KKR, RådsPM Konsumenträttigheter (dp 3)
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2010/11:2450D0
Rådspromemoria | ||
2010-11-25 | Ju2008/8509/L2 | |
Justitiedepartementet |
Enheten för familjerätt och allmän förmögenhetsrätt |
Jonas Bäckstrand, kansliråd |
Telefon 08-405 17 78 |
E-post jonas.backstrand@justice.ministry.se |
Rådets möte (Konkurrenskraft) den 10 december 2010
Dagordningspunkt 3
Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om konsumenträttigheter
– Riktlinjedebatt
– Ev. Beslut om allmän inriktning
Dokument:
Underlag från ordförandeskapet
Ännu inte inkommit
(14183/08 CONSOM 140 JUSTCIV 220 CODEC 1315
KOM(2008)614 slutlig)
Bakgrund
Europeiska kommissionen presenterade i oktober 2008 ett förslag till ett direktiv om konsumenträttigheter. Förslaget, som är ett led i arbetet med att se över EU:s konsumentregelverk, innebär en revidering och sammanslagning av direktiv 85/577/EEG om avtal som ingås utanför fasta affärslokaler, direktiv 97/7/EG om distansavtal, direktiv 1999/44/EG om försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier och direktiv 93/13/EEG om oskäliga villkor i konsumentavtal.
Kommissionens förslag tar sikte på att fullharmonisera de delar av konsumentavtalsrätten som har relevans för den inre marknaden. De fyra befintliga direktiven innebär en harmonisering på miniminivå. Syftet är att främja konsumenternas förtroende i samband med gränsöverskridande handel och underlätta för företagen att erbjuda sina produkter på den inre marknaden.
Flertalet medlemsstater har i princip ställt sig bakom fullharmonisering på detta område, men många kan inte ta slutlig ställning till harmoniseringsfrågan förrän de ser hur direktivets olika delar slutligen kommer att utformas. En allmän uppfattning har varit att kommissionens förslag är otydligt. Flera medlemsstater har också ansett att konsumentskyddet i förslaget är för lågt. Rådsarbetsgruppens arbete har därför till stor del handlat om att göra ändringar som innebär ett ökat konsumentskydd. Några medlemsstater har börjat föreslå minimiregler för delar av direktivet. Flera medlemsstater har också börjat acceptera lösningar som ger medlemsstaterna större utrymme.
Det belgiska ordförandeskapets ambition har varit att uppnå en överenskommelse om en allmän inriktning för direktivet. Det är dock högst osäkert om detta kan lyckas. Troligen kommer i stället en riktlinjedebatt om direktivet att äga rum.
I Europarlamentet planerar det ansvariga IMCO-utskottet (utskottet för inre marknaden och konsumentskydd) och det associerade JURI-utskottet (utskottet för rättsliga frågor) att rösta i december. Frågan avses behandlas i plenum i februari. I båda utskotten har respektive rapportör lagt förslag till ändringar av texten som innebär att fullharmoniseringen till stor del överges.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Artikel 95 och 153 EG. Medbeslutandeförfarande enligt artikel 251 EG.
Svensk ståndpunkt
Regeringen förespråkar, som en utgångspunkt, fullharmonisering på en hög konsumentskyddsnivå. Nivån på det befintliga konsumentskyddet kan i vissa avseenden komma att ändras något i endera riktning när regelverket ska harmoniseras. Detta bör ses i ljuset av de fördelar som en mer enhetlig lagstiftning i samtliga medlemsstater medför. En likartad lagstiftning torde förbättra såväl konsumenters som näringsidkares förtroende för den gränsöverskridande handeln med ett större utbud och sänkta priser som följd. Regeringen verkar för att konsumentskyddsnivån bibehålls på en hög nivå och för att det ska råda balans mellan konsumenters och näringsidkares intressen.
Såväl för konsumenter som för näringsidkare är det av stor betydelse att reglerna inte bara blir enhetliga utan även att de är tydliga och förutsebara. Regeringen avser också att verka för att direktivets tillämpningsområde avgränsas på ett tydligt sätt.
Regeringen avser att verka för att fel ska kunna åberopas under en betydligt längre tid än två år när det gäller byggprodukter som används i samband med arbete på fast egendom.
Europaparlamentets inställning
Ännu inte känd.
Förslaget
Förslaget innebär att konsumenter ska få särskild information och ha ångerrätt i 14 dagar i samband med distansförsäljning och försäljning utanför fasta affärslokaler. Nytt jämfört med svensk rätt idag är framför allt att ångerrätt och särskild information ska ges även i samband med försäljning på gatan och andra platser där allmänheten befinner sig och att konsumenten måste utöva ångerrätten genom att lämna ett meddelande via ett varaktigt medium/skriftligt. I Sverige kan man lämna ett muntligt meddelande om att man vill ångra sig.
Direktivförslaget innehåller enbart delvis regler om sen leverans av varor. En konsument har vid sen leverans under vissa omständigheter rätt att häva avtalet. Konsumenten har därutöver rätt att ta till andra påföljder enligt nationell rätt.
När det gäller fel i vara innebär förslaget i princip att konsumenten, om det är fel på varan, ska ha rätt att välja på att få den reparerad eller att få en ny. Om detta inte är möjligt ska konsumenten få göra avdrag på priset eller, om felet är av allvarligare slag, få häva köpet. Under vissa omständigheter får konsumenten fritt välja påföljd. Denna lösning liknar vad som gäller enligt svensk rätt idag. Det finns dock medlemsstater som vill att konsumenten ska få välja påföljd fritt från början eller att konsumenten alltid ska kunna häva avtalet en viss tid efter köpet.
Enligt direktivförslaget förlorar konsumenten rätten att reklamera när två år förflutit från det att han eller hon mottagit varan, såvida inte annat följer t.ex. av en garanti. Enligt svensk rätt gäller tre år. I Sverige finns dessutom en reklamationsfrist på 10 år för arbete på fast egendom, inklusive de varor som används i samband med detta. Direktivet avses omfatta även varor som används i samband med avtal om tjänster. Flera andra medlemsstater har dock liknande regleringar. Många anser att en betydligt längre reklamationsfrist ska gälla för vissa typer av varor alternativt för vissa typer av fel.
Enligt direktivförslaget, liksom enligt svensk rätt, gäller en presumtion för att ett fel är ursprungligt om det visar sig inom sex månader, dvs. konsumenten behöver då inte bevisa att felet fanns från början. Ett stort antal medlemsstater verkar anse att denna tid ska utökas till ett år.
Direktivförslaget innehåller en generalklausul om att avtalsvillkor som innebär att näringsidkare tilldelas orimliga fördelar inte ska vara bindande för konsumenten. Konsumenten ska inte heller vara bunden av avtalsvillkor som presenterats på ett oläsligt eller otydligt sätt.
Nytt jämfört med svensk rätt är framför allt att direktivförslaget innehåller utförliga listor med villkor som ska anses vara oskäliga.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Direktivet kommer att medföra att främst konsumentköplagen (1990:932), distans- och hemförsäljningslagen (2005:59), marknadsföringslagen (2008:486) och lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden måste ses över och anpassas till direktivets krav.
Ekonomiska konsekvenser
Förslaget bedöms medföra endast mindre kostnader som ryms inom befintliga ramar för statsbudgeten.