RIF dp.4 rådsPM Viseringskodex
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2008/09:145AE1
Rådspromemoria | ||
2009-02-11 | ||
Justitiedepartementet |
Enheten för migration och asylpolitik |
Rådets möte (rättsliga och inrikes frågor) den 26-27 februari 2009
Dagordningspunkt:
Ev. dp. 4 samt dp.4 Gemensamma kommittén.
Rubrik:
Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av en gemenskapskodex om viseringar för kortare vistelse
Dokument:
Inget nytt dokument har presenterats inför RIF
Tidigare dokument:
Dok. 5419/09 VISA 13 CODEC 45 COMIX 49
KOM 2006(403)
Fakta-PM 2006/07: FPM56
Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden:
Juli 2006, inför presentation av förslaget vid RIF-rådet 24 juli 2006.
Bakgrund
Kommissionen presenterade år 2006 förslaget om införande av en gemenskapskodex om viseringar för kortare vistelse (KOM 2006(403)). Syftet med förslaget till viseringskodex är att samla de bestämmelser som avser utfärdande av viseringar i en och samma förordning samt harmonisera de arbetsmetoder som medlemsstaternas beskickningar ska följa när de handlägger viseringsansökningar. Det nuvarande gemensamma viseringsregelverket måste uppdateras på grund av införandet av rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) som bl.a. kräver regler för hur biometri (ansiktsbild, fingeravtryck) ska upptas i viseringsansökningar. Förordningsförslaget om en gemensam viseringskodex innehåller regler för hur medlemsstaterna ska kunna representeras av varandra, regler gällande gemensamma ansökningskontor och möjligheter till samarbete med s.k. externa tjänsteutövare för mottagande av viseringsansökningar. En rätt att överklaga avslag på en ansökan om visering föreslås också i förordningen. Beslut om förordningen fattas med kvalificerad majoritet i rådet efter medbeslutandeförfarande med Europaparlamentet. Förordningen kommer sannolikt att antas av rådet och parlamentet under senare delen av våren 2009. Förordningen ska börja tillämpas sex månader efter dess ikraftträdande, dvs. sex månader efter publicering i Europeiska unionens officiella tidning. För bestämmelsen som ger rätt att överklaga avslag på en ansökan om visering föreslås att denna ordning ska börja tillämpas arton månader efter förordningens ikraftträdande, för att ge medlemsstaterna tid att inrätta nationella överklagandesystem.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Artikel 62.2 b ii i EG-fördraget. Detta innebär medbeslutande för Europaparlamentet och att beslut i rådet fattas med kvalificerad majoritet.
Svensk ståndpunkt
Sverige stödjer att viseringskodexen snarast kan antas då den kommer att bidra till en bättre hantering av viseringsärenden och underlätta genomförande av den gemensamma viseringspolitiken.
Europaparlamentets inställning
Europaparlamentet har ännu inte yttrat sig.
Förslaget
Förordningsförslaget omfattar fem avdelningar. I den första avdelningen anges förordningens allmänna bestämmelser, syfte, tillämpningsområde och definitioner. Den andra avdelningen behandlar mottagande och handläggning av viseringsansökningar och preciserar behörighetskrav för de myndigheter som medverkar vid handläggningen av viseringsansökningar. Denna avdelning innehåller också regler om tidsfrister för samråd, avtal om representation, bestämmelser om ingivande av ansökan samt krav på upptagande av biometri. Den andra avdelningen innehåller dessutom regler för prövning av ansökan, avvisning av ansökan, meddelande av beslut i viseringsärenden och avslag i sådana ärenden samt bestämmelser om visering med begränsad territoriell giltighet, visering för flygplatstransitering, visering som utfärdas vid gräns samt regler för förlängning, återkallande och upphävande. Sökande som nekas visering ska, enligt kommissionens förslag, ha rätt att överklaga. Formerna för överklagandet ska regleras i nationell rätt. I förslagets tredje avdelning regleras förutsättningar för förvaltning och organisation. Avsikten är att införa en rättslig ram som ger medlemsstaterna möjlighet att välja bland ett antal sätt att organisera insamlingen av biometriska uppgifter från viseringssökande. Särskilda bestämmelser ska följas om medlemsstaterna beslutar att samarbeta med externa tjänsteleverantörer. Dessutom definieras de arbetsuppgifter som kommersiella mellanhänder får utföra. I förslagets fjärde avdelning anges bestämmelser för lokalt konsulärt samarbete vid medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar. Förslagets femte avdelning innehåller slutbestämmelser, inklusive undantagsordningar, kommittéförfarande, rättsakter som upphävs samt en standardbestämmelse om ikraftträdande och direkt tillämplighet. Till förordningsförslaget finns fjorton bilagor.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Förordningsförslaget innehåller bestämmelser som innebär att nationella författningar måste ses över. Detta gäller framförallt bestämmelsen om att en sökande som nekas visering ska ha rätt att överklaga beslutet. Någon möjlighet att överklaga finns inte för närvarande i svensk rätt i detta hänseende. Förordningsförslaget innehåller även bestämmelser som berör skydd för personuppgifter och lagring av dessa, sekretess, handläggning av viseringsansökningar samt upptagande av biometriska uppgifter. Det svenska regelverket behöver anpassas för att överensstämma med de bestämmelser som fastställs i förordningen.
I förordningsförslaget preciseras vidare olika former för samarbete i samband med mottagandet och handläggningen av viseringsansökningar. I Sverige finns i dag inga motsvarande bestämmelser. Det kan finnas skäl att överväga användningen av dessa möjliga samarbetsformer i framtiden.
Ekonomiska konsekvenser
Förslaget påverkar inte gemenskapens budget. Ett införande av förslagets bestämmelser kommer att medföra vissa ökade kostnader för statsbudgeten. Regeringen tillsatte i oktober 2008 en särskild utredare som senast den 1 juni 2009 ska lämna förslag till de författningsändringar som behöver göras när förordningen om införande av en gemenskapskodex om viseringar antas. Utredaren ska lämna en redogörelse för ekonomiska och andra konsekvenser, som förordningen och eventuellt föreslagna författningsbestämmelser medför. Om förordningen medför ökade kostnader ska förslag till finansiering inom berörda utgiftsområden redovisas.
Övrigt
Europaparlamentet förväntas avge sitt yttrande under senare delen av våren 2009 och det är sannolikt att förordningen kan antas av rådet och parlamentet innan sommaren.