete med Afrika står också på dagordningen.
Infrastrukturmeddelande
Kommissionen antog den 17 november ett meddelande om EU:s infrastrukturprioriteringar för 2020 och bortom 2020, som i närmare detalj specificerar förslagen i Energistrategin. Meddelandet är tänkt att följas upp under våren/sommaren med konkreta förslag, varav det viktigaste är ett nytt instrument för försörjningstrygghet och energiinfrastruktur.
I meddelandet finns en uppskattning om att investeringar på 200 miljarder Euro kommer att behövas under kommande decennium i gas- och elinfrastruktur för att klara energi- och klimatmål. Kommissionen menar att marknaden ska stå för merparten av dessa investeringar men bedömer att inte alla investeringar kommer att bli av utan ytterligare EU-gemensamma åtgärder, detta särskilt i efterdyningarna av den ekonomiska krisen. Utkastet innehåller ett flertal viktigare initiativ. Bland annat föreslås ett antal infrastrukturprioriteringar fram till 2020 (priority corridors) för el, gas, olja och smart grids och även ett par långsiktiga efter 2020 genom ”electricity highways”, som ska föra el från förnybar elproduktion i norr och söder, samt ett nätverk för att transportera CO2 för lagring (CCS - Carbon Capture and Storage). En ny planeringsmetod för europeisk energiinfrastruktur föreslås som ska ta större hänsyn till europeisk nytta. Utifrån de strategiska prioriteringarna ska sk. ”regionala kluster” planera, genomföra och identifiera ”projekt av europeiskt intresse”. Regionernas utvalda projekt ska sedan utvärderas och godkännas på EU-nivå. För dessa godkända projekt ska sedan ett antal i meddelandet föreslagna åtgärder tillämpas för att underlätta deras genomförande.
Den nya metoden innebär en politisk påverkan på planeringen (”top-down”) till skillnad från den metod som etablerades under det tredje inremarknadspaketet. Där tar ENTSO-E och ENTSOG (de europeiska systemoperatörerna för el och gasmarknaderna) fram tioåriga investeringsplaner med listor på projekt som är framtagna med utgångspunkt i nationella förhållanden på el- och gasmarknaderna (”bottom-up”).
Kommissionen vill för de prioriterade projekten snabba på tillståndsprocesser bland annat genom att inrätta en ”one-stop-shop” i medlemsstaterna som ska samordna tillståndprocesserna och genom att överväga att införa en tidsgräns för hur lång tid tillståndsprövningen får ta.
Vad gäller finansiering menar kommissionen i utkastet, att finansiering via tariffer (user pays) ska vara regel även i framtiden, men att detta inte räcker för att få nödvändig infrastruktur på plats. Bland annat avser kommissionen att lägga fram ett lagförslag eller riktlinjer för kostnadsfördelning vid gränsöverskridande projekt där nyttan av investeringen i ett land kan hamna i ett annat land. Man hoppas på detta vis få loss mer privat finansiering. Likaså kan kommissionen tänka sig att stärka samarbetet med EIB (Europeiska investeringsbanken). I samband med att nästa finansiella perspektiv (2014-2020) läggs fram i juni 2011 avser kommissionen även lägga fram ett nytt finansiellt instrument för energiinfrastrukturinvesteringar som kommer att innehålla olika innovativa finansieringslösningar i för att minska investerarnas risker.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Många av de idéer och förslag som lanseras i de bägge meddelandena kan komma att rendera mer konkreta lagförslag. I nuläget är detaljeringsgraden på förslagen inte sådan att det går att bedöma den samlade effekten av förslagen på svensk lagstiftning.
Sverige befinner sig i en genomförandefas av det tredje inremarknadspaketets lagstiftning. I viss mån tycks de planeringsmodeller som föreslås avseende infrastruktur etablera ett parallellt system till den modell som föreskrivs i det tredje inre marknadspaketet.
Om KOMs överväganden för att snabba på tillståndsprocesserna leder till skarpa förslag med tidsgräns för beslut om tillstånd kan detta stå i konflikt med nationella principer om processuell autonomi där varje medlemsstat har rätt att själv organisera sitt domstolsväsende. Det skulle även kunna påverka avvägningen mot andra intressen som miljöhänsyn och enskilda medborgares rättsäkerhet. Kommissionen har dock deklarerat sin avsikt att utreda gränsdragningar och konsekvenser innan man lägger fram konkreta förslag nästa år.
Ekonomiska konsekvenser
Förslagen i meddelandet har i detta skede mer karaktären av viljeinriktningar, och avses konkretiseras avseende kostnader och finansiering först efter att beslut om nästa finansiella perspektiv fattats. Först därefter väntas mer konkreta lagförslag.
Övrigt