RIF dp. 10 rådsPM - Japan
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2008/09:145ADE
Rådspromemoria | ||
2009-02-16 | ||
Justitiedepartementet |
Enheten för brottmålsärenden och internationellt rättsligt samarbete (BIRS) |
Rådets möte (rättsliga och inrikes frågor) den 26-27 februari 2009
Dagordningspunkt 10
Rubrik: Förhandlingsmandat för ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan EU och Japan.
Dokument: har ännu inte presenterats
Tidigare dokument: 10070/3/08 REV 3 COPEN 108 COASI 106 (RESTREINT UE)
Frågan har inte tidigare behandlats vid samråd med EU-nämnden.
Bakgrund
Under våren 2007 inleddes informella diskussioner angående ett eventuellt avtal mellan EU och Japan om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. I november 2008 sände den japanske EU-ambassadören ett brev till ordförandeskapet där det föreslogs att formella förhandlingar skulle inledas. Frågan behandlades av Coreper i december 2008. Medlemsstaterna antog ordförandeskapets förslag att förhandlingar skulle inledas efter det att ett förhandlingsmandat tagits fram.
Ordförandeskapet har presenterat ett förslag till förhandlingsmandat som har diskuterats på expertnivå och vid CATS den 10-11 februari.
Syftet med behandlingen vid RIF den 26-27 februari 2009 är att nå en politisk överenskommelse om förhandlingsmandatet. Därefter är planen att förhandlingarna med Japan ska påbörjas samt att dessa ska avslutas i höst under det svenska ordförandeskapet.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Den rättsliga grunden för avtalet är artiklarna 24 och 38 i fördraget om Europeiska unionen. Förhandlingsmandatet ska beslutas i rådet med enhällighet. Förhandlingarna kommer att skötas av ordförandeskapet assisterat av kommissionen. Avtalet ska för EU:s räkning sedan beslutas av rådet med enhällighet.
Svensk ståndpunkt
Sverige är positivt till ett avtal med Japan på området för straffrättsligt samarbete och anser att ett avtal skapar ett mervärde för EU som helhet. Även om antalet ärenden med Japan inte är stort kommer avtalet att underlätta för svenska brottsbekämpande myndigheter att erhålla hjälp i de fall där det behövs. Det finns vidare ett politiskt mervärde i att EU knyter närmare kontakter med Japan. Ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU och Japan innebär utveckling av samarbetet mellan dessa parter på ett nytt område. Japan är en viktig strategisk partner för EU och inte minst mot den bakgrunden finns ett mervärde i avtalet.
Sverige kan därmed stödja att ett avtal förhandlas med Japan. Vidare kan Sverige stödja det av ordförandeskapet presenterade förslaget till förhandlingsmandat. När det sedan gäller de åtgärder som mandatet omfattar och under vilka förutsättningar och villkor hjälpen lämnas innebär detta inga förändringar för Sveriges del. Nuvarande lagstiftning omfattar alla dessa åtgärder (och mer) och de förutsättningar under vilka vi bistår en annan stat kommer inte heller att behöva förändras.
Generellt är Sveriges inställning att det är nödvändigt för att effektiva förhandlingar ska kunna föras att mandatet lämnar visst utrymme åt förhandlarna och inte reglerar allt i detalj, vilket är något det föreslagna mandatet återspeglar. Vad gäller Sveriges inställning till vissa särskilda frågor som omfattas av mandatet kan följande anföras.
Dubbel straffbarhet
I mandatet anges att kravet på dubbel straffbarhet ska begränsas till att omfatta endast begäran om rättslig hjälp avseende tvångsmedel. Detta återspeglar gällande lagstiftning i Sverige och vi kan således stödja mandatet i denna del. I mandatet anges f.n. särskilda krav vad gäller brottet ”deltagande i kriminell organisation”, dvs. att bistånd inte kan vägras enbart på den grunden att det rör sig om det aktuella brottet, även när det rör sig om tvångsåtgärder. Innebörden av denna del av mandatet är inte helt klar och bör således klargöras innan mandatet antas. Det kan emellertid konstateras att en medlemsstat alltid kommer kunna vägra bistånd med hänsyn till allmänna rättsprinciper oavsett vilket brott som avses, t.ex. om i grundlag skyddade rättigheter skulle undergrävas.
Döds- och livstidsstraffet
I Japan tillämpas dödsstraff och livstidsstraff. Mandatet tar särskilt upp denna fråga och ett absolut krav är att en stat alltid ska kunna försäkra sig om att bevisning som översänds till Japan inte under några omständigheter ska kunna användas i en process om kan leda till utdömande av dödsstraff (och för en medlemsstat, livstidsstraff). Under förhandlingarna med Japan ska denna fråga lösas. Det kan noteras att i ett avtal med USA om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål från 2003 löstes denna fråga på så sätt att staterna använder sig av en allmän vägransgrund så att staten i fråga kan vägra rättslig hjälp om det skulle ”strida mot allmänna rättsprinciper”. En sådan bestämmelse finns också i svensk lag.
Europaparlamentets inställning
Europaparlamentet har inte yttrat sig än.
Förslaget
Mandatet har som allmän utgångspunkt att förhandlingarna ska ske utifrån existerande internationella överenskommelser om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål, särskilt Europarådets konvention från 1959 med två tillhörande tilläggsprotokoll i samma ämne. En annan utgångspunkt är att överenskommelsen ska innehålla nödvändiga garantier för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Syftet med avtalet är att skapa ett mervärde i relationerna EU och Japan i allmänhet och brottsbekämpning i synnerhet.
Mandatet specificerar ett antal frågor som bör vara en utgångspunkt i de kommande förhandlingarna. De åtgärder som regleras i de ovannämnda instrumenten bör inkluderas i ett avtal med Japan, t.ex. husrannsakan och beslag, förhör under förundersökning, bevisupptagning vid domstol, delgivning, användande av videokonferenser och utbyte av uppgifter ur kriminalregister. Andra åtgärder som anges är utbyte av bankinformation och spontant (=frivilligt) informationsutbyte samt verkställighet av förverkandebeslut. När det sedan gäller förfarandet är utgångspunkten att de förfaranden som gäller enligt nämnda Europarådsinstrument även ska användas här, t.ex. användande av centralmyndigheter.
När det gäller på vilka grunder en stat ska kunna vägra bistånd ska de möjligheter som idag finns i Europarådets konvention från 1959 med tillhörande protokoll användas fullt ut. Skydd av personuppgifter ska garanteras. Dubbel straffbarhet vid användande av tvångsmedel ska vara en utgångspunkt. En medlemsstat ska aldrig vara skyldig att bistå i de fall bevisning används i ett förfarande som kan leda till dödsstraff eller, i förhållande till en medlemsstat, livstidsstraff.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål tillåter redan i dess nuvarande lydelse att vi bistår Japan med samtliga de åtgärder som omfattas av mandatet, enligt det förfarande som föreslås i mandatet och med de möjligheter att avslå en begäran som anges i mandatet. Några lagändringar kommer alltså inte att krävas med anledning av ett kommande avtal.
Ekonomiska konsekvenser
Det är i dagsläget inte möjligt att närmare bedöma vilka budgetära konsekvenser förslaget kan få. Eventuella budgetära konsekvenser, såväl nationella som inom EU, ska dock finansieras inom befintlig budgetram.
Övrigt
-