TTE, dp 5 Fartygspassagerarförordningen
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2009/10:235081
PM till Riksdagen
2009-09-28
Justitiedepartementet
Enheten för immaterialrätt och transporträtt
Förslag till EG-förordning om fartygspassagerares rättigheter
Dokumentbeteckning
11990/08
13472/09
Sammanfattning
Förslaget till EG-förordning om fartygspassagerares rättigheter innehåller bestämmelser om information, assistans och kompensation till passagerare i händelse av inställda och försenade turer. Förslaget innehåller också bestämmelser om information och assistans till passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Vidare innehåller förslaget bestämmelser om hantering av klagomål samt om tillsyn och sanktioner.
Förslaget är en del i det europeiska arbetet med att stärka passagerarnas rättigheter inom hela transportsektorn. Liknande regler har redan antagits på såväl luftfartsområdet som järnvägsområdet. Kommissionen har även lagt fram ett förslag till EG-förordning om busspassagerares rättigheter, vilket förhandlas under det svenska ordförandeskapet.
Regeringen anser att det är angeläget att skyddet för passagerarna stärks och att detta kan ske inom ramen för internationellt samarbete.
I egenskap av ordförandeland bör Sverige verka för att förhandlingarna om förslaget förs framåt, med målsättningen att en politisk överenskommelse ska kunna nås så snart som möjligt.
I Förslaget
1. Innehåll
Allmänt
Förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar och ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen, KOM(2008) 816 slutlig, lades fram den 8 december 2008.
Förordningen innehåller bestämmelser om information, assistans och kompensation till passagerare i händelse av inställda och försenade turer. Förordningen innehåller också bestämmelser om information och assistans till passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Vidare innehåller förordningen bestämmelser om hantering av klagomål samt om tillsyn och sanktioner. Förordningen omfattar i princip alla kommersiella passagerartransporter till sjöss och på inre vattenvägar inom den Europeiska gemenskapen samt i viss utsträckning även till och från gemenskapen. Det spelar inte någon roll om transporten är en inrikes eller internationell transport. Förordningen gäller i båda fallen. Bestämmelserna gäller samtliga passagerare, det vill säga såväl de som reser i tjänsten som de som reser för privata ändamål. Ett antal undantag från förordningens tillämpningsområde har dock införts, däribland ett som bygger på visst minsta passagerarantal. Medlemsstaterna har vidare möjlighet att på vissa villkor undanta trafik som upphandlats av det allmänna. Medlemsstaterna kan på samma villkor i praktiken även välja att undanta lokal och regional trafik från tillämpningsområdet.
Tanken med förslaget är att på europeisk nivå genomföra en tvingande reglering av grundläggande konsumentskyddsrättigheter för passagerare som reser med fartyg, särskilt vad gäller passagerare med funktions-hinder eller nedsatt rörlighet. Förslaget utgör en del i det europeiska arbetet med att stärka passagerarnas rättigheter inom samtliga transport-slag. Liknande regler har redan antagits på dels luftfartsområdet (Europaparlamentets och rådets förordning [EG] nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning [EEG] nr 295/91 samt Europaparlamentets och rådets förordning [EG] nr 1107/2006 av den 5 juli 2006 om rättigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet), dels järnvägsområdet (Europaparlamentets och rådets förordning [EG] nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer). Ett motsvarande förslag till förordning har den 5 december 2008 även lagts fram gällande busstransporter (Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning [EG] nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen, KOM[2008] 817 slutlig). Även förslaget till EG-förordning om busspassagerares rättigheter förhandlas under det svenska ordförandeskapet.
De särskilda bestämmelserna
Artiklarna 1-5. Här fastslås förordningens syfte och dess tillämpnings-område. Här finns vidare en definitionskatalog. Här finns även bestämmelser om biljetter och icke-diskriminerande avtalsvillkor. Vidare slås här fast att bestämmelserna är tvingande till passagerarnas förmån.
Artiklarna 6-16. Här behandlas rättigheter för personer med funktions-hinder eller nedsatt rörlighet. Bestämmelserna gäller bland annat rätt till information och assistans.
Artiklarna 17-22. Här behandlas trafikföretagets skyldigheter vid förseningar och inställda turer. Det handlar bland annat om skyldighet att ge information, assistans och kompensation.
Artiklarna 23-25. Här finns bestämmelser om trafikföretagets skyldighet att lämna information till passagerarna om resan samt om passagerarnas rättigheter enligt förordningen. Här finns även bestämmelser om hantering av klagomål.
Artiklarna 26-29. Här finns bestämmelser om tillsyn, rapportering samt sanktioner.
Artiklarna 30-32. Här finns bland annat bestämmelser om förordningens ikraftträdande.
2. Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa
Transportörens ansvar för passagerare
I svensk rätt saknas det idag konsumenträttsligt präglade bestämmelser av den typ som föreslås i fartygspassagerarförordningen. De nuvarande bestämmelserna om transport av passagerare med fartyg återfinns i 15 kap.
sjölagen (1994:1009). Vidare förväntas Europaparlamentets och rådets förordning om bortfraktarens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss (Atenförordningen) att träda i kraft den 30 december 2012. Bestämmelserna i det nuvarande 15 kap. sjölagen och i Atenförordningen tar emellertid huvudsakligen sikte på dödsfall och personskador som tillfogas passagerare. Enligt 15 kap. 17 och 18 §§ sjölagen är visserligen transportören ansvarig för skada till följd av försening, men bestämmelserna är begränsade till att gälla i den situationen att resenären kommer fram för sent till bestämmelseorten. Vidare måste enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer passageraren påvisa att han lidit skada i form av att han eller hon har haft extra kostnader på grund av förseningen. Det leder till att bestämmelserna i praktiken sällan eller aldrig kommer till användning. I förslaget till fartygspassagerarförordning har vid försenad ankomst passageraren under vissa omständigheter rätt till kompensation utan att behöva visa att han eller hon har lidit skada. Vidare knyts frågan om assistans till avgångstiden. I händelse av inställda avgångar och förseningar åläggs nämligen transportören under vissa omständigheter att ta hand om resenärerna. Förordningen kommer därmed att komplettera och bygga ut det i sjölagen och Atenförordningen grundläggande ansvaret vid passagerartransporter rörande i första hand dödsfall och personskador med ett konsumenträttsligt präglat skydd vid inställda avgångar och förseningar.
Resenärer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet
I Sverige gäller ett allmänt krav enligt 2 kap. 12 § diskrimineringslagen (2008:567) att den som utanför privat- och familjelivet tillhandahåller tjänster inte får diskriminera funktionshindrade. Artikel 6 i förslaget till fartygspassagerarförordning är ägnat att ytterligare tydliggöra att funktionshindrade resenärer inte kan vägras att resa enbart med hänvisning till att de är funktionshindrade. Dessutom utvidgas rätten att resa till att även omfatta personer med nedsatt rörlighet som inte faller under definitionen i 1 kap. 5 § fjärde punkten diskrimineringslagen. Med funktionshinder förstås i lagen varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födelsen, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå. En person med nedsatt rörlighet, exempelvis en äldre person som på grund av ålder har svårt att komma ombord på fartyget utan hjälp, faller inte under den definitionen, men kommer ändå att ha rätt till assistans enligt förslaget till fartygspassagerarförordning.
För att underlätta för personer med funktionshinder att resa med kollektiva färdmedel gäller i svensk rätt ett allmänt krav enligt 2 § lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik att trafiken ska anpassas med hänsyn till resenärer med funktionshinder. Enligt 4 § förordningen (1980:398) om handikappanpassad kollektivtrafik får Sjöfartsverket meddela de föreskrifter som behövs för färdmedlens och terminalernas konstruktion, utrustning och drift. Sådana föreskrifter har meddelats i form av Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd om anpassning av passagerarfartyg med hänsyn till personer med funktionshinder (SJÖFS 2004:25). Bestämmelserna tar huvudsakligen sikte på fartygs konstruktion. Däremot saknas det exempelvis bestämmelser om rätt till ledsagning i hamnar och ombord på fartyg. Förordningen kommer därmed, precis som i fråga om det allmänna ansvaret för passagerare, att komplettera och bygga ut den svenska lagstiftningen rörande funktionshindrade resenärers rättigheter i samband med sjötransporter. På det sättet kan resandet komma att ytterligare underlättas för personer med funktionshinder eller nedsatt rörelseförmåga.
3. Budgetära konsekvenser
Förordningen kan förväntas medföra vissa kostnadsökningar för det allmänna genom att det i förordningen föreskrivs att medlemsstaterna ska utse tillsynsmyndigheter, vilka ska övervaka att förordningen efterlevs. Kostnadsökningarna kan dock förväntas bli marginella eftersom en liknande tillsyn idag redan bedrivs av olika myndigheter med ansvar för konsument- och transportfrågor. Dessa kostnader bedöms rymmas inom befintliga anslagsramar.
II Ståndpunkter
1. Svensk ståndpunkt
Regeringen anser att det är angeläget att skyddet för passagerarna stärks och att detta kan ske inom ramen för internationellt samarbete.
I egenskap av ordförandeland bör Sverige verka för att förhandlingarna om förslaget förs framåt, med målsättningen att en politisk överenskommelse ska kunna nås så snart som möjligt.
2. Remissinstansernas ståndpunkter
Kommissionens ursprungliga förslag har remissbehandlats. Det stora flertalet remissinstanser har i stort ställt sig positiva till förslaget. Ett antal remissinstanser har dock anfört att förslaget medför stora bördor särskilt för små transportföretag med små fartyg. Vidare har vissa remissinstanser framhållit att transportsättets särdrag måste beaktas vid utformningen av förordningen.
III Övrigt
1. Fortsatt behandling av ärendet
Förslaget planeras att tas upp för politisk överenskommelse på TTE-rådet den 9 oktober 2009.
2. Rättslig grund och beslutsförfarande
Kommissionen har som rättslig grund åberopat artiklarna 71 och 80.2 i EG-fördraget. Rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet. Europaparlamentet deltar i förfarandet i enlighet med artikel 251 (medbeslutande).
3. Fackuttryck/termer
SJÖFS – Sjöfartsverkets författningssamling (finns tillgänglig på www.sjofartsverket.se).
2009-09-28
Justitiedepartementet
Enheten för immaterialrätt och transporträtt
Förslag till EG-förordning om fartygspassagerares rättigheter
Dokumentbeteckning
11990/08
13472/09
Sammanfattning
Förslaget till EG-förordning om fartygspassagerares rättigheter innehåller bestämmelser om information, assistans och kompensation till passagerare i händelse av inställda och försenade turer. Förslaget innehåller också bestämmelser om information och assistans till passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Vidare innehåller förslaget bestämmelser om hantering av klagomål samt om tillsyn och sanktioner.
Förslaget är en del i det europeiska arbetet med att stärka passagerarnas rättigheter inom hela transportsektorn. Liknande regler har redan antagits på såväl luftfartsområdet som järnvägsområdet. Kommissionen har även lagt fram ett förslag till EG-förordning om busspassagerares rättigheter, vilket förhandlas under det svenska ordförandeskapet.
Regeringen anser att det är angeläget att skyddet för passagerarna stärks och att detta kan ske inom ramen för internationellt samarbete.
I egenskap av ordförandeland bör Sverige verka för att förhandlingarna om förslaget förs framåt, med målsättningen att en politisk överenskommelse ska kunna nås så snart som möjligt.
I Förslaget
1. Innehåll
Allmänt
Förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar och ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen, KOM(2008) 816 slutlig, lades fram den 8 december 2008.
Förordningen innehåller bestämmelser om information, assistans och kompensation till passagerare i händelse av inställda och försenade turer. Förordningen innehåller också bestämmelser om information och assistans till passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. Vidare innehåller förordningen bestämmelser om hantering av klagomål samt om tillsyn och sanktioner. Förordningen omfattar i princip alla kommersiella passagerartransporter till sjöss och på inre vattenvägar inom den Europeiska gemenskapen samt i viss utsträckning även till och från gemenskapen. Det spelar inte någon roll om transporten är en inrikes eller internationell transport. Förordningen gäller i båda fallen. Bestämmelserna gäller samtliga passagerare, det vill säga såväl de som reser i tjänsten som de som reser för privata ändamål. Ett antal undantag från förordningens tillämpningsområde har dock införts, däribland ett som bygger på visst minsta passagerarantal. Medlemsstaterna har vidare möjlighet att på vissa villkor undanta trafik som upphandlats av det allmänna. Medlemsstaterna kan på samma villkor i praktiken även välja att undanta lokal och regional trafik från tillämpningsområdet.
Tanken med förslaget är att på europeisk nivå genomföra en tvingande reglering av grundläggande konsumentskyddsrättigheter för passagerare som reser med fartyg, särskilt vad gäller passagerare med funktions-hinder eller nedsatt rörlighet. Förslaget utgör en del i det europeiska arbetet med att stärka passagerarnas rättigheter inom samtliga transport-slag. Liknande regler har redan antagits på dels luftfartsområdet (Europaparlamentets och rådets förordning [EG] nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning [EEG] nr 295/91 samt Europaparlamentets och rådets förordning [EG] nr 1107/2006 av den 5 juli 2006 om rättigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet), dels järnvägsområdet (Europaparlamentets och rådets förordning [EG] nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer). Ett motsvarande förslag till förordning har den 5 december 2008 även lagts fram gällande busstransporter (Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning [EG] nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen, KOM[2008] 817 slutlig). Även förslaget till EG-förordning om busspassagerares rättigheter förhandlas under det svenska ordförandeskapet.
De särskilda bestämmelserna
Artiklarna 1-5. Här fastslås förordningens syfte och dess tillämpnings-område. Här finns vidare en definitionskatalog. Här finns även bestämmelser om biljetter och icke-diskriminerande avtalsvillkor. Vidare slås här fast att bestämmelserna är tvingande till passagerarnas förmån.
Artiklarna 6-16. Här behandlas rättigheter för personer med funktions-hinder eller nedsatt rörlighet. Bestämmelserna gäller bland annat rätt till information och assistans.
Artiklarna 17-22. Här behandlas trafikföretagets skyldigheter vid förseningar och inställda turer. Det handlar bland annat om skyldighet att ge information, assistans och kompensation.
Artiklarna 23-25. Här finns bestämmelser om trafikföretagets skyldighet att lämna information till passagerarna om resan samt om passagerarnas rättigheter enligt förordningen. Här finns även bestämmelser om hantering av klagomål.
Artiklarna 26-29. Här finns bestämmelser om tillsyn, rapportering samt sanktioner.
Artiklarna 30-32. Här finns bland annat bestämmelser om förordningens ikraftträdande.
2. Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa
Transportörens ansvar för passagerare
I svensk rätt saknas det idag konsumenträttsligt präglade bestämmelser av den typ som föreslås i fartygspassagerarförordningen. De nuvarande bestämmelserna om transport av passagerare med fartyg återfinns i 15 kap.
sjölagen (1994:1009). Vidare förväntas Europaparlamentets och rådets förordning om bortfraktarens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss (Atenförordningen) att träda i kraft den 30 december 2012. Bestämmelserna i det nuvarande 15 kap. sjölagen och i Atenförordningen tar emellertid huvudsakligen sikte på dödsfall och personskador som tillfogas passagerare. Enligt 15 kap. 17 och 18 §§ sjölagen är visserligen transportören ansvarig för skada till följd av försening, men bestämmelserna är begränsade till att gälla i den situationen att resenären kommer fram för sent till bestämmelseorten. Vidare måste enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer passageraren påvisa att han lidit skada i form av att han eller hon har haft extra kostnader på grund av förseningen. Det leder till att bestämmelserna i praktiken sällan eller aldrig kommer till användning. I förslaget till fartygspassagerarförordning har vid försenad ankomst passageraren under vissa omständigheter rätt till kompensation utan att behöva visa att han eller hon har lidit skada. Vidare knyts frågan om assistans till avgångstiden. I händelse av inställda avgångar och förseningar åläggs nämligen transportören under vissa omständigheter att ta hand om resenärerna. Förordningen kommer därmed att komplettera och bygga ut det i sjölagen och Atenförordningen grundläggande ansvaret vid passagerartransporter rörande i första hand dödsfall och personskador med ett konsumenträttsligt präglat skydd vid inställda avgångar och förseningar.
Resenärer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet
I Sverige gäller ett allmänt krav enligt 2 kap. 12 § diskrimineringslagen (2008:567) att den som utanför privat- och familjelivet tillhandahåller tjänster inte får diskriminera funktionshindrade. Artikel 6 i förslaget till fartygspassagerarförordning är ägnat att ytterligare tydliggöra att funktionshindrade resenärer inte kan vägras att resa enbart med hänvisning till att de är funktionshindrade. Dessutom utvidgas rätten att resa till att även omfatta personer med nedsatt rörlighet som inte faller under definitionen i 1 kap. 5 § fjärde punkten diskrimineringslagen. Med funktionshinder förstås i lagen varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födelsen, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå. En person med nedsatt rörlighet, exempelvis en äldre person som på grund av ålder har svårt att komma ombord på fartyget utan hjälp, faller inte under den definitionen, men kommer ändå att ha rätt till assistans enligt förslaget till fartygspassagerarförordning.
För att underlätta för personer med funktionshinder att resa med kollektiva färdmedel gäller i svensk rätt ett allmänt krav enligt 2 § lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik att trafiken ska anpassas med hänsyn till resenärer med funktionshinder. Enligt 4 § förordningen (1980:398) om handikappanpassad kollektivtrafik får Sjöfartsverket meddela de föreskrifter som behövs för färdmedlens och terminalernas konstruktion, utrustning och drift. Sådana föreskrifter har meddelats i form av Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd om anpassning av passagerarfartyg med hänsyn till personer med funktionshinder (SJÖFS 2004:25). Bestämmelserna tar huvudsakligen sikte på fartygs konstruktion. Däremot saknas det exempelvis bestämmelser om rätt till ledsagning i hamnar och ombord på fartyg. Förordningen kommer därmed, precis som i fråga om det allmänna ansvaret för passagerare, att komplettera och bygga ut den svenska lagstiftningen rörande funktionshindrade resenärers rättigheter i samband med sjötransporter. På det sättet kan resandet komma att ytterligare underlättas för personer med funktionshinder eller nedsatt rörelseförmåga.
3. Budgetära konsekvenser
Förordningen kan förväntas medföra vissa kostnadsökningar för det allmänna genom att det i förordningen föreskrivs att medlemsstaterna ska utse tillsynsmyndigheter, vilka ska övervaka att förordningen efterlevs. Kostnadsökningarna kan dock förväntas bli marginella eftersom en liknande tillsyn idag redan bedrivs av olika myndigheter med ansvar för konsument- och transportfrågor. Dessa kostnader bedöms rymmas inom befintliga anslagsramar.
II Ståndpunkter
1. Svensk ståndpunkt
Regeringen anser att det är angeläget att skyddet för passagerarna stärks och att detta kan ske inom ramen för internationellt samarbete.
I egenskap av ordförandeland bör Sverige verka för att förhandlingarna om förslaget förs framåt, med målsättningen att en politisk överenskommelse ska kunna nås så snart som möjligt.
2. Remissinstansernas ståndpunkter
Kommissionens ursprungliga förslag har remissbehandlats. Det stora flertalet remissinstanser har i stort ställt sig positiva till förslaget. Ett antal remissinstanser har dock anfört att förslaget medför stora bördor särskilt för små transportföretag med små fartyg. Vidare har vissa remissinstanser framhållit att transportsättets särdrag måste beaktas vid utformningen av förordningen.
III Övrigt
1. Fortsatt behandling av ärendet
Förslaget planeras att tas upp för politisk överenskommelse på TTE-rådet den 9 oktober 2009.
2. Rättslig grund och beslutsförfarande
Kommissionen har som rättslig grund åberopat artiklarna 71 och 80.2 i EG-fördraget. Rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet. Europaparlamentet deltar i förfarandet i enlighet med artikel 251 (medbeslutande).
3. Fackuttryck/termer
SJÖFS – Sjöfartsverkets författningssamling (finns tillgänglig på www.sjofartsverket.se).