Epsco, RådsPM Livsmedelsinfo till konsumenterna, dp 13
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2010/11:2450C5
Rådspromemoria | ||
2010-11-18 | ||
Jordbruksdepartementet |
EUI-sekretariatet |
Rådets möte (EPSCO) den 6-7 december 2010
Dagordningspunkt x
Rubrik: Politisk överenskommelse om förslaget till förordning om livsmedelsinformation till konsument.
Dokument:
Tidigare dokument: 7172/08 DENLEG 10 SAN 25 CONSOM 18 CODEC 162 (KOM:s förslag), Fakta-PM Jordbruksdepartementet 2007/2008:FPM 95
Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: I slutet av de franska, tjeckiska och svenska ordförandeskapen har lägesrapporter presenterats för ministerrådet. I samband med detta har förslaget tagits upp i EU-nämnden. Dessutom har förslaget varit uppe den 4 juni 2010 inför en riktlinjedebatt i EPSCO-rådet om två utvalda frågeställningar.
Bakgrund
Redan i Vitboken om livsmedelssäkerhet KOM(1999)719 aviserade KOM en översyn av direktivet om generella märkningsregler och direktivet om näringsmärkning (s.k. näringsvärdesdeklaration). Förslaget till förordning presenterades i januari 2008. Syftet är att uppdatera lagstiftningen så att den anpassas till konsumenternas behov och förväntningar samtidigt som den inte är för betungande för industrin. I slutet av de franska, tjeckiska och svenska ordförandeskapen har lägesrapporter presenterats för ministerrådet. I juni 2010 ledde det spanska ordförandeskapet en riktlinjedebatt kring två av de större utestående frågorna, läsbarhet och företagarnas ansvar.
Förslaget har behandlats i rådsarbetsgrupp, och under hösten 2010 också på attachénivå och i Coreper. Europaparlamentet gav sitt yttrande i första läsningen den 16 juni 2010.
Frågor av större betydelse under förhandlingarna har varit: fördelningen av livsmedelsföretagarnas skyldigheter, läsbarhet samt näringsvärdesdeklarationens innehåll och utformning. Därutöver har ett stort antal frågor av teknisk karaktär diskuterats. Flertalet utestående frågor har kunnat lösas ut under det belgiska ordförandeskapet.
Ursprungsmärkning och frivilliga nationella märkningssystem är de två kvarvarande stora utestående frågorna.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Artikel 114 i EUF-fördraget (tidigare artikel 95 i EG-fördraget). Beslut fattas av rådet och Europaparlamentet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet i artikel 294 i EUF-fördraget (tidigare artikel 251).
Beslutsfattande med kvalificerad majoritet tillämpas generellt i rådet där det ordinarie lagstiftningsförfarandet används.
Svensk ståndpunkt
Den svenska regeringen välkomnar förslaget. Lagstiftningen ska fungera på en marknad i ständig förändring och måste därför vara så flexibel att inte utvecklingen hindras. Regelförenkling är ett övergripande mål för Sverige. Det är viktigt att hitta en balans mellan obligatorisk och frivillig märkning för att i bästa möjliga mån tillvarata konsumenternas intressen samtidigt som bördan inte blir för betungande för företagen.
Det belgiska ordförandeskapet har sökt och uppnått kompromisslösningar för att nå överenskommelse om gemensam ståndpunkt som regeringen bedömer att Sverige bör kunnat ställa sig bakom.
Europaparlamentets inställning
Europaparlamentet har avgett sitt yttrande i första läsningen den 16 juni 2010. Ett stort antal ändringsförslag har framförts och bilden är splittrad. Många förslag går helt emot principen om regelförenkling. Till exempel i fråga om ursprungsmärkning har Europaparlamentet långtgående krav på utökad obligatorisk ursprungsmärkning ända ner på ingrediensnivå. Europaparlamentet avvisar helt möjligheten till nationella märkningssystem.
Förslaget
Förslaget kombinerar allmänna regler om livsmedelsmärkning och regler om näringsvärdesdeklaration i en gemensam förordning. Syftet med förslaget är att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Redan idag är både allmänna märkningsregler och regler om näringsvärdesdeklaration harmoniserade inom EU. Genom att förslaget är i form av en förordning blir den direkt tillämplig i hela EU och behöver (och får inte) således inte genomföras i nationell lagstiftning. Förordningen ger dock möjlighet till nationell lagstiftning på vissa områden så att Sverige t.ex. kan föreskriva att märkningen ska vara på svenska i Sverige.
Ekonomiska konsekvenser
Förslaget har inga budgetära konsekvenser varken på EU eller nationell nivå.
Övrigt