TTE (energi), RådsPM - Olja och gas till havs, dp. 3

Bilaga till dokument från EU-nämnden 2012/13:2B5F94

Rådspromemoria

2012-11-20

Näringsdepartementet

Forskning, innovation och näringsutveckling

Rådets möte TTE (energi) den 3 december 2012

Dagordningspunkt 3

Rubrik: Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om säkerhet för prospekterings-, undersöknings- och produktionsverksamhet för olja och gas till havs (första behandlingen)

- – Lägesrapport från ordförandeskapet

16175/11 ENER 344 ENV 833 MARE 1 COMAR 1 PROCIV 144 CODEC 1871

Tidigare dokument: Fakta-PM Näringsdepartementet 2011/12:FPM41

Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: 18 november 2011 och den 8 juni 2012

Bakgrund

I oktober 2011 presenterade kommissionen ett förslag till förordning för att förbättra säkerhet och miljöskydd vid olje- och gasutvinning till havs (KOM (2011) 688 slutlig). Bakgrunden var olyckan på oljeplattformen Deepwater Horizon i Mexikanska golfen 2010. Förslaget innehöll bestämmelser som skulle garantera användningen och implementeringen av bästa praxis och regelverk, stärka unionens beredskap på området samt förbättra och klargöra skadestånds- och kompensationsbestämmelser.

På TTE-rådet den 15 juni presenterade kommissionen en lägesrapport om arbetet med förordningsförslaget och förhandlingsläget. Samtliga länder uttryckte sitt stöd för kommissionens intentioner i förordningsförslaget. En större utestående fråga var huruvida rättsakten skulle utformas som en förordning eller ett direktiv. Rådsarbetsgruppen för energi har gjort en genomgång av kommissionens förslag och Europaparlamentet har röstat i frågan. Förhandlingar mellan Europaparlamentet och rådet inleds den 29 november. Under förhandlingens gång i rådet och i Europaparlamentet har det framkommit att stödet för att utforma rättsakten som ett direktiv istället för en förordning är starkt. Ordförandeskapets ambition är att nå en överenskommelse med Europaparlamentet innan årets slut.

I förhandlingarna har regeringen framhållit:

Regeringen anser att det är av högsta vikt att olje- och gasutvinning till havs kringgärdas av höga säkerhets- och miljökrav oavsett var utvinningen sker. Regeringen har därför verkat för tydligare skrivningar vad gäller finansiell säkerhet och tekniskt kunnande hos bolagen innan tillstånd ges, samt vad gäller allmänhetens insyn och deltagande.

De miljöskador och de sociala och ekonomiska skador en eventuell olycka kan orsaka känner inga nationsgränser. Regeringen har därför verkat för att kuststater som kan påverkas av ett utsläpp inkluderas arbetet med beredskapsplaner och annan samordning.

Regeringen anser att det är eftersträvansvärt att samma regler gäller i hela EU avseende utvinning av olja och gas till havs och regeringen stödjer därför att förslaget utformades i form av en förordning. Det har dock funnits svagt stöd för en förordning både i rådet och i Europaparlamentet varför regeringen har verkat för att ett lagförslag utformat som ett direktiv garanterar samma höga standarder som en förordning.

Regeringen anser att ett enhetligt EU-regelverk i förlängningen skulle kunna utgöra ett medel för påverkan i ett globalt perspektiv kring internationella standarder för offshoreverksamhet och säkerställandet av miljöskydd, exempelvis i den känsliga Arktisregionen. Regeringen har därför verkat för att sådana skrivningar kvarstår i förslaget.

Rättslig grund och beslutsförfarande

Den ursprungliga rättsliga grunden för förslaget till förordning baserades på artikel 192 (Miljö) med stöd av artikel 191, och artikel 194 (Energi) i Lissabonfördraget.

Det nu liggande förslaget till rättsakt baseras på artikel 192 (Miljö).

Svensk ståndpunkt

Regeringen kan ställa sig bakom lägesrapporten som beskriver förhandlingsläget på ett bra sätt.

Europaparlamentets inställning

Tre utskott i Europaparlamentet har behandlat frågan och lämnat skriftliga rapporter till förslaget. Utskottet för industrifrågor, forskning och energi (ITRE) respektive utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet(ENVI) har röstat för ett direktiv och det utskottet för rättsliga frågor (JURI) har röstat för en förordning. Den samlade uppfattningen i Europaparlamentet förefaller vara att man stödjer ett direktiv. Två av utskotten har även påpekat att den Europeiska marina miljömyndigheten (EMSA) bör bli en tydlig samordnande aktör när det gäller beredskapsplaner mellan medlemsstaterna. EU bör verka för att den säkerhetsstandard som tas fram inom unionen även ska tillämpas internationellt.

Förslaget

Direktivet syftar till att säkerställa standarder för bästa praxis tillämpas på ett enhetligt sätt i hela EU och fastställer krav som gäller såväl industri som nationella myndigheter. Direktivet innehåller regler om miljöhänsyn, tillståndsförfarande, tillsyn och kontroll, information till allmänheten, förbyggande av olyckor, räddningstjänst, internationellt samarbete och ekonomiskt ansvar.

En utförligare beskrivning av förslaget finns i ovan nämnda FaktaPM. 

Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa

För tillstånd att undersöka eller att utvinna naturtillgångar till havs, såsom olja och gas, gäller lagen om kontinentalsockeln (1966:314) och kontinentalsockelförordningen (1966:315). Det är regeringen som fattar beslut om såväl undersökningstillstånd som utvinning av olja eller gas på havsbotten. Miljöbalken (1998:808) är tillämplig på verksamhet som bedrivs inom territorialhavet medan tillämpningen utanför territorialhavet, i den ekonomiska zonen varierar beroende på verksamhet. Lagen om Sveriges ekonomiska zon (1992:1140) är också tillämplig.

När det gäller s.k. extern beredskap finns relevanta bestämmelser om räddningstjänst i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor och förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor. Ansvaret för samhällets räddningstjänst är fördelat mellan staten och kommunerna. Kustbevakningen ansvarar för miljöräddningstjänsten till sjöss, dvs. räddningstjänst när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i vattnet eller det föreligger en överhängande fara för detta. Som en del i ansvaret har Kustbevakningen ett program för miljöräddningstjänstenen till sjöss med uppgifterom vilken förmåga, samverkan och resurser.

Av det aktuella utkastet till direktivets artikel 38a3 framgår att de medlemsstater som inte har pågående utvinning inom sin jurisdiktion och som inte heller planerar att medge tillstånd till sådan verksamhet enbart behöver genomföra artikel 32a och 33 (beredskapsplaner och samverkan med angränsande länder vid olycka samt sanktioner). Dessa medlemsstater måste införliva direktivet i sin helhet i nationell rätt innan tillstånd till sådan utvinning får lämnas.

Ekonomiska konsekvenser

Statsbudgetära konsekvenser föreligger för de medlemsstater där olje- och gasutvinning till havs redan förekommer eller där sådan utvinning kan bli aktuell. Detta eftersom en ansvarig kontrollmyndighet ska utses och tilldelas tillräckliga resurser för att fullgöra sina kontrolluppgifter i enlighet med direktivet. Innehållet i beredskapsplanerna regleras av direktivets bilagor och ett genomförande av rättsakten kommer t.ex. att innebära en förändring av sådana rutiner.

Sverige kommer att behöva genomföra vissa delar av direktivet även om vi inte tillåter utvinning. De kostnader som kan förutses är förknippade med de arbetsuppgifter av samordnande art som den myndighet som utses att vara den svenska formella kontaktpunkten enligt rättsakten ska genomföra. Vissa kostnader kan även förutses i samband med deltagande i beredskapsövningar m.m.

Övrigt

-