TTE, dp 8 RådsPM passrättighet buss
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2008/09:234FD2
Rådspromemoria
2009-05-28
Justitiedepartementet
Rådets möte (transportministrarna) den 11 juni 2009
Dagordningspunkt 8
Rubrik:
Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning 2006/2004 om samarbete mellan de nationella myndigheter som svarar för konsumentskyddslagstiftningen
Dokument:
16933/09 TRANS 460 CODEC 1759
Tidigare dokument:
FaktaPM har ännu inte färdigställts.
Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden:
Förslaget har inte behandlats i EU-nämnden tidigare.
Bakgrund
Den 5 december 2008 beslutade kommissionen att lägga fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen, KOM(2008) 817 slutlig (busspassagerarförordningen).Under senare delen av våren 2009 har förslaget diskuterats i rådsarbetsgruppen för landtransporter.
Vid TTE-rådet den 11 juni 2009 kommer det tjeckiska ordförandeskapet att presentera en framstegsrapport samt hålla en riktlinjedebatt med särskilt fokus på den föreslagna förordningens tillämpningsområde.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Kommissionen har som rättslig grund åberopat artikel 71 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Europaparlamentet deltar i förfarandet i enlighet med artikel 251 (medbeslutande). Rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet.
Svensk ståndpunkt
Regeringen anser att Sverige bör välkomna förslaget till förordning. Med tanke på att passagerarrättigheterna har stärkts på luftfarts- och järnvägsområdet framstår det som naturligt att gå vidare med att reglera passagerarrättigheterna inom de övriga transportslagen, däribland busstransporter.
Regeringen menar vidare att bestämmelserna i huvudsak representerar en god balans mellan passagerarnas intresse av ett gott konsumentskydd och transportörernas intresse av att kostnaderna inte ökar alltför mycket. Det får anses ligga ett stort socialt värde i att passagerarna exempelvis får information och hjälp med ombokning i händelse av inställda avgångar och kraftiga förseningar. Detsamma gäller i ännu högre utsträckning i fråga om information och assistans till passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Samtidigt förväntas inte de föreslagna bestämmelserna leda till några större kostnadsökningar för transportörerna.
I egenskap av inkommande ordförandeland bör Sverige bidra till att vissa frågor rörande den föreslagna regleringen klaras ut. Det gäller bland annat förordningens tillämpningsområde.
Sverige bör arbeta för att förordningens tillämpningsområde avgränsas på ett lämpligt sätt i förhållande till lokala transporter. Beträffande denna trafik finns det behov av att införa möjligheter för länderna att göra undantag från förordningens tillämpningsområde. Förhållandena inom lokaltrafiken varierar kraftigt mellan olika delar av Europa.
Ett sådant undantag skulle också skapa möjligheter för lokaltrafikföretagen att tillämpa samma ersättningssystem i förhållande till passagerare som reser med olika transportmedel som buss, pendeltåg, spårvagn och tunnelbana.
Europaparlamentets inställning
Europaparlamentet välkomnar förslaget till busspassagerarförordning. Parlamentet anser dock att medlemsstaterna bör ges möjlighet att undanta stads- och förortstrafik samt regional trafik från bestämmelserna i förordningen förutsatt att de säkerställer passagerarrättigheter på en jämförbar nivå genom alternativa reglerande åtgärder.
Förslaget
Förslaget innehåller bland annat bestämmelser om transportörens ansvar för dödsfall och personskador som tillfogas passagerare, rätt till information och assistans till passagerare vid inställda resor och kraftiga förseningar samt bestämmelser om rätt till information och assistans för passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Vidare innehåller förslaget bestämmelser om nationella tillsynsmyndigheter.
Tanken med förslaget är att på europeisk nivå genomföra en tvingande reglering av grundläggande konsumentskyddsrättigheter för passagerare som reser med buss, det gäller särskilt passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Framställningen tar i det följande sikte på frågan om förordningens tillämpningsområde eftersom denna kommer att särskilt diskuteras på TTE-rådet.
I svensk rätt saknas det i princip konsumenträttsligt präglade bestämmelser av den typ som föreslås i busspassagerarförordningen. Enligt lagen (2006: 1116) om information till passagerare m.m. har kollektivtrafikföretagen visserligen vissa skyldigheter gentemot resenärerna, men bestämmelserna har en mycket övergripande karaktär. Genom busspassagerarförordningen införs däremot en tvingande miniminivå beträffande assistans och kompensation vid inställda avgångar och förseningar.
Problemet här är emellertid att inom lokaltrafiken förutsättningarna för att bedriva trafik kan variera kraftigt mellan olika platser samtidigt som lokaltrafikföretagen ofta bedriver trafik med olika transportmedel. En möjlighet för länder att undanta viss lokaltrafik till förmån för nationella bestämmelser på området skulle ge möjlighet för de lokaltrafikföretag som bedriver trafik inom en region med flera olika transportslag att hantera ett och samma regelsystem för information och assistans till passagerare som reser lokalt med buss, pendeltåg, tunnelbana, spårvagn eller båt.
Ekonomiska konsekvenser
Förslaget kan allmänt sett komma att medföra vissa ökade kostnader för transportörer, terminalförvaltare och myndigheter. Kommissionen anför att transportörerna kan komma att få vidkännas vissa ökade kostnader med anledning av att ett ansvar för dödsfall och personskador som drabbar passagerare införs.
För svensk del är det däremot svårt att se att det ansvaret skulle komma ansvaret föranleda några ökade kostnader för busstransportföretagen i och med dessa skador redan idag till fullo täcks av den obligatoriska trafikförsäkringen. Det kan heller inte förväntas att kostnaderna för assistans i samband med förseningar kommer att bli högre. Redan idag finns en skyldighet enligt lagen (2006:1116) om information till passagerare m.m. för transportörer som bedriver linjetrafik att lämna information samt att ha någon form av kompensationsssystem vid förseningar i trafiken.
Transportörer och terminalförvaltare kan komma att ha vissa kostnader för ledsagningen av passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, utbildning av personal samt för inköp av materiel för att klara ledsagningen. Rätten till assistans kan dock begränsas till vissa terminaler, vilket är ägnat att hålla ned kostnaderna. Förslaget till förordning innefattar heller inte några krav på en handikappanpassning av bussar och terminaler.
Förslaget kan förväntas medföra vissa kostnader för det allmänna genom att det i förordningen föreskrivs att medlemsstaterna ska utse tillsynsmyndigheter, vilka ska övervaka att förordningen efterlevs. Kostnaderna kan dock förväntas bli marginella eftersom en liknande tillsyn redan idag bedrivs av olika myndigheter med ansvar för transportfrågor. Exempelvis har Konsumentverket inom ramen för sitt övergripande uppdrag sedan tidigare tillsyn över resebranschen. Vidare har Konsumentverket tillsynen rörande Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91. Den tillsyn som krävs enligt den föreslagna förordningen bör därför med fördel kunna samordnas med den nuvarande tillsynen, något som bör begränsa kostnadsökningarna. Kostnaderna bedöms därför rymmas inom befintliga anslagsramar.
2009-05-28
Justitiedepartementet
Rådets möte (transportministrarna) den 11 juni 2009
Dagordningspunkt 8
Rubrik:
Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning 2006/2004 om samarbete mellan de nationella myndigheter som svarar för konsumentskyddslagstiftningen
Dokument:
16933/09 TRANS 460 CODEC 1759
Tidigare dokument:
FaktaPM har ännu inte färdigställts.
Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden:
Förslaget har inte behandlats i EU-nämnden tidigare.
Bakgrund
Den 5 december 2008 beslutade kommissionen att lägga fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen, KOM(2008) 817 slutlig (busspassagerarförordningen).Under senare delen av våren 2009 har förslaget diskuterats i rådsarbetsgruppen för landtransporter.
Vid TTE-rådet den 11 juni 2009 kommer det tjeckiska ordförandeskapet att presentera en framstegsrapport samt hålla en riktlinjedebatt med särskilt fokus på den föreslagna förordningens tillämpningsområde.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Kommissionen har som rättslig grund åberopat artikel 71 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Europaparlamentet deltar i förfarandet i enlighet med artikel 251 (medbeslutande). Rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet.
Svensk ståndpunkt
Regeringen anser att Sverige bör välkomna förslaget till förordning. Med tanke på att passagerarrättigheterna har stärkts på luftfarts- och järnvägsområdet framstår det som naturligt att gå vidare med att reglera passagerarrättigheterna inom de övriga transportslagen, däribland busstransporter.
Regeringen menar vidare att bestämmelserna i huvudsak representerar en god balans mellan passagerarnas intresse av ett gott konsumentskydd och transportörernas intresse av att kostnaderna inte ökar alltför mycket. Det får anses ligga ett stort socialt värde i att passagerarna exempelvis får information och hjälp med ombokning i händelse av inställda avgångar och kraftiga förseningar. Detsamma gäller i ännu högre utsträckning i fråga om information och assistans till passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Samtidigt förväntas inte de föreslagna bestämmelserna leda till några större kostnadsökningar för transportörerna.
I egenskap av inkommande ordförandeland bör Sverige bidra till att vissa frågor rörande den föreslagna regleringen klaras ut. Det gäller bland annat förordningens tillämpningsområde.
Sverige bör arbeta för att förordningens tillämpningsområde avgränsas på ett lämpligt sätt i förhållande till lokala transporter. Beträffande denna trafik finns det behov av att införa möjligheter för länderna att göra undantag från förordningens tillämpningsområde. Förhållandena inom lokaltrafiken varierar kraftigt mellan olika delar av Europa.
Ett sådant undantag skulle också skapa möjligheter för lokaltrafikföretagen att tillämpa samma ersättningssystem i förhållande till passagerare som reser med olika transportmedel som buss, pendeltåg, spårvagn och tunnelbana.
Europaparlamentets inställning
Europaparlamentet välkomnar förslaget till busspassagerarförordning. Parlamentet anser dock att medlemsstaterna bör ges möjlighet att undanta stads- och förortstrafik samt regional trafik från bestämmelserna i förordningen förutsatt att de säkerställer passagerarrättigheter på en jämförbar nivå genom alternativa reglerande åtgärder.
Förslaget
Förslaget innehåller bland annat bestämmelser om transportörens ansvar för dödsfall och personskador som tillfogas passagerare, rätt till information och assistans till passagerare vid inställda resor och kraftiga förseningar samt bestämmelser om rätt till information och assistans för passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Vidare innehåller förslaget bestämmelser om nationella tillsynsmyndigheter.
Tanken med förslaget är att på europeisk nivå genomföra en tvingande reglering av grundläggande konsumentskyddsrättigheter för passagerare som reser med buss, det gäller särskilt passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Framställningen tar i det följande sikte på frågan om förordningens tillämpningsområde eftersom denna kommer att särskilt diskuteras på TTE-rådet.
I svensk rätt saknas det i princip konsumenträttsligt präglade bestämmelser av den typ som föreslås i busspassagerarförordningen. Enligt lagen (2006: 1116) om information till passagerare m.m. har kollektivtrafikföretagen visserligen vissa skyldigheter gentemot resenärerna, men bestämmelserna har en mycket övergripande karaktär. Genom busspassagerarförordningen införs däremot en tvingande miniminivå beträffande assistans och kompensation vid inställda avgångar och förseningar.
Problemet här är emellertid att inom lokaltrafiken förutsättningarna för att bedriva trafik kan variera kraftigt mellan olika platser samtidigt som lokaltrafikföretagen ofta bedriver trafik med olika transportmedel. En möjlighet för länder att undanta viss lokaltrafik till förmån för nationella bestämmelser på området skulle ge möjlighet för de lokaltrafikföretag som bedriver trafik inom en region med flera olika transportslag att hantera ett och samma regelsystem för information och assistans till passagerare som reser lokalt med buss, pendeltåg, tunnelbana, spårvagn eller båt.
Ekonomiska konsekvenser
Förslaget kan allmänt sett komma att medföra vissa ökade kostnader för transportörer, terminalförvaltare och myndigheter. Kommissionen anför att transportörerna kan komma att få vidkännas vissa ökade kostnader med anledning av att ett ansvar för dödsfall och personskador som drabbar passagerare införs.
För svensk del är det däremot svårt att se att det ansvaret skulle komma ansvaret föranleda några ökade kostnader för busstransportföretagen i och med dessa skador redan idag till fullo täcks av den obligatoriska trafikförsäkringen. Det kan heller inte förväntas att kostnaderna för assistans i samband med förseningar kommer att bli högre. Redan idag finns en skyldighet enligt lagen (2006:1116) om information till passagerare m.m. för transportörer som bedriver linjetrafik att lämna information samt att ha någon form av kompensationsssystem vid förseningar i trafiken.
Transportörer och terminalförvaltare kan komma att ha vissa kostnader för ledsagningen av passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, utbildning av personal samt för inköp av materiel för att klara ledsagningen. Rätten till assistans kan dock begränsas till vissa terminaler, vilket är ägnat att hålla ned kostnaderna. Förslaget till förordning innefattar heller inte några krav på en handikappanpassning av bussar och terminaler.
Förslaget kan förväntas medföra vissa kostnader för det allmänna genom att det i förordningen föreskrivs att medlemsstaterna ska utse tillsynsmyndigheter, vilka ska övervaka att förordningen efterlevs. Kostnaderna kan dock förväntas bli marginella eftersom en liknande tillsyn redan idag bedrivs av olika myndigheter med ansvar för transportfrågor. Exempelvis har Konsumentverket inom ramen för sitt övergripande uppdrag sedan tidigare tillsyn över resebranschen. Vidare har Konsumentverket tillsynen rörande Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91. Den tillsyn som krävs enligt den föreslagna förordningen bör därför med fördel kunna samordnas med den nuvarande tillsynen, något som bör begränsa kostnadsökningarna. Kostnaderna bedöms därför rymmas inom befintliga anslagsramar.