KKR, linbanor - rådspm, dp. 5 (Bilaga till dokument från EU-nämnden 2014/15:2FF022)


Rådspromemoria

2014-11-17

Socialdepartementet

Plan-, bygg- och bostadsenheten

Gemensamberedning med SB/EU, SB/SAM, UD/FIM, Fi/BA, FÖ/SSK, N/ENT, EU-REP

KKR, dp. 5

Rådets möte (KKR) den 4-5 december 2014

Dagordningspunkt 5

Rubrik: Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om linbaneanläggningar (Första läsning)

Dokument: 2014/0107 (COD)

Tidigare dokument: Faktapromemoria 2013/14:FPM81

Information för civilutskottet ägde rum den 20 november 2014. Förslaget har inte tidigare behandlats vid samråd med EU-nämnden.

Bakgrund

I mars 2014 presenterade EU-kommissionen förslaget till förordning för linbaneanläggningar. Under året har sju möten hållits i rådsarbetsgruppen för teknisk harmonisering.

Idag finns ett direktiv (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/9/EG av den 20 mars 2000 om linbaneanläggningar för persontransport). Förslaget till förordning syftar till att anpassa direktivet till det s.k. varupaketet, som antogs 2008 samt att åtgärda vissa problem som uppstått i samband med genomförandet av gällande direktiv. (Se vidare under rubriken Förslaget.)

Rättslig grund och beslutsförfarande

Förslaget till förordning är baserat på artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Artikel 114 behandlar upprättandet av den inre marknaden inom EU.

Ordinarie lagstiftningsförfarande gäller, vilket innebär att Europaparlamentet har möjlighet att inge förslag till ändringar samt att beslut fattas med kvalificerad majoritet i rådet.

Svensk ståndpunkt

Regeringen kan stödja ordförandeskapets förslag.

Regeringen är positivt inställt till förslaget avseende anpassning till det s.k. varupaketet och till de förtydliganden som förslaget innebär jämfört med nu gällande direktiv. Anpassningen till beslutet 768/2008/EG (i varupaketet) förväntas ha positiva effekter genom att förtydliga de olika inblandade ekonomiska aktörernas ansvar och skyldigheter.

En viktig fråga för Sverige under förhandlingarna har varit att försäkra sig om att förordningen inte kräver att en särskild myndighet inrättas som ska godkänna linbaneanläggningar. I Sverige har vi sedan länge ett system med ackrediterade organ som kontrollerar anläggningarna. Här har ordförandeskapet gått Sverige till mötes och kompletterat texten enligt Sveriges önskemål.

En annan fråga Sverige lyft har gällt otydlighet kring vad som gäller för delsystem och säkerhetskomponenter som en tillverkare inte släpper ut på marknaden separat, utan integrerar i en anläggning. Sverige har varit angeläget om att även dessa produkter ska anses utsläppta på marknaden och därmed omfattas av förordningens krav. Här har ordförandeskapet delvis gått Sverige till mötes och gjort kompletteringar i texten. Sverige har även lyft en del andra mindre frågor efter inspel från framför allt Boverket och Swedac.

I slutskedet av förhandlingarna har samordning kring svensk ståndpunkt skett med förhandlingarna om förordning för anordningar för gasformiga bränslen och förordning för personlig skyddsutrustning. Samordningen har bl.a. handlat om sanktionsbestämmelser. De tre förordningsförslagen har förhandlats i samma rådsarbetsgrupp.

Europaparlamentets inställning

EP:s inställning är ännu inte känd. Förhandling mellan rådet och EP väntas ske under våren 2015.

Förslaget

Gällande direktiv för linbaneanläggningar (2000/9/EG) och förslaget till förordning handlar i huvudsak om att garantera en grundläggande säkerhetsnivå för anläggningarna och att säkerställa fri rörlighet på EU:s inre marknad för delsystem och säkerhetskomponenter. Till delsystem räknas bl.a. linor, korgar, drivanordningar och mekaniska anordningar. Tillverkarna måste visa att deras delsystem eller säkerhetskomponenter har konstruerats och tillverkats i enlighet med de grundläggande kraven, anbringa CE-märkning och lämna bruksanvisningar för montering.

De viktigaste typerna av linbaneanläggningar som omfattas av direktivet och förslaget till förordning är bergbanor, gondolbanor, löstagbara stolliftar, fasta stolliftar, pendellinbanor, funitelliftar, kombinerade anläggningar (bestående av flera typer av linbanor, t.ex. gondolbanor och stolliftar) samt släpliftar.

Förslaget till förordning syftar till att anpassa direktiv 2000/9/EG till det s.k. varupaketet, som antogs 2008. Anpassning sker särskilt till beslut nr 768/2008/EG, som fungerar som en mall för hur rättsakter som reglerar produkter ska utformas. Genom att följa samma mall ska EU:s rättsakter bli mer enhetliga när det gäller t.ex. definitioner, skyldigheter för ekonomiska aktörer (tillverkare, distributörer m.fl.), krav på anmälda organ som kontrollerar produkter och marknadskontroll.

Syftet med förslaget är även att åtgärda vissa problem som uppstått i samband med genomförandet av gällande direktiv. Myndigheter, anmälda organ och tillverkare har haft skilda uppfattningar om vilka typer av anläggningar som omfattas av direktivet. Det har också funnits olika uppfattningar om viss utrustning bör betraktas som delsystem, infrastruktur eller säkerhetskomponent. De skilda tillvägagångssätten har medfört att marknaden snedvridits och de ekonomiska aktörerna behandlats på olika sätt.

I övrigt har direktivet inte angett vilken typ av förfarande för bedömning av överensstämmelse som ska tillämpas på delsystem, vilket nu finns med i förslaget till förordning.

Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa

Nuvarande direktiv 2000/9/EG är införlivat genom plan- och bygglagen (2010:900), PBL, 8 kap. 4 § och 24 § (krav på byggnadsverk) samt 16 kap. 5 § (bemyndigande om föreskrifter). I 11 kap PBL finns tillsynsbestämmelser och i 8 kap 3 § 4 plan- och byggförordningen (2011:338), (PBF), utpekas Boverket som marknadskontrollmyndighet enligt direktivet. I 10 kap 17 § PBF ges Boverket bemyndigande att närmare föreskriva om säkerhetskrav m.m. och märkning av linbaneanläggningars säkerhetskomponenter och delsystem. Direktivet är sedan till fullo införlivat genom 2 kap. 14 § och bilaga 1 i Boverkets föreskrifter och allmänna råd om hissar och andra motordrivna anordningar (BFS 2011:12).

Bestämmelser om anmälda organ återfinns i lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll, förordning 2011:811 om ackreditering och teknisk kontroll samt Swedacs föreskrifter om anmälda organ (STAFS) 2011:5. Swedac är anmälande myndighet för anmälda organ.

Hänvisningen till det nuvarande direktivet i plan- och byggförordningen bör ses över om den nya förordningen träder i kraft. Den eventuellt något förändrade gränsdragningen mellan tivolianordningar och linbaneanläggningar kan möjligen påverka Rikspolisstyrelsens föreskrifter och ovanförliggande lagstiftning.

Detaljerade behov av författningsändringar får utredas i särskild ordning.

Ekonomiska konsekvenser

Förslaget väntas inte få betydande konsekvenser för statsbudgeten eller för EU:s budget. Samhällsekonomiskt väntas vissa vinster uppkomma genom förtydliganden, även avseende krav på ekonomiska aktörer och anmälda organ.

Kommissionen har upprättat en konsekvensanalys. Kommissionens utgångspunkt är de brister som uppmärksammats vid tillämpningen av nuvarande direktiv. Genom att åtgärda dessa brister uppnås målen om att dessa produkter ska vara säkra, att den inre marknadens funktionssätt förbättras och att regelverket för produkter förenklas.