JoF, Reviderad kommenterad dagordning (Bilaga till dokument från EU-nämnden 2009/10:242143)

PAGE 12

Utkast
Promemoria

2010-09-22

Jordbruksdepartementet

EUI-sekretariatet

Kommenterad dagordning inför Jordbruks- och fiskerådet den 27 september 2010

1. Godkännande av dagordningen

2. Lagstiftningsöverläggning – (ev.) godkännande av a-punktslistan
(Offentlig överläggning enligt artikel 7 i rådets arbetsordning)

3. Icke lagstiftande verksamhet - (ev.) godkännande av a-punktslistan

JORDBRUK

Coreper-frågor

Icke lagstiftande verksamhet

4. Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om medlemsstaternas fria rätt att fatta beslut om odling av genetiskt modifierade grödor

- Meningsutbyte

Dokumentbeteckning

doc. 13511/10 ENV 569 AGRILEG 116 AGRI 317 MI 300 DENLEG 86

Rättslig grund

Förslaget grundas på artikel 114 i EUF-fördraget, som behandlar åtgärder för att upprätta den inre marknaden. Beslut fattas med ordinarie lagstiftningsförfarande (artikel 294 EUF-fördraget).

Bakgrund

Den 27 juli presenterade Europeiska kommissionen (kommissionen) ett förslag till en EG-förordning som tillfogar en art 26b till direktiv 2001/18/EG om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer (GMO) i miljön. Artikeln ger medlemsstaterna möjlighet att begränsa eller förbjuda odling av GMO inom sina territorier, även om den aktuella grödan har fått ett EU-godkännande för odling. Utöver det föreslås inga förändringar när det gäller själva hanteringen av ansökningar och godkännanden av GMO i EU. Miljö- och hälsoskäl får inte åberopas som grund för ett förbud enligt den föreslagna artikel 26b eftersom dessa skäl redan har beaktats i den riskvärdering som föregår ett EU-godkännande. De skäl som anges för förbud enligt artikel 26b ska också vara i överensstämmelse med fördragen och i enlighet med EU:s internationella förpliktelser, till exempel WTO-bestämmelserna.

Genom att gå vissa medlemsstater till mötes i frågan om att begränsa odling av GMO hoppas kommissionen att dessa medlemsstater i högre grad kan förmås att rösta för att godkänna GMO för odling när en riskvärdering visat att den är säker för människa, djur och miljö. Kommissionen anför att förslaget att låta medlemsstaterna under vissa förutsättningar själva bestämma över huruvida man vill tillåta odling av en GMO ligger i linje med subsidiaritetsprincipen.

Under hösten kommer förslaget att diskuteras i en ad hoc-arbetsgrupp som har sitt första möte den 17 september. Huvudansvaret för direktiv 2001/18/EG, i vilket en ändring nu alltså föreslås, ligger på miljörådet. Ändringen i rättsakten ska genomföras genom ordinarie lagstiftningsförfarande, vilket innebär att rådet och Europaparlamentet ska behandla förslaget och enas om ett beslut.

Vid rådsmötet den 27 september ges jordbruksministrarna möjlighet att ha ett meningsutbyte om kommissionens förslag. Ordförandeskapet har skickat med två frågor som ska ligga till grund för diskussionen:

1. Vilka ekonomiska effekter och vilka konsekvenser för den inre marknaden kan dessa nya förslag från kommissionen ha?

2. Hur kan man garantera att kommissionens förslag är förenliga med WTO:s och den inre marknadens regler?

Förslag till svensk ståndpunkt

Sverige välkomnar möjligheten för jordbruksministrarna att diskutera dessa viktiga frågor. Detta eftersom det är nödvändigt att belysa alla alternativ för att förbättra genomförandet av GMO-regelverket. Sverige värnar den inre marknaden och lägger stor vikt vid att det internationella regelverket efterföljs. Det är därför av central betydelse att frågeställningarna analyseras grundligt innan beslut fattas.

EU-nämnden

Frågan har inte tidigare varit föremål för samråd med EU-nämnden.

Punkter från särskilda jordbrukskommittén

Icke lagstiftande verksamhet

5. Situationen på marknaden för mjölk

-antagande av rådsslutsatser

Dokumentbeteckning

doc. 11758/10 AGRI 254 AGRIORG 19

doc. 11935/10 AGRI 260 AGRIORG 21

doc. 13570/10 AGRI 321 AGRIORG 27

Rättslig grund

Bakgrund

I samband med det allmänna prisfallet på jordbruksprodukter under senare delen av 2008 och det första halvåret av 2009 sjönk priset på mjölkråvara kraftigt. Under denna s.k. mjölkkris debatterades kortsiktiga åtgärder för sektorn i Jordbruks- och fiskerådet. För att utarbeta mer långsiktiga åtgärder inrättade kommissionen en högnivåexpertgrupp, vars huvudsakliga fokus kom att vara konkurrensrättsliga frågor, såsom standardkontrakt och vertikala och horisontella samarbeten.

Arbetsgruppen lämnade sin slutrapport i juni 2010. I denna rekommenderas kommissionen att vidta ett antal åtgärder, bland annat att se över möjligheten till ökade horisontella samarbeten och införande av formkrav för kontrakt med mjölkproducenter. Kommissionen har uttalat att ett paket med förslag till åtgärder för att stärka konkurrenskraften för mjölkproducenterna kommer att presenteras under hösten 2010. I syfte att ge så mycket vägledning som möjligt till kommissionen i dess arbete med åtgärdspaketet så anser det belgiska ordförandeskapet att rådet bör försöka enas kring rådsslutsatser om åtgärder för att stärka den långsiktiga konkurrenskraften i sektorn. Dessa rådsslutsatser ska baseras på rapporten från högnivågruppen för mjölk.

Förslag till svensk ståndpunkt

Sverige anser att de europeiska mjölkproducenternas konkurrensförmåga bäst stärks genom att produktionen marknadsanpassas och effektiviseras. För SE är det viktigt att rådsslutsatserna inte ges ett innehåll som föregriper den förestående budgetöversynen och inte försvårar fortsatta reformer av den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.

EU-nämnden

Rapporten från högnivåexpertgruppen för mjölk var föremål för samråd i EU-nämnden i juli. Sakfrågan behandlades dessutom inför presentation av kommissionens kvartalsrapport om mjölkmarknaden på Jordbruks- och fiskerådet i juni 2010. De föreslagna rådsslutsatserna har inte tidigare varit föremål för samråd med EU-nämnden.

Lagstiftande verksamhet

6. Reviderat förslag till ändringar i rådets förordningar (EG) nr 1290/2005 och (EG) 1234/2007 om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter i samband med distribution av livsmedel till de fattigaste i gemenskapen

-Presentation

Dokumentbeteckning

-13435/10 AGRI 312 AGRIORG 25 CODEC 798 (saknas)

Rättslig grund

-Artikel 37 i EG-fördraget, beslut i rådet med kvalificerad majoritet efter att yttrande från Parlamentet inhämtats (nu artikel 43 FEUF, ordinarie lagstiftningsförfarande).

Bakgrund

EU har sedan tjugo år tillbaka, inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, ett årligt program för att förmedla mat till behövande inom unionen. Programmet startades på begäran av välgörenhetsorganisationer vid en tidpunkt då det fanns stora lageröverskott. Situationen har på tjugo år förändrats i och med utvidgningen och en reformerad jordbrukspolitik. Marknadsuppköp har inkluderats i programmet för att komplettera användningen av interventionslager.

Interventionslagren är i princip tömda (förutom för socker vars intervention avskaffas innevarande år). Prognoser tyder på att det inte kommer att byggas upp några lager inom en överskådlig framtid. Regelverket har förändrats så att intervention för flera produkter helt har avskaffats eller återgått till att fungera som ett säkerhetsnät vid markanta prisfall. Sverige har hittills inte deltagit i programmet. Inte heller Danmark, Tyskland, Nederländerna, Storbritannien, Österrike, Cypern, Tjeckien och Slovakien deltar i programmet för närvarande.

De nya medlemsstaterna utnyttjade 32 % av budgeten år 2008. Huvuddelen av budgeten (57 %) fördelades samma år mellan Italien, Frankrike och Spanien.

Kommissionen menar i sitt förslag från 2008 att det finns behov för ett program på upp till 1600 miljoner euro per år. Det saknades tidigare en budget för kommissionens förslag eftersom den ska behovsanpassas. Kommissionen angav vid jordbruksrådet i november 2008 att stödet ska vara frivilligt att tillämpa och att 75-85 procent ska finansieras från den gemensamma budgeten och resterande del från medlemsländerna.

De länder som utnyttjar programmet har kraftfullt protesterat mot införande av medfinansiering från medlemsländerna. Det har framkommit att vissa medlemsländer förespråkar 100 procentig EU-finansering. Kommissionen däremot hävdar att en nationell medfinansiering kan lösa vissa av de brister som funnits när det gäller programmets effektivitet.

Frågan om livsmedelsprogrammen diskuterades ihärdigt på rådsnivå under hösten 2008, efter att kommissionen föreslagit ett permanent treårigt livsmedelsprogram, som byggde enbart på marknadsuppköp. En minoritet bestående av Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Danmark, Sverige och Tjeckien blockerade sedan förslaget i jordbruksrådet i november 2008, delvis på grund av ifrågasättande av den rättsliga grunden för förslaget. Övriga tveksamma medlemsländer är Finland, Österrike och Litauen. Enligt en analys av den rättsliga grunden, publicerad av rådets rättstjänst i oktober 2008 underkändes artikel 37 i EG-fördraget som rättslig grund för förslaget. I stället borde enligt rättstjänsten artikel 308 i EG-fördraget vara den rättsliga grunden för förslaget. Beslut fattas av rådet med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

Inget dokument med ett nytt förslag finns ännu tillgängligt. Kommissionens revideringar är därför inte kända. Det är troligt att det belgiska ordförandeskapet genom kommissionens reviderade förslag nu har för avsikt att testa styrkan i den blockerande minoriteten som för närvarande finns mot förslaget.

Förslag till svensk ståndpunkt

Sverige anser att detta är en socialpolitisk och inte en jordbrukspolitisk fråga. Regeringen är kritisk till kommissionens förslag. Det har länge varit den svenska regeringens uppfattning att avsättningsfrämjande stöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken ska avskaffas. Kampen mot fattigdom och utslagning i samhället bör ske inom det sociala området och vara varje medlemslands ansvar enligt subsidiaritetsprincipen.

Regeringen ansåg 2008 att artikel 37 i EG-fördraget inte kunde tillämpas utan att det istället var artikel 308 i förra EG-fördraget (nu artikel 352 FEUF) som borde vara den rättsliga grunden för förslaget.

Tyskland har för övrigt väckt talan mot kommissionen angående giltigheten av den förordning om livsmedelshjälp som avser budgetåret 2009. Tyskland har invändningar mot den rättsliga grunden för programmet. Sverige har intervenerat på Tysklands sida och anser att det är principiellt viktigt att frågan om jordbruksbudgeten kan användas till denna typ av åtgärd prövas.

EU-nämnden

Frågan var föremål för samråd med EU-nämnden inför jordbruksråden hösten 2008.

7. Förslag angående regelverket (EU) till Europaparlamentet och rådet om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden

- Presentation av Kommissionen och utbyte av åsikter angående en första rapport rörande effekterna av 2006 års reform av åtgärder för POSEI

Dokumentbeteckning

13575/10 AGRI 323 POSEICAN 10 POSEIDOM 10

POSEIMA 10 13576/10 AGRI 324 POSEICAN 11 POSEIDOM 11 POSEIMA 11

Rättslig grund

Artiklarna 42, 43 och 349 i EUF -fördraget (tidigare artiklarna 36, 37 och 299.2 i EG-fördraget). Beslut fattas av rådet och Europaparlamentet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet i artikel 294 (tidigare artikel 251). Beslutsfattande med kvalificerad majoritet tillämpas generellt i rådet där det ordinarie lagstiftningsförfarandet används.

Bakgrund

Ett grundläggande regelverk om de särskilda åtgärder som ska tillämpas i de yttre randområdena antogs den 30 januari 2006 genom rådets förordning /EG) nr 247/2009. Enligt denna förordning ska Kommissionen vart femte år överlämna en allmän rapport till Europaparlamentet och rådet med en redogörelse för verkningarna av de åtgärder som vidtagits i enlighet med denna förordning, vid behov åtföljd av lämpliga förslag. Det här är den första rapporten som presenteras. Ett antal ändringar i förordningen har det dock tidigare fattats beslut om i rådet.

Förslag till svensk ståndpunkt

Rapport och förslag har ännu inte presenterats.

EU-nämnden

Frågan har inte tidigare varit uppe på EU-nämnden, eftersom det här är den första rapporten som presenteras som en uppföljning av förordningen.

Övriga frågor

8. Makrillfiske

- information och meningsutbyte på begäran av kommissionen

Dokumentbeteckning

Ej tillgängligt i nuläget

Rättslig grund

Rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och särskilt utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt artikel 20. Beslut fattas av rådet med kvalificerad majoritet.

Bakgrund

Inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken förhandlar EU årligen med övriga kuststater om fiskekvoter och övriga regler för fisket för kommande år på gemensamma och gemensamt förvaltade bestånd i Nordostatlanten. Kuststatsavtalet mellan EU, Norge och Färöarna från 1999 om gemensam förvaltning av makrill löstes upp under 2009. Skälet var att parterna inte var överens om Färöarnas krav på en högre andel av beståndet. Förvaltningen av makrillbeståndet i Nordostatlanten har nu fått en problematisk utveckling. Från att ha varit ett bestånd under god förvaltning och gynnsam beståndsutveckling råder i nuläget en dragkamp mellan tidigare kuststater, EU, Norge å ena sidan och Färöarna å andra sidan samt med Island som vill uppnå status som kuststat. Island och Färöarna har fastställt unilaterala kvoter motsvarande flera hundra procent över andelarna enligt det tidigare kuststatsavtalet medan EU och Norge bibehållit sina relativa andelar. EU har i ett pressmeddelande från kommissionär Damanaki i augusti 2010 uttryckt sitt starka missnöje med detta agerande och låtit förstå att både Island och Färöarna äventyrar såväl makrillbeståndet som sina bilaterala avtal med EU om utbyte av fiskemöjligheter. Norge har också svarat genom att inte längre tillåta Färöiskt makrillfiske i norsk zon. Under rådsmötet avser kommissionen informera om de bilaterala konsultationer som äger rum mellan EU och Färöarna samt mellan EU och Island i September 2010. Kommissionen avser också ställa ett antal frågor till medlemsstaterna som vägledning inför höstens kuststatsförhandlingar om makrill.

Förslag till svensk ståndpunkt

Dagens situation är ett allvarligt hot mot beståndet. Sverige bör stödja alla ansträngningar från kommissionen att nå en överenskommelse mellan parterna i makrillfrågan, så att de höga fångsterna från Island och Färöarna kan minskas. SE vill verka för att ett avtal mellan parterna ska finnas på plats inför 2011 och att detta avtal avspeglar en ansvarsfull hållning från alla parter så att ett hållbart fiske kan uppnås. SE anser att en fortsatt stark allians mellan EU och Norge i frågan är av betydelse för en gynnsam utveckling i förhandlingarna.

EU-nämnden

Frågan var senast föremål för samråd med EU-nämnden inför Jordbruks- och fiskerådet i december 2009 i samband med förhandlingen om TAC- och kvotförordningen.

Statligt stöd – förlängning av den tillfälliga gemenskapsramen

- Övrig punkt på begäran av Ungern

Dokumentbeteckning

13838/10 AGRI 339

Rättslig grund

Art. 107-109 i EUF-fördraget.

Bakgrund

Ungern anser att kommissionens tillfälliga gemenskapsram för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen (den tillfälliga gemenskapsramen) ska förlängas med ett år till den 31 december 2011 och vill diskutera denna fråga som en övrig punkt. Begäran avser bara det särskilda stöd som kan lämnas till jordbrukssektorn enligt den tillfälliga gemenskapsramen.

Den tillfälliga gemenskapsramen antogs av kommissioneni december 2008 för att medlemsstaterna skulle kunna säkerställa tillgången till likvida medel för främst små och medelstora företag trots de finansieringsproblem som uppstått på grund av bankkrisen. Ett ytterligare syfte med den tillfälliga gemenskapsramen var att att företag trots krisen skulle kunna investera i miljöprojekt. Den tillfälliga gemenskapsramen utökades i oktober 2009 till att också gälla företag inom jordbrukssektorn. För jordbrukssektorns del innebär detta främst att jordbruksföretag under vissa förutsättningar kan beviljas stöd med upp till 15 000 euro under perioden från den 17 december 2008 till och med den 31 december 2010. Stödet får lämnas efter en anmälan till kommissionen, som också måste godkänna stödet. För övriga sektorer (exklusive fiske) gäller ett högsta belopp om 500 000 euro.

Ungern anser att det inte kommer att bli lättare för jordbrukare att få krediter under 2011 än i nuläget eftersom den ekonomiska krisen fortsätter. Enligt Ungern har jordbrukare också drabbats senare än andra företag av krisen och deras återhämtning kan därför också förväntas ske senare än i andra sektorer. De finansiella förhållandena för jordbrukare är också generellt sett sämre än för företagare i andra sektorer.

Att besluta om vilka stöd som är förenliga med fördraget ligger normalt inom kommissionens exklusiva kompetens. Rådet har således inte kompetens att besluta om en förlängning av den tillfälliga gemenskapsramen.

Förslag till svensk ståndpunkt

Den ekonomiska och finansiella krisen kan inte anses vara lika akut som när den tillfälliga gemenskapsramen infördes. Tillfälliga regler bör också vara just tillfälliga för att inte skapa osäkerhet i förhållande till de regler som gäller under normala förhållanden. Det finns också möjligheter till stöd inom ramen för det ordinarie statsstödsregelverket som Ungern kan utnyttja. Mot denna bakgrund anser Sverige inte att den tillfälliga gemenskapsramen bör förlängas. Sverige kan således inte stödja Ungerns begäran.

EU-nämnden

Frågan har inte tidigare varit uppe för samråd i EU-nämnden.

Ursprungsmärkning av tomatkoncentrat

- Övrig fråga på begäran av Italien

Dokumentbeteckning

rådsförordning 1234/2007

Rättslig grund

Bakgrund

Italien avser att ta upp en övrig fråga rörande ursprungsmärkning av tomatkoncentrat från tredje land.

I en not påtalar Italien problemet med att tillverkare inom EU importerar tomatkoncentrat från Kina, som enligt noten är av lägre kvalitet och billigare än koncentrat från tomater producerade i EU. Importen leder dels till svårigheter för tomatodlare i EU att sälja koncentrat eftersom det är dyrare än det kinesiska, dels till att konsumenter – eftersom märkning är frivillig – kanske inte får tillräcklig information för att kunna göra informerade val då de köper produkter som innehåller tomatkoncentrat.

Enligt en rådsförordning får komissionen fastställa handelsnormer för en eller flera av produkterna inom sektorerna ”Frukt och grönsaker” samt ”Bearbetad frukt och bearbetade grönsaker” och Italien vill att kommissionen ska använda sig av möjligheten att föreskriva obligatorisk ursprungsmärkning av tomatkoncentrat från tredje land.

Förslag till svensk ståndpunkt

Sverige anser att denna typ av information till konsument ska regleras av industrin själv på frivillig basis. Det ligger i tillverkarens intresse att informera konsumenten om innehållet i produkten så att konsumenten kan göra ett upplyst val.

Marknadsåtgärder för spannmål

- Övrig fråga på begäran av Polen

Dokumentbeteckning

Rättslig grund

Bakgrund

På SJK den 20 september meddelades det att Polen ska skicka in en not senare under veckan inför ministerrådet. Noten rör kris inom spannmålssektorn med krav på någon marknadsåtgärd. Krisen har lett till höga priser på foderspannmål och därmed kris i grissektorn.

Förslag till svensk ståndpunkt

Marknadssituationen bevakas av kommissionen, som efter sedvanlig marknadsbedömning kan förbereda utförsäljning av interventionslager. Sverige har inget att invända mot åtgärder som vidtas av kommissionen inom ramen för gällande lagstiftning.

EU-nämnden

Frågan har inte tidigare varit föremål för samråd med EU-nämnden.

Lettisk begäran om påskyndande av beslut om att tillåta åldersgränsen 48 månader för BSE-testning av djur Lettland

Övrig fråga på begäran från den lettiska delegationen

Dokumentbeteckning

Rättslig grund

Bakgrund

Enligt en skrivelse från Lettland den 21 september önskar man stöd från andra medlemsstater för sin begäran att som 17 andra medlemsstater få höja åldern för BSE-provtagning av nötkreatur, från 24 månader till 48 månader och att detta ska gälla från januari 2011. Det är kommissionen som beslutar i denna fråga och inte rådet. Lettland skickade sin ansökan till kommissionen i maj. Kommissionen har för närvarande inga ansökningar från andra medlemsstater och vill enligt uppgift invänta fler ansökningar innan man skickar dessa till Efsa (den Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten) för den utvärdering som ska göras innan provtagningsåldern får höjas.

Förslag till svensk ståndpunkt

Sverige har förståelse för Lettlands önskemål att kommissionen handlägger deras ansökan snarast.

Lunchdiskussion: Finansiering av djurhälsa

Bakgrund

Bekämpning av allvarliga djursjukdomar är i hög grad harmoniserad inom EU. Det finns ett antal rättsakter som föreskriver vilka åtgärder som ska vidtas vid utbrott av bl.a. mul- och klövsjuka, svinpest, fågelinfluensa m.fl. djursjukdomar. Medlemsstaternas kostnader för att ersätta lantbrukare vid utbrott ersätts delvis av EU-medel.

År 2004 initierade kommissionen en översyn av djurhälsopolitiken, vilket resulterade i ett meddelande om en ny strategi för djurhälsa för Europeiska unionen (2007–2013) enligt principen "Det är bättre att förebygga än att behandla", som presenterades i september 2007. Ett av syftena med den nya strategin var att förhindra framtida stora sjukdomsutbrott och minska gemenskapens kostnader. Meddelandet följdes upp i september 2008 med en handlingsplan som bl.a. innehöll en tidplan för kommissionens arbete med att genomföra den nya djurhälsostrategin. Enligt handlingsplanen ska en ny djurhälsolag utarbetas och ett nytt EU-system för ansvarfördelning och uppdelning av kostnader för djursjukdomar ska utformas.

Frågan om finansiering av djurhälsa ska diskuteras vid lunchen i samband med ministerrådet den 27 september. Det belgiska ordförandeskapet har skickat ut två frågor: Vad är er position när det gäller kostnadsdelning mellan myndigheter och näringen? och Är det nödvändigt att harmonisera systemet på EU-nivå?

Förslag till svensk ståndpunkt

Sverige anser att grundregeln bör vara att kostnader för att förebygga och bekämpa djursjukdomar ska bäras av lantbrukarna. Det finns dock omständigheter som innebär att det kan vara motiverat att finansiera åtgärder med statliga medel, t.ex. ersättning till lantbrukare då djur måste avlivas för att förhindra spridning av allvarliga sjukdomar. I Sverige är området för närvarande föremål för en statlig utredning (Djursmittsutredningen) som ska lämna sin rapport före slutet av 2010. Sverige anser att utgångspunkten bör vara att harmonisering på EU-nivå endast bör ske om det är det från samhällsekonomisk synpunkt effektivaste sättet att uppnå syftet att minska smittspridning och därmed de totala kostnaderna inom EU för djursjukdomar. Sverige anser att det är viktigt att kommissionen gör en genomgripande översyn av området när det gäller finansiering av djurhälsoåtgärder.

EU-nämnden

Frågan var föremål för samråd med EU-nämnden i december 2006 inför antagandet av rådsslutsatser. I november 2007 skedde överläggningar med Miljö- och jordbruksutskottet i frågan.