Epsco, rådspm utstationering, dp 3
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2011/12:2A9C53
Epsco, dp. 3 | ||
Rådspromemoria | ||
2012-06-11 | ||
Arbetsmarknadsdepartementet |
Rådets möte den 21 juni 2012
Dagordningspunkt 3
Rubrik: Lagstiftningsinitiativ om utstationering av arbetstagare: Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om verkställighet och genomförande av direktivet om utstationering av arbetstagar samt förslag till rådets förordning om utnyttjande av rätten till kollektiva åtgärder (Monti II)- Lägesrapport
Dokument: Har inte inkommit
Tidigare dokument: Fakta-PM 2011/12: 135 FPM Direktiv om genomförande av utstationeringsdirektivet och Fakta-PM 2011/12:134 FPM Monti II-förordningen
Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: Förslagen har inte tidigare behandlats i EU-nämnden. Regeringen har överlagt med arbetsmarknadsutskottet den 12 april och den 31 maj 2012.
Bakgrund
Förslag till direktiv om genomförande av utstationeringsdirektivet
Kommissionens förslag till ett s.k. tillämpningsdirektiv syftar till att skapa ett allmänt regelverk för utstationeringar med en bättre och mer enhetlig tillämpning av direktivet 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (utstationeringsdirektivet). Genom att klargöra och förtydliga hur bestämmelserna i utstationeringsdirektivet ska tillämpas kan skyddet för utstationerade arbetstagares villkor säkerställas och en sund konkurrens på den inre marknaden främjas, samtidigt som missbruk av utstationeringsreglerna motverkas.
Förslag till en Monti II-förordning
Kommissionens förslag om en s.k. Monti II-förordning är en riktad insats med avsikt att klarlägga gällande rättsläge och förtydliga samspelet mellan utövandet av vissa grundläggande sociala rättigheter och ekonomiska friheter i enlighet med ett av fördragets mål, en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft. Syftet med förslaget är att klargöra förhållandet mellan rätten att vidta stridsåtgärder och de ekonomiska friheterna, etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster.
Förslagen antogs den 21 mars i år och har behandlats i rådsarbetsgruppen under våren. Vad gäller Monti II-förslaget har kommissionen fått ett ”gult kort” dvs. ett visst antal nationella parlament har ansett att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen. Vid EPSCO-mötet avser ordförandeskapet att presentera en lägesrapport.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Förslag till direktiv om genomförande av utstationeringsdirektivet
Den rättsliga grunden är artikel 53 och 62 i EUF-fördraget. Rådet beslutar med kvalificerad majoritet och Europaparlamentet är medbeslutande.
Förslag till en Monti II-förordning
Den rättsliga grunden är artikel 352 i EUF-fördraget. Rådet beslutar med enhällighet och med godkännande från Europaparlamentet.
Svensk ståndpunkt
Förslag till direktiv om genomförande av utstationeringsdirektivet
Regeringen är positiv till kommissionens initiativ att förbättra och förtydliga tillämpningen av utstationeringsreglerna. Det är angeläget att säkerställa skyddet för utstationerade arbetstagares villkor och främja en sund konkurrens på den inre marknaden, samtidigt som det är viktigt att utstationeringsreglerna respekterar medlemsstaternas olika arbetsmarknadsmodeller. Det är därför bra att det finns bestämmelser i förslaget som är anpassade särskilt för de nordiska ländernas arbetsmarknadsmodeller.
En given utgångspunkt i förhandlingarna är att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen i EU-samarbetet. Målsättningen bör vara att utstationeringsreglernas tillämpning förbättras och förtydligas så att skyddet för utstationerade arbetstagares villkor kan säkerställas samtidigt som en sund konkurrens på den inre marknaden främjas och missbruk av utstationeringsreglerna motverkas.
Förslag till en Monti II-förordning
Kommissionen har erhållit ett ”gult kort” och regeringen anser att kommissionen bör tillbaka förslaget.
Europaparlamentets inställning
-
Förslagen
Förslag till direktiv om genomförande av utstationeringsdirektivet
Syftet med direktivförslaget är att klargöra och förtydliga utstationeringsdirektivets tillämpning i medlemsstaterna för att därigenom även komma åt missbruk av utstationeringsdirektivet.
Direktivförslaget innehåller bestämmelser som syftar till att klargöra tillämpningsområdet för utstationeringsdirektivet. Där finns listor över kriterier som kan användas vid bedömningen av om en gränsöverskridande arbetssituation är en ”äkta” utstationering eller inte, d.v.s. om utstationeringsreglerna är tillämpliga eller inte. Det rör sig om omständigheter till ledning för att kunna avgöra om ett företag är etablerat i en medlemsstat eller inte och om en utstationerad arbetstagare tillfälligt utför arbete i en annan medlemsstat än den vari han eller hon vanligtvis arbetar. Den gränsöverskridande situationen ska alltid bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet.
Direktivförslaget innehåller vissa bestämmelser som särskilt tar hänsyn till medlemsstater med nordisk arbetsmarknadsmodell, t.ex.
Skyldighet för medlemsstaterna att se till att kollektivavtalsvillkor, särskilt avseende minimilöner, finns tillgängliga för såväl tjänsteleverantörer från annat medlemsland som för de utstationerade arbetstagarna.
Uppgiften att övervaka och kontrollera arbetstagares villkor kan utföras av arbetsmarknadens parter i enlighet med nationell rätt och praxis, förutsatt att en tillräcklig skyddsnivå för utstationerade arbetstagare i enlighet med utstationeringsregelverket garanteras.
Skyldighet för medlemsstaterna att se till att utstationerade arbetstagare, oavsett om de är organiserade eller inte, ska kunna bevaka och hävda sina rättigheter enligt utstationeringsreglerna.
Vidare innehåller förslaget minimibestämmelser som innebär att medlemsländerna inom byggsektorn ska kunna göra en entreprenör solidariskt ansvarig med en direkt underentreprenörs ansvar för dennes utstationerade arbetstagares nettominimilöner. Genom att utföra rimliga kontrollåtgärder kan entreprenören påverka ansvarets omfattning. Medlemsstaterna får införa strängare ansvarsregler förutsatt att reglerna är proportionerliga och inte diskriminerande.
Förslaget innehåller i övrigt bestämmelser om bl.a. information och samarbete mellan medlemsstaterna samt om indrivning av avgifter över gränserna i syfte att åstadkomma en bättre efterlevnad av reglerna.
Förslag till en Monti II-förordning
Syftet med förordningsförslaget är att förtydliga allmänna principer och klargöra förhållandet mellan rätten att vidta stridsåtgärder och de ekonomiska friheterna, etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster. Kommissionen föreslår en förordning som föreskriver:
Generella principer och regler som ska gälla på EU-nivå när det gäller utövandet av den grundläggande rättigheten att vidta stridsåtgärder i samband med etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster.
Att etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster ska respektera den grundläggande rättigheten att vidta stridsåtgärder och vice versa.
Lika tillgång till alternativa tvistelösningsmekanismer för utländska företag vid intressetvister med gränsöverskridande inslag som vid nationella intressetvister.
Att inom förordningens tillämpningsområde ska tillgången till alternativa tvistelösningsmekanismer inte inverka på nationella domstolars roll att göra proportionalitetsbedömningar vid konflikt mellan å ena sidan rätten att vidta stridsåtgärder och å andra sidan etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster.
En skyldighet för medlemsstater att informera andra berörda medlemsstater och kommissionen i vissa situationer som allvarligt påverkar etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster och som bland annat kan innebära allvarlig skada för den inre marknadens funktionssätt.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Förslag till direktiv om genomförande av utstationeringsdirektivet
Sverige har genomfört utstationeringsdirektivet genom lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare. I april 2010 ändrades den svenska lagstiftningen om stridsåtgärder i förhållande till utstationerande arbetsgivare till följd av Lavaldomen (prop. 2009/10:48).
Det kan inte uteslutas att gällande regler kan komma att behöva justeras som en följd av direktivförslaget. En noggrann analys av hur svensk rätt förhåller sig till alla delar av direktivförslaget måste emellertid göras innan sådana eventuella justeringar kan anges i detalj.
Förslag till en Monti II-förordning
Rätten att vidta stridsåtgärder regleras i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (medbestämmandelagen) och har också grundlagsskydd genom 2 kap 17 § RF. Till följd av Lavaldomen ändrades lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare (utstationeringslagen) angående stridsåtgärder i förhållande till utstationerande arbetsgivare. Dessa regler trädde i kraft i april 2010. Den svenska arbetsmarknadsmodellen ger också arbetsmarknadens parter en stark ställning att reglera anställnings- och arbetsvillkor inbegripet rätten att vidta stridsåtgärder.
I förslaget till en Monti II-förordning anges att rätten att vidta stridsåtgärder ska respektera etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster och vice versa samt att tillgången till alternativa tvistelösningsmekanismer inte ska inverka på nationella domstolars roll att göra proportionalitetsbedömningar vid konflikt mellan å ena sidan rätten att vidta stridsåtgärder och å andra sidan etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster. Det är ännu oklart om förslaget innebär att en part som avser att vidta en stridsåtgärd är skyldig att göra en proportionalitetsbedömning i förhållande till etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster för att avgöra om en stridsåtgärd är lovlig. I svenska lagstiftning finns inte något krav på parterna att göra en proportionalitetsbedömning. Förhållandet mellan förslaget och utstationeringslagens regler om rätten att vidta stridsåtgärder är ännu inte utredda.
En förordning får direkt tillämplighet i alla medlemsstater och får därmed direkt påverkan på den svenska arbetsmarknadsmodellen. Regeringen värnar den svenska arbetsmarknadsmodellen där förhållandena på arbetsmarknaden i hög grad regleras genom avtal mellan arbetsmarknadens parter och där utvecklingen av relationerna på arbetsmarknaden är parternas sak att sköta och utan inblandning från statens håll så långt som möjligt. Det kan konstateras att förslaget får stor effekt på den svenska arbetsmarknadsmodellen. Då förslaget är oklart så krävs ytterligare klargörande i EU-förhandlingarna och vidare analys för att utröna förslagets effekter på svenska regler.
I Sverige finns alternativa tvistelösningsmekanismer. Dessa finns bl.a. reglerade i medbestämmandelagen och det är Medlingsinstitutet som utför dessa uppgifter, alternativt hanterar parterna frågan genom kollektivavtal. Det är ännu inte analyserat om förslagets rätt till lika tillgång till alternativa tvistelösningsmekanismer omfattar alla situationer med internationella inslag på sätt som föreslås.
Ekonomiska konsekvenser utifrån kommissionens ursprungliga förslag
Förslag till direktiv om genomförande av utstationeringsdirektivet
Förslaget förväntas få vissa budgetära konsekvenser för statsbudgeten, som i nuläget är svåra att precisera. Först när förslaget har analyserats mer i detalj kan de budgetära konsekvenserna preciseras.
Förslaget förväntas få vissa konsekvenser för EU-budgeten, t.ex. kostnader för diverse projekt och seminarier, expertkommittén och efterhandsutvärdering. Kostnaderna kommer att täckas av Progress-programmet (2013) och Programmet för social förändring och social innovation (2014-2020). Kostnaderna för personalresurser och andra administrativa utgifter samt kostnader för seminarier för intressegrupperna vartannat år kommer att täckas genom rubrik 5 i den fleråriga budgetramen.
Förslag till en Monti II-förordning
Förslaget förväntas inte få några budgetära konsekvenser.