Epsco, RådsPM mammaledighetsdirektivet, dp 3
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2010/11:2935B7
Rådspromemoria | ||
2011-05-30 | ||
Arbetsmarknadsdepartementet |
Rådets möte 17 juni 2011
Dagordningspunkt 3.
Rubrik: Proposal for a Directive of the European Parliament and of the Council amending Council Directive 92/85/EEC on the introduction of measures to encourage improvements in the safety and health at work of pregnant workers and workers who have recently given birth or are breastfeeding
- Progress report
Dokument: Kompletteras senare.
Tidigare dokument: Faktapromemoria 2008/09:FPM30
Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: Frågan har tagits upp med EU-nämnden den 6 mars 2009 och den 3 december 2010. Regeringen har också överlagt arbetsmarknadsutskottet den 27 november 2008, samt informerat utskottet om frågan den 19 februari, den 28 april, den 3 juni och den 13 oktober 2009, den 16 november 2010 samt den 10 februari 2011.
Bakgrund
I kommissionens arbetsprogram 2008 ingick en översyn av gällande lagstiftning som syftade till att bl.a. göra det enklare att förena arbetslivet med privatliv och familjeliv. Som en del i detta arbete föreslog kommissionen 2008 ändringar i direktiv 92/85/EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar.
Förhandlingar i rådet inleddes hösten 2008. Ett stort antal medlemsstater hade under förhandlingen kritiska synpunkter, bl.a. gällande svårigheterna med att förena förslaget med befintliga system för föräldraledighet m.m. och mot att ytterligare öka den obligatoriska ledigheten. Ett kompromissförslag utarbetat av CZ ORDF diskuterades i rådet våren 2009 men någon gemensam ståndpunkt antogs inte. Direktivet lämnades därefter till Europaparlamentet.
EP beslutade sin första läsning först i oktober 2010 och innebar både många och i de flesta fall mycket långtgående ändringar av kommissionens förslag. Bland annat föreslår parlamentet att ersättning motsvarande full lön ska utgå under ledigheten och att ledigheten utökas från 14 till 20 veckor. Det föreslås en mängd regler om utökad ledighet i vissa fall och andra onödigt detaljerade regler, om t.ex. arbetstid.
Efter parlamentets omröstning har rådet arbetat med att punkt för punkt gå igenom parlamentets omfattande ändringsförslag för att se vad rådet kan acceptera. I princip har alla de förslag som hittills gåtts igenom avvisats av en majoritet i rådet. Det ungerska ordförandeskapet planerar att lägga fram en lägesrapport på EPSCO den 17 juni 2011.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Enligt artikel 153 FEUF (tidigare art. 137) ska gemenskapen i syfte att uppnå de mål som fastställs i artikel 151 FEUF (tidigare art. 136) stödja och komplettera MS insatser för att förbättra arbetsvillkoren i syfte att skydda arbetstagares säkerhet och hälsa, säkerställa jämställdhet på arbetsmarknaden och lika behandling på arbetsplatsen. Rådet ska höra Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, varpå beslut skall fattas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet i artikel 294 FEUF. Enligt artikel 157 FEUF (tidigare art. 141) ska rådet enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet i artikel 294 FEUF och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén besluta om åtgärder för att säkerställa tillämpningen av principen om lika möjligheter och lika behandling av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke. Eftersom direktivet inte endast rör hälsa och säkerhet för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar, utan också frågor rörande likabehandling såsom rätten att återvända till samma eller motsvarande arbete, bestämmelser om uppsägning och anställningsrättigheter samt om bättre ekonomiskt stöd under ledigheten, utgör artiklarna 153 och 157 FEUF tillsammans den rättsliga grunden för detta direktiv.
Det ordinarie lagstiftningsförfarandet innebär att kommissionen ska lägga fram ett förslag till rättsakt för Europaparlamentet och rådet, vilka sedan antar rättsakten gemensamt.
Svensk ståndpunkt
Kommissionens ursprungliga förslag
Regeringens utgångspunkt i förhandlingarna är och har varit att Sverige omfattande och väl fungerande system för föräldraledighet och föräldraförsäkring ska kunna upprätthållas. Allmänt gäller att regeringen är positiv till syftet med att stärka den gravida kvinnans rättigheter men är tveksam till att göra det på det föreslagna sättet. Ändringarna i artikel 8 innebär en ensidig förlängning av mammaledigheten och en sådan förlängning innebär att en större del av ledigheten reserveras för kvinnan.
Ledighet bör vara en rättighet och inte ett tvång och regeringen är därför emot obligatorisk ledighet. För att främja jämställdhet på arbetsmarknaden är det viktigt att föräldraledigheten är flexibel så att kvinnor efter förlossningen kan gå tillbaka i arbete när de så önskar och att män har möjlighet att vara föräldralediga när barnen är små.
Europaparlamentets ändringsförslag
Regeringen ser problem med många av de förslag som Europaparlamentet har lagt, t.ex. när det gäller förslaget om full ersättning under mamma- och pappaledighet. Regeringen välkomnar dock förslaget om att den förlängda mammaledigheten ska kunna uppfyllas genom system för föräldraledighet. Det är dock viktigt att detta omfattar hela den förlängda tiden, vilket inte är fallet med parlamentets förslag.
Kommissionens ursprungliga förslag
Kommissionen föreslår en utökad barnledighet från 14 till 18 veckor, varav 6 veckor ska vara obligatoriska direkt efter förlossningen. Kommissionen rekommenderar att kvinnor ska ha rätt till 100 procent av lönen vid mammaledighet, men MS kan sätta ett tak som motsvarar ersättningen i sjukförsäkringen. Skydd mot uppsägning och rätt att få tillbaka samma arbete eller ett arbete med motsvarande villkor efter ledigheten stärks. En rätt att begära ändringar i arbetstider och arbetsförhållanden efter ledigheten införs. Arbetsgivaren måste överväga sådana ändringar men har ingen skyldighet att genomföra dem.
Europaparlamentets inställning
I oktober 2010 röstade Europaparlamentet i sin första behandling av direktivet. Parlamentet enades om 77 ändringar av förslaget, bl.a. följande:
20 veckors mammaledighet med ersättning motsvarande full lön.
Föräldraledighet kan ersätta de sista fyra veckorna av den förlängda mammaledigheten, för dessa fyra veckor kan ersättning då begränsas till 75 % av arbetstagarens lön.
Sex veckors obligatorisk ledighet efter förlossningen.
Två veckors pappaledighet med ersättning motsvarande full betalning.
Förbud mot uppsägning på grund av graviditet och mammaledighet under hela graviditeten till sex månader efter avslutad mammaledighet.
Arbetstagare som återgår i arbete efter avslutad mammaledighet måste ha rätt att återgå till ett likvärdigt arbete med samma lön, till samma tjänst och med samma arbetsuppgifter som innan mammaledigheten.
Arbetstagare som är gravida ska inte behöva arbeta natt eller övertid under tio veckor före förlossningen, under resten av graviditeten om det krävs med hänsyn till barnets eller mammans hälsa samt under hela amningsperioden.
Gällande svenska regler och effekter på dessa utifrån kommissionens ursprungliga förslag
Artikel 8 (mammaledighet)
Enligt 4 § föräldraledighetslagen (1995:584), har en kvinnlig arbetstagare rätt till hel ledighet i samband med sitt barns födelse (mammaledighet) under en sammanhängande tid av minst sju veckor före den beräknade tidpunkten för förlossningen och sju veckor efter förlossningen. Om hon inte är ledig på annan grund ska två veckor av denna mammaledighet vara obligatoriska under tiden före eller efter förlossningen.
Förslaget innebär att gällande svenska regler måste ändras.
Artikel 10 (förbud mot uppsägning)
Av 17 § föräldraledighetslagen framgår att uppsägning eller avskedande som har samband med föräldraledighet är förbjuden. Om det ändå sker ska uppsägningen eller avskedandet ogiltigförklaras, om arbetstagaren begär det. Därtill finns regler om skydd mot uppsägning i lagen (1982:80) om anställningsskydd och diskrimineringslagen (2008:567).
Förslaget bör inte ha någon effekt på gällande svenska regler när det gäller förbud mot uppsägning. Förslaget om förbud mot förberedelse för uppsägning innebär dock att ändringar kan behöva övervägas.
Artikel 11 (arbetstagarnas rättigheter)
Enligt 16 § föräldraledighetslagen får en arbetsgivare inte missgynna en arbetstagare av skäl som har samband med föräldraledighet när denne beslutar om t.ex. befordran, tillämpar löne- eller andra anställningsvillkor eller säger upp, avskedar, permitterar eller vidtar annan ingripande åtgärd mot en arbetstagare. Förbudet gäller inte om olika villkor eller olika behandling är en nödvändig följd av ledigheten.
Förslagets regler om rätt att begära ändring av arbetsmönster kan innebära att gällande regler måste ändras.
Ekonomiska konsekvenser utifrån kommissionens ursprungliga förslag
Kommissionen anser att förslaget inte påverkar gemenskapens budget. Bedömningen är att den svenska statsbudgeten inte kommer att påverkas av kommissionens ändringsförslag. I kommissionens konsekvensanalys anförs bl.a. att kostnaden för förslaget uppkommer på grund av den förlängda ledigheten och höjda ersättningen i de medlemsstater där ändringar behöver införas, och kostnader för att ersätta den frånvarande arbetstagaren. För att undvika att dessa kostnader på ett orimligt sätt tynger särskilt mindre företag, får medlemsstaterna möjlighet att fastställa ett tak för ersättningen under mammaledigheten. Medlemsstaterna kan också, precis som nu, fritt fastställa den del av ersättningen som finansieras av staten.
Europaparlamentets förslag om ersättning motsvarande hela lönen under 20 veckors mammaledighet och under två veckors pappaledighet skulle väsentligen öka kostnaderna för föräldraförsäkringen i Sverige.
Övrigt