Rapport GAERC-bistånd den 10-11 nov 2008
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2008/09:234F9C
REGERINGSKANSLIET
Utrikesdepartementet Arbetspapper ()
2008-11-18
Utrikesdepartementet
Arbetspapper
2008-11-18
Enheten för multilateralt utvecklingssamarbete (MU)
EU-gruppen
Tove Skagerwall
Telefon 08-405 51 78
E-post: tove.skagerwall@foreign.ministry.se
Delges:
Möte med rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser (GAERC) Biståndsministrarnas session 11 november 2008: Översiktsrapporten
Sammanfattning:
1. Doha (Préparation de la conférence sur le financement du développement (Doha, 29 novembre-2 décembre 2008) – Diskussionen fokuserade på följande utestående frågor i rådsslutsatserna: upprättandet av tidtabeller för ODA-åtaganden på 0,7 % ODA/GNI för 2015. En uppgörelse som nämnde 2010 kunde nås genom ett kompromissförslag från ORDF baserat på förslag från två MS. Paragraf 40 om innovativa finansieringskällor löstes ut genom ett förslag från ett MS och som accepterades av övriga. I övrigt enades man om ett antal mindre kontroversiella ändringar. I tillägg till rådsslutsatserna gav MS sitt stöd till en ORDF-deklaration som gjorde en koppling mellan reformen av den internationella finansiella systemet och de utmaningar som utvecklingsländerna stod inför.
2. Regional integration och EPAs (Intégration régionale et accords de partenariat économique (APE)) – Rådsslutsatserna redan överenskomna vid COREPER den 5 november och istället en generell diskussion om den framtida förhandlingsprocessen. Många MS underströk behovet av flexibilitet i EPA-förhandlingarna. KOM (Michel, Ashton) öppna för bredare och bättre dialog med MS och med AVS-sidan om EPA-processen.
3. DRK - Kort återkoppling från ORDF, KOM och ett MS om situationen i östra DRK, med fokus på den humanitära situationen.
4. Övriga frågor – Middagsdiskussion: 1) Afghanistan; 2) livsmedelssäkerhet
* * *
Inledning
Mötet leddes av biståndsminister Alain Joyandet (Sécretaire d’Etat). Sverige representerades av biståndsminister Gunilla Carlsson.
Huvuddelen av biståndssegmentet ägnades åt diskussionspunkten om Doha för att nå en EU-position inför uppföljningskonferensen om utvecklingsfinansiering som skulle äga rum i Doha 29 november-2 december 2008. Andra punkter på dagordningen var Regional integration och EPAs; samt DRK. I övrigt antogs som A-punkter följande rådsslutsatser: “lokala myndigheter som utvecklingsaktörer; «stärkande av hälsosystem »; « livsmedelskrisen » ; samt « EPAs ». Utöver diskussionspunkterna nedan anordnades en middag 10 november då följande frågor diskuterades: Afghanistan samt livsmedelssäkerhet.
****
1. Doha (Préparation de la conférence sur le financement du développement (Doha, 29 novembre-2 décembre 2008)
ORDF (Joyandet) inledde med att ringa in förberedelserna inför Doha-konferensen i kontexten av de stora utmaningar som EU hade framför sig vad gällde finanskrisen och hur ett Bretton Woods II skulle kunna utformas.
ORDF nämnde att man skulle ha ett möte med AU innan Washington-mötet 15 november för att bl a diskutera vilken typ av Bretton Woods II som man skulle vilja se för utvecklingsländerna. Vidare skulle man i marginalen till EDDs i Strasbourg anordna en lunch för G20s biståndsministrar utökad till EU, AU och övriga ministrar på plats (bl a från Latinamerika). EU hade också inbjudits till ett möte på statschefsnivå anordnat av Emiren av Qatar dagen innan Doha.
Mot denna bakgrund betonade Joyandet vikten av att lösa ut de utestående frågorna i rådsslutsatserna för att kunna nå en EU-position inför Doha. Sammanfattningsvis kom diskussionen att fokusera på följande utestående frågor i rådsslutsatserna:
Paragraferna 34 och 35 om upprättandet av tidtabeller som visade hur EU avsåg uppnå sina ODA-åtaganden för 2015, dvs 0,7 % ODA/ GNI samt en uppmaning till alla andra givare att göra detsamma – KOM och en grupp MS insisterade på att sätta en deadline till 2010 för upprättande av dessa tidtabeller. En annan grupp MS med ffa de sk nya MS ansåg att ORDFs text var balanserad och representerade vad man maximalt kunde acceptera. Efter att ha initialt konstaterat att det inte fanns något konsensus om förslaget om en deadline till 2010, öppnade ORDF upp för en förhandling om en kompromiss efter starka inlägg från ffa SE, men även från andra MS. En uppgörelse nåddes på basis av förslag från två MS. Flera MS och KOM välkomnade referenser till EUs åtaganden gentemot LDCs i texten. Flera av de sk nya MS ansåg att dessa åtaganden var väl ambitiösa men kunde acceptera rådsslutsatserna.
Paragraf 16 om ”policy space” – Ett MS ansåg att begreppet var otydligt och föreslog en strykning. Man ansåg det viktigare att understryka vikten av utvecklingsländernas ägarskap. SE och ett annat MS uttryckte stöd för strykningen. För ett annat MS var det dock mycket viktigt att behålla konceptet i texten och man förtydligade att det handlade om ”policy space” i beslutsfattande om ekonomiska frågor. ORDF noterade att det fanns en del sympati för strykningen men de flesta MS ansåg att liggande ORDF-text var balanserad och ville inte stödja en strykning. En uppgörelse nåddes som innebar att begreppet förblev i texten som i övrigt försvagade något (”acknowledge ersattes med ”understand”).
Paragraf 40 om innovativa finansieringskällor för att finansiera utveckling – ett MS föreslog ett tillägg ”including through the carbon market” som innan mötet hade förhandlats mellan ffa SE och två andra MS.
SE och ett annat MS hade tidigare under CODEV-förhandlingarna lagt starka reservationer rörande förslag från ORDF om text som refererade till att använda intäkter bl a från handel med utsläppsrätter för finansiering av utveckling. Alla MS kunde acceptera kompromissen.
Ett MS föreslog ytterligare ett antal okontroversiella ändringar i paragraferna 8, 40 och 54 som med en mindre förändring kunde antas.
KOM (Michel) betonade att det internationella samfundet stod inför stora utmaningar både vad gällde ODA-nivåer och global ”governance”. Dessa utmaningar måste ses i ljuset av klimatförändringarna, livsmedelskrisen och finanskrisen. Michel betonade att de utvecklingsframsteg som hittills uppnåtts riskerade att gå förlorade i och med finanskrisen. Michel konstaterade att ODA-nivåerna sjunkit och att man såg uttryck för dålig samhällstyrning i ett antal länder. Michel påpekade även att finanskrisen var ett resultat av dålig samhällstyrning i de utvecklade länderna. När ett nytt internationellt finansiellt ramverk nu skulle skapas fick Doha inte bli en konferens i marginalen. Utvecklingsfinansiering var en viktig del i den nya ekonomiska paradigm som måste skapas. Det fanns en stor risk för global recession och en Nord-Syd-konfrontation. Doha-konferensen och dess resultat borde ses som en del av det internationella samfundets respons till denna situation. Han ansåg att en Bretton Woods II inte endast borde fokusera på finansiella frågor utan också en rättvis globalisering. EU skulle kunna spela en viktig roll som brygga mellan G20 och G77 i ansträngningarna att omstöpa ”world governance”.
Vad gällde frågan om tidtabeller i paragraferna 34 och 35 ansåg Michel att EU måste enas om en deadline till 2010. Detta skulle också uppmuntra andra givare till en mer rättvis bördefördelning. I sitt andra inlägg underströk Michel att EU inte kunde spela en ledande roll i Doha om man vägrade att sätta ett datum för tidtabellerna. Han sade vidare att Washington-mötet skulle be sk framväxande ekonomier att tillhandahålla mer finansiering genom IMF. Det var därför extra viktigt att EU kunde ge en stark signal om att man stod fast vid sina ODA-åtaganden. Han hotade med att KOM annars skulle gå ut med en egen deklaration i Doha.
SE (Carlsson) påminde om att det inte endast handlade om ODA-nivåer utan också om samstämmighet och frihandel. Utvecklingsländerna var dock de som drabbades hårdast när den globala efterfrågan gick ned och export av råvaror minskade, samt när transfereringar minskade. Utvecklingssamarbete kunde göra skillnad i en sådan situation. Det var av trovärdighetsskäl viktigt att EU visade att man menade allvar med att sätta upp tidtabeller genom att sätta en deadline till 2010.
Hon förstod flera av de andra MSs svårigheter men SE hade också en nedgång i ekonomin. Det var viktigt att inte endast se om sitt eget hus utan istället samla krafter tillsammans och ge ett starkt kollektivt budskap om att man menade allvar med sina åtaganden. Carlsson uttryckte också sympati för det förslaget om att ta bort begreppet ”policy space”. Det var oklart vad som åsyftades i denna text.
Under den andra bordsrundan om tidtabellerna – och efter att kompromissförslaget om att använda 2010 ”as a target date” hade förkastats av de MS som var motståndare till en 2010-deadline - gjorde Carlsson ett starkt inlägg som i tillägg till att stödja kompromissförslaget ffa uttryckte besvikelse över de inlägg som pekat på att många MS inte var beredda att leverera på sina åtaganden. Hon pekade på att de största ODA-bidragsgivarna som redan uppfyllt 0,7% ODA/GNI eller mer inte längre kunde acceptera att övriga var ovilliga att stå för sina åtaganden och istället ”gömde sig” bakom de kollektiva siffrorna som de största bidragsgivarna bidrog till att upprätthålla. Det var inte en rättvis bördefördelning. Carlsson konstaterade att hon måste arbeta hårt för att kunna svara inför riksdagen om varför Sverige skulle ha en så ambitiös utvecklingspolitik och hon underströk därför det nödvändiga i att alla länder bidrog. Hon uppmanade länder som inte ville ha en deadline för tidtabeller att tala klarspråk, ville man inte ha tidtabeller så trodde man inte heller på utvecklingsfinansiering och de åtaganden man tidigare gjort. Carlsson slog därför fast att hon tyvärr inte kunde hjälpa ordförandeskapet med en svag kompromiss och att hon var djupt besviken på de länder som minskade sitt bistånd. Carlsson fick sedan stöd av flera MS.
Efter två bordsrundor där många likasinnade MS uttalat stöd för ett starkare kompromissförslag föreslog ORDF att man skulle arbeta med denna som utgångspunkt. Efter en paus cirkulerade ORDF en text som också tagit med ett MS förslag till kompromisstext som stöddes av de sk nya MS. En uppgörelse kunde därmed nås.
ORDF avslutade agendapunkten med att söka MS stöd för en ORDF- deklaration som pekade på kopplingarna mellan reformen av det internationella finansiella systemet och de globala utmaningar som utvecklingsländerna stod inför samt en uppmaning om att utvecklingsländerna måste associeras med processen.
2. Regional integration och EPAs (Intégration régionale et accords de partenariat économique (APE)
ORDF (Joyandet) sammanfattade ansatsen och innehållet i KOMs meddelande om regional integration som presenterats den 1 oktober och de rådsslutsatser som kunnat antas på COREPER-nivå den 5 november.
ORDF menade att det nu var viktigt att bygga på de existerande interim-avtalen och fortsätta arbetet mot fulla regionala EPA-avtal. I det vidare arbetet var det även viktigt att ta särskild hänsyn till frågan om livsmedelsäkerhet och MUL-ländernas situation, samt att ha en tydlig hållning angående frågan om flexibilitet.
KOM (Michel) poängterade att regional integration handlade om mycket mer än bara handel och även inom ramen för EPA-förhandlingarna var det viktigt med en bred politisk ansats – detta var ju också politiska avtal. KOM lyfte fram vikten av dialog med AVS-sidan och berättade att man redan haft många gemensamma diskussioner, bland annat vid EU-AVS:s Gemensamma Råd i juni 2008 och vid College-to-College mötet med Afrikanska Unions kommission i oktober 2008. Det var viktigt med olika typer av dialog med de olika regionerna, vars behov och situation inte var de samma. KOM underströk här även betydelsen av de regionala aid-for-trade paketen – det var viktigt att EU gemensamt kunde hjälpa till med genomförandet av EPA-avtalen. KOM hade nyligen slutfört programmeringen av de regionala indikativa programmen (RIPs) under EUF-10 och jämfört med EUF-9 hade man nästan dubblerat det regionala anslaget. KOM avslutade med att poängtera att AVS-sidan hade höga förväntningar på EPA-processen och att det var viktigt att EU kunde hjälpas åt att infria dem.
KOM (Ashton, ny kommissionär för handelsfrågor) tackade biståndsministrarna för välkomnandet. Det var viktigt och riktigt att placera EPA-processen i ett bredare sammanhang om regional integration och att handelsfrågor under den finansiella krisen nu var viktigare än någonsin. Mot denna bakgrund skulle KOMs syfte vara att arbeta mot hållbar utveckling i AVS-länderna och genom bistånd och handel hjälpa länderna att utvecklas och integreras i den globala ekonomin. KOM ville ha en dialog om detta med AVS-länderna så snart som möjligt och man var öppen för viss flexibilitet, inom ramen för WTOs regelverk. Om länder eller regioner kände tveksamhet kring aspekter i de ingångna interim-avtalen kunde KOM öppna för att omdiskutera vissa delar (re-visit certain aspects). Slutligen underströk KOM att man hoppades kunna fortsätta denna diskussion med MS så snart som möjligt.
Sju MS gjorde uttalanden om regional integration och EPAs. Man välkomnade Ashton som ny kommissionär och såg fram emot det nya samarbetet. Vikten av flexibilitet betonades och man välkomnade att Ashton lyfte fram frågan. Vidare framhölls att den främsta målsättningen borde vara att visa dessa länder att EPA-avtalen kunde bidra till utveckling och välstånd.
Flera MS framförde vikten av att bygga på det momentum som skapats efter undertecknandet av det första regionala avtalet med Cariforum på Barbados den 15 oktober.
KOM (Michel) tackade MS för kommentarer och stöd. KOM(Ashton) tackade för välkomnandet och höll med MS om att det skulle vara bra med mer diskussion om detta. Man noterade att flertalet MS tagit upp frågan om flexibilitet och detta var någonting man funderade på även inom KOM. KOM funderade just nu på att bjuda in till regionala konsultationer med de sex regionerna (detta var, både av logistiska och politiska skäl bättre än ett möte med samtliga AVS-länder). KOM var öppna för dialog och förslag från MS och stödde en tätare kontakt med den private sektorn, det civila samhället och MS.
ORDF avslutade med att notera att rådsslutsatser kunde antas och att man hoppandes kunna fortsätta denna diskussion vid ett senare tillfälle.
3. DRK
ORDF (Joyandet) berättade kort om sitt besök i DRK, i synnerhet Kivu. Vid det regionala toppmötet den 7 november hade det funnit konsensus om att det viktigaste var att genomföra de existerande Nairobi- och Goma-avtalen. AUs ordförande Kikwete (Tanzanias President) hade haft en drivande roll och nomineringarna av Obasanjo (FN) och Mkapa (AU) som speciella sändebud var positiva steg. ORDF lyfte fram de 1.6 miljoner IDPs som fanns i DRK och att de pågående stridigheterna ofta gjorde det svårt att nå de behövande. Det fanns dock vissa positiva tendenser – det fanns ett starkt engagemang och ägandeskap från AU och ORDF hade arbetat med UNSG med att försöka ”re-strukturera” MONUC, med fokus på Kivu. Det var viktigt att fortsätta med ett nära samarbete med FN generellt och UNSG Ban Ki-Moon i synnerhet.
Ett MS tyckte inte att man skulle gå tillbaka till utrikesministrarnas diskussion dagen innan. Som biståndsministrar var det istället viktigt att fokusera på den humanitära dimensionen. Situationen i Kivu var mycket allvarlig – över 2.5 miljoner människor var direkt drabbade av konflikten och hjälp behövdes på alla nivåer, inklusive livsmedelshjälp. Man hoppades kunna ha en debatt om detta inom EU och att alla länder skulle kunna informera om sina initiativ och projekt. Landet hade nyligen tagit beslut om stöd om 5 miljoner EUR.
KOM (L. Michel) välkomnade ORDFs inledning och inlägget av MS. Man höll med om att den humanitära situationen var oerhört allvarlig och flaggade för att man ville ha en fortsatt diskussion om detta med MS, bland annat angående en större roll för ECHO.
4. Övriga frågor
Middagsdiskussion 10 november 2008:
Afghanistan
Vid middagen diskuterades Afghanistan. Det betydelsefulla i att framsteg kunde påvisas på utvecklingsområdet präglade diskussionen.
Här fanns en klar frustration. Vikten av FNs roll och det angelägna i att följa utvecklingen fram till valen lyftes fram. Vikten av god givarsamordning betonades. USA borde pressas för att medverka till en bättre samordning. Problemen i landet var många, talibanernas roll, kvinnans ställning, korruptionen osv. En bättre beredskap för humanitära insatser borde finnas. EUPOLs roll diskuterades och vikten av att denna insats kunde ge bättre resultat. Förhoppningar fanns nu på valet av Atmar. Det angelägna i att arbeta genom den afghanska regeringen lyftes fram. Det fanns en samsyn i att biståndsministrarna alltför sällan diskuterade Afghanistan. Frågan om EUs strategi för Afghanistan kommer att återkomma på kommande utvecklings-GAERC.
Livsmedelssäkerhet
Under middagen diskuterades också livsmedelskrisen och den livsmedelsfacilitet varom rådet snart skulle fatta beslut. Betydande frustration visades över att finansieringen av denna facilitet ännu inte var löst.
Utrikesdepartementet Arbetspapper ()
2008-11-18
Utrikesdepartementet
Arbetspapper
2008-11-18
Enheten för multilateralt utvecklingssamarbete (MU)
EU-gruppen
Tove Skagerwall
Telefon 08-405 51 78
E-post: tove.skagerwall@foreign.ministry.se
Delges:
Möte med rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser (GAERC) Biståndsministrarnas session 11 november 2008: Översiktsrapporten
Sammanfattning:
1. Doha (Préparation de la conférence sur le financement du développement (Doha, 29 novembre-2 décembre 2008) – Diskussionen fokuserade på följande utestående frågor i rådsslutsatserna: upprättandet av tidtabeller för ODA-åtaganden på 0,7 % ODA/GNI för 2015. En uppgörelse som nämnde 2010 kunde nås genom ett kompromissförslag från ORDF baserat på förslag från två MS. Paragraf 40 om innovativa finansieringskällor löstes ut genom ett förslag från ett MS och som accepterades av övriga. I övrigt enades man om ett antal mindre kontroversiella ändringar. I tillägg till rådsslutsatserna gav MS sitt stöd till en ORDF-deklaration som gjorde en koppling mellan reformen av den internationella finansiella systemet och de utmaningar som utvecklingsländerna stod inför.
2. Regional integration och EPAs (Intégration régionale et accords de partenariat économique (APE)) – Rådsslutsatserna redan överenskomna vid COREPER den 5 november och istället en generell diskussion om den framtida förhandlingsprocessen. Många MS underströk behovet av flexibilitet i EPA-förhandlingarna. KOM (Michel, Ashton) öppna för bredare och bättre dialog med MS och med AVS-sidan om EPA-processen.
3. DRK - Kort återkoppling från ORDF, KOM och ett MS om situationen i östra DRK, med fokus på den humanitära situationen.
4. Övriga frågor – Middagsdiskussion: 1) Afghanistan; 2) livsmedelssäkerhet
* * *
Inledning
Mötet leddes av biståndsminister Alain Joyandet (Sécretaire d’Etat). Sverige representerades av biståndsminister Gunilla Carlsson.
Huvuddelen av biståndssegmentet ägnades åt diskussionspunkten om Doha för att nå en EU-position inför uppföljningskonferensen om utvecklingsfinansiering som skulle äga rum i Doha 29 november-2 december 2008. Andra punkter på dagordningen var Regional integration och EPAs; samt DRK. I övrigt antogs som A-punkter följande rådsslutsatser: “lokala myndigheter som utvecklingsaktörer; «stärkande av hälsosystem »; « livsmedelskrisen » ; samt « EPAs ». Utöver diskussionspunkterna nedan anordnades en middag 10 november då följande frågor diskuterades: Afghanistan samt livsmedelssäkerhet.
****
1. Doha (Préparation de la conférence sur le financement du développement (Doha, 29 novembre-2 décembre 2008)
ORDF (Joyandet) inledde med att ringa in förberedelserna inför Doha-konferensen i kontexten av de stora utmaningar som EU hade framför sig vad gällde finanskrisen och hur ett Bretton Woods II skulle kunna utformas.
ORDF nämnde att man skulle ha ett möte med AU innan Washington-mötet 15 november för att bl a diskutera vilken typ av Bretton Woods II som man skulle vilja se för utvecklingsländerna. Vidare skulle man i marginalen till EDDs i Strasbourg anordna en lunch för G20s biståndsministrar utökad till EU, AU och övriga ministrar på plats (bl a från Latinamerika). EU hade också inbjudits till ett möte på statschefsnivå anordnat av Emiren av Qatar dagen innan Doha.
Mot denna bakgrund betonade Joyandet vikten av att lösa ut de utestående frågorna i rådsslutsatserna för att kunna nå en EU-position inför Doha. Sammanfattningsvis kom diskussionen att fokusera på följande utestående frågor i rådsslutsatserna:
Paragraferna 34 och 35 om upprättandet av tidtabeller som visade hur EU avsåg uppnå sina ODA-åtaganden för 2015, dvs 0,7 % ODA/ GNI samt en uppmaning till alla andra givare att göra detsamma – KOM och en grupp MS insisterade på att sätta en deadline till 2010 för upprättande av dessa tidtabeller. En annan grupp MS med ffa de sk nya MS ansåg att ORDFs text var balanserad och representerade vad man maximalt kunde acceptera. Efter att ha initialt konstaterat att det inte fanns något konsensus om förslaget om en deadline till 2010, öppnade ORDF upp för en förhandling om en kompromiss efter starka inlägg från ffa SE, men även från andra MS. En uppgörelse nåddes på basis av förslag från två MS. Flera MS och KOM välkomnade referenser till EUs åtaganden gentemot LDCs i texten. Flera av de sk nya MS ansåg att dessa åtaganden var väl ambitiösa men kunde acceptera rådsslutsatserna.
Paragraf 16 om ”policy space” – Ett MS ansåg att begreppet var otydligt och föreslog en strykning. Man ansåg det viktigare att understryka vikten av utvecklingsländernas ägarskap. SE och ett annat MS uttryckte stöd för strykningen. För ett annat MS var det dock mycket viktigt att behålla konceptet i texten och man förtydligade att det handlade om ”policy space” i beslutsfattande om ekonomiska frågor. ORDF noterade att det fanns en del sympati för strykningen men de flesta MS ansåg att liggande ORDF-text var balanserad och ville inte stödja en strykning. En uppgörelse nåddes som innebar att begreppet förblev i texten som i övrigt försvagade något (”acknowledge ersattes med ”understand”).
Paragraf 40 om innovativa finansieringskällor för att finansiera utveckling – ett MS föreslog ett tillägg ”including through the carbon market” som innan mötet hade förhandlats mellan ffa SE och två andra MS.
SE och ett annat MS hade tidigare under CODEV-förhandlingarna lagt starka reservationer rörande förslag från ORDF om text som refererade till att använda intäkter bl a från handel med utsläppsrätter för finansiering av utveckling. Alla MS kunde acceptera kompromissen.
Ett MS föreslog ytterligare ett antal okontroversiella ändringar i paragraferna 8, 40 och 54 som med en mindre förändring kunde antas.
KOM (Michel) betonade att det internationella samfundet stod inför stora utmaningar både vad gällde ODA-nivåer och global ”governance”. Dessa utmaningar måste ses i ljuset av klimatförändringarna, livsmedelskrisen och finanskrisen. Michel betonade att de utvecklingsframsteg som hittills uppnåtts riskerade att gå förlorade i och med finanskrisen. Michel konstaterade att ODA-nivåerna sjunkit och att man såg uttryck för dålig samhällstyrning i ett antal länder. Michel påpekade även att finanskrisen var ett resultat av dålig samhällstyrning i de utvecklade länderna. När ett nytt internationellt finansiellt ramverk nu skulle skapas fick Doha inte bli en konferens i marginalen. Utvecklingsfinansiering var en viktig del i den nya ekonomiska paradigm som måste skapas. Det fanns en stor risk för global recession och en Nord-Syd-konfrontation. Doha-konferensen och dess resultat borde ses som en del av det internationella samfundets respons till denna situation. Han ansåg att en Bretton Woods II inte endast borde fokusera på finansiella frågor utan också en rättvis globalisering. EU skulle kunna spela en viktig roll som brygga mellan G20 och G77 i ansträngningarna att omstöpa ”world governance”.
Vad gällde frågan om tidtabeller i paragraferna 34 och 35 ansåg Michel att EU måste enas om en deadline till 2010. Detta skulle också uppmuntra andra givare till en mer rättvis bördefördelning. I sitt andra inlägg underströk Michel att EU inte kunde spela en ledande roll i Doha om man vägrade att sätta ett datum för tidtabellerna. Han sade vidare att Washington-mötet skulle be sk framväxande ekonomier att tillhandahålla mer finansiering genom IMF. Det var därför extra viktigt att EU kunde ge en stark signal om att man stod fast vid sina ODA-åtaganden. Han hotade med att KOM annars skulle gå ut med en egen deklaration i Doha.
SE (Carlsson) påminde om att det inte endast handlade om ODA-nivåer utan också om samstämmighet och frihandel. Utvecklingsländerna var dock de som drabbades hårdast när den globala efterfrågan gick ned och export av råvaror minskade, samt när transfereringar minskade. Utvecklingssamarbete kunde göra skillnad i en sådan situation. Det var av trovärdighetsskäl viktigt att EU visade att man menade allvar med att sätta upp tidtabeller genom att sätta en deadline till 2010.
Hon förstod flera av de andra MSs svårigheter men SE hade också en nedgång i ekonomin. Det var viktigt att inte endast se om sitt eget hus utan istället samla krafter tillsammans och ge ett starkt kollektivt budskap om att man menade allvar med sina åtaganden. Carlsson uttryckte också sympati för det förslaget om att ta bort begreppet ”policy space”. Det var oklart vad som åsyftades i denna text.
Under den andra bordsrundan om tidtabellerna – och efter att kompromissförslaget om att använda 2010 ”as a target date” hade förkastats av de MS som var motståndare till en 2010-deadline - gjorde Carlsson ett starkt inlägg som i tillägg till att stödja kompromissförslaget ffa uttryckte besvikelse över de inlägg som pekat på att många MS inte var beredda att leverera på sina åtaganden. Hon pekade på att de största ODA-bidragsgivarna som redan uppfyllt 0,7% ODA/GNI eller mer inte längre kunde acceptera att övriga var ovilliga att stå för sina åtaganden och istället ”gömde sig” bakom de kollektiva siffrorna som de största bidragsgivarna bidrog till att upprätthålla. Det var inte en rättvis bördefördelning. Carlsson konstaterade att hon måste arbeta hårt för att kunna svara inför riksdagen om varför Sverige skulle ha en så ambitiös utvecklingspolitik och hon underströk därför det nödvändiga i att alla länder bidrog. Hon uppmanade länder som inte ville ha en deadline för tidtabeller att tala klarspråk, ville man inte ha tidtabeller så trodde man inte heller på utvecklingsfinansiering och de åtaganden man tidigare gjort. Carlsson slog därför fast att hon tyvärr inte kunde hjälpa ordförandeskapet med en svag kompromiss och att hon var djupt besviken på de länder som minskade sitt bistånd. Carlsson fick sedan stöd av flera MS.
Efter två bordsrundor där många likasinnade MS uttalat stöd för ett starkare kompromissförslag föreslog ORDF att man skulle arbeta med denna som utgångspunkt. Efter en paus cirkulerade ORDF en text som också tagit med ett MS förslag till kompromisstext som stöddes av de sk nya MS. En uppgörelse kunde därmed nås.
ORDF avslutade agendapunkten med att söka MS stöd för en ORDF- deklaration som pekade på kopplingarna mellan reformen av det internationella finansiella systemet och de globala utmaningar som utvecklingsländerna stod inför samt en uppmaning om att utvecklingsländerna måste associeras med processen.
2. Regional integration och EPAs (Intégration régionale et accords de partenariat économique (APE)
ORDF (Joyandet) sammanfattade ansatsen och innehållet i KOMs meddelande om regional integration som presenterats den 1 oktober och de rådsslutsatser som kunnat antas på COREPER-nivå den 5 november.
ORDF menade att det nu var viktigt att bygga på de existerande interim-avtalen och fortsätta arbetet mot fulla regionala EPA-avtal. I det vidare arbetet var det även viktigt att ta särskild hänsyn till frågan om livsmedelsäkerhet och MUL-ländernas situation, samt att ha en tydlig hållning angående frågan om flexibilitet.
KOM (Michel) poängterade att regional integration handlade om mycket mer än bara handel och även inom ramen för EPA-förhandlingarna var det viktigt med en bred politisk ansats – detta var ju också politiska avtal. KOM lyfte fram vikten av dialog med AVS-sidan och berättade att man redan haft många gemensamma diskussioner, bland annat vid EU-AVS:s Gemensamma Råd i juni 2008 och vid College-to-College mötet med Afrikanska Unions kommission i oktober 2008. Det var viktigt med olika typer av dialog med de olika regionerna, vars behov och situation inte var de samma. KOM underströk här även betydelsen av de regionala aid-for-trade paketen – det var viktigt att EU gemensamt kunde hjälpa till med genomförandet av EPA-avtalen. KOM hade nyligen slutfört programmeringen av de regionala indikativa programmen (RIPs) under EUF-10 och jämfört med EUF-9 hade man nästan dubblerat det regionala anslaget. KOM avslutade med att poängtera att AVS-sidan hade höga förväntningar på EPA-processen och att det var viktigt att EU kunde hjälpas åt att infria dem.
KOM (Ashton, ny kommissionär för handelsfrågor) tackade biståndsministrarna för välkomnandet. Det var viktigt och riktigt att placera EPA-processen i ett bredare sammanhang om regional integration och att handelsfrågor under den finansiella krisen nu var viktigare än någonsin. Mot denna bakgrund skulle KOMs syfte vara att arbeta mot hållbar utveckling i AVS-länderna och genom bistånd och handel hjälpa länderna att utvecklas och integreras i den globala ekonomin. KOM ville ha en dialog om detta med AVS-länderna så snart som möjligt och man var öppen för viss flexibilitet, inom ramen för WTOs regelverk. Om länder eller regioner kände tveksamhet kring aspekter i de ingångna interim-avtalen kunde KOM öppna för att omdiskutera vissa delar (re-visit certain aspects). Slutligen underströk KOM att man hoppades kunna fortsätta denna diskussion med MS så snart som möjligt.
Sju MS gjorde uttalanden om regional integration och EPAs. Man välkomnade Ashton som ny kommissionär och såg fram emot det nya samarbetet. Vikten av flexibilitet betonades och man välkomnade att Ashton lyfte fram frågan. Vidare framhölls att den främsta målsättningen borde vara att visa dessa länder att EPA-avtalen kunde bidra till utveckling och välstånd.
Flera MS framförde vikten av att bygga på det momentum som skapats efter undertecknandet av det första regionala avtalet med Cariforum på Barbados den 15 oktober.
KOM (Michel) tackade MS för kommentarer och stöd. KOM(Ashton) tackade för välkomnandet och höll med MS om att det skulle vara bra med mer diskussion om detta. Man noterade att flertalet MS tagit upp frågan om flexibilitet och detta var någonting man funderade på även inom KOM. KOM funderade just nu på att bjuda in till regionala konsultationer med de sex regionerna (detta var, både av logistiska och politiska skäl bättre än ett möte med samtliga AVS-länder). KOM var öppna för dialog och förslag från MS och stödde en tätare kontakt med den private sektorn, det civila samhället och MS.
ORDF avslutade med att notera att rådsslutsatser kunde antas och att man hoppandes kunna fortsätta denna diskussion vid ett senare tillfälle.
3. DRK
ORDF (Joyandet) berättade kort om sitt besök i DRK, i synnerhet Kivu. Vid det regionala toppmötet den 7 november hade det funnit konsensus om att det viktigaste var att genomföra de existerande Nairobi- och Goma-avtalen. AUs ordförande Kikwete (Tanzanias President) hade haft en drivande roll och nomineringarna av Obasanjo (FN) och Mkapa (AU) som speciella sändebud var positiva steg. ORDF lyfte fram de 1.6 miljoner IDPs som fanns i DRK och att de pågående stridigheterna ofta gjorde det svårt att nå de behövande. Det fanns dock vissa positiva tendenser – det fanns ett starkt engagemang och ägandeskap från AU och ORDF hade arbetat med UNSG med att försöka ”re-strukturera” MONUC, med fokus på Kivu. Det var viktigt att fortsätta med ett nära samarbete med FN generellt och UNSG Ban Ki-Moon i synnerhet.
Ett MS tyckte inte att man skulle gå tillbaka till utrikesministrarnas diskussion dagen innan. Som biståndsministrar var det istället viktigt att fokusera på den humanitära dimensionen. Situationen i Kivu var mycket allvarlig – över 2.5 miljoner människor var direkt drabbade av konflikten och hjälp behövdes på alla nivåer, inklusive livsmedelshjälp. Man hoppades kunna ha en debatt om detta inom EU och att alla länder skulle kunna informera om sina initiativ och projekt. Landet hade nyligen tagit beslut om stöd om 5 miljoner EUR.
KOM (L. Michel) välkomnade ORDFs inledning och inlägget av MS. Man höll med om att den humanitära situationen var oerhört allvarlig och flaggade för att man ville ha en fortsatt diskussion om detta med MS, bland annat angående en större roll för ECHO.
4. Övriga frågor
Middagsdiskussion 10 november 2008:
Afghanistan
Vid middagen diskuterades Afghanistan. Det betydelsefulla i att framsteg kunde påvisas på utvecklingsområdet präglade diskussionen.
Här fanns en klar frustration. Vikten av FNs roll och det angelägna i att följa utvecklingen fram till valen lyftes fram. Vikten av god givarsamordning betonades. USA borde pressas för att medverka till en bättre samordning. Problemen i landet var många, talibanernas roll, kvinnans ställning, korruptionen osv. En bättre beredskap för humanitära insatser borde finnas. EUPOLs roll diskuterades och vikten av att denna insats kunde ge bättre resultat. Förhoppningar fanns nu på valet av Atmar. Det angelägna i att arbeta genom den afghanska regeringen lyftes fram. Det fanns en samsyn i att biståndsministrarna alltför sällan diskuterade Afghanistan. Frågan om EUs strategi för Afghanistan kommer att återkomma på kommande utvecklings-GAERC.
Livsmedelssäkerhet
Under middagen diskuterades också livsmedelskrisen och den livsmedelsfacilitet varom rådet snart skulle fatta beslut. Betydande frustration visades över att finansieringen av denna facilitet ännu inte var löst.