RIF, RådsPM - rambeslut människohandel, dp 13a
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2009/10:235031
Rådspromemoria
2009-11-23
Justitiedepartementet
Straffrättsenheten
Rådets möte (rättsliga och inrikes frågor) den 30 november – 1 december 2009
Dagordningspunkt 13
Rubrik: Människohandel
a) Instrument för rådets rambeslut om förebyggande och
bekämpande av människohandel samt skydd av offer för sådan
verksamhet
– Riktlinjedebatt
(Offentlig överläggning enligt artikel 8.1)
Dokument: 15966/09 DROIPEN 155 MIGR 105 (bifogas)
Tidigare dokument: KOM (2009) 136 slutlig, Fakta-PM 2008/09:FPM113
Tidigare behandlat vid samråd med EU-nämnden: 3 april, 29 maj och 16 oktober 2009.
Bakgrund
Kommissionen lade under våren 2009 fram förslag till ett nytt rambeslut om förebyggande och bekämpande av människohandel samt skyddande av offer. Förslaget var tänkt att ersätta rådets rambeslut av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel (2002/629/RIF).
En första läsning av förslaget genomfördes under det tjeckiska ordförandeskapet. Sverige har under sitt ordförandeskap haft täta mötestillfällen, sammanlagt nio dagar, och arbetat hårt för att driva förhandlingsarbetet framåt, vilket också lyckats väl.
Vid RIF-rådet den 23 oktober löstes samtliga frågor som behandlades ut, bl.a. frågan om lägsta maximistraff för de allvarligaste fallen av människohandel, vissa frågor om jurisdiktion och genomförandetiden för rambeslutet. Ett par enstaka reservationer återstår att lyfta.
När Lissabonfördraget träder i kraft försvinner den rättsliga grunden för att anta rambeslut. Mot den bakgrunden kommer rambeslutet att tas upp till riktlinjedebatt vid RIF-rådet den 30 november – 1 december. Innan dess räknar det svenska ordförandeskapet med att de återstående reservationerna kommer att lyftas, vilket innebär att enighet kommer att råda om förhandlingsresultatet. Troligtvis kommer kommissionen framöver att lägga fram ett förslag till direktiv som bygger på förhandlingsresultatet.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Artikel 29, 31(1)(e) och 34(2)(b) i EU-fördraget. Beslut med enhällighet i rådet. Samrådsförfarande. När Lissabonfördraget träder i kraft försvinner dock den rättsliga grunden för att anta rambeslut. Enligt Lissabonfördraget ska straffrättsliga instrument (direktiv) som huvudregel antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet dvs. med kvalificerad majoritet samt med EP som medbeslutande.
Svensk ståndpunkt
Arbetet med att bekämpa människohandel är sedan länge en högt prioriterad fråga för Sverige. I arbetet mot människohandel är internationell samverkan en förutsättning för framgång och det europeiska samarbetet av central betydelse. Sverige är positivt till och välkomnar initiativ till ett fortsatt arbete inom EU för att ytterligare förstärka arbetet med att motverka och bekämpa människohandel. Detta gäller inte minst kommissionens förslag till nytt rambeslut mot människohandel.
Sverige ser med tillfredsställelse att EU:s medlemsstater enats om nya, effektivare och ändamålsenliga bestämmelser i kampen mot människohandel. Det ger kommissionen en god grund för arbetet med att utarbeta ett förslag till direktiv i frågan under Lissabonfördraget och bör kunna bidra till ett snabbt antagande av instrumentet.
Europaparlamentets inställning
EP har ännu inte avgivit något yttrande över kommissionens förslag.
Förslaget
Förslaget innehåller ett mer integrerat och holistiskt synsätt i kampen mot människohandel för att i ökad utsträckning förebygga och lagföra människohandelsbrott samt även skydda brottsoffrens rättigheter. Förslaget ligger i många delar nära Europarådets konvention om bekämpande av människohandel, men går i vissa avseenden längre, t.ex. när det gäller definitionen av människohandel och föreskrivna lägsta maximistraff.
Viktiga inslag i instrumentet är:
– en vid definitionen av människohandel och därmed vilka handlingar som ska vara straffbara,
– bestämmelser om skärpta lägsta maximistraff (Ett lägsta maximistraff på tio års fängelse för de allvarligaste fallen av människohandel, vilket motsvarar vad som gäller i Sverige. I nuvarande rambeslut föreskrivs ett lägsta maximistraff om 8 års fängelse.),
– en bestämmelse om att medlemsstaterna ska se till att det finns möjlighet att i vissa fall avstå från att åtala eller straffa människohandelsoffer som begått brott som ett led i att de blivit utsatta för människohandel,
– en bestämmelse som innebär att medlemsstaterna inte kan ställa som krav för lagföring i den egna staten att människohandel begången utomlands också är straffbar i det land där gärningen begicks (dubbel straffbarhet),
– bestämmelser om assistans, stöd och skydd till brottsoffer, såväl under den straffrättsliga processen som före och efter denna, inklusive särskilda assistans-, stöd- och skyddsåtgärder för offer som är barn, samt
– en bestämmelse om inrättande av nationella rapportörer eller liknande mekanismer.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Preliminärt görs bedömningen att svensk rätt till största delen uppfyller de krav som ställs i rambeslutet. Svensk rätt uppställer dock för närvarande normalt krav på dubbel straffbarhet när ett brott begåtts utomlands av en svensk medborgare eller en person med fast hemvist i Sverige. Människohandelsutredningen (SOU 2008:41) har emellertid föreslagit att detta krav ska tas bort för människohandel. Förslaget bereds inom Justitiedepartementet.
Ekonomiska konsekvenser
Det är inte möjligt att i nuläget närmare bedöma eventuella budgetära konsekvenser. Utgångspunkten är dock att eventuella sådana konsekvenser, såväl nationella som inom EU, ska finansieras inom befintlig budgetram.
Kommissionen anser att förslaget inte påverkar gemenskapens budget.
Övrigt
-
2009-11-23
Justitiedepartementet
Straffrättsenheten
Rådets möte (rättsliga och inrikes frågor) den 30 november – 1 december 2009
Dagordningspunkt 13
Rubrik: Människohandel
a) Instrument för rådets rambeslut om förebyggande och
bekämpande av människohandel samt skydd av offer för sådan
verksamhet
– Riktlinjedebatt
(Offentlig överläggning enligt artikel 8.1)
Dokument: 15966/09 DROIPEN 155 MIGR 105 (bifogas)
Tidigare dokument: KOM (2009) 136 slutlig, Fakta-PM 2008/09:FPM113
Tidigare behandlat vid samråd med EU-nämnden: 3 april, 29 maj och 16 oktober 2009.
Bakgrund
Kommissionen lade under våren 2009 fram förslag till ett nytt rambeslut om förebyggande och bekämpande av människohandel samt skyddande av offer. Förslaget var tänkt att ersätta rådets rambeslut av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel (2002/629/RIF).
En första läsning av förslaget genomfördes under det tjeckiska ordförandeskapet. Sverige har under sitt ordförandeskap haft täta mötestillfällen, sammanlagt nio dagar, och arbetat hårt för att driva förhandlingsarbetet framåt, vilket också lyckats väl.
Vid RIF-rådet den 23 oktober löstes samtliga frågor som behandlades ut, bl.a. frågan om lägsta maximistraff för de allvarligaste fallen av människohandel, vissa frågor om jurisdiktion och genomförandetiden för rambeslutet. Ett par enstaka reservationer återstår att lyfta.
När Lissabonfördraget träder i kraft försvinner den rättsliga grunden för att anta rambeslut. Mot den bakgrunden kommer rambeslutet att tas upp till riktlinjedebatt vid RIF-rådet den 30 november – 1 december. Innan dess räknar det svenska ordförandeskapet med att de återstående reservationerna kommer att lyftas, vilket innebär att enighet kommer att råda om förhandlingsresultatet. Troligtvis kommer kommissionen framöver att lägga fram ett förslag till direktiv som bygger på förhandlingsresultatet.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Artikel 29, 31(1)(e) och 34(2)(b) i EU-fördraget. Beslut med enhällighet i rådet. Samrådsförfarande. När Lissabonfördraget träder i kraft försvinner dock den rättsliga grunden för att anta rambeslut. Enligt Lissabonfördraget ska straffrättsliga instrument (direktiv) som huvudregel antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet dvs. med kvalificerad majoritet samt med EP som medbeslutande.
Svensk ståndpunkt
Arbetet med att bekämpa människohandel är sedan länge en högt prioriterad fråga för Sverige. I arbetet mot människohandel är internationell samverkan en förutsättning för framgång och det europeiska samarbetet av central betydelse. Sverige är positivt till och välkomnar initiativ till ett fortsatt arbete inom EU för att ytterligare förstärka arbetet med att motverka och bekämpa människohandel. Detta gäller inte minst kommissionens förslag till nytt rambeslut mot människohandel.
Sverige ser med tillfredsställelse att EU:s medlemsstater enats om nya, effektivare och ändamålsenliga bestämmelser i kampen mot människohandel. Det ger kommissionen en god grund för arbetet med att utarbeta ett förslag till direktiv i frågan under Lissabonfördraget och bör kunna bidra till ett snabbt antagande av instrumentet.
Europaparlamentets inställning
EP har ännu inte avgivit något yttrande över kommissionens förslag.
Förslaget
Förslaget innehåller ett mer integrerat och holistiskt synsätt i kampen mot människohandel för att i ökad utsträckning förebygga och lagföra människohandelsbrott samt även skydda brottsoffrens rättigheter. Förslaget ligger i många delar nära Europarådets konvention om bekämpande av människohandel, men går i vissa avseenden längre, t.ex. när det gäller definitionen av människohandel och föreskrivna lägsta maximistraff.
Viktiga inslag i instrumentet är:
– en vid definitionen av människohandel och därmed vilka handlingar som ska vara straffbara,
– bestämmelser om skärpta lägsta maximistraff (Ett lägsta maximistraff på tio års fängelse för de allvarligaste fallen av människohandel, vilket motsvarar vad som gäller i Sverige. I nuvarande rambeslut föreskrivs ett lägsta maximistraff om 8 års fängelse.),
– en bestämmelse om att medlemsstaterna ska se till att det finns möjlighet att i vissa fall avstå från att åtala eller straffa människohandelsoffer som begått brott som ett led i att de blivit utsatta för människohandel,
– en bestämmelse som innebär att medlemsstaterna inte kan ställa som krav för lagföring i den egna staten att människohandel begången utomlands också är straffbar i det land där gärningen begicks (dubbel straffbarhet),
– bestämmelser om assistans, stöd och skydd till brottsoffer, såväl under den straffrättsliga processen som före och efter denna, inklusive särskilda assistans-, stöd- och skyddsåtgärder för offer som är barn, samt
– en bestämmelse om inrättande av nationella rapportörer eller liknande mekanismer.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Preliminärt görs bedömningen att svensk rätt till största delen uppfyller de krav som ställs i rambeslutet. Svensk rätt uppställer dock för närvarande normalt krav på dubbel straffbarhet när ett brott begåtts utomlands av en svensk medborgare eller en person med fast hemvist i Sverige. Människohandelsutredningen (SOU 2008:41) har emellertid föreslagit att detta krav ska tas bort för människohandel. Förslaget bereds inom Justitiedepartementet.
Ekonomiska konsekvenser
Det är inte möjligt att i nuläget närmare bedöma eventuella budgetära konsekvenser. Utgångspunkten är dock att eventuella sådana konsekvenser, såväl nationella som inom EU, ska finansieras inom befintlig budgetram.
Kommissionen anser att förslaget inte påverkar gemenskapens budget.
Övrigt
-