Miljö, Rådspm klimat, dp 3
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2009/10:234FFD
Bilaga 1
Rådspromemoria
2009-11-16
Miljödepartementet
Enheten för miljökvalitet
Rådets möte (Miljö) den 23 november
Dagordningspunkt 3
Rubrik: Förberedelse av 15:e mötet med konferensen för parterna i Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar och 5:e mötet med parterna i Kyotoprotokollet (Köpenhamn, 7-18 december 2009) – riktlinjedebatt
Dokument: Ej antaget ännu.
Tidigare dokument: Faktapromemoria 2008/09:FPM82
Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: Rådsslutsatser om EU:s ståndpunkt i klimatförhandlingarna behandlades senast den 16 oktober 2009.
Bakgrund
EU:s ståndpunkt inför Köpenhamnsmötet antogs Europeiska rådet 29-30 oktober. Ståndpunkten kompletterar rådsslutsatser vid Miljörådet den 21 oktober, samt i Ekofin den 20 oktober. De internationella klimatförhandlingarna har sedan dess fortsatt i ett mycket intensivt skede och politiska överläggningar och regelrätta förhandlingar sker nu nästan oavbrutet i olika fora fram till Köpenhamn. Bland de viktigaste händelserna märks särskilt toppmöten med USA, Indien, Ryssland och Kina under november; det danska initiativet Grönlandsdialogen(med ett 30-tal nyckelländers miljöministrar), Pre-COP på miljöministernivå samt den nyligen avslutade förhandlingsrundan under Klimatkonventionen i Barcelona.
Klimatförhandlingarna präglas av fyra huvudsakliga knäckfrågor:
globala reduktionsmål,
utsläppsåtaganden för i-länder,
åtgärder i utvecklingsländer, särskilt de avancerade och snabbt växande ekonomierna, samt
frågan om finansiering av insatser för anpassning och åtgärder för utsläppsbegränsning i utvecklingsländer.
Inom frågorna om åtaganden att minska utsläppen i industriländer och insatser i utvecklingsländer ryms frågor om utveckling av flexibla mekanismer och vilken roll minskad avskogning och upptag av koldioxid i skog och mark ska spela. Regelverket under Kyotoprotokollet ger små incitament till att öka upptag i skogen. Incitament för att minska avskogning i tropikerna saknas helt och efterfrågas starkt av många skogrika utvecklingsländer.
Vid sidan om utsläppsåtagandena är en central fråga hur utvecklingsländerna ska stödjas för att kunna genomföra anpassning och insatser för utsläppsbegränsningar. Europeiska rådet antog i oktober en tydlig EU-ståndpunkt i finansieringsfrågan. Rådet ställde sig då bakom Kommissionens uppskattning att det behövs ca 100 miljarder Euro/år 2020 för att täcka merkostnader och specificerade hur stora offentliga bidrag som kan behövas till 2020 och för s.k. fast-start. Vidare klargjorde man att en effektiv, ändamålsenlig och rättvis finansiell arkitektur bestående av en kombination av källor och instrument är nödvändig för att bidra till att målen om utsläppsminskningar och anpassning ska kunna uppnås.
Med ca en månad kvar till starten av Köpenhamn står det klart att de utvecklade länderna som grupp ännu inte har kunnat möta utvecklingsländernas förväntningar på utsläppsminskningar på medellång sikt och inte heller vad gäller konkret finansiellt stöd. EU har däremot med de beslut som fattats i miljörådet och Europeiska rådet befäst sin roll som den ledande och pådrivande kraften i klimatförhandlingarna. Osäkerheten kring hur långt USA:s interna lagstiftningsprocess kan hinna innan Köpenhamn, och därmed vad man kan förbinda sig till, präglar förhandlingarna och bidrar till en försiktighet hos alla parter att ta avgörande steg. Förväntningarna inför Köpenhamn om ett juridiskt bindande heltäckande avtal måste därför skruvas ned.
EU står emellertid fast vid att förhandlingarnas mål är en juridiskt bindande överenskommelse för perioden efter 2012, som bygger på Kyotoprotokollet och innefattar alla dess viktiga element och som gör det möjligt att nå 2 gradersmålet. Det är fortsatt centralt att Köpenhamnsmötet resulterar i en heltäckande och ambitiös överenskommelse som gör detta möjligt.
EU har förbundit sig och genomdrivit lagstiftning för att minska växthusgasutsläppen med 20% till 2020 jämfört med 1990 års nivå. Nås ett internationellt omfattande klimatavtal, där andra utvecklade länder gör jämförbara åtgärder och utvecklingsländer bidrar enligt sitt respektive ansvar och möjligheter, har EU förbundit sig till att minska utsläppen med 30% till 2020 jämfört med 1990 års nivå.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Dagordningspunkten är ingen beslutspunkt.
Svensk ståndpunkt
Sveriges huvuduppgift som ordförande i EU är att leda och hålla samman unionen så att EU på bästa sätt kan agera och göra allt för att en överenskommelse om ett framtida klimatavtal ska nås i Köpenhamn. Att nå en överenskommelse i Köpenhamn kvarstår som en övergripande prioritering för Sveriges ordförandeskap.
Sverige fortsätter som ordförande att verka för att en överenskommelse i Köpenhamn ska vara tillräckligt långtgående för att möjliggöra uppfyllandet av klimatkonventionens övergripande mål att undvika farlig mänsklig påverkan på klimatsystemet, 2 gradersmålet måste kunna nås. Överenskommelsen måste vara tillräckligt bred och omfattande vad gäller deltagande för att kunna bli effektiv ur miljösynpunkt men även få nödvändig legitimitet och bidra till att minska risken för koldioxidläckage.
Europaparlamentets inställning
Europaparlamentet kommer att anta en resolution om Köpenhamnsförhandlingarna den 24 november.
Förslaget
Det finns mot bakgrund av händelseutvecklingen i de internationella förhandlingarna ett behov av att förmedla en samlad bild av läget till alla EU-länders miljöministrar.
Vidare bör miljöministrarna diskutera ett antal nyckelfrågor och utveckla sin syn på hur EU ska agera inför och i Köpenhamn, utifrån det förhandlingsmandat som antogs vid Europeiska rådet den 30 oktober för att på effektivast möjliga sätt bidra till ett så bra resultat som möjligt i Köpenhamn.
EU behöver också fortsätta utveckla samsyn kring vad som krävs för att EU ska gå från 20% till 30% utsläppsminskning. Vidare syftar rådsmötet till att diskutera ländernas förväntningar på en Köpenhamnsuppgörelse.
Debatten vid rådsmötet inleds med presentationer som bl.a. ska ge en aktuell bild av förhandlingsläget, av aktuell utsläppsutveckling och effekter av den ekonomiska krisen. Mot denna bakgrund ställs följande frågor som underlag för diskussionerna:
(i) Hur ska förslag från andra parter användas för att öka momentum i förhandlingarna?
(ii) Vad ska vara EU:s vision för en överenskommelse i Köpenhamn?
Debatten äger rum under en förlängd lunchdiskussion.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Rådsmötet innebär inga beslut som påverkar svenska regler och bestämmelser.
Ekonomiska konsekvenser
Rådsmötet innebär inga beslut som ger ekonomiska konsekvenser.
Övrigt
Rådspromemoria
2009-11-16
Miljödepartementet
Enheten för miljökvalitet
Rådets möte (Miljö) den 23 november
Dagordningspunkt 3
Rubrik: Förberedelse av 15:e mötet med konferensen för parterna i Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar och 5:e mötet med parterna i Kyotoprotokollet (Köpenhamn, 7-18 december 2009) – riktlinjedebatt
Dokument: Ej antaget ännu.
Tidigare dokument: Faktapromemoria 2008/09:FPM82
Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: Rådsslutsatser om EU:s ståndpunkt i klimatförhandlingarna behandlades senast den 16 oktober 2009.
Bakgrund
EU:s ståndpunkt inför Köpenhamnsmötet antogs Europeiska rådet 29-30 oktober. Ståndpunkten kompletterar rådsslutsatser vid Miljörådet den 21 oktober, samt i Ekofin den 20 oktober. De internationella klimatförhandlingarna har sedan dess fortsatt i ett mycket intensivt skede och politiska överläggningar och regelrätta förhandlingar sker nu nästan oavbrutet i olika fora fram till Köpenhamn. Bland de viktigaste händelserna märks särskilt toppmöten med USA, Indien, Ryssland och Kina under november; det danska initiativet Grönlandsdialogen(med ett 30-tal nyckelländers miljöministrar), Pre-COP på miljöministernivå samt den nyligen avslutade förhandlingsrundan under Klimatkonventionen i Barcelona.
Klimatförhandlingarna präglas av fyra huvudsakliga knäckfrågor:
globala reduktionsmål,
utsläppsåtaganden för i-länder,
åtgärder i utvecklingsländer, särskilt de avancerade och snabbt växande ekonomierna, samt
frågan om finansiering av insatser för anpassning och åtgärder för utsläppsbegränsning i utvecklingsländer.
Inom frågorna om åtaganden att minska utsläppen i industriländer och insatser i utvecklingsländer ryms frågor om utveckling av flexibla mekanismer och vilken roll minskad avskogning och upptag av koldioxid i skog och mark ska spela. Regelverket under Kyotoprotokollet ger små incitament till att öka upptag i skogen. Incitament för att minska avskogning i tropikerna saknas helt och efterfrågas starkt av många skogrika utvecklingsländer.
Vid sidan om utsläppsåtagandena är en central fråga hur utvecklingsländerna ska stödjas för att kunna genomföra anpassning och insatser för utsläppsbegränsningar. Europeiska rådet antog i oktober en tydlig EU-ståndpunkt i finansieringsfrågan. Rådet ställde sig då bakom Kommissionens uppskattning att det behövs ca 100 miljarder Euro/år 2020 för att täcka merkostnader och specificerade hur stora offentliga bidrag som kan behövas till 2020 och för s.k. fast-start. Vidare klargjorde man att en effektiv, ändamålsenlig och rättvis finansiell arkitektur bestående av en kombination av källor och instrument är nödvändig för att bidra till att målen om utsläppsminskningar och anpassning ska kunna uppnås.
Med ca en månad kvar till starten av Köpenhamn står det klart att de utvecklade länderna som grupp ännu inte har kunnat möta utvecklingsländernas förväntningar på utsläppsminskningar på medellång sikt och inte heller vad gäller konkret finansiellt stöd. EU har däremot med de beslut som fattats i miljörådet och Europeiska rådet befäst sin roll som den ledande och pådrivande kraften i klimatförhandlingarna. Osäkerheten kring hur långt USA:s interna lagstiftningsprocess kan hinna innan Köpenhamn, och därmed vad man kan förbinda sig till, präglar förhandlingarna och bidrar till en försiktighet hos alla parter att ta avgörande steg. Förväntningarna inför Köpenhamn om ett juridiskt bindande heltäckande avtal måste därför skruvas ned.
EU står emellertid fast vid att förhandlingarnas mål är en juridiskt bindande överenskommelse för perioden efter 2012, som bygger på Kyotoprotokollet och innefattar alla dess viktiga element och som gör det möjligt att nå 2 gradersmålet. Det är fortsatt centralt att Köpenhamnsmötet resulterar i en heltäckande och ambitiös överenskommelse som gör detta möjligt.
EU har förbundit sig och genomdrivit lagstiftning för att minska växthusgasutsläppen med 20% till 2020 jämfört med 1990 års nivå. Nås ett internationellt omfattande klimatavtal, där andra utvecklade länder gör jämförbara åtgärder och utvecklingsländer bidrar enligt sitt respektive ansvar och möjligheter, har EU förbundit sig till att minska utsläppen med 30% till 2020 jämfört med 1990 års nivå.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Dagordningspunkten är ingen beslutspunkt.
Svensk ståndpunkt
Sveriges huvuduppgift som ordförande i EU är att leda och hålla samman unionen så att EU på bästa sätt kan agera och göra allt för att en överenskommelse om ett framtida klimatavtal ska nås i Köpenhamn. Att nå en överenskommelse i Köpenhamn kvarstår som en övergripande prioritering för Sveriges ordförandeskap.
Sverige fortsätter som ordförande att verka för att en överenskommelse i Köpenhamn ska vara tillräckligt långtgående för att möjliggöra uppfyllandet av klimatkonventionens övergripande mål att undvika farlig mänsklig påverkan på klimatsystemet, 2 gradersmålet måste kunna nås. Överenskommelsen måste vara tillräckligt bred och omfattande vad gäller deltagande för att kunna bli effektiv ur miljösynpunkt men även få nödvändig legitimitet och bidra till att minska risken för koldioxidläckage.
Europaparlamentets inställning
Europaparlamentet kommer att anta en resolution om Köpenhamnsförhandlingarna den 24 november.
Förslaget
Det finns mot bakgrund av händelseutvecklingen i de internationella förhandlingarna ett behov av att förmedla en samlad bild av läget till alla EU-länders miljöministrar.
Vidare bör miljöministrarna diskutera ett antal nyckelfrågor och utveckla sin syn på hur EU ska agera inför och i Köpenhamn, utifrån det förhandlingsmandat som antogs vid Europeiska rådet den 30 oktober för att på effektivast möjliga sätt bidra till ett så bra resultat som möjligt i Köpenhamn.
EU behöver också fortsätta utveckla samsyn kring vad som krävs för att EU ska gå från 20% till 30% utsläppsminskning. Vidare syftar rådsmötet till att diskutera ländernas förväntningar på en Köpenhamnsuppgörelse.
Debatten vid rådsmötet inleds med presentationer som bl.a. ska ge en aktuell bild av förhandlingsläget, av aktuell utsläppsutveckling och effekter av den ekonomiska krisen. Mot denna bakgrund ställs följande frågor som underlag för diskussionerna:
(i) Hur ska förslag från andra parter användas för att öka momentum i förhandlingarna?
(ii) Vad ska vara EU:s vision för en överenskommelse i Köpenhamn?
Debatten äger rum under en förlängd lunchdiskussion.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Rådsmötet innebär inga beslut som påverkar svenska regler och bestämmelser.
Ekonomiska konsekvenser
Rådsmötet innebär inga beslut som ger ekonomiska konsekvenser.
Övrigt