Epsco, slutlig rådspromemoria om förslaget till rådsrekommendation om kvalitetskriterier för praktikprogram, dp. 5

Bilaga till dokument från EU-nämnden 2013/14:2CA5FF

Rådspromemoria

2014-02-20

Arbetsmarknadsdepartementet

Enheten för arbetsrätt och arbetsmiljö

Rådets möte (EPSCO) den 10 mars 2014

Dagordningspunkt 5

5. – Förslag till rådets rekommendation om kvalitetskriterier för praktikprogram

= – Antagande

Dokument: -

Tidigare dokument: KOM(2013) 857, Fakta-PM 2013/14:FPM46.

Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: Har inte behandlats i EU-nämnden tidigare. Överläggning med arbetsmarknadsutskottet ägde rum den 28 januari 2014.

Bakgrund

Efter upprepade uppmaningar från Europaparlamentet och Europeiska rådet inledde kommissionen 2012 ett samråd med arbetsmarknadens parter på EU-nivå om kvalitetskriterier för praktikprogram. Samrådet med arbetsmarknadens parter skedde i två steg mellan oktober 2012 och februari 2013. Sedan arbetsmarknadens parter valt att inte inleda förhandlingar om ett eventuellt avtal enligt artikel 154 i EUF-fördraget presenterade kommissionen den 4 december 2013 ett förslag till rådets rekommendation om kvalitetskriterier för praktikprogram.

Rättslig grund och beslutsförfarande

Den rättsliga grunden för rådsrekommendationen föreslås vara artikel 292 tillsammans med artikel 153 och 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Beslut fattas med kvalificerad majoritet i rådet.

Svensk ståndpunkt

Sverige delar kommissionens analys att praktik kan vara ett sätt att underlätta för unga att komma in på arbetsmarknaden. Användandet av praktik bör uppmuntras.

Sverige ansåg dock inledningsvis att kommissonens förslag var alltför långtgående och ställde sig tveksam till förslagets rättsliga förutsättningar. Sverige ansåg bl.a. att det var oklart om förslaget i dess ursprungliga form var förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Sverige ansåg att det kunde ifrågasättas om det inte fanns delar som gick utöver vad som var nödvändigt för att uppnå syftet med förslaget.

Mot bakgrund av att rådsrekommendationen nu gjorts mer allmänt hållen och nu tar större hänsyn till olikheterna i medlemsstaterna när det gäller reglering av praktik, föreslår regeringen att Sverige kan ställa sig bakom rådsrekommendationen.

Europaparlamentets inställning

Inte känd.

Förslaget

Förslaget till rådsrekommendation syftar huvudsakligen till att de som fullgör praktik tydligt ska informeras om vilka villkor som gäller för praktiken, och om sina rättigheter och skyldigheter. Rådsrekommendationen omfattar inte praktik inom ramen för en utbildning eller yrkesutbildning, eller som krävs för att få utöva ett visst yrke.

Det rekommenderas att:

• avtalet om praktik ska ingås skriftligen,

• det i avtalet ska framgå vad praktikanten förväntas lära sig, vilka arbetsvillkor som gäller, om lön utgår eller inte, om vilka rättigheter avtalsparterna har samt hur länge praktiken ska pågå,

• praktikantens rättigheter enligt gällande EU-lagstiftning och nationell lagstiftning respekteras, t.ex. i fråga om semester och arbetstid,

• den som erbjuder praktiken informerar praktikanten om dennes sjuk- och olycksfallsskydd,

• praktiken i regel ska pågå i högst sex månader

• bästa praxis när det gäller mål för lärandet på arbetsplatsen ska främjas,

• praktikgivarna ska uppmuntras att erbjuda handledning och ge intyg på kunskaper efter slutförd praktik.

Vidare rekommenderas medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder med anledning av rådsrekommendationen och informera kommissionen om dessa. Även kommissionen avser följa upp, och rapportera om, hur rådsrekommendationen tillämpas.

Medlemsstaterna uppmuntas också att använda de europeiska struktur- och investeringsfonderna (Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden) och sysselsättningsinitiativet för ungdomar för att öka antalet praktikprogram och kvaliteten på dessa. Arbetsmarknadens parter, arbetsförmedlingar och utbildningsväsendet bör involveras när kvalitetskriterier för praktikprogram fastställs.

I förhållande till kommissionens ursprungliga förslag har det i nu liggande förslag tydliggjorts att förslaget innehåller principer som syftar till att höja kvaliteten på praktikprogram och att rådsrekommendationen inte i sig innebär någon uppmaning att ändra i nationell lagstiftning.

Det tas nu också större hänsyn till att medlemsstaterna valt att reglera praktik på olika sätt, genom att hänvisningar till nationella regler eller praxis förts in i den nu aktuella texten. Så är fallet bl.a. under rubrikerna Arbetsvillkor och Rimlig längd.

Vidare lämnar skrivningarna om uppföljning och rapportering av rådsrekommendationen i nu liggande förslag mer utrymme till medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder till följd av rådsrekommendationen. Genom att en tidigare hänvisning till att medlemsstaterna skulle utse en ansvarig myndighet för rapportering om genomförande av rekommendationen nu strukits, tas större hänsyn till medlemsstaternas olika arbetsmarknadsmodeller.

Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa

Enligt gällande svensk rätt görs en bedömning i varje enskilt fall om en praktikant är att anse som arbetstagare eller inte. Är praktikanter inte att anse som arbetstagare finns i dag inga regler som särskilt tar sikte på dessa. Viss lagstiftning, t.ex. om arbetsmiljö, är dock även tillämplig på praktikanter.

Är praktikanterna däremot arbetstagare omfattas de fullt ut av det regelverk som gäller för arbetstagare, t.ex. när det gäller regler om anställningsskydd.

Förslaget är inte bindande för medlemsländerna utan är en rekommendation. Innehållet i rekommendationen överensstämmer dock i delar inte med svensk rätt.

Ekonomiska konsekvenser

Kommissionen har utgått från att förslaget inte har några budgetära konskevenser, se SWD(2013) 495 final och SWD(2013) 496 final (sammanfattning). Kommissionens ursprungliga förslag innebar att en myndighet skulle ges i uppdrag att genomföra rekommendationen och meddela kommissionen hur kvalitetskriterierna för praktikprogram genomförs. Detta innebar att det inte helt kunde uteslutas att förslaget kunde medföra vissa konsekvenser för statsbudgeten. Referensen till en myndighet har nu strukits, vilket torde minska risken för nya rapporteringsprocesser och eventuella konsekvenser för statsbudgeten. Att leva upp till rekommendationerna i förslaget, till exempel på att tillhandahålla handledning och skriftlig information, skulle även kunna innebära mindre kostnadsökningar för arbetsgivare.

Mot bakgrund av Sveriges budgetrestriktiva hållning ska Sverige dels agera för att rekommendationens ekonomiska konsekvenser begränsas både på statsbudgeten och EU-budgeten, dels agera för att uppgifter i största möjliga mån ska finansieras över nationell budget framför EU-budgeten. Finansiering ska ske i linje med de principer om neutralitet för statens budget som riksdagen beslutat om (prop. 1994/95:40, bet. 1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67).

Övrigt