Rapport från miljörådet den 17 oktober 2016

Bilaga till dokument från EU-nämnden 2016/17:46DA2F

Promemoria

2016-10-24

Miljö- och energidepartementet

Internationella sekretariatet

Rapport från rådets möte (miljöministrarna) den 17 oktober 2016

Sammanfattning:

Det andra miljörådsmötet under det slovakiska ordförandeskapet genomfördes den 17 oktober i Luxemburg. Sverige representerades av miljöminister Karolina Skog och ministern för internationellt utvecklingssamarbete och klimat Isabella Lövin.

En riktlinjedebatt hölls om kommissionens förslag till förordningar om ansvarsfördelningen av utsläppen i den icke-handlande sektorn (ESR) och om regler för utsläpp och upptag från skog och markanvändning (LULUCF)

Rådet antog slutsatser om hållbar vattenförvaltning.

Rådet antog också slutsatser inför det trettonde partsmötet för konventionen för biologisk mångfald (CBD) och dess två protokoll, Cartagenaprotokollet och Nagoyaprotokollet.

Ett antal övriga frågor togs också upp på rådsmötet: information från den polska delegationen om förvaltningen av Bialowieskaskogen, information från de polska, hungerska och rumänska delegationerna om de avslutade förhandlingarna om takdirektivet, information från den cypriotiska delegationen om outnyttjade medel i NER300-fonden samt en presentation av kommissionens meddelande om utsläppssnål rörlighet. Sverige, Nederländerna och Danmark presenterade en not om kommissionens förslag till kriterier för hormonstörande ämnen.

Därutöver återrapporterade kommissionen och ordförandeskapet från partsmöten för Montrealprotokollet, CITES (konventionen om internationell handel med hotade arter av vilda djur och växter), ICAO:s (internationella civila luftfartsorganisationen) generalförsamling samt IUCN:s (internationella naturvårdsunionen) kongress.

Godkännande av A-punktslistan

Rådet godkände A-punktslistan.

4. Riktlinjedebatt om ESR och LULUCF

Kommissionen (Canete) inledde med en presentation av de aktuella klimatpolitiska lagförslagen, nämligen ESR och LULUCF. Den så kallade ansvarsfördelningen (ESR) förslås fastslå mål om nationella utsläppsminskningar i sektorerna utanför EU:s utsläppshandel, och LULUCF berör utsläpp från markanvändning, förändringar i markanvändning och skogsbruk.

Därefter följde en bordsrunda om förslagen. Det fanns en generell samsyn bland medlemsstaterna om att kommissionens två förslag ESR och LULUCF utgjorde en bra grund för det fortsatta arbetet. Flera medlemsstater hade emellertid invändningar mot delar av förslagen. Synpunkterna handlade i stor utsträckning om valet av beräkningsgrunder för startpunkten för medlemsstaternas utsläppsbanor och målberäkningen. Ett flertal medlemsstater ansåg att de gällande målen för 2020 istället borde användas som startpunkt för beräkningen av medlemsstaternas mål för att i större utsträckning belöna tidiga åtgärder och de länder som hade överpresterat i förhållande till 2020-målen. Ännu fler medlemsstater ansåg att flexibiliteten i kommissionens förslag var alltför begränsad och behövde utökas. Framförallt uttryckte ett antal medlemsstater att flexibiliteten i förhållande till LULUCF var alltför begränsad. Samtidigt underströk också många medlemsstater, även de som förespråkade ökad flexibilitet, vikten av att värna miljöintegriteten i förslagen och EU:s samlade ambitionsnivå.

Flera medlemsstater inklusive kommissionen underströk att situationen skulle bli ohanterlig om de mål som föreslagits skulle omförhandlas, eftersom fördelningen av målen utgjorde ett nollsummespel. Så även om många medlemsstater framhöll att de hade synpunkter på de siffror som kommissionen hade kommit fram till, uttalade en tydlig majoritet av medlemsstaterna att de ändå kunde acceptera målen för att undvika den svåra situation som en omförhandling skulle innebära.

Många medlemsstater underströk vikten av att regelverket om LULUCF beaktade förutsättningarna för, och vikten av, hållbart skogsbruk. Bokföringsreglerna i LULUCF behövde skapa tydliga incitament för hållbart skogbruk och för medlemsstaterna att öka potentialen i skogen som sänka.

Sr Lövin framförde att Sverige välkomnade kommissionens förslag till förordningar för ESR och LULUCF, och att Sverige är villigt att visa ledarskap genom att anta ambitiösa klimatmål. Parisavtalet måste påverka ambitionsnivån i 2030-ramverket och de två lagstiftningarnas översynsklausuler som bör anpassas efter Parisavtalets mål för utsläppsminskningar. Sverige framförde att ansvarsfördelningen bör baseras på de principer som fastställdes i Europeiska rådets slutsatser från 2014 inklusive hänsyn taget till kostnadseffektivitet. Sverige framförde även oro över att förslaget inte skulle leda till tillräckligt stort omställningstryck, och att det var avgörande att alla länder vidtar åtgärder som bidrar till den nödvändiga omställningen. Med avseende på LULUCF-förslaget framförde Sverige betydelsen av att respektera nationell kompetens på skogspolitikens område. Förslaget fick inte hindra en utökad hållbar produktion från skogsbruk och jordbruk. Sverige välkomnade att referensnivåerna sätts utifrån gemensamma krav och principer. Däremot är det avgörande att medlemsstaterna själva beslutar över sina referensnivåer, och att dessa inte antas i delegerade akter.

Kommissionen framförde i sina reflektioner över diskussionen att 2020-målen som utgångspunkt för medlemstaternas mål i ESR skulle medföra en stor risk för att EU inte skulle nå sitt 2030-mål. Därför vidhöll kommissionen förslaget om 2016-2018 som utgångspunkt för beräkningen fortfarande innebar att tidiga åtgärder premierades. Kommissionen underströk vidare behovet av försiktighet när det gällde att utvidga de nya flexibilitetsmekanismerna, eftersom en sådan utvidgning skulle inverka negativt på miljöintegriteten. Taket för flexibilitet i förhållande till LULUCF var nödvändigt för att säkerställa miljöintegriteten och om det skulle överskridas så skulle det få mycket negativa konsekvenser. Kommissionen höll med om att referensnivåerna för skogsbruk berörde nationell kompetens och framhöll att det var därför som kommissionen endast hade föreslagit gemensamma regler för hur referensnivåerna skulle sättas. Först när referensnivåerna hade satts enligt sådana gemensamma regler var det möjligt att eventuellt öppna för flexibilitet i förhållande till skogssektorn i framtiden.

Ordförandeskapet sammanfattade avslutningsvis att debatten hade gett värdefull vägledning inför det fortsatta arbetet. Många aspekter och frågor som hade berörds i debatten behövde fortsatt förtydligas, men principerna från Europeiska rådets slutsatser 2014 gällde för det fortsatta arbetet med förslagen. Ordförandeskapet underströk också kopplingen till ETS och behovet av balans mellan de tre rättsakterna.

5. Rådets slutsatser om hållbar vattenförvaltning

Ordföranden presenterade förslaget till rådsslutsatser som bland annat uppmanar medlemsstaterna att genomföra det befintliga regelverket för vattenfrågor och lyfter vikten av att minska vattenförbrukningen i EU. Ordföranden betonade den starka kopplingen mellan vattenförvaltning och genomförandet av Agenda 2030. Slutsatserna utgjorde också ett första steg i förberedelserna inför den kommande översynen av ramdirektivet för vatten.

Kommissionen (Vella) tackade det slovakiska ordförandeskapet för att man lyft frågan om hållbar vattenförvaltning på rådets dagordning. Han betonade att EU:s vattenlagstiftning utgjorde ett globalt exempel och manade medlemsstaterna att genomgöra sina åtaganden ibland annat ramdirektivet för vatten.

Flertalet medlemsstater tog till orda för att belysa olika delar av texten. Många stödde ramdirektivet för vatten som grunden för EU:s arbete och behovet av att stärka genomförandet. De flesta pekade på vikten om att integrera vattenfrågorna i andra politikområden, främst jordbruk, fiske och turism men också fysisk planering, transporter och stadsplanering. Flera efterfrågade en inkluderande process för revideringen av ramdirektivet för vatten och uppmannade kommissionen att påbörja arbetet utan dröjsmål. Det var också viktigt att få klarhet om vad som kommer att gälla efter 2027 när ramdirektivets krav ska vara uppfyllda. Ett antal medlemsstater betonade vidare behovet av fungerande samverkan och samstämmighet mellan all lagstiftning inom området och att flexibilitet var nödvändigt i genomförandefasen. Flera medlemsstater, inklusive Sverige, påpekade även vikten av att beakta att de geografiska förutsättningarna är olika inom EU och att flexibilitet behövs i genomförandet. Sverige välkomnade i sitt anförande att slutsatserna förtydligade gemensamma mål på EU-nivå och framhöll vikten av att integrera hållbar vattenförvaltning inom andra politikområden.

Efter medlemsstaternas inlägg välkomnade kommissionen (Vella) att medlemsstaterna framhållit vikten av genomförande eftersom detta var ett område som behövde förbättras. Kommissionen delade uppfattningen att vattenarbetet bör integreras med andra politikområden. Genomförandet av vattenpolitiken var en viktig förutsättning för att nå Agenda 2030-målen.

Ordföranden konstaterade att rådet antagit rådsslutsatserna.

6. Rådets slutsatser om konventionen om biologisk mångfald

a) Förberedelser inför det 13:e mötet i partskonferensen (COP 13) för konventionen om biologisk mångfald

b) Förberedelser inför det åttonde mötet i partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald i dess egenskap av möte mellan parterna i Cartagenaprotokollet om biosäkerhet (COP−MOP 8)

c) Förberedelser inför det andra mötet i partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald i dess egenskap av möte mellan parterna i Nagoyaprotokollet om tillträde och fördelning av nytta

Ordföranden presenterade förslaget till rådsslutsatser vilka skulle utgöra EU:s förhandlingsmandat vid de kommande partsmötena i konventionen om biologisk mångfald (CBD) samt dess protokoll, Nagoyaprotokollet och Cartagenaprotokollet. Rådsslutsatserna behandlar de stora områdena som kommer att diskuteras på CBD:s partsmöte (COP 13). Dessa inkluderar bland annat i arbetet med den strategiska planen, sektorsintegrering av biologisk mångfald, koppling till klimatförändringar, arbetet med skyddade områden och ekosystemrestaurering, marin biologisk mångfald, invasiva främmande arter och frågor som rör traditionell och lokal kunskap.

Bland medlemsstaternas inlägg i diskussionen kunde noteras att flera framhöll rollen av arbetet med biologisk mångfald för genomförandet av Parisavtalet om klimat och Agenda 2030. Flera medlemsstater underströk även vikten av att bättre involvera den privata sektorn i arbetet samt att det var angeläget att ta bort subventioner som är negativa för miljön. Sverige betonade, liksom flera andra medlemsstater, vikten av genomförandet av den strategiska planen och integrering av biologisk mångfald. Sverige välkomnade även att slutsatstexten lyfte fram vikten av jämställdhet samt vikten av att fasa ut skadliga subventioner.

Ordföranden konstaterade att rådet antagit rådsslutsatserna.

7. Övriga frågor

a) 28:e partsmötet (MOP 28) för Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (Kigali, Rwanda, den 10−14 oktober 2016)

Kommissionen informerade om överenskommelsen som hade nåtts om ett tillägg till Montrealprotokollet om att fasa ut växthusgasen HFC. EU hade enligt kommissionen spelat en nyckelroll i förhandlingarna. Ordföranden konstaterade att resultatet innebar goda nyheter också inför klimatmötet COP 22.

b) Outnyttjade medel från finansieringsprogrammet NER300

Cypern, med stöd av Kroatien, Grekland och Ungern, efterfrågade aktiva åtgärder från kommissionen för att säkerställa utnyttjandet av finansieringsprogrammet NER300. NER300-programmet ger finansiering för kommersiella demonstrationsprojekt för förnybar energi samt miljösäker avskiljning och geologisk lagring av koldioxid (CCS).

Tyskland, med stöd av ett antal medlemstater, framhöll att man såg rättsliga problem som noga behövde utvärderas i så fall. Kommissionen konstaterade att det fanns outnyttjade medel i NER 300 men att det fanns rättsliga frågor om förenlighet med statsstöds- och upphandlingsreglerna som noga behövde analyseras.

c) Meddelande från kommissionen om en europeisk strategi för utsläppssnål rörlighet

Kommissionen presenterade meddelandet om en europeisk strategi för utsläppsnål rörlighet som ett samlat grepp för att komma åt klimatutsläpp från transportsektorn, vilka utgjorde nästan 25% av EU:s utsläpp av växthusgaser. Kommissionen underströk även länken till luftfrågorna. Utfasningen av fossila bränslen sågs som en investering och inte en kostnad för EU:s ekonomi och målet var att minska transportsektorns utsläpp till noll fram till år 2050.

Ett fåtal länder välkomnade och kommenterade meddelandet. Sverige framhöll att det borde finnas en större flexibilitet i frågan om biobränslen.

d) 39:e Icao-församlingen (Montreal, Kanada, den 27 september−7 oktober 2016)

Kommissionen informerade om överenskommelsen som hade nåtts om ett system för att reglera utsläpp av växthusgaser från flygsektorn inom den internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO). EU hade enligt kommissionen anledning att vara nöjd med överenskommelsen, som utgjorde ett viktigt första steg i arbetet med att reglera utsläpp av växthusgaser från flygsektorn. Ytterligare åtgärder var nödvändiga för att göra flygsektorn mer effektiv, konkurrenskraftig och miljövänlig. Kommissionen tillade att biobränslen kommer att spela en viktig roll i flygsektorns framtid.

e) 17:e mötet i partskonferensen (COP 17) för konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) (Johannesburg, Sydafrika, den 24 september−5 oktober 2016)

Ordföranden informerade om resultatet från det 17:e partsmötet för konventionen om handel med hotade arter (CITES). EU hade enligt kommissionen spelat en nyckelroll i förhandlingarna och fått bra genomslag för sina förslag. Ordföranden välkomnade bland annat att EU hade kunnat delta som part till mötet. Kommissionen instämde och konstaterade att EU:s position om elefanter inte var väl förstådd av alla, och att man behövde bli bättre på att kommunicera. En medlemsstat kommenterade att vetenskap bör förbli grunden för EU:s position, även om den inte alltid var populär.

f) Förvaltning av naturresurser, exemplet Białowiesaskogen: återverkningar för Europa

Polen presenterade innehållet i sin not om sin nationella skötselplan för den del av Bialowiezaskogen som ligger i Polen. Kommissionen kommenterade kort och konstaterade att denna skog var en av de bäst bevarade gammelskogarna i EU och att den spelade en mycket viktig roll för EU:s biologiska mångfald. Kommissionen berömde även Polen för arbetet med att skydda arten visent.

g) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar och om ändring av direktiv 2003/35/EG (NEC-direktivet) − lärdomar

Polen, Rumänien och Ungern presenterade sin not som kritiserade arbetet med framtagandet av takdirektivet om luftkvalitet, både gällande underlaget och processen. Dessa medlemsstater riktade hård kritik mot kommissionen och det föregående ordförandeskapet. Länderna tyckte att beräkningsmetoderna och bördefördelningen hade behövts förklaras bättre och att förhandlingsprocessen borde ha varit mer transparent. Litauen och Italien gav visst stöd gällande kritiken mot förhandlingsprocessen.

Kommissionen välkomnade återkopplingen och medgav att processen kanske kunde förbättras, men underströk att man hade åstadkommit ett mycket bra resultat som det var nu dags att genomföra.

h) Fastställande av hormonstörande ämnen

= Information från den danska, nederländska och svenska delegationen, med stöd av den luxemburgska delegationen

Nederländerna introducerade noten som de hade tagit fram tillsammans med Sverige och Danmark. Nederländerna välkomnade att kommissionen hade presenterats ett förslag till kriterier för identifiering av hormonstörande ämnen men lyfte fram att dessa inte var tillräckliga. Sverige förde fram juridiska invändningar i att kommissionen gått utanför sitt mandat och att de föreslagna kriterierna skulle sänka skyddet för hälsa och miljö gentemot vad som avsetts i lagstiftningen. Danmark kompletterade genom att säga att man hade gått från en farobaserad till riskbaserad approach och gått ifrån försiktighetsprincipen vilket var en väsentlig ändring, av politisk karaktär. Flera medlemsländer (Luxemburg, Frankrike, Belgien och Österrike) tog till orda för att stödja initiativet. Frankrike anslöt sig formellt till noten. Belgien sade att de väntade på ett nytt förslag så snart som möjligt som förväntas omhänderta de kommentarer som framförts.

Kommissionen svarade att kriterierna är baserade på WHO-definitionen och även går lite längre eftersom de visar på hur definitionen ska tolkas. Kommissionen berättade att för att komma snabbt framåt kommer kriterierna att tillämpas direkt för växtskyddsmedel och biocider när de har antagits. Kommissionen informerade vidare om att alla kommentarer som kommit in analyseras och att WTO har notifierats om förslagen. Ett nytt förslag till kriterier kommer att presenteras för den expertgrupp som diskuterar utkasten. Vidare sade kommissionen att ett arbete med en vägledning, tillsammans med den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) och den europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), har satt igång för att kriterierna ska kunna börja användas så snart de är antagna.

i) Internationella naturvårdsunionens (IUCN) World Conservation Congress 2016 (Hawaii, den 1−10 september 2016)

Ordföranden rapporterade mycket kort från IUCN:s kongress som ägde rum i Hawaii i september enligt den cirkulerade noten.