Miljö, RådsPM - Återvinning av fartyg, dp. 4
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2012/13:2B6497
| ||
Rådspromemoria | ||
2010-10-11 | ||
Miljödepartementet |
Internationella enheten |
Rådets möte (Miljö) den 25 oktober 2012
Dagordningspunkt 4
Rubrik: Förslag till Rådets och parlaments förordning om återvinning av fartyg.
Riktlinjedebatt
Dokument: 2012/0066 (COD)
Tidigare dokument: KOM (2012) 118 final
Fakta-PM Miljödepartement 2011/12:FPM 139
Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: Nej
Bakgrund
Kommissionen har lagt fram ett förslag till förordning om fartygsåtervinning i syfte att förebygga och minska eller eliminera skadliga följder för människors hälsa till följd av återvinning, drift och underhåll av fartyg. Förordningen syftar till genomförande av den så kallade Hong Kong-konventionen som antogs av den Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) i maj 2009. När konventionen träder i kraft får parterna (inklusive EU-medlemsstaterna) endast låta demontera stora handelsfartyg (fartyg med ett bruttonage på över 500 GT som seglar internationellt) i länder som är parter till konventionen. Detta kan omfatta länder i Asien, vars anläggningar för fartygsdemontering då måste uppfylla internationella standarder, vars regelverk är strängare än de nuvarande.
Konventionen måste dock ratificeras av ett tillräckligt stort antal stater (både stora flaggstater och återvinningsstater) för att den ska träda i kraft och härleda resultat. Detta förväntas ske tidigast år 2020.
Fartyg som utgör avfall och som transporteras över gränser för återvinning regleras inom EU genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (avfallstransportförordningen). Fartyg som innehåller farliga material klassificeras i allmänhet som farligt avfall och får därför inte exporteras för återvinning vid anläggningar i länder som inte är medlemmar i OECD.
Förbudet kringgås dock systematiskt genom att flagga om fartyg till en annan flagg, vilket gör att varken internationella regler eller unionens lagstiftning har tillräcklig effekt. Den aktuella lagstiftningen är inte anpassad till de särdrag som gäller för fartyg. Om beslutet om skrotning fattas medan fartyget finns på internationellt vatten eller inom jurisdiktionen för den stat där återvinningen görs, är det mycket svårt eller omöjligt att tillämpa förordningen om avfallstransporter.
På rådsmötet avser ordförandeskapet att föra en riktlinjebatt om förslaget mot bakgrund av följande tre frågor:
1. Vad är uppfattningen avseende effektiviteten och efterlevnaden för föreslagen förordning samt behov av förbättringar av ökad konkurrenskraft för EU:s fartygsflotta?
2. Bör förordningen vara mer långtgående än Hong Kong-konventionen?
3. Bör förordningen innehålla detaljerade krav om vilka överträdelser som ska sanktioneras samt att krav om tillgång till prövning i miljöfrågor?
Rättslig grund och beslutsförfarande
Artikel 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Beslut fattas av rådet med kvalificerad majoritet efter ordinarie lagstiftningsförfarande med Europaparlamentet enligt artikel 294 EUF-fördraget.
Förslag till svensk ståndpunkt
Regeringen stödjer ett framtagande av en förordning om fartygsåtervinning. Regeringen anser att det kan underlätta en framtida ratificering av konventionen för Sveriges del. Sverige har ytterst få fartyg som berörs av förordningen och Hong Kong-konventionens krav, det vill säga, fartyg med bruttotonnage på över 500 GT som seglar internationellt. Det finns inte heller någon fartygsåtervinning i landet som berörs av förslaget till en förordning.
1. Vad är uppfattningen avseende effektiviteten och efterlevnaden för föreslagen förordning samt behov av förbättringar av ökad konkurrenskraft för EU:s fartygsflotta?)
Regeringen kan konstatera att avfallstransportförordningen inte
fungerar önskvärt när det gäller fartyg som ska skrotas och att en
förordning om återvinning av fartyg har andra och bättre möjligheter att säkerställa att fartyg kan tas om hand på ett miljömässigt korrekt
sätt. Regeringen stödjer att räckvidden av förordningen omfattar återvinning av fartyg samt fartygsåtervinningsanläggningar. Regeringen anser att det är önskvärt att förordningen kan träda ikraft så snart som möjligt så att anpassade regler för sjöfart gällande skrotning av fartyg finns och att EU därmed undviker ett vakuum där inte avfallstransportförordningens regler kan tillämpas i praktiken.
2. Bör förordningen vara mer långtgående än Hong Kong-konventionen?
Regeringen stödjer att räckvidden av förordningen omfattar
återvinning av fartyg samt fartygsåtervinningsanläggningar.
Regeringen stödjer att det upprättas en förteckning över vilka anläggningar utanför EU som uppfyller ställda krav för att hindra att fartyg flaggade till en EU medlemsstat återvinns utanför unionens gränser på ett icke-miljömässigt korrekt sätt. Regeringen stödjer att kraven i förordningen är strängare än Hong Kong-konventionen, särskilt i avseende på vilket sätt och var fartyg får återvinnas.
3. Bör förordningen innehålla detaljerade krav om vilka överträdelser som ska sanktioneras samt att krav om tillgång till prövning i miljöfrågor?
Regeringen har förståelse för kommissionens önskan om att det tydligt bör framgå vilka överträdelser som ska sanktioneras i förordningen men anser samtidigt att en generell sanktionsbestämmelse är tillräcklig och mer i linje med hur bestämmelser inom miljöområdet vanligtvis utformas.
Regeringen anser att det är önskvärt att förordningen kan träda ikraft så snart som möjligt så att anpassade regler för sjöfart och skrotning av fartyg finns på plats och att EU därmed undviker ett vakuum i de fall där inte avfallstransportförordningen regler kan tillämpas i praktiken.
Regeringen anser det mycket viktigt att Århuskonventionens krav om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor tillämpas i förordningen.
Europaparlamentets inställning
Institutionernas ståndpunkter är för närvarande inte kända. Europaparlamentet har utsett Carl Schlyter (De Gröna, SE) som rapportör. Votering sker i miljöutskottet (ENVI) den 20 februari 2013.
Förslaget
Syftet med förordningen är att förebygga och minska eller eliminera skadliga följder för människors hälsa och miljön till följd av återvinning, drift och underhåll av fartyg samt till genomförande av den s.k Hong Kong-förordningen som antogs av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) i maj 2009.
Förslaget innehåller krav på fartyget; krav på att fartyget ska kontrollera och begränsa farliga ämnen så som polyklorerande bifenyler, ozonnedbrytande ämnen och PFOS samt att fartyget ska inneha en förteckning av farliga ämnen. Vidare får fartyg endast återvinnas vid anläggningar som finns upptagna på en så kallad europeisk förteckning och att det ska uppfylla ställda miljökrav som går något utöver Hong Kong- konventionen. Innan återvinning kan ske ska fartyget ha fått ett intyg om att det är klart för återvinning och att den anläggning där fartyget ska skrotas har utarbetat en återvinningsplan för fartyget.
För att kontrollera efterlevnaden ska fartygsägarna rapportera om planerade återvinningar och dess slutförande. Medlemsstaterna ska även rapportera till kommissionen om antalet fartyg och om återvinningen påbörjats och avslutats.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Hong Kong-konventionen har ännu inte ratificerats av Sverige. Idag regleras införsel och utförsel av uttjänta fartyg i avfallsförordningen (2011:927) genom en hänvisning till avfallstransportförordningen. Den föreslagna förordningen om fartygsåtervinning avser att ersätta avfallstransportförordningen i den del som gäller fartyg som omfattas av Hong Kong-konventionen. För att kunna uppfylla förordningens bestämmelser kan Sverige komma att behöva göra ändringar bland annat i miljöbalken och förordning (1980:789) om åtgärder mot föroreningar från fartyg.
Ekonomiska konsekvenser
Sverige har ytterst få fartyg som berörs av förordningen och Hong Kong-konventionens krav, det vill säga fartyg med bruttotonnage på över 500 GT som seglar internationellt. Förslaget till förordning bedöms således inte komma att påverka statsbudgeten. För de fartyg som berörs av förordningens bestämmelser bedöms förslaget medföra vissa ytterligare administrativa bördor genom krav på förteckningar av farligt material, återvinningsplaner och certifikat. Återvinningskostnaderna för redarna kan komma att öka då kraven på anläggningarna höjs. Det är dock svårt att i dagsläget beräkna hur mycket dessa kostnader väntas öka.