RIF, RådsPM Arvsförordningen, dp 9
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2010/11:2934C1
Rådspromemoria | ||
2011-05-31 | ||
Justitiedepartementet |
Enheten för familjerätt och allmän förmögenhetsrätt |
Rådets möte (rättsliga och inrikes frågor) den 9–10 juni 2011
Dagordningspunkt: 9
Rubrik: Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om
behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar
och officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett
europeiskt arvsintyg
– Politisk kompromiss beträffande de huvudsakliga frågeställningarna
Dokument:
10126/11 JUSTCIV 127 CODEC 812 (ORDF:s förslag till politiska riktlinjer till Coreper/rådet inför RIF-rådet den 9–10 juni 2011), bifogas
Tidigare dokument:
9677/11 JUSTCIV 117 CODEC 741 (ORDF:s arbetsdokument)
14722/09 JUSTCIV 210 CODEC 1209 (KOM:s förslag till förordning, KOM(2009) 154 slutlig)
Faktapromemoria, Justitiedepartementet 2009/10:FPM55
Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden:
Arvsförordningen har behandlats i EU-nämnden inför RIF-rådet den 3-4 juni 2010 och den 11–12 april 2011.
Bakgrund (inkl. syftet med behandlingen i rådet)
För närvarande pågår förhandlingsarbetet med kommissionens förslag till en förordning om arv. Förslaget innehåller bestämmelser om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av avgöranden och om införandet av ett europeiskt arvsintyg (ett dokument som visar vilka som ärver en viss person eller har rätt att ta hand om kvarlåtenskapen). Förslaget har lagts fram mot bakgrund av det stora antalet gränsöverskridande arvsärenden i Europa. Förslaget syftar till att förenkla hanteringen och öka rättssäkerheten utan att påverka medlemsstaternas materiella rätt. I dagsläget finns inga EU-regler på området.
Förordningsförslaget väcker många komplexa frågeställningar, varför det tagit tid innan förhandlingarna tagit fart på allvar. I allmänhet är medlemsstaterna positivt inställda till förslaget, men uppfattningarna i olika frågor skiljer sig åt. Förenade kungariket och Irland har inte valt att låta sig omfattas av förordningens tillämpningsområde och även Danmark står utanför.
Under det spanska ordförandeskapet i EU (våren 2010) nåddes politisk överenskommelse om vissa riktlinjer för det fortsatta förhandlingsarbetet, som var allmänt hållna och inte låste fast förhandlingarna i någon fråga.
Under det ungerska ordförandeskapet har man i rådsarbetsgruppen, utifrån olika temadokument, haft fördjupade diskussioner beträffande ett antal frågeställningar. Ordförandeskapet vill nu att ett förslag till politiska riktlinjer ska diskuteras och godkännas vid rådsmötet den 9-10 juni 2011 för att därigenom nå en politisk överenskommelse om viss inriktning för det fortsatta förhandlingsarbetet.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Den rättsliga grunden för förslaget till en arvsförordning är artiklarna 67 och 81 i fördraget om EU:s funktionssätt, EUF-fördraget (artiklarna 61 c och 67.5 EG). Enligt kommissionen utgör förslaget till förordning inte åtgärder som rör familjerätten. Det innebär att rådet inte ska besluta med enhällighet utan förslaget är föremål för medbeslutandeförfarande mellan Europaparlamentet och rådet (kvalificerad majoritet) i enlighet med artikel 294 i EUF-fördraget (tidigare artikel 251 EG). En bred majoritet av medlemsstaterna förefaller godta kommissionens förslag till rättslig grund. Några medlemsstater, bl.a. Sverige, har uttryckt vissa tvivel avseende den rättsliga grundens riktighet.
Svensk ståndpunkt
Sverige kan i princip stödja förslaget till politiska riktlinjer. Det finns dock ett par för Sverige särskilt viktiga frågeställningar som bör bevakas i de fortsatta diskussionerna.
Den första av dessa frågeställningar gäller den tillämpliga lagens räckvidd och dödsboförvaltning. Sverige har under förhandlingarna pekat på svårigheterna att tillämpa utländsk rätt när det gäller frågor om förvaltning av dödsbon i Sverige. Enligt nuvarande svenska internationellt privaträttsliga bestämmelser gäller att förfarandet vid boutredning, bodelning och arvsskifte beträffande egendom efter en avliden med hemvist här sker enligt ärvdabalken. När det däremot gäller de materiella frågorna, så som bl.a. vem som har rätt till arv och vem som ärver vad, kan dessa styras av utländsk lag. Många medlemsstaters arvslagstiftning saknar helt bestämmelser om förvaltning av dödsbon, främst av det skälet att det enligt dessa rättsordningar aldrig uppstår en särskild juridisk person (dödsbo) när någon avlider. Istället överförs rättigheter och skyldigheter ofta direkt eller efter s.k. arvstillträde från den döde till arvingarna. Enligt de föreslagna riktlinjerna ska den enligt förordningen tillämpliga lagen (arvstatutet) tillämpas på i princip alla frågor som omfattas av förordningen, dvs. både på förfarandet och på de materiella arvsreglerna. För Sveriges del är det viktigt att den framtida förordningen ger en möjlighet till undantag för länder som, likt Sverige, vill kunna fortsätta att tillämpa sina egna förfaranderegler i alla arvsärenden som handläggs i landet. Sverige välkomnar därför att förslaget till politiska riktlinjer i denna del anger att ytterligare överväganden behövs när det gäller möjliga undantag från huvudregeln.
Den andra för Sverige särskilt viktiga frågeställningen rör hemvist som anknytande faktor. Under förhandlingarna har Sverige, tillsammans med ett antal andra medlemsstater, verkat för en så förutsägbar bestämmelse som möjligt när det gäller hur den tillämpliga lagen på arvet efter den avlidne ska fastställas. Det typfall som främst gör sig gällande för svenskt vidkommande rör svenskar som på äldre dar flyttar från Sverige till utlandet och som avlider där efter bara något år. Enligt förordningsförslaget skulle det nya landets rättsregler normalt tillämpas på arvet, vilket kunde bli överrumplande för alla inblandade. Förslaget till politiska riktlinjer innehåller bl.a. förslag till förklarande ingressatser och en undantagsregel. För Sveriges del är det nödvändigt att bevaka att de politiska riktlinjerna innehåller uttalanden som möjliggör att den föreslagna undantagsregeln kan tillämpas när t.ex. en från Sverige utflyttad arvlåtare haft hemvist i det nya landet en kortare tid och fortfarande har stark anknytning till Sverige.
Europaparlamentets inställning
Europaparlamentet har ännu inte formellt behandlat förslaget till en arvsförordning. JURI-utskottet lämnade sitt förslag till betänkande i februari 2011.
Förslaget
I sitt förslag till politiska riktlinjer har ordförandeskapet tagit upp ett antal centrala frågeställningar. Det rör frågan om förhållandet mellan arvsrätt och sakrätt samt frågan om hemvist som anknytande faktor vid bestämmande av behörighet och den tillämpliga lagen på arvet. Vidare omfattas frågeställningar om dels notarier och tillämpningen av kapitel II (dvs. behörighet), dels formell giltighet av förordnanden för dödsfalls skull. Även frågan om dödsboförvaltning och några ytterligare frågeställningar angående den tillämpliga lagen behandlas. Slutligen omfattar förslaget till politiska riktlinjer frågeställningar angående officiella handlingar och det europeiska arvsintyget.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
För en beskrivning av gällande svenska regler och hur de förhåller sig till förslaget till en arvsförordning hänvisas till faktapromemoria 2009/10:FPM55.
Ekonomiska konsekvenser
De slutliga ekonomiska effekterna av förslaget till en arvsförordning kan i detta skede inte bedömas med säkerhet. Eventuella budgetära konsekvenser bör dock kunna finansieras inom befintliga ramar (också för EU-budgeten).