JoF, RådsPM EU-Norge, dp 5
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2010/11:24301B
slutlig | ||
Rådspromemoria inför Jordbruks- och fiskerådet den 26 oktober 2010 | ||
2010-10-16 | ||
Jordbruksdepartementet |
JFS |
Karin Victorin |
karin.victorin@agriculture.ministry.se |
Årliga konsultationer med Norge inför 2011 – meningsutbyte
Dokumentbeteckning
-
Rättslig grund och beslutsförfarande
Avseende förhandlingsersultatet med Norge: artikel 218 i EUF. Beslut fattas av rådet med kvalificerad majoritet efter Europaparlamentets godkännande. Vad gäller fastställandet av kvoter artikel 43.3 i EUF. Beslut fattas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.
Bakgrund
EU förhandlar årligen med Norge om fiskekvoter och övriga regler för fisket för kommande år på gemensamma och gemensamt förvaltade bestånd i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt. Årsförhandlingarna baseras på långsiktiga fiskeavtal mellan EU och Norge. Förhandlingsresultaten förs in i EU:s kvotförordning som fastställs vid jordbruks- och fiskerådet i december. Den föreliggande dagordningspunkten på rådet avser ett meningsutbyte inför årets förhandlingar. Ministrarna ombeds som brukligt att ge vägledning till kommissionen och i år ber kommissionen om kommentarer vad gäller TACer och associerade åtgärder för de delade bestånden, samt vägledning vad gäller möjliga arter för kvotutbyte (balansen) i avtalet.
De årliga förhandlingarna är planerade att äga rum vid två tillfällen, i Bryssel den 15-19 november samt i Bergen den 29 november – 3 december. Huvudfrågorna som diskuteras är:
- Förvaltning av sju gemensamma bestånd i Nordsjön(nordsjötorsk, kolja, rödspotta, vitling, sill, makrill och sej) inklusive fastställandet och fördelningen av TAC:er.
- Förvaltning av gemensamma bestånd i Skagerrak
- Överenskommelse om utbyte av fiskemöjligheter
- Kontroll och andra tekniska åtgärder av gemensamt intresse.
TACer och associerade åtgärder för delade bestånd
I Nordsjön omfattas sex av de sju delade arterna av förvaltningsplaner, vitling utgör undantaget. Kommissionen meddelade vid tekniskt möte som hölls med medlemsstaterna den 1 oktober att man avsåg att följa förvaltningsplanerna. I övrigt kommer diskussioner sannolikt att föras kring TAC-nivå för torsk i Nordsjön och Skagerrak. ICES (Internationella havsforskningsrådet) bedömer att fiskeridödlighet (F) och utkast ökat trots att ett antal åtgärder inom ramen för torskåterhämtningsplanen samt i överenskommelse med Norge införts. ICES menar att planen i sig inte brister, men att implementeringen inte har fungerat.
Traditionellt har parterna vid förhandlingarna även enats om vissa tekniska regleringar och kontrollåtgärder. Kommissionen har dock aviserat att man inte kan utlova några regleringar som träder i kraft 2011, givet att Lissabonfördraget kräver medbeslutande vad gäller tekniska regleringar, vilket kan vara en relativt tidskrävande process. Emellertid kan vissa associerade åtgärder införas, dvs. som är direkt kopplade till kvotregleringen. I årets TAC- och kvotförordning finns ett sådant exempel som införts i överenskommelse med Norge, nämligen kvartalsmålen som innebär att varje medlemsstat ska bestämma hur stor del av sin torskkvot som ska tas per kvartal. När respektive andel är uppfiskad ska selektiva redskap användas för att undvika ytterligare fångst av torsk.
Kvotutbyte i avtalet
Avtalet innehåller ett utbyte av fiskemöjligheter mellan parterna. En del av balansen är ett erbjudande från Norge om arktisk torsk, som de enligt EES-avtalet ska erbjuda EU. EU kompenserar Norge för detta genom andra fiskemöjligheter, traditionellt i första hand arter inom Grönlandsavtalet och blåvitling. Kvoterna för den delen av balansen ska enligt EES-avtalet sökas i huvudsak utanför Nordsjön. På senare år har det blivit allt svårare att finna betalningsmedel till Norge då kvoten för arktisk torsk ökat och kvoten för blåvitling minskat. Under 2009 och 2010 kunde EU inte finna nog betalningsmedel för hela erbjudandet, vilket inte hänt tidigare.
Utbyte av kvoter mellan parterna, den så kallade balansen är en svår och känslig fråga där i första hand små medlemsstater menar att de får betala ett orimligt högt pris för torsk som bara kommer stora medlemsstater till del. Mottagande medlemsstater menar att de redan betalat för detta historiskt då Norge fått marknadstillträde genom EES-avtalet, och att medlemsstaterna bör relatera detta till vad som kommer EU till stort till del.
Kommissionen menar att medlemsstaterna inte ska räkna vem som får fördelar av den arktiska torsken och vilka som får betala, de uttrycker att det gagnar unionen i stort, samt att deras mål är att söka finna betalningsmöjligheter för så stor del av erbjudandet som möjligt.
Förslag till svensk ståndpunkt
Regeringen anser att det är viktigt att komma överens med Norge om en gemensam hållbar förvaltning av bestånden i Nordsjön, eftersom man delar ansvaret. Regeringens grundinställning är att fiskeriförvaltningen ska verka för ett långsiktigt hållbart resursutnyttjande. Får att uppnå detta är det viktigt att tillse att den gemensamma fiskeripolitikens regelverk följs. Det gäller inte minst grundförordningens målsättning och principer om försiktighetsansatsens tillämpning baserat på välgrundade vetenskapliga råd och gradvist införande av ekosystemansatsen. ICES rådgivning ska således vara vägledande för förvaltningsbesluten. Långsiktiga förvaltnings- och återuppbyggnadsplaner bör noga följas, alternativt snarast upprättas, i enlighet med försiktighetsprincipen. Bedömningar av kommissionen, och i förekommande fall av de regionala rådgivande nämnderna, ska noga beaktas.
När det gäller kvotnivåer och associerade åtgärder menar regeringen att befintliga förvaltningsplaner ska följas. Regeringen anser att situationen för torsken i Nordsjön och Skagerrak är bekymmersam. Det är olyckligt att de åtgärder som hittills införts inte visar resultat i ICES rådgivning. Regeringen menar därför att EU bör titta på möjligheter till associerade åtgärder för att minska fiskeridödlighet och utkast. De kvartalsmål som införts är ett exempel på detta och bör behållas och eventuellt förfinas. Regeringen kommer att verka för en gradvis utfasning av utkasten, i syfte att kunna införa ett utkastförbud och en fångstbaserad förvaltning i samband med reformen av den gemensamma fiskeripolitiken 2012.
När det gäller utbytet av kvoter (balansen) bör regeringen liksom tidigare år understryka att EU inte bör acceptera mer arktisk torsk än man kan kompensera för utan att det blir orimliga bördor för dem som inte får del av den värdefulla torsken. De kvoter som EU byter bort är värdefulla för de huvudsakligen små medlemsstater som drabbas. Regeringen bör också understryka att enligt EES-avtalet ska huvuddelen av kvoterna sökas utanför Nordsjön. Regeringen menar att man bör söka lösa balansen vid förhandlingarna i höst och inte ta upp diskussionerna igen under våren så som skett de senaste två åren. Det är viktigt för medlemsstaterna och deras fiskare att kunna planera fiskeåret enligt klara förutsättningar.
För svensk del ligger de största fiskeintressena inom ramen för Skagerrakavtalet (ursprungligen ett avtal mellan Norge, Sverige och Danmark) samt det så kallade Naboavtalet, som omfattar svenskt fiske i norsk zon samt i Nordsjön och som nu förvaltas av gemenskapen. Fiskemöjligheterna i avtalen är fastställda enligt en förutbestämd fördelningsnyckel.
Fackuttryck
Fiskeriförvaltningen i Europa: Inom den gemensamma fiskeripolitiken används olika metoder för att förvalta bestånden. De viktigaste är: TAC:er (högsta tillåtna fångstmängder), kapacitetsbegränsningar (kW, bruttotonnage, skrotning), fiskeansträngning (reglera antalet fiskedagar), tekniska bestämmelser (redskapsregleringar), stängda eller fredade områden och marina reservat, fiskerikontroll till sjöss och i hamnar.
Fiskeriansträngning: Kallas även ”effort”. Båtens storlek gånger fisketiden.
Fiskeridödlighet (F): Den mängd fisk som dör per år på grund av fiske som förutom lagliga landningar omfattar fångster som kastas överbord, och olagligt fiske.
ICES: Internationella havsforskningsrådet som årligen ger rekommendationer på biologisk grund för hur mycket fisk som ska fiskas för att bestånden snarast ska nå en hållbar nivå. ICES gör generellt inga förvaltningsmässiga överväganden om inte en förvaltningsplan föreligger.
TAC: ”Total Allowable Catch” d.v.s. den totala tillåtna fångstmängden som beslutas med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen.
Utkast: Kallas även ”discard” dvs. oönskad fångst som kastas överbord