Återrapport (bistånd) 18 maj 2009
Bilaga till dokument från EU-nämnden 2009/10:2350B5
REGERINGSKANSLIET
Utrikesdepartementet Promemoria ()
2009-05-26
Utrikesdepartementet
Promemoria
2009-05-26
Repr Bryssel: J Gesteby-Tsokas, M Olson,
O Sohlström, J Rindegren
UD-MU-EU: Å Hindenborg, H Cederin
UD-AF: J Rydberg
Delges:
EU-nämnden
Möte i rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser (GAERC) Biståndsministrarnas session 18-19 maj 2009: Översiktsrapporten
Sammanfattning:
Rådet för yttre förbindelser – Biståndsministrarnas session
Draft Council conclusions on Supporting developing countries in coping with the crisis
Antagande av rådsslutsatser om EU:s stöd till utvecklingsländerna i hanterandet av den ekonomiska och finansiella krisen. I synnerhet diskuterades KOM:s förslag till inrättande av en ny så kallad flexibilitetsmekanism för särskilt sårbara AVS-länder. Ett antal MS förordade ett starkare välkomnande av mekanismen medan några uttryckte tveksamhet. Ett kompromissförslag kunde emellertid antas. Inför EU:s uppfyllande av ODA-åtaganden 2010 föreslogs att KOM och MS noggrant skulle följa upp ODA-nivåernas utveckling och på basis av vad som framkommit under denna bevakning återvända till frågan vid GAERC i november 2009. Detta förslag antogs.
Transatlantiskt samarbete på utvecklingsområdet (middag)
Positiv diskussion om transatlantiskt samarbete mellan EU och USA på utvecklingsområdet. Möjliga samarbetsområden: regional integration, klimat och utveckling, kvinnors rättigheter, public/private partnerships, biståndseffektivitet och livsmedelssäkerhet. SE presenterade GMF (German Marshall Fund)-rapporten. Starka önskemål om att ge utvecklingsfrågorna en roll på EU-USA toppmötet.
Economic Partnership Agreements (EPAs)
Presentation från kommissionärerna Ashton och Michel följt av en runda kommentarer. Stort stöd bland MS för Ashtons ansats och tillvägagångssätt i EPA-förhandlingarna. Enighet om att mycket fortfarande återstod samt att den ekonomiska och finansiella krisen gjorde handel generellt, och EPA-avtalen i synnerhet, ännu viktigare.
Democratic governance/policy dialogue (budgetstöd)
Välkomnande av förslag om hur man skulle kunna stärka policydialogen avseende budgetstöd, inte minst av ett stärkande av artikel 8-dialogen under Cotonouavtalet. Dock uttrycktes oro för att initiativet syftade till ytterligare konditionalitet. SE ombads ta diskussionen vidare under sitt ordförandeskap. SE avsåg ta frågan vidare inom ramen för arbetet med biståndseffektivitet.
Övriga frågor
Information om status på förberedelserna inför New York-mötet i FN:s regi om den ekonomiska och finansiella krisen och dess effekt på utvecklingsländerna
Vikten av ett EU-gemensamt agerande påtalades inför mötet samt att man såg New York-mötet som början på en process som skulle leda till stärkandet av de multilaterala institutionerna inklusive FN och de internationella finansiella institutionernas förmåga att svara på denna typ av kris.
Förberedelserna inför G8-mötet
Information om förberedelserna inför G8-mötet för utvecklingsministrar i Rom den 11-12 juni samt inför G8-toppmötet i L’Aquila i juli. Afrikafokus.
Sri Lanka
De humanitära aspekterna av konflikten på Sri Lanka behandlades kort. Informationsspridning inom EU och ökad koordinering av EU:s gemensamma och MS humanitära insatser efterlystes.
Klimatförändringar SE presenterade slutrapporten från Kommissionen för klimatförändring och utveckling ”Closing the gaps”. Ingen diskussion.
Kenya Kort informationspunkt för att belysa den oroande politiska utvecklingen och vikten av att EU agerar proaktivt för att undvika ny våldsutveckling.
Avslutning
Avslutningsvis tackade Rådet utvecklingskommissionären Louis Michel som gjorde sin sista dag som kommissionär.
* * *
Rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser sammanträdde den 18-19 maj under ledning av Tjeckiens utrikesminister tillika vice premiärminister Jan Kohout. Regeringen företräddes av utrikesminister Carl Bildt, EU-minister Cecilia Malmström, försvarsminister Sten Tolgfors samt biståndsminister Gunilla Carlsson. Nedan följer rapport från biståndsministrarnas session.
Dagordningarna för rådsmötet avseende allmänna frågor respektive yttre förbindelser återfinns i dokument 1896/09 respektive 9804/09.
I det följande sammanfattas rådets behandling i plenum av de ordinarie dagordningspunkterna.
* * *
II. Rådsmötet avseende de externa frågorna, Biståndsministrarnas session
1. Draft Council conclusions on Supporting developing countries in coping with the crisis
Nedan återges de mest tongivande inläggen. Det kan noteras att få av de så kallade nya medlemsstaterna (MS) gjorde inlägg.
Efter en kort inledning konstaterade ORDF att endast en fråga var utestående i rådsslutsatserna – förslaget om inrättandet av en så kallad flexibilitetsmekanism för särskilt sårbara (AVS) länder, en ”ad hoc vulnerability FLEX mechanism”. Dessutom hade ett ändringsförslag i paragraf 14 inkommit.
En medlemsstat framhöll att texten skickade ut önskvärda signaler och visade på den flexibilitet som var nödvändig för att förmedla ett trovärdigt budskap. Däremot kunde texten ha varit starkare gällande EU-ländernas åtaganden och genomförandet av löften man redan ingått. Det var en lång väg kvar för att nå fram till EU-målet om 0,56 % av BNI i bistånd år 2010 även om förbättringar skett senaste åren. För att säkerställa att EU var på rätt väg borde man redan nu utvärdera hur MS låg till och vilka förutsättningarna var för uppfyllande av målen. Denna delegation önskade därför en tilläggstext i paragraf 14 som fastslog att KOM och MS skulle följa ODA-nivåernas utveckling noggrant och med detta underlag återvända till frågan vid GAERC i november 2009.
Denna diskussion var nödvändig redan i höst eftersom det annars skulle bli för sent att ändra något på den inslagna vägen om man fann förutsättningarna för uppfyllande undermåliga och/eller under genomgången insåg att man behövde skynda på processen för att kunna nå målen till 2010.
KOM välkomnade förslaget, det var en god idé att noga övervaka de åtaganden man gjort. Vissa MS var fortsatt tveksamma till dessa åtaganden och det var viktigt att utöva tryck för att samtliga MS skulle uppnå det man förbundit sig till.
En annan medlemsstat gav stöd till förslaget och menade att samtliga MS måste vara medvetna om att även om man befann sig i en kärv ekonomisk situation i EU:s MS var det nödvändigt att komma ihåg att utvecklingsländerna var än hårdare drabbade. Välkomnandet av KOM:s förslag till en flexibilitetsmekanism för särskilt sårbara länder var essentiellt för att visa trovärdighet gentemot omvärlden. Utan att ge en positiv signal för inrättandet av denna mekanism skulle EU sända budskapet att man inte agerade särskilt kraftfullt för att stödja utvecklingsländerna i bemötandet av krisen.
ORDF konstaterade att stöd för tilläggsförslaget förelåg och att denna text kunde antas som ny sista mening i paragraf 14.
ORDF noterade att förslaget till flexibilitetsmekanism i paragraf 21 eventuellt skulle ha inverkningar som kunde innebära svårigheter för vissa MS. Därför var det angeläget med en ordentlig diskussion kring förslaget och ORDF bjöd in MS att förutsättningslöst diskutera förslaget.
KOM påminde om att MS vid det informella ministermötet i Prag i januari 2009 varit överens om att krisen skulle komma att kräva åtgärder. De som inte var beredda att besvara krisen skulle i förlängningen drabbas av konsekvenserna av denna. Nu stod man enligt KOM inför en kris som var allvarligare än man förutspått och som skulle komma att medföra en svår nedgång framförallt i Afrika, ca 100 miljoner människor, i huvudsak i utvecklingsländerna, skulle kastas i fattigdom under 2009. Det fanns en enda global aktör som kunde hindra detta – detta var EU som var moraliskt förpliktigad att agera för att stödja utvecklingsländerna och stabiliteten i dessa inte sällan sviktande stater (fragile states). EU:s agerande var påkallat även för att värna våra egna intressen där. KOM menade att EU nu var tvungen att pumpa in pengar i utvecklingsländerna. Visserligen skulle de internationella finansiella institutionerna i samband med G8-toppmötet i juli allokera ansenliga summor till utvecklingsländerna men detta skulle enligt KOM inte vara tillräckligt.
Det gällde att ha i åtanke att remitteringar till utvecklingsländerna hade minskat med 30% i spåren av krisen och likaså såg man en tydlig nedgång i tullintäkter för utvecklingsländer som bedrev handel i någon omfattning.
För att säkra EU:s fattigdomsminskningsstrategi för utvecklingsländerna under de kommande 18 månaderna skulle det krävas att man till flexibilitetsfonden allokerade 500 miljoner euro från en reserv som fanns inom den Europeiska Utvecklingsfonden, EUF. Detta var (allra minst) vad som krävdes för att få någon som helst inverkan på situationen. Vad gällde MS inbetalningar för 2010 kunde mekanismens inrättande eventuellt påverka budgettaket för 2010, detta gällde emellertid inte de nya MS som enligt bestämmelserna skulle börja bidra till EUF först år 2011.
KOM underströk vidare att flexibilitetsmekanismen och även infrastrukturfonden (Infrastructure Partnership Trust Fund) var ypperliga instrument för att besvara krisen på ett effektivt och samordnat sätt. Enligt beräkningar kunde man spara ca 7 miljarder euro per år genom att kanalisera EU:s samlade bistånd mer effektivt. Frågan om individuella och kollektiva åtaganden var känslig, men enligt KOM var det ingen idé för MS att sticka huvudet i sanden – detta skulle inte lösa några problem och det politiska symbolvärdet av ett återbekräftande av åtagandena kunde inte nog understrykas.
Ett medlemsland kunde inte acceptera det liggande textförslaget då det inte gav en tillräckligt stark signal som välkomnade mekanismen. Denna medlemsstat föreslog att man skulle börja paragrafen med ”Without prejudice to financing decisions” och istället stryka referensen till det överenskomna finansiella ramverket med tillhörande fotnot om detsamma.
En annan medlemsstat påtalade vikten av att EU visade handlingskraft inför hög-nivåkonferensen i New York i juni i år – förslag till flexibilitetsmekanism var ju det enda som egentligen var ett tillägg till vad som redan gjordes. Denna delegation kunde inte heller gå med på att ha kvar fotnoten till skrivningen om det överenskomna finansiella ramverket. Att uttrycka en sådan hållning vore att låsa sig, det fanns andra sätt att behandla detta på, t.ex. genom s.k. frontloading.
Ytterligare en MS uttryckte stöd för KOM:s förslag till ny mekanism, att visa handlingskraft var i detta svåra läge en nödvändighet.
Ett par delegationer framhöll att budskapet i paragrafen var viktigt men att liggande text var att föredra, med referens till de finansiella ramarna. Ett mer positivt noterande av KOM:s intention att presentera ett förslag till mekanism kunde stödjas.
ORDF presenterade ett kompromissförslag för flexibilitetsmekanismen som innebar att man ”took positive note of the Commission’s intention…etc”, samt att referensen om det överenskomna finansiella ramverket stod kvar men att istället fotnoten som angav rådsbeslutet för det överenskomna finansiella ramverket togs bort. Därtill skulle infogas i början av sista meningen i paragrafen ”Without prejudice to financing decisions the Member States…etc.
En medlemsstat yttrade sig om att man ville ha kvar liggande text, i synnerhet fotnoten om det överenskomna finansiella ramverket.
En delegation framhöll att det var positivt att nya MS enligt KOM redogörelse inte skulle påverkas av betalningarna som härrörde till den nya mekanismen förrän 2011. Om detta uttalande av KOM skulle anges i rådets protokoll kunde man utan svårigheter acceptera paragrafen.
KOM svarade att det var ett faktum att nya MS inte skulle påverkas förrän 2011, varför det kunde antecknas i rapporten.
En delegation påtalade att flexibilitetsmekanismen bara var ett förslag bland många olika idéer och förslag om hur krisens inverkan på utvecklingsländerna skulle hanteras. Dessa möjliga åtgärder borde i större utsträckning avspeglas i rådsslutsatserna. Till exempel kunde transatlantiskt samarbete, olika kris- och sårbarhetsfonder inom Världsbanken, ett ökat arbete och uppfyllandet av ODA-åtaganden, erbjuda intressanta komplement till KOM:s förslag till ny mekanism för att bemöta krisens verkningar i utvecklingsländerna.
Denna ansats fick stöd av en annan delegation som förordade att man skulle införa paragraf 30 före paragraf 21 för att markera att man redan vidtagit viktiga åtgärder och att det också fanns andra sätt att agera på än genom flexibilitetsmekanismen. Ordf fann inget stöd för detta varför paragraf 30 inte flyttades.
En medlemsstat ansåg att ORDF:s kompromissförslag inte var tillräckligt långtgående ehuru acceptabelt.
En annan delegation gav stöd åt förslaget ovan, även om man inte ansåg det nödvändigt att flytta några paragrafer. Vissa MS gjorde lovvärda insatser på området i andra sammanhang varför det var bra om detta belystes i slutsatserna.
KOM ifrågasatte mervärdet i förslaget. Man höll i sak med men ville inte förringa det enda ambitiösa förslag som KOM gjorde genom att ge det en mer undanskymd roll. KOM uttryckte även tvekan inför förslaget om att införa skrivning om ”without prjudices…etc”, då det redan stod klart att så var fallet.
Slutligen kunde ORDF:s kompromissförslag accepteras men ett medlemsland lade ett ensidigt uttalande till protokollet för att förklara sin avvikande position.
Texten kunde därmed antas och rådets slutsatser i dess helhet kunde godkännas.
ORDF uttryckte sin uppskattning och det faktum att man skickade ett budskap som vittnade om solidaritet – detta budskap skulle utgöra grunden för EU:s position inför hög-nivåkonferensen i New York.
KOM tackade alla kollegor som arbetat med framtagandet av KOM:s meddelande och utarbetandet av rådsslutsatser.
En delegation uttryckte uppskattning över utvecklingskommissionärens arbete i frågan – det stod klart att kommissionären visat prov på civilkurage och alltid värnat utvecklingsländernas intresse.
SE tackade Ordförandeskapet och MS för ett bra arbete med rådsslutsatserna – det var ett bra dokument man nu hade framför sig. Det var positivt att man bekräftade överenskomna ODA-åtaganden och att EU fortsatt avsåg arbeta i enlighet med Accra-agendan. SE påtalade att man under det svenska ordförandeskapet avsåg återkomma till relaterade frågor – till exempel vikten av att säkra kortsiktiga behov men samtidigt sträva efter långsiktiga och hållbara resultat. Det var viktigt att krisen inte utvecklades till en mänsklig kris varför särskilt fokus borde läggas på stöd till sociala sektorer. SE såg fram emot att fortsätta arbeta med dessa frågor under det kommande ordförandeskapet.
En medlemsstat ville försäkra sig om att man var konsekvent angående det KOM hade sagt gällande nya MS villkor för betalningar, var detta att betrakta som ett offentligt uttalande från KOM?
ORDF försäkrade att detta uttalande skulle vara med i protokollet, om detta inte var tillräckligt kunde KOM sätta det på pränt omedelbart.
KOM var villiga att skriva ett brev med denna försäkran, vilket av medlemsstaten ansågs godtagbart. ORDF tackade KOM för dess konstruktiva inställning.
En delegation påtalade avslutningsvis det dystra i att de MS som avsåg betala var tvungna att lugna och övertala de MS som inte skulle bidra till mekanismen.
Economic Partnership Agreements (EPAs)
-State of play and Orientation debate
Ordf inledde mötet med att välkomna de framsteg som gjorts sedan förra bistånds-GAERC i november 2008 (interim-avtal med Kamerun och Elfenbenskusten i hamn). Syftet borde nu vara att så snart som möjligt nå undertecknanden av samtliga utestående interim-avtal, gå vidare och nå avslut med de regionala avtalen, samt genomföra och följa upp det redan ingångna regionala avtalet med Karibien (EPA-Cariforum). Man lyfte särskilt fram vikten av koherens i förhandlingarna med existerande regionala processer och institutioner och noterade att framsteg i EPA-förhandlingarna var extra viktiga i ljuset av den ekonomiska och finansiella krisen. Slutligen noterade man kravet från AVS-sidan på ett toppmöte om EPA-processen och att EU:s svar varit att denna dialog skulle äga rum inom ramen för de existerande Cotonou-institutionerna, bland annat det Gemensamma Ministerrådet i Bryssel den 28-29 maj.
KOM (DG trade) höll med Ordf om att diskussionen om EPA-avtalen skulle ses mot bakgrund av den aktuella krisen. Man noterade att ledordet vid det förra ministermötet i november 2008 varit ”flexibilitet” och att detta var ett budskap KOM försökt ta med sig på sina resor och högnivåmöten i Afrika – framför allt Sydafrika, Botswana och Zambia. Syftet var nu att så snart som möjligt nå avslut för interim-avtalen. Man höll med Ordf om vikten av koherens med existerande regionala integrationsprocesser och en balans mellan handels- och biståndspolitik. Man var nu otålig att nå ytterligare framsteg i form av undertecknade avtal. Slutligen tackade man Ordf och MS för ett gott samarbete under våren.
KOM (DG development) noterade att det mycket tack vare handelskommissionären nu fanns en öppenhet och positiv dynamik i förhandlingarna. MS hade också en viktig roll att spela, bland annat i kapacitetsutveckling. Man lyfte särskilt fram vikten av stöd för regional integration (bland annat under den regionala programmering för EUF-10) samt att KOM och MS måste bli bättre vad gäller arbetsfördelning för det regionala stödet och Aid-for-Trade. Mycket återstod att göra och att läget var svårt med tanke på den ekonomiska krisen.
Därefter tog ett tiotal MS ordet och uttryckte överlag stort stöd för handelskommissionären och dennes mer flexibla ansats till EPA-processen.
Uppskattning uttrycktes från MS för att handelskommissionären i sitt inledningsanförande hänvisat till koherens med existerande regionala mekanismer och processer. Att flexibilitet var viktigt var återkommande i flera inlägg och Rådet uppskattade att handelskommissionären visat prov på detta. Samtidigt noterade flera delegationer att man inte automatiskt borde gå med på alla krav från AVS-sidan, och att AVS-sidan också borde visa flexibilitet i vissa lägen. Överlag var det i EPA-förhandlingarna viktigt att man ingick avtal som båda sidorna var nöjda med.
En medlemsstat noterade att man aldrig skulle nå perfekta avtal men att det var viktigt att fortsatt försöka vara flexibel med AVS-ländernas önskemål. Man borde därför använda sig av all tillåten (”full use”) flexibilitet och asymmetri under WTO-regelverket. Det noterades vidare att som biståndsministrar var det viktigt att hela tiden framhäva biståndsperspektivet och stå på de fattigas sida. Vid nästa veckas Gemensamma Ministerråd var det viktigt att signalera öppenhet.
En annan delegation kunde konstatera att processen gick bra och att man nu kanske äntligen hade nått ”endgame for EPAs”. Man noterade att EPA-avtalen var lika viktiga i att främja handel inom AVS-regionerna som mellan AVS-länderna och EU. Framsteg i EPA-förhandlingarna var även ett viktigt komplement till framsteg i Doha-förhandlingarma.
Framsteg i EPA-processen och handel överlag var också centrala i ljuset av den aktuella ekonomiska krisen. I detta skede var det extra viktigt att gå vidare med genomförandet av det regionala avtalet med Karibien (EPA-Cariforum). Överhuvudtaget var regionala ansatser viktigt, och man lyfte här särskilt fram mötet i Lusaka om Nord-Syd-korridoren i början av april som ett positivt exempel. Man såg fram emot aid-for-trade konferensen i Genève i juli och tog därefter tillfället i akt att fråga handelskommissionären om KOM:s undersökning av Sri Lanka och landets efterlevnad av MR-aspekten av GSP+.
Ett medlemsland undrade vad USA gjorde när det gällde regional integration och om det där fanns utrymme för transatlantiskt samarbete.
En delegation tyckte att kopplingen till regional integration överlag var intressant. Man noterade att även AVS-länderna också borde vara flexibla gentemot varandra. Det viktigaste var att etablera förtroende eftersom det trots allt handlade om partnerskap.
Ett medlemsland underströk att EPA-förhandlingarna var en viktig del i EU:s och AVS-sidans respons till den finansiella och ekonomiska krisen och det var därför lämpligt att frågan skulle tas upp vid det Gemensamma Ministerrådet veckan efter. Man noterade att även AVS-länderna själva behövde bidra till att uppfylla potentialen i EPA. Man underströk även vikten att få med Nigeria och Sydafrika i processen och menade att den andra Cotonou-revideringen var ett bra tillfälle att ytterligare stärka det ekonomiska partnerskapet, inklusive EPA-processen.
En delegation noterade att flexibilitet var viktigt, speciellt när det gällde frågor som livsmedelssäkerhet och infant industry. Dessutom frågade man hur de olika handelsregimerna med GSP+, EBA och EPA påverkade ursprungsreglerna. Man tackade även utvecklingskommissionären för sitt arbetet med de regionala programmen som var en viktig del av helheten.
Ett medlemsland uppskattade de framsteg som skett men noterade att man fortfarande hade långt kvar. Det var viktigt att EPA-avtalen blev riktiga utvecklingsavtal och flexibilitet var viktigt, dock inom ramen för WTO:s regelverk. Översynen av avtalen skulle bli en viktig fråga de närmaste åren.
En delegation efterfrågade ett bredare begrepp angående regional integration (handel, kapacitet etc.) och vikten av att tillgodose behovet av extra stöd till MUL-länder. Detta var någonting som denna delegation var intresserade av att arbeta vidare med, i synnerhet i Västafrika.
KOM (DG trade) tackade för förtroendet och påpekade att även om man verkligen gjorde sitt bästa för att visa på flexibilitet kunde man inte ge efter på alla punkter. Biståndskomponenten var viktigt – EPAs var ”where trade meets development”. Som svar på en delegations förfrågan hade man till exempel redan erbjudit omfattande flexibilitet när det gäller livsmedelssäkerhet och infant industry.
Handelskommissionären påpekade även att dennes chefsförhandlare (biträdande GD vid DG TRADE) nu hade som prioritet att titta på tillämpningen av ursprungsregler. Handelskommissionären noterade att KOM tagit på sig att bidra till Nord-Syd-korridoren med 115m EUR. Man hade inlett en undersökning om Sri Lanka, men denna väntades ta ett tag, och man underströk att GSP+ inte var någon knapp man enkelt kunde trycka av och på. Med anledning av en delegations fråga pekade handelskommmissionären på att chefsförhandlaren snart väntades träffa sin motpart inom den amerikanska administrationen och diskutera gemensamma prioriteringar samt att utvecklingskommissionären hade nära kontakter med USA om bland annat regional integration. Man höll med ett medlemsland om att det var viktigt med kapacitetsbyggnad i partnerländerna. Man höll även med om att det var viktigt att få med länder som Nigeria på båten – ett möte med Nigeria skulle äga rum om två veckor. Man noterade vidare att delegationer naturligtvis hade rätt i att man inte skulle acceptera all flexibilitet och höll med om att man fortfarande hade mycket kvar att göra. Man såg fram emot diskussionerna vid det Gemensamma Ministerrådet följande vecka och underströk att man uppskattade dessa utbyten med Rådet och såg fram emot nästa återrapportering vid bistånds-GAERC i november 2009.
Avslutningsvis sammanfattade ORDF punkten med att notera att MS visat fortsatt stöd för EPA-processen och handelskommissionärens framgångsrika tillvägagångssätt samt att man såg fram emot en ny återrapportering vid nästa bistånds-GAERC.
Transatlantiska samarbetet på utvecklingsområdet
Middag för biståndsministrarna hölls på måndagskvällen på temat transatlantiska samarbetet på utvecklingsområdet. Ett momentum för dialog i frågan föreligger vilket manifesterades under mötet. Vikten av att arbeta praktiskt och konkret med utvecklingsfrågorna i relationen med USA underströks. Frågorna behöver sättas naturligt på dagordningen snarare än att nya institutioner skapas. GMF-rapporten som SE presenterade under middagen välkomnades. Också de nya EU-medlemsstaterna uttalade sig positivt om att samarbeta på utvecklingsområdet.
Samarbetsområden som diskuterades i positiva ordalag var bl.a. klimat och utveckling, kvinnors rättigheter genom millenniemål 3 (jämställdhet) och 5 (mödradödlighet), public/private partnerships, biståndseffektivitet och livsmedelssäkerhet. Oenighet förelåg dock om Afghanistan/Pakistan som potentiellt samarbetsområde.
Under mötet artikulerades starka önskemål om att ge utvecklingsfrågorna en roll på EU-USA toppmötet i höst (under svenskt ordförandeskap). SE uttalade sig oförbindligt i frågan och uppmanade sina EU-kollegor att lämna förslag på hur det nära samarbetet med USA skulle kunna se ut i praktiken.
Democratic governance/policy dialogue (budgetstöd)
Diskussionen om budgetstöd togs upp på initiativ av ett medlemsland, som tidigare hade distribuerat ett issues paper på ämnet. Diskussionens innehåll tangerar frågan om demokratisk samhällsstyrning där Rådet dagen innan hade antagit rådsslutsatser (A-punkt).
KOM inledde och underströk tre punkter;
viktigt att ge incitament för samarbetsländer att visa på resultat av budgetstödet, med andra ord att ge ett incitamentbaserat stöd
det är centralt att kontinuerligt utvärdera och se över budgetstödet men att detta måste ske koordinerat inom EU,
artikel 8 i Cotonou-avtalet öppnar upp för möjligheter till relevant diskussion.
Det medlemsland som initierat diskussionen underströk vikten av att utöka budgetstödet i linje med åtagandena från Paris och Accra. Samtidigt menade man att ökat budgetstöd kräver en utökad policydialog med samarbetsländerna. Denna ska vara landspecifik och flexibel. Med vissa länder finns en djup och bra dialog, medan med andra länder är dialogen inte tillräcklig. Man menade att artikel 8-dialogen inom ramen för Cotonou-avtalet behöver stärkas på detta område samt föreslog att Rådet skulle se över framsteg på landnivå vad gäller användandet av budgetstöd. Det underströks att denna diskussion inte syftade till att begränsa budgetstödet, snarare till att göra det mer relevant och bättre. Det framhölls också att dialogen (enligt art 8) inte borde begränsas till AVS-länderna. Man uppmuntrade till en fortsatt dialog inom EU, inte minst på nästa Rådsmöte (november) och bad SE ta frågan vidare under sitt ordförandeskap.
SE svarade att dialogen om dessa frågor behöver fördjupas och uppskattade initiativet. Detta skulle diskuteras vidare inom ramen för biståndseffektivitet under SE:s ordförandeskap. Samtidigt underströk SE att på landnivå bör EU-koordinering inte ersätta den bredare givarsamordningen som redan existerar.
Ett antal delegationer tackade för initiativet. Man underströk vikten av ägarskap, förtroende och att undvika konditionalitet.
Ett medlemsland uttalade sig skeptiskt kring budgetstöd i allmänna termer men hänvisade till en tidningsartikel denneminister och dennes Generaldirektör författat i vilken de gav en mer nyanserad bild av deras syn på budgetstöd.
Ett medlemsland tackade för initiativet och noterade att detta var en viktig fråga för dess parlament. Man frågade sig dock vilken avsikten med denna diskussion var? Om det var att öka konditionaliteten ställde man sig negativ. Man uppmuntrade snarare kapacitetsutveckling i samarbetsländerna plus koordinering inom EU kring hur en framgångsrik politisk dialog bör se ut.
Ytterligare en delegation höll med övriga talare om att ytterligare villkor inte borde integreras i budgetstödet. Man var dock positiv till att stärka artikel 8-dialogen.
Samarbetsländernas uppfattning i frågan framhölls som en viktig komponent i diskussionen. Särskilt vikten av dialog i sviktande stater nämndes.
En delegation poängterade skillnaden mellan generellt budgetstöd och sektorbudgetstöd, och förordade den senare.
Ett medlemsland underströk vikten av att bredda dialogen med samarbetsländerna. Denna bör vara inklusiv och involvera även parlament och civilsamhälle. Det gemensamma ansvaret för utveckling poängterades särskilt.
KOM framhöll de generella riskerna i biståndet men att budgetstöd inte innehåller fler risker än projektstöd. Uppfattningen att budgetstöd skulle vara svårare att övervaka delades inte. Budgetstöd var ett viktigt instrument för att påverka policydialogen under artikel 8 och att länka dessa två välkomnades. Vad gäller format för dialog talade KOM till förmån för en koordineringsmekanism för givare i syfte att harmonisera dialogen. Samtidigt måste EU vara försiktigt och inte introducera unilaterala villkor eller ytterligare barriärer för de fattigaste länderna.
Medlemslandet som initierat diskussionen återkom och framhöll att initiativet inte handlade om att introducera ytterligare villkor utan om att se över utfallet av budgetstödet – att detta verkligen leder till resultat inom exempelvis hälso- och utbildningssektorn. Man påpekade att artikel 8 i Cotonou-avtalet inte är heltäckande då den inte omfattar länderna i Latinamerika eller Nordafrika. Det underströks att budgetstöd är ett bra instrument. Men att resultat måste påvisas, inte bara för skattebetalarna i givarländer utan inte minst för folket i samarbetsländerna. Man avslutade med en förhoppning om att SE skulle ta diskussionerna vidare under sitt ordförandeskap.
Övriga frågor
Information om status på förberedelserna inför New York-mötet i FN:s regi om den ekonomiska och finansiella krisen och dess effekt på utvecklingsländerna
En delegation noterade att man såg New York-mötet som början på en process som skulle leda till stärkandet av de multilaterala institutionerna inklusive de internationella finansiella institutionerna; överenskommelse om gemensamma principer för respons till krisen; ökning av ODA, skuldavskrivningar, ökad handelsfinansiering etc. Framförallt skulle detta verka brobyggande mellan G77 som drabbades hårt av krisen och de bättre rustade länderna. Man hoppades att diskussionerna skulle leda framtill ett arbetsprogram för det vidare arbetet. Det förstärkta budskapet var emellertid inte att betrakta som början till ett nytt Bretton Woods även om det var påkallat att sända en kraftfull signal om att man arbetade för att stärka de multilaterala institutionerna inklusive de internationella finansiella institutionerna.
En annan delegation gav stöd till ovan ansats samt framhöll det positiva i att man diskuterade detta, EU måste säkerställa att man agerade samstämmigt varför man uppmanande samtliga MS att delta i FN-mötet i NY.
Ambitionen borde vara att EU skulle spela den starka roll man spelat i Doha. Vid världsbankskonferensen hade det framkommit att de fattigaste utvecklingsländerna varit mycket bekymrade – nu behövde utvecklingsländerna inte krediter utan bidrag, annars skulle de i princip vara tvungna att skuldsätta sig. Man påtalade vidare vikten av att arbeta kontracykliskt. G20 hade fattat ett antal viktiga beslut, men resten av världen sökte nu legitimera nödvändiga strukturella förändringar för förbättra rådande situation och för att undvika att hamna i ekonomiska katastrofer i framtiden. Delegationens förhoppning var att detta skulle leda till brobyggande mellan G77-länderna och de utvecklade länderna. Det framhölls att man hade ett ansvar för att medlemsstater spelade en konstruktiv roll i likhet med vad man hade gjort i Accra.
ORDF underströk att detta var ett av årets viktigaste möten, varför det var bra at känna till eventuella blindskär.
Ett medlemsland påtalade att detta hängde ihop med det transatlantiska partnerskapet. Resultatet från Doha var inte tillfredsställande, EU borde i detta sammanhang samarbeta mer med USA och eventuellt försöka överenskomma en ny text och en mer kortfattad deklaration. EU borde stå på sig mer i förberedelserna för Doha.
ORDF delade denna bedömning. Det var oerhört viktigt med en konstruktiv dialog som inte slog in en kil mellan utvecklade länder och utvecklingsländer. Genrealförsamlingens ordförande motarbetade EU-länderna och sökte skapa en konflikt genom att belysa frågan under generalförsamlingens diskussion. Det var i detta sammanhang viktigt att MS stod enade samt samarbetade med USA.
Förberedelserna inför G8-mötet
En delegation informerade om G8-mötet för utvecklingsministrar som planerats hållas i Abruzzo men som på grund av jordbävningen tidigare i år skjutits upp samt flyttats till Rom den 11-12 juni. G8-mötet stod inför en svår uppgift med tanke på den ekonomiska kris som drabbat utvecklingsländerna, samt den inverkan krisen hade på möjligheterna att uppnå millenniemålen. Vid G20-mötet i London hade man enats om att försöka öka förtroendet för internationella finansiella institutioner och man var övertygad om att de åtgärder man beslutat om i London skulle vara till hjälp för att återskapa förtroendet på finansmarknaden. Ansatsen inför mötet var att hjälpa utvecklingsländerna att besvara krisen också på lång sikt och en viktig fråga var att diskutera hur man kunde blåsa nytt liv i den ekonomiska utvecklingen. Ett utvidgat G8 - även på lång sikt - var ett viktigt forum för detta.
Att toppmötet skulle äga rum strax efter FN hög-nivåkonferensen i New York innebar att man kunde göra en uppföljning av denna och förhoppningsvis föda in detta i slutsatserna inför kommande möten och processer. Till G8-toppmötet i L’Aquila skulle man även bjuda in Ordförandeskapet (SE), Egypten, företrädare för AU-ordförandeskapet (Libyen) och AU-kommissionen samt NEPAD. Avsikten med mötet var att lansera en multi-sektoransats i strävan mot en integrerad hållbar utveckling, denna ansats inkluderade fokus på utbildning, hälsa, livsmedelssäkerhet och miljö/vatten, med intentionen att skapa synergieffekter och varaktiga resultat. Man var övertygad om att G8:s toppmöte skulle bidra till en positiv utveckling och till att mildra krisen. Ledstjärna för diskussionerna i Rom skulle vara effektivitet liksom ”Whole of the union approach”.
Sri Lanka
En delegation hade bett om att få sätta upp Sri Lanka på agendan också för biståndsministrarna (rådsslutsatser hade tidigare antagits av utrikesministrarna) för att belysa de humanitära aspekterna av konflikten. Delegationen underströk att EU:s gemensamma och medlemsstaternas bilaterala humanitära insatser måste koordineras bättre, och att information måste spridas inom EU. Det framhölls också att det är biståndsministrarnas ansvar att följa de humanitära aspekterna av konflikten i Sri Lanka.
Ett medlemsland uttalade stöd för detta inlägg och underströk att det är oacceptabelt att humanitära organisationer och journalister vägras tillträde. Internationella överenskommelser måste respekteras och EU behöver sätta press på den lankesiska regeringen. Överträdelser av de mänskliga rättigheterna måste utredas genom inrättandet av en oberoende utredning.
En ytterligare delegation påpekade att EU har varit maktlösa vad gäller situationen på Sri Lanka, då man inte lyckats skydda civilbefolkningen från våldet. De humanitära principerna måste vara grundläggande. Man menade att EU måste spela en roll framöver i försoningsprocessen och i återuppbyggandet av samhället. Här hade EU ett mervärde.
KOM poängterade att EU måste vara försiktiga i förberedandet av ytterligare humanitära insatser på grund av risken för att dessa missbrukas. EU måste vidare vara tydliga med villkoren och kräva fullt tillträde till landet. Situationen måste nu följas noga. På längre sikt är det också centralt med en inklusiv politik, där bland annat återintegration av tamilerna i samhället planeras för.
ORDF avslutade med att referera till de rådsslutsatser som antogs under utrikesministrarnas session på måndagen och att ge biståndsministrarnas stöd för dessa.
Klimatförändringar
SE presenterade slutrapporten från Kommissionen för klimatförändring och utveckling ”Closing the gaps”. Kommissionen pekar på behovet att länka de globala diskussionerna på klimatområdet med den lokala nivån och att ytterst säkerställa en hållbar utveckling för alla. Särskilt anpassning till klimatförändringarna för utvecklingsländerna diskuteras i rapporten. Rapporten framhåller att hur anpassning till klimatförändringarna sker är högst kontext-specifikt. Då klimatförändringarna påverkar alla sektorer är dock ett koordinerat och samstämmigt arbete – att stänga gapen – centralt. Här krävs politiskt ledarskap. Under alla omständigheter måste särskild hänsyn tas till de mest utsatta och sårbaras rättigheter, säkerhet och möjlighet att göra sig hörda.
Rapporten pekar vidare på behovet av nya och additionella resurser för att finansiera klimatanpassning, men understryker samtidigt att regeringar har det yttersta ansvaret för sitt lands utveckling. Nya resurser kräver dock större koordinering av finansieringsmekanismer och översyn av resurser, både på global och nationell nivå. SE framförde behovet av en koordinerande mekanism för finansiering av anpassningsåtgärder i utvecklingsländer i syfte att säkerställa ett mer effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser.
SE poängterade att utvecklingsdimensionen av klimatförhandlingarna, som kulminerar i Köpenhamn i höst, är prioriterad av den svenska regeringen och att rapporten utgör underlag för SE:s ställningstaganden i frågan, både under ordförandeskapet och på sikt.
Eftersom frågan var en övrig punkt uppmanade ordförandeskapet inte till diskussion.
Kenya
Kort informationspunkt för att belysa den oroande politiska utvecklingen och vikten av att EU agerar proaktivt för att undvika ny våldsutveckling. KOM efterlyste politisk vilja från båda parter att genomdriva nödvändiga reformer och verka för nationell försoning. Man väntade för övrigt fortfarande på svar på det brev som skickats till Odinga och Kibaki 29 april. Vidare underströk KOM behov av tydlighet och koherens mellan EU, AU och USA till stöd för Annan-initiativet. Avslutningsvis föreslog KOM att brev skulle skickas till AU för att uppmuntra till ökat engagemang.
Avslutning
Avslutningsvis tackade ORDF för det goda samarbetet under ordförandeskapet och såg fram emot att SE nu skulle ta över. Ett särskilt tack uttrycktes å hela Rådets vägnar till utvecklingskommissionären som sedan december 2004 innehaft posten, och nu i princip gjorde sin sista dag som kommissionär. Inkommande ordförandeskap SE avslutade med att tacka ORDF för gott ledarskap och goda resultat inför och under Rådets möte.
DANIELSSON
Sr Carlsson har varit medordförande för German Marshall Fund Transatlantic Taskforce on Development.
Mer info finns på www.ccdcommission.org
Utrikesdepartementet Promemoria ()
2009-05-26
Utrikesdepartementet
Promemoria
2009-05-26
Repr Bryssel: J Gesteby-Tsokas, M Olson,
O Sohlström, J Rindegren
UD-MU-EU: Å Hindenborg, H Cederin
UD-AF: J Rydberg
Delges:
EU-nämnden
Möte i rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser (GAERC) Biståndsministrarnas session 18-19 maj 2009: Översiktsrapporten
Sammanfattning:
Rådet för yttre förbindelser – Biståndsministrarnas session
Draft Council conclusions on Supporting developing countries in coping with the crisis
Antagande av rådsslutsatser om EU:s stöd till utvecklingsländerna i hanterandet av den ekonomiska och finansiella krisen. I synnerhet diskuterades KOM:s förslag till inrättande av en ny så kallad flexibilitetsmekanism för särskilt sårbara AVS-länder. Ett antal MS förordade ett starkare välkomnande av mekanismen medan några uttryckte tveksamhet. Ett kompromissförslag kunde emellertid antas. Inför EU:s uppfyllande av ODA-åtaganden 2010 föreslogs att KOM och MS noggrant skulle följa upp ODA-nivåernas utveckling och på basis av vad som framkommit under denna bevakning återvända till frågan vid GAERC i november 2009. Detta förslag antogs.
Transatlantiskt samarbete på utvecklingsområdet (middag)
Positiv diskussion om transatlantiskt samarbete mellan EU och USA på utvecklingsområdet. Möjliga samarbetsområden: regional integration, klimat och utveckling, kvinnors rättigheter, public/private partnerships, biståndseffektivitet och livsmedelssäkerhet. SE presenterade GMF (German Marshall Fund)-rapporten. Starka önskemål om att ge utvecklingsfrågorna en roll på EU-USA toppmötet.
Economic Partnership Agreements (EPAs)
Presentation från kommissionärerna Ashton och Michel följt av en runda kommentarer. Stort stöd bland MS för Ashtons ansats och tillvägagångssätt i EPA-förhandlingarna. Enighet om att mycket fortfarande återstod samt att den ekonomiska och finansiella krisen gjorde handel generellt, och EPA-avtalen i synnerhet, ännu viktigare.
Democratic governance/policy dialogue (budgetstöd)
Välkomnande av förslag om hur man skulle kunna stärka policydialogen avseende budgetstöd, inte minst av ett stärkande av artikel 8-dialogen under Cotonouavtalet. Dock uttrycktes oro för att initiativet syftade till ytterligare konditionalitet. SE ombads ta diskussionen vidare under sitt ordförandeskap. SE avsåg ta frågan vidare inom ramen för arbetet med biståndseffektivitet.
Övriga frågor
Information om status på förberedelserna inför New York-mötet i FN:s regi om den ekonomiska och finansiella krisen och dess effekt på utvecklingsländerna
Vikten av ett EU-gemensamt agerande påtalades inför mötet samt att man såg New York-mötet som början på en process som skulle leda till stärkandet av de multilaterala institutionerna inklusive FN och de internationella finansiella institutionernas förmåga att svara på denna typ av kris.
Förberedelserna inför G8-mötet
Information om förberedelserna inför G8-mötet för utvecklingsministrar i Rom den 11-12 juni samt inför G8-toppmötet i L’Aquila i juli. Afrikafokus.
Sri Lanka
De humanitära aspekterna av konflikten på Sri Lanka behandlades kort. Informationsspridning inom EU och ökad koordinering av EU:s gemensamma och MS humanitära insatser efterlystes.
Klimatförändringar SE presenterade slutrapporten från Kommissionen för klimatförändring och utveckling ”Closing the gaps”. Ingen diskussion.
Kenya Kort informationspunkt för att belysa den oroande politiska utvecklingen och vikten av att EU agerar proaktivt för att undvika ny våldsutveckling.
Avslutning
Avslutningsvis tackade Rådet utvecklingskommissionären Louis Michel som gjorde sin sista dag som kommissionär.
* * *
Rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser sammanträdde den 18-19 maj under ledning av Tjeckiens utrikesminister tillika vice premiärminister Jan Kohout. Regeringen företräddes av utrikesminister Carl Bildt, EU-minister Cecilia Malmström, försvarsminister Sten Tolgfors samt biståndsminister Gunilla Carlsson. Nedan följer rapport från biståndsministrarnas session.
Dagordningarna för rådsmötet avseende allmänna frågor respektive yttre förbindelser återfinns i dokument 1896/09 respektive 9804/09.
I det följande sammanfattas rådets behandling i plenum av de ordinarie dagordningspunkterna.
* * *
II. Rådsmötet avseende de externa frågorna, Biståndsministrarnas session
1. Draft Council conclusions on Supporting developing countries in coping with the crisis
Nedan återges de mest tongivande inläggen. Det kan noteras att få av de så kallade nya medlemsstaterna (MS) gjorde inlägg.
Efter en kort inledning konstaterade ORDF att endast en fråga var utestående i rådsslutsatserna – förslaget om inrättandet av en så kallad flexibilitetsmekanism för särskilt sårbara (AVS) länder, en ”ad hoc vulnerability FLEX mechanism”. Dessutom hade ett ändringsförslag i paragraf 14 inkommit.
En medlemsstat framhöll att texten skickade ut önskvärda signaler och visade på den flexibilitet som var nödvändig för att förmedla ett trovärdigt budskap. Däremot kunde texten ha varit starkare gällande EU-ländernas åtaganden och genomförandet av löften man redan ingått. Det var en lång väg kvar för att nå fram till EU-målet om 0,56 % av BNI i bistånd år 2010 även om förbättringar skett senaste åren. För att säkerställa att EU var på rätt väg borde man redan nu utvärdera hur MS låg till och vilka förutsättningarna var för uppfyllande av målen. Denna delegation önskade därför en tilläggstext i paragraf 14 som fastslog att KOM och MS skulle följa ODA-nivåernas utveckling noggrant och med detta underlag återvända till frågan vid GAERC i november 2009.
Denna diskussion var nödvändig redan i höst eftersom det annars skulle bli för sent att ändra något på den inslagna vägen om man fann förutsättningarna för uppfyllande undermåliga och/eller under genomgången insåg att man behövde skynda på processen för att kunna nå målen till 2010.
KOM välkomnade förslaget, det var en god idé att noga övervaka de åtaganden man gjort. Vissa MS var fortsatt tveksamma till dessa åtaganden och det var viktigt att utöva tryck för att samtliga MS skulle uppnå det man förbundit sig till.
En annan medlemsstat gav stöd till förslaget och menade att samtliga MS måste vara medvetna om att även om man befann sig i en kärv ekonomisk situation i EU:s MS var det nödvändigt att komma ihåg att utvecklingsländerna var än hårdare drabbade. Välkomnandet av KOM:s förslag till en flexibilitetsmekanism för särskilt sårbara länder var essentiellt för att visa trovärdighet gentemot omvärlden. Utan att ge en positiv signal för inrättandet av denna mekanism skulle EU sända budskapet att man inte agerade särskilt kraftfullt för att stödja utvecklingsländerna i bemötandet av krisen.
ORDF konstaterade att stöd för tilläggsförslaget förelåg och att denna text kunde antas som ny sista mening i paragraf 14.
ORDF noterade att förslaget till flexibilitetsmekanism i paragraf 21 eventuellt skulle ha inverkningar som kunde innebära svårigheter för vissa MS. Därför var det angeläget med en ordentlig diskussion kring förslaget och ORDF bjöd in MS att förutsättningslöst diskutera förslaget.
KOM påminde om att MS vid det informella ministermötet i Prag i januari 2009 varit överens om att krisen skulle komma att kräva åtgärder. De som inte var beredda att besvara krisen skulle i förlängningen drabbas av konsekvenserna av denna. Nu stod man enligt KOM inför en kris som var allvarligare än man förutspått och som skulle komma att medföra en svår nedgång framförallt i Afrika, ca 100 miljoner människor, i huvudsak i utvecklingsländerna, skulle kastas i fattigdom under 2009. Det fanns en enda global aktör som kunde hindra detta – detta var EU som var moraliskt förpliktigad att agera för att stödja utvecklingsländerna och stabiliteten i dessa inte sällan sviktande stater (fragile states). EU:s agerande var påkallat även för att värna våra egna intressen där. KOM menade att EU nu var tvungen att pumpa in pengar i utvecklingsländerna. Visserligen skulle de internationella finansiella institutionerna i samband med G8-toppmötet i juli allokera ansenliga summor till utvecklingsländerna men detta skulle enligt KOM inte vara tillräckligt.
Det gällde att ha i åtanke att remitteringar till utvecklingsländerna hade minskat med 30% i spåren av krisen och likaså såg man en tydlig nedgång i tullintäkter för utvecklingsländer som bedrev handel i någon omfattning.
För att säkra EU:s fattigdomsminskningsstrategi för utvecklingsländerna under de kommande 18 månaderna skulle det krävas att man till flexibilitetsfonden allokerade 500 miljoner euro från en reserv som fanns inom den Europeiska Utvecklingsfonden, EUF. Detta var (allra minst) vad som krävdes för att få någon som helst inverkan på situationen. Vad gällde MS inbetalningar för 2010 kunde mekanismens inrättande eventuellt påverka budgettaket för 2010, detta gällde emellertid inte de nya MS som enligt bestämmelserna skulle börja bidra till EUF först år 2011.
KOM underströk vidare att flexibilitetsmekanismen och även infrastrukturfonden (Infrastructure Partnership Trust Fund) var ypperliga instrument för att besvara krisen på ett effektivt och samordnat sätt. Enligt beräkningar kunde man spara ca 7 miljarder euro per år genom att kanalisera EU:s samlade bistånd mer effektivt. Frågan om individuella och kollektiva åtaganden var känslig, men enligt KOM var det ingen idé för MS att sticka huvudet i sanden – detta skulle inte lösa några problem och det politiska symbolvärdet av ett återbekräftande av åtagandena kunde inte nog understrykas.
Ett medlemsland kunde inte acceptera det liggande textförslaget då det inte gav en tillräckligt stark signal som välkomnade mekanismen. Denna medlemsstat föreslog att man skulle börja paragrafen med ”Without prejudice to financing decisions” och istället stryka referensen till det överenskomna finansiella ramverket med tillhörande fotnot om detsamma.
En annan medlemsstat påtalade vikten av att EU visade handlingskraft inför hög-nivåkonferensen i New York i juni i år – förslag till flexibilitetsmekanism var ju det enda som egentligen var ett tillägg till vad som redan gjordes. Denna delegation kunde inte heller gå med på att ha kvar fotnoten till skrivningen om det överenskomna finansiella ramverket. Att uttrycka en sådan hållning vore att låsa sig, det fanns andra sätt att behandla detta på, t.ex. genom s.k. frontloading.
Ytterligare en MS uttryckte stöd för KOM:s förslag till ny mekanism, att visa handlingskraft var i detta svåra läge en nödvändighet.
Ett par delegationer framhöll att budskapet i paragrafen var viktigt men att liggande text var att föredra, med referens till de finansiella ramarna. Ett mer positivt noterande av KOM:s intention att presentera ett förslag till mekanism kunde stödjas.
ORDF presenterade ett kompromissförslag för flexibilitetsmekanismen som innebar att man ”took positive note of the Commission’s intention…etc”, samt att referensen om det överenskomna finansiella ramverket stod kvar men att istället fotnoten som angav rådsbeslutet för det överenskomna finansiella ramverket togs bort. Därtill skulle infogas i början av sista meningen i paragrafen ”Without prejudice to financing decisions the Member States…etc.
En medlemsstat yttrade sig om att man ville ha kvar liggande text, i synnerhet fotnoten om det överenskomna finansiella ramverket.
En delegation framhöll att det var positivt att nya MS enligt KOM redogörelse inte skulle påverkas av betalningarna som härrörde till den nya mekanismen förrän 2011. Om detta uttalande av KOM skulle anges i rådets protokoll kunde man utan svårigheter acceptera paragrafen.
KOM svarade att det var ett faktum att nya MS inte skulle påverkas förrän 2011, varför det kunde antecknas i rapporten.
En delegation påtalade att flexibilitetsmekanismen bara var ett förslag bland många olika idéer och förslag om hur krisens inverkan på utvecklingsländerna skulle hanteras. Dessa möjliga åtgärder borde i större utsträckning avspeglas i rådsslutsatserna. Till exempel kunde transatlantiskt samarbete, olika kris- och sårbarhetsfonder inom Världsbanken, ett ökat arbete och uppfyllandet av ODA-åtaganden, erbjuda intressanta komplement till KOM:s förslag till ny mekanism för att bemöta krisens verkningar i utvecklingsländerna.
Denna ansats fick stöd av en annan delegation som förordade att man skulle införa paragraf 30 före paragraf 21 för att markera att man redan vidtagit viktiga åtgärder och att det också fanns andra sätt att agera på än genom flexibilitetsmekanismen. Ordf fann inget stöd för detta varför paragraf 30 inte flyttades.
En medlemsstat ansåg att ORDF:s kompromissförslag inte var tillräckligt långtgående ehuru acceptabelt.
En annan delegation gav stöd åt förslaget ovan, även om man inte ansåg det nödvändigt att flytta några paragrafer. Vissa MS gjorde lovvärda insatser på området i andra sammanhang varför det var bra om detta belystes i slutsatserna.
KOM ifrågasatte mervärdet i förslaget. Man höll i sak med men ville inte förringa det enda ambitiösa förslag som KOM gjorde genom att ge det en mer undanskymd roll. KOM uttryckte även tvekan inför förslaget om att införa skrivning om ”without prjudices…etc”, då det redan stod klart att så var fallet.
Slutligen kunde ORDF:s kompromissförslag accepteras men ett medlemsland lade ett ensidigt uttalande till protokollet för att förklara sin avvikande position.
Texten kunde därmed antas och rådets slutsatser i dess helhet kunde godkännas.
ORDF uttryckte sin uppskattning och det faktum att man skickade ett budskap som vittnade om solidaritet – detta budskap skulle utgöra grunden för EU:s position inför hög-nivåkonferensen i New York.
KOM tackade alla kollegor som arbetat med framtagandet av KOM:s meddelande och utarbetandet av rådsslutsatser.
En delegation uttryckte uppskattning över utvecklingskommissionärens arbete i frågan – det stod klart att kommissionären visat prov på civilkurage och alltid värnat utvecklingsländernas intresse.
SE tackade Ordförandeskapet och MS för ett bra arbete med rådsslutsatserna – det var ett bra dokument man nu hade framför sig. Det var positivt att man bekräftade överenskomna ODA-åtaganden och att EU fortsatt avsåg arbeta i enlighet med Accra-agendan. SE påtalade att man under det svenska ordförandeskapet avsåg återkomma till relaterade frågor – till exempel vikten av att säkra kortsiktiga behov men samtidigt sträva efter långsiktiga och hållbara resultat. Det var viktigt att krisen inte utvecklades till en mänsklig kris varför särskilt fokus borde läggas på stöd till sociala sektorer. SE såg fram emot att fortsätta arbeta med dessa frågor under det kommande ordförandeskapet.
En medlemsstat ville försäkra sig om att man var konsekvent angående det KOM hade sagt gällande nya MS villkor för betalningar, var detta att betrakta som ett offentligt uttalande från KOM?
ORDF försäkrade att detta uttalande skulle vara med i protokollet, om detta inte var tillräckligt kunde KOM sätta det på pränt omedelbart.
KOM var villiga att skriva ett brev med denna försäkran, vilket av medlemsstaten ansågs godtagbart. ORDF tackade KOM för dess konstruktiva inställning.
En delegation påtalade avslutningsvis det dystra i att de MS som avsåg betala var tvungna att lugna och övertala de MS som inte skulle bidra till mekanismen.
Economic Partnership Agreements (EPAs)
-State of play and Orientation debate
Ordf inledde mötet med att välkomna de framsteg som gjorts sedan förra bistånds-GAERC i november 2008 (interim-avtal med Kamerun och Elfenbenskusten i hamn). Syftet borde nu vara att så snart som möjligt nå undertecknanden av samtliga utestående interim-avtal, gå vidare och nå avslut med de regionala avtalen, samt genomföra och följa upp det redan ingångna regionala avtalet med Karibien (EPA-Cariforum). Man lyfte särskilt fram vikten av koherens i förhandlingarna med existerande regionala processer och institutioner och noterade att framsteg i EPA-förhandlingarna var extra viktiga i ljuset av den ekonomiska och finansiella krisen. Slutligen noterade man kravet från AVS-sidan på ett toppmöte om EPA-processen och att EU:s svar varit att denna dialog skulle äga rum inom ramen för de existerande Cotonou-institutionerna, bland annat det Gemensamma Ministerrådet i Bryssel den 28-29 maj.
KOM (DG trade) höll med Ordf om att diskussionen om EPA-avtalen skulle ses mot bakgrund av den aktuella krisen. Man noterade att ledordet vid det förra ministermötet i november 2008 varit ”flexibilitet” och att detta var ett budskap KOM försökt ta med sig på sina resor och högnivåmöten i Afrika – framför allt Sydafrika, Botswana och Zambia. Syftet var nu att så snart som möjligt nå avslut för interim-avtalen. Man höll med Ordf om vikten av koherens med existerande regionala integrationsprocesser och en balans mellan handels- och biståndspolitik. Man var nu otålig att nå ytterligare framsteg i form av undertecknade avtal. Slutligen tackade man Ordf och MS för ett gott samarbete under våren.
KOM (DG development) noterade att det mycket tack vare handelskommissionären nu fanns en öppenhet och positiv dynamik i förhandlingarna. MS hade också en viktig roll att spela, bland annat i kapacitetsutveckling. Man lyfte särskilt fram vikten av stöd för regional integration (bland annat under den regionala programmering för EUF-10) samt att KOM och MS måste bli bättre vad gäller arbetsfördelning för det regionala stödet och Aid-for-Trade. Mycket återstod att göra och att läget var svårt med tanke på den ekonomiska krisen.
Därefter tog ett tiotal MS ordet och uttryckte överlag stort stöd för handelskommissionären och dennes mer flexibla ansats till EPA-processen.
Uppskattning uttrycktes från MS för att handelskommissionären i sitt inledningsanförande hänvisat till koherens med existerande regionala mekanismer och processer. Att flexibilitet var viktigt var återkommande i flera inlägg och Rådet uppskattade att handelskommissionären visat prov på detta. Samtidigt noterade flera delegationer att man inte automatiskt borde gå med på alla krav från AVS-sidan, och att AVS-sidan också borde visa flexibilitet i vissa lägen. Överlag var det i EPA-förhandlingarna viktigt att man ingick avtal som båda sidorna var nöjda med.
En medlemsstat noterade att man aldrig skulle nå perfekta avtal men att det var viktigt att fortsatt försöka vara flexibel med AVS-ländernas önskemål. Man borde därför använda sig av all tillåten (”full use”) flexibilitet och asymmetri under WTO-regelverket. Det noterades vidare att som biståndsministrar var det viktigt att hela tiden framhäva biståndsperspektivet och stå på de fattigas sida. Vid nästa veckas Gemensamma Ministerråd var det viktigt att signalera öppenhet.
En annan delegation kunde konstatera att processen gick bra och att man nu kanske äntligen hade nått ”endgame for EPAs”. Man noterade att EPA-avtalen var lika viktiga i att främja handel inom AVS-regionerna som mellan AVS-länderna och EU. Framsteg i EPA-förhandlingarna var även ett viktigt komplement till framsteg i Doha-förhandlingarma.
Framsteg i EPA-processen och handel överlag var också centrala i ljuset av den aktuella ekonomiska krisen. I detta skede var det extra viktigt att gå vidare med genomförandet av det regionala avtalet med Karibien (EPA-Cariforum). Överhuvudtaget var regionala ansatser viktigt, och man lyfte här särskilt fram mötet i Lusaka om Nord-Syd-korridoren i början av april som ett positivt exempel. Man såg fram emot aid-for-trade konferensen i Genève i juli och tog därefter tillfället i akt att fråga handelskommissionären om KOM:s undersökning av Sri Lanka och landets efterlevnad av MR-aspekten av GSP+.
Ett medlemsland undrade vad USA gjorde när det gällde regional integration och om det där fanns utrymme för transatlantiskt samarbete.
En delegation tyckte att kopplingen till regional integration överlag var intressant. Man noterade att även AVS-länderna också borde vara flexibla gentemot varandra. Det viktigaste var att etablera förtroende eftersom det trots allt handlade om partnerskap.
Ett medlemsland underströk att EPA-förhandlingarna var en viktig del i EU:s och AVS-sidans respons till den finansiella och ekonomiska krisen och det var därför lämpligt att frågan skulle tas upp vid det Gemensamma Ministerrådet veckan efter. Man noterade att även AVS-länderna själva behövde bidra till att uppfylla potentialen i EPA. Man underströk även vikten att få med Nigeria och Sydafrika i processen och menade att den andra Cotonou-revideringen var ett bra tillfälle att ytterligare stärka det ekonomiska partnerskapet, inklusive EPA-processen.
En delegation noterade att flexibilitet var viktigt, speciellt när det gällde frågor som livsmedelssäkerhet och infant industry. Dessutom frågade man hur de olika handelsregimerna med GSP+, EBA och EPA påverkade ursprungsreglerna. Man tackade även utvecklingskommissionären för sitt arbetet med de regionala programmen som var en viktig del av helheten.
Ett medlemsland uppskattade de framsteg som skett men noterade att man fortfarande hade långt kvar. Det var viktigt att EPA-avtalen blev riktiga utvecklingsavtal och flexibilitet var viktigt, dock inom ramen för WTO:s regelverk. Översynen av avtalen skulle bli en viktig fråga de närmaste åren.
En delegation efterfrågade ett bredare begrepp angående regional integration (handel, kapacitet etc.) och vikten av att tillgodose behovet av extra stöd till MUL-länder. Detta var någonting som denna delegation var intresserade av att arbeta vidare med, i synnerhet i Västafrika.
KOM (DG trade) tackade för förtroendet och påpekade att även om man verkligen gjorde sitt bästa för att visa på flexibilitet kunde man inte ge efter på alla punkter. Biståndskomponenten var viktigt – EPAs var ”where trade meets development”. Som svar på en delegations förfrågan hade man till exempel redan erbjudit omfattande flexibilitet när det gäller livsmedelssäkerhet och infant industry.
Handelskommissionären påpekade även att dennes chefsförhandlare (biträdande GD vid DG TRADE) nu hade som prioritet att titta på tillämpningen av ursprungsregler. Handelskommissionären noterade att KOM tagit på sig att bidra till Nord-Syd-korridoren med 115m EUR. Man hade inlett en undersökning om Sri Lanka, men denna väntades ta ett tag, och man underströk att GSP+ inte var någon knapp man enkelt kunde trycka av och på. Med anledning av en delegations fråga pekade handelskommmissionären på att chefsförhandlaren snart väntades träffa sin motpart inom den amerikanska administrationen och diskutera gemensamma prioriteringar samt att utvecklingskommissionären hade nära kontakter med USA om bland annat regional integration. Man höll med ett medlemsland om att det var viktigt med kapacitetsbyggnad i partnerländerna. Man höll även med om att det var viktigt att få med länder som Nigeria på båten – ett möte med Nigeria skulle äga rum om två veckor. Man noterade vidare att delegationer naturligtvis hade rätt i att man inte skulle acceptera all flexibilitet och höll med om att man fortfarande hade mycket kvar att göra. Man såg fram emot diskussionerna vid det Gemensamma Ministerrådet följande vecka och underströk att man uppskattade dessa utbyten med Rådet och såg fram emot nästa återrapportering vid bistånds-GAERC i november 2009.
Avslutningsvis sammanfattade ORDF punkten med att notera att MS visat fortsatt stöd för EPA-processen och handelskommissionärens framgångsrika tillvägagångssätt samt att man såg fram emot en ny återrapportering vid nästa bistånds-GAERC.
Transatlantiska samarbetet på utvecklingsområdet
Middag för biståndsministrarna hölls på måndagskvällen på temat transatlantiska samarbetet på utvecklingsområdet. Ett momentum för dialog i frågan föreligger vilket manifesterades under mötet. Vikten av att arbeta praktiskt och konkret med utvecklingsfrågorna i relationen med USA underströks. Frågorna behöver sättas naturligt på dagordningen snarare än att nya institutioner skapas. GMF-rapporten som SE presenterade under middagen välkomnades. Också de nya EU-medlemsstaterna uttalade sig positivt om att samarbeta på utvecklingsområdet.
Samarbetsområden som diskuterades i positiva ordalag var bl.a. klimat och utveckling, kvinnors rättigheter genom millenniemål 3 (jämställdhet) och 5 (mödradödlighet), public/private partnerships, biståndseffektivitet och livsmedelssäkerhet. Oenighet förelåg dock om Afghanistan/Pakistan som potentiellt samarbetsområde.
Under mötet artikulerades starka önskemål om att ge utvecklingsfrågorna en roll på EU-USA toppmötet i höst (under svenskt ordförandeskap). SE uttalade sig oförbindligt i frågan och uppmanade sina EU-kollegor att lämna förslag på hur det nära samarbetet med USA skulle kunna se ut i praktiken.
Democratic governance/policy dialogue (budgetstöd)
Diskussionen om budgetstöd togs upp på initiativ av ett medlemsland, som tidigare hade distribuerat ett issues paper på ämnet. Diskussionens innehåll tangerar frågan om demokratisk samhällsstyrning där Rådet dagen innan hade antagit rådsslutsatser (A-punkt).
KOM inledde och underströk tre punkter;
viktigt att ge incitament för samarbetsländer att visa på resultat av budgetstödet, med andra ord att ge ett incitamentbaserat stöd
det är centralt att kontinuerligt utvärdera och se över budgetstödet men att detta måste ske koordinerat inom EU,
artikel 8 i Cotonou-avtalet öppnar upp för möjligheter till relevant diskussion.
Det medlemsland som initierat diskussionen underströk vikten av att utöka budgetstödet i linje med åtagandena från Paris och Accra. Samtidigt menade man att ökat budgetstöd kräver en utökad policydialog med samarbetsländerna. Denna ska vara landspecifik och flexibel. Med vissa länder finns en djup och bra dialog, medan med andra länder är dialogen inte tillräcklig. Man menade att artikel 8-dialogen inom ramen för Cotonou-avtalet behöver stärkas på detta område samt föreslog att Rådet skulle se över framsteg på landnivå vad gäller användandet av budgetstöd. Det underströks att denna diskussion inte syftade till att begränsa budgetstödet, snarare till att göra det mer relevant och bättre. Det framhölls också att dialogen (enligt art 8) inte borde begränsas till AVS-länderna. Man uppmuntrade till en fortsatt dialog inom EU, inte minst på nästa Rådsmöte (november) och bad SE ta frågan vidare under sitt ordförandeskap.
SE svarade att dialogen om dessa frågor behöver fördjupas och uppskattade initiativet. Detta skulle diskuteras vidare inom ramen för biståndseffektivitet under SE:s ordförandeskap. Samtidigt underströk SE att på landnivå bör EU-koordinering inte ersätta den bredare givarsamordningen som redan existerar.
Ett antal delegationer tackade för initiativet. Man underströk vikten av ägarskap, förtroende och att undvika konditionalitet.
Ett medlemsland uttalade sig skeptiskt kring budgetstöd i allmänna termer men hänvisade till en tidningsartikel denneminister och dennes Generaldirektör författat i vilken de gav en mer nyanserad bild av deras syn på budgetstöd.
Ett medlemsland tackade för initiativet och noterade att detta var en viktig fråga för dess parlament. Man frågade sig dock vilken avsikten med denna diskussion var? Om det var att öka konditionaliteten ställde man sig negativ. Man uppmuntrade snarare kapacitetsutveckling i samarbetsländerna plus koordinering inom EU kring hur en framgångsrik politisk dialog bör se ut.
Ytterligare en delegation höll med övriga talare om att ytterligare villkor inte borde integreras i budgetstödet. Man var dock positiv till att stärka artikel 8-dialogen.
Samarbetsländernas uppfattning i frågan framhölls som en viktig komponent i diskussionen. Särskilt vikten av dialog i sviktande stater nämndes.
En delegation poängterade skillnaden mellan generellt budgetstöd och sektorbudgetstöd, och förordade den senare.
Ett medlemsland underströk vikten av att bredda dialogen med samarbetsländerna. Denna bör vara inklusiv och involvera även parlament och civilsamhälle. Det gemensamma ansvaret för utveckling poängterades särskilt.
KOM framhöll de generella riskerna i biståndet men att budgetstöd inte innehåller fler risker än projektstöd. Uppfattningen att budgetstöd skulle vara svårare att övervaka delades inte. Budgetstöd var ett viktigt instrument för att påverka policydialogen under artikel 8 och att länka dessa två välkomnades. Vad gäller format för dialog talade KOM till förmån för en koordineringsmekanism för givare i syfte att harmonisera dialogen. Samtidigt måste EU vara försiktigt och inte introducera unilaterala villkor eller ytterligare barriärer för de fattigaste länderna.
Medlemslandet som initierat diskussionen återkom och framhöll att initiativet inte handlade om att introducera ytterligare villkor utan om att se över utfallet av budgetstödet – att detta verkligen leder till resultat inom exempelvis hälso- och utbildningssektorn. Man påpekade att artikel 8 i Cotonou-avtalet inte är heltäckande då den inte omfattar länderna i Latinamerika eller Nordafrika. Det underströks att budgetstöd är ett bra instrument. Men att resultat måste påvisas, inte bara för skattebetalarna i givarländer utan inte minst för folket i samarbetsländerna. Man avslutade med en förhoppning om att SE skulle ta diskussionerna vidare under sitt ordförandeskap.
Övriga frågor
Information om status på förberedelserna inför New York-mötet i FN:s regi om den ekonomiska och finansiella krisen och dess effekt på utvecklingsländerna
En delegation noterade att man såg New York-mötet som början på en process som skulle leda till stärkandet av de multilaterala institutionerna inklusive de internationella finansiella institutionerna; överenskommelse om gemensamma principer för respons till krisen; ökning av ODA, skuldavskrivningar, ökad handelsfinansiering etc. Framförallt skulle detta verka brobyggande mellan G77 som drabbades hårt av krisen och de bättre rustade länderna. Man hoppades att diskussionerna skulle leda framtill ett arbetsprogram för det vidare arbetet. Det förstärkta budskapet var emellertid inte att betrakta som början till ett nytt Bretton Woods även om det var påkallat att sända en kraftfull signal om att man arbetade för att stärka de multilaterala institutionerna inklusive de internationella finansiella institutionerna.
En annan delegation gav stöd till ovan ansats samt framhöll det positiva i att man diskuterade detta, EU måste säkerställa att man agerade samstämmigt varför man uppmanande samtliga MS att delta i FN-mötet i NY.
Ambitionen borde vara att EU skulle spela den starka roll man spelat i Doha. Vid världsbankskonferensen hade det framkommit att de fattigaste utvecklingsländerna varit mycket bekymrade – nu behövde utvecklingsländerna inte krediter utan bidrag, annars skulle de i princip vara tvungna att skuldsätta sig. Man påtalade vidare vikten av att arbeta kontracykliskt. G20 hade fattat ett antal viktiga beslut, men resten av världen sökte nu legitimera nödvändiga strukturella förändringar för förbättra rådande situation och för att undvika att hamna i ekonomiska katastrofer i framtiden. Delegationens förhoppning var att detta skulle leda till brobyggande mellan G77-länderna och de utvecklade länderna. Det framhölls att man hade ett ansvar för att medlemsstater spelade en konstruktiv roll i likhet med vad man hade gjort i Accra.
ORDF underströk att detta var ett av årets viktigaste möten, varför det var bra at känna till eventuella blindskär.
Ett medlemsland påtalade att detta hängde ihop med det transatlantiska partnerskapet. Resultatet från Doha var inte tillfredsställande, EU borde i detta sammanhang samarbeta mer med USA och eventuellt försöka överenskomma en ny text och en mer kortfattad deklaration. EU borde stå på sig mer i förberedelserna för Doha.
ORDF delade denna bedömning. Det var oerhört viktigt med en konstruktiv dialog som inte slog in en kil mellan utvecklade länder och utvecklingsländer. Genrealförsamlingens ordförande motarbetade EU-länderna och sökte skapa en konflikt genom att belysa frågan under generalförsamlingens diskussion. Det var i detta sammanhang viktigt att MS stod enade samt samarbetade med USA.
Förberedelserna inför G8-mötet
En delegation informerade om G8-mötet för utvecklingsministrar som planerats hållas i Abruzzo men som på grund av jordbävningen tidigare i år skjutits upp samt flyttats till Rom den 11-12 juni. G8-mötet stod inför en svår uppgift med tanke på den ekonomiska kris som drabbat utvecklingsländerna, samt den inverkan krisen hade på möjligheterna att uppnå millenniemålen. Vid G20-mötet i London hade man enats om att försöka öka förtroendet för internationella finansiella institutioner och man var övertygad om att de åtgärder man beslutat om i London skulle vara till hjälp för att återskapa förtroendet på finansmarknaden. Ansatsen inför mötet var att hjälpa utvecklingsländerna att besvara krisen också på lång sikt och en viktig fråga var att diskutera hur man kunde blåsa nytt liv i den ekonomiska utvecklingen. Ett utvidgat G8 - även på lång sikt - var ett viktigt forum för detta.
Att toppmötet skulle äga rum strax efter FN hög-nivåkonferensen i New York innebar att man kunde göra en uppföljning av denna och förhoppningsvis föda in detta i slutsatserna inför kommande möten och processer. Till G8-toppmötet i L’Aquila skulle man även bjuda in Ordförandeskapet (SE), Egypten, företrädare för AU-ordförandeskapet (Libyen) och AU-kommissionen samt NEPAD. Avsikten med mötet var att lansera en multi-sektoransats i strävan mot en integrerad hållbar utveckling, denna ansats inkluderade fokus på utbildning, hälsa, livsmedelssäkerhet och miljö/vatten, med intentionen att skapa synergieffekter och varaktiga resultat. Man var övertygad om att G8:s toppmöte skulle bidra till en positiv utveckling och till att mildra krisen. Ledstjärna för diskussionerna i Rom skulle vara effektivitet liksom ”Whole of the union approach”.
Sri Lanka
En delegation hade bett om att få sätta upp Sri Lanka på agendan också för biståndsministrarna (rådsslutsatser hade tidigare antagits av utrikesministrarna) för att belysa de humanitära aspekterna av konflikten. Delegationen underströk att EU:s gemensamma och medlemsstaternas bilaterala humanitära insatser måste koordineras bättre, och att information måste spridas inom EU. Det framhölls också att det är biståndsministrarnas ansvar att följa de humanitära aspekterna av konflikten i Sri Lanka.
Ett medlemsland uttalade stöd för detta inlägg och underströk att det är oacceptabelt att humanitära organisationer och journalister vägras tillträde. Internationella överenskommelser måste respekteras och EU behöver sätta press på den lankesiska regeringen. Överträdelser av de mänskliga rättigheterna måste utredas genom inrättandet av en oberoende utredning.
En ytterligare delegation påpekade att EU har varit maktlösa vad gäller situationen på Sri Lanka, då man inte lyckats skydda civilbefolkningen från våldet. De humanitära principerna måste vara grundläggande. Man menade att EU måste spela en roll framöver i försoningsprocessen och i återuppbyggandet av samhället. Här hade EU ett mervärde.
KOM poängterade att EU måste vara försiktiga i förberedandet av ytterligare humanitära insatser på grund av risken för att dessa missbrukas. EU måste vidare vara tydliga med villkoren och kräva fullt tillträde till landet. Situationen måste nu följas noga. På längre sikt är det också centralt med en inklusiv politik, där bland annat återintegration av tamilerna i samhället planeras för.
ORDF avslutade med att referera till de rådsslutsatser som antogs under utrikesministrarnas session på måndagen och att ge biståndsministrarnas stöd för dessa.
Klimatförändringar
SE presenterade slutrapporten från Kommissionen för klimatförändring och utveckling ”Closing the gaps”. Kommissionen pekar på behovet att länka de globala diskussionerna på klimatområdet med den lokala nivån och att ytterst säkerställa en hållbar utveckling för alla. Särskilt anpassning till klimatförändringarna för utvecklingsländerna diskuteras i rapporten. Rapporten framhåller att hur anpassning till klimatförändringarna sker är högst kontext-specifikt. Då klimatförändringarna påverkar alla sektorer är dock ett koordinerat och samstämmigt arbete – att stänga gapen – centralt. Här krävs politiskt ledarskap. Under alla omständigheter måste särskild hänsyn tas till de mest utsatta och sårbaras rättigheter, säkerhet och möjlighet att göra sig hörda.
Rapporten pekar vidare på behovet av nya och additionella resurser för att finansiera klimatanpassning, men understryker samtidigt att regeringar har det yttersta ansvaret för sitt lands utveckling. Nya resurser kräver dock större koordinering av finansieringsmekanismer och översyn av resurser, både på global och nationell nivå. SE framförde behovet av en koordinerande mekanism för finansiering av anpassningsåtgärder i utvecklingsländer i syfte att säkerställa ett mer effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser.
SE poängterade att utvecklingsdimensionen av klimatförhandlingarna, som kulminerar i Köpenhamn i höst, är prioriterad av den svenska regeringen och att rapporten utgör underlag för SE:s ställningstaganden i frågan, både under ordförandeskapet och på sikt.
Eftersom frågan var en övrig punkt uppmanade ordförandeskapet inte till diskussion.
Kenya
Kort informationspunkt för att belysa den oroande politiska utvecklingen och vikten av att EU agerar proaktivt för att undvika ny våldsutveckling. KOM efterlyste politisk vilja från båda parter att genomdriva nödvändiga reformer och verka för nationell försoning. Man väntade för övrigt fortfarande på svar på det brev som skickats till Odinga och Kibaki 29 april. Vidare underströk KOM behov av tydlighet och koherens mellan EU, AU och USA till stöd för Annan-initiativet. Avslutningsvis föreslog KOM att brev skulle skickas till AU för att uppmuntra till ökat engagemang.
Avslutning
Avslutningsvis tackade ORDF för det goda samarbetet under ordförandeskapet och såg fram emot att SE nu skulle ta över. Ett särskilt tack uttrycktes å hela Rådets vägnar till utvecklingskommissionären som sedan december 2004 innehaft posten, och nu i princip gjorde sin sista dag som kommissionär. Inkommande ordförandeskap SE avslutade med att tacka ORDF för gott ledarskap och goda resultat inför och under Rådets möte.
DANIELSSON
Sr Carlsson har varit medordförande för German Marshall Fund Transatlantic Taskforce on Development.
Mer info finns på www.ccdcommission.org