RIF, Dp 4 RådsPM.Ensamkommande barn
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2009/10:235074
Rådspromemoria
2009-09-10
Justitiedepartementet
Enheten för migration och asylpolitik
Rådets möte den 21 september 2009
Dagordningspunkt 4
Rubrik: Ensamkommande barn.
Dokument: –
Tidigare dokument: – Fakta-PM –
Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: –
Bakgrund
Flera av EU:s medlemsstater, däribland Sverige, rapporterar om ett ökande antal ensamkommande barn från tredjeland. Det handlar både om asylsökande barn och barn som inte söker asyl. För svensk del handlar det främst om asylsökande barn. 2008 registrerade Migrationsverket ca 1 500 asylsökande ensamkommande barn, främst från Irak, Afghanistan och Somalia. Till och med augusti i år har redan ca 1 300 ensamkommande barn sökt asyl i Sverige. De kommer främst från Somalia och Afghanistan.
Oavsett om det är fråga om asylsökande barn eller inte, så ställs medlemsstaterna inför samma typ av frågor och svårigheter. Framför allt gäller det svårigheter med att identifiera och åldersbestämma barnen samt lokalisera barnens familjer och släktingar i hemländerna. Ytterligare frågor gäller hur man bäst kan skydda barnen, som utsätts för stora risker och faror både under färden till EU samt under tiden de vistas i unionen, och också vilka insatser man kan vidta i ursprungsländerna.
I kommissionens meddelande från den 15 juni 2009, vilket kommer att ligga till grund för Stockholmsprogrammet, anges att frågan om ensamkommande barn bör studeras ingående. På grundval av den studien bör därefter en handlingsplan upprättas, i syfte att konsolidera och komplettera existerande rättsliga och finansiella instrument och för att stärka samarbetet med ursprungsländerna, bland annat för att underlätta barnens återvändande till sina ursprungsländer.
Frågor som rör ensamkommande barn har under året tagits upp i olika fora inom EU:
I maj inom ramen för EU-nätverket för personer som arbetar med asylfrågor, Eurasil.
I juni inom ramen för kommissionens kommitté för frågor om invandring och asyl, CIA.
I september inom ramen för ett informellt möte i den Strategiska kommittén för invandring, gränser och asyl (SCIFA).
På uppdrag av det Europeiska migrationsnätverket, EMN, gör medlemsstaterna vidare under 2009 en studie av behandlingen av barn som anlänt till deras territorier under 2008. Syftet med studien är att möjliggöra jämförelser inom EU.
Inom rådsarbetsgruppen CIREFI (Centrum för information, diskussion och utbyte i frågor som rör passage av gränser och invandring) har ett frågeformulär om ensamkommade barn skickats ut till medlemsländerna. Svaren på frågorna kommer att analyseras under hösten.
Rättslig grund och beslutsförfarande
–
Svensk ståndpunkt
Fenomenet med ensamkommande barn från tredjeland är en fråga som berör samtliga EU:s medlemsländer, i varierande omfattning.
Det finns därför ett mervärde i att ta upp vilka åtgärder som kan vidtas på EU-nivån, bland annat i fråga om utbyte av information och praktiskt samarbete, med beaktande av barnets rättigheter utifrån barnkonventionens bestämmelser.
Europaparlamentets inställning
–
Förslaget
–
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
–
Ekonomiska konsekvenser
–
Övrigt
2009-09-10
Justitiedepartementet
Enheten för migration och asylpolitik
Rådets möte den 21 september 2009
Dagordningspunkt 4
Rubrik: Ensamkommande barn.
Dokument: –
Tidigare dokument: – Fakta-PM –
Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: –
Bakgrund
Flera av EU:s medlemsstater, däribland Sverige, rapporterar om ett ökande antal ensamkommande barn från tredjeland. Det handlar både om asylsökande barn och barn som inte söker asyl. För svensk del handlar det främst om asylsökande barn. 2008 registrerade Migrationsverket ca 1 500 asylsökande ensamkommande barn, främst från Irak, Afghanistan och Somalia. Till och med augusti i år har redan ca 1 300 ensamkommande barn sökt asyl i Sverige. De kommer främst från Somalia och Afghanistan.
Oavsett om det är fråga om asylsökande barn eller inte, så ställs medlemsstaterna inför samma typ av frågor och svårigheter. Framför allt gäller det svårigheter med att identifiera och åldersbestämma barnen samt lokalisera barnens familjer och släktingar i hemländerna. Ytterligare frågor gäller hur man bäst kan skydda barnen, som utsätts för stora risker och faror både under färden till EU samt under tiden de vistas i unionen, och också vilka insatser man kan vidta i ursprungsländerna.
I kommissionens meddelande från den 15 juni 2009, vilket kommer att ligga till grund för Stockholmsprogrammet, anges att frågan om ensamkommande barn bör studeras ingående. På grundval av den studien bör därefter en handlingsplan upprättas, i syfte att konsolidera och komplettera existerande rättsliga och finansiella instrument och för att stärka samarbetet med ursprungsländerna, bland annat för att underlätta barnens återvändande till sina ursprungsländer.
Frågor som rör ensamkommande barn har under året tagits upp i olika fora inom EU:
I maj inom ramen för EU-nätverket för personer som arbetar med asylfrågor, Eurasil.
I juni inom ramen för kommissionens kommitté för frågor om invandring och asyl, CIA.
I september inom ramen för ett informellt möte i den Strategiska kommittén för invandring, gränser och asyl (SCIFA).
På uppdrag av det Europeiska migrationsnätverket, EMN, gör medlemsstaterna vidare under 2009 en studie av behandlingen av barn som anlänt till deras territorier under 2008. Syftet med studien är att möjliggöra jämförelser inom EU.
Inom rådsarbetsgruppen CIREFI (Centrum för information, diskussion och utbyte i frågor som rör passage av gränser och invandring) har ett frågeformulär om ensamkommade barn skickats ut till medlemsländerna. Svaren på frågorna kommer att analyseras under hösten.
Rättslig grund och beslutsförfarande
–
Svensk ståndpunkt
Fenomenet med ensamkommande barn från tredjeland är en fråga som berör samtliga EU:s medlemsländer, i varierande omfattning.
Det finns därför ett mervärde i att ta upp vilka åtgärder som kan vidtas på EU-nivån, bland annat i fråga om utbyte av information och praktiskt samarbete, med beaktande av barnets rättigheter utifrån barnkonventionens bestämmelser.
Europaparlamentets inställning
–
Förslaget
–
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
–
Ekonomiska konsekvenser
–
Övrigt