RIF dp. 9 rådsPM - jurisdiktionskonflikter (Bilaga till dokument från EU-nämnden 2008/09:145AE0)

PAGE 2


Rådspromemoria

2009-02-16

Justitiedepartementet

Enheten för brottmålsärenden och internationellt rättsligt samarbete (BIRS)

Rådets möte (rättsliga och inrikes frågor) den 26-27 februari 2009

Dagordningspunkt 9

Rubrik:

Förslag till rådets rambeslut om förebyggande och lösning av tvister om domstolars behörighet i straffrättsliga förfaranden (R)

– Riktlinjedebatt om utvalda frågor

Dokument: 5804/09 COPEN 17

Tidigare dokument: --

Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: --

Bakgrund (inkl. syftet med behandlingen i rådet)

Tjeckien m.fl. medförslagsställare, bl.a. Sverige, har lagt fram ett förslag till rambeslut om jurisdiktionskonflikter. Rambeslutet ålägger medlemsstaterna att informera varandra i fall där det skäligen kan antas att fler än en stat utreder samma person för samma gärning. Om så är fallet, ska staterna samråda med varandra för att avgöra i vilket land utredningen lämpligen ska bedrivas. Syftena med rambeslutet är att undvika att en person döms för samma gärning mer än en gång (ne bis in idem) samt sund processekonomi. Rambeslutet kompletterar Eurojusts verksamhet och föreskriver direktkontakter mellan brottsutredande myndigheter i medlemsstaterna, när det är möjligt. Förhandlingar pågår i rådsarbetsgruppen COPEN. Ordförandeskapet har för avsikt att nå en överenskommelse i maj/juni 2009.

Rådet inbjuds att bekräfta (”confirm”) några av förhandlingarnas delresultat, främst vad gäller tre frågor.

a) Syftet och tillämpningsområdet

Under förhandlingarna har syftet och tillämpningsområdet varit de frågor som diskuterats mest intensivt. Flertal medlemsstater har velat ha ett snävt tillämpningsområde – rena ne bis in idem-fall – medan andra velat ha ett litet större tillämpningsområde. Vidare har frågan om när informationsskyldigheten ska inträda diskuterats. Med anledning av diskussionerna inbjuds rådet att bekräfta att tillämpningsområdet ska begränsas till rena ne bis in idem-situationer samt att informations-skyldigheten ska inträder när det finns skälig anledning anta (”reasonable grounds to believe”) att en eller flera andra medlemsstater har inlett ett straffrättsligt förfarande avseende samma person och gärning.

b) Det straffrättsliga förfarandet och behöriga myndigheter

Vad som ska omfattas av begreppen, det straffrättsliga förfarandet (”criminal proceedings”) respektive behörig myndighet, har också diskuterats. Det tycks råda en samsyn om att det förra begreppet ska tolkas brett, dvs. innefatta både förundersökning och processen vid domstol, och vad gäller behörig myndighet, att medlemsstaten själv får välja vilken(/a) myndighet(-er) som ska vara behörig(-a). Det är detta som rådet inbjuds att bekräfta.

c) Förfarandet när medlemsstaterna kontaktar varandra

Även här har förhandlingarna lett till någorlunda samsyn vad gäller frågan på vilket sätt kontakt ska tas och skyldigheten att besvara en förfrågan. Rådet inbjuds att bekräfta

- att det inte ska krävas något särskilt formulär,

- att kommunikationen mellan behöriga myndigheter ska kunna ske på alla sätt som kan ge upphov till ett skriftligt dokument (t.ex. fax och e-post),

- att viss minimiinformation ska tillhandhållas i kommunikationen enligt rambeslutet och

- att det ska finnas en svarsplikt för tillfrågad myndighet och att svar .

Rättslig grund och beslutsförfarande

Rättslig grund: Artiklarna 31.1 c och d samt 34.2 b. Rådet fattar beslut med enhällighet.

Svensk ståndpunkt

Sverige är som medförslagsställare positivt till de utgångspunkter som ordförandeskapet vill få bekräftat.

För Sverige är det viktigt att de myndigheter som ska vara behöriga att agera enligt rambeslutet ska innefatta även andra än rent rättsliga myndigheter, t.ex. polismyndigheter.

Europaparlamentets inställning

Förslaget

Se ovan under bakgrund.

Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa

Sveriges genomförande av förslaget kräver inte lagstiftning. Det utökade samarbete förslaget innebär kan hanteras med stöd av befintliga regler, eventuellt kompletterade med en ny förordning eller myndighetsinstruktion.

Ekonomiska konsekvenser

Övrigt