dp.10 rådspm
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2007/08:3815 Till p. 1 Från Näringsdepartementet
Rådspromemoria | ||
2007-09-20 | ||
Näringsdepartementet |
TTE-rådets möte den 1-2 oktober 2007
Dagordningspunkt 10
Rubrik: Inrättande av ett EU-datacenter för långväga spårning och identifiering (LRIT) av fartyg
Dokument: 13030/07 MAR 65 ENV 468 ECOFIN 353 LIMITE
Tidigare dokument: rådspromemoria den 24 maj 2007
Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: 1 juni 2007
Bakgrund
FN:s sjöfartsorganisation IMO är i färd med att genomföra ett globalt system för långväga identifiering och spårning (LRIT) av fartyg med hjälp av satellit. Systemet kommer bland annat att omfatta inrättandet av en internationell datacentral för distribution av LRIT-information. Anslutna länder ska under hösten 2007 meddela IMO om fartyg som för deras flagg ska rapportera till en nationell datacentral, välja en regional modell eller ansluta sig till den internationella centralen.
Vid en debatt i TTE-rådet den 7 juni 2007 uttalades ett brett stöd för en europeisk datacentral. KOM fick i uppdrag att närmare undersöka och belysa förutsättningarna för inrättandet. KOM har lämnat ett dokument om detta men menar att vissa frågor fortfarande är utestående eftersom de är beroende av beslut som kommer att fattas av IMO.
I förslaget till rådsresolution förordar ORDF att TTE-rådet vid sitt möte den 1-2 oktober 2007 tar ett politiskt principbeslut om att inrätta en europeisk datacentral. EU föreslås därefter meddela IMO vid dess sjösäkerhetskommittémöte den 3-11 oktober 2007 att unionen kommer att inrätta en regional europeisk datacentral.
En klar majoritet av MS ställde sig i ett tidigt skede positiva till att EU inrättar en europeisk datacentral. SE har med stöd av andra Östersjöstater krävt att frågan om finansiering måste klargöras, något som ORDF tagit hänsyn till i utkastet till rådsslutsatser. Coreper har föreslagit att TTE-rådet antar rådsslutsatser om att inrätta datacentralen.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Rådsslutsatser antas med enhällighet.
Svensk ståndpunkt
SE stöder slutsatserna om inrättande av en europeisk datacentral. I nuläget har SE visserligen ingen användning av LRIT eftersom Östersjöstaterna redan har ett väl fungerande sjötrafikövervakningssystem, AIS. SE vill dock visa solidaritet med sjösäkerhetsarbetet i andra delar av EU, bl.a. genom att öka sjötrafikövervakningen i andra delar av Europa i syfte att komma tillrätta med högriskfartyg. SE har tillsammans med andra Östersjöstater vidare fått igenom textförslag i rådsslutsatserna i syfte att förtydliga hur finansieringen av LRIT-systemet ska gå till och i detta sammanhang beakta de skillnader som finns i fråga om hur stor nytta olika MS har av LRIT.
Europaparlamentets inställning
Europaparlamentet stöder förslaget om att inrätta en europeisk LRIT-datacentral och föreslår att regler om LRIT förs in i ändringsförslaget till direktiv 2002/59/EG om sjötrafikövervakning, ett förslag som behandlas inom ramen för det tredje sjösäkerhetspaketet.
Förslaget
I rådsslutsatserna fastställs att EU inrättar en europeisk LRIT-datacentral.
Inrättande, drift och underhåll av datacentralen kommer – liksom EMSA:s kommande åtaganden vad gäller LRIT – att bekostas genom gemenskapsbudgeten. Vidare kommer kostnaderna för de obligatoriska signaler, som varje fartyg enligt IMO:s regler måste skicka till sin flaggstat fyra gånger per dygn, att bekostas av den gemensamma budgeten. LRIT-information som efterfrågas av MS - och som går utöver IMO:s minimikrav – ska i princip betalas av MS själva.
Vidare kommer EU att ta tillvara och utveckla synergieffekter mellan å ena sidan datacentralen och å andra sidan informationssystemet SafeSeaNet och det befintliga övervakningssystemet AIS.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
---
Ekonomiska konsekvenser
Datacentralen kommer att finansieras genom gemenskapsbudgeten, se ovan under Förslaget.
IMO:s regelverk förbjuder staterna att ta ut kostnader för LRIT av sjöfartsnäringen. Information som används i sjöräddningsoperationer världen över ska vara gratis.
Övrigt
Facktermer
AIS: Automatic Identification System; ombordutrustning som automatiskt och kontinuerligt via VHF-radiokanaler sänder information om fartygets identitet, position, kurs, fart, riktning m.m. Alla fartyg inom VHF-räckvidd kan ta emot informationen via sin egen AIS-utrustning. Informationen tas också emot iland genom Sjöfartsverket nät av AIS-basstationer. AIS-utrustningar ombord arbetar kontinuerligt och vid normal drift utan ingrepp av operatör. Systemet kräver inte någon fast infrastruktur eller central för att systemet ska fungera för utväxling av information mellan fartygen. AIS-systemet ger en bättre information om fartygens positioner etc. än radar eftersom AIS täcker all vattenyta inom VHF-räckhåll, dvs. även ”runt hörn” i farleder etc. Syftet är att förbättra sjösäkerheten, miljön och sjöräddningsaktioner.
EMSA: European Maritime Safety Agency, EU:s sjösäkerhetsbyrå.
IMO: International Maritime Organization, FN:s sjöfartsorganisation.
IMSO: International Mobile Satellite Organization.
LRIT: Long Range Identification and Tracking; långväga identifiering och spårning.
Historik: Vid en diplomatkonferens 2002 antog IMO nya regler om sjöfartsskydd (skydd mot brottsliga handlingar riktade mot sjöfarten). Vid konferensen antogs också en resolution om att utveckla ett system för långväga identifiering och spårning av fartyg, LRIT. I maj 2006 antog IMO:s sjösäkerhetskommitté reglerna om LRIT. Säkerhetskommittén utsåg sedan i december 2006 den befintliga organisationen IMSO till LRIT-koordinator med uppgift att bl.a. övervaka LRIT-systemet. LRIT-systemet träder i kraft den 1 januari 2008 och ålägger fartyg att sända LRIT-information från och med den 31 december 2008. Från och med början av 2008 ska en provverksamhet med LRIT inledas. För att detta ska kunna ske fordras att LRIT-systemet är färdigutvecklat och att uppbyggnaden av såväl en internationell LRIT-datacentral som ett system för utbyte av data finns på plats per den 1 januari 2008. Vid IMO:s sjösäkerhetskommittémöte i oktober 2007 måste de utestående besluten om LRIT-systemet fattas för att systemet ska kunna tas i bruk som planerat.
Regler: Fartyg blir skyldiga att var 6:e timme automatiskt sända information om fartygets identitet, position samt tiden för positionen.
Informationen ska sändas till det datacenter som pekas ut av flaggstaten. Informationen får sändas på vilket sätt som helst, men i praktiken är det endast två metoder som är möjliga för att sända den här typen av meddelanden, via satellit eller kortvågsradio (HF). Det är redarens ansvar att se till att fartyg har den utrustning som krävs för att kunna sända LRIT-information, men överföringarna ska kostnadsmässigt sedan inte belasta fartygen.
Jämförelse mellan LRIT och AIS: Det här är två skilda system och det är inte möjligt att ersätta LRIT med AIS. En av de viktigare skillnaderna mellan dem är att AIS sänder data kontinuerligt inom VHF-räckvidd. LRIT-data sänds vid fastställda tidpunkter via datacentralen vidare till mottagare som är berättigade till att ta emot sådan information. I princip kan sägas att en flaggstat alltid har rätt att ta del av LRIT-data från fartyg som för dess flagg. En hamnstat har rätt att ta del av LRIT-data från fartyg som meddelat att de avser att anlöpa en hamn i staten, och en kuststat har rätt att ta det av LRIT-data från fartyg som befinner sig inom ett område som inte överstiger 1000 nautiska mil från dess kust. LRIT är i första hand avsett att tjäna ett sjöfartsskyddssyfte, dvs. skydd mot allvarliga brottsliga handlingar t.ex. terrorism, men även för sjöräddningsändamål. Avsikten är dock att LRIT i framtiden ska användas även för andra ändamål t.ex. miljöräddning.
SafeSeaNet: EU:s system för informationsutbyte mellan MS:s sjöfartsmyndigheter. Hanteras av EMSA. Nationella databaser är kopplade till SafeSeaNet som innehåller rapporter om resultatet av fartygsinspektioner, hamnstatskontroller etc.
SOLAS: den internationella konventionen om sjösäkerhet (Safety Of Life At Sea)