RIF dp. 15 RådsPM bilaterala avtal privaträttsliga förpliktelser
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2008/09:234FB6
Rådspromemoria
2009-05-25
Justitiedepartementet
Enheten för familjerätt och allmän förmögenhetsrätt
Rådets möte för rättsliga och inrikes frågor (RIF) den 4–5 juni 2009 i Luxemburg
Dagordningspunkt 15
Rubrik: Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av ett förfarande för förhandling och ingående av bilaterala avtal mellan medlemsstater och tredjeländer om områdesspecifika frågor avseende tillämplig lag för avtalsförpliktelser och utomobligatoriska förpliktelser
Dokument: KOM(2008) 893 slutlig
Tidigare dokument: Förordning om bilaterala avtal (I), Fakta-PM Justitiedepartementet 2008/09:FPM91
Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: nej
Bakgrund (inkl. syftet med behandlingen i rådet)
Kommissionen har lagt fram ett förslag om hur en enskild medlemsstat ska kunna ges tillstånd att ingå ett avtal med en stat utanför EU i särskilda frågor om tillämplig lag för privaträttsliga förpliktelser. Inom gemenskapen finns enhetliga allmänna regler om tillämplig lag i de s.k. Rom I- och Rom II-förordningarna. Gemenskapen är ensam behörig att med tredje land ingå avtal som påverkar användningen av reglerna.
Förslaget innebär att kommissionen ska kunna ge ett tillstånd om gemenskapen inte har ett eget intresse av avtal med det tredje landet, om medlemsstaten har ett särskilt intresse av avtalet och avtalet inte inverkar negativt på gemenskapsrätten. Förslaget innebär inte någon ändring i fördelningen av behörighet mellan medlemsstaterna och gemenskapen. Det omfattar som huvudregel inte avtal som ingås mellan fler än två stater.
Kommissionen har lämnat ett motsvarande förslag som avser avtal om vissa familjerättsliga frågor. De två förslagen behandlas i praktiken som ett paket.
Syftet med behandlingen i rådet är att informera om utgången vid Europaparlamentets omröstning i plenum den 7 maj 2009 och en förstaläsningsöverenskommelse med Europaparlamentet. Vidare uppkommer fråga om deklaration från rådet och kommissionen rörande framtida tillämpningsområden och omförhandling av avtal utom ramen för förordningarna.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Kommissionen har åberopat artikel 61 c, 65 och 67.5 EG samt medbeslutandeförfarande enligt artikel 251 EG.
Svensk ståndpunkt
Sverige är positivt till de instrument som har föreslagits och kan godta förstaläsningsöverenskommelsen.
Europaparlamentets inställning
Europaparlamentet har vid plenum den 7 maj 2009 vid första läsningen röstat ja till förslag med ändringar i enlighet med överenskommelse som träffats mellan de tre institutionerna vid trilog i april 2009.
Förslaget
Kommissionens ursprungliga förslag har modifierats genom en förstaläsningsöverenskommelse som träffats mellan de tre institutionerna. Sålunda ser förslaget enligt överenskommelsen ut enligt följande.
Sammanfattning
En medlemsstat som vill ha tillstånd att förhandla om ändringar av ett befintligt bilateralt avtal eller ett nytt sådant gör en anmälan till kommissionen. Kommissionen ska avgöra om det redan finns ett avtal mellan gemenskapen och det tredje landet i samma frågor eller om ett avtal väntas inom en nära framtid. Om så inte är fallet kan kommissionen ge tillstånd att inleda förhandlingar, om ytterligare två villkor är uppfyllda: dels att medlemsstaten har ett särskilt intresse av avtalet, dels att avtalet har begränsad inverkan på tillämpningen av gemenskapsrätten. Kommissionen ska ge slutligt tillstånd att ingå avtalet om den bedömer att det inte gör gemenskapsrätten ineffektiv eller undergräver funktionen hos dess system.
Tillämpningsområde
Förslagets tillämpningsområde begränsas till de områden som omfattas av förordning (EG) nr 593/2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) och förordning (EG) nr 864/2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II). Det kan endast användas med avseende på särskilda frågor.
Förfarandet som införs genom förslaget omfattar bilaterala avtal mellan en medlemsstat och ett tredjeland. Dessutom omfattas regionala avtal som ingås mellan ett begränsat antal medlemsstater och ett begränsat antal till medlemsstater gränsande tredjeländer, inriktat på den lokala situationen och som inte är öppet för anslutning för andra stater. Danmark ska vid tillämpning av förordningen inte anses som medlemsstat.
Förfarandet
Syftet med det föreslagna förfarandet är att skapa ett funktionellt system som samtidigt garanterar att gemenskapens regelverk kan skyddas.
Förfarandet förutsätter att medlemsstaterna meddelar kommissionen sin avsikt att inleda förhandlingar om ett nytt avtal eller om ändring av ett befintligt avtal. Inom tre månader bedömer sedan kommissionen om medlemsstaten kan inleda förhandlingarna. Ansökan avslås utan ytterligare prövning om gemenskapen redan har ingått ett avtal om samma sak med det berörda tredjelandet.
Bedömningen omfattar följande steg. Om gemenskapen ännu inte har ingått avtal med det berörda tredjelandet, måste kommissionen fastställa om ett sådant avtal förväntas inom 24 månader. Om så inte är fallet får kommissionen ge sitt bemyndigande förutsatt att två villkor är uppfyllda. Dels ska medlemsstaten visa att den har ett särskilt intresse av att ingå ett avtal med tredjelandet i fråga, särskilt på grund av ekonomiska, geografiska, kulturella, historiska, sociala eller politiska band mellan medlemsstaten och det tredjelandet. Dels ska kommissionen fastställa att det föreslagna avtalet har begränsad inverkan på en enhetlig och konsekvent tillämpning av gällande gemenskapsbestämmelser och på funktionen av det system som inrättas genom dessa bestämmelser.
Kommissionen kan sedan bemyndiga medlemsstaten att inleda förhandlingar.
Den kan utfärda förhandlingsdirektiv och begära att särskilda bestämmelser införs. Kommissionen kan delta i förhandlingarna mellan medlemsstaten och tredjelandet i egenskap av observatör eller hållas underrättad om utfallet av förhandlingarna under dess olika faser.
Avtalet ska innehålla en bestämmelse om att det kan sägas upp om gemenskapen skulle ingå ett avtal om samma frågor med tredjelandet i fråga.
Beslutet i frågan om förhandlingarna ska tillåtas eller inte fattas av kommissionen. Rådet och Europaparlamentet ska hållas informerade i händelse av avslagsbeslut.
Det sista steget i förfarandet rör avtalets ingående. Innan avtalstexten är slutgiltig ska medlemsstaten underrätta kommissionen om utgången av förhandlingarna och överlämna den framförhandlade avtalstexten. Kommissionen bedömer om avtalet överensstämmer med förhandlingsdirektiven och om avtalets ingående kan anses medföra negativa verkningar för det befintliga gemenskapssystemets funktion, i synnerhet i fråga om påverkan på gällande gemenskapsbestämmelser. Om bedömningen utfaller positivt ger kommissionen sitt bemyndigande. I motsatt fall får den berörda medlemsstaten inget bemyndigande att gå vidare med avtalet. Yttrande därom ska fattas inom tre månader från medlemsstatens underrättelse om förhandlingsresultatet.
Övergångs- och slutbestämmelser
Det föreslagna förfarandet är i huvudsak tillämpligt även i fall då en berörd medlemsstat när förordningen träder i kraft redan har inlett förhandlingar med tredjelandet i fråga eller redan har slutfört dem men ännu inte samtyckt till att bli bundet av avtalet.
Tidigast åtta år efter det att förordningen trätt i kraft ska kommissionen lägga fram en rapport om tillämpningen av förordningen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Tillämpningen av den föreslagna förordningen är begränsad till tre år efter kommissionens rapport. Rapporten ska åtföljas av ett lämpligt lagförslag om det i rapporten förordas att förordningen ska ersättas.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Förslaget avser frågor av rent EG-rättsligt slag. Ett genomförande av förslaget påverkar inte tillämpningen av gällande svenska regler och ger inte anledning till ändring av någon svensk författning.
Ekonomiska konsekvenser
Enligt kommissionen påverkar förslaget inte gemenskapens budget. Det kan inte antas att de föreslagna reglerna skulle medföra några ökade kostnader för staten på nationell nivå.
2009-05-25
Justitiedepartementet
Enheten för familjerätt och allmän förmögenhetsrätt
Rådets möte för rättsliga och inrikes frågor (RIF) den 4–5 juni 2009 i Luxemburg
Dagordningspunkt 15
Rubrik: Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av ett förfarande för förhandling och ingående av bilaterala avtal mellan medlemsstater och tredjeländer om områdesspecifika frågor avseende tillämplig lag för avtalsförpliktelser och utomobligatoriska förpliktelser
Dokument: KOM(2008) 893 slutlig
Tidigare dokument: Förordning om bilaterala avtal (I), Fakta-PM Justitiedepartementet 2008/09:FPM91
Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: nej
Bakgrund (inkl. syftet med behandlingen i rådet)
Kommissionen har lagt fram ett förslag om hur en enskild medlemsstat ska kunna ges tillstånd att ingå ett avtal med en stat utanför EU i särskilda frågor om tillämplig lag för privaträttsliga förpliktelser. Inom gemenskapen finns enhetliga allmänna regler om tillämplig lag i de s.k. Rom I- och Rom II-förordningarna. Gemenskapen är ensam behörig att med tredje land ingå avtal som påverkar användningen av reglerna.
Förslaget innebär att kommissionen ska kunna ge ett tillstånd om gemenskapen inte har ett eget intresse av avtal med det tredje landet, om medlemsstaten har ett särskilt intresse av avtalet och avtalet inte inverkar negativt på gemenskapsrätten. Förslaget innebär inte någon ändring i fördelningen av behörighet mellan medlemsstaterna och gemenskapen. Det omfattar som huvudregel inte avtal som ingås mellan fler än två stater.
Kommissionen har lämnat ett motsvarande förslag som avser avtal om vissa familjerättsliga frågor. De två förslagen behandlas i praktiken som ett paket.
Syftet med behandlingen i rådet är att informera om utgången vid Europaparlamentets omröstning i plenum den 7 maj 2009 och en förstaläsningsöverenskommelse med Europaparlamentet. Vidare uppkommer fråga om deklaration från rådet och kommissionen rörande framtida tillämpningsområden och omförhandling av avtal utom ramen för förordningarna.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Kommissionen har åberopat artikel 61 c, 65 och 67.5 EG samt medbeslutandeförfarande enligt artikel 251 EG.
Svensk ståndpunkt
Sverige är positivt till de instrument som har föreslagits och kan godta förstaläsningsöverenskommelsen.
Europaparlamentets inställning
Europaparlamentet har vid plenum den 7 maj 2009 vid första läsningen röstat ja till förslag med ändringar i enlighet med överenskommelse som träffats mellan de tre institutionerna vid trilog i april 2009.
Förslaget
Kommissionens ursprungliga förslag har modifierats genom en förstaläsningsöverenskommelse som träffats mellan de tre institutionerna. Sålunda ser förslaget enligt överenskommelsen ut enligt följande.
Sammanfattning
En medlemsstat som vill ha tillstånd att förhandla om ändringar av ett befintligt bilateralt avtal eller ett nytt sådant gör en anmälan till kommissionen. Kommissionen ska avgöra om det redan finns ett avtal mellan gemenskapen och det tredje landet i samma frågor eller om ett avtal väntas inom en nära framtid. Om så inte är fallet kan kommissionen ge tillstånd att inleda förhandlingar, om ytterligare två villkor är uppfyllda: dels att medlemsstaten har ett särskilt intresse av avtalet, dels att avtalet har begränsad inverkan på tillämpningen av gemenskapsrätten. Kommissionen ska ge slutligt tillstånd att ingå avtalet om den bedömer att det inte gör gemenskapsrätten ineffektiv eller undergräver funktionen hos dess system.
Tillämpningsområde
Förslagets tillämpningsområde begränsas till de områden som omfattas av förordning (EG) nr 593/2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) och förordning (EG) nr 864/2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II). Det kan endast användas med avseende på särskilda frågor.
Förfarandet som införs genom förslaget omfattar bilaterala avtal mellan en medlemsstat och ett tredjeland. Dessutom omfattas regionala avtal som ingås mellan ett begränsat antal medlemsstater och ett begränsat antal till medlemsstater gränsande tredjeländer, inriktat på den lokala situationen och som inte är öppet för anslutning för andra stater. Danmark ska vid tillämpning av förordningen inte anses som medlemsstat.
Förfarandet
Syftet med det föreslagna förfarandet är att skapa ett funktionellt system som samtidigt garanterar att gemenskapens regelverk kan skyddas.
Förfarandet förutsätter att medlemsstaterna meddelar kommissionen sin avsikt att inleda förhandlingar om ett nytt avtal eller om ändring av ett befintligt avtal. Inom tre månader bedömer sedan kommissionen om medlemsstaten kan inleda förhandlingarna. Ansökan avslås utan ytterligare prövning om gemenskapen redan har ingått ett avtal om samma sak med det berörda tredjelandet.
Bedömningen omfattar följande steg. Om gemenskapen ännu inte har ingått avtal med det berörda tredjelandet, måste kommissionen fastställa om ett sådant avtal förväntas inom 24 månader. Om så inte är fallet får kommissionen ge sitt bemyndigande förutsatt att två villkor är uppfyllda. Dels ska medlemsstaten visa att den har ett särskilt intresse av att ingå ett avtal med tredjelandet i fråga, särskilt på grund av ekonomiska, geografiska, kulturella, historiska, sociala eller politiska band mellan medlemsstaten och det tredjelandet. Dels ska kommissionen fastställa att det föreslagna avtalet har begränsad inverkan på en enhetlig och konsekvent tillämpning av gällande gemenskapsbestämmelser och på funktionen av det system som inrättas genom dessa bestämmelser.
Kommissionen kan sedan bemyndiga medlemsstaten att inleda förhandlingar.
Den kan utfärda förhandlingsdirektiv och begära att särskilda bestämmelser införs. Kommissionen kan delta i förhandlingarna mellan medlemsstaten och tredjelandet i egenskap av observatör eller hållas underrättad om utfallet av förhandlingarna under dess olika faser.
Avtalet ska innehålla en bestämmelse om att det kan sägas upp om gemenskapen skulle ingå ett avtal om samma frågor med tredjelandet i fråga.
Beslutet i frågan om förhandlingarna ska tillåtas eller inte fattas av kommissionen. Rådet och Europaparlamentet ska hållas informerade i händelse av avslagsbeslut.
Det sista steget i förfarandet rör avtalets ingående. Innan avtalstexten är slutgiltig ska medlemsstaten underrätta kommissionen om utgången av förhandlingarna och överlämna den framförhandlade avtalstexten. Kommissionen bedömer om avtalet överensstämmer med förhandlingsdirektiven och om avtalets ingående kan anses medföra negativa verkningar för det befintliga gemenskapssystemets funktion, i synnerhet i fråga om påverkan på gällande gemenskapsbestämmelser. Om bedömningen utfaller positivt ger kommissionen sitt bemyndigande. I motsatt fall får den berörda medlemsstaten inget bemyndigande att gå vidare med avtalet. Yttrande därom ska fattas inom tre månader från medlemsstatens underrättelse om förhandlingsresultatet.
Övergångs- och slutbestämmelser
Det föreslagna förfarandet är i huvudsak tillämpligt även i fall då en berörd medlemsstat när förordningen träder i kraft redan har inlett förhandlingar med tredjelandet i fråga eller redan har slutfört dem men ännu inte samtyckt till att bli bundet av avtalet.
Tidigast åtta år efter det att förordningen trätt i kraft ska kommissionen lägga fram en rapport om tillämpningen av förordningen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Tillämpningen av den föreslagna förordningen är begränsad till tre år efter kommissionens rapport. Rapporten ska åtföljas av ett lämpligt lagförslag om det i rapporten förordas att förordningen ska ersättas.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Förslaget avser frågor av rent EG-rättsligt slag. Ett genomförande av förslaget påverkar inte tillämpningen av gällande svenska regler och ger inte anledning till ändring av någon svensk författning.
Ekonomiska konsekvenser
Enligt kommissionen påverkar förslaget inte gemenskapens budget. Det kan inte antas att de föreslagna reglerna skulle medföra några ökade kostnader för staten på nationell nivå.