Miljö, RådsPM Export-import av farliga kemikalier, dp 3
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2011/12:2A14A6
Rådspromemoria | ||
Bilaga 1 | ||
2011-12-08 | ||
Miljödepartementet |
Rådets möte den 19 december 2011
Dagordningspunkt 2
Förordning om export och import av farliga kemikalier (omarbetning)
Dokument:
ST17914/11 (inför CRP-mötet 7 december 2011) |
Tidigare Fakta-PM: Fakta-PM 2010/11:FPM129
Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: Nej.
Bakgrund
Rotterdamkonventionen trädde i kraft i februari 2004. Dess syfte är att främja delat ansvar och insatser i samarbete mellan parterna inom internationell handel med farliga kemikalier för att skydda människors hälsa och miljön. Detta görs genom främjande av informationsutbyte om kemikaliernas egenskaper och ett system där det innan export av de ämnen som är listade på konventionens bilaga 3, krävs att det exporterande landets behöriga myndighet erhållit uttryckligt medgivande för exporten från motsvarande myndighet i det importerande landet (det s.k. PIC-förfarandet, Prior Informed Consent).
Genom förordning (EG) nr 689/2008 genomförs Rotterdamkonventionen inom EU. Förordningen är mer långtgående än konventionens och ger ett betydligt högre skydd åt importerande länder. Först och främst därför att bestämmelserna riktar sig till alla världens länder och inte bara till parterna i Rotterdamkonventionen. Men kanske främst därför att förordningens räckvidd inte är begränsad till kemikalier som är förbjudna eller underkastade stränga restriktioner enligt konventionen (ca 40 ämnen), utan omfattar alla kemikalier som är förbjudna eller underkastade stränga restriktioner på EU-nivå (över 170 ämnen). Dessutom innehåller förordningen regler för hur kemikalier ska förpackas och märkas vid export.
Under våren 2011 presenterades ett förslag till omarbetning av PIC-förordningen, med syfte att bl.a. anpassa förordningen till Reach-förordningen (1907/2006) och CLP-förordningen om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (1272/2008). PIC- förordningen anpassas även till det nya kommittéförfarandet i EU-fördraget och vissa arbetsuppgifter föreslås överföras från Joint Research Center (JRC) i Ispra till den Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) i Helsingfors. Mot bakgrund av erfarenheterna från genomförandet av förfarandet för uttryckligt medgivande enligt PIC-förordningen införs ytterligare kriterier som kan göra det möjligt att fortsätta export även om inget svar inkommer från det importerande landet, med ambitionen att bibehålla skyddet för importerande länder.
I övrigt innebär förslaget relativt begränsade förändringar gentemot gällande förordning. Förhandlingar har pågått i rådsarbetsgruppen sedan maj 2011. Det danska ordförandeskapet tar nu över förhandlingarna om revideringen av PIC-förordningen för en eventuell överenskommelse i första läsningen med Europaparlamentet.
Rättslig grund och beslutsförfarande
I enlighet med EU-domstolens dom i mål C-178/03 (KOM mot parlamentet och rådet) kommer den föreslagna förordningen att baseras på artikel 192.1 (miljöskydd) i fördraget om EU:s funktionssätt och artikel 207 (den gemensamma handelspolitiken).
Svensk ståndpunkt
Regeringens bedömning är att de nuvarande bestämmelserna enligt förordningen allmänt sett fungerar bra. Regeringen välkomnar en revidering av förordningen, och anser att de mindre tekniska ändringar som föreslås är nödvändiga för att anpassa förordningen till Lissabonfördraget och den allmänna kemikalielagstiftningen och att de kommer att underlätta genomförandet ytterligare. Förslaget att involvera ECHA i de arbetsuppgifter som föreskrivs i förordningen bör leda till effektiviseringar av arbetet.
Regeringen delar kommissionens bedömning att dagens starka skydd av människors hälsa och miljön kommer att bibehållas med kommissionens förslag.
Europaparlamentets inställning
Rapporten från ENVI-utskottet går i huvudsak i Sveriges riktning. De viktigaste kommentarer som rapportören har framfört på kommissionens förslag är följande:
Återintroduktion av den artikel (5.1) som anger att unionens deltagande i konventionen ska vara ett gemensamt ansvar mellan kommissionen och medlemsländerna
Förtydligande av kommissionens ansvar i arbetet med konventionen (art 5.2).
Återintroduktion av den paragraf som anger att kommissionen ska ansvara för överförande av unionens exportnotifieringar till parter och andra länder (art 5.2 (a)).
Introduktion av en ny punkt under artikel 8.6 som ska innebär att vissa märkningskrav för kemikalier ska tas bort då de redan omfattas av märkningskrav i annan lagstiftning.
Möjligheten att tillåta export vid uteblivet svar från det importerande landets myndighet bör begränsas till de ämnen som listas på del 2 av bilaga I, dvs. endast de ämnen som är begränsade eller förbjudna inom EU ska omfattas av möjligheten till export, inte ämnen som listas på konventionens bilaga 3. Dessutom bör undantag endast beviljas om kemikalien är licensierad, registrerad eller godkänd i det importerande landet och kemikalien inte är klassificerad som cancerframkallande, mutagen, reproduktionsstörande, endokrinstörande, persistent, bioackumulerande och giftig (PBT) eller mycket persistent och mycket bioackumulerande (vPvB).
Förslaget
Förslaget till ny förordning inbegriper i huvudsak bestämmelserna i den nuvarande förordningen, inklusive de bestämmelser som är mer långtgående än Rotterdamkonventionen. Vissa tekniska ändringar anses nödvändiga för att öka förordningens tydlighet och effektivitet. De viktigaste ändringarna är följande:
Ändringar och förtydliganden av vissa definitioner (artikel 3)
Definitionerna ändras för att anpassa förordningen till förordning (EG) nr 1272/2008. Begreppet ”beredning” har ersatts med ”blandning” i linje med ändringarna av den allmänna kemikalielagstiftningen (bl.a. Reach) och en definition av begreppet ”ämne” införs.
Ändringar av förfarandet för ”uttryckligt medgivande” (artikel 14.7)
I omkring 30 % av förfrågningarna inkommer inget svar från det importerande landet, trots de påtryckningar som görs av det exporterande landets utsedda nationella myndigheter och kommissionen. Till följd av detta kan export inte ske, trots att ämnena ofta inte är förbjudna eller underkastade strikta restriktioner i de importerande länderna. Det nuvarande systemet skapar därmed problem för exportörer och de utsedda nationella myndigheterna i exporterande medlemsstater, utan att det nödvändigtvis ger ett bättre skydd för importerande länder. Därför har kommissionen bedömt att det behövs vissa begränsade möjligheter att tillfälligt fortsätta exportera, medan fortsatta ansträngningar görs för att få fram ett uttryckligt medgivande. Det föreslås att exporten ska få fortsätta om följande kriterier uppfylls:
det finns dokument från officiella källor i det importerande landet som visar att kemikalien är licensierad, registrerad eller godkänd; eller
den deklarerade användningen av kemikalien i det importerande landet inte har listats i bilaga 2 eller 3 till förordningen och att kemikalien inte är klassificerad som cancerframkallande, mutagen, reproduktionsstörande eller är klassificerad som persistent, bioackumulerande och giftig (PBT) eller mycket persistent och mycket bioackumulerande (vPvB). Detta skulle vara förenligt med de så kallade status quo-bestämmelserna i artikel 11.2 i Rotterdamkonventionen, men samtidigt bli mer restriktivt. Eftersom rätten att gå vidare med export till ett visst land trots uteblivet svar är knuten till en viss kemikalie från en specifik exportör så begränsas möjligheten till denna typ av export ytterligare.
Europeiska kemikaliemyndighetens deltagande (artiklarna 6 och 24)
Kommissionen har anfört att det anses särskilt önskvärt att ECHA engageras i genomförandet av förordningen med tanke på dess expertkunskaper och erfarenheter från genomförandet av den allmänna kemikalielagstiftningen och internationella kemikalieavtal, i synnerhet när det gäller förvaltningen av den europeiska databasen för export och import av farliga kemikalier och tillhörande administrativa uppgifter.
Anpassning av förordningen till följd av ikraftträdandet av Lissabonfördraget (artiklarna 5 och 26–29)
Bestämmelserna om unionens externa representation i internationella sammanhang har anpassats till Lissabonfördraget. De bestämmelser som ger kommissionen vissa befogenheter att representera unionens har också reviderats för att spegla Lissabonfördragets ikraftträdande.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Den befintliga lagstiftning som ska ersättas har formen av en EU-förordning som är direkt tillämplig i EU:s medlemsstater. Den EU- förordningen som nu föreslås inbegriper i huvudsak samma bestämmelser som den tidigare och ändringarna är mestadels av teknisk art. Den föreslagna förordningen förväntas därmed inte medföra några nationella lagstiftningsåtgärder.
Ekonomiska konsekvenser
Det finns inga identifierade konsekvenser av omarbetningen för de offentliga finanserna.
Övrigt
-